Helgens höjdare – Anfält klar för Åstadsloppet och Fahlin avslutar säsongen

1) Åstadsloppet
Antalet föranmälda uppgick senast jag räknade till över 1 000 (jag gick igenom ett gäng av dem tidigare i veckan), och bland dem som tillkommit finns Erik Anfält, den regerande SM-bronsmedaljören på dubbla distansen som blev trea i den här halvmaran på hemmaplan i fjol. Det betyder att det blir en spännande duell mellan Örebros två överlägset raskaste halvmaralöpare i år: Anfält (som gjorde 1.10.06 i Utrecht i våras) och Thomas Chaillou (n1.10.50 i ÖAIK:s halvmarathon). Lägg därtill långloppscupsduellen mellan Per Arvidsson och Andreas Ingberg och herrsidan ser rätt komplett ut. Ja, förutom att varken ettan eller tvåan från i fjol – Finspångs Johan Fagerberg och Örebros egen landslagsorienterare Martin Regborn – har kastat in någon anmälan än, förstås. På damsidan ser det fortfarande ut som om Liduina van Sitteren kommer springa iväg med segern, men vi får väl se om det dyker in några snabba efteranmälningar. Louise Wiker kunde man ju hoppats på, men den Hälleforsfostrade löparen väljer i stället (förstås) sin hemmatävling Hässelbyloppet. Åstadsloppet femkilometersklass startar 12.30 medan både tio kilometer och huvudklassen, halvmaran, skjuts iväg 14.00.

2) Chrono des Nations
Emilia Fahlin avslutar säsongen i Frankrike, och jag har ju skrivit en hel del inför det här traditions- och prestigefyllda tempoloppet tidigare. Nu har startlistan släppts, och där framgår det att Fahlin är tredjeseedad bakom belgiska Ann-Sophie Duyck (som är något av en tempospecialist) och hemmahoppet Audrey Cordon-Ragot (som är lagkompis med Fahlin i Wiggle-High5 – båda gör sin sista tävling för laget som nu läggs ned). Cordon-Ragot vann nämligen tävlingen närmast för Duyck i fjol på exakt samma 26,45 kilometer långa bana. Fransmannen behövde 35 minuter och 47 sekunder på sig, Duyck elva sekunder mer. På VM-tempot för 2,5 veckor sedan slog Fahlin dock båda; Cordon-Ragot med åtta sekunder och Duyck med nästan minuten. Det finns fler som kan blanda sig i tätstriden: Olga Zabelinskaja, Cecilie Ludwig, Hayley Simmonds med flera. Fahlin, som alltså startar tredje sist, går ut 13.54 på söndag.

3) Älgfritt
De orienterare som fortfarande inte gett upp säsongen (25-manna och världscupfinalen förra helgen markerade ju slutet för många) springer med fördel Älgfritt i Motala i helgen. I elitklasserna finns namn som Tisarens Elsa Ekelin, Erik Fernlund och Tomas Hallmén, och så ukrainaren Viacheslav Matiash, som tävlar i Tisarendräkten för andra helgen i rad. Han bor och tränar med bas i Hallsberg under hösten. Det är för övrigt fortfarande 16 dagar kvar av anmälningstiden till ultralånga SM, men Martin Regborn har för säkerhets skull redan slängt in sitt namn. Spännande!

Största namnet i Åstadsloppet (hittills) springer bara fem kilometer

Med två dagar kvar av den ordinarie anmälningstiden till Åstadsloppet – som vid sidan om Vårruset, Blodomloppet och Gubbracet brukar vara den tävlingen i länet som lockar flest löpare varje år – är 811 löpare anmälda varav 332 på halvmaraton, som är den egentlige tävlingsdistansen, och 479 på tio- och femkilometersdistanserna. Och när vi än så länge väntar på att några av de lokala storfräsarna (Martin Regborn och Josefin Gerdevåg som var bästa länslöpare med varsina andraplatser i fjol, Erik Anfält som tagit SM-brons i maraton i år [och som ett tag räknades som segrare i Åstadsloppet i fjol], Louise Wiker som jobbar vidare med comebacken efter fotoperationen) ska anmäla sig så får man nog säga att det största lokala namnet hittills finns i femkilometersklassen: Lisa Bergdahl, som kommer från Fellingsbro och tidigare har sprungit för Glanshammar men sedan några år bor i Göteborg och kutar för Sävedalen, sprang 10 000 meter på U23-EM förra sommaren och är i år bland annat Sverigesjua på 3 000 meter med 9.49.
Redan klara långloppscupssegraren Liduina van Sitteren springer fulla distansen (den som ingår i cupen), 21,1 kilometer, precis som Per Arvidsson och Andras Ingberg som ju gör upp om segern på herrsidan. De lär dock få tufft med Thomas Chaillou, som med sina 1.10.50 i ÖAIK:s halvmarathon i våras noterade årets hittills näst bästa tid på distansen i distriktet (44 sekunder bakom Anfälts från Utrecht) medan Arvidsson och Ingberg inte varit under 1.16 i år (men deras bästatider kommer från Norasjön runt, som är en mer kuperad bana än Åstadsloppets; Chaillou sprang på 1.14 när han knep DM-guldet där).
Markus Bohman och Jonatan Gustafsson, som sprang så snabbt i Hostruset i helgen, är anmälda till tiokilometerstävlingen liksom hinderbanelöpningsspecialisterna Cimmie Wignell och Jonathan Kandelin.
Kan bli en rätt trevlig löparlördag i Örebro, med andra ord.

Rättvisa skipades till slut: Regborn inte längre diskad

Nej, det är klart att man inte ska bli diskad för att funktionärerna visar en fel så att man springer för långt, även om det som tidigare påpekats naturligtvis är så att det är upp till varje deltagare att ha koll på banan i till exempel löp- och skidtävlingar. Men nu har tävlingsledningen för Åstadsloppet i varje fall gjort det enda rätta och dragit tillbaka diskningarna av segraren Johan Fagerberg och tvåan Martin Regborn, och den återigen korrigerade resultatlistan finns nu att läsa här. Jag har också skrivit en längre, pluslåst, artikel om beslutet som går att läsa här.
I långloppscupen, som också uppdaterat sina poäng nu, innebär ändringen främst att Erik Anfält och Ludvig Börjesson tappar varsin poäng i kampen om platserna bakom topp tre (ja, Anfält har ju chans på andraplatsen fortfarande, om han springer de tre tävlingar som är kvar, men det är väl mer tveksamt om han gör; å andra sidan kutade han ju både lång terräng-DM och Lucialoppet för två år sedan, senast han var frisk den tiden på året, så man ska väl inte säga inte).
I genom tiderna-statistiken innebär resultatet att Regborn redan i sin debut i halvmaratonsammanhang (eller i sin fösta målgång, ska man väl skriva, eftersom han startat Åstadsloppet en gång tidigare men då brutit) slår sig in som sjua i distriktet genom alla tider, två sekunder före Kjell-Arne Sjögren (som är den enda som gjort landsvägsmilen snabbare än Regborn, 30.27 mot 30.30). Men med lite mer asfalt i benen lär Regborn ha en bra chans på distriktsrekordet på halvmaran, om han skulle vilja och satsa på det.
En intressant reflektion i sammanhanget, som statistikern Gunnar Johansson mailar mig om, är att Malungs Håkan Eriksson, den ende som var före Kjell-Arne i ”rekordloppet” i Örebromilen 1983 faktiskt sprang Åstadsloppets tiokilometersklass i helgen. och den numera 56-årige löparen kan än: Han klämde i med milen på 34.25. Ruskigt imponerande!

Tävlingsledningens beslut: Både Fagerberg och Anfält fick förstapris

Diskningen av tätduon i Åstadsloppet fortsatte att röra upp känslor i sociala medier även under söndagen. Per Sjögren, som är lika pålitlig som twittrare som löpare, la upp en skiss på felspringningen efter att Lorenzo Nesi, som är landslagsledare för landsvägs- och terränglöpning på Svenska friidrottsförbundet, ifrågasatt diskningen:

Och för löparmagasinet Spring berättar KFUM Örebros Daniel Persson lite mer utförligt om valet att diska Johan Fagerberg och Martin Regborn:
– De fick springa lite längre (20-30 meter) och blev därför diskade. Då felet låg hos oss gav vi löparna priser för sina respektive placeringar och kompenserar i efterhand Erik Anfält så att han får samma pris som motsvarar förstaplatsen, säger Persson till tidningen.
Spring: Är det inte konstigt att diska löpare som springer för långt?
– Vi kan inte räkna med tider som inte gäller aktuell sträcka. De inblandade löparna var eniga i att detta var det rätta. Vi kompenserar som sagt alla inblandade. Felet låg hos oss. Det var en liten miss, men ändå en miss.
Poängen från tävlingen kommer hur som helst att räknas i långloppscupen, vilket jag spekulerade lite i under gårdagen. Att Heshlu Andemariam inte blev topp tre i Åstadsloppet innebär för övrigt att han nu fallit bort från segerchanserna i cupen, som nu står emellan Per Sjögren och Per Arvidsson. För att den senare ska nå ikapp måste han ta 16 poäng mer än Sjögren under de tre avslutande tävlingarna (där 20 poäng står på spel), vilket känns som en omöjlighet. I damklassen handlar allt fortfarande om ifall Mikaela Kemppi kommer till start i någon mer tävling den här säsongen. I sådana fall lär hon säkra segern, annars har Liduina van Sitteren möjlighet att knycka titeln via en topp två-placering i långa terräng-DM nästa helg.

Örebro parkrun hade förstås svårt att locka folk i konkurrensen med Åstadsloppet, och efter fem raka veckor över 50 deltagare kom bara 38 till start på lördagsmorgonen – och bara en enda sprang under 20 minuter: Hinderbanelöparen Rihard Darzins som faktiskt gjorde en dubbel och kutade både parkrun och Åstadsloppet (på 19.53 respektive 1.45.25). Bella Lagrange var snabbaste dam för andra veckan i rad med tiden 22.41.

Anfält vann Åstadsloppet – när ”vinnaren” och Regborn diskades: ”Snöpligt tilldelad förstaplatsen”

Efter en arbetsdag i Stockholm kom jag hem till Örebro och nåddes av märkliga besked. Både ettan och tvåan i Åstadsloppet, Johan Fagerberg från Finspång och Örebros orienteringsstjärna Martin Regborn, diskades – efter att av förcyklisten ha letts fel och sprungit för långt (!). Jag har tyvärr inte hunnit prata med någon av de inblandade, och nu är klockan lite mycket för att börja ringa runt, men det är ju inte utan att man drar en direkt parallell till Bill Impolas diskning i La Diagonela häromåret (då han i klar ledning och på väg mot karriärens största seger leddes fel av tv-skotern). Man har ju alltid som idrottare ett personligt ansvar att hålla koll på banan, men det är ruggigt snöpligt när funktionärerna visar fel väg. Och frågan är varför de kände sig tvungna att diska Fagerberg och Regborn, enligt min mening ger Svenska friidrottsförbundets paragrafer för landsvägslopp ett visst utrymme för tolkningar: ”Tävlade får tillfälligt lämna markerad bana under förutsättning att han/hon därmed ej förkortar sin löpsträcka” och även om de kom upp på vägen längre fram så är det bara ”normalt” och inget krav att ”tävlande [skall] gå in på bana på samma ställa som han/hon lämnade bana”. Om löparna inte vann någon fördel av fadäsen, vilket jag förstått att de inte gjort, och det inte heller fanns någon intention att fuska, vilket det definitivt inte gjorde, borde det därmed finnas utrymme för att låta resultaten stå. Men KFUM Örebro, som arrangerar tävlingen, kände sig uppenbarligen tvungna att diska duon (och jag har alldeles för lite fakta för att bedöma om det var riktigt, jag vet ju inte ens var de sprang fel), vilket gjorde att Erik Anfält fick segern i herrklassen på 1.10.58 (exakt två minuter före Akeles Fredrik Eriksson, Ludvig Börjesson blev näst bästa länslöpare på sjätte plats med 1.16.06, även Oskar Arlebo, Fredrik Johnsson och Fredrik Rådström, på 1.18.01, 1.19.46 respektive 1.19.58 gick under 1.20). Fagerbergs och Regborns strukna tider var 1.08.39 respektive 1.09.01 (vilket hade gjort Regborn till sjua genom tiderna i distriktet, men liksom i sin första halvmara fick han inte heller nu i sin andra något resultat med sig …).
Inte det roligaste sättet att få en seger, naturligtvis, vilket Anfält konstaterade på instagram: ”Jag har vunnit loppet två gånger tidigare. Och i år blev jag, ganska snöpligt, tilldelad förstaplatsen igen. För tyvärr, och det menar jag verkligen, blev den rättmätiga ettan Johan Fagerberg och den rättmätiga tvåan Martin Regborn felvisade lite drygt halvvägs in i loppet.”
”Har tagit det rätt lugnt i veckan och är inte alls tränad för 21 kilometer platt asfalt, så tiden 69.01 är inte så mycket att skryta med. Tyvärr inte pb då jag och vinnaren i loppet blev visade fel av ledarcykeln på ett parti av banan. Blev visserligen 20 meter längre för oss, men vi sprang ju inte den korrekta banan. Brorsan Fredrik Regborn innehar därmed fortsatt familjerekordet på halvmaran”, skriver Regborn på sitt instagramkonto.
Regborn tog ju på något sätt ändå hem den av mig så emotsedda superfajten (om man räknar den strukna tiden, men löpmässigt var han ju i varje fall starkare än Anfält för dagen även om det var lätt ironiskt att det var orienteraren som sprang fel), som kom av sig lite när Linus Rosdal lämnade DNS och Thomas Chaillou sprang (och vann) tiokilometersklassen i stället.

Förra året ströks ju alla poäng från Karlslundsloppet i långloppscupen när funktionärer viftade täten åt fel håll, men då var det fler än två löpare som sprang fel, och dessutom påverkade resultatet totalställningen i cupen vilket inte är fallet den här gången (Fagerberg tävlar ju för Finspång, och Regborn gjorde sin första start för året).
Josefin Gerdevåg var starkast av länsdamerna på halvmaran, om än nästa 7,5 minuter över sitt eget distriktsrekord från förra våren (sedan dess har hon ju hunnit föda barn) när hon tog andraplatsen bakom Finspångs Ida-Maria Nicklasson på 1.24.05. Erica Lech och Liduina van Sitteren var övriga damer under 1.30, med 1.24.46 respektive 1.25.12.
Den insats som imponerade mest på mig var nog ändå 15-årige Wilhelm Bergentz seger, och tid, i herrarnas femkilometersklass: 16.36. Fem år äldre Abdiqani Khadar var fyra sekunder bakom, hade möjligen vunnit om det inte vore före att även han sprang fel i början (men han klarade sig från diskning).
Julia Johnsson var bästa länsdam på milen, trea totalt på 42.08 bakom Götas Anne Ellström och Team Cykelcitys elittriathlet Emma Graaf, medan Louise Sundström var snabbast på femkilometaren med 19.30, 18 sekunder bakom segraren Jennie Hurkmans från Tureberg.
Kollegorna från allmänredaktionen bjussar på massor av bilder och tv från tävlingen i den här pluslåsta artikeln!

Bild från dagens Å-stadslopp. Ett mycket fint lopp och arrangemang som jag har deltagit i de flesta upplagor sen 2006 då loppet arrangerades för första gången. Jag har vunnit loppet två gånger tidigare. Och i år blev jag, ganska snöpligt, tilldelad första platsen igen. För tyvärr, och det menar jag verkligen, blev den rättmätiga ettan Johan Fagerberg och den rättmätiga tvåan @martinregborn felvisade lite drygt halvvägs in i loppet. Men åter till mitt lopp. Tiden i mål 1.10.58 är jag ganska nöjd med. Ingen kanon tid men i alla fall årsbästa och två minuter bättre än förra året. När det gäller känslan i kroppen (rygg/ljumske) så var den på rätt väg… 📸Daniel Edwall #åstadsloppet #salomonrunningswe #örebroaik

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Regborn om Åstadsloppet: ”Stor sannolikhet att jag står på startlinjen”

Pratade med Martin Regborn i morse, om stundande medeldistan-SM och världscupfinal (en pluslåst artikel dyker upp på na.se under fredagsmorgonen), men passade givetvis på att fråga om Åstadsloppet, som jag tidigare skrivit om här i bloggen att han anmält sig till. Örebroaren, som inte bara är tvåa i totala världscupen i orientering utan därtill gjort 30.30 på landsvägsmilen (näst snabbaste länslöparen genom tiderna på distansen) och 14.57 på fem kilometer landsväg (och distriktsrekordet 8.15,81 på 3 000 inomhus när han var SM-femma i fjol), påpekade att det är hans tränare Mikael Kroon som anmält honom och inte han själv, men tillade också:
– Om jag känner mig pigg och fräsch så springer jag. Det är stor sannolikhet att jag står på startlinjen.
Regborn berättade också att tävlingen, tvärtemot vad jag skrev, inte blir hans debut på halvmaran – han var anmäld till Åstadsloppet 2012 men bröt då halvvägs med sjukdomskänningar. Åstadsloppet 2017 kan därmed bli den första halvmara han fullföljde. Jag sa åt honom att jag tyckte det skulle bli otroligt intressant att se honom på distansen, med tanke på hans resultat på milen, men Regborn själv menade att det blir en helt annan sak att springa drygt dubbla distansen och att det även fysiskt kommer kräva helt andra saker än han är van vid trots att tävlingstiden på halvmaran är betydligt kortare än i de längre orienteringstävlingarna. Farten är högre, asfalten är hårdare och det finns ingenstans att gömma sig, typ.
Hur som helst ser ju startfältet farligt intressant ut med Regborn, Josefin Gerdevåg, Linus Rosdal, Per Sjögren och Thomas Chaillou anmälda sedan länge (och förhoppningsvis dyker Erik Anfält upp också).

Här är loppen att se fram emot – Åstadsloppet kan bli årets tävling

Hösten är här, och de klassiska hösttävlingarna med dem. Det börjar redan i helgen med Norasjön runt för löparna och Bergslagsloppet för mountainbikecyklisterna. Jag ska inte orda för mycket om dessa redan nu – mer kommer ju förstås i helgens höjdare på fredag – men klart är att det saknas en hel del snabblöpare i såväl herr- som damklasserna i Nora (men man kan väl anta att många kommer att efteranmäla sig och att till exempel Mikaela Kemppi är sugen på ännu ett veteran-DM-guld) medan tävlingen i Ånnaboda lockar toppcyklister som Emil Lindgren, Örebrocyklisternas fjolårs-VM-femma Matthias Wengelin och Garphyttans egen (men i cykel tävlande för CK Hymer) Marcus Jansson.
Men en tävling jag verkligen ser fram emot är Åstadsloppet den 14 oktober– det kan bli årets tävling alla kategorier i länet (orienterings-SM får ursäkta). Redan nu har nämligen tre av länets fyra vassaste herrlöpare anmält sig: Martin Regborn (som mig veterligt aldrig sprungit någon halvmara på asfalt), Linus Rosdal (som ju alltid brukar toppa formen på höstkanten, runt Lidingöloppet och terräng-SM) och nyblivna SM-tian på 5 000 och 10 000 meter Per Sjögren (plus en sådan som Thomas Chaillou). Den som saknas i listan är förstås Erik Anfält, men han brukar dra på anmälan och kan säkert komma till start. Det vore mäktigt att se fyra/fem så starka löpare mötas på en distans där de borde vara ganska jämna. Har de bara bra ben för dagen borde de kunna hjälpa varandra till riktigt bra tider. Personliga rekordet är, om jag inte är helt ute och cyklar, 1.07.46 på Rosdal, 1.08.49 på Anfält (som verkar vara i sitt livs form just nu och säkert kan sänka det), 1.10.40 på Chaillou och 1.11.06 på Sjögren (som lär vara i bättre form än så nu). På damsidan är Josefin Gerdevåg enda riktiga toppnamnet hittills, men med tanke på hennes formkurva senaste tiden kommer även hon bli väldigt spännande att följa, och förhoppningsvis tillkommer det fler snabblöpare vad det lider.

För övrigt måste jag passa på att tipsa om Sveriges första swimclimb, som avgörs i Linköping på lördag. Det är en sorts kombination av swimrun och hinderbanelopp, skulle man kunna säga, där deltagarna ska simma 900 meter i Göta kanal och på vägen passera elva slussar som forceras via trästegar, repstegar, rep och klätternät. Neptune steps, kallas det hela, och alla får genomföra banan två gånger: Först en kvalrunda på förmiddagen och sedan final på eftermiddagen (eller B-final eller uppsamlingsheat för de som inte når finalen). Tyvärr hittar jag inte särskilt många länsdeltagare i startlistan, bara en kvinna från Karlskoga.

Återbud – då får Tjernlunds tvillingsyster chansen till landslagsdebut

Det var redan klart att fem löpare från Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren skulle springa Euromeeting, ett sorts B-EM i orientering, i Norge i helgen. Nu står det klart att de blir sex. För när Lisa Risby, Kåre, lämnat återbud går reservplatsen till Ellinor Tjernlund, som är tvillingsyster till EM- och världscuporienteraren Josefin Tjernlund men som själv aldrig tidigare fått chansen i orienteringslandslaget. Av tolv herrar och lika många damer i landslagstruppen (där de flesta av de allra största namnen, som Hagabys Martin Regborn, vilar) finns alltså hela sex Tisarenlöpare: Systrana Tjernlund, landslagsdebutanten Ellinor Eriksson, Daniel Attås (som gör sitt andra Euromeeting men sitt första landslagsuppdrag på två år), förstaårsseniora landslagslöparen Andrea Svensson och mästerskapsveteranen Lilian Forsgren.
– De allra största namnen springer inte Euromeeting, men vi har ett gäng löpare med både världscup- och internationella mästerskapsmeriter. Sedan finns såklart ett antal unga talanger. Det ska bli väldigt spännande att se vilka som tar för sig, och för löparna kommer tävlingarna och det efterföljande lägret att erbjuda fina chanser att utvecklas. Jag ser fram emot fina tävlingar i VM-2019-relevant terräng. Det här kommer att bli både lärorikt och kul, säger förbundskapten Håkan Carlsson, som är örebroare, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Tävlingarna i Norge inleds med en prolog redan på fredagen, därefter väntar jaktstart över medeldistans på lördag och långdistans på söndag. Resten av svenska landslaget ansluter sedan för ett läger med fokus på VM 2019 veckan därpå.

Jag noterar för övrigt att Regborn anmält sig till halvmaradistansen på Åstadsloppet i år (tävlingen avgörs den 14 oktober), mig veterligen hans första tävling på distansen. Det kommer förstås bli väldigt spännande att se vad han, som gjort fem kilometer under 15 minuter och distriktets näst snabbaste tiokilometare på landsväg genom tiderna, är god för över 21,1 kilometer. Mot sig får han dessutom bland andra Per Sjögren, som visat sån fin form på slutet (dubbel SM-tia på 5 000 och 10 000 meter, bland annat). Nu väntar vi bara på att Erik Anfält ska skicka in en anmälan också!

Emilia Fahlin fick inte riktigt den där drömutdelning jag hade trott på dagens tempolopp i Nederländerna, men så visade det sig (enligt hennes egen uppdatering på instagram, se ovan), att hon rullade runt och sparade ben i dag. Fahlin, som en riktigt bra dag absolut har potential att vara topp tio på den här typen av bana, fick nöja sig med en 51:a-plats, 2.22 bakom segrande Annemiek van Vleuten över 17 kilometer tempo, men å andra sidan hamnar det tidsavståndet i ett helt annat ljus om det var så att hon inte riktigt gick in för etappen. Boels rental tour avslutas med tre linjeetapper fredag–söndag, och nu känns det extra spännande att se vad Fahlin har sparat till dem.

Kemppi vann cupen (och tangerade historisk svit) – och nu kan bara flygstrul stoppa Nilsson

Har ju gjort en hel del förhands om titelracet i långloppscupen, men glömde att i eftersnacket av Åstadsloppet att konstatera faktum: Mikaela Kemppi är nu officiellt vinnare av damtiteln även 2016 – och det efter en säsong där hon vunnit varenda lopp hon ställt upp i: Startmilen, Örebro AIK halvmarathon, Kumla stadslopp, Wedevågsloppet, Fröviloppet, DM över 5 000 meter, Semesterhalvmaran, DM över 10 000 meter, Norasjön runt och så Åstadsloppet. Förvisso har den där riktigt hårda konkurrensen saknats när träningskompisen och tävlingsrivalen Josefin Gerdevåg väntat barn, så egentligen har det mest handlat om att Kemppi ska hålla sig hel och frisk och hinna ackumulera nog många cuptävlingar för att samla in de poäng som krävs. Men inga segrar är som bekant gratis, och det är naturligtvis en finfin prestation av Kemppi att hålla en så hög och jämn nivå. Lägger vi till 2015 har hon nu 13 raka cuptävlingar med maxpoäng, sedan hon var tvåa bakom Gerdevåg i fjolårets Åstadsloppet. Kemppis cuptitel är för övrigt hennes fjärde raka, vilket för henne in i en exklusiv skara av svitbyggare: Även Åsa Höög, Peter Wiker och Erik Anfält har vunnit fyra raka titlar – men ingen har någonsin lyckats med fem.
På herrsidan har fortfarande Erik Anfält och Mattias Nätterlund kvar sina teoretiska chanser att nå ikapp Jakob Nilsson (som varit i ledningen sedan den 7 maj), men eftersom de båda förstnämnda ska springa Frankfurt marathon nästa helg (om Anfält är springduglig, men så verkar det av Åstadsloppskänslan och senaste instagramuppdateringarna att döma) och därmed skippar långa terräng-DM så är det väl bara ett inställt flyg till Tyskland och en därtill följande efteranmälning till övningarna i Åsbro som kan hindra Nilsson från att säkra titeln.

Alla vinnare i långloppscupen sedan starten 1999:
1999: Helene Nilsson/Johan Stunz.
2000: Lotta Lennartsson/Peter Wiker.
2001: Åsa Höög/Peter Wiker.
2002: Åsa Höög/Peter Wiker.
2003: Åsa Höög/Peter Wiker.
2004: Åsa Höög/Bertil Sundin.
2005: Karin Sennvall (numera Forsberg)/Mathias Lidson.
2006: Helene Nilsson/Mathias Lidson.
2007: Åsa Höög/Jakob Olars.
2008: Åsa Höög/Niklas Källmén.
2009: Lotta Lennartsson/Nicklas Källmén.
2010: Karin Sennvall (nu Forsberg)/Erik Anfält.
2011: Lotta Lennartsson/Erik Anfält.
2012: Erica Lech/Erik Anfält.
2013: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2014: Mikaela Kemppi/Per Sjögren.
2015: Mikaela Kemppi/Erik Anfält.
2016: Mikaela Kemppi/Jakob Nilsson (ännu ej teoretiskt klart).

Wiker klarade VM-kvalgränsen i Amsterdam: ”Finns så många att tacka …”

Ni minns hur det var sist, va? Louise Wiker klarade VM-kvalgränsen tidigt men blev ändå inte uttagen förrän Isabellah Andersson tvingades tacka nej tätt inpå mästerskapet och drabbades sedan av magras under själva loppet, och fick ”nöja sig” med att friidrotts-VM-debuten gav viktiga lärdomar. Den här gången, inför VM i London nästa år, borde Hälleforsprodukten få ett betydligt tidigare uttagningsbesked och en rejält mycket bättre uppladdning (och ett chans att dra nytta av de där lärdomarna). För på söndagen dyngade hon nämligen till med personligt rekord med över fyra minuter och gick långt under VM-kvalgränsen (läs eminente friidrottsgurun A. Lennart Julins analys av loppet här!) i Amsterdam marathon. Nya perset: 2.36.39 (med åtta minuters marginal bak till Mikaela Larsson är Wiker därmed Sverigetvåa bakom Hässelby-klubbkompisen Isabellah Andersson i år).
”Mitt livs bästa lopp”, skriver Wiker på sin blogg, och fortsätter: ”Jag är så otroligt glad att jag fick allt att stämma i dag. Minst lika glad och tacksam är jag över alla kommentarer på sociala medier, sms och andra grattis jag fått under dagen.” På instragram skriver hon också att ”det finns så många att tacka, men i dag lyfter jag fram Fredrik Uhrbom, farthållaren, Anders Szalkai, tränaren som ger mig bra träningsupplägg men framförallt får mig att våga, och sist men inte minst min man Magnus Thurén som stöttar mig på alla sätt när jag jagar mina drömmar!”

Världscupavslutningen i orientering skrev jag en längre text om här (där Martin Regborn berättar om sin internationella genombrottssäsong och den fortsatta vägen mot världseliten, samt om terräng-SM som avgörs i Västerås till helgen), så den får ni inte missa (Lilian Forsgren avslutade också bra, och skriver på instagram: ”Härlig stämning och kul lopp, lite knackig inledning men riktigt bra fart på slutet”).
På hemmaplan passade många på att kuta Älgfritt i Motala (och Daniel Attås passade på att vinna med Anton Hallor på tredje plats).
Och i Göteborg tog Gustav Hindér, Tisarenlöparen som tävlar för Östra Almby FK när det ska skjutas, en världscupseger och ett SM-silver i orienteringsskytte.

Och så till sist ett litet instagramsvep från Åstadsloppet i går:

Bild från gårdagens Å-stadslopp. Detta är ett lopp som ligger mig extremt varmt om hjärtat. 2006, som 30-åring, sprang jag loppet för första gången. Tiden då blev 1.31, om jag inte missminner mig. Jag var riktigt nöjd med det, började springa lite mer och året därpå sprang jag på 1.18. Sen följde några år med mycket skador och annat strul. Men 2010, 34 år gammal, vinner jag loppet och sänker mitt pb med över 3 min till 1.11. Det var då jag på något sätt blev löpare på riktigt. Vid tiden för förra årets lopp var jag i kanonslag. Det var inte klasslöparen @davidnilssons . Så våra olika formstatusar gör att vi springer ihop, växeldrar och småsnackar i 15 – 16 km. Sen säger David ödmjukt att han tänkte prova att höja tempot lite. Det gör han, det gör inte jag :). Jag lyckas dock hålla ihop loppet bra och kommer i mål, ca halvminuten efter David, på 1.08.49. SUB 69 på halvmaran för första och hittills enda gången. Det var ett riktigt häftigt lopp som jag alltid kommer att minnas. Tack för det SUB 100 LL David Nilsson! Åter till gårdagens lopp. I mål på fjärdeplats på 1.13.00. Alltså över fyra minuter sämre än förra året. Men jag är faktiskt riktigt nöjd med det. Har en helt annan (mycket sämre) träningsbakgrund i år. I torsdags gjorde jag mitt första "kvalitetslöppass" på 5 veckor. 5 km i 3.30-tempo och jag var tvärslut. Så gårdagens lopp var ett stort steg i rätt riktning. Frankfurt Marathon ligger 14 dagar bort. Får se hur jag gör med det loppet. Min baksida är i alla fall väldigt mycket bättre än den har varit på väldligt länge. Men den är inte helt bra. Foto: IF Start #salomonrunningswe #åstadsloppet #örebroaik #kanskefrankfurtmarathon

A photo posted by Erik Anfält (@runanfalt) on