Tisaren defilerade till klubbens största stafettseger någonsin – men 23-faldiga världsmästaren var nervös inför avgörandet: ”Hade svårt att sova”

Det blev, som väntat får man väl säga efter Lilian Forsgrens mäktiga avslutning på sista nattsträckan, aldrig spännande när Tisaren i dag defilerade hem elitstafetten som ersatte årets Tiomila. I söndagens jaktstart drygade 23-faldiga världsmästaren Simone Niggli på fjärdesträckan (dagens första) ut försprånget till jagande IFK Göteborg från knappt nio till över tolv minuter. Ellinor Tjernlund ville inte vara sämre och utökade till nästan 19 minuters ledning innan Josefin Tjernlund förde laget i mål 16,5 minuter före IFK Göteborg. En helt enorm segermarginal, och Tisarens första seger genom tiderna i en stafett av den här magnutiden (Tisaren har varit tvåa i Tiomila, tvåa på mixedsprintstafett-SM och trea på stafett-SM).
– Jag hade svårt att sova för att jag var så nervös. Men jag är väldigt nöjd med min insats, jag höll ihop orienteringen hela vägen, sa Niggli, som gjorde comeback i stora sammanhang, till Orienteringsmagsinet efteråt.
Hon framhöll dock främst de tre nattlöparna Andrea Svensson, Lovisa Persson och Forsgren:
– Det var de som bäddade för det fantastiska utgångsläge som vi fick.
Moa Alsiö, Lovisa Gustafsson och Karin Lindgren sprang in det länsanknutna B-laget på en 20:e-plats av 32 startande lag, drygt 80 minuter bakom Tisaren.
På herrsidan låg ju Tisaren på 14:e plats efter natten. Daniel Martinsson och Daniel Attås på de två första dagsträckan förde upp laget på en smått sensationell sjätteplats (med tanke på laguppställningen), men Gustav Hindér på sistasträckan tappade sju placeringar (utan några större bommar, vad jag kan se, men han ställdes mot vassa löpare som Albin Ridefelt och William Lind).
KFUM Örebro slutade på 29:e plats av 45 startande lag, 79,5 minuter bakom Stora Tuna som vann herrstafetten 42 sekunder före Emil Andersson.

Nu har resultatlistorna från lördagens elit-mountainbike-tävling i Huskvarna, Huskvarna mtb, landat på nätet. Örebroaren Axel Lindh blev, som jag skrev i går, trea bakom Emil Lindgren och Oscar Lind (som båda tävlar för Serneke-stallet). Han var 67 sekunder bakom Lindgren, 44 från Lind och hade 31 bak till fjärdeplatsen. Matthias Wengelin fick nöja sig med en 19:e-plats efter att kedjan gått av på det första av de sju varven. ”Kul med premiär på MTB:n i dag! Inte lika kul att dra av kedjan direkt och få springa första varvet”, skriver han på instagram.
Almby hade med två U23-cyklister i tävlingen, Adam Pettersen och Anton Birath. De blev 24:a och 27:a av samtliga 36 startande (Birath blev varvad och avplocka, Pettersen kom i mål tolv minuter bakom Lindgren). I U23-klassen räckte det till elfte respektive 14:e plats.

DM-silver till persande Bergdahl, minutpers av Schulstad trots covid-19 och knockout av Forsgren i elitstafetten

Lisa Bergdahl tog silver i Göteborgs friidrottsförbunds distriktsmästerskap på 10 000 meter i kväll. En medalj att lägga till samlingen – absolut – men framför allt noterade den Fellingsbrofostrade löpare, som sedan ett antal år tillbaka bor i Göteborg och tävlar för Sävedalen och därför kan göra upp om DM-medaljerna där nere, nytt personligt rekord på distansen med nästan åtta sekunder (hennes senaste noterades när hon tog DM-guld på för dagen fyra år sedan – och då gav tiden henne en plats på U22-EM; de två loppen var fram till lördagen faktiskt de två enda Bergdahl gjort på distansen på bana, senaste åren har hon fokuserat mer på 5 000 meter där hon var åtta på SM i fjol). Bergdahls nya pers skrivs till 35.36,02, och det innebär att hon fick ge sig mot Örgrytes Johanna Larsson med knappt sex sekunder (Larsson kom till tävlingen med ett sämre pers än Bergdahl, men förbättrade sitt från 35.52 till 35.30,19). Trea, Örgrytes Johanna Widarsson Norbeck, var drygt 24 sekunder bakom Bergdahl, så silvret var aldrig hotat. ”Övertygad om att det finns snabbare tider, more to come”, skriver Bergdahl på instagram.
På plats på Slottsskogsvallen, men utom tävlan för DM-medaljerna, var Örebro AIK:s Liduina van Sitteren, som gjorde sin första arenatävling för året. Hon sprang in som fyra på 36.35,79 (minuten bakom Bergdahl), 1,5 minuter över perset från Stockholm stadion i fjol.
Norr om Stockholm avgjordes Bålsta stadslopp, en elittävling över tio kilometer landsväg med åtta damer och åtta herrar, och där sprang Hälleforsbördiga dubbla VM-löparen Louise Wiker in som femma på 35.45 (alltså nio sekunder över Bergdahls tid på bana i Göteborg). ”Efter en mycket strulig senvinter och vår var det lite mer nervöst än vanligt”, skriver Wiker på instagram och fortsätter: ”Nu är det bara hoppas att skadeperioden är bakom mig så när pollensäsongen är över kanske det kan gå ännu lite fortare.” Tiden var ändå den snabbast Wiker gjort på milen – landsväg som bana – sedan hon blev mamma sommaren 2019 och bara en minut från landsvägsperset från 2017.
I samma lopp slutade KFUM Örebros Fanny Schulstad åtta på 36.57. Hon står bara antecknad för en landsvägsmil i statistiken – Tjejmilen 2019 – och det här var pers med exakt en minut (och 15 sekunder under hennes enda tid på 10 000 meter). Men Schulstad har egentligen gått framåt mer än så sedan dess och sprang ju 36.40 i ett testlopp på Väster i Örebro för tre veckor sedan. Sedan dess har hon dock genomgått covid-19, avslöjar hon på instagram, så kanske inte konstigt att toppformen inte infann sig till den riktiga säsongspremiären. ”Tävlingsdebuten avklarad efter vinterns sega skada! Bockade av covid för två veckor sedan så nu kan det (förhoppningsvis) bara bli bättre!”, skriver hon på instagram.
Nyligen OS-uttagna maratonlöparen Carolina Wikström, LK Roslagen, vann tävlingen på 32.42, tolv sekunder före Hanna Lindholm, Huddinge.
Både van Sitteren, Wiker och Schulstad (och Erica Lech och Jonas Nilsson) springer halvmaraton i Jordbro nästa söndag.

I skogarna söder om Eskilstuna gick Lilian Forsgren på knock på tredjesträckan för Tisaren i den elitstafett som ersatt Tiomila, som skulle avgjorts i Valdersmarsvik den här helgen, och som inleddes med tre sträckor i mörker sent på lördagskvällen (de tre sista går i dagsljus på söndagen). Tisarens landslagsstjärna, som hade en liten sämre helg i EM-sprintuttagningen i Norrtälje förra veckan och därför ”bara” är reserv till det mästerskapet skickades ut som trea efter att Andrea Svensson varit snabbast på förstasträckan (med 24 sekunders marginal) och Lovisa Persson sedan hållit i och bara tappat 53 sekunder på fyrfaldiga världsmästaren Helena Bergman (som sedan gulden dock både lagt landslagskarriären på hyllan, fött barn och tagit sig igenom ätstörningsproblematik) på andrasträckan. Mellan dem Runa Fremstad. OK Ravinen–Göteborgs-Majorna–Tisaren, alltså.
Men redan till startpunkten, alltså före första kontrollen, hade Forsgren tagit in de 53 sekunderna och var uppe i tät. Och därifrån tittade hon aldrig bakåt. Ingen bom, och på ren löpstyrka gick hon ifrån resten av fältet med nästan nio minuters marginal på en bana där Forsgren hade 51 minuters löptid. Otroligt imponerande.
IFK Göteborgs Sina Tommer avancerade till andraplatsen, men var 8.55 bakom, Järlas Elsa Jansson på tredje 9.54 efter, Göteborg-Majornas Hanna Mårtensson på fjärde 11.43 bakom. Och så vidare.
Hur motståndet såg ut? Tja, det var inga extraordinära löpare på Forsgrens sträcka, men det berodde framför allt på att få andra lag har en sådan bredd som Tisaren och kan offra en sådan löpare på sträcka tre av sex. De flesta av de bästa (utom Tove Alexandersson) är på plats, till exempel har hela fem av nio svenska damer som är uttagna till EM, som startar om drygt en vecka, valt att springa stafetten.
Tre sträckor återstår när stafetten startar om vid lunchtid i morgon, men med tanke på att Tisaren har Simone Niggli, Ellinor Tjernlund och Josefin Tjernlund på de tre sista ska det till någon gigantisk fadäs för at en niominutersledning inte ska räcka för att laget ska kunna defilera till seger, oavsett vad motståndarna heter. Det är nästan så man känner sig lite blåst på att få se Niggli mäta sig med de största namnen (och kanske göra en klassisk Niggli-upplöpning, från de framgångsrika Tiomila-åren), och framför allt känner man sig blåst på en riktig Tiomila … Tisaren kunde gått för det i år.
Tisarens nyförvärv Linnea Claesdotter en fin förstasträcka i det länsanknutna kombinationslaget och växlade som nia, 4.24 bakom Svensson, och klubbkompisen Anna Hallméns ännu bättre andrasträcka förde sedan upp laget till en sjundeplats. OK Skärmens Sofia Johansson, som gått på orienteringsgymnasiet i Hallsberg, tappade dock sju placeringar och många minuter på tredjesträckan, och Moa Alsiö går ut 21 minuter bakom Niggli i morgon.
På herrsidan sprang EM-skrällen Jonatan Gustafsson ett nytt topplopp när han gick ifrån resten av fältet och skickade ut KFUM Örebros tjeck Tomás Rusý i ledning med 24 sekunder.
Han tappade 14 placeringar och Magnus Palm ytterligare sex, så laget startar om som 21 i morgon, nästan 14 minuter bakom Ravinen och Stora Tuna som avslutade natten med tre sekunder mellan sig. Tisaren är som väntat bästa länslag även på herrsidan, på 14:e plats, 9.06 bakom, efter att Johan Aronsson växlat först på 19:e plats (4.12 bakom Gustafsson, dock i en grupp med elfteplacerade Eksjö SOK bara 20 sekunder före) och Filip Jacobsson sedan tagit nio placeringar men Mathias Drage tappat fyra igen.

I Huskvarna mtb, säsongens andra större mountainbiketävling efter den i Varberg för två veckor sedan, slog örebroaren Axel Lindh till med en finfin tredjeplats bakom Emil Lindgren och Oscar Lind. Jag har inte lyckats få tag i någon resultatlista utan bara läst resultaten i sociala medier, så jag får återkomma med mer i morgon. ”Körde ett stabilt race och är nöjd med insatsen. Skönt att se att formen knallar åt rätt håll”, skriver Lindh hur som helst på instagram.

Fahlin inte med i täten i Amstel gold race – men Wengelin överraskade när nationella cykelsäsongen drog igång (slog Ahlsson-bröderna!)

Amstel gold race blev en sådan där tävling jag inte har jättemycket att skriva om, ur Emilia Fahlins perspektiv. Dels har jag inte hunnit prata med henne efteråt, dels var tv-sändningen så kort att man inte hann se henne i bild (den tidigare tätklungan hade i läget när sändningen satte igång redan splittrats i två, och gruppen som Fahlin hamnade i var 1,5 minuter bakom när vi kom in) och dels har varken teamet eller Fahlin själv skrivit något om tävlingen i sociala medier efteråt.
Klart är i varje fall att FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope först och främst körde för danska stjärnan Cecilie Uttrup Ludwig i den här småkuperade, nederländska världstourtävlingen, men hon har tufft när det blir spurtavgörande och fick nöja sig med en sjundeplats i tätgruppen som bestod av 18 cyklister (Elisa Longo Borghini och Katarzyna Niewiadoma var loss med marginal med 500 meter kvar, men väntade ut varandra tills klungan kom ikapp och blev åtta och tia). Marianne Vos är i gammalt gott slag inför OS-sommaren och såg ut att vinna spurten enkelt tills hon jublade lite för tidigt (såg hon inte loppet i onsdags?!) och sånär blev omkörd av Demi Vollering på linjen (men målfotot visade att Vos ändå hade några centimeter tillgodo).
Fahlins grupp körde inte alls lika fort sista biten och tappade 7,5 minuter på täten på det sista 17-kilometersvarvet (om det nu stämde att det var 1,5 när tv-sändningen började) och var nästan tio bakom i mål. Fahlin rullade i mål tillsammans med världstourdebuterande (om man inte räknar starten för landslaget i Vårgårda 2019) Nathalie Eklund, hon som spurtslog då handskadade Fahlin på SM i fjol (Eklund har en bakgrund som yrkesdansare och började inte cykla på allvar förrän 2018!). Där bak bokfördes Örebrocyklisten som 59:a i tävlingen. Hon avslutar våren med La Flèche Wallone, Vallonska pilen, på onsdag. Efter den tävlingen ska jag definitivt ringa och höra om fortsättningen, så då utlovas en mer fullödig rapport.

På hemmaplan var det premiär för Xamera cup, var sammandrag kommer räknas som den första delen i Sverigecupen i landsvägscykel. Inför de 34 varven (90 minuter plus två varv) på Sviestads motorbana var de största länsförhoppningarna förstås satta till bröderna Ahlsson, i år tillsammans i Maifracing, men det var mountainbikespecialisten och tidigare svenska mästaren Matthias Wengelin som var starkast när 35 man kom in till spurtuppgörelsen.
Wengelin brottade sig fram till en femteplats, sekunden bakom segrande Hugo Forsell (på cykelmanér får de förstås samma tid, men tävlingen använde ett resultatsystem där alla sekundskillnader skrevs ut). Jacob Ahlsson blev åtta, Jonathan Ahlsson 16:e, Garphyttans Marcus Jansson (som på landsväg tävlar för CK Hymer) 21:a, Örebrocyklisternas Marcus Johansson 26:a och Axel Lindh 36:a (knappt två minuter bakom, han var först av dem som inte lyckades gå med klungan hela vägen).
Xamera cup fortsätter med tävlingar på Mantorp 7–8 maj.

Liten guide till Amstel gold race – en ny bana som kan passa Fahlin (och svensk mountainbikepremiär!)

I morgon är det dags för säsongens sjätte tävling på landsvägscyklisternas värlstour, och i veckan OS-uttagna Emilia Fahlins näst sista för våren: Nederländska Amstel gold race.  Tävlingen, som i fjol blev helt coronainställd, har normalt haft start i Maastricht och mål i Berg en Terblit och varit ett knappt 130 kilometer långt men väldigt småkuperat race (senast 19 namngivna stigningar). Men i år körs tävlingen över (knappt) sju varv på en 17 kilometer lång bana för totalt 116 kilometer. Varvet innehåller tre stigningar: Geulhemmerberg (31 höjdmeter på 600 meter med en brantare andra halva), Bemelerberg (43 höjdmeter på 900 meter, inte jättebrant) och Cauberg (57 höjdmeter på 900 meter med ett riktigt brant mittenparti med över 15 procent lutning på ett ställe), två kilometer före mål som precis som vanligt är beläget i Berg en Terblijt. Det är inga backar som kommer bli extremt utslagsgivande på egen hand, men när de ska köras gång efter gång kommer klungan att nötas ned, och börjar någon attackera i front i botten av någon backe på femte eller sjätte varvet kommer det sannolikt att hända grejer.
Har Fahlin kalasben, vilket hon förvisso uttryckt att hon inte har för tillfället, skulle det här kunna vara en bana som passar henne rätt bra, men å andra sidan vill säkert både Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli också vara med och tävla, så vi får se vilken roll Örebrocyklisten tilldelas i laget. Övriga i FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscopes laguppställning är Stine Borgli, Brodie Chapman och Évita Muzic (som var den enda som körde Brabantse pijl med Fahlin i onsdags).
De flesta av de bästa ställer upp – toppåkare som Anna van Der Bregge, Annemiek van Vleuten och Marianne Vos lär förstås vara jäkligt sugna på en framgång på hemmaplan.
Damernas startar tidigt, Eurosport sänder 11.05–12.05.

I Varberg arrangerades i dag landets första mountainbiketävling i år – förstås enkom för eliten enligt gällande restriktioner. Axel Lindh (örebroare som tävlar för Team Ormsalva) körde in som femma, drygt 1,5 minuter bakom segrande Emil Lindgren. Matthias Wengelin var anmäld men kom inte till start (återstår att se om han kör Sverigecupspremiären i landsvägscykel i morgon, som han också är anmäld till). Almbys Adam Pettersen kom till start, men bröt.

f

F

Så här (tror jag) att Ullmax vinterserie slutade – och de vann i sådana fall

Dagens delomgång i Ullmax vinterserie (även känd som Nattcupen, men i helgen med möjlighet att välja om man ville springa i ljus eller mörker), som avgjordes i mycket krävande terräng ovanför Klockhammar (i terrängen runt Rusakulan), ställde nya krav på mig som försöker göra någon sorts sammanställning. Det publicerades nämligen (i varje fall inte ännu) regelrätt resultatlista, utan alla som ville laddade upp sina gps-filer i analysverktyget Livelox, och så var det bra med det (vilket naturligtvis inte är några konstigheter när det bara är en träningstävling, men de sex första delomgångarna bjöds det ju på fina listor). Problemet är dels att jag inte tror att alla resultat kommit in (i sådana fall störtdök antalet deltagare plötsligt) och dessutom har alla inte startat och (framför allt) stannat sina pulsklockor vid start och mål, vilket gör att man får räkna manuellt på tiderna (och en sådan som Nelly Mårtensson på damernas mellanbana bommade sista kontrollen, vilket man fick kolla ganska nära för att notera). Nå, jag tror att jag sorterade ut det hela och att Järlas Erik Berzell (som bor, eller i varje fall bott, i Hallsberg) var snabbast på långa banan trots att han är fyra i resultatlistan (jag ber om ursäkt för eventuella felräkningar). Orions Anton Johansson (som är sambo med Ellinor Tjernlund i Örebro) blev med samma uträkning tvåa i dag och säkrade hur som helst segern i sammandraget närmast före Simone Niggli, som inte lämnat in något resultat i dag. Bästa dam blev i stället Ellinor, 13 sekunder före systern Josefin Tjernlund och drygt fem minuter före klubbkompisen och landslagslöparen Lilian Forsgren (som jag var ute i Klockhammar och träffade för ett reportage ni kan läsa på tisdag).
Karin Lindgren tog hem mellanbanan, men Lovisa Gustafsson, som bara var åtta sekunder bakom, säkrade ändå ”totalsegern” närmast före Sofie Bodin som var trea, distanserad med knappt fem minuter.
Och anledningen till att det inte räknades några riktiga resultat eller totallistor i år var att regeringen infört totalförbud mot tävlingar för alla under elitnivå, därför har tävlingarna fått genomföras som träningstävlingar, utan sammandrag (mer än på denna blogg). Återstår att se om det ändå görs några mer ordentliga listor från finalen, och om jag i sådana fall får anledning till att uppdatera listorna nedan.

Ullmax vinterserie, preliminär slutställning 2021. Uträkning: Jonas Brännmyr

I dag avgjordes också tredje och sista mountainbiketävlingen (Alanya avocado mtb cup) i turkiska Alanaya för den här gången, en nivå upp jämfört med de två tidigare tävlingarna (den här på UCI 1-nivå). Örebroaren Axel Lindh slutade på 20:e plats, drygt sju minuter bakom franska Victor Koretzky som precis som de två tidigare dagarna vann närmast före polska Bartlomiej Wawak.
”Kom ut risigt i starten och fick springa delar av första varvet i lång, långsam kö. Framme vid första langningzonen var jag redan dryga minuten efter täten och vid varvning ut på andra varvet klev Turkiska mästaren, som jag körde med, av för han ansåg sig vara för långt bak för att fortsätta. Jag gnetade vidare utan att hitta nåt särskilt gott flyt”, berättar Lindh på instagram.

Karlskogingen Åsa Zetterberg-Eriksson avslutade säsongen, där hon varit ensam skidorienterare från länet, med en tolfteplats på långdistans-SM i Alfta.

Axel Lindh förste mountainbikecyklisten att dra igång säsongen – fyra minuter bakom trefaldige världsmästaren i dag

Misströstar ni? Mja, men det finns åtminstone en konditionsidrottare i länet som tävlar i helgen. Mountainbikecyklisten Axel Lindh, 27, som förvisso inte tävlar för någon Örebroklubb (han tävlar – tävlade i alla fall i fjol – för Team Ormsalva), men bor i varje fall i stan. Och han, som den här tiden på året brukar vara på Cypern och köra ihop med vapendragaren Matthias Wengelin (som den här gången är kvar hemma i Örebro och trampar Zwift) är nere i turkiska Antalya och tävlar. I torsdags blev Lindh 19:e i Karaburun mtb cup, en täving på UCI 2-nivå med starkt startfält där franske OS-deltagaren (och trefaldige stafettvärldsmästaren) Victor Koretzky vann en spurt mot polacken Bartlomiej Wawak (Lindh var knappt sex minuter bakom dem i mål, två bakom brorsan Vilgot Lindh, som däremot inte har någon anknytning till Örebro – avstånden framåt blev stora eftersom Lindh fastnade bakom en stor krasch). Och i dag blev han 13:e, drygt fyra minuter bakom Koretzky som vann igen (men nu bara knappa minuten bakom Vigot) i en UCI 2-tävling med namnet Justiniano hotel mtb cup. I morgon avslutas veckosluttets tävlingar i Alanya med en tävling på snäppet högre nivå, UCI 1, under namnet Alanyca avocado mtb cup.

Precis om i medeldistansen förra helgen slutade Karlskogabördiga Åsa Zetterberg-Eriksson tia (återigen som enda representant för länet) när sprintdistansen avgjordes i skidorienterings-SM i Alfta. I morgon avslutas skido-säsongen med långdistans-SM som också är 13:e och sista deltävlingen i Sverigecupen.

Emilia Fahlin tog bragdartat SM-silver med nya specialskyddet – kör i Belgien på tisdag: ”Bättre än jag realistiskt sett kunde förvänta mig”

Även om Emilia Fahlin ”bara” tog silver när landsvägs-SM avgjordes på den platta varvbanan på Tierp arena i går så var det både bragd- och guldstämpel på en medaljen. Det hade inte ens gått tre veckors sedan hon bröt ett ben  i högerhanden, bara 15 dagar sedan hon opererades och bara tre dagar sedan hon kastade gipset. Hon fick ta ett stort ansvar när Carin Winell, CK Hymer, var i utbrytning mot slutet och återigen när Alexandra Nessmar, Team Ormsalva, attackerade precis när Winell hämtades in och farten avstannade, bara någon kilometer före mål. Och sedan gick Fahlin upp i tät med en riktig rackarrökare till långspurt där ingen utom Nathalie Eklund, Stockholm CK, kunde följa. Men Eklund inte bara följde, utan vek ut ett 50-tal meter före mål och passerade med en cykellängd. Övriga två sekunder bakom. Matilda Frantzich, CK Ringen, tog ronset.
”SM är alltid ett speciellt lopp, och det här året extra mycket så för min egen del. Jag fick modifiera taktiken utifrån hur vad handen klarade och i slutet testade jag en längre sprint på det knixiga partiet in mot upploppet utan att lyckas hålla undan till linjen. Målet inför tävlingen var bara att se vad kroppen klarade av med tanke på att jag opererade handen för två veckor sedan, och det gick bättre än jag realistiskt sett kunde förvänta mig”, skriver Fahlin på Instagram.
Specialskyddet fungerade så bra för Fahlin att hon redan på onsdag kommer göra internationell comeback i belgiska Brabantse Pijl, en tävling på den tredje nivån inom proffscyklingen (UCI 1.1). Det ör bra startfält med bland andra Ellen van Dijk, Trixi Worrack, Chloe Hosking och Marta Bastianelli anmälda.
I dag avgjordes herrseniorernas lopp på samma bana (men över 25 varv i stället för 15, och där vann Kim Magnusson, CK HVR16 närmast före Gånghester CK-bröderna (som startat klubben!) Jacob och Lucas Eriksson. Garphyttesonen Marcus Jansson, som tävlar för CK Hymer, blev bäste länscyklist på 19:e plats, drygt en halvminut bakom, medan Kumlakillen Jacob Ahlsson, den svenske tempomästaren som tävlar för Motala AIF och Örebrocyklisternas Albin Stålberg blev 22:a respektive 23:a (åtta och nia av U23:orna, ytterligare en minut efter. Axel Lindh (örebroare som tävlar för Team Ormsalva) 37:a. Herrjuniorerna körde i går, och där blev Örebrocyklisternas Jonathan Ahlsson och Harald Stålberg elva respektive 19:e. Ahlsson var med i 16-mannaklungan in mot mål (juniorlandslagskollegan Edvin Lovidius, Södertälje CK, vann) med Stålberg var ett par minuter efter.

Resten av allt det göttiga som hände i helgen (alla löpartävlingar!) får ni vänta på till i morgon, för nu går ögonen i kors efter en natt utan sömn. So long!

Regborn med dubbla medaljer, Forsgren med skrällsilver och Wengelin nio sekunder från att försvara mästartröjan – och så ALLT från ALLA löpartävlingar (kanske)

Vilken intensiv helg det blev! Själv sprang jag ju Bergslagsleden ultra i går (mer om själva tävlingen nedan), och hann därför inte blogga om något annat, men det har ju verkligen hänt grejer.

Först och främst: Orienterings-SM. Det blev massor av framgångar för länslöparna, och allra mest glänste som väntat Martin Regborn. Gustav Bergman dominerade förvisso med dubbla guld – drygt 2,5 minuter före tvåan på medeldistansen på lördagen och nästan två minuter före tvåan på långdistansen dagen därpå – men där bakom knep Regborn silvret på lördagen och bronset (två sekunder från nytt silver men nu bakom Albin Ridefelt) på söndagen. Två fina medaljer till samlingen för Regborn, som ändå verkade lite besviken över att avståndet upp till Bergman blev så stort i den brötiga Göteborgsterrängen:
– Jag visste att jag hade bra chans i dag, i alla fall bättre chans än i går, mot Gustav, så det var bara att köra. Men det va svår terräng att lägga upp loppet, hur man skulle gå på med krafterna, för bitvis var det extremt tungt, och då kände man sig helt slut, och sedan kom det lätta partier där man kunde ligga på ganska bra, så kanske att man hade kunnat trycka på lite hårdare i de hårda partierna. Jag vet inte. Jag är närmare Gustav i dag än i går, så … Men han är bra nu, sa Regborn till Orienteringsmagasinet efter långdistansen.
En betydligt större skräll var det att Lilian Forsgren (som jag förvisso räknade som en outsider på distansen i mitt förhandsinlägg, men ändå) slog till med ett SM-silver (delat med Lina Strand) på lördagens medeldistans – endast slagen av världens bästa orienterare, Tove Alexandersson. Forsgren har tidigare tre brons, men alla i den något smalare disciplinen nattorientering. Nu tog hon sin första topp två-placering på SM, och sin första medalj i någon av de mest prestigefyllda disciplinerna – 30 år gammal och utan landslagsplats. Det är onekligen starkt.
I dag följde hon upp med en sjätteplats, drygt sex minuter från ny medalj (och knappt tio bakom superskrällsegraren Sanna Fast, Eksjö).
I yngre juniorklassen, för 17- och 18-åringar, sprang Tisarens stortalang Valter Pettersson hem ett SM-brons i dag, knappt fem minuter bakom segrande Axel Elmblad i långdistansen. I går var han 16:e man på medeldistansen.
Övriga länslöpare med topp 20-placeringar: Josefin Tjernlund sjua i medeldistansen och 16:e i medeldistansen, Andrea Svensson nia i långdistansen och 17:e i medeldistansen, ex-örebroaren Maria Magnusson (Sävedalen) 15:e i långdistansen och 19:e i långdistansen, Filip Dahlgren 16:e i långdistansen och Gustav Hindér med samma placering i medeldistansen. Melker Forsberg blev 16:e i långdistansen (i H20) och noteras bör också att Jonatan Gustafsson tog sig till A-final i sitt första senior-SM även om han fick nöja sig med 37:e plats på medeldistansen.
I Småland avgjordes samtidigt ett ungdoms-SM i långdistans där Ellen Pelander (Djerf, D16), Hugo Örn (KFUM Örebro, H16) och Anton Kruse (KFUM Örebro, H16) tog topp 20-placeringar genom att bli 15:e, 16:e respektive 20:e i respektive klass.

Ytterligare ett svenskt mästerskap avgjordes i helgen: I mountainbike, även det strax utanför Göteborg. Matthias Wengelin gick in som regerande mästare, men och var vid sista mellantiden, knappt två kilometer före mål (banan var totalt 28,7 kilometer) loss ihop med svåraste konkurrenten Emil Lindgren och passerade där i mycket knapp ledning. In mot mål lyckades Lindgren få en lucka, och över linjen skiljde nio sekunder. Trean Michael Olsson var 1,5 minuter bakom, örebroaren Axel Lindh på femteplatsen slagen med 2,5 (han förlorade en spurtstrid mot brorsan Vilgot Lindh, som däremot aldrig bott i Örebro …).
”Skönt att kroppen vaknade till liv och att jag kunde bjuda upp till fight andra halvan av loppet så Emil Lindgren fick ta i lite för att ta över tröjan”, skriver Wengelin på instagram.

Helgens löpning, då? Jo, den betar vi av i lite raskare takt:
** DM på 5 000 meter avgjordes på Transtensvallen i dag, och jag kan utlova en bildextra från A-heatet i morgon eftersom jag råkade ha vägarna förbi. Liduina van Sitteren tog en lika väntad som överlägsen seger, 1.43 före Klara Frih som mig veterligt debuterade på en distans över 3 000 meter (åtminstone på bana) med 19.23,75. van Sitteren öppnade för att gå under 17 för andra gången i karriären, men fick backa av och nöja sig med 17.40,22 – fortfarande märkt av supersatsningen på maraton-SM för två veckor sedan. Hennes resultat hamnade också lite i skymundan av hennes skor, vars sulor mättes in till 27 millimeter, två millimeter för tjockt enligt de nyligen framtagna reglerna som ska bromsa användningen av ”superskor”. Samma skor godkändes med mätutrustningen på friidrotts-SM i augusti, och dessutom finns modellen på internationella friidrottsförbundets lista med godkända skor, så de fick ändå passera. Marie Dasler tog bronset, 23 sekunder bakom Frih. Och jo, man ska inte glömma att van Sitterens guld var hennes nionde raka – räknat över alla löpgrenar som det springs DM på inom Närkes friidrottsförbund – räknat bak till hösten 2019.
Totalt mättes 27 skor in, rapporterade skomätaransvarige Börje Nordin. De som sprang i spikskor behövde inte få sina mätta, men av övriga hade Per Sjögren, som kom med en något överraskande efteranmälan efter att inte ha sprungit en regelrätt tävling på bana sedan vintern 2017/18 (nå, han sprang ju Mikael Kroons testlopp på 5 000 på GIH i maj), de tunnaste med elva millimeter. Sjögren släppte täten tidigt men ökade sedan tempot och gick ikapp klungan med löpare två–fyra, men när Per Arvidsson tryckte på gasen åkte han av igen. Blev ändå fyra på 16.11,42 efter att ha ”hoppats på under 17”. William Wickholm stack i väg i starten och jagade sub 15 första kilometerna, men fick ge sig i blåsten och utan draghjälp och landade på 15.27,85. Arvidsson tog bronset men missade sub 16 med 92 hundradelar, och Axel Sandberg tog bronset på 16.07,19.
** Joel Engström gick ut stenhårt i Bergslagsleden ultra och var ett par minuter före förhandsfavoriten Erik Anfält i Mogetorp. Sedan sprang han lite fel, kroknade något och fick nöja sig med fjärdeplatsen – men Anfält gick förbi under felspringningen och fattade inte att han var i ledningen förrän han kom i mål och fick höra att han hade vunnit. Då hade han tagit det ”relativt lugnt” på slutet och ”gått” uppför slalombacken när han insåg att han inte varken skulle kunna ta eller tappa sin andraplats. Det var nog anledningen till att han missade sitt banrekord med 2.01. 3.40.57 är ändå det näst snabbaste någon sprungit de 47,5 kilometerna på, och banrekordet på 3.38.56 kommer stå sig för alltid eftersom arrangörerna planerar att byta bansträckning till nästa år. Fjolårsvinnaren Simon Bloss (Strängnäs) blev tvåa, bara drygt en minut bakom, och Josef Snellman (Kristinehamn, tidigare FKT-innehavare på leden), som var den som gick med Anfält längst, blev trea, ytterligare 45 sekunder bakom. Jonathan Kandelin näst bästa länslöpare på 3.51.44, före John Lundström (som var så stark och tog totalsegern i Kilsbergen trailtour i våras) på 3.55.46 och Mattias Nätterlund på 3.56.58 (de blev femma, sexa och sjua). Fjolårsvinnaren Johanna Gelfgren (Alnö) tog tidigt täten i damklassen och jagades först mest av Josefin Gerdevåg, som dock hade problem med magen under det som var hennes ultradistansdebut. I stället smet My Svensson (Skövde) upp och förbi till seger med nästan fyra minuter, 4.14.57 mot 4.18.39 på Gelfgren och 4.31.12 på Gerdevåg. Elin Österman och Anna-Karin Larsson blev bästa länslöpare där bakom (fyra och femma totalt) på 5.12.13 respektive 5.40.35.
** Örebro AIK:s Erica Lech har ju gått från klarhet till klarhet under den här korta säsongen, och slog på lördagen till med något sensationellt: Seger i Kalmar Malkars 21KM på 1.18.42 – en tid som gör henne till distriktets femte bästa på halvmaraton genom alla tider, bakom toppnamnen Gerdevåg, Mikaela Kemppi, Liduina van Sitteren och Karin Forsberg (då Sennvall). Pers med över fem minuter och ”bara” två minuter kvar till distriktsrekordet … Tävlingen vann Lech med nästan tre minuters marginal, och bakom sig hade hon bland annat klubbkompisen (i Örebro AIK) Julia Johnsson som blev sexa på 1.34.46. I herrklassen blev hennes make Fredrik Johnsson tia, men det var tiden som imponerade mest: 1.16.04 var ers med 48 sekunder, och då har Johnsson ändå hunnit fylla 45.
** Erica Lech och My Svensson, båda nämnda ovan som segrare, var etta och tvåa i Dovra trail i augusti, men avstod på grund av lördagens löpningar andra deltävlingen i Ullmax trailtour som avgjordes i dag (Talludden trailrun), så nu är Kristalina Smårs (superklassikerrekordhållaren från Nora) uppe i totalledning (närmast före Therese Korkeakoski) Hon var trea i premiären och vann nu på 1.09 före Antje Wiksten och ytterligare över tre minuter före Sundbybergs Louisa Sjöholm. Jimmy Axelsson tog ju en urstark seger före Anfält i premiären och följde upp med en överlägsen i dag, över tre minuter före Sören Persson (Karlstad) och David Klasson (tvåa i sammandraget), och över sex före alla andra. Ni som läste min lopprapport i går kanske undrar kanske om jag tog mig ut i skogen i dag och hur benen kändes? Jodå, oförskämt bra. Visst, lite slitna var lemmarna, men jag kände ändå att jag kunde trycka på i alla moment (den inledande, sugande uppförsbacken, de tekniska partierna, den avslutande nedförsbacken), och jag är mycket nöjd med både kroppen, satsningen och tiondeplatsen (knappt nio minuter bakom Axelsson) – och framför allt, i backspegeln, med Bergslagsleden ultra i går.
** I ler- och hinderloppet Utmattningen i Dalkarlsberg i går kom 19 löpare till start, varav tio körde den fulla distansen (två varv). Linn Gustavsson (1.06.16,4) och Anders Dahl (48.23,1) vann med drygt en respektive drygt fyra minuters marginal men det mest välbekanta namnet var nog Kim Semstrand som krossade alla killar och tog totalsegern på halva sträckan på 24.24,3.
** Med start uppe i Kloten vid sextiden på lördagsmorgonen gjorde välmeriterade fjällmaratonlöparen (bland annat) Anders Kleist (från Kolmården) en supersatsning mot att krossa Lars Drageryds redan respektingivande FKT på Bergslagsleden. Med mål på 36 timmar och en möjlig tidsplan för 33 (och, förvisso, en för 40 också) satte Kleist av i furiöst tempo. Men energin tröt dessvärre under slutet av natten, och efter 21 mil (av 28) tvingades han till slut ge upp. Rapporteringen från försöket har varit sparsmakad, men efteråt skriver Kleist själv lite grann på instagram.

Rebecca Högberg spöade två finskor med ”årets sämsta lopp” i ny svensk storseger – och Sverigeettan vann Närke-DM på 800 meter

Rebecca Högbergs perfekta Finnkampssvit – aldrig slagen av en finländska i sina fyra första grenstarter (400 och 4×400 2009 och 2010) – sprack förvisso i dag när hon fick släppa iväg Sara Kuivisto till grenseger i Tammerfors, men det betydde inget i det stora hela eftersom den överlägsna svenska segern på damsidan var säkrad redan innan 800-metersloppet löptes.
Högberg följde i rygg på Kuivisto och Lovisa Lindh som drev upp farten från start (hela loppet går att se här), men öppningstempot på 1.02,25 (på Kuivisto, kanske 1.03 på Högberg) var lite för hårt för dagen och redan vid klockringningen fick KFUM Örebro-löparen börja släppa. På bortre rakan blev avståndet till de två där framme allt större, och in på upploppet sneglade Högberg över axeln och försäkrade sig mest om att ingen annan finländska skulle få komma förbi. Att 21 år yngre supertalangen Alice Magnell Millán, Eskilstuna, (som la sig sist från start och var långt efter vi varvningen) spelade ju mindre roll. 2.07,82 på klockan hade varit pers och distriktsrekord i våras men nu 1,2 sekunder över.
”Ett av årets sämsta lopp”, konstaterar Högberg själv på instagram (hon har sprungit snabbare än så vid fyra tillfällen), men fortsätter: ”Jag är ändå otroligt nöjd med säsongen i det stora hela” och ”nu ska det bli otroligt skönt att få vila ett par veckor för att sen börja köra på med grundträningen inför inomhussäsongen och där komma tillbaka starkare och snabbare”. Det låter väldigt lovande. Kuivisto vann på 2.03,36, men svenskt på andra, tredje och fjärde plats gav 12–10 blågul favör i grenen och en sammanlagd seger med 221–186 i damkampen, den 18:e under 2000-talet (och varje gång Högberg varit med har det blivit storsegrar). Nästa år avgörs Finnkampen i Göteborg.

I mountainbikeväg följdes gårdagens Huskvarna mountain i dag upp med Hallbyrundan, i Jönköping, och en ny pallplats för örebroaren Matthias Wengelin, den här gången en andraplats bakom Emil Lindgren som vann för andra dagen i rad (1,5 minuter bakom). Axel Lindh var fyra i går, femma i dag, ytterligare 1,5 minuter bakom.

Vinnarna på medeldistans i Närkes ungdoms-DM i friidrott heter Elin Freed (Glanshammars IF står hon för i resultatlistan, men jag tror hon tävlar för KFUM Örebro sedan ett par veckor tillbaka; F15, 800 meter på 2.18,76 – en tid halvsekunden över den som redan gör henne till Sverigetrea i F14-klassen, som hon egentligen sorterar under, i år), Viggo Olsson (KFUM Örebro; P15, 800 meter på 2.08,85 – som är Sverigeetta i P14 med 2.06,09 som han gjorde i Täby open för tre veckor sedan), Tuva Frih (Åsbro Goif; F13, 600 meter på 2.02,42) och Hampus Östring (KFUM Örebro; P13, 600 meter på 1.50,97). Några längre distanser springs i DM-sammanhang för de här åldersklasserna.

Efter segrar både lördag och söndag har jag inte lyckats hitta Martin Regborn i någon resultatlista i dag, men Tisarens Ellinor Eriksson och Erik Lindgren dök upp i Stockholmsdistriktets mästerskap i medeldistans, och där var det som sig bör många starka namn med: Eriksson blev åtta, 4.22 bakom segrande ex-landslagslöparen Emma Bjessmo och Lindgren blev 16:e, 10.25 bakom en viss Gustav Bergman (åtta VM-medaljer) och namn som Johan Runesson, Simon Hector och Jens Rönnols.

Louise Wiker spurtade om Liduina van Sitteren för första SM-medaljen sedan 2016, favoritsegrar i natt-DM och överraskningar i Kilsbergen trailrun (och cykel-VM blir av, men inte för bröderna Ahlsson)

Ska man agera recensent är det lätt att konstatera: Så här borde maraton-SM alltid vara! Visst, massdeltagande i Stockholm marathon är ju jättekul, men att få följa eliten i 2,5 timmar är ju något helt annat som tv-tittare (lördagens tävlingar på Djurgården sändes direkt på facebook med hygglig kameraproduktion [det hade dock behövts en eller ett par motorcykelkameror till] och kunniga kommentatorer). Och vilken otrolig dramatik det blev, dels i damernas tät, dels om segern (regerande mästaren Mikaela Arfwedson, Spårvägen, drog länge men tvingades till toastopp och då stack Carolina Wikström, LK Roslagen, iväg till guld) men också om bronsmedaljen – och där var det en uppgörelse med mycket länstouch.
Örebro AIK:s Liduina van Sitteren var den enda som hängde på i Arfwedsons och Wikströms tempo i början, och redan vid första varvningen efter 1,8 kilometer hade de tre en lucka på 27 sekunder. Efter sju kilometer tvingades van Sitteren släppa, men hon fortsatte att gå snabbare än alla andra och hade en lucka till sexmannaklungan bakom på 2.45 efter 15,3 kilometer (och då fortfarande bara 2.16 fram till tätduon).
Men sedan mattades van Sitterens tempo. Halvvägs passerade hon på 1.22.13 (en tid som hade varit pers på halvmaran så sent som förra våren), men redan innan hade tempot börjat mattas och förföljarna kommit närmare (men de blev färre och färre ju längre loppet gick). Luckan var 2.23 där, 1.07 efter 28,7 kilometer – och vid 35 kilometer var van Sitteren upphunnen av Louise Wiker, Hässelby, och Johanna Salminen, FK Stuenterna. van Sitteren kunde inte följa, men fullföljde ändå till en femteplats på SM med 2.49.36 (halvorna på på 1.22.13/1.27.23) vilket är ett personligt rekord med 2.38.
Wiker, som är fostrad i Hällefors och som deltagit på två friidrotts-VM på distansen, gick de avslutande sju kilometerna en mäktig kamp med Salminen om bronset. Wiker satte in en riktig kick med några hundra meter kvar och tog sin nionde individuella SM-medalj med fyra sekunders marginal. 2.46.51 (1.24.37/1.22.14) på klockan. Det var Wikers första SM-medalj sedan 2016 (och i maraton sedan bronset före Mikaela Kemppi 2014), i hennes första mara sedan hon bröt på VM 2017 (sedan dess har hon haft skadebekymmer och fått barn).
Exil-örebroaren Fanny Schulstad var länge med i klungan som jagade van Sitteren, men fick släppa strax innan de var ikapp. Hon kom ändå iväg som ensam sexa och och var till slut bara 22 sekunder bakom van Sitteren med 2.49.35 (1.24.36/1.25.23 – hon tog alltså in två minuter jämnt på andra halvan). En sjätteplats var överlägset det bästa Schulstad gjort i något SM-sammanhang (hon var tia på maraton-SM i fjol) medan van Sitteren ju även var femma på halvmaraton-SM på Anderstorp i somras.
På herrsidan stack IS Götas Samuel Russom ifrån Hälles Samuel Tsegay – de båda hade varit ensamma från start – efter 25 kilometer och vann med drygt 1,5 minuter. Erik Anfält var enda länslöpare där och hamnade tidigt i en klunga runt plats 10–15. Han var elva halvvägs men tog sedan successivt på Hälles Robert Alexandersson som sedan totalt tröttnade på sista varvet. Anfält höll till en tiondeplats på 2.27.08 (1.12.28/1.14.40), hans 13:e maraton under 2.30 i karriären (bara en gång tidigare har han sprungit så snabbt på svensk mark, i Stockholm i fjol – när han tog SM-brons 2018 gick det på 2.33.02 i värmen). Det var sjätte gången i rad och sjunde gången totalt som Anfält var topp tio på maraton-SM.

Det har hunnit gå sju år sedan Simone Niggli lade ned sin landslagskarriär efter 23 VM- och tio EM-guld, men 42-åringen från Schweiz visade att hon hållit i träningen när hon sent på fredagskvällen sprang hem guldet i natt-DM före med över två minuters marginal till klubbkompisen Lilian Forsgren, som så sent som i fjol sprang i svenska landslaget. Niggli är tillbaka i Sverige efter några år på hemmaplan, och kommer det här läsåret att jobba på orienteringsgymnasiet i Hallsberg och springa för Tisaren igen, det här var den ”stora” comebacken. DM gick i Rönneshytta, utanför Askersund, och Forsgren öppnade starkast, hade 45 sekunder (virtuellt; det var individuell start) efter åtta av 13 kontroller, men gjorde en minutstor bom till nian och tog ett dåligt vägal till tolvan, medan Niggli sprang väldigt stabilt. Lovisa Persson fullbordade Tisarenpallen, fem minuter bakom Niggli, tre bakom Forsgren.
Martin Regborn var som väntat i en klass för sig och vann med nästan fem minuters marginal till KFUM Örebros Jacob Eriksson (som därmed förstörde en ren Hagabypall – Love Sintring blev trea, knappt åtta minuter bakom, och Oskar Eklöf fyra). Bara ett halvt dygn senare dök Regborn upp på Södermanlands medeldistans-DM söder om Eskilstuna. Det blev seger (utom tävlan, man kan inte ta DM-guld i fel distrikt) med nästan tre minuters marginal.

Jag hade ju satt mina pengar på Jimmy Axelsson inför Kilsbergen trailrun, men Karlslundslöparen, som haft en sån fin säsong i trailskogen, fick nöja sig med tredjeplatsen, 2.18 bakom. I stället fixade Per Arvidsson tredje raka, på 56.47 över drygt 14 kilometer bitvis teknisk stig (slog sitt eget banrekrod med över minuten, extra starkt med tanke på att det var individuell start). Mattias Nätterlund var 22 sekunder efter in i slalombacken men kunde trots sin oomtvistade status som backkung inte ta in mer än en sekund där, och i mål var han 24 bakom (även han under gamla banrekordet, således). Jonathan Kandelin, som stod anmäld i motionsklassen över fem kilometer, sprang ändå långa och blev fyra på retsamma tiden 1.00.01.
Erica Lech skulle ju springa hem Kilsbergen trailrun enkelt – men hon kom inte till start. Det gjorde överraskande nog istället Josefin Gerdevåg (SM-brons i maraton 2012, distriktsrekord i både maraton och halvmaraton), som varit skadedrabbad senaste åren och inte gjort många tävlingar. Nu vann hon 46 sekunder före Starts Frida Nilsson (och över nio mintuer före Maria Johansson, Karlstad, på tredjeplatsen). 1.09.53 blev tiden, knappt fem minuter från Lechs banrekord.

Efter förra veckans smygstart var i princip hela Sverigeeliten i mountainbike i dag samlad, för första gången i år. Huskvarna mtb-tour utgick av coronaskäl men ersattes av endagstävlingen Huskvarna mountain, över sex varv på en 3,8 kilometer lång bana med runt 135 höjdmeter. Matthias Wengelin, som vann smygpremiären förra veckan, fick hårdare konkurrens nu men knep tredjeplatsen 1,5 minuter bakom segrande Emil Lindgren. Axel Lindh fyra, 29 sekunder bakom Wengelin.

Häromdagen kom också beskedet om att det blir ett cykel-VM efter många om och men. Det flyttar från Schweiz till Italien, och kommer ha start och mål på formel 1-banan Imola – på svintuffa linjeloppsbanor. För damerna blir det 144 kilometer och 2 750 höjdmeter. Linjeloppet kommer gå redan den 26 september, bara sju dagar efter sista etappen i Giro d’Italia. Tufft schema för Emilia Fahlin, alltså, men å andra sidan är det samma förutsättningar för i princip hela dameliten eftersom lejonparten kommer köra girot. Fahlins namn har för övrigt redan nu dykt upp i den preliminära startlistan för premiären av damernas Paris–Roubaix den 25 oktober, och vi vet ju att hon varit där och testat banan, så det är ingen överraskning.
Även om VM blir av så blir det bara för eliten. Inga junior- eller U23-klassen vilket betyder att Kumlabröderna Jacob och Jonathan Ahlsson inte får chansen att VM-debutera. För båda var det sista chansen i respektive klass, Jacob blir senior vid årsskiftet, Jonathan blir U23:a.