Tisaren tog SM-brons i sprintstafett efter diskningsdramatik – Petterssons första seniormedalj (och van Sitteren säkrade långloppscupstiteln när Wedin stal rubrikerna i långa terräng-DM)

Tisaren kunde välja och vraka när de satte ihop laget till dagens SM-tävling i mixedsprintstafett – och lyckades onekligen perfekt när de ställde Ellinor Tjernlund, Valter Pettersson, Oskar Andrén och Josefin Tjernlund på banan.
Åt Stora Tuna, som ledde redan innan Tove Alexandersson vag sig ut på sistasträckan, och IFK Göteborg, med Max Peter Bejmer och Sara Hagström på två sista sträckorna, fanns förvisso inget att göra åt – men Tisaren tog brons bakom de lagen sedan Josefin Tjernlund svarat för sin kanske starkaste insats i år och hållit individuella sprintmästaren Karolin Ohlsson stången över sistasträckan. Tjernlund gick ut som just trea, 1.02 före Ohlsson, och höll tredjeplatsen i mål med 15 sekunders marginal.
Sådär såg det däremot inte ut när Tjernlund gick i mål. Då verkade Tisaren för tredje gången på senaste sex åren ha slutat fyra, eftersom Kåres Vilma von Krusenstierna var i mål som trea bara sekunden bakom Hagström. Men Kåres andralöpare, Eskil Kinneberg, visade sig efteråt ha sprungit genom en förbjuden passage, och därför blev laget diskat och Tisaren flyttades upp.
Räknat med de nya förutsättningarna – utan hänsyn till Kåre som sedan plockades ur resultatlistorna – såg Josefins tvillingsyster Ellinor till att Tisaren var fyra vid första växlingen, ihop med trean Stora Tuna, 20 sekunder bakom täten. Pettersson höll fjärdeplatsen på andrasträckan, och Andrén avancerade förbi Göteborg-Majorna (som ledde efter första, tack vare Lina Strand) på tredje, till den position som Josefin förvaltade in i mål.
Det här var Tisarens fjärde SM-medalj genom tiderna efter herrarnas silver 2003 (Dan Larsson, Tomas Hallmén, Joacim Karlsson och Sergej Detkov utgjorde laget – det var fyramanna på den tiden – och ryssen förlorade en rafflande spurtduell om guldet mot Orions Tobias Andersson), damernas brons 2019 (Tjernlunds och Lovisa Persson) och mixedsprintstafettsilvret samma år (Josefin, Andrén, Daniel Attås och Lilian Forsgren).
Den som lär glädjas allra mest åt dagens SM-brons är därmed Valter Pettersson, som blott 19 år gammal och har ytterligare ett år kvar som junior (han var reserv på hemmaplan till junior-VM) och som nu tog sin första senior-SM-medalj efter att i fjol ha vunnit individuella sprint-SM i yngre juniorklassen.
Tisarens andralag, med Lilian Forsgren (som sprungit EM i år, och som har ett VM i just mixedsprintstafett på meritlistan) och Andrea Svensson (som varit topp tio i världscupen i år) på första och sistasträckan blev näst bästa länslag med en 16:e-plats. Daniel Forsgren och Emil Larsson sprang andra- och tredjesträckorna där, och Svensson löpte upp laget åtta placeringar som ankare. Bland annat tog hon sig förbi KFUM Örebro, som slutade 24:a trots EM-löparen Jonatan Gustafssons topplopp på andrasträckan där bara Ravinens Axel Granqvist levererade en bättre sträcktid (Karin Lindgren sprang första, Melker Forsberg tredje och Lovisa Gustafsson sista).
Tisarens tredjelag seedades till B-finalen (bara 39 lag fick vara med i A-heatet med chans på medaljer), och där levererade Salla Isoherranen ett nytt topplopp som ankare och sprang upp laget från 23:e till sjunde plats genom att vara nästan en minut snabbare än någon annan på den 15 minuter långa sträckan …). Lovisa Persson, Tomas Hallmén (han som var med och tog stafettsilver för 18 år sedan) och Noel Helmersson sprang övriga sträckor.
Nästa helg vankas final i elitserien i orientering (Swedish league) och fredagen därpå avgörs årets sista mästerskap, natt-SM för seniorer och ultralånga SM för juniorer.

I går säkrade Per Arvidsson sin tredje (eller fjärde, om man räknar fjolårets inställda) totalseger i Närkelöpningens långloppscup på herrsidan – i dag gjorde Liduina van Sitteren detsamma på damsidan. Enda utmanaren som kvarstod, Marie Dasler, klev av långa terräng-DM i Hällefors – men det spelade ingen roll eftersom topp tre i vilket fall som helst hade räckt för van Sitteren, och Örebro AIK-löparen vann i helt överlägsen stil. Hon forcerade de tio kilometerna terräng i spåren vid Hurtigtorpet på 39.59 – exakt fyra minuter snabbare än tvåan Petra Hanaeus som i sin tur var nästan två minuter före Maria Nagle som knep DM-bronset (de hade 43.59 respektive 45.44). Tillsammans med åttan Annica Sjölund (55.57) tog Hanaeus och Nagle också guld i lagklassen för IF Start (och eventuellt guld i lagveteranklassen, oklart om det delades ut något sådant eller om den tävlingen ställdes in eftersom Start var enda klubben med lag i den klassen).
Men dagens stora snackis från Hällefors måste ändå vara Linus Wedin. Jag tyckte att det var en stor skräll att 14-åringen från Garphyttan tog en fjärdeplats i korta terräng-DM i går – men det här var dagen då han på allvar presenterade sig på länets konditionsidrottsscen. När redan klara cupvinnaren Arvidsson drog en DNF till långa DM uppe i Hällefors (han sprang ett långpass i Örebro istället) så smällde Wedin till med ett DM-guld 19 sekunder för en så stark och meriterad löpare som Mattias Nätterlund (och ytterligare 21 före Jonathan Kandelin som tog bronset). Tiderna? 37.49, 38.08 respektive 38.27 över en mil terräng. Jösses! Wedin har en bakgrund som skidåkare (där tävlar han för Garphyttans IF, i löpning för IF Start) och har åkt en del Moto tour i sommar, men i långloppscupen har han före den här helgen inte tagit en enda poäng i seniorklassen (han var näst bästa junior i Hostruset, så där fick han några poäng i juniorcupen). Främsta tidigare löparmeriterna som jag kan hitta är istället segern på femkilometersdistansen i Kilsbergen trailrun tidigare i höst och en andraplats på Bocksten trailrun nere i Skåne i somras.
Med sig hem från Hällefors fick Wedin inte bara ett utan två DM-guld, eftersom han också vann lagklassen ihop med Start-kompisarna Nätterlund och Johan Ingjald (41.06). Nätterlund vann också veteranlagsguld med Tommy Theoren (42.19) och Mikael Hansson (46.37). Hade det funnits juniorklass på långa DM hade han naturligtvis fått guldet även där, men det finns bara på korta (det vann han i går).
Alla veteranmästare: Anna Karlsson (52.39 i K35, Vretstorp), Mattias Nätterlund (38.08 i M35, Start), Hanna Fridhamre (56.47 i K40, Nora), Roger Elimä (47.27 i M40, Örebro AIK), Petra Hanaeus (43.59 i K45, Start), Tommy Sundberg (39.40 i M45, Hällefors), Annica Sjölund (55.57 i K50, Start), Rodney Hundermark (42.50 i M50, Nora), Tina Forsberg (1.03.53 i K55, Storådalen), Mikael Hansson (46.37 i M55, Start), Peter Grölund (48.23 i M60, Nora), Liljana Persson (1.04.47 i K65, Almby), Per Börjesson (53.38 i M65, Östansjö), Bo Persson (57.56 i M70, Almby), Birgitta Jansson (1.07.15 i K75, Storådalen), Sven-Olof Dahlgren (1.17.05 i M75, Kopparberg), Arne Evertsson (1.29.59 i M80, Storådalen).
På damsidan har Dasler säkrat andraplatsen i långloppscupen bakom van Sitteren, medan fyran Therese Fjordäng alltjämt har möjlighet att ta sig förbi Petra Hanaeus i kampen om tredjeplatsen (men då måste hon vara etta–trea eller tvåa–tvåa på Kilsbergesleden och Lucialoppet samtidigt som Hanaeus inte är bättre än fyra). På herrsidan behöver Nätterlund ställa upp i båda tävlingarna för att ens räknas, annars blir han av med den tredjeplats han ligger på (man måste ställa upp i minst sex tävlingar). Gör han det och tar nio poäng mer än Oskar Hansson så tar han andraplatsen, annars har han bra chans att försvara tredjeplatsen. Löper han inte båda är det däremot ett getingbo om tredjeplatsen där Ingjald, Kandelin, Andreas Adolfsson, Martin Duberg och Tommy Theoren har chansen på tredjeplatsen.
Men nu väntar två tävlingslediga helger på hemmaplan – nästa vecka ligger fokus istället på terräng-SM.

”Löparpensionären” Anfält bäste svensk och bästa M45-löpare i Berlin, SM-guld till Darzins och Jansson avstod cupseger i mtb för landsvägsvinst

I vintras gick han ut på instagram och skrev att elitkarriären var över. I augusti blev han fyra, och näst bäste svensk, på Ultravasan, och i dag sprang Erik Anfält, 45, in på 2.26.35 i Berlin marathon – som bäste svensk, bäste M45-löpare och 39:a totalt i ett av världens största lopp. Det är jämne Anfälts sjunde bästa maratontid i karriären, men mindre än två minuter från hans bästa (han har 2.24.38 från Rotterdam 2019, 2.25.03 från Valencia 2015, 2.25.18 från Rotterdam 2018, 2.25.53 från Rotterdam 2016, 2.26.02 från Stockholm 2019 och 2.26.29 från Valencia 2018). Lägg till 2.27.02 från Kiel 2015 och Anfält har sprungit åtta maratonlopp som är snabbare än de 2.27.04 som gör Jonas Nilsson till distriktets fjärde bästa maratonlöpare genom tiderna – ändå är Anfält ”bara” trea på den listan, alltjämt bakom 80-talsgiganterna Lars Hagberg (2.21.46) och Rolf Barr (2.21.50). Studenternas Andreas Lundegård var näst bäste svensk i Berlin i dag, 1,5 minuter bakom Anfält som vann M45-klassen med 3,5 minuters marginal till spanjoren Enrique Calvillo Trujillano. Själva tävlingen vann etiopierna Guye Adola och Gotytom Gebreslase på 2.05.45 respektive 2.20.09 (sex damer var snabbare än Anfält).
Jonas Nilsson var drygt sju minuter från sitt pers när han sprang in på 2.34.22, men både Fredrik Härdfeldt och Markus Liljenroth persade med fyra minuter när de gick in på 2.48.32 respektive 2.49.20. Även Andreas Ingberg – som sprungit så bra som 2.34.10 – gick med marginal under tre timmar, på 2.51.34. Fredrik Johnsson och Gustav Grek hade tuffare dagar och korsade den klassiska mållinjen på 3.09.30 respektive 3.09.52.

I Lidingöloppet, som i dag fortsatte med junior-, veteran- och 15-kilometersklasser kom Wilhelm Bergentz – det stora länshoppet – inte till start i P19-klassen, och därmed uteblev de riktigt framskjutna placeringarna. Den bästa placering jag kunnat hitta (jag vågar inte gå i god för att jag fått med alla) är Arne Evertssons åttondeplats i M80-klassen (där hela 22 löpare kom till start på den fyra kilometer långa banan). Gubbängens Ove Grönberg vann på 22.51 medan Storådalenlöparen korsade mållinjen på 34.09.
På 15-kilometersdistansen fanns ett gammalt bekant bloggnamn i Haben Kidane, som bodde sina första år i Sverige i Hällefors, och sprang för dem fram till 2015 (därefter i Eskilstuna, nu i IFK Lidingö). Han har tävlat mycket sparsamt i år, men blev nia totalt på 15 kilometer, sexa av seniorerna, på 49.33. Inga andra länsanknutna löpare topp tio, vad jag kan se.

Nyinflyttade örebroaren Jerker Lysell var åtta och bäste svensk och Josefin Tjernlund tog samma placering som näst bästa svensk när en långdistans avslutade orienterings Euromeeting, för-VM, nere i Schweiz i dag. Lysell var bara minuten från andraplatsen och två från segern i en tät herrtävling som franske Mathieu Perrin vann. Tjernlund var drygt tre minuter från pallen, knappt fem bakom segrande tjecken Tereza Janosikova, och bara 32 sekunder bakom Elin Månsson som blev bästa svensk på sjundeplatsen. Tisaren-klubbkompisarna Andrea Svensson och Ellinor Tjernlund tredje och fjärde bästa svenskor på tionde och 14:e plats, 44 sekunder respektive 1,5 minuter bakom Josefin. Oskar Andrén fjärde bästa svensk som 25:a, drygt tre minuter bakom Lysell.
► Almbys (men i de här sammanhangen Nerike IF:s) Rihards Darzins tog SM-guld på medeldistansen i orientering för döva i dag, en tävling som avgjordes i samband med tävlingen Trampen i Ludvika. Han var nästan fyra minuter före tvåan Nils Forsberg Rundström i mål över 4,7 kilometer (fågelvägen). I går tog samme Forsberg Rundström dock guldet i långdistansen, drygt fyra minuter före Darzins som dock fick nöja sig med silvret.
► Johan Runesson avslutade helgens äventyr som orienteringsskytt med en andraplats, drygt 2,5 minuter bakom finländska militärlandlagets Antti Iivari, i dagens sprint. Det trots att han bara satte två av tio skott och därmed fick springa åtta av tio möjliga straffrundor. Det finns klar förbättringspotential där …
► Marcus Jansson hade fortfarande chans på totalsegern i svenska mountainbikeorienteringscupen inför dagens finaltävling, trots att han efter tre raka vinster avstod de tre därefter följande tävlingarna (tre ska ändå räknas bort), men när han inte heller kom till start i finalen ramlade han ned till femteplatsen i sammandraget. Karin E Gustafsson blev sjua där, efter en sjätteplats i dagens medeldistans.
► Efter att inte ha startat i de två första tävlingarna, däribland natt-DM i fredags, vann Åsa Zetterberg-Eriksson Värmlandstrippelns långdistans i dag. Rasmus Pettersson (som vann natt-DM i fredags) vann herrklassen och såg därmed till att det blev en Djerfdubbel.

Och Marcus Jansson, nämnd ovan, valde rätt som avstod mountainbikeorientering för att i stället cykla landsväg – för dagen efter tredjeplatsen i Östgötatempot dammade han till med en seger i Östgötaloppet, efter att ha spurtat vassast av de 20 som var med i tätgruppen (Ahlssonbröderna var precis bakom tätgruppen, hade förmodligen hjälpryttaruppdrag i Motalalaget). Närmast bakom sig hade Jansson Ahlssonbrödernas lagkompis Hugo Forssell, som så sent som i fredags körde U23-linjeloppet på cykel-VM.
I Norge avslutade Axel Lindh Rye terrengsykkelfestival med en femteplats på crosscountryloppet, som bäste svensk men 37 sekunder bakom segrande dansken Sebastian Carstensen Fini.

Dasler och Arvidsson drygar ut i cupen efter DM-segrarna – och Kåregren och Fahlin hade ett finger med i spelet när supertriatleten gjorde länet

Liduina van Sitteren vann DM på 10 000 meter med 4,5 minuter i fjol, men i år var det på herrsidan som en enda löpare avgjorde tidigt, varvade resten av fältet ett par gånger (det behövde inte van Sitteren göra, eftersom hon inte hade några fler kvinnor i sitt heat i fjol) och vann med jättermarginal. Det handlade förstås om IF Starts Per Arvidsson som sprang hem DM-guldet (och veteran-DM-guldet i M35) på 32.44,86 (bara 15 sekunder från perset från i fjol, trots att han den här gången fick göra hela loppet själv). Oskar Larsson tog silvret och David Berg bronset, på 35.35,67 respektive 36.44,39.
Det var betydligt tajtare – om än inte tajt (det skiljde ett halv varv i slutändan) – på damsidan där 53-åriga superveteranen Marie Dasler tog guld (även i K50, så klart) före gamla storlöparen Mikaela Kemppi (guld i K45), på 39.43,47 respektive 40.23,91 (Antje Wiksten tog bronset på 42.52,04).
DM avgjordes på Skölvboslätts IP, i Glanshammar, på söndagen – men resultatlistan dök in på nätet först i morse. Det korades förstås ett antal fler veteranmästare: Vretstorps Magda Costyson (58.11,48), IFK Noras Hanna Fridhamre (K40, 48.47,80), IF Starts Pär Englund (M40, 36.49,24) och Tommy Theoren (M45, 39.29,79), IFK Noras Magnus Mossberg (M50, 39.15,47), Starts Mikael Hansson (M55, 42.49,41), Storådalens Leila Toivonen (K60, 56.50,0), Noras Peter Grölund (M60, 44.11,25), Almbys Ljiljana Persson (K65, 57.12,46), Östansjös Hans Backström (M65, 46.42,47), Almbys Bo Persson (M70, 43.30,28), Storådalens Birgitta Jansson (K75, 1.00.46,83), Östansjös Sven-Olof Olofsson (M75, 50.14,48) och Storådalens Arne Evertsson (M80, 1.28.58,0). Mest anmärkningsvärt skulle jag säga att Bo Perssons (även om det var tre minuter från det svenska veteranrekordet) och Birgitta Janssons tider är. Jansson fyller 80 nästa år, vilket innebär att hon går upp i K80 redan vid tävlingsårsskiftet om några månader – och på 10 000 meter finns inget svenskt rekord noterat där (detsamma gäller 5 000 meter).
Dasler och Arvidsson drygar i och med sina segrar ut sina ledningar i långloppscupen. Arvidsson ser ut att vara på väg mot ännu en totalseger (han har sprungit alla fyra loppen hittills och samlat 26 av 28 möjliga poäng) medan Dasler framför allt hotas av Liduina van Sitteren (om van Sitteren kan få ihop tio deltävlingar; hon har 2–0 i inbördes möten på Dasler men har bara sprungit två av de fyra första tävlingarna, och nu återstår bara 15 tävlingar).

Jag har däremot fortfarande inte fått tag i någon resultatlista från Adolfsberg backyard ultra, men i Ultraaktuellt hörde jag att Kosteröarnas Lisa Amundsson mycket riktigt vann på 19 varv/timmar (drygt 127 kilometer), närmast före Kumlas Maria Pettersson (18 varv/timmar) som därmed överskred sitt tidigare backyardpers från Hjälmargården backyard ultra i maj med ett varv. Jag har inte hört vem som blev trea och vem som blev bästa man, men totalt kom 27 löpare till start varav 15 tog sig minst sju varv, rapporterar Ultraaktuellt.

Triatleten Benny Halvarsson från Norrtälje kom i dag till Hallsberg och Örebro för den elfte dagen av sitt projekt att göra en ironman om dagen i 21 dagar fördelat på en i varje län. Han simmade i Alléhallen på morgonkvisten (men stördes av en trasig våtdräkt som läckte vatten) och cyklade sedan till Örebro (där han bland annat möttes upp av Emilia Fahlin och Tomas Kåregren) och sprang vid Rynningeviken. Han fick lite väder under dagen (regnskurar men framför allt vind) men avverkade sina 3,8 kilometer simning, 180 kilometer cykel och 42,2 kilometer löpning enligt plan, kom i mål som han skulle på kvällskvisten (mållinjen var vid gångbron vid oljehamnen), och gav sig av mot Värmland för morgondagens övningar. Dagens ironman var den elfte i ordningen, så målgången sker den 26 augusti, i Stockholm.

Fahlin missnöjd trots tredje raka pallen, Wengelins hopplösa läge på VM, Dahlgrens kvalsuccé och ALLA nya distriktsmästare

Jag vet inte hur många gånger jag intervjuat Matthias Wengelin, men i princip varje gång vi pratat har det här med starterna i crosscountrylopp (mountainbikens OS-disciplin) i internationella mästerskap och världscuper kommit upp. Den som inte är högt, högt upp på världsrankningen hamnar långt, långt bak i någon startled som gör det helt omöjligt att konkurrera om topplaceringarna. Det är full körning i täten från start, med de som har åtta–tio cyklister framför sig i sitt eget spår (och totalt 80–100 när det snart nog smalnar av) fastnar i kön bakom krascher och i en ojämn rytm när backar och tekniska partier orsakar dragspelseffekter på hela klungan. När det väl lättar är tävlingen så att säga redan över, och de där rankningspoängen man skulle plocka för att hamna högre upp nästa gång utom räckhåll … Lite så misstänker jag att det blev för Örebrocyklisten Wengelin i dag, när VM-loppet avgjordes i schweiziska Lenzerheide. Wengelin startade i åttonde led (av nio), seedad som nummer 82. Redan efter första varvet hade han vräkt sig upp till 59:e plats, men tappat nästan två minuter på täten. När han plockades av efter fem av åtta varv (nära att bli varvad, på slingan som tog drygt elva minuter för täten, om jag läser resultatlistan rätt) var han 64:a. Landslagskompisen Michael Olsson plockades av ett varv tidigare, som 67:a (han var seedad som 80:e). Storfavoriten och hemmaåkaren Nino Schurter tog guldet, elva sekunder före italienaren Gerhard Kerschbaumer som var den enda som var ens nära att matcha honom. Guldet var Schurters sjunde i OS-discplinen (2009, 2012, 2013, 2015, 2016, 2017, 2018 – han är också regerande olympisk mästare), och därtill har han två VM-guld i stafett, det senaste från i onsdags.

Emilia Fahlin avslutade Lotto Belgium tour med ett rätt osannolikt resultat i går: Hon tog en pallplats för tredje dagen i rad (alla tre linjeetapperna i touren), men tappade ändå sin pallplats i sammandraget och slutade fyra. Hur det gick till? Jo, tyska Liane Lippert (som körde för landslaget) och franska Aude Biannic (Movistar) som gick ifrån Fahlin sista gången uppför kullerstenarna på Geraardsbergen, och var 37 respektive 27 sekunder före i mål, passerade båda i sammandraget medan belgiska Lotte Kopecky, som ledde inför sista etappen, bara tappade sex av de tio sekunder hon hade i försprång på Fahlin (hon var två sekunder bakom, och Fahlin fick fyra bonussekunder).
Trots att Fahlin just tagit säsongens 14:e pallplats (varav tolv internationella), varav sju de senaste tre veckorna, verkade hon direkt efteråt vara mest besviken över att hon inte lyckades ta hem sammandraget.
– Jag är lite ledsen och besviken, givetvis. Jag hade velat avsluta bättre. Jag hade förhoppningar om att vi kanske skulle greja totalsegern, men de andra var helt enkelt för starka i dag, sa hon i ett pressmeddelande.
Som tur var verkar hon ändå kunna glädjas lite åt framgången.
– Jag är ändå nöjd med att ta en ny pallplats, även om jag gärna hade bytt alla tre pallplatserna mot en seger. Men det är skönt att vara stabil och ta pallplatser, det är inte jätteofta det händer så det har varit en superskön månad där jag tagit massor av topp tre-resultat och verkligen fått fokusera på att tävla. Det är utmanande, det är ett annat tankesätt än jag är van vid. Jag har njutit av det, men det för också med sig press och nervositet. Men jag har haft en så bra grupp runt mig den här veckan som sett till att jag hållit mig lugn.
Det återstår att se om Fahlin kommer att köra Madrid Challenge nästa söndag, eller om det här var hennes sista framträdande i Wiggle-High5-dressen någonsin. Efter Madrid återstår nämligen bara VM, i landslagsdress, innan säsongen är över.

I kvalet till långdistans-SM i orientering, som avgörs i skogarna söder om Jönköping i morgon, slog Filip Dahlgren till direkt (jag har ju varnat för att den gamle VM-orienteraren visat gryende form alltsedan den övertygande femteplatsen i O-ringen i somras!). Ett kval är ju ett kval, men han smiskade i varje fall upp Gustav Bergman, OK Ravinen, som var VM-femma på samma distans för några veckor sedan när han tog hem sitt kvalheat (där även Gustav Hindér övertygade med en fjärdeplats medan Viktor Larsson coh Daniel Attås letade sig vidare som sjua respektive åtta, med minutmarginal till cuten). I övrigt gick alla väntade länsnamn vidare till morgondagens final: Martin Regborn, Josefin Tjernlund, Andrea Svensson, Lilian Forsgren, Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson. I juniorklasserna också Saga Sander (D20), Jonatan Gustafsson (H20), Olle Josarp (H20), Elin Schagerström (D18), Amanda Jansson (D18) och Frida Johansson (D18). Startlistan för morgondagens finaler finns här, och Filip Dahlgren går ut allra sist, 12.27.

Norasjön runt stod som väntat mellan Thomas Chaillou, Per Arvidsson och Andreas Ingberg, och nog blev det KFUM Örebros fransman som knep segern (hans andra i tävlingen) och DM-guldet i halvmaraton på 1.14.02. Arvidsson och Ingberg kampades hela vägen in, och Start-löparen drog längsta strået med nio sekunders marginal 1.16.05 mot 1.16.14). Därmed fick Arvidsson revansch för DM på 10 000 meter, där Ingberg var etta och Arvidsson tvåa, och nu är den inbördes kampen mellan de båda kvitterad till 2–2 den här säsongen. I långloppscupen har Arvidsson nu 54 poäng på sin tätposition, men han har nått maxantalet tävlingar man får räkna nu. Ingberg är uppe på 33 och kan fortfarande räkna fyra tävlingar till, vilket innebär att ställningen blir 57–56 till Ingberg om han skulle vinna fyra raka med Arvidsson på andraplats (ett av hundra olika räkneexempel man kan dra så här med sju tävlingar kvar; mycket kan kort sagt fortfarande hända).
Liduina van Sitteren efteranmälde sig och vann förstås tävlingen när konkurrenter som Josefin Gerdevåg och Karin Forsberg uteblev, på 1.25.55 (van Sitterens första seger i Norasjön runt, och hon har nu två guld och två silver i DM-tävlingarna den här säsongen; korta terräng-DM i våras stod hon över). Klubbkompisen (i Örebro AIK) Frida Nilsson tog andraplatsen, 4.13 bakom, medan min förhandsfavorit Maria Eriksson tog bronset på 1.32.07 (nytt pers!).
van Sitteren är nu uppe på 63 poäng i cupen, som börjar se avgjord ut om inte Gerdevåg eller Forsberg börjar tävla lika frenetiskt som framgångsrikt under hösten.
Långloppslegendaren ”Super-Sören” Forsberg gjorde förmodligen sin bästa prestation för året när han spurtade hem en femteplats i DM, ett överlägset veteran-DM-guld i M55 och därtill bräckte det 29 år gamla distriktsrekordet i den veteranklassen med 31 sekunders marginal. Klockan stannade på 1.21.09.
Arne Evertsson var förvisso sist i mål (av de 195 som fullföljde, två bröt), men var den största hjälten. 77-åringen, som tävlar för Storådalens SK, fullföljde med tiden 3.05.07 sitt 54:e Norasjön runt efter debuten 1960. För det belönades han med veteran-DM-guld i M75.
Alla veteran-DM-guldmedaljörerna: Lisa Hjalmarsson (K35), Andreas Ingberg (M35), Maria Eriksson (K40), Pär Englund (M40), Susanna Hellsten (K45), Magnus Mossberg (M45), Lotta Nilsson (K50), Mikael Persson (M50), Maria Engström (K55), Sören Forsberg (M55), Rose Marie Enmalm (K60), Per Börjesson (M60), Göran Rasberg (M65), Anders Jansson (M70), Birgitta Jansson (K75), Arne Evertsson (M75), Anders Källman (M80).

Själv sprang jag både Berga knockout i går och Run of mine i Zinkgruvan i dag, med oväntat framgångsrikt resultat. Tvåa av 19 löpare på utslagstävlingen, sjua av 137 herrar i gruvloppet. Jag klistrar in mina instagramutläggningar om tävlingarna nedan. Båda var hur som helst väldigt roliga, udda tävlingar som jag gärna återkommer till. Från Berga har jag inte hittat någon resultatlista online, men i finalen (dit topp fyra avancerade efter ett kval och tre utslagsrundor) vann Örebro AIK:s Ola Hellström fem sekunder före mig, medan Vretstorps IF:s Tomas Karlsson var kanske tio sekunder bakom och Setra SC:s Johan Säter ytterligare en bit efter. Kilsbergens MK:s Emil Sandberg var femma i tredje utslagsheatet, närmast av övriga att gå till final.
I Zinkgruvan vann Mariestads Andreas Magnusson (37.03 på en milbana med över 350 höjdmeter upp och ned …) och Motalas Johanna Eriksson (39.23; hon var SM-trea på 10 000 meter för två veckor sedan och spöade nu alla herrar utom tre. Bästa länslöparna blev skidåkartrion Markus Johansson (sprinttalangen som nu går in på andra säsongen som senior), Oscar Johansson coh Sebastian Sundius (som vann första upplagan av tävlingen i fjol) på fjärde, femte och sjätte plats i herrtävlingen med 40.45, 42.34 respektive 43.42 (jag blev alltså sjua, men var tre minuter bakom Sundius med mina 45.50). I damklassen fick Sara Jansson, Ica Torghallen (Askersund, alltså), och hemmalöparen Erica Bjärmark kliva upp på pallen som tvåa coh trea efter en spurtuppgörelse, Jansson fick 54.16, Bjärmark 54.22 (exakt kvarten bakom segrande Eriksson).
Det skulle ju ha kutats på travbanan i dag också, ”Trav”-loppet, men det blev inställt på grund av för få anmälningar, något som tydligen blev klart redan för en vecka sedan men som jag missat. Trist när ett så kul initiativ går i stöpet direkt, men jag tror att konkurrensen från andra lopp var för hård den här helgen.
Örebro parkrun blir dock alltid av, och där var Nicklas Forsling (19.35) och Bella Lagrange (25.48) snabbast i den 70:e upplagan sedan starten förra våren. Det var Lagrange tolfte seger (på 17 starter) och gör att hon knappar in på Johan Ingjald (15) och Annica Sjölund (13) på listan över flest segrar.

View this post on Instagram

Berga knockout är en löpartävling med ett helt nytt koncept som inte liknar något jag tidigare kutat. Först ett kval och sedan fyra finalomgångar där en fjärdedel av löparna slås ut i första, andra och tredje omgången, innan de kvarvarande gör upp om topplaceringarna i den fjärde och sista. Allt på en extremendurobana med stigar, hopp (= korta, branta backar för löpare), stockhinder och lerspår. I kvalet gav varje varv man hann springa på 1,66-kilometersbanan 20 sekunders försprång i finalomgångarna som var av modell jaktstart, och mellan de som hann samma antal varv i kvalet gav kvalplaceringarna ungefär en sekunds skillnad i finalstarterna. Jag förstod snabbt att ingen skulle hinna mer än fyra varv i kvalet, så jag såg till att hinna ut på ett fjärde (för att inte hamna 20 sekunder efter i finalstarterna) med minsta möjliga ansträngning. Blev trea av fyra som hann fyra varv i kvalet (totalt var det 19 startande). Första och andra finalrundorna, där fem+fem längst bak slogs ut, joggade jag runt eftersom jag hade sånt försprång från starten (några andra tog i mer, så jag var sexa respektive fyra i mål). Tredje, när femman-åttan åkte ut, tog jag med facit i hand i lite för mycket. Jag tyckte att jag skymtade femman (jag låg trea där), men hade säkert 15 sekunders marginal i mål. Jag var ändå rätt oberörd inför finalen med fyra löpare kvar. Planen var att bita sig fast i rygg på Ola Hellström (@cyclepro3), som hade varit i ledning från första kvalvarvet, men han stack som en galning, och inledningsvis hade jag även fem meters lucka till tvåan Tomas Karlsson (Vretstorps IF). Halvvägs in på varvet kom jag ikapp och över två motocrosshopp smet jag om och kunde sedan skapa en lucka på de knixiga stigarna. Sista 300 meterna kändes det som om jag tog in på Ola också (kanske hade han slagit av på takten som säker segrare; men han skrev i alla fall på Instagram att det var den tuffaste tävlingen han gjort på länge). I mål skiljde hur som helst fem sekunder, han hade 7.33, jag 7.38 (mer än minuten snabbare än något av mina sju första varv under kvällen). Fick ett av löparkarriärens finaste priser för andraplatsen, en unik glasplakett!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Nummerlapp på för andra dagen i rad, och Zinkgruvan #runofmine startade mindre än 16 timmar efter målgång i Fjugesta i går. Lite lätt slitna ben fick man därmed räkna med, men vilken rolig tävling det blev ändå! Två platta kilometer ovan jord följdes av tre rätt ned i en gruva (350 meter under jord, så snittlutningen var 11,67 procent), runt en vändpunkt och så upp och tillbaka. Vågade inte haka på en tätgrupp om nio herrar och en dam (Johanna Eriksson, Motala, som tog SM-brons på 10 000 meter för två veckor sedan) ut från start, utan höll just över fyraminuterstempo till gruvmynningen. Därifrån var det jäkligt lurigt att sätta tempot utför. Hur hårt vågar man gå, hur mycket slår man sönder benen, hur kommer det kännas när man vänder? Facit blev 17.49 till vändpunkten (tre kilometer rätt utför på just över 9.30). Ändå kändes benen fina och fräscha när jag vände, och på första 500 meterna uppför tog jag tre man. Hade pulsen under kontroll och var aldrig nära att behöva gå (jo, uppförslöpning är ju lite av min grej), kilometerna upp på 6.34, 6.58 och 7.13 (men sista kilometern var nog 1 200 meter, fick förlita mig på opålitliga kilometerskyltar eftersom gps:en inte vill jobba i gruva). Efter några sega hundringar när det planade ut ovan jord fick jag till en hygglig spurt (3.45 på sista kilometern) och gick i mål på 45.50, som sjua av 137 herrar (åtta totalt, då, Johanna slog alla utom tre). Bakåt hade jag tre-sex minuter till de tre jag passerade efter vändningen. Riktigt kul tävling i dag igen, tack Zinkgruvans IF för den! Nu är det hårda jobbet gjort, nu inleds två veckors toppning mot @bergslagsledenultra!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Louise Wiker sprang 10 000 meter i numera snart klassiska ALJ open på Stockholms stadion. Jag har inte sett någon resultatlista, men förstår av hennes instagram att hon inte var fullt nöjd med tiden men att hon i varje fall inte valde att kliva av (som på SM) den här gången. Den dubbla friidrotts-VM-löpare från Hällefors fortsätter vägen tillbaka efter fotoperationen i vintras.

Garphyttans mountainbikeorienteringsvirtuos Marcus Jansson, som utan karta på cykeln tävlar för CK Hymer, blev trea i 62 kilometer långa Karlstads XC i dag, bakom bland andra förre Bik Karlskoga-hockeyspelaren Pär Bäcker.

I 100-kilometers-VM i Kroatien låg britten Lee Grantham, som till och från springer för Örebro AIK, bra med i början, men han tvingades kliva av efter 40 kilometer på grund av problem med benen, föranlett av en del strul i träningen senaste tre veckorna. En hel del saknas liveresultaten och det har ännu inte publicerats någon officiell resultatlista (kom igen, det är ändå VM!). Men Kajsa Berg, Fritjof Fagerlund och Elov Olsson blev hur som helst bästa svenskar på nionde, nionde respektive tionde plats, och Nikolina Sustic lyckades vinna på hemmaplan (på 7.20) medan Hideakki Yamauchi försvarade sitt guld från två år sedan (VM blev ju inställt i fjol; på 6.28 nu).

View this post on Instagram

I wish I had better news. I stuck to my plan, the pace was easy but something wasn't right with my legs and quickly got worse. I stopped at 40km. I'm gutted but physically fine. I needed to take time off in the last three weeks which meant today was probably a shock for the muscles. I wouldn't have changed the way I ran. The Japanese and South Africans were superb. I'll be quickly back again and despite having to take my shoe laces off myself earlier…with perspective…I'm very close. Massive shout out to Croatia for making a superb event happen, to GB athletics for backing me and to Ant Clark for having the race of his life! Thank you everyone for your support. X #worldchampionships #100km #nike #Intersport #myproteinuk #ultrarunning

A post shared by Lee Grantham (@jungle.vip) on