Etikett: Åsa Höög

Regborn världscupfyra i stafett, Dasler veteran-VM-femma på drömtid, Ahlsson tog karriärens störst (?!) seger och så gick det i Hostruset

Det blev andralaget för Martin Regborn och fjärdelaget för Ellinor Tjernlund och topp tio-placeringar för båda när världscupen i orientering i dag avslutades med mixedsprintstafett på gatorna i vykortsvackra italienska vintersportmeckat Cortina d’Ampezzo. Hanna Lundberg och Max Peter Bejmer såg till att Regborn fick gå ut som fyra, 24 sekunder bakom Schweiz (tio sekunder upp till trean, 22 bak till sexan) på sin tredjesträcka – och i mål var Regborn femma. däremellan hade Regborn passerat ett lag (ett mixat nationslag) och passerats av Storbritannien och framför allt Norge, där världscupvinnaren Kasper Harlem Fosser sprang ikapp 46 sekunder på täten (22 sekunder på Regborn) och gick ifrån med sex in till växling (35 ned till Regborn som i övrigt gick jämnt med de andra tätlagen och skickade ut Karolin Ohlsson som femma, 27 sekunder bakom Schweiz). Spurtkanonen Ohlsson jagade ned Storbritanniens Megan Carter Davies men fick ge sig mot världscuptvåan Simona Aebersold som fixade sista pallplatsen åt Schweiz.
”Sjabblade bort 20 sekunder direkt för att startpunkten var gömd, men bra lopp efter det”, skriver Regborn i sin träningsdagbok på Strava och tillägger: ”Mersmak på mer sprint nu till nästa år.” Då väntar tidernas första renodlade sprint-VM, i Danmark i slutet av juni.
Lina Strand, Jens Rönnols och Albin Ridefelt såg till att Tjernlund fick gå ut som åtta på sistasträckan, 1.14 bakom täten (och 39 sekunder bakom Regborns lag) och även om Tisaren-löparen tappade Finland så höll hon Sveriges tredjelag stånget och bärgade en niondeplats av 50 startande lag (41 kom i mål utan att ha stämplat bort sig).
I nationscupen räknas dock bara ett lag per land, och där fixade Sveriges förstalag (Tove Alexandersson, Isac von Krusenstierna, Emil Svensk och Sara Hagström) en andraplats bakom Norge, som räckte till totalsegern i världscupens nationscup, knappt tusen poäng före Schweiz (seger i söndagens stafett gav 2 000 poäng).

Jonathan Ahlsson tog karriärens största seger (möjligen näst efter guldet på kortdistans-SM tidigare i somras och det i JSM-guldet i tempo i fjol, men jag skulle nog ändå säga att den här viktorian slår högre) i karriären när han kom loss tillsammans med Victor Hillerström Rundh och sedan vann spurten i Nationaldagsloppet (Markimlinjet) över 155 kilometer (fem varv på en 31-kilometersrunda) i Vallentuna. Inget dumt sätt att avsluta en säsong med, och dessutom innebar vinsten att han klättrade upp på tredjeplatsen i Sverigecupens sammandrag där klubbkompisen (i Motala AIF, som Kumlabröderna Ahlsson numera tävlar för) Hugo Forssell redan säkrat titeln och där storebror Jacob Ahlsson (som ju vann Falkenloppet i går) trots en poängfri 20:e-plats på söndagen haffade andraplatsen. Tre gånger Motala AIF i topp alltså, och två Ahlsson-bröder bland de tre bästa svenska cyklisterna på nationell nivå 2021. Båda bröderna har gjort otroligt framsteg i år, kort sagt.

Förra helgen blev Erik Anfält bäste M45-löpare i Berlin och den här söndagen följde IF Starts Marie Dasler upp med en femteplats i K50-klassen i veteran-VM (åtminstone kallar arrangörerna det för veteran-VM, men jag är inte på det klara med om det är officiellt sanktionerat från veteranfriidrottens centralorganisation) som avgjordes i samband med London marathon. Men framför allt sprang hon, 53 år gammal och med otaliga löptävlingar i kroppen, hem ett nytt personligt rekord med över tio minuters marginal och gick under drömgränsen tre timmar med marginal: 2.58.04. 1.27.14 på första halvan, 1.30.50 på andra är en fin splitt. och upp till veteran-VM-medalj hade hon mindre än tre minuter (det var fyra brittiskor före, Susan Mcdonald vann på 2.51.27.och upp till veteran-VM-medalj hade hon mindre än tre minuter (det var fyra brittiskor före, Susan Mcdonald vann på 2.51.27.
Även Dasler sambo Fredrik Hartman persade, om än med sekunder i stället för minuter, och gick i mål på 3.03.12. De båda sprang ihop i drygt 30 kilometer, men sista svåra milen fick Hartman släppa och tappade alltså drygt fem minuter (och missade första sub-tre-maran med drygt tre). Han var inte inkvalad till veteran-VM-klassen i M50 (det var inte öppen anmälan utan fanns strikta kvaltider).

Liduina van Sitteren följde upp segern i tiokilometerstävlingen Kretsloppet i Borås i går med en överlägsen seger i hälften så långa Hostruset, den 14:e av säsongens 19 deltävlingar i långloppscupen, på Väster i Örebro på söndagen. I går snittade hon 3.39 per kilometer för 36.12, i dag 3.33 för 17.48. Segermarginalen blev just under 1,5 minuter till klubbkompisen (i Örebro AIK) Tuva Svedin (19.11) på andraplatsen och ytterligare 21 sekunder till Kumlas Åsa Höög på tredje (19.32). Även Elin Vinblad (19.43) gick under 20 minuter, men den större vinnare var Petra Hanaeus som med sin femteplats på 20.04 förstärkte därmed sin pallplats i cupens sammandrag. Sex friska poäng till van Sitteren samtidigt som totalledaren Dasler alltså valde London marathon. Det gör att van Sitteren nu bara är tre poäng bakom (Dasler har räknat nio lopp, van Sitteren sju). Fem tävlingar återstår, och terräng-DM-helgen lär bli avgörande.
På herrsidan gjorde Tim Sundström en nu för tiden sällsynt start och vann sekunden före Per Arvidsson – på 15.49 respektive 15.50. 22-årige Rasmus Ahlgren från Uppsala tog tredjeplatsen på 16.02, medan Hällefors Simon Sveder blev tredje länslöpare på 16.29 (sekunden före Mattias Nätterlund). Även Fredrik Johnsson (16.46), Erik Jansson (16.51), Elias Zika (16.51), Jacob Halvarsson (16.53) och Martin Duberg (16.54) gick under 17 minuter i ett lopp med bra toppbredd och 18 man på 18 blankt eller bättre. Arvidsson låser snart in cupförsvaret i kassaskåp och toppar nu med 22 poängs marginal med 34 kvar att springa om (för tvåan Oskar Hansson i praktiken 32 poäng).

I går deltog länets (”länets”?) förmodligen snabbaste löpare den här säsongen (i varje fall den som besitter högst placering på någon svensk årsbästalista) Linus Rosdal i en tävling på hemmaplan – nämligen den av hans storasyster Kajsa Rosdal anordnade och mysigt småskaliga arrangemang Kajsas trail (Blänkabackens trail) i naturreservatet strax öster om Örebro. Jag såg en resultatlista fladdra förbi med Linus och Lotta Lennartsson på topplaceringarna och idel ädel traillöparadel där bakom, men nu kan jag för mitt liv inte återfinna i nätets skrymslen.

Notera också att Louise Wiker sprang in som tvåa i Hässelbyloppet (hon springer ju för klubben Hässelby sedan många år, även om hon ursprungligen kommer från Hällefors) på 35.38. Det var hennes näst bästa tid på landsvägsmilen i år (på sex försök), och knappt 1,5 minuter bakom segrande 17-åringen Tilda Månsson, Fredrikshofs FIF.

Ungefär lika småskaligt var den femte upplagan av mountainbiketräningstävlingen Svartåtrampen som avgjordes på den nyskyltade mountainbikeleden Sirsjön runt (med lite tillägg för att komma upp i 21 kilometer och få ett bra start- och målområde med hamburgergrill) som avgjordes på söndagsmorgonen. Karlskogas Per Melin vann på 1.05.33 (Stefan Almstedt hade sannolikt vunnit med ett par minuter om han inte punkterat), men största utropstecknet var Elisabeth Bjurenhed som blev totaltvåa, bara 27 sekunder efter, och därmed var snabbaste dam med nästan 23 minuters marginal.

Favoritsegrar i Karlslundsspåret och första kvinnan från länet som klarade Kullamannen 100 miles (och gör inte som jag och missa inte Allhelgona swimrun!)

Det blev dubbla favoritsegrar i den 53:e upplagan av Kilsbergsleden. Nå, Erik Anfält kom och efteranmälde sig i den egna klubbens mest klassiska tävling, och när väl den anmälan var inlämnad så var det förstås inget snack om saken. KFUM Örebros fransman Thomas Chaillou utmanade förvisso, men i slutändan var Anfält 40 sekunder före Chaillou. Redan klara långloppscupsvinnaren Per Arvidsson, IF Start, blev trea på 51.42 med klubbkompisen Cimmie Wignell (hinderbanespecialisten) ytterligare en minut bakom.
Och på damsidan var det förstås inget som helst snack om att SM-trean Johanna Eriksson (på 10 000 meter) skulle avgå med segern. Hon korsade mållinjen efter att ha avverkat de 14,7 kilometerna på 54.21, 3,5 minuter före redan klara långloppscupsvinnaren Liduina van Sitteren (57.52) och ytterligare drygt tre minuter före trean Josefin Gerdevåg (1.01.01; hon sprang tävlingen som en del i ett långpass) och mer än tre till före fyra Cecilia Svedin (1.04.18).
Chaillous andraplats tar honom upp på tredje plats i långloppscupen medan det inte blev några förändringar i toppen på damsidan. Cupen avslutas med Lucialoppet i Östansjö den 8 december.
Får man vara lite gnällig var det, ur ett föräldraperspektiv, lite svårt med anmälan till Kilsbergsleden i år. Det framgick inte i anmälan vilka åldersklasser som skulle springa i vilken klass, och efteråt gjordes det heller inga separata åldersklassresultatlistor (och tydligen fick de som sprang 1,2 kilometer inte ens några tider). Tidigare år har det ju varit full klassindelning från sju år och uppåt. Och på samma sätt verkar veteranklassen också ha försvunnit. Nåja, arrangemanget som sådant (banan, vätskestationer, funktionärer som visar vägen och tar hand om alla, prisutdelningen efteråt) var lika fint som vanligt, och den här novemberdagen bjöd ju på strålande väder!

View this post on Instagram

Visst, säsongen är över, men loppen tar ju inte slut för det! Två veckor efter årets sista mållopp, och efter nio dagar med hostan från helvetet (men inget annat sjukdomssymptom) var det dags för #kilsbergsleden i dag. Hade en vag förhoppning om att gå under timmen (4.05-snitt), men kände att första kilometerns 4.10-fart var för hög och fick backa av. Halvvägs fick jag kramp i diafragman, men när det släppte kom jag in i en ovanlig runners high-känsla i tre-fyra kilometer; farten god, pulsen på 93 procent av max, men jag kände mig knappt andfådd. Sista kilometerna gick jag om ett par i uppförsbackarna, som jag gillar mest, men sista kilometern, utför och platt, var en plåga som vanligt. I mål på 1.03.34 (4.19-snitt), varav 49 minuter över 90 procent av maxpuls. Långt från timmen, men i varje fall pers. Nöjd. Det var ju träning det handlade om. Min #naturerunning-vän @crossfitmercedes var grymt stark på femkilometaren, men hade inte så stora förhoppningar om mig och hade inte hunnit ur värmestugan för att heja när jag gick i mål. 😂😂 Tack @orebroaik1964 för fint lopp! Foto: @jonea1980 (som själv sprang 10,6 kilometer i rekordfart!)

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Tuffaste löparen i Karlslundsspåret var kanske ändå Rihards Darzins, som hade sprungit Örebro parkrun bara någon timme innan. 19.45 på femkilometaren följdes av 1.05.05 på 14,7. Veteranen Åsa Höög (19.15) och unge Noha Olsson (18.51) var snabbast av alla i den 78:e upplagan av Örebro parkrun (där konditionsbloggskändisen Danny Hallmén gjorde sin sjätte start och förbättrade parkrunperset till 20.27).

Nere i Skåne löptes det också på lördagen: Kullamannen, Sveriges förmodligen hårdaste trailtävling. Eftersom det inte är lopp som går under friidrottsförbundets tävlingssanktionering så saknas det ofta klubbuppifter i resultatlistan, vilket gör det svårt att hitta alla länslöpare. Men karlskogingen Leonora Johnsson sprang i varje fall in på åttonde plats över kungadistansen 100 miles (tio mil på Skåneleden följt av tre varv i ”dödens zon”) på lite under 32 timmar och en kvart (superrutinerade klättrarkungen Petter Restorp, som var elva på UTMB i höst, vann på 17.58) vilket är en superprestation (i fjol kom bara fyra damer i mål, så tuff är banan) medan Örebro AIK:s Ola Hellström blev 27:a i den ursprungliga tävlingen, över 22-kilometersvarvet som är ”dödens zon” på 2.08.08.

Ett viktigt arrangemang som missades i helgens höjdare i går: Alla helgona swimrun (som i år verkar ha bytt namn till Allhelgona swimrun) uppe i Ånnaboda på söndagen (starten går 12.00). Det utlovas fler byten mellan disciplinerna i år (fem hundrameterlånga simningar, sex löpningar), men totaldistansen är ungefär densamma som de tidigare två upplagorna: Fem kilometer löpning och 500 meter simning. Det är mer ett evenemang än en tävling, där det viktiga är att samlas och samla in pengar under hashtagen #hejabarncancerfonden.

Fjugestaloppet – seger för Gerdevåg, comeback för Attås och dagen efter för Impola, Hansson och van Sitteren

Bob Impola gjorde det, Liduina van Sitteren likaså, liksom Olivia Hansson: Körde en dubbel med tävlingar både onsdag och torsdag, alltså. På onsdagen vann Karlslunds meriterade långloppslängdskidåkare Impola (tvåa i Vasaloppet i vintras) och Hansson (tvåa i Nordenskiöldsloppet i vintras) den första riktiga etappen i rullskidtouren Moto tour, en flack etapp utanför Kumla med medvind på vägen hem vilket gav riktigt hög fart och snabba tider (20.48 på Impola, som var fyra sekunder före Viktor Hansson i mål; 23.23 på Hansson, som var drygt 5,5 minuter före Paulina Hellström). Totalt var det hela 33 startande, deltagarrekord för Moto tour (bland de startande fanns en av de mindre kända Impola-bröderna, Tom, liksom JVM-skidorienteraren Filip Jacobsson för andra gången i rad, och fjolårstotalsegraren Robert Brundin återställde något av ordningen med en tredjeplats efter att ha varit längre ned i listan i prologen senast).
Samtidigt sprang Liduina van Sitteren hem en femteplats i sju kilometer långa Finspångs stadslopp (närmast före Kumlas veteran Åsa Höög och också före rutienrade löpare Cecilia Kleist och Frida Södermark) på 27.07, 2.06 bakom segrande Ida-Maria Nicklasson som liksom herrsegraren Abraham Adhanom (21.17) ju tog SM-brons i halvmaraton så sent som i lördags.

Och i dag tävlade alltså Impola, Hansson och van Sitteren igen, i Fjugestaloppet, säsongens sjunde individuella deltävling i långloppscupen. Det bjöds fem kilometer med varierat underlag (gräs, grusväg, lite skogsväg) med start och mål på Sannabadet, och en annan som tävlat intensivt på slutet (Göteborgsvarvet i lördags, seriematch i söndags) tog hem segern och därmed också ledningen i cupen: Josefin Gerdevåg. Gerdevåg avverkade banan på 18.55, sex sekunder snabbare än van Sitteren som i sin tur hade nästa två minuter till godo på Starts Marie Dasler (som ju avverkade Ö till ö Utö i helgen) på tredjeplatsen (20.47) och drygt det på KFUM Örebros Antje Torstensson på fjärdeplatsen (2.28). Hansson tog en meriterande poäng i cupen genom att knipa sjätteplatsen (den sista som ger poäng) åtta sekunder före ÖAIK:s Karin Karlsson.
På herrsidan tog Impola tre poäng, genom en fjärdeplats 14 sekunder bakom segrande Daniel Attås, elitorienteraren från Hallsberg som understundom varit precis utanför landslaget men som fått hela våren förstörd av magproblem. Nu kutade Attås på 16.51 och vann tre sekunder före Starts Per Arvidsson och ytterligare sju före KFUM Örebros Oskar Hansson, medan Impola alltså var fyra och Andreas Ingberg femma (de fem var inom 16 sekunder, den tidigare storlöparen Mattias Nätterlund, som fortsätter smyga igång efter ett års uppehåll, var 50 sekunder bakom på sjätteplatsen). Ingberg går upp på tredje plats i cupen genom sin femteplats, bakom Jack Karlsson och Per Sjögren som stod över i dag.

Själv sprang jag den helt nya distansen i Fjugestaloppetfamiljen, Fjugestaloppet trail. Ett 15-kilometerslopp (15,4, om man ska vara petig, med 200 härliga höjdmeter) som dock bara till tio procent bestod av trail och resten grus- och skogsvägar och lite igenväxt elljusspår (räknar man även spåret som ”trail” så kommer man upp i 3,5 kilometer). Det var ändå mycket trevligt (om än inte riktigt vad jag hade väntat mig med all väglöpning), och det är ju fantastiskt fint där i kanten av Närkeslätten. Tyvärr fick jag rejäla problem med magen redan efter sex kilometer, och kunde inte plåga mig som jag tänkt mig. Öppnade i rimlig takt med en förhoppning om att kunna öka på andra halvan (jag visste inte att det skulle vara den något tuffare delen av banan), men fick i stället slå av tills bara tre kilometer återstod och jag kände mig hyfsat säker på att jag inte skulle behöva stanna och spy. Jag vet inte om det var värmen eller det oljeflötiga brödet jag tog till lunchen på Örebro ölhall som gjorde det, men magen ville inte springa i dag, alls. Låg sexa och tog in på femman, Tisarens Emil Nylin, när magen inte ville lira mer, och blev omsprungen först av en herrduo (tror det var Dennis Bergström och Joakim Jansson som konstigt nog nu är placerade efter mig i resultatlistan, måhända sprang de fel någonstans, vilket jag hörde att fler gjorde) vid sexkilometersmarkeringen och därefter av ledarduon i damklassen (Frida Nilsson, hon som även vann Grisrundan för två veckor sedan men som jag fortfarande inte vet varifrån hon kommer, och Tisarens Lovisa Persson) vid elvakilometersmarkeringen. Nilsson och KFUM Örebros Jacob Eriksson vann premiärupplagan på 1.09.02 respektive 1.05.25, och jag blev åtta (sexa av herrarna) på 1.09.15. Det här var tänkt som sista riktigt hårda passet för mig inför Niesenlauf nästa lördag, men med tanke på att det gick som det gick kanske jag lägger in något kortare hårt under helgen eller på måndag.

Regborn tvåa i världscupen inför finalen – har avgörandet i egna händer

Martin Regborns världscupsuccé fortsätter. Den mäktiga placeringsraden 4–1–8 (efter att ha tagit fel karta vid kartbytet och tvingats springa följa John-orientering)–7–9–4–4, där de avslutande fjärdeplatserna är från fredagens medeldistans och söndagens sprint i Lettland, gör att Örebroorienteraren nu återtagit andraplatsen i den sammanlagda världscupen, och att han 33 poäng bakom ledande ex-Tisaren-löparen Matthias Kyburz, Schweiz, har allt i egna händer inför finalen i just Schweiz 29–30 september (två segrar där skulle ge Regborn 200 poäng, med Kyburz då inte ens skulle behålla sin ledning om han plockade hem två andraplatser eftersom de ”bara” skulle ge 160 poäng). Fyra topp fyra-placeringar och sju topp tio-placeringar skvallrar en hel del om vilken nästan unik lägstanivå Regborn haft i förhållande till resten av världseliten den här säsongen (det är egentligen bara tillfälligheter som gjort att han tvingats lämna både VM och world games medaljlös) – och även den förra då han tog topp tio-placeringar i sex av sju världscuplopp (totalt alltså topp tio i 13 av sin 14 senaste världscupstarter efter att dessförinnan aldrig ha varit bättre än 15:e. I helgen var Regborn bara tre sekunder från pallen i medeldistansen och bara 18 sekunder från segern i sprinten (där han inledde söndagen med att vinna sitt kvalheat). Därtill växlade han som fyra, i tätklungan, i lördagens stafett.
Även Tisarens Josefin Tjernlund bjöd på dubbla styrkebesked i helgen, med en fjärdeplats i stafetten (där hon förde upp Sveriges tredjelag från 18:e till åttonde plats genom att notera tredje bästa tid på andrasträckan efter en mindre lyckad inledningssträcka av klubbkompisen Lilian Forsgren; Karolin Ohlsson tog sedan laget i mål) och en finfin niondeplats i söndagens sprint, Tjernlunds överlägset bästa individuella världscupplacering i karriären (tidigare hade hon som bäst varit 25:a), vilken lyfte henne till en 39:e-plats i sammanlagda världscupen (Forsgren, som var 21:a på söndagen, är 32:a där, elva poäng före). Tjernlund var bara 21 sekunder från andraplatsen i en mycket tajt sprint.

På hemmaplan var det Golden weekend i Köping som gällde för orienterarna, och där tog Tisarens euromeetingladdande Daniel Attås en dubbelseger i herrklassen, 39 sekunder före Hagabys Viktor Larsson i lördagens medeldistans och 1.32 före klubbkompisen Johan Aronsson i söndagens lopp över samma distans. Milans Josefin Erlandsson var trea på lördagen men bärgade segern före Rebecka Nylin (som sprang Östansjöloppet på lördagen) på söndagen. Korpen, världens äldsta årligen återkommande orienteringstävling, lockade 117 löpare till Nora i sin 83:e inkarnation. KFUM Örebro-löparen Jonatan Gustafsson var starkaste av de som valde att kuta längsta klassen.

Per Sjögren fortsätter visa grym form, och i friidrotts-SM i Helsingborg dundrade den mångsidige löparen (eller konditionsidrottaren, ska man väl skriva) till med länets snabbaste veterantider genom alla tider på både 5 000 och 10 000 meter. Och därtill personligt rekord på 10 000, 38 år gammal (det ska sägas att Sjögren tidigare under karriären prioriterade medeldistans). I fredagens final på 10 000 meter blev han tia på 30.48,70 (hans första lopp under 31), och på söndagen dundrade han till med 14.41,79 över halva distansen. En tid som förmodligen kunde varit ännu bättre om Sjögren fått gå i A-finalen, men trots fredagens tiondeplats seedades han in i B-heatet där han fick göra jobbet själv framme i täten. Segern där gav ännu en tiondeplats totalt (sedan Napoleon Salomon i A-heatet diskats). Lisa Bergdahl blev tolva i damernas 5 000-meterslopp på 17.35,86. Skadeförföljde Tim Sundström kom aldrig till start på 1 500 meter.

I mountainbikeorienterings-VM nådde Garphyttans Marcus Jansson i fredags till slut sitt stora mål att ta en individuell topp tio-placering, och som han gjorde det: Över en två timmar lång långdistans var han bara fyra minuter från medalj på sin tiondeplats. När VM på lördagen avslutades med sprint fick han däremot nöja sig med en 40:e-plats. Karlskogingen Erica Olsson avslutade VM med en 22:a- och en 26:e-plats i juniorklassen, där hon har tre år kvar.

Maria Eriksson följde upp sina dubbla medaljer från veteran-SM i friidrott förra helgen med ett brons i K40-klassen när veteran-SM i halvmaraton avgjordes i samband med Mariestadsloppet. IF Start-löparen avverkade de 21,1 kilometerna på 1.37.23. Kumlas Åsa Höög fick kliva hela vägen upp på prispallen efter seger i K45-klassen på 1.25.47, medan Starts Elias Zika blev fyra i M35.

I Alliansloppet, ett av säsongens största rullskidrace, lämnade Bob Impola återbud till start, men Karlslundskollegan Maria Gräfnings visade imponerande styrka när hon gick med i en tätgrupp med åkare som Britta Joansson Norgren, Katerina Smutna och Laila Kveli. Och faktum är att Gräfnings höll sig före både Kveli och Britta i spurten efter 48 kilometer, men fick se sig slagen av Maja Dahlqvist, Maria Nordström och Smutna, åtta sekunder bakom efter två timmars stakning.

Östansjöloppet var något åderlåtet av torsdagens BlodomloppetI men Liduina van Sitteren sprang båda (trea i Örebro, etta i Östansjö) och gjorde vad hon kunde för att hålla liv i sammandraget i långloppscupen, där hon fortfarande har en teoretisk möjlighet att nå ikapp Mikaela Kemppi. van Sitteren avverkade de tio kilometerna stig med individuell start på 40.59, och var med det nästan fyra minuter snabbare än tvåan Rebecka Nylin. På herrsidan stärkte Per Arvidsson sin tredjeplats i cupen genom att vara snabbast av alla på 36.12, närmast före IF Start-junioren Mohamed Hassan på 37.23.

De riktiga snabblöparna saknades även i Örebro parkrun, vars 20:e upplaga lockade 40 löpare där Elin Winblad (20.34) och Anton Calmerfalk (18.50) noterade de snabbaste tiderna runt de fem kilometerna.

Beata Falk, den gamla juniorvärldsmästaren i orientering, visade att löpformen alltjämt är god när hon sprang hem Sälen fjällmaraton på 3.42.52, med dryga minutens marginal till tvåan Åsa Eriksson.

Och Matthias Wengelin fick lite revansch för senaste tidens strul när han tog hem Billingeloppet XC, en deltävling i Västgötacupen. Någon resultatlista från tävlingen har jag däremot inte lyckats hitta ännu.

23 sekunder kvar till VM-guldet (”grymt nöjd”) – och här är senaste distriktsmästarna

I går gjorde Martin Regborn sin fjärde raka VM-final i sprint, och avståndet har krympt successivt: 49 sekunder från guldet 2014, 50 2015, 28 2016 och nu 23 sekunder från förstaplatsen. Till medaljplats: 45, 46, 19 respektive nu 18 sekunder. Regborn gjorde ett, som det verkar av tiderna, jämnt lopp och tappade egentligen bara tid att tala om till fösta kontrollen (sju sekunder) och mellan fjärde och femte (14 sekunder), om man kollar in tiderna. Regborns sjundeplats var hans fjärde raka topp åtta-placering i världscupen så här långt, och han behåller därmed sin ledning i sammandraget inför tisdagens långdistans (hans första skogsdistans i ett världsmästerskap; och ni vet väl hur det slutade första och hittills enda gången han fått springa individuell skogsdistans på EM?). Den tävlingen kommer bli otroligt spännande att följa.

I går avgjordes också Viby marathon, med distriktsmästerskap över maratondistans för både seniorer och veteraner, men tyvärr med ett rätt ourvattnat startfält vid sidan om superstjärnan Lee Grantham, som i solen och på den relativt tuffa banan runt Vibysjön fick britten dock bekänna färg (eller om han höll igen) och nöjde sig med att sänka Erik Anfälts banrekord med 1,5 minuter, till 2.33.14, vilket räckte till seger med lite drygt 20 minuters marginal. Ingen av de fyra första löparna representerade dock länsklubbar, vilket gjorde att Patrik Nilvér (en 34-åring från Örebro som springer för LK Gränslöst) tog DM-guldet på 3.16.20, 1.20 före Örebro AIK:s Ronny Collin (DM-guld i M45). Hemmalöparen Magnus Liljerås tog tredjeplatsen.
På damsidan kom bara tre löpare till start i tävlingsklass, och där räckte 4.05.49 (Kertin Liljerås, en 50-åring från Kumla som springer för Östansjö) till guldet, 4.24.53 (Pansy Ståhl) till silvret och 4.29.16 (Elin Larsson) till brons. De tre tävlade i varsin veteranklass och fick därför med sig guld i K50, K35 respektive K45 vid sidan om sina medaljer i veteranklassen. Totalt kom 54 löpare till start och 50 i mål, och bland dem fanns Stig Söderström, Kvarnsveden, som tuffar på mot 900 maratonlopp i karriären.
Eftersom ingen av medaljörerna har något med toppstriden i långloppscupen att göra påverkar de högre DM-poängen bara sammandraget marginellt (i huvudklasserna, alltså; i veteranklasserna händer det mer saker).

Själv har jag hunnit med att springa korta motionsklasser i både Jordgubbslunken och Hyttloppet i helgen. I Rudskoga joggade jag runt sexkilometersbanan med sjuåringen, medan jag i Granbergsdal tömde allt som fanns i benen i mitt första hårda pass sedan Örebro backyard ultra, och där slutade jag tvåa på cirka 18.24 över fyra kilometer stig och grusväg (och lite asfalt på slutet) med 58 rätt sugande höjdmeter på stigar och i elljusspår. Inte mycket att skryta med tidsmässigt, men jag tömde mig i varje fall totalt (snittade 180 i puls och nådde 189 som max, trots att jag vid laboratorietesterna i vintras inte lyckades pressa mig till mer än 186 i maxpulstestet, men nu var det ju också varmare …). Det har ännu inte kommit någon resultatlista från Hyttloppet, så jag har inga tider, men hemmalöparen Fredrik Skogman (”hemma” som i att han är från Karlskoga, han tävlar inte för Granbergsdal) vann tävlingen (över 8,9 kilometer) före Fredrik Rådström (som också bor i Karlskoga, men tävlar för Hällefors) och med örebroaren Johan Ingjald, IF Start, på tredjeplatsen. Kumlas rutinerade Åsa Höög vann damklassen med tämligen god marginal, medan Örebro AIK:s Ida Lilja spurtslog Starts Maria Eriksson med en halv sekund i kampen om andraplatsen).
Att Startduon Ingjald och Eriksson båda blev trea på söndagen var en bedrift i sig eftersom de mindre än 20 timmar tidigare vann Jordgubbslunkens tävlingsklass över elva kilometer på 41.12 respektive 48.41. Det var Ingjalds första seger på en tävling längre än fem kilometer, sa han, och han slog faktiskt Peter Nilsson, Hässelbylöparen på andraplatsen, med nästan en halv minuts marginal. Urstarkt!

Glada segerduon Maria Eriksson och Johan Ingjald efter Jordgubbslunken. Foto: Jonas Brännmyr

Alla resultat från Världsungdomsspelen hittar ni här. Jag har inte hittat något länsresultat som sticker ut sådär våldsamt mycket (enda startande länslöpare i seniorklass var Lisa Bergdahl som gjorde 4.42,83 på 1 500 meter).

OK Tisarens landslagslöpare Andrea Svensson var etta–tvåa–tvåa på de tre etapperna av Eskilstuna weekend, och Viktor Larsson avslutade helgen med en andraplats i söndagens långdistans. Och Svenssons klubbkompis Lovisa Persson var etta–tvåa–etta i 3+3 i Sälen, där Johan Aronsson slog till med en andraplats sista dagen.

Vem som var snabbast i tolfte upplagan av Örebro parkrun är lite oklart. Snabbaste löparen saknade nämligen streckkod (man måste skriva ut en sådan  på förhand för att bli registrerad, även om loppet är helt gratis) och därför är det bara tomt på förstaplatsen i resultatlistan. Hogne Sataoen tog hur som helst andraplatsen på 20.19, och Louise Furåker var snabbaste dam på 24.39.

I Ränneslättsturen, fjärde deltävlingen av nio i långloppscupen i mountainbike som avgjordes i dag, kom varken Matthias Wengelin eller Marcus Jansson till start, och Fredrik Berg bröt (Axel Lindh var inte ens anmäld efter sitt sjukdomsstrul). Bästa länsåkare blev istället John Lindbom som tog hem segern i H30-klassen och var elva totalt bara sex minuter bakom segrarna över 78 kilometer (!), och Alexander Ehrlin tog andraplatsen i juniorklassen och en 26:e-plats totalt.

Morgan Pätsi strök sig från Vansbro triathlon, SM i medeldistans, men det blev ändå en topp tio-placering till Örebro genom ÖAIK:s Ida Larsson, som tog niondeplatsen i damklassen på 5.07.15. Åsa Lundström och Sebastian Norberg tog gulden på 4.22.21 respektive 4.02.18.

SM-guld till Hansson – och kanontid av Wiker: ”Älskar Köpenhamn”

Långdistans-SM i orientering slutade utan medaljer för länslöparna. Skrev en del om Martin Regborns fjärdeplats och Tisarens topp 20-trippel på damsidan här, liksom om Andrea Svenssons och Filip Jacobssons topp sex-placeringar i äldsta juniorklasserna.
I ungdoms-SM i Karlstad, som avslutades med mixedstafett på lördagen, blev Värmland med Karlskogalöparna Elin Lindblad och Frida Johansson i laget tia, medan Örebro län, med Nils Kylborn, Sofie Franzén, Simon Björklund och Elin Schagerström fick nöja sig med 44:e plats, 28 minuter bakom segrande Småland.
Och i Markaskogen avgjordes världens äldsta årligen återkommande orienteringstävling för 82:a året i rad: Korpen. Anton Hallor vann längsta klassen 1.22 före Jan Kalander.

Men det blev SM-guld på annat håll i dag. På Gotland slog nämligen Garphyttans Olivia Hansson, 21, till och knep guldet i femmilen i klassisk stil i rullskids-SM efter att ha spurtat ned superrutinerade Nina Lintzén, 38, med 1,7 sekunder efter 52 kilometer och över två timmars stakande i klassisk stil. Det var dessutom revansch för Hansson som var tvåa bakom Lintzén i lördagens 15-kilometerslopp med individuella start i fristil, med 31 sekunder.

Fort gick det också i Copenhagen Half Marathon i Köpenhamn, där Hälleforsbördiga Louise Wiker dunkade in Sveriges tredje snabbaste halvmara i år (bara nio sekunder bakom Cecilia Norrboms tid som Sverigetvåa bakom ”omöjliga” Isabellah Andersson) – och personligt rekord på distansen med runt tre minuter: 1.15.26. En tid som tog henne till 15:e plats i tävlingen som näst bästa europé och näst bästa D35-löpare, åtta sekunder bakom danska Louise Langelund Batting i båda kategorierna. ”Jag älskar Köpenhamn”, utbrast Wiker på Instagram (se nedan). Etiopiska 21-åringen Hiwot Gebrekidan Gebremaryam, som tog JVM-brons på 3 000 meter 2012, vann på 1.08 blankt.
Örebro AIK:s äkta makar Julia och Fredrik Johnsson var också med i loppet, och korsade mållinjen på 1.32.38 respektive 1.18.41, som 17:e i D40-klassen respektive 20:e i H40-klassen.

Matthias Wengelin och Axel Lindh rushade direkt till Göteborg efter gårdagens lopp i Oslo, och körde den avslutande deltävlingen i svenska mountainbikecupen. Wengelin var med hela vägen in över sex tuffa varv men fick till slut ge sig med en sekunds marginal i spurten mot Gävles Emil Linde. Lindh vann i sin tur en spurtduell mot Emil Lindgren och fjärdeplatsen, tre minuter bakom Linde och Wengelin. ”Kraschade, körde fel, och sopade till langningen, allt under de första varven efter att legat bekvämt med i täten. Idag svarade det dock bra och jag tog mig i mål som fyra, vilket jag är väldigt nöjd med”, skriver Lindh, som var så missnöjd i går, på Instagram (se nedan).
Wengelin har missat två deltävlingar i cupen och fick nöja sig med en femteplats i sammandraget i svenska mountainbikecupen medan Lindh, som missat en, blev fyra. Lindgren, som alltså bara var femma i dag men som vann de två tävlingarna Wengelin inte körde, vann.

Adam Gillman, den 19-åringe skidåkaren från Kumla som kört i juniorlandslaget var med i Garphyttanlaget som i vintras skrev historia genom att vinna JSM-stafetten tre år i rad,  dök upp i Pålsboda och satte långloppscupens överlägsne ledare Jakob Nilsson på plats i klassiska Tarstaborgsrundan. Gillman var fyra sekunder snabbare över nio kilometer, vann på 34.08.
Rutinerade Kumlalöparen Åsa Höög, 45, var snabbaste dam på 39.04, vann 1.23 framför Örebro AIK:s Liduina van Sitteren. Men van Sitteren behöver ju segrar och inget annat om hon ska nå ikapp Mikaela Kemppi i långloppscupstabellen.

I 100-milesloppet Black River Run i Västerås sprang exil-karlskogingen Ann-Sofie Forsmark, som fortfarande tävlar för Karlskogaklubben OK Djerf, in på andra plats med finfina tiden 19.24.34 över 160 kilometer. Örebroaren Lars Hagstedt tog sig förvisso i mål, vilket är en prestation i sig i ett så långt lopp, men slutade sist av de 26 herrar som gjorde det, på 27.44.29 (segraren Johnny Hällneby sprang på imponerande 16.39.14).

Och så avslutades Bergslagsklassikern i dag med Koppartramen, som kollega Birgitta Skoglund både skrev och gjorde webb-tv om.

Ny SM-medalj till Wiker (finnkampsklar i morgon) – och nu är Sjögren hinderbanekung också

I fredags inledde Louise Wiker friidrotts-SM med silver på 10 000 meter – hennes tionde SM-medalj om man räknar in allt, exempelvis lagmedaljer på terräng-SM, och hennes tredje på friidrotts-SM. I dag avslutade hon SM med en ny medalj, brons på 5 000 meter, och därmed måste finnkampsplatsen vara bokad (det kan ju bli en uppsjö länsdeltagare dit, efter helgens länssuccé på SM). Wikers klubbkompis (i Hässelby) Sarah Lahti tog SM-guldet (förstås) på 15.32,46 dryga minuten före trean Wiker på 16.33,62 (Maria Larsson, Örgryte, trea på 16.19,86).
”Den form jag är i nu, det är det som driver mig och som gör att jag tar mig igenom perioder då det går betydligt tyngre”, skriver Wiker, som tog sina senaste individuella SM-medaljer 2011 (bland annat guld på 10 000 meter) i sin blogg där hon även bjuder på ett gäng bilder från helgen.
Tim Sundström fick ge sig i avslutningen av 1 500-metersfinalen, blev femma på 3.55,21 knappt fem sekunder från guldet (Kalle Berglund, Spårvägen) och 3,5 från bronset (Staffan Ek, Huddinge). Sundström kutade ju distriktsrekord nio sekunder snabbare än så innan han bytte klubb i höstas, men mästerskapslopp är ju något annat. Efter finalen strök sig Sundström från försöken på 800 meter.

Liksom i förra helgens världstourtävling i Vårgårda, där Emilia Fahlin blev första svensk någonsin att vinna just på världstouren när hon tog karriärens överlägset största seger hittills och hennes första internationella vinst överhuvudtaget på fem år, var det en större utbrytning som höll hela vägen i GP de Plouay-Bretagne i går. Den här gången kom Fahlin dock inte med i den, men väl hennes lagkamrater Malgorzata Jasinska och Ane Santesteban, vilket gjorde att Fahlin fick avvakta bak i huvudklungan. Av 15 cyklister som kom loss blev Jasinska elva och Santesteban 13:e, så det blev väl ingen omedelbar succé för laget. Doldisen Eugenia Bujak, Polen och BTC City, vann trots att namn som OS-olycklige Megan Guarnier och Marienne Vos var med i tätgruppen. Fahlin rullade i mål som 47:a, på 30:e plats i huvudklungan.
Nu väntar en vecka ledigt för Fahlin innan det är dags för belgiska Lotto tour med start tisdag 6 september. Sedan blir det EM (men det var nog tur att hon slog till med segern i Vårgårda för att säkra platsen där, för cykelförbundet har i år skärpt kraven för deltagande i stora mästerskap till ”sammanlagt topp tio på Women’s Tour eller motsvarande tävling eller etapp-placeringar topp fem på ovanstående tävlingar eller topp fem på internationell endagstävling”, enligt hemsidan).

Jag har kallat honom ”kungen av Grabbhalvan” i flera år, men nu är Per Sjögren kungen av allt han ställer upp i. Efter att, gammal orienterare som han ändå är, ha slagit till med tolfte bästa tid, bara 1.18 bakom täten, på den prestigefyllda förstasträckan i Tiomila i våras har han hunnit med att sätta rekord i trappan på Kvarntorpshögen och vinna Vretstorps triathlon, Dalenrundan och Blodomloppet. Och i går slog han till i en femte disciplin (om man nu kan räkna orientering, trapplöpning, triathlon och löpning som fyra olika discipliner, och det kan man väl?) när han vann hinderbaneloppet Örebro actionrun med god marginal till alla specialister (”ni kan kalla mig OCR-kungen med andra ord”, twittar Sjögren med en blinkande smiley efteråt; OCR står för obstacle course race, alltså det engelska namnet på hinderbanelöpning).
Sjögren klarade av de 7,5 kilometerna löpning med 36 hinder på under 38 minuter, medan en Martin Bäckström (oklart var han kommer ifrån) blev tvåa, halvminuten bakom, och trean Thomas Jansson (som inte heller har någon ort angiven) var distanserad med ytterligare 50 sekunder. ”Gamle” Karlslundsskidåkaren Sebastian Torstensson fyra, men nästan 3,5 minuter bakom.
Adam Axelsson, skridskoåkaren som vann NA:s och Löpex sports pulsklocka för 2014, råkade hamna i damklassen, som segrare, men var i själva verket 35:a i herrklassen (se honom besegra rampen här). Clara Stamborg, Alingsås, var den som verkligen vann damklassen på 47.15, med över 3,5 minuters marginal bak till tvåan Sara Forsström (ingen ort angiven).

Och i Östansjöloppet tog, precis som jag tippade, Åsa Höög och Heshlu Andameriem hand om segrarna. Åtminstone om man undantar utomsocknes, eftersom Hedemoras Erik Fernlund dök upp och klarade av det millånga terrängloppet med intervallstart snabbast av alla, på 36.45. Men av löpare som samlar poäng i långloppscupen var Höög (som var snabbast av alla damer) och Andameriem bäst. Höög vann med nästa två minuters marginal till Tisarens Rebecka Nylin och tog därmed sina första poäng för året i långloppscupen. Andameriem sprang på 37.22, var därmed 37 sekunder bakom Fernlund men 17 före Andreas Ingberg på tredjeplatsen som tog hem en jämn Örebro AIK-kamp med Pär Englund och Fredrik Johnsson där alla tre var inom 26 sekunders marginal trots att det alltså handlade om individuell start.
Liduina van Sitteren var trea på damsidan och minskade avståndet till Mikaela Kemppi i kampen om långloppscupen till tre poäng, men då har Kemppi vunnit de åtta lopp hon ställt upp i medan van Sitteren redan samlat poäng i nio (man får bara räkna tio i slutändan, och elva lopp återstår. Jakob Nilsson, som inte kutade i helgen, leder fortfarande överlägset på herrsidan, trots Andameriems två raka segrar (han vann även DM på 10 000 meter förra helgen).

”Kungen av Grabbhalvan” vann Blodomloppet

Well, det är inte ofta man fokuserar på halvdistansen när ett lopp avgörs – men i Blodomloppet i kväll (bilder och webb-tv från loppet här) var i varje fall jag mest spänd på vad Per Sjögren, kungen av Grabbhalvan, egentligen kan göra på fem kilometer asfalt just nu. Svaret: Seger med en marginal på 1.14 ned till tvåan Erik Jansson, Garphyttan, när klockan stannade på 16.14. Inte den snabbaste femkilometerstid Sjögren presterat på Örebros gator – hans banrekekord på 14.56 från Grabbhalvan 2010 står sig fortfarande – men ändå en god indikation på att det går åt rätt håll efter alla skadeproblem. I våras chockade ju Sjögren orienteringseliten när han bara var 1.18 bakom täten på förstasträckan i Tiomila, på tolfte plats, på försommaren satte han rekord i trappan på Kvarntorpshögen och bara senaste månaden har han hunnit med att vinna både Vretstorps triathlon och Dalenrundan.
Med Josefin Gerdevåg indisponibel i de här sammanhangen (på grund av graviditet) och Mikaela Kemppi laddandes för morgondagens SM-start på 10 000 meter tog Erica Lech, Örebro AIK, hem segern på långa banan på 38.42. Kumlas Åsa Höög tog sig också under 40 minuter, blev tvåa på 39.41, 59 sekunder bakom Lech. Örebroaren Cecilia Svedin vann korta klassen på 20.27, 54 sekunder före karlskogingen Emma Lundberg.
Petter Eriksson, som tävlar för Södertälje-Nykvarn i orientering men vars meriter jag inte riktigt har koll på, vann herrarnas långa klass på 33.23 närmast före Tisarens landslagsorienterare Daniel Attås, som blev tvåa för andra året i rad slagen med sju sekunder. Långloppscupens ledare Jakob Nilsson, Örebro AIK, blev trea slagen med exakt två minuter.