Regborn tunga tredjeplats: "Borde vara klar för världscupen"

Martin Regborn var snabbast av alla från tredje kontrollen (av 14) och in i mål i dagens elitseriepremiär, tillika världscup- och EM-test, i skånska Brösarp. Men ett litet, litet misstag mellan tvåan och trean, som gjorde att han tappade 14 sekunder, gjorde att Örebroorienteraren som sprungit VM de två senaste säsongerna fick nöja sig med en tredjeplats. En tredjeplats som dock kan räcka hela vägen till EM, och som allra minst lär ge en plats i världscuppremiären. Det vågade Regborn själv säga (åtminstone nästan) efter ett finfint sprintlopp (läs mer i söndagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se).

– Det borde vara klart för världscupen efter det här. Sedan får man väl se om de vill titta på sprinten där innan de tar ut EM-laget. Men jag har ju sprungit VM tidigare, och det är klart till min fördel, säger Regborn till Konditionsbloggen.
Hur var tävlingen?
– Jag var lite tveksam i början. Vi hade en långsträcka till kontroll fyra som jag började läsa in tidigt, och då tappade jag bort mig lite på väg till trean. Det kostade nog runt tio sekunder. Men i övrigt har jag gått helt rent. Det var en enkel och lite tråkig sprint där det mest handlade om att hitta det rätta vägvalet och sedan genomföra det.
Hur var fredagens medeldistans (där Regborn blev åtta)?
– Tja, jag är ganska nöjd också, men det blev några onödiga misstag i slutet (Regborn var trea halvvägs), och det var tajt i resultatlistan. Jag hade gärna varit med lite högre upp.
Nu måste du springa riktigt bra i långdistansen i morgon för att få springa en skogsdistans i världscupen och EM?
– Så är det. Jag vill ju springa en skogsdistans på EM också. Och eftersom det inte är någon långdistans i världscuppremiären kommer de titta väldigt mycket på den här tävlingen när de tar ut EM-laget.
Jag skrev en del om dagens tävling i övrigt på na.se tidigare i dag, och det man först och främst ska notera är väl att Tisarenkvartetten Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund och Rebecka Nylin låg samlade inom 47 sekunder från 14:e till 30:e plats i en mycket tät tävling. Efter medeldistansen i går pratade jag med Lilian som liksom Regborn i dag kunde varit med riktigt långt framme i resultatlistan om det inte varit för en bom. Hennes kom redan till första kontrollen, och gjorde att en presumtiv fjärdeplats byttes mot en åttonde, som gör att det nu lär vara på håret om hon tar plats i världscuptruppen. Å andra sidan går ju inte förbundskapten Håkan Carlsson alltid efter resultatlistorna, han brukar också se till prestationerna och där var ju Forsgren alltså topp fyra-mässig frånsett bommen.
– Jag har inte hunnit analysera så mycket än, men det var ett vägval där jag gick till höger och där vänster verkar ha varit snabbare. Och sedan kom jag ikapp Alva Olsson (Linköpings OK) som hade startat två minuter före mig in mot kontrollen, och hon kom från helt fel håll vilket förvillade lite. Vi sprang upp på en väg bortanför kontrollen tillsammans, innan vi hittade tillbaka. Det var ett litet öppet område i en öppen bokskog, så den var lite klurig. Det är en positiv grej jag har, jag är väldigt bra på att glömma misstag. Jag fokuserar framåt, och när jag kom i mål hade jag nästan glömt att jag hade gjort den där bommen. Klart jag inte är nöjd med första kontrollen, men förutom den fanns det många positiva bitar. Min fart var bra och det fungerade bra för att vara en så annorlunda terrängtyp. Bokskog med större sluttningar och siktförändringar på grund av uppvuxen sly är inte direkt vad man är van vid. Det är inga smådetaljer som mossar och småhöjder, sa Forsgren till Konditionsbloggen (det blev en artikel i lördagens pappers-NA).
Jag passade också på att fråga hur vinterträningen varit (det kom inte med i papperstexten):
– Jo, jag har haft lite problem med knäna, men jag har ändå kunnat springa hela tiden och kunnat göra alla mina kvalitetspass i löpningen. Däremot har jag valt att ta bort några av mellanmjölkspassen och genomföra dem som alternativ träning istället, på cykel eller så. Och så har jag åkt en hel del skidor. Jag har inte låst mig vid någon distans. Jag har tränat allsidigt i vinter, och sedan får vi se efter helgen vad som ger bäst utslag.
Nåt mer från lördagen? Tja, några korta noteringar:
** Anton Hallor, Tisaren-orienteraren som delvis sadlat om till traillöpning och imponerade stort i vertikala kilometern-världscupen i Tromsö i fjol, sprang TOM (som lustigt nog står för Trail och mustasch, även om bakgrundshistorien inte är ett dugg lustig) i Motala och knep en finfin tredjeplats. Anton avverkade de 28 kuperade kilometerna på 2.19.55, och var 14.02 bakom överlägsna segraren Johan Carlsson, Örgryte. KFUM Örebro-löparen Elin Sjöberg var fyra på damsidan, på 3.12.19.
** Örebro AIK:s Mattias Nätterlund (som avancerade till 43:e plats i genom tiderna-statistiken i distriktet med sin maratontid, 2.38.41, i Frankfurt i höstas) slutade tvåa bakom landslagslöparen John Kingstedt i Kvantumloppet i Huddinge, efter att ha avverkat de tio kilometerna på 33.26 (18 sekunder snabbare än i Startmilen förra lördagen men tio från personliga rekordet).
** Vedevågskillen Axel Ekström, som ingått i det svenska utvecklingslandslaget i år, avslutade sin första säsong som seniorskidåkare med en 13:e-plats i Åre XCO. Gustav Eriksson vann tävlingen där Mathias Fredriksson gjorde smygcomeback (och slog Ekström med 1.23).
** Och så blev degerforsaren Stefan Johansson av med sitt svenska rekord i 20 kilometer gång, efter nästan 24 år. Perseus Karlström, som tog rekordet, har dock en bra bit kvar till Johanssons rekord på 20 000 meter gång (alltså 20 kilometer på bana), 1.18.35,2 som fortfarande står sig som Europarekord.

Filip 20:a?! Näe, nu görs hela JVM-sprinten om

Filip Jacobsson har aldrig varit sämre än näst bästa svensk (oftast bästa) i någon tävling i vinter och aldrig bommat pallen ens med internationellt motstånd. Men när junior-VM i skidorientering startade i österrikiska Obertilliach i dag slutade Degerforsåkaren, som i vanlig orientering från och med den här säsongen tävlar för OK Tisaren (men i skidorientering alltjämt för Degerfors- och Karlskogaklubben OK Tisaren) först på 20:e plats, nästan fyra minuter bakom segrande ryssen Vladislav Kiselev. Trodde åtminstone jag, och alla andra som följde liverapporteringen online.
Men senare under måndagen kom besked om att resultat strukits och att hela tävlingen ska göras om under tisdagen. Jag har dock inte varit i kontakt med någon på plats, och vet därför inte mer än de lätt förvirrade besked jag lyckats läsa mig till på Svenska orienteringsförbundets hemsida (”på grund av vädret så försökte arrangörerna komprimera programmet under måndagen, men det ledde till en del logistiska problem i samband med starten”) och i den officiella powerpointpresentationen  (!) från kvällens lagledarmöte (”sorry about the troubles from today. We had a difficult situation with heavy snowfall over the night and in the morning”). Exakt vad som hände är för mig alltså höljt i dunkel, men klart är att det för en gångs skull den här vintern handlade om problem med för mycket snö snarare än för lite.
Så, vi får helt enkelt bänka oss framför liverapporten igen, i morgon förmiddag.

Några smulor från förra veckan:
** David Andersson gjorde sin första tävling sedan VM-succén i Ryssland när han körde 500 och 5 000 meter vid en internationell tävling i tyska Inzell i lördags. David gjorde 36,16 på 500 (en finfin tid på europeisk is, bara 18 hundradelar från vad han gjorde i Calgary i november) och 6.44,16 på 5 000 meter (säsongsbästa men på hundradelen fyra sekunder från pers).
** Fortfarande finns inga officiella resultat från Tour de Kif i onsdags, men klart är i varje fall att tävlingen verkligen ägde rum och att Tobias Karlsson vann före Robert Brundin med Daniel Frehde på tredje plats. Elsa Ekelin verkar ha varit ensam till start på damsidan. Karlsson är därmed (om uppgifterna stämmer) ny tvåa och bara tolv poäng (motsvarande sex sekunder i den avslutande masstarten) bakom Patrik Karlsson inför den avslutande jaktstarten. Beroende på resultatet i den sista ordinarie deltävlingen kan Patriks försprång inför finalen (han har redan säkrat segern i grundomgången) bli mellan en (Tobias vinner, Patrik blir som bäst trea) och åtta sekunder (Patrik vinner, Tobias kommer inte till start).
** Konditionsbloggsprofilerna Danny Hallmén (multisportare i ordets mesta bemärkelse och tvåa i Pulsklockan 2015) och Anton Hallor (som sprang hem fina världscuppoäng i skyrunningseriens vertikala kilometer-disciplin i Tromsö i somras men annars är mest känd som orienterare i OK Tisaren) har båda bekräftat att de kommer köra Vasaloppet, och blir vid sidan av toppnamn som Impolas, Roberto och Olivia Hansson samt Ice race vintage-segraren Fredrik Nylén extra spännande att följa på söndag.

Garphyttekillen sänkte ÖAIK: "Vann dalahäst!"

Örebro AIK gjorde ett tappert försök att återupprepa KFUM Örebros succé från förra året och ta hem Vasastafettens mixedklass. Och det hade räckt till seger med nästan en halvtimmes marginal – om det inte varit för IFK Lidingö som kom till start med ett helt gäng landslagsmeriterade orienterare. Bland dem garphyttekillen Filip Dahlgren, i fjol tia i långdistans på orienterings-VM, och nu snabbare än alla andra mellan Smågan och Mångsbodarna (utom orienteraren Emil Svensk som sprang för ett hopplockat lag i herrklassen och noterade en några sekunder bättre tid). ”Fullt ös i fäders spår. Det var kul! Vann dalahäst!”, skriver Dahlgren på Instagram.

Det var på Dahlgrens sträcka som segern grundlades. Lidingö var 1.42 före Örebro AIK i Smågan, 3.20 före i Mångsbodarna, och sedan växte avståndet hela vägen till Evertsberg. Erik Anfält var (förstås) snabbast av alla på sin sträcka och tog in 35 sekudner till Oxberg, men då var ÖAIK ändå tio minuter efter Lidingö. Även Mikaela Kemppi tog en väntad seger på sin sträcka, och plockade in hela 1.16 på Lidingö mellan Hökberg och Läde, och Daniel Johansson tog några sekunder ned till Eldris. Trots det skiljde fortfarande 8.45 när Andreas Ingberg förde ÖAIK i mål på andra plats, på tiden 5.32.27.

– Vi gjorde stabila insatser rakt igenom. Varmt och skönt var det också också. Vi var 3.19 sämre än KFUM:s tid från 2014, men det var regn i fjol och varmt i år, säger ÖAIK:s Fredrik Johnsson.

Klubbens herrlag blev sexa på 6.08.16 och damlaget sjua på 7.12.09.

Kopparbergs Johan Eriksson sprang hela sträckan själv i Ultravasan, på 7.20.34, och slutade på 19:e plats (tvåa i H45-klassen, åttonde svensk totalt). Morasonen Jonas Buud vann för andra året (av två möjliga) och slog sitt eget banrekord med en kvart. I mål på 5.45.08 vilket ger ett kilometersnitt på 3.50 över nio mil terränglöpning … Malin Tysell blev bästa länsdam på 46:e plats med tiden 10.27.41.

Kopparbergs skidstjärna Bill Impolas långloppslag Team Exspirit inledde den gemensamma tävlingssäsongen med Alliansloppet i Trollhättan. Impola låg länge med i täten av det 48 kilometer långa loppet, men mattades och gick i mål som 16:e, 1,5 minuter bakom. Lagkompisen Morten Eide Pedersen fick se sig spurtslagen av Dala-Flodas Jens Eriksson i kampen om segern. Garphyttans Olivia Hansson bröt damloppet medan Zinkgruvans Markus Johansson (femma) och Daniella Bjärmark (tia) och Garphyttans Adam Gillman (nia) och Ida Danielsson (åtta) tog topp tio-placeringar i juniorklassen.

Alexander Larsson slog till med en bronsmedalj på finfina 2.04,26 över 800 meter i P15-klassen på ungdoms-SM. Det var nästan 4,5 sekunder (!) snabbare än Alexander, som inför loppet var rankad som Sverigesexa, kutat tidigare i år. Maja Hagelvik missade däremot final med ett par sekunders marginal. I junior-SM lyckades inte Abshir Aweys följa upp fredagens fjärdeplats på hinder, utan åkte ut redan i försöken på 800 meter. Samma sak gällde hinderfemman William Fransson, i P19, och William Wickbom i P17, som dessutom hann springa direktfinal på 1 500 meter och med en tolfteplats som resultat. I det loppet blev Hällefors Haben Kidane (som leder långloppscupen, se nedan) sjua på 4.15,93.

Jonas Rosengren vann Östansjöloppet, tio kilometer med individuell start, på 37.33, över två minuter före tvåan Lasse Höög. Höög seger blev det ändå, i damklassen, där Åsa Höög vann med över fyra minuters marginal före Maria Eriksson. 40.22 på Åsa. Rosengrens seger var hans första i årets långloppscup, och han förstärker därmed tredjeplatsen i sammandraget. För Åsa var det bara tredje tävlingen för året i cupen, men segern tar henne i varje fall in på topp tio. Elva deltävlingar återstår.

På något högre nivå fortsatte Tim Sundström sin rad av 1 500-meterslopp under 3.50 (så fort hade han aldrig kutat inför årets säsong, han har ju förbättrat distriktsrekordet i flera steg), när hansprang in som fyra på 3.49,97 i ett B-heat vid en gala i belgiska Merksem. Och Linus Rosdal blev femma, och bäste svensk, av nära 11 000 löpare i Midnattsloppet i Göteborg, på tiden 32.30. Ullevis etiopier Betesfa Ayele var överlägsen och vann med över minutens marginal till tvåan på 30.15. Rosdal höll näst bäste svensk, Hälles Yared Admasu, tre sekunder bakom sig.

Och uppe i fjäll vann Antje Torstensson Helags maraton på 3.15.57 (rätt hårt pressad av Trångvikens Ida Svensson halvminuten bakom) på en tid som hade räckt till en andraplats i herrklassen. Tiden är en makalös prestation på en bana med 615 höjdmeter, bara att lyfta på hatten. Och ytterligare lite längre norrut avslutade Anton Hallor sin sommar i Tromsø med en tredjeplats i Tromsø mountain half ultra, 25 kilometer bitvis teknisk terränglöpning med knappt 1 000 höjdmeter. ”Slitsamt första halvan när nästan 1 000 höjdmeter uppför skulle avverkas i den gassande solen. Krigade på nerför och sprang in som trea efter kanske det jobbigaste loppet jag sprungit. Tog 2 timmar, 12 minuter och 17 sekunder”, skriver Hallor på Facebook. Rune Morten Johansen vann med över nio minuters marginal, på 2.01.33, före Kent Hugo Norheim som ”bara” var 1,5 minuter bakom Hallor.

Morgan Pätsi, som laddar för ironman-VM, kom till start i Sala Silverman, en triathlontävling över halv ironmandistans, trots sina vadproblem och slutade femma i tuff konkurrens på 4.14.48 (mindre än minuten sämre än i fjol). Finländaren Kim Harju var helt överlägsen och vann på 3.57.26. ”Gjorde en stabil insats som resulterade i en femteplats. Mest nöjd över att löpningen funkade och att jag inte tappat allt för mycket”, skriver Pätsi på Instagram.

VM-orienteraren Martin Regborn blev en vinnare igen när han tog hem Dubbelfajten/Fellignsbroträffen 1.38 före klubbkompisen (i Hagaby) Jakob Wallenhammar, men kanske framför allt 3.24 före Tisarens Daniel Attås som ju snuvat honom på dubbla DM-guld den här säsongen. Lovisa Persson vann damklassen tolv sekunder före Rebecka Nylin.

Mountainbikeorienterings-VM slutade i bedrövelse för Garphyttans Marcus Jansson, som varit bäste svensk på samtliga individuella distanser men som stämplade fel och sabbade hela dagen på sin förstasträcka.

Och så till sist glädjande besked från Emilia Fahlin, som instagrammat en som kommer till start i morgondagens världscupdeltävling i Vårgårda. ”Uppåt i dag! Så här glad blir jag av att känna mig bra nog för att starta i morgondagens linjelopp”, twittrar hon tillsammans med en groupie på ett leende Wiggle-Honda-lag.

Hallor efter topplaceringen: "Absolut mersmak"

Örebroaren Anton Hallor, 22, är mest känd som orienterare i OK Tisaren (A-lagsdebuterade i Tiomila i våras) och trappkung. Före i söndags hade han aldrig sprungit en ren löptävling längre än fem kilometer, och då på asfalt. Men ett semestervikariat på Actic tog honom till Tromsö i sex veckor, och när han ändå var här passade han på att springa Blåmann vertikal i fredags (som jag skrev om här, och som var en deltävling i vertikala kilometern-världscupen och som gav Antol 18 poäng där och en 90:e-plats på rankningen för tillfället) och Tromsdalstind skyrace (den lite snällare tävlingen i Tromsö skyrace som enligt programmet skulle ha 1 600 höjdmeter över 19 kilometer men som nog snarare var en halvmara med nästan 2 000 meter stigning, men som intr ingick i världscupen). Och som han gjorde det. Hallor sprang i mål som tia (nia av herrarna) på 2.25.51 (en tid bara halvminuten sämre än Dakota Jones segertid i fjol, men nu knappt 24 minuter bakom Stian Hovind-Angermunds segertid och en kvart från pallen) av 198 startande. Och han var lyrisk efteråt.

– Jag kommer garanterat springa mer sånt här, jag gillade det starkt! Och mersmak, det gav det absolut. Jag ska springa Tromsö mountain challenge i slutet av augusti, 25 kilometer på en något lättare bana. Det ksa bli kul, annars åker jag hem till Sverige några dagar innan skolan börjar i september och kommer hålla mig på hemmaplan tills jag får resefeber igen.
Hur mycket tränar du?
– Jag har tränat löpning på hyfsad nivå i sex–sju år. Jag springer numera cirka fem till femton timmar i veckan, helt beroende på vecka och motivation.
Hur upplevde du Tromsdaltind skyrace?
– Det var helt fantastiskt. Alla var så positiva, snälla, ödmjuka och tävlingsinriktade. Bra arrangerat med publik mil bort i vildmarken. Det är inte som en vanlig löptävling där du kan varenda sväng; här vet du aldrig vad som kommer: En fors, ett stup, snö …

Urstark nia i Tromsdalstind skyrace.  Foto: Okänd
Urstark nia i Tromsdalstind skyrace. Foto: Okänd

Kan man stava till framgång?

I morgon springer jag säsongens tredje (av totalt fem) mållopp, Tromsö skyrace. 45 kilometer med 4 400 höjdmeter fördelat på tre rejäla stigningar. Två gånger över Tromsdalstinden (1 238 meter över havet) och så en gång upp på Hamperokken (1 404 meter) där loppet vänder. Höjdmeterna (de uppför) ser jag fram emot, men det finns två andra aspekter som jag fruktar med loppet:
1) Den uteblivna löpträningen. Det totala löpuppehållet från oktober till jul (foten), knä- och lårproblemen som följde (mars-maj) och fotledsontet som gjort att jag inte sprungit en enda meter sedan Lurs backyard ultra (jo, i dag, lördag, var jag ute och tog mina sedvanliga fem dagen före mållopps-kilometer). Jag har mestadels rott (i vintras) och cyklat (i sommar) i stället, men när jag väl kunnat löpa har formen inte varit någon katastrof, om än lite sämre än förra året. Största problemet i det här loppet är att jag inte kunnat backträna i princip någonting. Eller tja, jag fick till några nyckelpass på Mallorca med många höjdmeter (knappt 3 000 meter fördelat på tre pass) och så kutade jag ju Stockholms brantaste, men ingen intervallbacke och inte mycket annan backe att snacka om heller.
2) Det är ett väldigt tekniskt lopp och jag har inte jättestor erfarenhet av teknisk, stenig löpning. Framför allt inte utför, där jag är en riktig hare (om ni undrar vad jag snackar om, kolla in den här videon från när Kilian Jornet och gänget var ute och fixade banmarkeringen tidigare i veckan).

Med tanke på formen (jag kommer inte springa alla uppförsbackar …) och loppets karaktär (det är inte möjligt att springa alla uppförsbackar …) har jag investerat i ett par stavar. Kolfiber, vikbara på tre ställen. Väger inget, är lätt att stoppa ned i ryggsäcken när de inte används. Kruxet med det är att jag inte hunnit träna med dem. Alls. Och att jag aldrig någonsin gått/sprungit med stavar över huvud taget what so ever. Skulle trimma in dem efter Lur, tänkte jag, men det satte fotleden effektivt stopp för. Så först i går ryckte jag bort prislappen (smakar det så kostar det, typ) och gick med dem i tre–fyra minuter upp från starten till en bra publikplats i Blåmannen vertikal (mer om det nedan). Klart man kände att stavarna underlättade uppför, men lika klart att jag har en långtifrån fullfjädrad och säkerligen föga effektiv teknik.

Mitt mål? Tja, 10.38 krävdes för övre halvan i fjolårets testupplaga. Så under tio timmar kanske är något att sikta på. Men det är förstås nästan omöjligt att veta vad som är rimligt på en sådan här bana.

Det om det. Loppet är hur som helst deltävling tre av fem i världscupen i skyrunninglöpningens ultradisciplin. Regerande världs- och Europamästaren Luis Alberto Hernando, Spanien, vann Transvulcania i våras (första deltävlingen), stod över Mont Blanc 80k men har å andra sidan vunnit både EM och Ice trail Tarentaise och kommer vinna söndagens lopp om han inte faller och bryter sig svårt. Sveriges regerande världsmästare Emelie Forsberg har också vunnit Transvulcania och Ice trail Tarentaise i år (och Mount marathon race!), och är tillsammans med pojkvännen och superdupermegalöpar- och bergsbestigningsstjärnan Kilian Jornet (hans cv får inte plats på bloggen) arrangör av de här loppen i Tromsö. Hon är därmed om möjligt ännu större favorit än Hernando. Hela startlistan finns här och en grym förhands om loppet här.

Men helgen i Tromsö inleddes alltså redan i går, med en vertikal kilometer (1 000, eller som här 1 048 höjdmeter över tämligen kort distans, här cirka 2,7 kilometer vilket gav nästan 39 procents – alltså 35 grader – lutning i snitt) under namnet Blåmann vertikal. Stian Hovind-Angermund, från Bergen, vann tävlingen på 35.20, 22 sekunder före schweizaren Remi Bonnet. Fem löpare var inom en minut, sedan rejäla avstånd bak. Kul att OK Tisarens trappkung Anton Hallor plötsligt dök upp på berget (jag vrålade ”heja Anton”, och han såg ganska konfunderad ut, se mitt filmklipp här). Låg 19:e när han passerade mig, ett par minuter in i loppet. Var enligt mamman, som var på plats med kikare, tolva en stund senare, men tappade i det övre, tuffare partiet och slutade på 35:e plats, med tiden 48.31. Forsberg vann förstås damklassen (en liten lätt uppvärmning inför morgondagen) även om det krävdes en sekundstrid. Hallor springer det korta loppet i morgon (19 kilometer, 1 600 höjdmeter). Ska försöka få till ett snack efteråt (men Anton är säkert i mål sju-åtta timmar före mig … Racerapport kommer på måndag!

 

Blåmann vertikal, första, lätta biten. Foto: Jonas Brännmyr

 

Atma Singh som alltid på plats för att bjuda alla på underbart Yogi tea-te.

 

Naturligtvis får alla tävlande varsin kobjällra av huvudsponsorn … Foto: Jonas Brännmyr

 

Där någonstans i dimman finns Hamperokken. Samma väder väntas i morgon, elva grader (i dalen, mycket kallare högre upp), duggregn men ingen vind. Foto: Jonas Brännmyr

 

Racebriefing med Kilian Jornet. Foto: Jonas Brännmyr