Här är loppen att se fram emot – Åstadsloppet kan bli årets tävling

Hösten är här, och de klassiska hösttävlingarna med dem. Det börjar redan i helgen med Norasjön runt för löparna och Bergslagsloppet för mountainbikecyklisterna. Jag ska inte orda för mycket om dessa redan nu – mer kommer ju förstås i helgens höjdare på fredag – men klart är att det saknas en hel del snabblöpare i såväl herr- som damklasserna i Nora (men man kan väl anta att många kommer att efteranmäla sig och att till exempel Mikaela Kemppi är sugen på ännu ett veteran-DM-guld) medan tävlingen i Ånnaboda lockar toppcyklister som Emil Lindgren, Örebrocyklisternas fjolårs-VM-femma Matthias Wengelin och Garphyttans egen (men i cykel tävlande för CK Hymer) Marcus Jansson.
Men en tävling jag verkligen ser fram emot är Åstadsloppet den 14 oktober– det kan bli årets tävling alla kategorier i länet (orienterings-SM får ursäkta). Redan nu har nämligen tre av länets fyra vassaste herrlöpare anmält sig: Martin Regborn (som mig veterligt aldrig sprungit någon halvmara på asfalt), Linus Rosdal (som ju alltid brukar toppa formen på höstkanten, runt Lidingöloppet och terräng-SM) och nyblivna SM-tian på 5 000 och 10 000 meter Per Sjögren (plus en sådan som Thomas Chaillou). Den som saknas i listan är förstås Erik Anfält, men han brukar dra på anmälan och kan säkert komma till start. Det vore mäktigt att se fyra/fem så starka löpare mötas på en distans där de borde vara ganska jämna. Har de bara bra ben för dagen borde de kunna hjälpa varandra till riktigt bra tider. Personliga rekordet är, om jag inte är helt ute och cyklar, 1.07.46 på Rosdal, 1.08.49 på Anfält (som verkar vara i sitt livs form just nu och säkert kan sänka det), 1.10.40 på Chaillou och 1.11.06 på Sjögren (som lär vara i bättre form än så nu). På damsidan är Josefin Gerdevåg enda riktiga toppnamnet hittills, men med tanke på hennes formkurva senaste tiden kommer även hon bli väldigt spännande att följa, och förhoppningsvis tillkommer det fler snabblöpare vad det lider.

För övrigt måste jag passa på att tipsa om Sveriges första swimclimb, som avgörs i Linköping på lördag. Det är en sorts kombination av swimrun och hinderbanelopp, skulle man kunna säga, där deltagarna ska simma 900 meter i Göta kanal och på vägen passera elva slussar som forceras via trästegar, repstegar, rep och klätternät. Neptune steps, kallas det hela, och alla får genomföra banan två gånger: Först en kvalrunda på förmiddagen och sedan final på eftermiddagen (eller B-final eller uppsamlingsheat för de som inte når finalen). Tyvärr hittar jag inte särskilt många länsdeltagare i startlistan, bara en kvinna från Karlskoga.

Återbud – då får Tjernlunds tvillingsyster chansen till landslagsdebut

Det var redan klart att fem löpare från Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren skulle springa Euromeeting, ett sorts B-EM i orientering, i Norge i helgen. Nu står det klart att de blir sex. För när Lisa Risby, Kåre, lämnat återbud går reservplatsen till Ellinor Tjernlund, som är tvillingsyster till EM- och världscuporienteraren Josefin Tjernlund men som själv aldrig tidigare fått chansen i orienteringslandslaget. Av tolv herrar och lika många damer i landslagstruppen (där de flesta av de allra största namnen, som Hagabys Martin Regborn, vilar) finns alltså hela sex Tisarenlöpare: Systrana Tjernlund, landslagsdebutanten Ellinor Eriksson, Daniel Attås (som gör sitt andra Euromeeting men sitt första landslagsuppdrag på två år), förstaårsseniora landslagslöparen Andrea Svensson och mästerskapsveteranen Lilian Forsgren.
– De allra största namnen springer inte Euromeeting, men vi har ett gäng löpare med både världscup- och internationella mästerskapsmeriter. Sedan finns såklart ett antal unga talanger. Det ska bli väldigt spännande att se vilka som tar för sig, och för löparna kommer tävlingarna och det efterföljande lägret att erbjuda fina chanser att utvecklas. Jag ser fram emot fina tävlingar i VM-2019-relevant terräng. Det här kommer att bli både lärorikt och kul, säger förbundskapten Håkan Carlsson, som är örebroare, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Tävlingarna i Norge inleds med en prolog redan på fredagen, därefter väntar jaktstart över medeldistans på lördag och långdistans på söndag. Resten av svenska landslaget ansluter sedan för ett läger med fokus på VM 2019 veckan därpå.

Jag noterar för övrigt att Regborn anmält sig till halvmaradistansen på Åstadsloppet i år (tävlingen avgörs den 14 oktober), mig veterligen hans första tävling på distansen. Det kommer förstås bli väldigt spännande att se vad han, som gjort fem kilometer under 15 minuter och distriktets näst snabbaste tiokilometare på landsväg genom tiderna, är god för över 21,1 kilometer. Mot sig får han dessutom bland andra Per Sjögren, som visat sån fin form på slutet (dubbel SM-tia på 5 000 och 10 000 meter, bland annat). Nu väntar vi bara på att Erik Anfält ska skicka in en anmälan också!

Emilia Fahlin fick inte riktigt den där drömutdelning jag hade trott på dagens tempolopp i Nederländerna, men så visade det sig (enligt hennes egen uppdatering på instagram, se ovan), att hon rullade runt och sparade ben i dag. Fahlin, som en riktigt bra dag absolut har potential att vara topp tio på den här typen av bana, fick nöja sig med en 51:a-plats, 2.22 bakom segrande Annemiek van Vleuten över 17 kilometer tempo, men å andra sidan hamnar det tidsavståndet i ett helt annat ljus om det var så att hon inte riktigt gick in för etappen. Boels rental tour avslutas med tre linjeetapper fredag–söndag, och nu känns det extra spännande att se vad Fahlin har sparat till dem.

Kemppi vann cupen (och tangerade historisk svit) – och nu kan bara flygstrul stoppa Nilsson

Har ju gjort en hel del förhands om titelracet i långloppscupen, men glömde att i eftersnacket av Åstadsloppet att konstatera faktum: Mikaela Kemppi är nu officiellt vinnare av damtiteln även 2016 – och det efter en säsong där hon vunnit varenda lopp hon ställt upp i: Startmilen, Örebro AIK halvmarathon, Kumla stadslopp, Wedevågsloppet, Fröviloppet, DM över 5 000 meter, Semesterhalvmaran, DM över 10 000 meter, Norasjön runt och så Åstadsloppet. Förvisso har den där riktigt hårda konkurrensen saknats när träningskompisen och tävlingsrivalen Josefin Gerdevåg väntat barn, så egentligen har det mest handlat om att Kemppi ska hålla sig hel och frisk och hinna ackumulera nog många cuptävlingar för att samla in de poäng som krävs. Men inga segrar är som bekant gratis, och det är naturligtvis en finfin prestation av Kemppi att hålla en så hög och jämn nivå. Lägger vi till 2015 har hon nu 13 raka cuptävlingar med maxpoäng, sedan hon var tvåa bakom Gerdevåg i fjolårets Åstadsloppet. Kemppis cuptitel är för övrigt hennes fjärde raka, vilket för henne in i en exklusiv skara av svitbyggare: Även Åsa Höög, Peter Wiker och Erik Anfält har vunnit fyra raka titlar – men ingen har någonsin lyckats med fem.
På herrsidan har fortfarande Erik Anfält och Mattias Nätterlund kvar sina teoretiska chanser att nå ikapp Jakob Nilsson (som varit i ledningen sedan den 7 maj), men eftersom de båda förstnämnda ska springa Frankfurt marathon nästa helg (om Anfält är springduglig, men så verkar det av Åstadsloppskänslan och senaste instagramuppdateringarna att döma) och därmed skippar långa terräng-DM så är det väl bara ett inställt flyg till Tyskland och en därtill följande efteranmälning till övningarna i Åsbro som kan hindra Nilsson från att säkra titeln.

Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson (ännu ej teoretiskt klart).

Wiker klarade VM-kvalgränsen i Amsterdam: ”Finns så många att tacka …”

Ni minns hur det var sist, va? Louise Wiker klarade VM-kvalgränsen tidigt men blev ändå inte uttagen förrän Isabellah Andersson tvingades tacka nej tätt inpå mästerskapet och drabbades sedan av magras under själva loppet, och fick ”nöja sig” med att friidrotts-VM-debuten gav viktiga lärdomar. Den här gången, inför VM i London nästa år, borde Hälleforsprodukten få ett betydligt tidigare uttagningsbesked och en rejält mycket bättre uppladdning (och ett chans att dra nytta av de där lärdomarna). För på söndagen dyngade hon nämligen till med personligt rekord med över fyra minuter och gick långt under VM-kvalgränsen (läs eminente friidrottsgurun A. Lennart Julins analys av loppet här!) i Amsterdam marathon. Nya perset: 2.36.39 (med åtta minuters marginal bak till Mikaela Larsson är Wiker därmed Sverigetvåa bakom Hässelby-klubbkompisen Isabellah Andersson i år).
”Mitt livs bästa lopp”, skriver Wiker på sin blogg, och fortsätter: ”Jag är så otroligt glad att jag fick allt att stämma i dag. Minst lika glad och tacksam är jag över alla kommentarer på sociala medier, sms och andra grattis jag fått under dagen.” På instragram skriver hon också att ”det finns så många att tacka, men i dag lyfter jag fram Fredrik Uhrbom, farthållaren, Anders Szalkai, tränaren som ger mig bra träningsupplägg men framförallt får mig att våga, och sist men inte minst min man Magnus Thurén som stöttar mig på alla sätt när jag jagar mina drömmar!”

Världscupavslutningen i orientering skrev jag en längre text om här (där Martin Regborn berättar om sin internationella genombrottssäsong och den fortsatta vägen mot världseliten, samt om terräng-SM som avgörs i Västerås till helgen), så den får ni inte missa (Lilian Forsgren avslutade också bra, och skriver på instagram: ”Härlig stämning och kul lopp, lite knackig inledning men riktigt bra fart på slutet”).
På hemmaplan passade många på att kuta Älgfritt i Motala (och Daniel Attås passade på att vinna med Anton Hallor på tredje plats).
Och i Göteborg tog Gustav Hindér, Tisarenlöparen som tävlar för Östra Almby FK när det ska skjutas, en världscupseger och ett SM-silver i orienteringsskytte.

Och så till sist ett litet instagramsvep från Åstadsloppet i går:

Bild från gårdagens Å-stadslopp. Detta är ett lopp som ligger mig extremt varmt om hjärtat. 2006, som 30-åring, sprang jag loppet för första gången. Tiden då blev 1.31, om jag inte missminner mig. Jag var riktigt nöjd med det, började springa lite mer och året därpå sprang jag på 1.18. Sen följde några år med mycket skador och annat strul. Men 2010, 34 år gammal, vinner jag loppet och sänker mitt pb med över 3 min till 1.11. Det var då jag på något sätt blev löpare på riktigt. Vid tiden för förra årets lopp var jag i kanonslag. Det var inte klasslöparen @davidnilssons . Så våra olika formstatusar gör att vi springer ihop, växeldrar och småsnackar i 15 – 16 km. Sen säger David ödmjukt att han tänkte prova att höja tempot lite. Det gör han, det gör inte jag :). Jag lyckas dock hålla ihop loppet bra och kommer i mål, ca halvminuten efter David, på 1.08.49. SUB 69 på halvmaran för första och hittills enda gången. Det var ett riktigt häftigt lopp som jag alltid kommer att minnas. Tack för det SUB 100 LL David Nilsson! Åter till gårdagens lopp. I mål på fjärdeplats på 1.13.00. Alltså över fyra minuter sämre än förra året. Men jag är faktiskt riktigt nöjd med det. Har en helt annan (mycket sämre) träningsbakgrund i år. I torsdags gjorde jag mitt första "kvalitetslöppass" på 5 veckor. 5 km i 3.30-tempo och jag var tvärslut. Så gårdagens lopp var ett stort steg i rätt riktning. Frankfurt Marathon ligger 14 dagar bort. Får se hur jag gör med det loppet. Min baksida är i alla fall väldigt mycket bättre än den har varit på väldligt länge. Men den är inte helt bra. Foto: IF Start #salomonrunningswe #åstadsloppet #örebroaik #kanskefrankfurtmarathon

A photo posted by Erik Anfält (@runanfalt) on

Regborn har slagläge i världscuptotalen: ”Nöjd med ytterligare en topp tio-placering”

Tillbaka efter en vecka på Cypern, och det har ju hänt en hel del (och då tänker jag inte på mina egna lång- och intervallpass i 30-gradigt solgass). Vi börjar väl med dagens begivenheter: Cykel-VM, världscupfinalen i orientering och Åstadsloppet.

Emilia Fahlin och resten av svenska laget hade ju ingen jätterolig dag i Doha, vilket jag skrev om här tidigare i dag. Jag passade även på att fråga Örebrocyklisten om onsdagens tempolopp, där hon blev 16:e.
– Jag var en tiondel från 15:e plats, och det kanske hade sett roligare ut i resultatlistan. Men det kunde ha gått mycket sämre, och det kändes som ett stort kliv framåt jämfört med EM. Det var kul att vara tillbaka i VM-tempot, och jag hade lagt ned ganska stora resurser för att förbereda mig: Komma hit tidigare, prova ut grejerna, ladda upp ordentligt. Sedan känner jag att den absoluta nivån inte finns där än, men jag har börjat bygga upp en tävlingsvana i tempo igen, och jag hade inte kunnat förvänta mig mer redan nu, säger hon.

Martin Regborn inkasserade säsongens femte topp tio-placering i världscupen – på de sex lopp han sprungit – i lördagens långdistans i schweiziska Aalau.
Schweiziske världsstjärnan Matthias Kyburz, som fram till årsskiftet representerar Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren, vann tävlingen och säkrade därmed sin tredje totaltitel i världscupen. Regborn blev nia, drygt fem minuter bakom Kyburz, tre minuter från pallen.
”Nöjd med ytterligare en topp tio-placering i årets värdscup. Delad nia på dagens långdistans. Ser fram emot den avslutande sprinten i morgon”, skriver Regborn på twitter.
Inför den tävlingen ligger Örebrolöparen, som ju tagit EM-brons och varit VM-sjua i år, på sjunde plats i världscupsammandraget med chans att klättra ända upp på fjärde plats vid seger eller andraplats.
Det kunde ha slutat med en topp tio-placering även för Lilian Forsgren, men Hallsbergslöparen fick nöja sig med en 14:e-plats i långdistansen, knappt 2,5 minuter från Saila Kini på tiondeplatsen (men nästan 13 minuter bakom segrande hemmalöparen Judith Wyder). Forsgren sprang även mixedsprinstafetten i går, som enda löpare i ett svenskt tredjelag (som därmed bröt efter förstasträckan) kom hon in till första växlingen som åtta, 23 sekunder bakom Lina Strand i förstalaget.

I Åstadsloppet sprang Örebro AIK:s landslagsmeriterade duo Mikaela Kemppi och Erik Anfält hem säsongens tredje DM-titel var (efter 5 000 och 10 000 meter respektive 5 000 meter och maraton).
För Anfält var det comeback efter fyra (för honom, som brukar tävla så kopiöst mycket, förmodligen rätt långa) tävlingsfria veckor sedan Norasjön runt. Anfält, som fortfarande har förhoppningar om en bra mara i Frankfurt om två veckor sprang på 1.13.00 (drygt fyra minuter långsammare än hans personbästa från samma lopp i fjol, men ändå inte illa med tanke på uppladdningen: ”Med min träningsbakgrund tycker jag att en fjärdeplats och 1.13 var riktigt bra faktiskt. Framförallt är jag nöjd med att jag börjar få ordning på baksidan. Den har varit ett problem lääääänge… ”, skriver Anfält mycket riktigt på Instagram). Kenyanen Zachariah Mogendi vann herrklassen på 1.09.23, knappt 1,5 minuter före Örebrolöparen Thomas Chaillou som ju tävlar för Stockholmsklubben Fredrikshof och därför inte får räkna sina resultat i DM eller långloppscup. Anfält blev fyra totalt, Mattias Nätterlund och Tomas Bjurström tog reseterande DM-medaljer med sjunde respektive åttonde plats totalt på 1.15.19 och 1.16.29.
Kemppi sprang på 1.20.37 i sitt första lopp sedan Berlin marathon och vann därmed damklassen två minuter före Frida Lundén, som i somras tog Sveriges bästa placering på halvmaran i friidrotts-EM i Amsterdam. Erica Lech tog DM-silvret med en tredjeplats totalt (1.25.56) och Ingrid Ziegler la beslag på bronset (femma totalt på 1.28.41).
KFUM Örebros Linus Rosdal, som laddar för terräng-SM, vann herrarnas tiokilometersklass på 31.45, IF Starts Gabriella Eliason damklassen på 40.21. KFUM Örebros unga talanger dominerade femkilometersloppet: Jack Karlsson, 17, vann på 15.57 närmast före Jonathan Gustafsson, 17 och William Wikholm, 18.

Vad som annars hänt sedan senast?
** Tja, förra helgen tog ju Tisaren en historisk femteplats i 25-manna, stafetten som utser världens bästa klubb, efter grymma prestationer av bland annat Simone Niggli (bäst av alla på 23:e sträckan!). Faktum är att laget låg trea både när Niggli växlade till Josefin Tjernlund, och när Tjernlund 36 minuter senare skickade ut Matthias Kyburz på sistasträckan, men schweizaren hade inte samma krut i benen (eller gjorde måhända någon bom) den dagen som i dag.
** Martin Regborn smiskade in nya banrekordet 14.57 i Hostruset, och vann femkilometersloppet på Väster med en marginal på 73 sekunder till Jakob Nilsson. Exakt lika stor var Erika Bergentz segermarginal på damsidan (18.06), före Annika Larsson.
** Och Joel Lager (1.20.22) och Olivia Hansson (1.29.02) vann den avslutande 29 kilometer långa och rejält kuperade etappen av lokala rullskidscupen Moto eagle tour.

Efter schismen: Örebro city midnight run ställs in (och det kan hända med övriga löptävlingar)

Har senaste tiden jobbat en hel del med schismen som gjort att KFUM Örebro Friidrott nu splittras och att en ny förening under namnet KFUM Örebro Track and field bildats. Har pratat med en hel del folk i båda föreningarna (och även om själva pudelns kärna trots det inte riktigt står klar för mig, exakt vilka frågor som skiljer de båda falangerna åt; ingen är särskilt sugen på att gå in på det som hänt historiskt), och förstås också hört mig för vad som händer med långloppen (som är extra intressanta för den här bloggen). Eftersom allt är väldigt nytt finns få klara besked, men den bild jag skapat mig efter att ha pratat runt är följande:
** Örebro city midnight run, som skulle bli ett festligt midnattslopp i centrala Örebro den 6 augusti, ställs in. Arrangemanget var en av den gamla, nu bortröstade styrelsen i KFUM Örebro Friidrotts nya idéer, som den nya styrelsen avstyrt. Möjligen för att spara pengar (men å andra sidan brukar arrangemang av den typen vara en viktig inkomstkälla för klubbar, men kanske inte under ett uppstartsår), möjligen på grund av att ledarna inom klubben måste fokusera på annat just nu.
** Gubbracet (tidigare Grabbhalvan, men nu helt fristående från Grabbhalvan i Norrköping) och Vårruset kommer att arrangeras enligt tidigare besked 17 respektive 18 maj. Enda frågetecknet där är hur klubben löser funktionärssituationen om utbrytningen skulle leda till ett strömavhopp från den nya klubben. Enligt uppgift är 2016 dock sista året på KFUM Örebro Friidrotts kontrakt med Vårrusets centrala organisation, och i sådana fall är det förstås öppet för diskussion vilken klubb som ska arrangera femkilometersloppet i framtiden. Vårruset har de senaste fyra åren gett KFUM ett tillskott på mellan 610 000 och 725 000 kronor (medan Grabbhalvan varit ett nollsummespel medan ”nya” Gubbracet beräknas ge drygt 190 000 kronor och där inställda Örebro city midnight run skulle ha gett knappt 160 000 kronor).
** En helt ny halvmara kan komma att arrangeras av den nya klubben redan i augusti (eftersom Åstadsloppet kvarstår i den gamla föreningens regi). Det är dock inte klart om föreningen hinner styra upp arrangemanget redan i år, det kan få vänta till nästa år.
** Någon gång i augusti kommer den nya föreningen av allt att dömas att arrangera ett mileslopp med start vid Bromsplan och löpning rakt framåt på Storgatan, 1 609 meter, med mål någonstans vid Olof Palmes torg eller så. Kanske blir det den 6 augusti, då arbetet med att bearbeta kommunen om att använda centrum det datumet för Örebro city midnight run redan hade påbörjats.
** Tanken från början, när den gamla styrelsen styrde den gamla klubben, var att starta en ny tävlingsserie med Vårruset/Gubbracet, Örebro city midnight run, milesloppet och Åstadsloppet, där löpare skulle lockas att stegra sin träning och gå från att springa fem kilometer på våren till tio kilometer i augusti och 21,1 kilometer i oktober (plus då att klämma in en miles), och lägga in priser för totalsegern, ledartröjor och dylikt. Det här lär det förstås inte bli något med i år, men kanske nästa.
** Av övriga arrangemang i friidrottsväg står KFUM Örebro Friidrott som arrangör av Örebro indoor games, Tybblelundsspelen och Örebro ungdomsgala.

En helt annan fråga är förstås vilka långdistanslöpare som väljer att övergå till KFUM Örebro Track and field och vilka som stannar i KFUM Örebro friidrott. Exempelvis finns Erika Bergentz och Lotta Lennartsson redan med i den nya klubben medan Antje Torstensson valt att stanna i den gamla. Hur starka namn som Josefin Gerdevåg, Linus Rosdal, Martin Regborn, Per Sjögren och Jonas Rosengren kommer att göra återstår dock att se.

Webb-tv: Se Gerdevåg showa i mål på nytt banrekord

Var bortrest i går, därav dålig uppdatering från Åstadsloppet. Var nämligen support på Billingehusloppet, ett numera 10,5 kilometer långt lopp i Skövde som firade 50-årsjubileum och där så tunga namn som Meraf Bahta (2009–2011), Mustafa Mohamed, Evy Palm och Erik Sjöqvist plockat segrar genom åren. I år var Skillingaryds Zackarias Mogendi helt överlägsen och tog hem tävlingen på 33.49, två minuter före tvåan, utan att se ut att ta i. Ingen dam orkade under 40 minuter.

Åstadsloppet, då? Tja, det kan ni läsa mer om här. Viktigaste att notera var att det blev favoritsegrar både på herr- och damsidan. VM-löparen David Nilsson klarade sitt mål att springa på 1.08 när han kutade in på 1.08.18, och Erik Anfält, som växeldrog med Nilsson de första 15 kilometerna, blev lika väntad tvåa på 1.08.49 – den snabbaste halvmaran av en distriktslöpare sedan Mikael Abrahamssons 1.06.52 i Uppsala den 30 augusti 1988 (ett knappt år efter att samme löpare satte det 42 sekunder snabbare distriktsrekordet) och ett personligt rekord med 66 sekunder som lyfter Anfält från 14:e till femte plats i distriktsstatistiken genom alla tider. Tävlingen var för övrigt Anfälts tionde sedan den 15 augusti (men den första på två veckor!) och räknar man andraplatsen bland svenskarna i Lidingöloppet har han varit etta eller tvåa i alla tio.
Josefin Gerdevåg vann damloppet på nytt banrekord, 1.18.49. Tiden dock dryga minuten över Gerdevågs distriktsrekord från Kungsholmen runt i maj (då slog hon Karin Forsberg (tidigare Sennvall) gamla distriktsrekord; Forsberg som i går vann femkilometersklassen på 18.02). Mikaela Kemppi blev tvåa i loppet och säkrade därmed även i teorin totalsegern i årets långloppscup (om jag räknat rätt, i praktiken har hon hur som helst säkrat segern).
Bakom Anfält, Gerdevåg och Kemppi tog även Ludvig Börjesson (fyra på herrsidan med 1.14.21) och Mattias Nätterlund (sexa på 1.14.51) och Erika Bergentz (trea på damsidan på 1.23.16) DM-medaljer i halvmaraton.
17-årige jättetalangen Haben Kidane, Hällefors skalade av ytterligare 19 sekunder från det veckogamla personliga rekordet på landsvägsmilen. Då, i Karlslundsloppet, tog han stryk av Martin Regborn med knappt tre sekunder, nu vann han Åstadsloppets tiokilometersklass med över 2,5 minuters marginal.

Kollega David Flatbacke-Karlsson var på plats och bevakade loppet och bjussar på intervjuer med båda segrarna i söndagens papperstidning, som går att köpa som e-tidning på na.se. Han passade även på att filma målgången när Gerdevåg showade över linjen på nytt banrekord. Videon finns att se här!

 

 

 

Helgens höjdare: "Fick en sådan käftsmäll"

1. Ironman-VM
Så har det då äntligen blivit dags för Morgan Pätsi och Lotta Nilsson att ta sig an den så legendomsusade banan på Hawaii. Har ju pratat upp loppet med Pätsi här och här, och jag passade naturligtvis också på att fråga honom om han sprungit på Lotta i Kona. Jodå. ”Jag träffade henne efter en simning vid Kailua pier, och sedan gick vi Parade of nations. Hon berättade att hon inte kört några längre pass efter Ötillö, men att hon hållit igång så mycket kroppen orkat. Hon såg fram emot att få köra på lördag. Hon såg stark ut!”

2. Åstadsloppet
På herrsidan verkar det bli kamp mot klockan för David Nilsson (jättefavorit till segern) och Erik Anfält (lika stor favorit till andraplatsen) i ett på grund av Hässelbyloppet ovanligt ihåligt elitfält. På damsidan en ny fajt mellan Örebros båda långloppsrävar Mikaela Kemppi och Josefin Gerdevåg, som båda genrepar för höstens stora mål, Frankfurt marathon, om två veckor. Konditionsbloggen ringde upp den regerande mästaren Kemppi för en papperstidningsintervju (som publiceras i lördagens NA, papperstidningen, som går att köpa som e-tidning på na.se), där hon bland annat berättar att hon fejkat sjukdom för att få vila, typ. Men jag passade även på att prata lite skadeproblematik med en löpare som fram tills för en månad sedan inte visste vad det var.

– Jag hade aldrig varit skadad sedan jag började springa på allvar, och har tagit för givet att man klarar sig om man lyssnar på kroppen och signalerna den skickar. Jag har varit duktig på det. Men nu märkte jag att det kan drabba vem som helst. Jag fick en sådan käftsmäll, ett riktigt uppvaknande. I efterhand har det gjort mig mer ödmjuk för att det inte alltid rullar på, och jag känner en ny glädje över löpningen. Jag har ju egentligen inte haft några motgångar sedan jag började, och man måste väl få dippar ibland. Det har ju gått spikrakt uppåt hela tiden, säger Kemppi till Konditionsbloggen.
Vad var det som hände?
– Det var i början av september som jag fick problem med en hälsena. Foten var som låst i ett läge, och jag fick ont både i hälsenan och vaden. Jag kunde inte gå, det var lite lättare att springa men i princip gick inte det heller. Det går inte att prestationsträna när man har ont, det är nog jäkla jobbigt i normala fall. Till slut gick jag iväg till en kiropraktor, och trots att jag alltid varit skeptisk mot sådant var jag helt frälst efteråt. Han sa att det var en benbit i hälen som låg låst, och när han knäckt till släppte det på en gång. I Karlslundsloppet kändes det jättebra.
Hur har skadan påverkat formen och möjligheten att prestera i Frankfurt?
– Det är omöjligt att säga. Om det inte hade hänt hade jag kanske blivit övertränad och seg. Men jag har ju inte vilat helt från träningen, även om jag fått ställa in några nyckelpass. Det har blivit lite crosstrainer och så i stället.
Vad är målet i Åstadsloppet?
– Det blir mitt genrep inför Frankfurt, och mest av allt är det ett träningspass. Men det är klart att jag kommer försöka göra ett bra lopp. Men jag är osäker på var jag står.
Hur står du dig mot Gerdevåg?
– Jag har tränat lite med ”Jossan” på slutet, och hon är i grym form. Men jag tror inte hon bestämt sig för om hon ska springa fort eller testa maratonfarten inför Frankfurt.
Och målet i Frankfurt, går du för ditt distriktsrekord från i fjol?
– Just nu är jag bara så himla glad över att kunna springa igen, när det var som värst var jag jättestressad och redo att ställa in; jag kan ju inte springa och halta. Men jag kommer självklart åka ned för att göra ett bra lopp, jag ska inte ned och jogga. Men man ska veta att det krävs både bra väder och en bra dag för att jag ska göra en ny mara på 2.45, det är inget som sker på beställning. Förra året var allt perfekt.

Som jag tidigare konstaterat räcker en andraplats i Åstadsloppet för att Kemppi ska säkra totalsegern i långloppscupen. På herrsidan lär Erik Anfält och kanske också Mattias Nätterlund passera Jonas Rosengren om andraplatsen, medan Haben Kidane (som springer tiokilometersloppet och inte samlar några poäng i helgen) är ohotad ledare minst en vecka till. Åstadsloppet är ju även distriktsmästerskap i halvmaraton, och namn som Johan Ingjaljd, Dan Bäck, Ludvig Börjesson och Fredrik Johnsson kanske kan hota om medaljer. På damsidan verkar både Karin Forsberg och Erika Bergentz saknas, så då får väl Åsa Höög och Gabriella Eliason räknas som utmanare till bronset.
Totalt är 1 270 löpare föranmälda till loppet, och trillar efteranmälningarna in kan det mycket väl bli deltagarrekord.

3. 25-manna
Några småtävlingar återstår förstås (och juniorerna med Andrea Svensson i spetsen inleder ju inofficiella EM i dag), men 25-manna är den klassiska avslutningen på orienteringssäsongen och korar Sveriges bästa klubb. 25 löpare måste alla göra sitt, och det är något annat än att plocka fram tio Tiomilalöpare.  I fjol fick Garphyttans landslagslöpare Filip Dahlgren fira segern med sitt Lidingö, och precis som då kommer han i år att vara fjärdelöpare på sjunde sträckan, och därmed vara den som växlar över till 23:e-sträckans Magnus Rajan. Världsmästaren Fredrik Bakkman, som avslutade i fjol, får ta näst sista sträckan för Lidingö eftersom det är damernas tur att avsluta i år. Men Anna Bachman är ju inte direkt något dåligt ankare det heller … Av länslagen, då? Tja, Tisaren har ju den odiskutabelt största bredden, och mönstrar nyblivne landslagslöparen Daniel Attås på förstasträckan (där han bland annat får möta båda bröderna Regborn, som springer öppningssträckan för Hagabys första respektive andralag) och har Lilian Forsgren som avslutare.

Bubblare: Adam Axelsson är hemma från Salt Lake City och har Stavanger open inskrivet i tävlingskalender (oklart dock om det blir start, han finns inte med bland de föranmälda), Hällefors VM-löpare Louise Wiker springer Hässelbyloppet med startnummer 1 002 (eftersom hon blev femma i fjol och tre av de som var före då inte kommer till start) i en tävling som lockat 7 115 föranmälda löpare, svenska cykelcrosscupen rullar vidare med deltävlingar i Uppsala och Västerås (nyblivna örebroaren och mountainbike-VM-cyklisten Mathias Wengelin gör en liten satsning mot SM i Stockholm 24 oktober och var femma i en av cupdeltävlingarna i Göteborg förra helgen; dock oklart om han kör i helgen), militär-OS i Sydkorea avslutas med stafett för orienterarna (med Tisarens Matthias Kyburz i Schweiz herrlag) och med triathlon (med örebroaren Cecilia Jessen), och så avgörs sjunde deltävlingen av nio i Peppes trailruncup när 50 kilometer långa Sörmland ultra marathon löps på Sörmanldsleden med åtminstone en länsbo till start i Johan Stamm.
Om jag missat något? Tja, då har ni som vanligt kontaktuppgifterna här till höger. Tips via mail eller sms premieras med en kram nästa gång vi ses!

VM-löparen inför Åstadsloppet: "Inte vettigt att gå allout"

På lördag är det dags för Örebros största löptävling, om man räknar bort de syndikerade loppen Vårruset, Grabbhalvan och Blodomloppet – Åstadsloppet som i fjol lockade 1 428 löpare varav 653 valde den fulla distansen, halvmaran. Och i år dessutom kryddat med svenske VM-löparen David Nilsson, som jag pratade med förra veckan.
Helgen som gick sprang han Eremitagelöbet i Köpenhamn (”världens äldsta motionslopp”) och slutade på fjärde plats av 19 000 startande på 41.56 över 13,3 kilometer. När jag snackade med David passade jag på att fråga hur han egentligen ser på lopp den här tiden på året.

– Jag tävlar nästan varje helg, åtminstone tre av fyra. Men min inställning till tävlingarna beror väldigt mycket på vilka lopp det handlar om och i vilken form jag är i. Före Lidingöloppet var jag i ganska bra form, men så åkte jag på halsfluss på fredagen och efter att ha varit krasslig och missat träning är det inte speciellt vettigt att gå all out på tävlingar som i Köpenhamn eller Örebro. Jag klassar det mer som träning än som tävling, men den typen av kvalitetsträning får man inte om man inte har nummerlapp på bröstet, säger Nilsson till Konditionsbloggen.
Vad har du för målsättning i Åstadsloppet?
– Jag har gjort två halvmaror i höst, och sprungit på 1.09 (1.09.12 som räckte till en tiondeplats i Rock’n’roll Dublin half marathon) och 1.10 (seger i Stockholm halvmarathon på 1.10.41), så det vore kul att göra nedåt 1.08. Banrekordet (1.07.07) blir nog väl tufft nu när jag haft halsfluss.
Vad händer efter Åstadsloppet?
– Jag fortsätter tävla. Helgen därpå blir det en halvmara i Valencia, sedan får vi se. OS-kvalgränsen är ju så tuff att jag får sikta på nästa VM, 2017, och fram till dess kanske jag går över och springer lite fler halvmaror eller ännu kortare. Jag har kört lite mer bana i år än tidigare, och tanke när att köra lite inomhus i vinter också. Men vi får se, jag ska ju göra en mara som kvalar mig till VM 2017 också, och kanske försöker jag redan till våren om jag hittar en som passar.

Nilssons personliga rekord på halvmaran är för övrigt så bra som 1.04.11, från Venlo i våras. Om det är säkert att han vinner på lördag? Nja, inget är väl hugget i sten. Jag har inte sett någon startlista än, men skulle fjolårsvinnaren Nassir Dawud dyka upp får Nilsson förstås hålla i hatten. Erik Anfält verkar ju persa i allt han gör njust nu, men att slipa ned sina 1.09.55 till en tid som kan hota Nilsson låter sig nog inte göras. Om Anfält alls kommer till start, han var inte helt säker på den saken sist jag talade med honom.
På damsidan är Mikaela Kemppi regerande mästare efter att ha plockat ned ständiga lokalrivalen Josefin Gerdevåg med 26 sekunders marginal i fjol. Men senaste tre inbördes mötena – Kumla Stadsloppet, DM över 10 000 meter och Karlslundsloppet (alla dock ”bara” en mil långa) – har Gerdevåg stått som segrare; så det är något oklart vem som har revansch att utkräva på vem … Louise Wiker? Nä, hon springer Hässelbyloppet istället.

Långloppsvärldscupen (Ski classics, eller, från och med i dag, till och med ”Visma ski classics” …) hade i dag presskonferens just för att presentera det där företaget (vad gör de egentligen?) som ny titelsponsor efter vallatillverkaren Swix. Men det snackades lite skidor också, och drygt 28 minuter in i det här klippet berättar Bill Impolas lagkompis Morten Eide Pedersen om läget i laget och hur det är att ha fått in Daniel Rickardsson som pådrivare. Klart intressant (men spola för guds skull förbi allt jävla sponsorsnack).

Missa förresten inte heller att Andrea Svensson blivit nominerad till orienteringsgalan (rösta här!).

Örebro får midnattslopp – och Grabbhalvan byter namn: "Vill inte skicka iväg pengarna"

Örebro city midnight run. Där har ni senaste tillskottet i Örebros löptävlingsflora, och det får premiär 22.00 lördagen den 6 augusti 2016. Det stod klart när Närkes friidrotsförbund på onsdagen publicerade den fullständiga listan över tävlingar som sökt sanktion inför 2016. Jag misstänkte först att det var Midnattsloppet, som i sin internationella marknadsföring brukar använda begreppet ”midnight run” som tänkte etablera sig på en femte ort och därför valt Örebro, men efter ett kontrollsamtal till vd:n Göran Qvarfordt visade sig det vara fel. I stället är det KFUM Örebro som plockat valda delar av konceptet och startat en egen variant. Samtidigt bryter klubben med Grabbhalvans ägare i Norrköping och startar ett eget halvmilslopp för herrar dagen före Vårruset. Båda sakerna för att stödja den lokala idrotten, berättade KFUM:s ordförande Anders Schreiber när Konditionsbloggen ringde upp.

– Vi vill pusha för city, visa att det händer saker. Vi såg på 750-årsjubileet i år att det behövs något för de som inte sticker till Spanien eller västkusten under industrisemestern. Vi har inte satt banan, men vi funderar på två femkilometersslingor. Vi vill ha det så centralt som möjligt, förbi Järntorget, Stortorget, Våghustorget och alla krogarna. Folk ska kunna sitta på uteserveringarna och heja på sina kompisar. Och sedan ska man kunna gå ut och käka och ta en öl efteråt. Vi hoppas kunna göra något jätteroligt, och förhoppningsvis i samarbete med City Örebro. Lek med tanken att alla affärerna har öppet till 22 den här lördagen, till exempel. Bara en sån sak skulle kunna dra massor med folk till stan. Vi tror det här konceptet ligger helt rätt i tiden, säger Schreiber till Konditionsbloggen.
Du är inte rädd att ert koncept ligger för nära Midnattsloppet, att det kan vara varumärkesintrång?
– Har någon synpunkter så får vi väl byta namn, helt enkelt. Namnrättigheten är förresten till salu om någon sponsor vill köpa. Skulle vi köpa in oss på ett färdigt koncept som Midnattsloppet skulle stora delar av intäkterna försvinna. Vi vill att pengarna ska gå tillbaka till den lokala, ideella idrotten i stället. Titta på Color me rad som kom och körde som extern aktör i Örebro i år. Det gick knappt en krona tillbaka till den lokala idrotten. Det här är viktigt, vi vill återinvestera i det ideella föreningslivet lokalt istället för att skicka iväg pengarna.
Är det därför ni bryter med Grabbhalvan också?
– Precis. Vi har haft det namnet på licens, och nettot i förhållande till namnrättigheterna, backupen och engagemanget som vi fått från centralt håll har inte varit värt det. Nu har vi sökt sanktion under namnet Gubbracet, men det är bara ett arbetsnamn. Kanske kan vi ha en tävling på sociala medier där vi hittar ett nytt namn, vi får se. Vi tänker hur som helst vidareutveckla konceptet. Jag menar; hur roligt är det att springa fem kilometer och få ett glas som det står ”Grabbhalvan” på, egentligen? Vi tänker oss att det ska vara lite grabbig feststämning efter målgång med partytält, något coverband som lirar och lite ölkorv och grejer. Hänget efteråt ska vara en stor grej. Tänk som Svenska spel-reklamen ”då ses vi på lördag”, den touchen.
Men Vårruset ligger fast, där gör ni inget eget?
– Nej, Vårruset är ett koncept som funkar jättebra. Där är det ordning och reda. Däremot kommer vi se över Åstadsloppet inför nästa år. Vi funderar på att lägga om bansträckningen så vi kan få till Sveriges snabbaste halvmara.

Mer att notera från listan över sanktionerade tävlingar 2016? Tja, om Örebro actionrun enligt de preliminära planerna blir av den 10 september nästa år kommer loppet att krocka med Norasjön runt i stället för med Tarstaborgsrundan.
Nora marathon, som i år sprangs på prov när Svenska maratonsällskapet höll sitt årsmöte i Nora i mars (med tolv startande varav åtta gick i mål), blir permanent och avgörs den 19 mars, en premiärtävling två veckor före Startmilen. Lägg därtill Februarimarathon i Tybblelundshallen, Viby marathon (för ett par år sedan sorgligt nog Örebro läns enda maratonlopp) och ultraloppen Munkastigen trailrun, Silverleden på 1 dag, Käglanloppet, Bergslagsleden ultra och Örebro län kommer ha sju lopp över maratondistans eller längre 2016 (plus att 114sport lär arrangera ytterligare ett eller två maraton hösten/vintern 2016 och dessutom planerar för ett Örebro backyard ultra och kanske ett sextimmarslopp i Örebro). Så jo, det kommer onekligen finnas möjlighet att springa långt 2016.
Gunnar Johansson i Närkes friidottsförbunds styrelse noterade för övrigt, när jag talade med honom tidigare i dag, att det inte kommit in några sanktionsansökningar för varken Wedevågsloppet eller Karlslundsloppet inför 2016, men menade luttrat att det säkert handlade mer om sega arrangörer än att loppen inte blir av.

För övrigt noterar vi att Oktobermarathon i Tybblelundshallen tvingats byta datum på grund av en dubbelbokning, från lördag 31 oktober till söndag 1 november. Namnet blir därmed ungefär lika missvisande som när Novemberkåsan vissa år tvingats köra i december …