Axel Ekström åker rätt ur landslaget – men Filip Danielsson får chansen

Filip Danielsson har fått tillbringa sina två första år som senior – de omvittnat två tuffaste åren som skidåkare – utanför landslagets värme trots att han som junior körde hem två topp tio-placeringar på JVM. Men efter ett första hundår som senior fick han i vintras ett litet genombrott när han bara var sekunder bakom Marcus Hellner i Sverigepremiären i Gällivare och blev uttagen till världscupskiathlonloppet i Lillehammer i december. Efter fler uppdrag i den vita landslagsdressen, i skandinaviska cupen och U23-VM, där han var bäste svensk på två av tre distanser, fick han också åka Holmenkollens klassiska femmil i mars. Och nu har den 21-årige Vedevågskillen, som bytte Garphyttans IF mot Torsbyklubben SK Bore när han blev senior, äntligen fått en bofast plats i landslaget också. När åkarna i den tredje och sista träningsgruppen, utvecklingslandslaget för åkare mellan 19 och 23 år, presenterades på tisdagen fanns Danielsson med som en av tolv herrar.
Däremot fanns inte Axel Ekström med (han fyllde 23 i våras och räknas därmed sannolikt som ett år för gammal), och eftersom han inte heller fanns med när A- och B-landslagens 14 åkare presenterades förra veckan innebär det att Klockhammarkillen som alltjämt tävlar för Garphyttans IF kommer stå helt utanför landslaget 2018/19 efter att i vintras ha tillhört A-landslaget. En lite konstig utveckling, kan jag tycka, med tanke på att Ekström gjorde stor succé 2016/17 och sedan fick den här vintern förstörd av sjukdomar (återkommande förkylningar följt av körtelfeber). Med ett så brett landslag som 26 åkare borde det finns plats att ge Ekström en ny chans, men å andra sidan kan han ju lika gärna göra som Danielsson i vintras, träna utanför landslaget och slå sig in i världscuptruppen från sidan.
På spel står platser till VM i Seefeld, där Sverige efter att eran med Marcus Hellner och Johan Olsson nu definitivt avslutats lär komma med ett rätt orutinerat herrlag, och för Danielssons del också ett sista U23-VM.

Missa för övrigt inte att lokala rullskidcupen Moto tour drar igång med ett femkilometerslopp på löparbanorna vid GIH (12,5 varv på friidrottstadion) med individuell start.

Regborns jättebom kostade EM-final: ”Går och gömmer mig någonstans”

Det känns osannolikt att skriva det, men Örebroorienterare Martin Regborn, som brukar vara säkerheten själv och aldrig gör några större misstag, missar morgondagens EM-final i medeldistans i schweiziska Lugano. En bom på 4,5–5 minuter till den 13:e av de 16 kontrollerna på dagens kval gjorde att Regborn rasade från andra till 24:e plats i tävlingen, och in till målet hann han bara ta ikapp fyra av dem och slutade alltså som 20:a. Upp till den 18:e-plats som hade krävts för final (det var tre kvalheat, så totalt 54 löpare får springa finalen) hade Regborn tio sekunder (upp till heatsegraren .Daniel Hubmann drygt fem minuter). Räknar man bort bomtiden hade Regborn varit klar tvåa i heatet.
”En sekunds ouppmärksamhet ut från 12:an leder till en femminutersbom på kontroll 13 och en plats i finalen var givetvis bara att glömma. Går och gömmer mig någonstans nu och dyker upp igen lagom till start på långdistansen på söndag, hungrigare än någonsin”, skriver Regborn på instagram.
Regborns finalmiss adderar till ett tungt mästerskapsfacit det senaste året (2016 var han trea–fyra–fyra på EM och sjua på sin enda VM-distans, men i fjol var han inte jättenöjd varken med sjundeplatsen i sprint eller niondeplats i långdistans i EM i Estland och på world games missade han medalj i både sprint och mixedsprintstafett, och nu har han inlett EM med att vara besviken över en 16:e-plats i söndagens sprint och att missa topp 54 i medeldistansen), om man håller i huvudet att han under stora delar av 2017 och 2018 i övrigt varit en av världens hetaste orienterare. 14 raka topp tolv-placeringar i världscupen fram till i söndags, en världscupseger på medeldistans i Finland i fjol och en sammanlagd fjärdeplats i cupen i fjol säger rätt mycket både om hans topp och hans jämnhet i övrigt, men just i mästerskapen har de riktiga superloppen, på toppen av förmågan både fysiskt och tekniskt, saknats sedan EM-våren 2016.
Men formen verkar det i varje fall inte vara några fel på, i och med att Regborn var tvåa i sitt kvalheat i söndags förmiddag och låg tvåa efter att ett tag ha varit i ledningen i dagens heat. ”Revanschsugen efter en sämre insats på sprintfinalen. Det bjöds på brutal orientering med löpning i bitvis nästan lodräta sluttningar. Hur kul som helst”, skriver han på instagram om inledningen av medeldistanskvalet. Regborn avslutar alltså EM med långdistansen på söndag, om han inte får hoppa in i lördagens stafett.
Hallsbergslöparen Lilian Forsgren Tog sig däremot enkelt vidare till morgondagens final, som sjunde löpare i sitt heat och med över tre minuter till godo ned till 19:e-platsen. Forsgren var fyra minuter bakom kvalsegraren och hemmalöparen Julia Gross.

Varken Axel Ekström (i A-landslaget gångna vintern) eller Filip Danielsson (som fick köra både världscup, U23-VM och skandinavisk cup i landslagsdress även om han stod utanför landslagsgruppen) fanns med när Svenska skidförbundet i dag presenterade längdskidlandslagets A- och B-träningsgrupper inför sommarens läger och kommande säsongen. Men det kommer en C-grupp också, ett utvecklingslandslag, som presenteras först nästa vecka och där bör både Ekström, som fick säsongen till stora delar förstörd av återkommande förkylningar och körtelfeber som avslutade säsongen i förtid, och Danielsson, som var bäste svensk på två av tre distanser i U23-VM.

Danielsson avslutar säsongen med sprintstafett-SM – men ingen comeback för Axel Ekström

Axel Ekström, Garphytteåkaren som kom med i A-landslaget efter fjolårets framgångar men som haft en betydligt tuffare säsong i vinter, lämnade dörren öppen för en eventuell comeback i säsongsavslutningen i Bruksvallarna när han för ganska exakt en månad sedan fick beskedet om att han drabbats av körtelfeber. Men så blir det inte. När anmälan stängdes till sprintstafett-SM, som avgörs på torsdag, och de andra säsongsavslutande tävlingarna i helgen (supersprint på fredag, Fjälltoppsloppet på lördag och Knallcrossen på söndag; det sistnämnda är mer av en plojtävling) fanns hans namn inte med. Förståeligt med tanke på att körtelfeber ofta är en rätt besvärlig diagnos för idrottare, ännu mer så i konditionsidrotter.
Det finns ändå en hel del länsåkare till start: Garphyttefostrade Vedevågssonen Filip Danielsson, som ju tävlar för Torsbyklubben SK Bore och som trots att han står utanför landslaget fått göra två världscuptävlingar i vinter och dessutom fått åka i landslagsdress i skandinaviska cupen, är tillbaka efter att ha dragit sig ur SM-veckan i Skellefteå med ryggproblem. Danielsson bildar andralag i sprintstafetten för Bore ihop med Johannes Ringsby. Garphyttan kör dubbla lag med Adam Gillman och Marcus Lennartsson i förstalaget och Lucas Lennartsson och junioren Emil Hagström i andralaget, och Zinkgruvan ställer förstås upp med Oscar Johansson och Markus Johansson.
De båda Zinkgruveåkarna och Hagström kör också fredagens supersprint, som går över den udda distansen 100 meter, och där de 32 snabbaste (av 83 anmälda på herrsidan) går vidare från prologen till en duellstege där åkarna möts två och två i 16-delsfinaler och hela vägen fram till en avgörande final. Och i 35 kilometer långa Fjälltoppsloppet (som körs på underbara spår över fjället, jag var själv där och åkte under påskledigheten när bloggen hade semester) finns både Danieslson, Lennartsson Gillman och Kevin Henriksson.
Mittmedia sänder rubbet från helgen direkt, bland annat på na.se. Sprintstafetten, till att börja med, hittar ni här (pluslåst).

Danielsson spände bågen i Holmenkollen och Wengelin i Stellenbosch – men båda långt efter i världscupen

Filip Danielsson spände bågen i Holmenkollens femmil, och gick med i tätklungan under det första av de sex 8,3-kilometersvarven. Men sedan tog stenhårda banan, och den upptrissade farten, ut sin rätt, och Vedevågssonen droppade av i sitt livs andra världscuptävling. Han krigade sig ändå i mål, men avståndet framåt växte successivt varv för varv:
Första varvningen: 14 sekunder från täten.
Andra varvningen: 1.54 från täten (tappat 1.40).
Tredje varvningen: 5.02 från täten (tappat 3.08).
Fjärde varvningen: 8.45 från täten (tappat 3.43).
Femte varvningen: 12.20 från täten (tappat 3.35).
Mål: 19.25 från täten (tappat 7.05).
En 57:e-plats, nästan 20 sekunder bakom vinnaren, är ju inte jättekul att plocka med sig hem, men man får inte glömma förutsättningarna; Danielsson blev inringd så sent som i tisdags och ställdes mot 15 norrmän och övriga världseliten. Och banorna i Holmenkollen kan knäcka den bäste; dubble världsmästare Finn Hågen Krogh var ett par minuter bakom Danielsson i mål, och världscupledande superstjärnan Johannes Hösflot Kläbo var 40:e man, nästan sju minuter bakom vinnande Dario Cologna (som gick ned i spagat över mållinjen för att få fram tån en hundradel före Martin Johnsrud Sundby), utanför världscuppoängplats.
I världscupfinalen i Falun nästaDanielsson spände bågen i Holmenkollen och Wengelin i Stellenbosch – men båda långt efter i världscupen helg (sprint, masstart, jaktstart) är det Sveriges tur att ställa upp med ett stort nationellt fält, och då är det ingen djärv gissning att Danielsson får en ny chans.
Om Axel Ekström får köra då? Det är mer osäkert. Han tillhör ju A-landslaget men har haft en sjukdomskantad vinter och kom inte till start i Sverigecupens finaltävling i Örnsköldsvik i helgen. Där har istället klubkompisen Lucas Lennartsson gått bäst med en 27:e-plats i fredagens prolog (31 sekunder bakom Oskar Svensson över tre kilometer fristil) och 24:e-plats i dag (1.13 bakom Gustav Eriksson över tio kilometer klassisk stil), vilket gör att han ligger på 25:e plats, 1.46 bakom totalledande Teodor Peterson, inför söndagens jaktstart (15 kilometer fristil).
I svenska juniorcupen har Garphyttans Emil Hagström, som vanligt den här vintern, kört bäst av länsåkarna. I fredags blev det en 17:e-plats i trekilometersloppet och i dag tog han en tolfteplats över tio kilometer. Det gör att han slutar på elfte plats i cupsammandraget. (juniorerna avslutar cupsäsongen med en distriktsstafett i morgon).

Många gånger när jag pratat med Matthias Wengelin har han tryckt på betydelsen av startposition i de ständiga masstarter som utgör mountainbikens kungadisciplin crosscountry. Det var därför han häromåret ledsnade lite på världscupen, det var liksom ogörligt att göra något bra där eftersom han aldrig lyckades tillkämpa sig en nog bra rankning för att få en startposition som gjorde att han ens kunde försöka hänga på i täten. Det blev alltid någon krasch eller totalstopp i någon backe som gjorde att han fastnade när farten drog upp, och sedan var tävlingen liksom körd. I dag började örebroaren ändå om sin rankningsjakt, när världscuppremiären avgjordes i sydafrikanska Stellenbosch, och efter ett par år med mestadels tävlande på hemmaplan fick Wengelin ställa upp sig för start som 86:e cyklist av 99 anmälda. Över 30 kilometer (åtta varv på en 4,3 kilometer lång bana, jag vet inte hur den matematiken gick ihop, men så stod det i den officiella banbeskrivningen – förmodligen var det sju varv alternativt 34 kilometer) körde Wengelin upp sig 13 placeringar och gick i mål som 73:a, knappt elva minuter bakom segrande nyzeeländaren Samuel Gaze (han vann U23-VM förra året och vann nu en spurt mot regerande olympiske mästaren Nino Schurter och Maxime Marotte; de tre var loss med över minuten bak). Nästa världscuptävling körs i kroatiska Losinj 21–22 april. Återstår att se om Wengelin kommer till start då.

I Örebro parkrun sprang Bella Lagrange hem sin elfte seger (det här var 45:e upplagan) och därmed har hon lika många som Annica Sjölund och är i delad ledning av maratontabellen (Johan Ingjald tog sin tionde och skuggar tätduon). Ingjald sprang på 19.52 (ensam under 20 minuter) och Lagrange på 24.01.

Gräfnings tvåa i American Birkebeiner – bara tio poäng från totalledning i cupen: ”Oj, vilket race!”

Karlslundsåkaren Maria Gräfnings visade att segern i Tartu maraton förra helgen inte var någon slump (tja, det var det väl ingen som trodde, hon har ju varit superkonsekvent på hög nivå i långloppsvärldscupen Fis Worldloppet cup i vinter) när hon flög över till USA och tog en andraplats i American Birkebeiner på lördagen (spurtslagen av hemmaåkaren Caitlin Gregg, ni vet amerikanskan som, mycket tack vare snöfallet som drabbade de seedade åkarna, tog ett skrällbrons i Falun-VM 2015). Men viktigare än placeringen i det 50 kilometer långa fristilsloppet var hur Gräfnings placerade sig relativt Aurelie Dabudyk, hennes enda utmanare om totalsegern i cupen. Och för andra helgen i rad knäckte Gräfnings franskan före spurten, och nu klämde sig dessutom hemmaåkaren Chelsea Holmes in emellan och stal värdefulla poäng. Därmed har Dabudyks försprång på två helger krympt från 80 till ynka tio poäng, och nu har Gräfnings allt i egna händer (är hon före Dabudyk i de två lopp som återstår så tar hon titeln efter att ha varit två bakom franskan i fjol). Dabudyk har placeringsraden 1-1-1-3-4 i årets lopp, Gräfnings 3-2-2-1-2. Cupen avslutas med Demino Skimarathon i Ryssland den 3 mars och Engadin Skimarathon i Schweiz den 11 mars, två fristilslopp över 50 respektive 42 kilometer.
”Oj, vilket race, superhärliga spår och ett konkurrenskraftigt fält. Och väldigt känslosamt för mig att vara tillbaka i USA och träffa en massa vänner jag inte sett på väldigt länge. Jag är väldigt nöjd med min andraplats före starka Chelsea Holmes och Aurelie Dabudyk”, skriver Gräfnings på instagram.

Hemma i Vasaloppsspåren fixade, som jag skrev om i fredags, Erika Bergentz en startplats till Tjejvasan sent, och hon blev med över fem minuters marginal bästa länsåkare (Gräfnings, Olivia Hansson och Kristina Roberto, som är de som hade kunnat utmana, fanns inte med). Bergentz blev 46:a totalt (trots att hon inte fick stå i elitledet, vilket betydde att hon fick göra många omkörningar, men redan nu har hon kvalat in dit till nästa år) och var trea i D45-klassen. Den förra veteran-EM-silvermedalisten i medeldistanslöpning var mindre än tolv minuter bakom segrande tjeckiskan Katerina Smutna (och mindre än åtta bakom sjuan Julia Jansson, Sollefteå, som var bäst av dem som inte orkade gå med i utbrytningen). Det här var Bergentz första start i Tjejvasan sedan 2001 då hon var 61:a på 2.09.45 (sedan dess har hon bara gjort en individuell skidtävling, Wadköpingsloppet för tre veckor sedan).
”Supernöjd men det hade gärna fått vara några fler backar”, skriver Bergentz på sitt (låsta) instagramkonto.
Bakom henne var 28 år yngre klubbkompisen (i Garphyttans IF) Ronja Andersdotter nästa bästa länsåkare på 81:a plats (1.52.23) medan mamma Åsa Fjellström var 1,5 minuter före dottern Elin Fjellström, 83:a och 93:a (1.52.35 respektive 1.54.00) och Josefine Wallenhammer också tog en topp 100-placering (95:a på 1.54.30). Bästa åkare med länsförfltuet var dock Susanne Hedlund, exil-karlskogingen som tävlar för Bjursås IK, som blev 31:a.
Redan i fredags tog Lucas Lennartsson, Garphyttan, en femteplats i Kortvasan, bakom meriterade åkare som Anton Karlsson och Rikard Tynell.
Ludvig Berg, Granbergsdal, följde upp sitt silver i sprint i junior-SM med en åttondeplats i ungdomsvasans 19 kilometer långa H16-klassen (han var tvåa i H14-klassen i fjol, men mötte nu ett år äldre åkare). Hans lillasyster Ellen Berg blev dessutom sexa i D12-klassen.
Under första dagen av öppet spår på söndagen noterade Kopparbergs Johan Eriksson, som är en av länets bästa ultralöpare genom tiderna, den klart bästa tiden med 5.52.15. Det var Erikssons debut i Vasaloppssammanhang vintertid, men han har avverkat Ultravasan tre gånger och som bäst varit så bra som 14:e (2016) och två gånger varit tvåa i sin åldersklass (M45, 2015 och 2016, men i år har han gått upp i H50).

I skidorienterings-SM tog Elin Schagerström ett väntat guld i den yngre juniorklassen i lördagens sprint (och det gjorde även lillasyster Signe Schagerström, i ungdoms-SM:s 14-årsklass; Ösets Filip Jacobsson blev åtta i herrarnas elitklass, bara 1,5 minuter bakom segrande Andreas Holmberg). Men i söndagens långdistans stämplade Schagerström fel i ledning med tio minuter två kontroller (av 23) före mål. Därmed byttes ett säkert guld mot en diskning (och Jacobsson bröt).

I finalen av skandinaviska cupen, i Trondheim, blev Filip Danielssons och Axel Ekströms resultatrader över sprintkval (fristil), distanslopp (tio kilometer klassisk stil) och jaktstart (15 kilometer fristil) 44–60–36 respektive 101–44–30. Ekström körde därmed upp sig 46:e till 35:e plats i jaktstarten, medan Danielsson jagade upp sig från 58:e till 40:e plats i minitourens slutställning.
”Rätt tung helg i Trondheim för min del! Nu blir de hem och leta efter formen inför kommande tävlingar”, skriver Danielsson på instagram.

I ungdoms- och junior-SM i friidrott tog Melker Forsberg bästa placeringen på medeldistans även om han inte lyckades motsvara sin fjärdeplats på Sverigelistan över 1 500 meter i P17-klassen när han gick i mål på 4.27,54 (han har sprungit nästan 14 sekunder snabbare i vinter), som nia i finalen. Jack Karlsson var 3,5 sekunder fån att ta sig till final i P19-klassen på samma distans och slutade på elfte plats med 4.13,50 (Axel Sandberg och Hamid Ali sprang på 4.37,52 respektive 4.55,16).

I den 43:e upplagan av Örebro parkrun tog både Johan Ingjald och Bella Lagrange sina nionde segrar i lopet, på 18.50 (enda under 21) respektive 23.29. För Lagrange var det avslutningen på en vecka som också innehållit 200-kilometersloppet (i skridsko, alltså) på sjön Runn i tisdags och som skulle ha innehållit även 53 kilometer maraton-SM i skridsko, men det ställdes in med kort varsel på grund av för få anmälda (Lagrange och sex till).

Nils van der Poel (och Fredrik Nylén) tog revansch i Sigtunarännet

Ice race vintage blev ju ingen succé för OS-skrinnaren Nils van der Poel, som tvingades bryta drygt halvvägs, och då hoppade ju även Fredrik Nylén, som vunnit tävlingen två år i rad, av, och de båda delade tredjeplatsen. Men redan dagen därpå tog de gruvlig revansch – ja, främst van der Poel, då – genom att ta hem den första upplagan av Sigtunarännet, femmilstävlingen som ersatt nedlagda klassikern Vikingarännet. van der Poel och Nylén, som kommer från Karlskoga från början men sedan många år tillbaka bor i Karlstad, körde tillsammans även här, men gjorde upp på slutet och då drog OS-atleten det längsta strået och vann med sju sekunders marginal efter drygt 93 minuters åkning. Eva Lagrange, Sundsvall (som är äldre syster till örebroaren Bella Lagrange), vann damklassen och tog tredjeplatsen totalt, knappt åtta minuter bakom.

På anmälningsfronten kan man konstatera att Axel Ekström kommer åka finalen i skandinaviska cupen i Trondheim i helgen i Garphyttedräkt (Filip Danielsson är ju sedan tidigare uttagen i landslaget) och att Elin Schagerström kommer köra sprint– och långdistans-junior-SM i skidorientering i Östersund till helgen. Det kommer även Filip Jacobsson och Åsa Zetterberg-Eriksson (bara sprinten för henne, dock) göra. Kollar man in startlistan till lördagens Tjejvasan så är Elin Fjellström högst rankad av länsåkarna i startled 1A (alltså just bakom elitstartledet), medan Åsa Fjellström, Maja Blom, Erica Didriksson, Kia Lagerqvist och Jenny Liodden fyller på närmast bakom. Då finns ingen Olivia Hansson, Kristina Roberto, Maria Gräfnings eller Erika Bergentz med i resultatlistan än. Men det är ju långt till lördag.

Hansson tvåa i Wadköpingsloppet, Gräfnings tvåa i König Ludwig lauf – och därför blir Regborns inomhussäsong bara sex dagar lång

En stor del av helgens kraft och energi gick åt till förmiddagens direktsändning av Wadköpingsloppet, därför blev det inget blogginlägg i går (jag satt istället och läste på om alla toppåkare inför dagen). Nåväl, jag hoppas att ni tog del av sändningen som var den första stora direktsändningen någonsin av NA från en skidtävling (räknar vi in hela koncernen så drog vi ju igång vårt Vägen till Vasaloppet med Harsa ski marathon förra helgen, och ytterligare tre tävlingar kommer att sändas de två kommande helgerna). Missade ni något finns höjdpunkter här, en text om damklassen här och en text om herrklassen här.
Ur en lokal synvinkel, då? Jo, Olivia Hansson infriade förväntningarna och tog andraplatsen bakom urstarka Emilia Lindstedt, och där bakom la örebroaren Erika Bergentz, mer känd som medeldistanslöpare, beslag på tredjeplatsen i sin första individuella skidtävling sedan hon körde in som 62:a i Tjejvasan 2001 (första skidtävlingen över huvud taget sedan dess var ju när hon vann stafett-DM för några veckor sedan). Den viktiga syskonduellen mellan Josefine och Amélie Wallenhammar tog lillasyster Josefine hem med fem sekunders marginal. Det räckte till en femteplats.
I herrklassen var ju Karlslunds Bob Impola förhandsfavorit, men magsjukan han drabbades av efter Marcialonga gjorde att ha inte kunde göra sig själv riktigt rättvisa, och att han tappade Pontus Nordström och Ludwig Tärning strax innan åkarna kom tillbaka till Ånnaboda för de avslutande 1,5 varven på konstsnöspåret, och att han på själva konstsnön också blev ikappkörd och nedspurtad av 50-åriga superveteranen Peo Svahn, som tog sin nionde topp tre-placering i Wadköpingsloppet (men han saknar seger), vilket förpassade Impola till fjärdeplatsen. Karlslunds Linus Larsson blev tia och Granbergsdals Magnus Hedlund 13:e.

Karlslunds Maria Gräfnings hoppade ju över hemmatävlingen och körde istället andra deltävlingen i långloppsvärldscupen Fis Worldloppet cup, där hon tog en andraplats i tyska 50-kilometersloppet König Ludwig lauf, 13 sekunder bakom Aurelie Dabudyk, som vann cupen i fjol och nu tagit hem de två första deltävlingarna.
”Det var mycket tuffare i dag (än förra året). Maria och jag jobbade tillsammans nästan hela loppet, och först på sista kilometer lyckades jag bryta mig loss från henne”, berättar Dabudyk på Worldloppets hemsida.
Precis som det slutade förra året leder nu Dabudyk sammandraget före Gräfnings. Nästa söndag avgörs nästa deltävling, det 68 kilometer långa fristilsloppet La Transjurassienne i Frankrike och Schweiz.

Sveriges bästa distansåkare, just bakom de som flugit till Sydkorea för OS, körde istället tredje deltävlingen i Sverigecupen, i Ulricehamn, i helgen, och där Axel Ekström en fjärdeplats, bara tre sekunder från pallen (26 från segern) i söndagens 15-kilometerslopp i fristil. Adam Gillman var näst bästa länsåkare med en 27:e-plats där. I lördagens sprint var Ekström 18:e i prologen (Gillman 24:a, Marcus Lennartsson 29:a), men alla tre åkte ut i kvartsfinal (Ekström var trea i sin och placerades in på 15:e plats i resultatlistan, Lennartsson 16:e, Gillman 19:e).

Raka Spåret, löptävlingen som avgjordes i Sätra i går, skrev jag en del om i en öppen artikel på na.se som ni kan läsa här. Orientearen Martin Regborn gjorde sin första start under en inomhussäsongen som blir exakt sex dagar lång, meddelar han på twitter. Han sprang 3 000 meter och blev femma på 8.20,96 drygt fem sekunder över sitt eget distriktsrekord. Ett läger med orienteringslandslaget i Spanien gör att han missar inomhus-SM i år, men han hinner ändå med Hammarbyspelen på fredag då det återigen vankas ett 3 000-meterslopp och då är även klubbkompisarna Jack Karlsson (som i helgen gjorde den galna dubbeln att springa Raka Spåret på lördagen och åka Wadköpingsloppet på söndagen), Jonatan Gustafsson, Melker Forsberg, William Wickholm och Thomas Chaillou (som vann i B-heatet i Raka Spåret på 8.45.55) anmälda på den distansen. I Raka spåret valde de yngre klubbkompisarna istället att springa 1 500 meter, och där var Gustafsson snabbast med 4.02,69, vilket gav en tredjeplats i B-heatet och en elfteplats totalt (men han var snabbast av alla födda 1999 eller senare). Även Josefin Gerdevåg sprang 1 500 meter, och vann B-heatet på 4.44,37 (en tid som hade räckt till nionde plats i A-heatet, där hon hade kunnat få mer draghjälp …).

Garphyttans Elin Schagerström inledde sitt första junior-VM (hon kan ju få göra tre, eftersom hon debuterar så ung) i skidorientering med en 23:e-plats i sprinten, fem minuter bakom segrande finskan Liisa Nenonen, och drygt 1,5 minuter från en topp tio-placering. Med det var hon trea av de sex svenskarna som var till start, vilket förstås är viktigt inför stafettuttagningen senare i veckan. Dessförinnan väntar medeldistans på måndag och långdistans på onsdag. Alltihop avgörs i Bulgarien.

Roberto överst på pallen igen – och Gräfnings ”besviken sjua” i Marcialonga

Jag skrev om det redan förra helgen – efter att ha fått hela fjolårssäsongen förstörd av rehaben efter en häloperation (efter problem som i sin tur gjorde att hon inte nådde sin fulla potential säsongen före det) – är Kristina Roberto tillbaka. Efter två andraplatser i tävlingar i Stockholmsområdet vann den Uppsalaboende Karlslundsåkaren på söndagen Norrbärke skimaraton utanför Smedjebacken, drygt åtta minuter före exil-karlskogingen Susanne Hedlund (numera Bjursås IK, som i sin tur var över 21 minuter före trean Elin Löfås, Tureberg). Det bådar gott inför Vasaloppet för Roberto, som hade placeringsraden 82–29–21–21–7–12–10 i sina sju Vasalopp 2009–2016 (2013 kom hon inte till start) och som dessutom varit femma i Tjejvasan.

En annan comeback gjorde gamla juniorvärldsmästaren (och världscupåkaren, om än i nationell kvot i stafett) Patrik Karlsson. En strulande axel gjorde att det inte verkade bli så mycket mer skidåkning för Karlsson efter den sensationella 13:e-platsen i 15-kilometersloppet i SM på hemmaplan 2015 (sista gången jag såg honom i en resultatlista var Wadköpingsloppet året därpå, då han blev 27:a). Men i dag var Karlsson tillbaka med nummerlapp på bröstet, och han blev femma över 50 kilometer i fristil i Lima skate maraton. ”Gick bra fram tills sista varvet då krampen kom i båda benen. Men kul var det. Grymt fin bana”, skriver Karlsson, som blev femma en knapp kvart bakom segrande Petter Engdahl (Östersunds SK) på sin instagram (Engdahl var för övrigt galet överlägsen, över åtta minuter före en så rutinerad åkare som Adam Steen på andraplatsen).

Egentligen betydligt större: Axel Ekström körde världscup i dag. Men det loppet, och den 60:e-platsen, har jag skrivit mycket mer om i den pluslåsta intervjun med Axel som ni kan läsa här!

Också på en internationell arena körde Karlslunds Maria Gräfnings hem en finfin sjundeplats, som näst som tredje bästa svensk, i Marcialonga (11,5 minuter bakom Britta Johansson Norgren som tog fjärde raka segern i långloppsvärldscupen den här säsongen, men bara drygt en minut bakom femma Viktoria Melina, Ryssland, och exakt en minut bakom nya teamkompisen Seraina Boner, Schweiz, som ju har två OS under bältet och som väl vunnit allt som går att vinna i långloppsbranschen utom Vasaloppet). Men Gräfnings var ändå inte nöjd med sitt inhopp i Skiclassics (hon kör ju normalt den andra långloppsvärldscupen, Fis Marathon cup). ”Då var stakmusklerna väckta till liv igen efter alldeles för lång vila. Besviken sjua i dag, så tur det kommer fler lopp framöver”, skriver hon på instagram.
Bob Impola hade säsongens hittills tuffaste dag, resultatmässigt, men klättrade ändå successivt genom hela loppet och slutade på 34:e plats, knappt fem minuter bakom segrande Ilja Tjernousov. resultatet gör att Impola tapapr två placeringar i sammandraget (från 16:e till 18:e plats, och från fjärde till sjätte svensk), men gör ändå att han klättrar från femte till fjärde plats i U26-tävlingen. Bloggen kan avslöja att Impola nu faktiskt väljer att stå över Toblach–Cortina på lördag för att istället flyga hem och köra Wadköpingsloppet på söndag (som vi sänder!).

Inte trötta på längdskidor än? Då kan ni kolla in resultatlistorna från de yngre förmågornas framfart i Tour de Mösseberga (mycket bra resultat av Andersdotter-systrarna från Garphyttan bland annat) och börja förbereda er för U23-VM som startar i morgon (Filip Danielsson går ut med startnummer 58:a av 74 i sprintkvalet, 11.19.30 på måndagsförmiddagen).

Helgens höjdare: Ekström äntligen tillbaka i världscupen

1) Världscupen i Seefeld
Äntligen är Axel Ekström tillbaka i världscupen igen (jag gjorde en intervju med honom tidigare i veckan, som går att läsa här). Och visst känns det lite strategiskt från landslagsledningen (inte bara därför att de OS-uttagna åkarna står över) att satsa på en kille som Ekström just på för-VM. För kommer han tillbaka på rätt spår efter vinterns förkylningar och fortsätter att utvecklas på samma sätt som förra året så är han ju absolut en åkare för VM i Seefeld nästa år. Man ska dock inte ha för stora förväntningar på något toppresultat i söndagens tävlingar. Alla som sett en världscuptävling med masstart, och hållit ögonen på den bakre delen av klungan där en åkare med Ekströms rankning kommer att stå, vet hur tufft och trångt och omöjligt att ta sig framåt det är. Det blir en övning i start och stopp med tålamodsprövande tvärnitar i botten på varje uppförsbacke. Och när loppet är så kort som 15 kilometer finns det dessutom väldigt lite tid att jobba på. Ska man prestera resultat i den typen av lopp krävs att man jobbat upp rankning för en bra startposition.

2) Marcialonga
Det italienska 70-kilometersloppet, med sin ikoniska avslutning uppför de två sista kilometerna, av långloppsvärldens mest klassiska lopp (topp tre, skulle jag säga, tillsammans med Vasaloppet och Birkebeinerrennet) och det kommer bli väldigt spännande att se både Karlslunds Bob Impola, som ju haft en finfin start på säsongen med tre topp 20-placeringar på tre lopp i långloppsvärldscupen Ski classic, och hans klubbkompis Maria Gräfnings, som missade Kaiser Maximilian lauf på grund av förkylning men blev trea i comebacken i Dolomitenlauf förra helgen.

3) Örebro parkrun
Med Inneseriens snöpliga uppehåll i vinter (på grund av tekniska problem) så är det inte många sanktionerade löptävlingar som arrangeras i distriktet januari–februari (en, för att vara exakt: löpningarna under Örebro indoor games för två veckor sedan). Och inte verkar långlöparna vara ute och tävla någon annanstans heller den här helgen (jag har scannat igenom startlistor landet runt i jakt, men inte hittat fler kända namn än Jonathan Kandelin som kör tio kilometer långa Winterrun på Skansen). Men Örebro parkrun kör oförtrutet på helg efter helg, och bristen på andra tävlingar borgar ju för att det blir ett rejält startfält där på lördagsmorgonen, i alla fall.

Glöm OS – här är skid- och mästerskapsveckan med massor av lokala åkare

Snacka om att det ligger en matig skid- och mästerskapsvecka framför oss (eller ja, tolv dagar är det egentligen, så en ganska lång ”vecka”). Och då snackar jag absolut inte om OS …
Nä, på söndag avgörs både Marcialonga (med Karlslundsduon Bob Impola och Maria Gräfnings) och världscupen/för-VM i Seefeld (med Garpyttans Axel Ekström), och på måndag startar U23-VM (med Garphyttefostrade Vedevågssonen Filip Danielsson) med en sprint, som följs av de två distansloppen (15 kilometer i klassisk stil på onsdag och skiathlon på fredag) som ju lär falla Danielsson mer i smaken (på sin blogg bjuder han redan nu på en liten recension av banan ”som kommer bli grymt jobbig vilket är bra”; skiathlonbanan innehåller 1 200 höjdmeter på 30 kilometer fördelat på 42 backar, 15-kilometerslopp exakt hälften). Två dagar efter att U23-VM är slut, nästa söndag, startar dessutom junior-VM i skidorientering (med Garphyttan Elin Schagerström), där i tur och ordning sprint, långdistans, medeldistans och stafett avverkas inom loppet av fem dagar (med en vilodag i mitten) fram till nästa torsdag. Och samma helg som det mästerskapet sätter igång är det ju Toblach-Cortina (med Impola) i Skiclassics och König Ludwig lauf (med Gräfnings) i Fis Worldloppet cup, plus Wadköpingsloppet, förstås. Och Sverigecupen i längdskidor i Ulricehamn (Ekström är anmäld, liksom åkare som bröderna Lennartsson och Adam Gillman). Och dubbla deltävlingar i Tour de Kif. Ja, det kommer bli ett och annat inlägg om skidor (och skidorientering) på den här bloggen närmaste tiden …