Allt du behöver veta inför Trofeo Alfredo Binda – och så gick det när världsmästare Lysell dök upp i Karlskoga

Alfredo Binda är en italiensk cykellegend, trefaldig världsmästare och femfaldig vinnare av Giro d’Italia på 20- och 30-talen. I hans födelsestad Cittiglio i norra Italien har han sedan 1974 hyllats med tävlingen som bär hans namn, Trofeo Alfredo Binda (det första dussinet upplagor hann han själv uppleva). Det har sedan starten varit en tävling endast för kvinnor, vilket gör den till en av de äldsta i sitt slag, och sedan 2008 har den varit en del av världscupen som sedermera transformerats till världstouren (i år är det säsongens andra deltävling).
I fjol blev tävlingen inställd på grund av corona, men i morgon körs den – för sjunde gången med Emilia Fahlin på startlinjen. Hon gör det i ett ramstarkt lag, och det är inte alls säkert att hon själv kommer få chansen att tävla för eget resultat (det fick hon varken i Omloop Het Niuwsblad eller Strade Bianche, där hon körde för Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli som är med nu också). Men det här är en bana som, rätt dag, kan passa Fahlin utmärkt.
2019 blev hon sjua, vilket – kan man tycka – borde ha räckt för att redan samma höst, när hon definitivt säkrade en OS-plats åt Sverige, ha blivit tilldelad den. Den gången var 28 cyklister med i tätklunga in mot mål, och amerikanen Coryn Rivera spurtade hem segern (danska stjärnan Uttrup Ludwig, som då inte anslutit till Fahlins stall men som nu är kapten där, var trea den gången; så det här är en tävling som definitivt passar henne. I Fahlins övriga starter i tävlingen har hon uteslutande haft hjälpryttaruppdrag.
Förutom Uttrup Ludwig och Cavalli har Fahlin australiska Brodie Chapman och franska Évita Muzic och Jade Wiel i laget i morgon. Jämfört med senaste världstourtävlingen, Strade Bianche, är det Stine Borgli ut och Wiel in.
En rad tunga namn saknas. Lotte Kopecky, Amy Pieters, Lorena Wiebes och ett gäng andra kör i stället den mindre belgiska tävlingen Omloop van de Westhoek, och sådanas som regerande världsmästaren Anna van der Breggen, Lisa Brennauer, Annemiek van Vleuten Ellen van Dijk, Demi Vollering och Sarah Roy står helt enkelt över resan till Italien och laddar i stället för kommande tävlingar i Belgien och Nederländerna.
Men det finns ändå gott om toppnamn på plats, så klart, i regerande mästaren Marianne Vos (även vinnare 2009, 2010 och 2012), Elisa Longo Borghini (vinnare 2013), Lizzie Deignan (vinnare 2015 och 2016), Amanda Spratt (tvåa 2019), Katarzyna Niewiadoma (vinnare 2018) och Uttrup Ludwig (alltså trea 2019).
Trofeo Alfredo Binda startar i Cocquio-Trevisago och inleds med två olika, längre varv – ett på 27 kilometer med en tuffare stigning på 146 höjdmeter och ett på 44,5 kilometer med två stigningar varav en är riktigt rejäl med 264 höjdmeter på knappt sju kilometer. Därefter körs fyra varv på en kortare slinga, 17,4 kilometer som inleds med en kort backe på 111 höjdmeter snabbt följt av en längre på 133 – men därefter bär det nedför till målet i Cittiglio (men det går lätt uppför, 13 höjdmeter, de sista 450 meterna till mållinjen). Totalt gör det drygt 141 kilometer och en av säsongens allra tuffaste tävlingar. Normalt är att det blir hårdkörning och att cyklister droppar av bak i klungan tills ett 20-tal gör upp om det på slutet. Vi får se hur det blir i år.
Starten går 12.10 och Eurosport sänder från 14.30. Beräknad målgång strax före 16.

Kretsupptakten, eller tidigare kanske mer kretsens vårpremiär (”kretsen” i det här fallet syftar på den östra delen av Värmland – Karlskoga, Degerfors och Kristinehamn) arrangeras traditionsenligt den här tiden på året, och det kan inte ens corona sätta stopp för. Eftersom det räknas som träning snarare än tävling – gränsen är ju hårfin, men det spelar ju mindre roll eftersom man knappast springer runt och smittar någon i en orienteringsskog – funkade det i år också; och även om Kristinehamns traditionella nattävling på fredagskvällen inte verkar ha blivit av i år så löptes det i Karlskoga i dag och i Degerfors i morgon. Och snacka om att Karlskoga fick finbesök till tävlingen vid Björkborn: Ingen mindre än dubble världsmästaren Jerker Lysell dök upp och matchade mot traktens storheter (och Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Filip Jacobsson och Anton Johansson).
Jerker, som är renodlat sprinter, sprang ”långa” banan över knappt sju kilometer (fågelvägen) på drygt 52 minuter, och var drygt fyra minuter före Ellinor som blev tvåa (Djerfs egen Marie Pettersson var faktiskt bara tolv sekunder bakom henne och halvminuten före Josefin).
Anton och Filip mätte krafterna i den ”extra långa” klassen över drygt en mil, och där drog Johansson det längsta strået med 2,5 minuters marginal (Filip spurtade ifrån nye klubbkompisen Daniel Martinsson, Lilians sambo, med sju sekunder – det var masstart på de två längre banorna). Lilian själv dominerade mellanbanan över 4,6 kilometer, som hon vann med nästan sju minuter till tvåan, Hagabys Mikael Andersson.
Till morgondagens tävling i Stubbetorp, strax söder om Degerfors, är det betydligt färre stora namn med i anmälningslistan, men Simone Niggli har i varje fall tänkt springa den långa banan.

Jag verkar för övrigt ha haft fel när jag antog att Maria Gräfnings säsong var över för att hon inte körde Vålådalsrennet i dag, för nu finns hon med i startlistan till morgondagens Tåssåsen criterium 64 i morgon. Karlslundsåkaren har väst 522, och starten går 8.00 (herrarna fem minuter innan) och loppet över 64 rätt platta kilometer på ett 32-kilometersvarv direktsänds i Eurosport.

Så här (tror jag) att Ullmax vinterserie slutade – och de vann i sådana fall

Dagens delomgång i Ullmax vinterserie (även känd som Nattcupen, men i helgen med möjlighet att välja om man ville springa i ljus eller mörker), som avgjordes i mycket krävande terräng ovanför Klockhammar (i terrängen runt Rusakulan), ställde nya krav på mig som försöker göra någon sorts sammanställning. Det publicerades nämligen (i varje fall inte ännu) regelrätt resultatlista, utan alla som ville laddade upp sina gps-filer i analysverktyget Livelox, och så var det bra med det (vilket naturligtvis inte är några konstigheter när det bara är en träningstävling, men de sex första delomgångarna bjöds det ju på fina listor). Problemet är dels att jag inte tror att alla resultat kommit in (i sådana fall störtdök antalet deltagare plötsligt) och dessutom har alla inte startat och (framför allt) stannat sina pulsklockor vid start och mål, vilket gör att man får räkna manuellt på tiderna (och en sådan som Nelly Mårtensson på damernas mellanbana bommade sista kontrollen, vilket man fick kolla ganska nära för att notera). Nå, jag tror att jag sorterade ut det hela och att Järlas Erik Berzell (som bor, eller i varje fall bott, i Hallsberg) var snabbast på långa banan trots att han är fyra i resultatlistan (jag ber om ursäkt för eventuella felräkningar). Orions Anton Johansson (som är sambo med Ellinor Tjernlund i Örebro) blev med samma uträkning tvåa i dag och säkrade hur som helst segern i sammandraget närmast före Simone Niggli, som inte lämnat in något resultat i dag. Bästa dam blev i stället Ellinor, 13 sekunder före systern Josefin Tjernlund och drygt fem minuter före klubbkompisen och landslagslöparen Lilian Forsgren (som jag var ute i Klockhammar och träffade för ett reportage ni kan läsa på tisdag).
Karin Lindgren tog hem mellanbanan, men Lovisa Gustafsson, som bara var åtta sekunder bakom, säkrade ändå ”totalsegern” närmast före Sofie Bodin som var trea, distanserad med knappt fem minuter.
Och anledningen till att det inte räknades några riktiga resultat eller totallistor i år var att regeringen infört totalförbud mot tävlingar för alla under elitnivå, därför har tävlingarna fått genomföras som träningstävlingar, utan sammandrag (mer än på denna blogg). Återstår att se om det ändå görs några mer ordentliga listor från finalen, och om jag i sådana fall får anledning till att uppdatera listorna nedan.

Ullmax vinterserie, preliminär slutställning 2021. Uträkning: Jonas Brännmyr

I dag avgjordes också tredje och sista mountainbiketävlingen (Alanya avocado mtb cup) i turkiska Alanaya för den här gången, en nivå upp jämfört med de två tidigare tävlingarna (den här på UCI 1-nivå). Örebroaren Axel Lindh slutade på 20:e plats, drygt sju minuter bakom franska Victor Koretzky som precis som de två tidigare dagarna vann närmast före polska Bartlomiej Wawak.
”Kom ut risigt i starten och fick springa delar av första varvet i lång, långsam kö. Framme vid första langningzonen var jag redan dryga minuten efter täten och vid varvning ut på andra varvet klev Turkiska mästaren, som jag körde med, av för han ansåg sig vara för långt bak för att fortsätta. Jag gnetade vidare utan att hitta nåt särskilt gott flyt”, berättar Lindh på instagram.

Karlskogingen Åsa Zetterberg-Eriksson avslutade säsongen, där hon varit ensam skidorienterare från länet, med en tolfteplats på långdistans-SM i Alfta.

Gustafsson och Johansson drygade ut i inofficiella ställningen i Ullmax vinterserie (och unge Örn nära fin skalp)

KFUM Örebros Lovisa Gustafsson tog ett rejält mot totalsegern i Ullmax vinterserie (eller, om vi ska vara helt korrekt, det som hade varit en totalseger om orienterarna under elitnivå hade fått tävla – nu räknas det hela som träningstävlingar och det är bara jag som håller ordning på en högst inofficiell cupställning) när hon i Hallsberg i dag sprang hem sin första seger (för säsongen, garanterat, men förmodligen också i karriären vad gäller Nattcupen; i fjol slutade hon på elfte plats i det då officiella sammandraget). Vi snackar alltså mellanbanan, som är damernas officiella tävlingsklass, och Gustafsson vann en tät tillställning 39 sekunder före hemmalöparen Anna Hallmén och 1.52 före Almbys Sofie Bodin (alltihop som vanligt, den här säsongen, med indiviudell start, alltså).
Det gör att Gustafsson nu har tio poäng att gå på (i min inofficiella uträkning) inför finalen i Örebro söndagen den 14 mars. Då är det dock extra mycket poäng på spel, så hoppet lever främst för andraplacerade Sofie Bodin (som tappade fem poäng på onsdagen och nu är tio bakom) och tredjeplacerade Sofia Carlsson (distanserad fyra i dag).
I herrarnas huvudklass, där även de bästa damerna återfinns, var KFUM Örebros 16-åriga talang Hugo Örn nära en riktig fin skalp. Till slut saknades dock 22 sekunder mot Lerums Emil Axelsson – men Örn spöade alla andra. ”Totalledare” Anton Johansson blev bara femma, drygt fyra minuter bakom, men drygade ändå ut mot ”totaltvåan” Simone Niggli som sin vana trogen var bästa dam, men den här kvällen drygt sju minuter bakom Johansson. Mellan de båda skiljer 13 poäng inför avgörandet (Örn är uppe på tredjeplatsen i sammandraget nu, 22 poäng bakom Johansson). Niggli var nästan fyra minuter före Josefin Tjernlund, som anmälde sig sent, och tio före Lovisa Persson.

Inofficiell totalställning i Ullmax vinterserie efter sex av sju deltävlingar. Uträkning: Bloggaren

Förre juniorvärldsmästaren ny ”totalledare” i Nattcupen efter kvällens tävling i gamla SM-terrängen

Anton Johansson, 26. Där har ni nye ”totalledaren” i Ullmax vinterserie (jag har ju räknat ut hur ställningen skulle varit, om cupräkningen inte varit inställd på grund av coronarestriktionerna – som gör det okej att genomföra tävlingarna, om än med individuell start i stället för masstart, så länge cuptotalen inte räknas och det kalls för ”träning” i stället för ”tävling”). Johansson blev dubbel juniorvärldsmästaren 2014 och är numera sambo med Ellinor Tjernlund i Vintrosa, även om han fortfarande tävlar för Karlskronaklubben OK Orion. I kväll vann han nattävlingen i den gamla SM-terrängen (från 1986) i Sjösjön, nordost om Laxå, med nästan fem minuters marginal till tvåan Jacob Eriksson, KFUM Örebro. Främsta utmanaren i sammandraget, Simone Niggli (den 23-faldiga världsmästaren), slutade först på sjätte plats, 7.29 bakom (hon var retsamma minuten från Lukas Larsson på tredjeplatsen, en mycket liten marginal för tre placeringar med tanke på att det handlade om individuell start i beckmörker och snö och löptid på över en timme; vid den åttonde av tolv kontroller, efter vilken hon gjorde en abrovink, låg hon tvåa). I sammandraget innebär det att Niggli nu är förvisso klättrar till andraplatsen, men är tio poäng bakom Johansson. Niggli var ändå överlägset bästa dam på långa banan (och bäst i familjen fyra minuter före maken Matthias) – sju minuter före Lovisa Persson och 14 före Josefin Tjernlund.
På mellanbanan, som traditionellt varit damernas tävlingsdistans i Nattcupen, vann Gävles Ebba Ottosson, som går första året på orienteringsgymnasiet i Hallsberg, minuten före KFUM Örebro-duon Karin Lindgren (51 sekunder bakom) och Lovisa Gustafsson (1.04 efter) – all andra var mer än 8,5 minuter bakom Ottosson. För Gustafsson räckte tredjeplatsen för att dra ifrån Sofie Bodin och Sofia Carlsson i sammandraget och nu vara i ensam ledning.
Martin Regborn dök upp och jogggade runt samma mellanbana nio minuter snabbare än Ottosson, för en andraplats i herrarnas mellanklass (åtta minuter bakom OK Kolmårdens Sverre Röjgård som går andra året på orienteringsgymnasiet). Regborn sparade förstås benen inför 3 000-metersloppet på SM i Malmö på fredag.

Ställningen i Nattcupen, om den räknats, efter fem av sju deltävlingar.

Niggli vann slasknattorienteringen på walk over – Regborn bommade bort fyra minuter men vann med 1,5

Simone Niggli eller Josefin Tjernlund? Frågan om det är världens bästa orienterare någonsin, men som lade ned sin elitsatsning efter 2013 års säsong, eller klubbkompisen (i Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren) som nu är på gränsen till svenska landslaget som är starkast så här 2021 skulle få sitt svar i kväll – och svaret var väl att Niggli vann på knockout. Dels var hon redan tre minuter före halvvägs in i kvällens natt- (och slask-) orientering i Ullmax vinterserie i södra delen av Markaskogen, dels hittade Tjernlund aldrig den tolfte kontrollen (även om det ser ut som om hon passerade precis bredvid på hennes spår på Livelox). Det kostade ett tiotal minuter, och i mål var hon drygt kvarten bakom (men utgick förstås efter den missade kontrollen). Främsta utmanarna till Niggli blev istället klubbkompisarna Lovisa Persson och Ellinor Tjernlund, som var sju respektive nio minuter bakom schweiziskan i mål över sju kilometer krävande nattorientering. Eftersom det är mixedtävling fick Niggli ingen klasseger den här gången (efter 16 raka sedan återkomsten till Sverige i höstas), men hon var alltså ändå överlägset bästa dam i tävlingen.
Hur bra loppet var? Tja, kanonbra. Niggli var bara 4,5 minuter bakom Martin Regborn, som förstås sopade hem andra raka segern (och då ska man veta att Niggli gick ut som fjärde löpare av 23, så det var inte så att hon kom sent och hade extra mycket snöspår att springa i).
Regborn gjorde två krokar, dels en enminutersbom när han inte kom rätt på tredje kontrollen och en lite större navigationsmiss till tolvan (samma kontroll som Tjernlund bommade) som kostade uppåt tre minuter. Därmed blev det jämnare än vanligt; OK Orions Anton Johansson (som alltså tävlar för en Blekingeklubb men är sambo med Ellinor Tjernlund i Vintrosa) var bara 1.21 bakom (och faktiskt i ”virtuell” ledning efter Regborns bom till tolfte kontrollen) och Tisarens Filip Jacobsson 2.22 bakom på tredjeplatsen (Quentin Rauturier hade också jätteproblem till tolvan, även om han hittade kontrollen till slut, och bröt därefter – så man kan ju fråga sig om den verkligen satt rätt när tre av fältets fyra starkaste namn tappar bort sig just där, men det är så klart en ren spekulation, och andra sprang ju rakt på).
Emmy Granstedt och Emmy Ling, som går första respektive tredje året på orienteringsgymnasiet i Hallsberg men representerar Hakarpspojkarna, blev etta och tvåa (39 sekunder skiljde dem åt) på mellanbanan som är damernas egentliga tävlingsklass i Ullmax vinterserie. Moa Alsiö, IF Hagen, blev trea, Klara Persson (orienteringsgymnasiet och Halmstad OK) fyra och KFUM Örebros Lovisa Gustafsson bästa länslöpare på femte plats.
Totalt kom 102 löpare till start.
Tredje deltävlingen i cupen löps nästa onsdag, med utgångspunkt från Tisarens klubbstuga i Hallsberg.