Axelssons första topp tio-placering i U23-världscupen: ”Nöjd efter alla omständigheter”

Adam Axelsson avslutade säsongens andra, av totalt tre, deltävlingar i U23-världscupen i skridsko med karriärens första topp tio-placeringar i dylika sammanhang. Den kunde möjligen ha kommit under roligare omständigheter – talangen från Kumla var sist i söndagens 1 500-meterstävling, men eftersom bara åtta åkare ställde upp innebar det just en åttondeplats – men man bestämmer ju inte själv hur många konkurrenter som kommer till start … Axelssons tid var ingen av hans bättre, han noterades för 1.58,07 vilket var nästan tre sekunder sämre än i världscuppremiären i Minsk i november, men karriärens första topp tio-placering – och allt sjukdomsstrul som han haft i vinter – gjorde att han ändå var glad: ”Jag är nöjd med helgens världscup efter alla omständigheter innan jul med långvarig sjukdom och känns nu som jag börjar komma tillbaka”, skriver Axelsson på sin facebooksida. ”Nu blir det att vara hemma och träna 1,5 veckor innan jag drar vidare till Inzell för en veckas läger innan nästa världscup i Erfurt i februari”, skriver han vidare. Där avgörs världscupfinalen 11–12 februari. Inför finalen ligger Axelsson på sjätte plats i världscupssammandraget på 1 500 meter och på 13:e plats på 1 000 meter.

Anton Hallor, vars ambition att staka Vasaloppet konditionsbloggaren följer via både instagram och facebook, körde i helgen den 42 kilometer långa Grottfallsrundan i Grängesberg, och slutade på 39:e plats på 2.18.08, knappa halvtimmen bakom segrande Peo Svahn. ”Jag är nöjd över att all stakträning börjar visa resultat”, skriver Hallor, som hoppas att resultat räcker för att seeda upp honom i tredje startled till Vasaloppet, på sin facebooksida.
På hemmaplan körde ungdoms-EM-klara Elin Schagerström, som enda deltagare, damernas fem kilometer långa motionsklass i Kilsbergsloppet (som kördes på konstsnöspåret i Ånnaboda) på 11.38, efter att skidorienterings-SM blivit inställt. Emil Hagström, Garphyttan, vann herrarnas motionsklass på 10.41. Äldsta tävlingsklasserna, för 16-åringar, vann Ronja Andersdotter och Mattias Törnqvist (som gick i mål på 11.02 och därmed var snabbare än alla seniorer).

Vad säger ni förresten om den här startlistan till inomhus-veteran-SM i Ryahallen i Borås om två veckor? Örebros landslagslöpare Mikaela Kemppi på 800, 1 500 och 3 000 meter – och på samtliga distanser ställs hon mot ex-karlskogingen Linda Take och på de två längre även mot Thorens Erika Bergentz och IF Starts Maria Eriksson. Men det får vi förstås läge att återkomma till längre fram.

Örebroaren om stakutmaningen: ”Höjer min motivation”

I dag skriver jag om Anton Hallors löpning på Nordafrikas högsta berg på nyhetsplats. Men jag passade naturligtvis också på att fråga allroundkonditionsidrottaren (som främst gjort sig känd som orienterare i Tisaren men som också i två år hade rekordet i ”Besegrat trappan” och i fjol blev 35:a och plockade världscuppoäng i sin debut i skyrunningens vertikala kilometer-tour [läs även här]) om den utmaning han själv berättat om på Instagram: Att staka hela Vasaloppet i vår.

– Jag åkte för några år sedan och bröt halvvägs, så när jag ställde upp igen i vintras var utmaningen bara att ta mig runt, och det gjorde jag (på 5.42.21), och jag var jättenöjd efteråt. I vinter vill jag satsa mer på löpningen och orienteringen, och därför kommer jag inte ha tid att lägga ned nog med skidträning för att bli jättemycket bättre, så då fick det bli den här utmaningen istället: Att staka hela Vasaloppet. Det har höjt min motivation att åka igen rejält, nu ser jag det som en utmaning igen, säger Hallor till Konditionsbloggen.
Men sedan blir det alltså löpning och orientering igen?
– Ja, min största utmaning i vinter är att bli en bättre löpare. Jag har en stor motivation att ta ett kliv till i både löpning och orientering, ta ett kliv mot att bli en elitidrottare. Jag ska lägga ned mig mer seriöst och ambitiöst under varje träningspass.
Har du några stora mållopp 2017?
– Nej, inget inplanerat än. Det enda jag är anmäld till är Härnö trail nästa höst. Jag blir klar med Tränarprogammet på Örebro universitet till sommaren, och sedan kan det bli vad som helst.

Anton Hallor löper på marockansk högplatå. Foto: Privat
Anton Hallor löper på marockansk högplatå. Foto: Privat

SM-guld till Hansson – och kanontid av Wiker: ”Älskar Köpenhamn”

Långdistans-SM i orientering slutade utan medaljer för länslöparna. Skrev en del om Martin Regborns fjärdeplats och Tisarens topp 20-trippel på damsidan här, liksom om Andrea Svenssons och Filip Jacobssons topp sex-placeringar i äldsta juniorklasserna.
I ungdoms-SM i Karlstad, som avslutades med mixedstafett på lördagen, blev Värmland med Karlskogalöparna Elin Lindblad och Frida Johansson i laget tia, medan Örebro län, med Nils Kylborn, Sofie Franzén, Simon Björklund och Elin Schagerström fick nöja sig med 44:e plats, 28 minuter bakom segrande Småland.
Och i Markaskogen avgjordes världens äldsta årligen återkommande orienteringstävling för 82:a året i rad: Korpen. Anton Hallor vann längsta klassen 1.22 före Jan Kalander.

Men det blev SM-guld på annat håll i dag. På Gotland slog nämligen Garphyttans Olivia Hansson, 21, till och knep guldet i femmilen i klassisk stil i rullskids-SM efter att ha spurtat ned superrutinerade Nina Lintzén, 38, med 1,7 sekunder efter 52 kilometer och över två timmars stakande i klassisk stil. Det var dessutom revansch för Hansson som var tvåa bakom Lintzén i lördagens 15-kilometerslopp med individuella start i fristil, med 31 sekunder.

Fort gick det också i Copenhagen Half Marathon i Köpenhamn, där Hälleforsbördiga Louise Wiker dunkade in Sveriges tredje snabbaste halvmara i år (bara nio sekunder bakom Cecilia Norrboms tid som Sverigetvåa bakom ”omöjliga” Isabellah Andersson) – och personligt rekord på distansen med runt tre minuter: 1.15.26. En tid som tog henne till 15:e plats i tävlingen som näst bästa europé och näst bästa D35-löpare, åtta sekunder bakom danska Louise Langelund Batting i båda kategorierna. ”Jag älskar Köpenhamn”, utbrast Wiker på Instagram (se nedan). Etiopiska 21-åringen Hiwot Gebrekidan Gebremaryam, som tog JVM-brons på 3 000 meter 2012, vann på 1.08 blankt.
Örebro AIK:s äkta makar Julia och Fredrik Johnsson var också med i loppet, och korsade mållinjen på 1.32.38 respektive 1.18.41, som 17:e i D40-klassen respektive 20:e i H40-klassen.

Matthias Wengelin och Axel Lindh rushade direkt till Göteborg efter gårdagens lopp i Oslo, och körde den avslutande deltävlingen i svenska mountainbikecupen. Wengelin var med hela vägen in över sex tuffa varv men fick till slut ge sig med en sekunds marginal i spurten mot Gävles Emil Linde. Lindh vann i sin tur en spurtduell mot Emil Lindgren och fjärdeplatsen, tre minuter bakom Linde och Wengelin. ”Kraschade, körde fel, och sopade till langningen, allt under de första varven efter att legat bekvämt med i täten. Idag svarade det dock bra och jag tog mig i mål som fyra, vilket jag är väldigt nöjd med”, skriver Lindh, som var så missnöjd i går, på Instagram (se nedan).
Wengelin har missat två deltävlingar i cupen och fick nöja sig med en femteplats i sammandraget i svenska mountainbikecupen medan Lindh, som missat en, blev fyra. Lindgren, som alltså bara var femma i dag men som vann de två tävlingarna Wengelin inte körde, vann.

Adam Gillman, den 19-åringe skidåkaren från Kumla som kört i juniorlandslaget var med i Garphyttanlaget som i vintras skrev historia genom att vinna JSM-stafetten tre år i rad,  dök upp i Pålsboda och satte långloppscupens överlägsne ledare Jakob Nilsson på plats i klassiska Tarstaborgsrundan. Gillman var fyra sekunder snabbare över nio kilometer, vann på 34.08.
Rutinerade Kumlalöparen Åsa Höög, 45, var snabbaste dam på 39.04, vann 1.23 framför Örebro AIK:s Liduina van Sitteren. Men van Sitteren behöver ju segrar och inget annat om hon ska nå ikapp Mikaela Kemppi i långloppscupstabellen.

I 100-milesloppet Black River Run i Västerås sprang exil-karlskogingen Ann-Sofie Forsmark, som fortfarande tävlar för Karlskogaklubben OK Djerf, in på andra plats med finfina tiden 19.24.34 över 160 kilometer. Örebroaren Lars Hagstedt tog sig förvisso i mål, vilket är en prestation i sig i ett så långt lopp, men slutade sist av de 26 herrar som gjorde det, på 27.44.29 (segraren Johnny Hällneby sprang på imponerande 16.39.14).

Och så avslutades Bergslagsklassikern i dag med Koppartramen, som kollega Birgitta Skoglund både skrev och gjorde webb-tv om.

Pätsi tackar nej till ironman-VM: ”Det var redan bestämt”

Först och främst: Den här dagen har naturligtvis handlat Emilia Fahlin. Känns som jag skrivit spaltkilometer om Örebrocyklisten i år, men hon upphör aldrig att skrälla. Senaste året har varit en enda lång framgångssaga (jag skrev ju lite om det inför OS) och efter att ha hjälpt Emma Johansson till OS-silver slog hon i dag till och vann Vårgårdas GP-tävling – i konkurrens med bland andra nyblivna OS-segraren Anna van der Breggen, regerande världsmästare Lizzi Armitstead och de flesta av de bästa i den övriga världseliten. För att förstå hur stor segern är: Det var Sveriges första (och Fahlins stall Alé-Cipollinis första) någonsin på den nya världstour som inför årets säsong ersatte världscupen, och den första segern av en svenska i Vårgårda sedan Susanne Ljungskog vann premiärupplagan 2006 (Emma Johansson har aldrig lyckats vinna där). Den gamla världscupen fanns i 18 säsonger, och där lyckade Sverige ta totalt sju segrar (Ljungskog fem, Johansson två), vilket säger något om hur svårt det är att vinna cykeltävlingar.
Jag tog ett långt snack med Fahlin efter dagens tävling, och har en lång intervju i morgondagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se), där hon bland annat berättar om känslorna efter segern_
– Det är helt sjukt, faktiskt, en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Att vinna på hemmaplan, med familj och vänner på plats och en fantastisk publik … Det är helt otroligt. Det här har alltid varit min favorittävling, och hade jag fått välja en enda tävling att vinna i min karriär hade det varit den här. Efter VM och OS finns inget större. Jag kan knappt tro att det är sant.
Hann också byta några ord med Morgan Pätsi, som i går svarade för sitt livs triathlon när han slutade på andra plats i sin klass och tredje plats totalt (av 2 458 startande) i Kalmar ironman. En skräll efter cykelkraschen i våras som förstörde så mycket av hans uppladdning inför årets säsong. Men trots succén väljer han att avstå från att åka till Hawaii för årets ironman-VM. I stället kommer han att springa Frankfurt marathon – hans första maratonlopp utan 3,8 kilometer simning och 18 mils löpning före.
– Jag åkte till Kalmar med inställningen att göra bra ifrån mig på cykel och framför allt få till löpmomentet. Jag kom igång med simningen för några veckor sedan efter cykelkraschen i maj, så simningen får gå som den går, tänkte jag, säger Pätsi till Konditionsbloggen.
– När jag väl kom upp ur vattnet och satt i T1 (första växlingszonen) frågade jag en annan vad han simmade på, och han svarade 1.04. Då blev jag mäkta förvånad och taggad: ”Jäklar, jag är med i matchen för sub-9”, tänkte jag. Jag vet att cykelformen och löpformen är bra, och träningen där är väl genomförd. På cykeln tryckte jag på, men höll ändå igen för att inte bränna benen helt innan löpningen. Tror jag satte snabbaste cykelspliten av alla. I löpningen var planen att lägga kilometer i 4.15–4.30-spannet, och det höll alla tre varven. Jag hade en riktigt bra dag i går, där kroppen verkligen levererade det jag är värd efter allt slit som ligger bakom. ”Don’t waiste good legs”, tänkte jag, som en kompis uttryckte sig en gång i tiden.
– Det var redan bestämt innan att tacka nej till Hawaiisloten om det skulle gå bra, vilket jag också gjort. I stället blir det lite vila. Sedan fokus på Frankfurt marathon i slutet på oktober.
Så har resultaten från DM på 10 000 meter dykt in, och det visar sig att den för mig rätt obekante 19-årige IF Startlöparen Heshlu Andameriem (han var med just bakom täten på Fjugestaloppet, Fröviloppet och 5 000-meters-DM i våras) tog hem herrguldet på 34.43,76, 14 sekunder före den utom tävlan löpande IFK Mora-löparen Daniel Sandvik och 35 före DM-tvåan Ludvig Börjesson, som landade på 35.19. Jakob Nilsson behåller ledningen i långloppscupen trots att han inte kom till start.
Danny Hallmén avslutade swimrunsäsongen (för sin del, Ö till ö återstår ju) med en femteplats i den individuella tävlingen 10islandrace i Göteborgs skärgård. Örebroaren var tio minuter bakom segrande Daniel Westermark i mål.
Sebastian Agerhäll, som springer orientering för OK Tisaren, tog hem Bydalen fjällmaratons 22-kilometersklass i lördags, 3.36 före tredjeplacerade klubbkompisen Anton Hallor vars träning inför tävlingen varit en följetong på Instagram den här sommaren.
Och för egen del avslutade jag helgen med att för tredje gången av fyra möjliga (i fjol sprack det på att jag var bortrest och missade två tävlingar) fixa Degerforsklassikern. Efter att tidigare under sommaren hunnit med orienteringsmomentet, Degernässimmet och Svartåloppet cyklade jag med start 8.00 i morse (efter att ha kommit hem från orienterings-VM i Strömstad vid tretiden i natt) 46 kilometer långa Kommunrundan (tja, långa klassen är 92 kilometer, men för att hinna med min sedvanliga bootcampklass på gymmet klockan tio nöjde jag mig med halvdistansen i år). I morgon bitti flyger jag till Poprad för att bevaka Örebro Hockeys träningsläger – med hopp om att hinna ut i de slovakiska bergen för åtminstone någon sväng traillöpning.

Sjögren om trapprekordet: ”Tror man kan springa under 55”

Per Sjögren, kungen av Grabbhalvan och en av 2000-talets bästa och mest meriterade löpare i länet, har slagit till igen. I slog han Anton Hallor drygt två år gamla rekord i ”Besegrat trappan” (alltså att springa uppför trappan hela vägen till toppen på Kvarntorpshögen och sedan ned på bilvägen, tio varv) med hela 50 sekunders marginal. Sjögrens tid 59.03 är den andra någonsin under timmen. Hur det kom sig att tidigare banlöparen och orienteraren Sjögren gav sig på trappan efter flera skadefyllda år som följts av en tuff vår där han knappt kunnat springa alls (förutom Gubbracet och den sensationella förstasträckan i Tiomila)? Jag ringde naturligtvis upp och frågade.

– Det var en granne som hade ett kompisgäng som brukar åka dit en gång per år, och de bjöd med mig. Som en social grej, en heldag. Först körde vi trappan, sedan grillade vi korv, var på relaxen på Gustavsvik och käkade lite grillat på kvällen. Själv hade jag aldrig sprungit eller gått i trappan över huvud taget tidigare, men jag kollade givetvis upp rekordet innan, något mål måste man ju ha, säger Sjögren till Konditionsbloggen.
Hur var var vägen mot rekordet?
– Jag räknade ut att jag måste hålla 5.59 per varv för att klara det, och satsade på att gå ut hårt utan att gå mig stum för att se om det var möjligt att klara. På första varvet hade jag en halvminut till godo, och efter två varv 50 sekunder. Sedan tog jag det lite lugnare, gick inte på lika hårt uppför.
Det har varit en del snack genom åren om det är effektivast att springa enkelsteg eller gå dubbelsteg uppför trappan, hur gjorde du?
– Jag trippade upp ett steg i taget, men det kändes lite ineffektivt. Det bästa vore naturligtvis att springa dubbelsteg uppför. Det gjorde jag under kortare partier, men det kostade väldigt mycket i rump- och lårmuskler, och jag tror att det är mycket bättre att spara dem till nedförslöpningen. Ja, över huvud taget spelar det väldigt lite roll hur lång tid det tar uppför, det viktigaste är hur fort det går utför. Jag såg på Strava efteråt att det diffade 30 sekunder uppför mellan varven, men det tog jag ändå in utför. Skulle jag göra om det här, och jag kände att kroppen tålde det, skulle jag chansa på att springa ännu fortare utför varje varv. Det kostar inget konditionsmässigt, däremot muskulärt.
Hur snabbt tror du att det är möjligt att springa de tio varven?
– Det beror på hur bra löpare man är, naturligtvis. Jag tror att man kan springa under 55 minuter om man är duktig, men jag kanske undervärderar mig själv. Samtidigt tror jag att jag själv kan kapa tid. En sådan som Anders Kleist har varit i trappan och provat några varv, och skulle säkert kunna göra en riktigt bra tid. Han är tre minuter snabbare än mig på milen, så det vore konstigt om han inte var det även i trappan. Samtidigt kostar det på att springa i den där trappan, kroppsligt. Många som har större mål att satsa mot drar sig för att göra ett försök.
Du då, har du inget stort mål?
– Nej, jag satsar inte på någonting just nu. Jag har sprungit typ en gång sedan Gubbracet. Men jag ska springa O-ringen i H35 kort. Sedan får vi se.

Per Sjögren pustar ut efter tio varv i trappan på Kvarntorpshögen. "Jag är ju ingen crossfitare som brukar köra i bar överkropp, men det blev varmt i solen och var helt vindsstilla i trappan, så när de andra drog av sig tröjan gjorde jag det också", säger han och skrattar.  Foto: Privat
Per Sjögren pustar ut efter tio varv i trappan på Kvarntorpshögen. ”Jag är ju ingen crossfitare som brukar köra i bar överkropp, men det blev varmt i solen och var helt vindstilla i trappan, så när de andra drog av sig tröjan gjorde jag det också”, säger han och skrattar. Foto: Privat

I går, tisdag, var det ju för övrigt Rallarrundan i Hallsberg, men några resultatlistor görs inte. Först i mål var hur som helst Per Arvidsson, IF Start, som enligt egna klockan klarade de fem kilometerna på 16.55. Och redan i kväll avgörs Fjugestaloppet.

Wengelin minns Örebro City Sprint Cross Country: ”Kanske dags att återuppliva” (och Emma Igelström till Örebro!)

I går träffade jag Matthias Wengelin i Markaspåret för att snacka mounatinbike-EM (i Huskvarna med start på fredag), OS-satsningen, klubbytet, flytten och Team Bergslagsloppet, ett reportage som går att läsa i onsdagens pappers-NA. Han berättade också om uppladdningen inför EM, sjundeplatsen hemma i Säter i helgen, men det lyckades jag inte klämma in i papperet.
– Det var skitkul att få tävla på hemmaplan, vi har inte haft någon stor tävling i Säter förut, och nu var det inte bara svensk cuptävling utan dessutom en internationell rankningstävling som lockade åkare från bland annat Norge och Estland. Det var jäkligt mycket folk som kollade, och det var skitkul att få köra inför vänner och bekanta, att få visa vad man egentligen håller på med, säger Wengelin som slutade sjua i tävlingen.
– Ett helt okej resultat. Jag hade varit krasslig i 1,5 veckor, förkylning och feber, och det här var första gången jag tog ut mig efter det. Det blev ett skönt kvitto på att kroppen fungerade som den skulle, jag kunde blåsa ur mig totalt. Nu är det bara att bygga vidare sista veckan mot EM. I övrigt har jag fått vara frisk hela vinter, så den här sjukdomen har inte stressat upp mig. Jag har låtit det ta den tid det tagit, och nu är det bara att gasa.
Nyinflyttade örebroaren Wengelin mindes också tillbaka till Örebro City Sprint Cross Country, som avgjordes mitt i centrala stan, runt slottet, 2004 och 2005 (se bilden längst ned i blogginlägget). Ett minne för livet för Sätergrabben som då var i övre tonåren, men också ett sätt att ta mountainbiken till folket, att visa sporten för nya, potentiella utövare.
– Det var en jäkligt häftig tävling, man åkte nedför trapporna vid slottet och runt där, och det var massor av folk som tittade. Kanske vore dags att återuppliva den tävlingen, funderade Wengelin som nu alltså tävlar för Almby, som arrangerade tävlingen när det begav sig (med två EM-åkare i klubben, Wengelin och Axel Lindh, känns det väl som en given satsning).

Ett lopp jag hade missat helt tills jag var och sprang i trappan på Kvarntorpshögen (fråga inte hur det gick!) i måndags är Sydnärkespolisens arrangemang Grisrundan. Det avgörs på torsdag eftermiddag, och verkar vara en Tjurruset-inspirerad tävling. Av den sparsmakade hemsidan att döma verkar det vara tredje upplagan som avgörs i Östansjö på torsdag, med 70 startande 2014 (Andreas Björk och Åsa Carlsson vann) och 118 2015 (Patrik Johansson och Åsa Carlsson vann).

Dan efter världscuppremiärens avslutning i Polen var det förstås stjärnfritt när fjärde deltävlingen i Milans poängtävling avgjordes i Lockhyttan på tisdagskvällen. Eller ja, några kända konditionsbloggsnamn fanns förstås med, som Anton Hallor som vann huvudklassen i överlägsen stil, med nästan fyra minuters marginal till tvåan Oskar Arlebo, KFUM Örebro, och Per Sjögren, som följde upp lördagens DM-silver i terräng med seger i poängtävlingens klass två. Det var inga damer till start i huvudklassen den här gången, men Josefin Erlandsson, Milan, var bäst i klass två.

I Glanshammar följdes lördagens DM upp med avslutning av terrängsserien i vårsolen i kväll, men de resultaten (som kommer att ramla in på den här länken) är ännu inte publicerade.

Och så släppte Örebro triathlon i kväll nyheten att Emma Igelström, den fyrfaldiga världsmästaren i simning som la av 2005, kommer att springa medeldistanstävlingen den 6 juni. Igelström gör tydligen en seriös ironmansatsning i år för att via Kalmar Ironman kvala in till VM i Hawaii.
– Jag hopps kunna vara med och slåss om en kvalplats, säger Igelström till Örebro triathlons hemsida.
Jag intervjuade faktiskt Igelström lite kort en annan gång när hon var i Örebro
Totalt är 37 triathleter hittills anmälda till Örebro triathlon i medeldistansklassen, och ytterligare 15 i den korta motionsklassen.

Mattias Karlsson, Mattias Stenberg och Mattias Bergkvist i Örebro City Sprint Cross Country 2004.  Foto: Kicki Nilsson
Mattias Karlsson, Mattias Stenberg och Mattias Bergkvist i Örebro City Sprint Cross Country 2004. Foto: Kicki Nilsson

Regborn tunga tredjeplats: "Borde vara klar för världscupen"

Martin Regborn var snabbast av alla från tredje kontrollen (av 14) och in i mål i dagens elitseriepremiär, tillika världscup- och EM-test, i skånska Brösarp. Men ett litet, litet misstag mellan tvåan och trean, som gjorde att han tappade 14 sekunder, gjorde att Örebroorienteraren som sprungit VM de två senaste säsongerna fick nöja sig med en tredjeplats. En tredjeplats som dock kan räcka hela vägen till EM, och som allra minst lär ge en plats i världscuppremiären. Det vågade Regborn själv säga (åtminstone nästan) efter ett finfint sprintlopp (läs mer i söndagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se).

– Det borde vara klart för världscupen efter det här. Sedan får man väl se om de vill titta på sprinten där innan de tar ut EM-laget. Men jag har ju sprungit VM tidigare, och det är klart till min fördel, säger Regborn till Konditionsbloggen.
Hur var tävlingen?
– Jag var lite tveksam i början. Vi hade en långsträcka till kontroll fyra som jag började läsa in tidigt, och då tappade jag bort mig lite på väg till trean. Det kostade nog runt tio sekunder. Men i övrigt har jag gått helt rent. Det var en enkel och lite tråkig sprint där det mest handlade om att hitta det rätta vägvalet och sedan genomföra det.
Hur var fredagens medeldistans (där Regborn blev åtta)?
– Tja, jag är ganska nöjd också, men det blev några onödiga misstag i slutet (Regborn var trea halvvägs), och det var tajt i resultatlistan. Jag hade gärna varit med lite högre upp.
Nu måste du springa riktigt bra i långdistansen i morgon för att få springa en skogsdistans i världscupen och EM?
– Så är det. Jag vill ju springa en skogsdistans på EM också. Och eftersom det inte är någon långdistans i världscuppremiären kommer de titta väldigt mycket på den här tävlingen när de tar ut EM-laget.
Jag skrev en del om dagens tävling i övrigt på na.se tidigare i dag, och det man först och främst ska notera är väl att Tisarenkvartetten Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund och Rebecka Nylin låg samlade inom 47 sekunder från 14:e till 30:e plats i en mycket tät tävling. Efter medeldistansen i går pratade jag med Lilian som liksom Regborn i dag kunde varit med riktigt långt framme i resultatlistan om det inte varit för en bom. Hennes kom redan till första kontrollen, och gjorde att en presumtiv fjärdeplats byttes mot en åttonde, som gör att det nu lär vara på håret om hon tar plats i världscuptruppen. Å andra sidan går ju inte förbundskapten Håkan Carlsson alltid efter resultatlistorna, han brukar också se till prestationerna och där var ju Forsgren alltså topp fyra-mässig frånsett bommen.
– Jag har inte hunnit analysera så mycket än, men det var ett vägval där jag gick till höger och där vänster verkar ha varit snabbare. Och sedan kom jag ikapp Alva Olsson (Linköpings OK) som hade startat två minuter före mig in mot kontrollen, och hon kom från helt fel håll vilket förvillade lite. Vi sprang upp på en väg bortanför kontrollen tillsammans, innan vi hittade tillbaka. Det var ett litet öppet område i en öppen bokskog, så den var lite klurig. Det är en positiv grej jag har, jag är väldigt bra på att glömma misstag. Jag fokuserar framåt, och när jag kom i mål hade jag nästan glömt att jag hade gjort den där bommen. Klart jag inte är nöjd med första kontrollen, men förutom den fanns det många positiva bitar. Min fart var bra och det fungerade bra för att vara en så annorlunda terrängtyp. Bokskog med större sluttningar och siktförändringar på grund av uppvuxen sly är inte direkt vad man är van vid. Det är inga smådetaljer som mossar och småhöjder, sa Forsgren till Konditionsbloggen (det blev en artikel i lördagens pappers-NA).
Jag passade också på att fråga hur vinterträningen varit (det kom inte med i papperstexten):
– Jo, jag har haft lite problem med knäna, men jag har ändå kunnat springa hela tiden och kunnat göra alla mina kvalitetspass i löpningen. Däremot har jag valt att ta bort några av mellanmjölkspassen och genomföra dem som alternativ träning istället, på cykel eller så. Och så har jag åkt en hel del skidor. Jag har inte låst mig vid någon distans. Jag har tränat allsidigt i vinter, och sedan får vi se efter helgen vad som ger bäst utslag.
Nåt mer från lördagen? Tja, några korta noteringar:
** Anton Hallor, Tisaren-orienteraren som delvis sadlat om till traillöpning och imponerade stort i vertikala kilometern-världscupen i Tromsö i fjol, sprang TOM (som lustigt nog står för Trail och mustasch, även om bakgrundshistorien inte är ett dugg lustig) i Motala och knep en finfin tredjeplats. Anton avverkade de 28 kuperade kilometerna på 2.19.55, och var 14.02 bakom överlägsna segraren Johan Carlsson, Örgryte. KFUM Örebro-löparen Elin Sjöberg var fyra på damsidan, på 3.12.19.
** Örebro AIK:s Mattias Nätterlund (som avancerade till 43:e plats i genom tiderna-statistiken i distriktet med sin maratontid, 2.38.41, i Frankfurt i höstas) slutade tvåa bakom landslagslöparen John Kingstedt i Kvantumloppet i Huddinge, efter att ha avverkat de tio kilometerna på 33.26 (18 sekunder snabbare än i Startmilen förra lördagen men tio från personliga rekordet).
** Vedevågskillen Axel Ekström, som ingått i det svenska utvecklingslandslaget i år, avslutade sin första säsong som seniorskidåkare med en 13:e-plats i Åre XCO. Gustav Eriksson vann tävlingen där Mathias Fredriksson gjorde smygcomeback (och slog Ekström med 1.23).
** Och så blev degerforsaren Stefan Johansson av med sitt svenska rekord i 20 kilometer gång, efter nästan 24 år. Perseus Karlström, som tog rekordet, har dock en bra bit kvar till Johanssons rekord på 20 000 meter gång (alltså 20 kilometer på bana), 1.18.35,2 som fortfarande står sig som Europarekord.

Filip 20:a?! Näe, nu görs hela JVM-sprinten om

Filip Jacobsson har aldrig varit sämre än näst bästa svensk (oftast bästa) i någon tävling i vinter och aldrig bommat pallen ens med internationellt motstånd. Men när junior-VM i skidorientering startade i österrikiska Obertilliach i dag slutade Degerforsåkaren, som i vanlig orientering från och med den här säsongen tävlar för OK Tisaren (men i skidorientering alltjämt för Degerfors- och Karlskogaklubben OK Tisaren) först på 20:e plats, nästan fyra minuter bakom segrande ryssen Vladislav Kiselev. Trodde åtminstone jag, och alla andra som följde liverapporteringen online.
Men senare under måndagen kom besked om att resultat strukits och att hela tävlingen ska göras om under tisdagen. Jag har dock inte varit i kontakt med någon på plats, och vet därför inte mer än de lätt förvirrade besked jag lyckats läsa mig till på Svenska orienteringsförbundets hemsida (”på grund av vädret så försökte arrangörerna komprimera programmet under måndagen, men det ledde till en del logistiska problem i samband med starten”) och i den officiella powerpointpresentationen  (!) från kvällens lagledarmöte (”sorry about the troubles from today. We had a difficult situation with heavy snowfall over the night and in the morning”). Exakt vad som hände är för mig alltså höljt i dunkel, men klart är att det för en gångs skull den här vintern handlade om problem med för mycket snö snarare än för lite.
Så, vi får helt enkelt bänka oss framför liverapporten igen, i morgon förmiddag.

Några smulor från förra veckan:
** David Andersson gjorde sin första tävling sedan VM-succén i Ryssland när han körde 500 och 5 000 meter vid en internationell tävling i tyska Inzell i lördags. David gjorde 36,16 på 500 (en finfin tid på europeisk is, bara 18 hundradelar från vad han gjorde i Calgary i november) och 6.44,16 på 5 000 meter (säsongsbästa men på hundradelen fyra sekunder från pers).
** Fortfarande finns inga officiella resultat från Tour de Kif i onsdags, men klart är i varje fall att tävlingen verkligen ägde rum och att Tobias Karlsson vann före Robert Brundin med Daniel Frehde på tredje plats. Elsa Ekelin verkar ha varit ensam till start på damsidan. Karlsson är därmed (om uppgifterna stämmer) ny tvåa och bara tolv poäng (motsvarande sex sekunder i den avslutande masstarten) bakom Patrik Karlsson inför den avslutande jaktstarten. Beroende på resultatet i den sista ordinarie deltävlingen kan Patriks försprång inför finalen (han har redan säkrat segern i grundomgången) bli mellan en (Tobias vinner, Patrik blir som bäst trea) och åtta sekunder (Patrik vinner, Tobias kommer inte till start).
** Konditionsbloggsprofilerna Danny Hallmén (multisportare i ordets mesta bemärkelse och tvåa i Pulsklockan 2015) och Anton Hallor (som sprang hem fina världscuppoäng i skyrunningseriens vertikala kilometer-disciplin i Tromsö i somras men annars är mest känd som orienterare i OK Tisaren) har båda bekräftat att de kommer köra Vasaloppet, och blir vid sidan av toppnamn som Impolas, Roberto och Olivia Hansson samt Ice race vintage-segraren Fredrik Nylén extra spännande att följa på söndag.

Garphyttekillen sänkte ÖAIK: "Vann dalahäst!"

Örebro AIK gjorde ett tappert försök att återupprepa KFUM Örebros succé från förra året och ta hem Vasastafettens mixedklass. Och det hade räckt till seger med nästan en halvtimmes marginal – om det inte varit för IFK Lidingö som kom till start med ett helt gäng landslagsmeriterade orienterare. Bland dem garphyttekillen Filip Dahlgren, i fjol tia i långdistans på orienterings-VM, och nu snabbare än alla andra mellan Smågan och Mångsbodarna (utom orienteraren Emil Svensk som sprang för ett hopplockat lag i herrklassen och noterade en några sekunder bättre tid). ”Fullt ös i fäders spår. Det var kul! Vann dalahäst!”, skriver Dahlgren på Instagram.

Det var på Dahlgrens sträcka som segern grundlades. Lidingö var 1.42 före Örebro AIK i Smågan, 3.20 före i Mångsbodarna, och sedan växte avståndet hela vägen till Evertsberg. Erik Anfält var (förstås) snabbast av alla på sin sträcka och tog in 35 sekudner till Oxberg, men då var ÖAIK ändå tio minuter efter Lidingö. Även Mikaela Kemppi tog en väntad seger på sin sträcka, och plockade in hela 1.16 på Lidingö mellan Hökberg och Läde, och Daniel Johansson tog några sekunder ned till Eldris. Trots det skiljde fortfarande 8.45 när Andreas Ingberg förde ÖAIK i mål på andra plats, på tiden 5.32.27.

– Vi gjorde stabila insatser rakt igenom. Varmt och skönt var det också också. Vi var 3.19 sämre än KFUM:s tid från 2014, men det var regn i fjol och varmt i år, säger ÖAIK:s Fredrik Johnsson.

Klubbens herrlag blev sexa på 6.08.16 och damlaget sjua på 7.12.09.

Kopparbergs Johan Eriksson sprang hela sträckan själv i Ultravasan, på 7.20.34, och slutade på 19:e plats (tvåa i H45-klassen, åttonde svensk totalt). Morasonen Jonas Buud vann för andra året (av två möjliga) och slog sitt eget banrekord med en kvart. I mål på 5.45.08 vilket ger ett kilometersnitt på 3.50 över nio mil terränglöpning … Malin Tysell blev bästa länsdam på 46:e plats med tiden 10.27.41.

Kopparbergs skidstjärna Bill Impolas långloppslag Team Exspirit inledde den gemensamma tävlingssäsongen med Alliansloppet i Trollhättan. Impola låg länge med i täten av det 48 kilometer långa loppet, men mattades och gick i mål som 16:e, 1,5 minuter bakom. Lagkompisen Morten Eide Pedersen fick se sig spurtslagen av Dala-Flodas Jens Eriksson i kampen om segern. Garphyttans Olivia Hansson bröt damloppet medan Zinkgruvans Markus Johansson (femma) och Daniella Bjärmark (tia) och Garphyttans Adam Gillman (nia) och Ida Danielsson (åtta) tog topp tio-placeringar i juniorklassen.

Alexander Larsson slog till med en bronsmedalj på finfina 2.04,26 över 800 meter i P15-klassen på ungdoms-SM. Det var nästan 4,5 sekunder (!) snabbare än Alexander, som inför loppet var rankad som Sverigesexa, kutat tidigare i år. Maja Hagelvik missade däremot final med ett par sekunders marginal. I junior-SM lyckades inte Abshir Aweys följa upp fredagens fjärdeplats på hinder, utan åkte ut redan i försöken på 800 meter. Samma sak gällde hinderfemman William Fransson, i P19, och William Wickbom i P17, som dessutom hann springa direktfinal på 1 500 meter och med en tolfteplats som resultat. I det loppet blev Hällefors Haben Kidane (som leder långloppscupen, se nedan) sjua på 4.15,93.

Jonas Rosengren vann Östansjöloppet, tio kilometer med individuell start, på 37.33, över två minuter före tvåan Lasse Höög. Höög seger blev det ändå, i damklassen, där Åsa Höög vann med över fyra minuters marginal före Maria Eriksson. 40.22 på Åsa. Rosengrens seger var hans första i årets långloppscup, och han förstärker därmed tredjeplatsen i sammandraget. För Åsa var det bara tredje tävlingen för året i cupen, men segern tar henne i varje fall in på topp tio. Elva deltävlingar återstår.

På något högre nivå fortsatte Tim Sundström sin rad av 1 500-meterslopp under 3.50 (så fort hade han aldrig kutat inför årets säsong, han har ju förbättrat distriktsrekordet i flera steg), när hansprang in som fyra på 3.49,97 i ett B-heat vid en gala i belgiska Merksem. Och Linus Rosdal blev femma, och bäste svensk, av nära 11 000 löpare i Midnattsloppet i Göteborg, på tiden 32.30. Ullevis etiopier Betesfa Ayele var överlägsen och vann med över minutens marginal till tvåan på 30.15. Rosdal höll näst bäste svensk, Hälles Yared Admasu, tre sekunder bakom sig.

Och uppe i fjäll vann Antje Torstensson Helags maraton på 3.15.57 (rätt hårt pressad av Trångvikens Ida Svensson halvminuten bakom) på en tid som hade räckt till en andraplats i herrklassen. Tiden är en makalös prestation på en bana med 615 höjdmeter, bara att lyfta på hatten. Och ytterligare lite längre norrut avslutade Anton Hallor sin sommar i Tromsø med en tredjeplats i Tromsø mountain half ultra, 25 kilometer bitvis teknisk terränglöpning med knappt 1 000 höjdmeter. ”Slitsamt första halvan när nästan 1 000 höjdmeter uppför skulle avverkas i den gassande solen. Krigade på nerför och sprang in som trea efter kanske det jobbigaste loppet jag sprungit. Tog 2 timmar, 12 minuter och 17 sekunder”, skriver Hallor på Facebook. Rune Morten Johansen vann med över nio minuters marginal, på 2.01.33, före Kent Hugo Norheim som ”bara” var 1,5 minuter bakom Hallor.

Morgan Pätsi, som laddar för ironman-VM, kom till start i Sala Silverman, en triathlontävling över halv ironmandistans, trots sina vadproblem och slutade femma i tuff konkurrens på 4.14.48 (mindre än minuten sämre än i fjol). Finländaren Kim Harju var helt överlägsen och vann på 3.57.26. ”Gjorde en stabil insats som resulterade i en femteplats. Mest nöjd över att löpningen funkade och att jag inte tappat allt för mycket”, skriver Pätsi på Instagram.

VM-orienteraren Martin Regborn blev en vinnare igen när han tog hem Dubbelfajten/Fellignsbroträffen 1.38 före klubbkompisen (i Hagaby) Jakob Wallenhammar, men kanske framför allt 3.24 före Tisarens Daniel Attås som ju snuvat honom på dubbla DM-guld den här säsongen. Lovisa Persson vann damklassen tolv sekunder före Rebecka Nylin.

Mountainbikeorienterings-VM slutade i bedrövelse för Garphyttans Marcus Jansson, som varit bäste svensk på samtliga individuella distanser men som stämplade fel och sabbade hela dagen på sin förstasträcka.

Och så till sist glädjande besked från Emilia Fahlin, som instagrammat en som kommer till start i morgondagens världscupdeltävling i Vårgårda. ”Uppåt i dag! Så här glad blir jag av att känna mig bra nog för att starta i morgondagens linjelopp”, twittrar hon tillsammans med en groupie på ett leende Wiggle-Honda-lag.

Hallor efter topplaceringen: "Absolut mersmak"

Örebroaren Anton Hallor, 22, är mest känd som orienterare i OK Tisaren (A-lagsdebuterade i Tiomila i våras) och trappkung. Före i söndags hade han aldrig sprungit en ren löptävling längre än fem kilometer, och då på asfalt. Men ett semestervikariat på Actic tog honom till Tromsö i sex veckor, och när han ändå var här passade han på att springa Blåmann vertikal i fredags (som jag skrev om här, och som var en deltävling i vertikala kilometern-världscupen och som gav Antol 18 poäng där och en 90:e-plats på rankningen för tillfället) och Tromsdalstind skyrace (den lite snällare tävlingen i Tromsö skyrace som enligt programmet skulle ha 1 600 höjdmeter över 19 kilometer men som nog snarare var en halvmara med nästan 2 000 meter stigning, men som intr ingick i världscupen). Och som han gjorde det. Hallor sprang i mål som tia (nia av herrarna) på 2.25.51 (en tid bara halvminuten sämre än Dakota Jones segertid i fjol, men nu knappt 24 minuter bakom Stian Hovind-Angermunds segertid och en kvart från pallen) av 198 startande. Och han var lyrisk efteråt.

– Jag kommer garanterat springa mer sånt här, jag gillade det starkt! Och mersmak, det gav det absolut. Jag ska springa Tromsö mountain challenge i slutet av augusti, 25 kilometer på en något lättare bana. Det ksa bli kul, annars åker jag hem till Sverige några dagar innan skolan börjar i september och kommer hålla mig på hemmaplan tills jag får resefeber igen.
Hur mycket tränar du?
– Jag har tränat löpning på hyfsad nivå i sex–sju år. Jag springer numera cirka fem till femton timmar i veckan, helt beroende på vecka och motivation.
Hur upplevde du Tromsdaltind skyrace?
– Det var helt fantastiskt. Alla var så positiva, snälla, ödmjuka och tävlingsinriktade. Bra arrangerat med publik mil bort i vildmarken. Det är inte som en vanlig löptävling där du kan varenda sväng; här vet du aldrig vad som kommer: En fors, ett stup, snö …

Urstark nia i Tromsdalstind skyrace.  Foto: Okänd
Urstark nia i Tromsdalstind skyrace. Foto: Okänd