Dags för årets sista tävling – och regerande mästarna är anmälda (Ekström avancerade tre placeringar på vilodagen och kan få draghjälp av Klæbo i morgon)

Årets sista tävling är förstås Sylvesterloppet i Nora (ja, det går ett helt gäng Sylvester- och nyårslopp i Sverige i morgon, men det i Nora är det enda i länet), och över 100 löpare är föranmälda (deltagarrekordet är 199). Bland dem finns båda de regerande mästarna i Starts Frida Nilsson (44.09 då) och KFUM Örebros Melker Forsberg (38.51). Det blir däremot ingen Martin Regborn (eller Linda Ström) i startlistan, de båda har ju banrekorden på den nuvarande banan (använd sedan 2000, loppet startade på längre bana 1981) på 32.59 (2017) respektive 38.55 (2006). Nej, inte ens Liduina van Sitteren, som brukar springa (och vinna) allt, finns med.
I stället ser de starkaste utmanarna för Nilsson (som jag tyckte såg starkt ut på Örebro parkrun förra lördagen) ut att bli klubbkompisarna Maria Eriksson och Antje Wiksten och Örebro AIK:s Therese Persson. Forsberg har i år, utöver Oskar Hansson som var ett par minuter bakom i fjol, också med sig William Wickholm från KFUM, och det bör kunna bli en jämn fajt (jag hittar inga inbördes möten från året, men 20-årige Wickholm gjorde senast 2.34,80 på 1 000 meter i Triumfglasspelen medan 18-årige Forsberg gjorde 9.36,45 på 3 000 i Vinterspelen. Det talar väl lite till Wickholms fördel, men å andra sidan är det Forsberg som är mest van vid de längre distanserna (han sprang ju till och med Ultravasan 45 i år). Någon annan som kan lägga sig i ser jag inte i startlistan, men då har jag å andra sidan bara koll på länslöparna.

Tour de ski fortsätter på nyårsafton med ett 15-kilometers i fristil, med individuell start, i Toblach. Det bör vara Axel Ekströms bästa placeringsmöjlighet i årets tour, eftersom det är något av hans specialdistans. Tre varv på en fem kilometer lång bana med två rejäla stigningar (som båda planar ut mitt på) och totalt 170 höjdmeter per varv (totalt alltså 510).
Om Axel vågar hänga på (i Davos senast hade han samma möjlighet med Bolsjunov, som Ekström då kände var för stark) så har han en fin potentiell rygg i tourledande superstjärnan Johannes Høsflot Klæbo som startar 30 sekunder bakom. Ekström går ut 13.04.30, Klæbo 13.05, med startnummer 69 respektive 70 (de 15 seeade åkarna har jämna startnummer från 42 till 70, däremellan, på udda nummer, går oseedade åkare). Ytterligare fem herråkare har hoppat av touren, så 80 återstår.
Ekström avancerade för övrigt tre placeringar, från 59:e till 56:e plats, på vilodagen då avhoppen skedde. Emil Iversen, som låg tia i totalen, är tyngsta namnet som drar sig ur, men även fransmannen Richard Jouve (som var trea på sprinten i går och 21:a totalt) och hemmaåkaren Javian Hediger (i semifinal i går, 51:a totalt) var före Ekström. Ur har också 75:e-placerade britten James Clugnet och italienaren Michael Hellwegersom, som låg tvärsist, dragit sig.

Ekström tappade i touren – trots överraskande bra sprint (och Axelsson gjorde karriärens bästa start)

Med tanke på Axel Ekströms sprinthistorik, som jag skrev om i går, var det väl få som trodde att han skulle ha så mycket till chans att ta sig vidare från dagens kval i Tour de ski (i schweiziska Lenzerheide), men faktum är att han ”bara” var 6,5 sekunder ifrån 30:e-platsen (åtta skiljde mellan första och 30:e, så Ekström var knappt 14,5 bakom kvalvinnaren Johannes Høsflot Klæbo (som fortsatte dagen med att vinna kvartsfinal, semifinal och final). Kvalåket gav Ekström 55:e plats av de 85 åkare som kom till start (fransmannen Lucas Chanavat, som vann i världscupen förra veckan, blev först av de 86 startande att bryta touren, redan efter första dagen på grund av andningssvårigheter).
Det innebär att Ekström alltså tog en bättre placering i sprinten än i distansloppet i Lenzerheide (55:a mot 56:a) vilket förstås är en präktig skräll. I sammandraget tappade Ekström ändå tre placeringar till 59:e plats, eftersom olika åkare varit före i de två första loppen.
Av svenskarna var Ekström för andra dagen i rad sexa av sju, och det är också där han alltjämt ligger i sammandraget. Upp till 30:e-platsen i totalen, vilket ändå måste vara tourens stora mål för Ekström, skiljer nu 42 sekunder (finske Perttu Hyvärinen ligger där just nu, två sekunder före Calle Halfvarsson på 31:a plats). Klæbo har redan ryckt åt sig en ledning på 32 sekunder före Aleksandr Bolsjunov och Johan Häggström på delad andraplats. Härnäst väntar distanslopp i fristil, med individuell start, i Toblach på nyårsafton. Det känns som Ekströms allra bästa placeringsmöjlighet i hela touren. 12.30 startar första herråkaren, startlistan släpps i morgon.

I Hamar körde regerande svenska sprintmästaren Adam Axelsson, från Kumla, i helgen säsongens femte tävling i Norgecupen i skridsko (den andra som Axelsson ställt upp i), och var på sätt och vis snabbare än någonsin: I lördagens 500-meterslopp startade han nämligen med första hundringen på 10,18, vilket är snabbaste öppningen i karriären. helvarvet (man kör på 400-metersbana) var dock en bit långsammare än i Inzell i höstas (årsbästat på 36,90) och i Calgary i mars (personliga rekordet 36,68), så klockan stannade på 37,39. Under körde Axelsson också ett 1 000-meterslopp på 1.14,37 (bästa loppet i Norge i år, men på den förmodligen lite snabbare isen i Inzell gjorde han 1.13,19 i oktober), och i dag körde han ett nytt 500-meterslopp på 37,52. Det sista gav helgens bästa placering, en niondeplats i den tuffa, norska konkurrensen (Axelsson var bästa icke-norsk hela helgen).

TV klippte när Ekström spurtade om 55:e-platsen – och i morgon blir det ännu tuffare

Det blir bara en kort uppdatering från Tour de ski i dag eftersom jag hade en hel del annat för mig (jag råkar ju vara ledig varannan helg …).
Jag såg bara brottstycken av dagens etapp, 15 kilometer i fristil med masstart, men när jag försökte titta efter Ekström (han syntes inte jättemycket i bild, och de klippte bort precis när han gick i mål i en spurtduell mot fransmannen Jules Chappaz, som Klockhammarsonen förlorade) var vad jag såg att det var otroligt trångt och i princip omöjligt att ta sig fram i klungan (för den som inte är en övermänniska; hade Klæbo startat längst bak hade det förstås varit annorlunda). Av de 21 första i mål var det bara hemmaåkaren Roman Furger som startade utanför topp 35, och ingen mer som tog värlscuppoäng (topp 30) startade utanför topp 50. Ekström blev 56:a från 58:e startposition i ett väldigt otacksamt lopp. Han var 1.08 bakom segrande Sergej Ustiugov, 33 sekunder från världscuppoäng och sexa av de sju svenskarna.
I morgon väntar en sprint i fristil, och som jag skrev i går är ju Ekström knappast känd som någon sprintkanon. Faktum är att han rankas, på Fis-punkter, som tredje sämst i hela touren. Det gör också att han går ut tredje sist i kvalet, klockan 9.51, och bara har irländaren Thomas Maloney Westgaard och schweizaren Toni Livers (som ju faktiskt har två segrar i världscupen, varav en individuellt, men som nu hunnit fylla 36) bakom sig. Ekström har kört två världscupsprintar i karriären: I Tour de ski-prologen 2016 blev han 47:a och i minitouren i Ruka i november i år blev han 64:a. I skandinaviska cupen, där Norge ställer upp med dussintals åkare, har han flera gånger varit utanför topp 100. Etapperna som passar honom bättre kommer senare i touren.
Sprinttävlingen avgörs på en 1 500 meter lång bana som består av två varv på en 750-metersslinga. Jag har inte lyckats hitta någon höjdprofil, men eftersom det är samma stadionområde som i dag så lär det bjudas ett par riktigt fina motlut.

Helgens höjdare – nä, Tour de ski för hela slanten

Örebro parkrun har tvingats ställa in på grund av isig bana, så vad jag kan se arrangeras det inte en enda konditionsidrottstävling i länet i helgen (undantaget då Moto brutal skierg tour, som ju rullar på och där man kan utföra de fem etapperna när man vill fram till nästa söndag). Helgens stora höjdare blir istället de två första etapperna i Tour de ski, säsongens stora begivenhet i längdskidvärlden eftersom det är mästerskapsfri säsong i år. Och på startlinjen finns för andra gången i karriären Klockhammarsonen Axel Ekström.
Touren startar, precis som 2015/16 och 2017/18 i schweiziska Lenzerheide, men till skillnad mot alla tidigare säsonger (det här är 14:e upplagan) startar touren varken med en prolog eller en sprint utan med en 15 kilometer lång masstart i fristil (för herrarna, som jag fokuserar på här eftersom det är Ekström som är intressant ur länssynpunkt).
Tävlingen körs över 4,5 varv på en tre kilometer lång bana (om man vill vara exakt startar man mitt på banan och når varvningspunkten efter 1 800 meter, och därefter åker man 4×3 kilometer för totalt 14,8) med en rejäl och två kortare stigningar (varav den andra följer tätt på den rejälare) för totalt 109 höjdmeter per varv (knappt 500 för 15 kilometer). Tävlingens går på någon sorts ”mellanhöjd”, runt 1 400 meter över havet, vilket väl kan ha viss inverkan på åkarnas prestationer.
Sverige hade, om man lusläser världscupreglerna, kvalat in tio herråkare till årets tour, men landslagsledningen har valt att bara ta ut sju (Norge kör förstås med fullt tiomannalag), och av dem är Ekström lägst rankad sett till Fis-punkterna. Det gör också att han får stå längst bak i lördagens masstart (senare under touren är det ju totalställningen man kör efter, men i premiären gäller Fis-poängen). Rankningen gör honom till 58:a av de 86 åkarna till start, och han kommer därmed ha en hel del jobb att göra bara för att ta sig upp genom fältet till den topp 30-placeringar som förstås måste vara målet (då skulle han ta årets första världscuppoäng) och krigar han sig fram dit blir förstås det riktigt tuffa att hålla fast vid positionen tävlingen igenom. Johannes Høsflot Klæbo är förstås topprankad som världscupledare och kör med väst nummer ett. Jens Burman, mend nummer tolv, är högst rankade svensk före Johan Häggström på 14:e och Calle Halfvarsson på 16:e. Med finns också Oskar Svensson med startnummer 39, Björn Sandström med 50 och Karl-Johan Westberg med 51.
När Ekström senast kkörde Tour de ski, för tre år sedan, var hans resultat i distansloppen 52-31–30–17–29–28 för en 32:a-plats totalt i Tour de ski (i  den enda sprinten, i Val Mustair, var han 47:a).
I år finns två sprinttävlingar på programmet, vilket absolut inte är till Ekströms fördel. Den första avgörs i Lenzerheide på söndag och den andra i Val di Fiemme nästa lördag. Å andra sidan är tre av fem distanslopp – och totalt 40 av 70 distanskilometer – i fristil vilket bör gynna Ekström som förvisso bättrat på sin klassiska teknik till årets säsong men alltid varit strået vassare i skejt. Efter helgesn två tävlingar väntar ett distanslopp i fristil i Toblach på nyårsafton, en jakstart (på totalresultatet, årets enda i touren) i klassisk stil i samma ort på nyårsdagen, ett masstartlopp i klassisk stil i Val di Fiemme nästa fredag, alltså en sprint på lördagen och så slutklättringen, som i år avgörs med masstart (och som alltid i fristil), nästa söndag.

I brist på snö – länets första stakmaskinstour startar i morgon (och Axel Ekström klar för Tour de ski!)

Ingen snö verkar vara i sikte ens i Ånnaboda (det behövs ju minusgrader för att köra snökanonerna), men nu går grabbarna bakom rullskidtävlingarna i Moto tour (tja, det är väl Mats Carlberg och Mattias Frditz i mångt och mycket, om jag förstått saken rätt) in och räddar länet från akut brist på längdskidtävlingar (Tour de Kif skulle ha startat på onsdagen, men det var inte att tänka på). Det blir förvisso inte på snö, eftersom sådan inte finns, men väl i stakmaskin. Med start i morgon, fredag, drar Moto brutal skierg tour igång.
Vi snackar en prolog och fyra etapper, och man får genomföra dem när man vill (och hur många gånger man vill) mellan den 20 december och söndagen den 5 januari, och efter avslutad ”etapp” fotar man av displayen och postar bilden på facebook.
Etapperna är följande:
Prolog: En minut för högst antal meter.
Etapp ett: 5 000 meter på tid (”Skiergens Rolls royce”, som arrangörerna kallar den).
Etapp två: Tvåmannastafett över 10 000 meter för högst snittfart (fria byten, men båda måste köra totalt minst 3 000 meter och det måste ske minst nio byten; hittar man ingen att köra med får man i stället köra 5×1 000 meter med två minuter vila för högst snittfart).
Etapp tre: 60 minuter för högst antal meter.
Etapp fyra: 10×500 meter med en minut vila för högst snittfart.
Det är valfritt motstånd, de allra flesta skiergmodeller (från Concept2) fungerar och alltihop räknas samman i en cup där vinnaren av varje etapp får en poäng, tvåan två och så vidare. Lägst totalpoäng vinner sammandraget, där ens fyra bästa resultat räkans in. Ett väldigt kul initiativ!

Jag trodde ju att beskedet skulle dröja till efter helgen i Planica, med tanke på att den är viktig ur sprintsynpunkt, men redan i dag valde Svenska skidförbundet att ta ut en första trupp om sju herrar och sju damer till Tour de ski (den kan fyllas på med tre åkare till på respektive distans, beroende på helgens resultat), och redan nu finns Axel Ekström med. Klockhammarsonen får alltså göra sin andra tour tre år efter den första, och känslan är att det kan bli något riktigt bra redan på den första etappen, 15-kilometersloppet i fristil i Lenzerheide nästa lördag. Mycket mer om det när touren närmar sig, förstås.

Ytterligare några namn tillkom som utlovat innan anmälan till Marieberg galleria 6-timmars (som jag gick igenom häromdagen) stängde definitivt (det kommer dock öppnas för ett tretimmarslopp under de närmaste dagarna). Totalt blev det 76 löpare, och av e som tillkom var nog Krister Hägg Lahti, som gick start i backyardloppen förra året, det hetaste. En som jag glömde i min genomgång, och som jag fick lite backning på, är Anton Fauli som vann halvmaran på Svampen 2017 (jag skyller på att han bytt efternamn sedan dess, vilket gjorde det lurigt att hålla reda på …).

Ekström utanför poängen, Nilsson spände bågen mot distriktsrekord, Danielsson ryckte upp sig och Eklöf mot segern (en bra tredje advent, va?)

Det blev inga världscuppoäng i Davos heller för Axel Ekström, trots att hans favoritdisciplin 15 kilometer fristil stod på programmet. Han fick nöja sig med 48:e plats, 37 sekunder från poäng (topp 30, alltså) och 2.20 bakom segrande norrmannen Simen Hegstad Krüger.
Jag partade med Ekström efteråt, en text ni kan läsa här.

Jag snackade också med Jonas Nilsson efter försöket att slå det 36 år gamla distriktsrekordet i maraton i Malaga i dag. Han låg i fas halvvägs, men orkade inte hålla ryggen han hade behövts och drabbades mot slutet av loppet av en kramp som förstörde allt. Nilsson tappade över tio minuter på andra halvan, jämfört med första, och kom i mål på 2.31.43. 1.10.29 på första halvmaran, 1.21.14 på andra. Att Nilsson gjorde 2.33 när han gick allout för ett toppresultat i maratondebuten i Valencia i december ett fjol och nu var mycket besviken med en två minuter snabbare tid säger rätt mycket om vilka steg han tagit under året (han persade med 2.27.04 i Rotterdam i våras, men fick kramp och klev av i Stockholm marathon).
Fler länslöpare som jag hittat i resultatlistan från Malaga: Martin Duberg gjorde just under 2.57 (pers), David Hedlund gjorde 3.23.33, Fredrik Holm 3.50.50 och Maria Hedlund 2.08.43 på halvmaran. Fyll gärna på i kommentarsfältet om jag missat någon!

På tal om texter jag skrivit … Angående Emilia Fahlins OS-chanser har jag pratat både med SOK och henne själv (om testet av banan, bland annat). Texter som publicerats på na.se under helgen.

Precis som i går var det 16 norrmän överst i listan när skandinaviska cupens premiärhelg i dag avslutades med 15 kilometer i fristil. Jan Thomas Jenssen var snabbast den här gången. Filip Danielsson hade en betydligt bättre dag än i går och blev femte bäste svensk med en 32:a-plats, bara 1.39 bakom Jenssen, 1,2 sekunder från cuppoäng och 21 sekunder från Jonas Eriksson som var bäste svensk (precis före Daniel Richardsson). Totalt kom 155 åkare till start, varav 18 svenskar.

Per Eklöf går mot totalsegern i Julserien, som arrangeras av Arboga OK. I dag följde den rutinerade OK Milan-löparen upp segern i första deltävlingen och andraplatsen i den andra med en vinst i den tredje. 3,5 minuter före tvåan Anton Kruse som liksom trean Jonatan Gustafsson (han som sprang SM-final på 1 500 meter i vintras men som i dag var distanserad av Eklöf med nästan tio minuter i skogen) för KFUM Örebro. Det är mixedtävling, men bästa dam var också från KFUM Örebro; Julia Gustafsson som blev sexa på näst längsta banan (1,5 minuter före Linköpings Elisabeth Ahlgren). Hur poäng räknas och totalsegrare utses har jag inte lyckats läsa mig till, men Eklöf lär, om han inte redan säkrat totalsegern, ha väldigt god chans att göra det när finalen avgörs på annandagen.
I Lindesberg, vilket ju är mer av hemmaplan för Noralöparen Eklöf, dök stockholmaren Martin Larbo, som jobbar i Örebro, upp och vann Lusselunken i Lindesberg nästan fyra minuter före tvåan Axel Thybeck, som springer för arrangörsklubben Lindebygdens OK. Lindebygdens Sofia Carlsson var bästa dam på längsta banan medan Milans Therese Korkeakoski var snabbast av alla på mellanbanan.

Impola femte svensk i La Venosta och Danielsson slog en Northug (men var långt efter täten …) – en skidblogg, helt enkelt

Bob Impola visade sig långt fram i klungan inledningsvis i 34 (jag skrev felaktigt 40 i fredagens förhandstext) kilometer långa långloppsvärldscupslopp La Venosta. Vid mellantiderna efter sex och tolv kilometer (på toppen av andra backen) var han topp tio, och efter 15,5 fortfarande med längre bak i tätklungan. Men sedan började det spricka upp, och i mål fick Vasaloppstvåan som är bördig från Kopparberg och bor i Fjugesta nöja sig med en 24:e-plats, drygt 2,5 minuter bakom segrande ryssen Ermil Vokuev i ett rätt utdraget fält. Max Novak var bäste svensk på femte plats, medan Impola var femma av de blågula. På damsidan skrällde Astrid Øyre Slind och vann med över tre minuters marginal till Britta Johansson Norgren.
I sammandraget är Impola 16:e man efter två tävlingshelger (sjätte bästa svensk). Långloppscupen tar nu jul- och nyårsuppehåll, men startar därefter på riktigt med Kaiser Maximilian lauf, La diagonela, Marcialonga, Toblach–Cortina och Jizerska Padesatka fem helger i rad med start den 11 januari. Det skulle dock inte överraska om vi får se Impola tävla hemma i Sverige för dess.

Filip Danielsson hade en tyngre dag när en masstart över tre mil i klassisk stil i finska Vuokatti inledde skandinaviska cup-säsongen för distansåkarna (det kördes en sprint i går). Danieslson var förvisso placeringen före Even Northug (Petters lillebror som varit på pallen i U23-VM och sexa i världscupen, i sprint), men hela 4,5 minuter bakom segrande Eirik Sverdrup Augdal och först på 57:e plats av 108 startande (tolva av 18 svenskar). Det är som vanligt slående hur norrmännen dominerar i de här sammanhangen: I sprinten i går var alla sex i finalen, elva av tolv i semifinalerna och 23 av 30 i kvartsfinalerna norrmän (på herrsidan, alltså), och dessutom fanns tio till bland de 16 närmast utanför (33 på topp 46, alltså). Sverige hade en man vidare från kvalet (som Danielsson avstod). I dag var det 14 norrmän överst i listan. På damsidan inte riktigt lika ”illa”, 3–3 i kampen Sverige–Norge om finalplatserna i går, och svensk seger genom Maria Nordström i dag.
I morgon väntar distanslopp i fristil, och Danielsson går ut sent, som 160:e av 178 startande vid 10.23, svensk tid.

15 kilometer i fristil står på agendan även i världscupen i Davos, och efter att ha vilat från lördagens sprint är Axel Ekström redo för start. Han går ut som nummer 67 av 88, mitt i det seedade fältet (Ekström själv är inte seedad, men varannan åkare seedad/varannan oseedad säger reglerna), mellan Sjur Røthe och Aleksandr Bolsjunov. Den åttafaldiga VM- och OS-medaljören från Ryssland visade finfin form när han vann skiathlonloppet i Lillehammer förra helgen, och nu startar han alltså 30 sekunder efter Ekström. Kan Klockhammarsonen hänga på när Bolsjunov kommer ångandes (som vi ändå får anta att han kommer göra) kan det räcka riktigt långt. Men det gäller förstås att vara smart och inte spränga sig i jakten på säsongens första världscuppoäng och en plats i svenska Tour de ski-laget.

Örebro parkrun blev inställt på lördagen, på grund av isigt underlag.

Ekström klar för Davos – återvänder till banan där han slog igenom i världscupen (och Wickholm nära Gustafssons ”rekord” på 1 000 meter)

Axel Ekström får, som jag tippade i gårdagens blogginlägg (men i övrigt var det inte många rätt …), chansen även i Davos. Därmed kommer han hålla sviten vid liv och ha kört alla distanstävlingar i världscupen före Tour de ski. Det betyder förstås att han ligger jäkligt bra till för en plats även där. Men redan i Davos kommer Ekström ha säsongens bästa chanser till poängplacering hittills. Formen är uppåtgående, det är betydligt färre norrmän på startlinjen jämfört med i Lillehammar (åtta i stället för 15), det är Ekströms favoritdistans på menyn (15 kilometer fristil) och det är en bana han har väldigt bra minnen på (på dagen för tre år sedan, den 10 december 2016, gjorde Ekström sin ”riktiga” världscupdebut just i Davos, och tog världscuppoäng över dubbla distansen). Banan är utslagsgivande med 183 höjdmeter per femkilometersvarv (alltså 550 över 15 kilometer) där lejonparten finns på varvets första halva, som i mångt och mycket är en lång klättring på 84 meter med några korta utförsbackar (med höjdförlust) som avbrott. Dessutom ligger Davos uppe i Alperna, så banans högsta punkt är över 1 630 meter över havsnivån.
Calle Halfvarsson står över den här helgen också, efter sin förkylning, så Ekströms lagkompisar på söndag blir liksom i Lillehammar Jens Burman, Johan Häggström och Björn Sandström, plus Karl-Johan Westberg och Gustaf Berglund (av dem är det bara Häggström som dubblerar och även kör lördagens sprint). Filip Danielsson får alltså som väntat lämna laget, liksom Marcus Ruus.
Danielsson ska istället köra premiären i skandinaviska cupen, i finska Vuokatti. Han står över fredagens sprint i fristil men är anmäld både till lördagens masstartslopp (30 kilometer i klassisk stil) och söndagens distanslopp (15 kilometer i fristil).

Jag missade för övrigt att Triumfglasspelen avgjordes i söndags, men så var det. Men faktum är att det var nere och nosades på de snabbaste tider som någonsin noterats av en länslöpare på 1 000 meters-distansen i den här hallen (något officiellt 1 000-metersekord finns inte, och löpare som sprungit snabbare utomhus har inte fått med sina bästa innetider i någon statistik, så hur många – om någon – av de 50 löpare som sprungit snabbare än Jonatan Gustafssons 2.34,22 utomhus även gjort det inne vet ingen). Nå, i herrheatet i söndags var William Wickholm bara 58 hundradelar från Gustafssons toppnotering när han sprang in på 2.34,80 (och då ska man veta att Gustafsson satte den tiden i början av förra innesäsongen – för att mot slutet av densamma vara i sådan form att han tog sig till SM-final på 1 500 meter).
Eftersom Markus Bohman gjort 2.34,42 och Jack Karlsson 2.34,45 så är Wickholm därmed fyra av tusenmeterslöpare inomhus (i varje fall i modern tid) i länet. Och alla fyra ingår i Mikael Kroons träningsgrupp … Det gör för övrigt även tvåan i loppet, Noha Olsson, som slog till med 2.39,46 (och då ska man komma ihåg att han är 17, fyra år yngre än Wickholm). Stocksäters Viktor Sjökvist var snabbast i 17-årsklassen (Olsson har fått flytta upp efter tävlingsårsskiftet den 15 november) med 2.49,54, liksom Glanshammars Elin Freed på 3.19,34.
De yngre ungdomarna sprang i stället 800 och 600 meter.
Hade Wickholm eller Olsson ställt upp – och presterat samma tid – i Inneseriens 1 000-meterslopp förra veckan hade de noterat 84,30 respektive 84.03 poäng och slutat på tredje plats.

Ekström fajtades med storlagen i stafetten – och jag vann mitt livs första löptävling i länet

Jag ägnade en stor del av söndagen åt att springa (mer om det nedan), så därför såg jag tyvärr inte Axel Ekström och de andra i stafetten i dag. Men jag är ju inte sämre än att jag kan läsa mig till att Klockhammarsonen förde hem det svenska herrlaget till en sjätteplats i stafetten i Lillehammer, bara 18 sekunder bakom Norge (ni vet Norge som hade 14 gubbar topp 26 i skiathlonloppet i går, där Sverige hade en åkar topp 36?!) på tredjeplatsen. Jens Burman måste ha gjort en jättesträcka (snabbastpå tredje) som förde upp Sverige från sjunde till tredje plats inför växlingen till Ekström, som gick ut tillsammans med Norges två slutåkare (Finn-Hågen Krogh i förstalaget och Vebjørn Turtveit i andralaget), men två ryssar kom ikapp och tog första- och andraplatsena, medan Ekström tapapde de fyra tunga lagen plus Tysklands Jonas Dobler. Ekström hade ändå sjunde bästa åktid på sträckan (men 41 sekunder sämre än Sergej Ustiugov som fixade segern åt ryska andralaget), höll avståndet mot Finland på sjundeplatsen och drygade ut mot alla andra (som Frankrike och USA). Nu återstår bara ett distanslopp före Tour de ski, ett 15-kilometerslopp i Davos nästa helg. Men eftersom det även körs sprint i Schweiz kan det bli väldigt tufft om de sex svenska platserna, om någon av sprintlöparna ska dubblera. I morgon får vi besked om Ekström eller Filip Danielsson får förnyat förtroende.

I distansloppen i fristil i Sverigecupen i Idre (och de vidhängande juniortävlingarna) var det ingen stor dag för länsåkarna. Lucas Lennartsson, Garphyttan, tog enda topp 30-placeringen med just en 30:e-plats i herrklassen, 2.43 bakom segrande Karl-Johan Westberg. Normalt starkaste junioren Emil Hagström klev av.

Och så var det min egen insats i dag: Jo, jag vann faktiskt en tävling! En löptävling här hemma i länet! Det har aldrig hänt tidigare. I femtimmarsloppet Sågenloppet gick jag upp i delad ledning efter en timme, och efter att ha sprungit och snackat med Janne Werner ett par timmar blev jag själv och fullföljde (trots förkylning i veckan). Vann på 28 varv på det drygt två kilometer långa varvet (58,40 kilometer totalt), och var till slut tre varv (drygt sex kilometer, alltså) före Janne som blev tvåa. Vretstorps IF:s Anna Karlsson vann damklassen (tyvärr vet jag inte på hur många varv, men 20+) närmast före Amanda Johansson på 15 varv och Maria Åström på elva. Daniel Johansson trea på herrsidan, oklart på hur många varv, men några fler än Anna (de sprang ihop en sväng i början, men sedan såg det i varje fall ut som om han drog ifrån något). Över 100 löpare kom till start, och min kollega Katarina Hanslep dök förbi och skrev en text där jag fastnade på bild!

View this post on Instagram

Det är inte varje dag man får lägga upp en segerbild om man heter Jonas Brännmyr. Fram till i dag var enda gången jag vunnit en löpartävling när jag tog hem @the_hill_marathons maratonklass 2017 (alltså en sorts tröstklass, med två (!) deltagare, för oss som inte vågade ge oss på 50 miles). Men i dag hände det äntligen igen! I @sagenloppet i Sänna! Det var både väntat och oväntat – det var ett nog litet lopp med ett tillräckligt galet koncept (spring så många varv du hinner på fem timmar på en 2,085 kilometer lång slinga) för att det skulle passa mig som hand i handske, men dödsförkylningen jag dragits med tisdag-lördag gjorde att jag tvekade att starta. Lördag var det närmaste jag kommit att sjukskriva mig sedan senast jag verkligen gjorde det (vinterkräksjuka januari 2012), men jag piggnade till under dagen och i morse kände jag mig återställd. Men loppet var förstås väldigt nära inpå. Jag startade mycket lugnt, kollade pulsen hela tiden och höll den riktigt låg första timmen. Allt kändes bra, så jag gav mig själv tillåtelse att öka lite, och när jag insåg att jag bara var 45 sekunder bakom ledande @jannewerner trampade jag på för att få sällskap. Vi snackade bort ett par timmar (30,1 kilometer halvvägs) – men sedan hände något jag har lite dåligt samvete över. Janne väntade in mig när jag stannade och pinkade, men jag hade inte ro att vänta när han skulle till bilen och fixa energi, och den luckan orkade han sen aldrig stänga (jag drog ned på tempot för att han skulle komma ikapp, men helt schysst var det förstås inte att fortsätta själv). Janne berättade efteråt att han var rätt stel så här dags, och snart var jag ett helt varv före. En stund senare 1,5. Sedan två. Och när jag gav mig ut på mitt 28:e och sista stannade Janne kvar i värmen (efter 25), så min segermarginal blev tre varv, drygt sex kilometer. Jag ökade lite på sista varvet för att hinna runt (58,40 kilometer på 4.59.57), men annars höll jag mig till planen med högst kontrollerad puls. Förkylningsmässigt kändes kroppen utmärkt både under (annars hade jag klivit av) och efter loppet, trots tre plusgrader, stormbyar och horisontellt regn och hagel. Otroligt mysigt lopp!! Foto: @crossfitmercedes

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Ekström får köra sistasträckan i stafetten – och van Sitteren avslutade med ny seger

Axel Ekström föll, bokstavligen, i jakten på säsongens första världscuppoäng i Lillehammer i dag, och Filip Danielsson valde att kliva av redan efter 7,5 kilometer. Ekström snackade jag med efteråt (Danielsson svarade inte, förmodligen besviken), och den texten går att läsa här. Ekström var 45:a i mål, knappt två minuter från poäng (sex minuter från segern), över 30 kilometer skiathlon. Det gjorde honom till fjärde bästa svensk (Norge hade 14 åkare topp 26, Sverige en topp 36 ….), och efteråt belönades han med en plats i morgondagens stafett. Ja, inte vilken plats som helst utan den som ankare. Det är tredje gången örebroaren får chansen i en världscupstafett: I januari i år körde han en klassisk sträcka när Sveriges andralag blev elva i Ulricehamn. Men framför allt var han ankare i förstalaget som blev femma i La Clusaz i december 2016. Ekström var bara 27 sekunder bakom segrande Norge i mål efter att ha vunnit kampen mot världsmästarsprintern Federico Pellegrino på upploppet. Nu får Ekström återigen chansen på sistasträckan, med Björn Sandström (40:e på lördagen), Daniel Richardsson (37:a) och Jens Burman (åtta) på de tre första.
Topplagens laguppställningar i söndagens stafett:
Norge lag ett: 1) Pål Golberg, 2) Hans Christer Holund, 3) Sjur Røthe, 4) Finn Hågen Krogh.
Ryssland: 1) Andrej Larkov, 2) Ilja Semikov, 3) Denis Spitsov, 4) Andrej Melnitjenko.
Finland: 1) Perttu Hyvärinen, 2) Iivo Niskanen, 3) Lari Lehtonen, 4) Markus Vuorela.
Sverige: 1) Björn Sandström, 2) Daniel Richardsson, 3) Jens Burman, 4) Axel Ekström.
Norge lag två: 1) Niklas Dyrhaug, 2) Mattis Stenshagen, 3) Simen Hegstad Krüger, 4) Vebjørn Turtveit.

På hemmaplan tog sig Zinkgruvans sprinter Markus Johansson återigen vidare från kvalet i dagens fristilssprint i Idre, men det blev återigen uttåg i kvartsfinalen. Den här gången var Johansson fyra hundradelar av en sekund från att ta sista lucky loser-platsen till semifinalen, men i stället fick han nöja sig med en 14:e-plats totalt. Även Marcus Lennartsson gick vidare till kvartsfinal, men tog sig inte i mål där och placerades som 30:e åkare.
När Sverigecupen drog igång i fredags blev Marcus 26:a, en placering och 2,6 sekunder bakom brorsan Lucas som blev bäste länsåkare över 15 kilometer (de båda var knappt två minuter bakom Sollefteås Fredrik Andersson, Ebbas bror, som vann). Bill Impola drog en DNS.
I juniorklasserna – som inte hade Sverigecupstatus – blev Granbergsdals förstaårsjunior Ludvig Berg fyra i H18-klassen medan Garphyttans Emil Hagström blev sist i sin kvartsfinal i H20 i dagens sprint.
I morgon avslutas tävlingarna i Idre med ett distanslopp i fristil.

Liduina van Sitteren gjorde vad som förväntades av henne och tog sin 22:a fullpoängare i rad i årets långloppscup. De enda tävlingarna där hon bommat är de fyra där hon inte ställt upp (Kumla Stadslopp, Vintronasloppet, Fröviloppet och Kilsbergen trailrun), i övrigt har hon sopat rent! Totalsegern säkrade hon någon gång i somras och maximala 72 poäng klev hon upp på när hon vann långa terräng-DM. I dagens tävling, tio kilometer långa Lucialoppet i Vretstorp, blev segermarginalen 1.51 – van Sitteren vann på 37.47, Starts Frida Nilsson blev tvåa på 39.38 och Stocksäters Fanny Strandin trea på 44.36.
Det blev favoritseger även på herrsidan, genom junioren Alexander Larsson, som var 1.52 före klubbkompisen (i KFUM Örebro) Oskar Hansson i mål – på 34.35 respektive 36.27. Mathias Viktorsson trea på 36.50. Därmed säkrade Michael Welday, utan att ha sprungit, tredjeplatsen i herrarnas långloppscup, den enda pallplatsen det var öppet kring inför året.

Parkrun prisades i går som ”årets samhällsprojekt 2019”, och i veckans upplaga av Örebro parkrun – den 133:e i ordningen – gjorde löparlegendaren Antje Wiksten debut med en seger på 21.18. Erik Jansson var snabbast av herrarna på 18.14.