Äntligen är semestern över – nu drar vi igång bloggen igen (med en kort recap)

Efter en månad då jag haft semester och sprungit lite i Arvika, Kramfors, Bålsta, Nikkaloukta, Norrköping och Värnamo (och lite hemma i Porla) är jag nu tillbaka på jobbet igen. Jag orkar naturligtvis inte skriva mig igenom allt som hänt medan jag varit borta, men vi ska ta några ord om det största som passerat revy innan bloggen återgår till det normala från och med i morgon:
** Emilia Fahlin har valt att kasta in handduken till OS. Något som, åtminstone för mig, kom som en chock förra veckan. Den officiella orsaken är att hon känner sig ur form. Jag har sökt Emilia i dag, och vi får se när hon kan/orkar utveckla vad det handlar om.
– Jag har inte haft den uppladdning jag ville inför spelen med sjukdomar, krascher och operationer de senaste åren. Jag har drömt om en OS-medalj. Jag vill inte åka till Tokyo på semester. Jag ville vara i mitt livs form och prestera – inte åka dit för att titta på naturen, sa hon i det pressmeddelande SOK släppte förra vecka.
Fahlin har ju tidigare deltagit i två OS, men det här skulle bli det första där hon skulle få chans att köra för eget resultat i linjeloppet, och på papperet (om hon varit i form, alltså) fanns absolut en liten möjlighet till medalj. Det återstår att se när hon väljer att göra comeback, senaste tävlingen (den enda under min semester) var världstourens La Course i Frankrike den 26 juni, där hon var hjälpryttare åt danska lagkompisen Cecilia Uttrup Ludwig.
** Jonatan Gustafsson slutade på 14:e plats i U23-EM och Wilhelm Bergentz blev 18:e i U20-EM, båda i Tallinn och båda på 5 000 meter. Gustafsson var över minuten från sitt nysatta distriktsrekord (15.12,72 mot 14.08,04) i ett taktiskt lopp där distriktsrekordet hade räckt till en fjärdeplats medan Bergentz var 22 sekunder från sitt nysatta distriktsrekord i P19-klassen (14.58,56 mot 14.36,90) i ett lika taktiskt och ännu tätare lopp där 14.32 räckte för guld.
** Nyblivna örebroaren Jerker Lysell slutade på 18:e plats i sprinten i orienterings-VM, 1.04 från guld och 51 sekunder från medalj. Någon plats i svenska sprintstafettlaget blev det ändå inte, och hans VM tog därmed slut där. Den internationella säsongen fortsätter med världscuptävlingarna i Idre 12–15 augusti, och då kommer Martin Regborn göra comeback efter sin stressfraktur. Även Tisarens Andrea Svensson är uttagen, och får därmed (om jag inte missminner mig) göra världscupdebut (hon har tidigare tillhört landslaget men inte fått chansen att springa i blågult på seniornivå, som jag minns det; men hon tog ju JVM-guld 2015) efter att ha tagit en seger och en andraplats i världscuptesterna på skidorten. Lilian Forsgren är reserv i truppen.
** Ex-örebroaren Linus Rosdal slutade fyra i SM på tio kilometer landsväg (på 29.38), bara 13 sekunder från guldet och tio från medalj, på Anderstorp. Louise Wiker blev 13:e (36.25, knappt två minuter från medalj), Erica Lech 17:e (36.58), Fanny Schulstad 21:a (37.07) och Liduina van Sitteren 26:a (37.41). Wiker (brons i K40), Maria Nagle (tidigaer Eriksson, silver i K45 på 43.09), Marie Dasler (silver i K50 på 41.38), Liljana Persson (silver i K65 på 1.05.16) och Bo Persson (silver i M70 på 47.54) tog veteran-SM-medaljer. Noha Olsson vann DM på 5 000 meter, tillika första deltävlingen i långloppscupen, på 15.19,64, sju sekunder före träningskompisen Axel Sandberg och ytterligare fyra före Starts Per Arvidsson som tog kommandot i cupen när han följde upp med överlägsen seger i Semesterhalvmaran (på 1.12.49 – Erik Anfält var tvåa i sin comeback efter en hel del skadestrul senaste året, på 1.14.49). Dasler leder damernas cup tack vare en tredjeplats på DM och en fjärdeplats på halvmaran som vanns av Schulstad på 1.22.34. Nagle (42.20) och Joel Björkenbeck (35.45) vann motionstävlingen Sommarmilen som avgjordes samtidigt. van Sitteren inledde en ny (?) DM-svit med guldet på 5 000 meter, 23 sekunder före Vretstorps Ewa Pettersson och ytterligare 31 före Dasler (18.12,61/18.33,54/19.04,82).
** Jonathan Ahlsson tog, som förstaårssenior, ett sensationellt SM-guld i landsvägscyklingens kortdistansdisciplin efter att ha kommit loss tillsammans med Jacob Eriksson och besegrat honom i spurten. I förra veckan följde han upp med en fjärdeplats i etapploppet U6 cycle tour.
** Axel Lindh fick, efter vårens covid-bakslag, äntligen göra sin debut i senior-världscupen i mountainbike i Frankrike, men hade en tuff dag från sin svåra startposition och slutade på 71:a plats, avplockad med två varv kvar.
** Siri Englund slutade trea i det första, historiska riksmästerskapet i hinderbanelöpning (OCR), där ex-örebroarna Martin Bäckström och Sara Forsström tog hand om gulden, och följde dagarna därpå upp med SM-guld i både hinderbana (den som ingår i militär femkamp) och i just militär femkamp.
** Det blir ett triathlon i länet i år, trots allt. Efter de inställda tävlingarna i Nora och Viker står det klart att Vretstorps triathlon återuppstår, i augusti. Det har föreningen i varje fall hintat om på sin instagramsida. På en helt annan nivå, men i samma sport, vann Örebro AIK:s Sara Jakobsson ironmantävlingen Laponia triathlon på nya banrekordet 11.12.54 (simning på 1.11.14, cykel på 5.34.32 och löpning på 4.21.17), viket gav en segermarginal på 25 minuter.

Dramatik när Lindh och Ahlsson tog topp tio-placeringar på SM – Andersson vann Vinkbo backyard ultra för tredje året i rad

Länscyklisterna visste att hålla sig framme när herrarnas SM-linjelopp avgjordes på Tierp arena på söndagen. Ingen nådde förvisso Emilia Fahlins höjder (hon blev ju femma i går), men oj, vad de gav det chansen! Kumlasonen Jacob Ahlsson satte in första stöten och gick solo redan efter fem av de 25 7,6-kilometersvarven på den platta motorbanan, men blev inhämtad efter ett par mil i ensamt majestät längst fram. Med runt åtta varv kvar  kom fyra cyklister loss, och då fick lillebror Jonathan Ahlsson för sig att försöka brygga över till utbrytningen, som var drygt 20 sekunder före klungan. Han lyckades, och successivt anslöt ytterligare cyklister – däribland örebroaren Axel Lindh – så att en grupp om åtta bildades därframme. Proffset Tobias Ludvigsson var en av dem som tog sig upp, och eftersom fler av de bästa lagen (framför allt kanske Motala, med Ahlsson) hade cyklister med i utbrytningen dröjde det innan klungan lyckades organisera sig. Med fyra varv kvar hade utbrytningen 46 sekunder, som krympte till 34 med tre varv kvar, 32 med två varv kvar – och sedan ökade till 39 ut på sista 7,6-kilometersvarvet.
Ahlsson slet hårt men bet sig kvar ända tills CK Hymers Victor Hillerström Rundh satte in en rackarrökare till tidig spurt med kilometern kvar, vilket visade sig avgörande. Richard Larsen, Vincents CC, tog silvret för Lucas Eriksson, Gånghester CK. Lindh och Ahlsson blev sånär upphunna av klungan bakom, men tog sjunde och åttondeplatserna som sist av utbrytarna (Ahlsson två sekunder före 33-mannaklungan bakom, så tajt var det). Två riktigt starka prestationer, för man ska komma ihåg att Ahlsson är förstaårssenior och att Lindh egentligen är mountainbikecyklist och dessutom nyss kommit tillbaka efter covid-19-sjukdom.
Garphyttans Marcus Jansson, precis hemkommen från intensivt tävlande i mountainbikeorienterings-VM i Finland, hängde med i klungan hela vägen (19 mil på fyra timmar och 22 minuter, drygt 43 kilometer i timmen i snitt) och blev 30:e man. Jacob Ahlsson och örebroaren Matthias Wengelin, tidigare flerfaldig svensk mästare i mountainbike, var med i klungan ut på sista varvet men fick ge släppa och rullade i mål som 57:a respektive 59:a av de 127 som startade (60 tog sig i mål).
Tempo-SM avgörs i Lekeryd 5–6 augusti. Där är Jacob Ahlsson regerande svensk mästare.

I Karlskoga vann hemmalöparen Filip Andersson för tredje året i rad Vinkbo backyard ultra – som arrangerats just tre gånger. Precis som 2019 krävdes 25 varv/timmar, alltså nästan 17 mil, för att stå ensam kvar och ta hem segern (i fjol krävdes 27). Tre löpare klev av efter dygnet jämnt – Nina Eibring (Kristeinhamnslöpare och backyard-legendar som blev bästa kvinna i tävlingen), Luigi Belcastro (en 59-åring från Stockholm) och Trail stories-bloggaren Niklas Holmström (från Torshälla). Andersson som vann är densamma som ett tag, tillsammans med sambon Leonora Johnson (som också var med i helgens tävling) hade FKT på Bergslagsleden och som var tvåa på vinterns 100-mileslopp i Storstenshöjden.

Regborn tvingades bryta igen – då blir det VM utan länslöpare för första gången sedan 2013 (Plus: Bröderna Ahlsson och Wengelin tog säsongens första segrar – och Kåregren cyklade runt Vänern på rekordtid)

Det blir inga lokala orienterare i VM i år, för första gången sedan 2013 (då Filip Dahlgren förvisso fanns med som reserv i den svenska truppen, men utan att få springa något – debuten skedde först året därpå). Även om truppen inte tas ut förrän på tisdag kan man inte dra någon annan slutsats än det efter helgens VM-testtävlingar i Tjeckien. Lilian Forsgren och Ellinor Tjernlund har inte varit nära att blanda sig i snacket om de blott fyra svenska platserna som finns att fördela på respektive distans – och Martin Regborn fick i dag bryta för andra dagen i rad. På gårdagens medeldistans skedde det redan efter första kontrollen, i dagens långdistans tvingades han kasta in handduken efter den åttonde. ”Funkade bättre idag så länge det var uppför eller platt. Men låren krampade något så fruktansvärt så fort det blev utför”, skriver han i sin offentliga träningsdagbok på Strava. ”Mest ont gjorde det faktiskt att inte få springa hela banan. Magisk långdistansorientering som hade passat en Regborn i storform perfekt”, skriver han vidare och konstaterar att det i varje fall är positivt att han kan springa igen efter sin stressfraktur: ”Blir bra med grundträning nu.”
Tove Alexandersson och Gustav Bergman visade att de regerar svensk orientering just nu och vann båda för andra dagen i rad. Tjernlund och Forsgren var nia och tia av svenskarna, 13:e och 14:e totalt i tävlingen (flera andra nationer deltog), drygt 19 respektive drygt 20 minuter bakom Alexandersson.
Nå, det är bara att ladda om för sprint-DM på lördag.

Om två veckor avgörs linjeloppet i cykel-SM på en motorbana i Uppland, så vad passade väl bättre än att bröderna Jacob och Jonathan Ahlsson i helgen tog säsongens första segrar – just på två motorbanor i Uppland? Förvisso inte på Tierp utan på Arlanda testtrack respektive Gillingebanan, men ändå. Jacobs vann lördagens tävling, Arlanda testtrack race, efter att ha kommit loss och hållit undan under sluttampen av de 20 2,4-kilometersvarven runt banan. Han korsade mållinjen elva sekunder före en 40-mannaklunga där klubbkompisen (i Motala) Hugo Forssell (som vunnit det mesta i nationella sammanhang i år) spurtade hem andraplatsen.
Jonathan, som var den starkaste av bröderna i Estland förra helgen men som fick nöja sig med en 24:e-plats på lördagen, slog istället till med segern i söndagens tävling, HIQ grand prix. Precis som Jacob kom han loss själv (här var det 60 minuter plus två varv som gällde, vilket den här gången innebar 18 varv och totalt 52,2 kilometer på 67 minuter). Jonathan fick en bredare segermarginal än brorsan och korsade linjen 78 sekunder före tvåan, Ryska postens Jacob Wihk (som var med i en fyramannagrupp där Forssell blev tvåa, trea totalt). Jacob blev 15:e man, knappt två minuter bakom brorsan.

På tal om första segern för säsongen så tog även Matthias Wengelin den – eller snarare dem – på lördagen. För Borlänge tour hade ställt om sin mountainbiketävling till ett endagsevenemang, men med två etapper – och örebroaren tog hem båda. Först en intensiv shorttracktävling (ny SM-disciplin för året) där Wengelin var sex tiondelar före hemmacyklisten Joel Burman efter åtta knappt tre minuter långa varv. Sedan ett vanligt crosscountry-lopp (OS-disciplinen) där Wengelin var sekunden före tvåan Vilgot Lindh i mål efter 74 minuter, 27 kilometer och 800 höjdmeter. Axel Lindh var tillbaka efter sin covid-19 (som stoppade start i världscupen) och blev 31:a respektive 16:e, Almbys Anton Birath blev 20:e respektive 36:a.
Kopparbergs Oskar Söder tog en tredjeplats i P14-klassen på söndagen (sekunden från seger och fyra före fyran Gustav Enhörning, Almby), medan Carl Enhörning, Almby blev fyra, knappa sekunden från pallen i P16.

Längst av alla i länet vågar jag dock lova att Örebrocyklisternas Tomas Kåregren, en 31-årig öreborare (som på den här bloggen bara nämnts då han i fjol förlorade Hjälmartempot med två sekunder efter 3,5 timmars trampande), cyklat i helgen. 45 mil runt Vänern (med start och mål i Mariestad) – på 14.17.40. Tiden på rull var dock bara 13.06, vilket ger en medelhastighet på över 34 kilometer i timmen när Kåregren väl satt på hojen (knappt 30,5 kilometer i timmen med stoppen. ”Skulle med rätt förutsättningar och [utan att] ha strul med navigering kunna kapa det minst 45 minuter. Men å andra sidan har inte jag hittat någon annan som cyklat det snabbare, varken solo eller i grupp”, skriver han på instagram. Troligen nytt rekord, alltså. Någon som antar utmaningen att försöka göra om prestationen ännu snabbare?!

Några resultat från bonustävlingen i Motivationsserien, tiokilometersloppet på Väster i lördags, verkar inte bli publicerade.

Fahlin skrällsjua i Spanien – och både Gustafsson och Forsgren vidare till kvartsfinal i orienterings-EM (men Lindh missar världscupdebuten efter covid-19-test)

Emilia Fahlin tog lite överraskande (med tanke på att hon är mitt i ett träningsblock inför OS) säsongens fjärde topp tio-placering när andra och sista endagarsloppet under Navarra women’s elite classics flagg avgjordes med start och mål i Pamplona i dag. Örebrocyklisten var med i den runt 20 man starka klungan som jagade ikapp de sex utbrytarna med runt fem av de 126 kilometerna kvar att köra (Fahlin gjorde dock inget av jagandet, eftersom hon hade lagkompisen Marta Cavalli med där framme). Gårdagsvinnaren Annemiek van Vleuten attackerade med kilometern kvar men blev upphunnen av kubanska Arlenis Sierra och amerikanska Ruth Winder med 500 meter kvar – och Sierra hittade rätt position och avgjorde i spurten.
Grace Brown vann klungspurten, med 21 cyklister, sex sekunder bakom tättrion – medan Fahlin kämpade sig till en fjärdeplats i den gruppen och därmed en sjundeplats totalt (Cavalli blev sjua, och eftersom jag inte lyckats komma över några tv-bilder från uppgörelsen vet jag inte om de hjälptes åt på något sätt eller om de spurtade för varsin placering, men det är ju rätt troligt att Fahlin drog upp italienskan).
Med start tisdag 25 maj kör Fahlin det sex etapper långa Thüringen runt. Därefter återstår bara två tävlingsdagar före OS.

Även örebroaren Axel Lindh skulle ha tävlat internationellt i helgen – planen var debut i världscupen på seniorsidan i Nove Mesto. Men på plats nere i Tjeckien testade han, helt utan symptom, positivt på rutintestet för covid-19, och därmed får varken han eller de medtävlare han bott med senaste dygnen tävla i helgen. Det berättar Lindh på instagram. ”Det är spelets regler för tillfället och inte mycket att göra nånting åt. Då jag känner mig pigg hoppas jag det är över igen inom kort. Jag kommer snart vara tillbaks. Men just nu är det mest ett mörker”, skriver han. Nästa värlscuptävling körs i Österrike i juni.

Hemma i Sverige kördes i kväll andra deltävling i Xamera cup, en serie landsvägscykel-tävlingar på svenska motorbanor vars totalställning kommer ge poäng i Sverigecupen. Kumlabröderna Ahlsson, som numera båda tävlar för Motala AIF och Maifracing, tog sig vidare från kvalheaten på den trånga gokartbanan i Jönköping där tävlingen kördes, och Men fanns inte med i den fyramannagrupp som gjorde upp om det efter 31 varv i finalen (det var 40 minuter plus tre varv som gällde). I stället stod klubbkompisen Hugo Forsell som segrare för andra tävlingen i rad, återigen närmast före Vincents CC:s Richard Larsen. Jacob blev tvåa i den stora klungspurten bakom (alltså sexa totalt) medan Jonatan blev elva.
Jacob är femma i sammandraget, Jonathan elva (Matthias Wengelin nia trots att han inte körde i kväll, han var ju femma i premiären). I morgon körs den tredje och näst sista deltävlingen i cupen, ett längre race (90 minuter plus två varv) på Kinnekulle.

Jonatan Gustafsson bara fortsätter att imponera. Sjundeplatsen i knockoutsprint-SM gav honom en skrällplats i svenska EM-truppen, och när örebroaren i dag gjorde landslagsdebut i kvalet till morgondagens knockoutsprint. slog han till med en fjärdeplats i sitt heat, bara 17 sekunder bakom fyrfaldige världsmästaren (och ex-Tisaren-löparen) Matthias Kyburz. Ned till den hotande 13:e-platsen (topp tolv från vart och ett av de tre kvalheaten avancerade till lördagens kvartsfinaler) hade Gustafsson betryggande 22 sekunder. Även Lilian Forsgren, som snubblade in till mästerskapet som skadereserv men som gör sitt femte raka EM och aldrig ska räknas bort, tog sig vidare – om än som tia i sitt heat och med blott fyra sekunders marginal.
Sverige blev, tillsammans med arrangörsnationen, det mest framgångsrika laget i kvalet med 14 löpare vidare. Totalt delade 15 länder på de 72 platserna, men Sverige, Schweiz och Norge stod för över hälften (39). Då blev ändå dubble världsmästaren Gustav Bergman, som dominerat hemma i Sverige senaste året, utslagen och Isac von Krusenstierna diskad för att ha sprungit genom ett förbjudet område.
Kvartsfinalerna startar 13.20 på lördagen, och SVT sänder (tävlingen dubblerar som årets första i världscupen). Var på hugget, för Gustafsson går ut direkt i den första, ihop med bland andra Jerker Lysell. Sedan blir det väntan till den allra sista, 14.15, då Lilian Forsgren gör upp med bland andra landslagskompisarna Vilma von Krusenstierna och Lina Strand om en plats bland de tre bästa som avancerar till semifinalerna (från de tre semifinalerna går sedan topp två vidare till finalerna).

F

f

Tisaren defilerade till klubbens största stafettseger någonsin – men 23-faldiga världsmästaren var nervös inför avgörandet: ”Hade svårt att sova”

Det blev, som väntat får man väl säga efter Lilian Forsgrens mäktiga avslutning på sista nattsträckan, aldrig spännande när Tisaren i dag defilerade hem elitstafetten som ersatte årets Tiomila. I söndagens jaktstart drygade 23-faldiga världsmästaren Simone Niggli på fjärdesträckan (dagens första) ut försprånget till jagande IFK Göteborg från knappt nio till över tolv minuter. Ellinor Tjernlund ville inte vara sämre och utökade till nästan 19 minuters ledning innan Josefin Tjernlund förde laget i mål 16,5 minuter före IFK Göteborg. En helt enorm segermarginal, och Tisarens första seger genom tiderna i en stafett av den här magnutiden (Tisaren har varit tvåa i Tiomila, tvåa på mixedsprintstafett-SM och trea på stafett-SM).
– Jag hade svårt att sova för att jag var så nervös. Men jag är väldigt nöjd med min insats, jag höll ihop orienteringen hela vägen, sa Niggli, som gjorde comeback i stora sammanhang, till Orienteringsmagsinet efteråt.
Hon framhöll dock främst de tre nattlöparna Andrea Svensson, Lovisa Persson och Forsgren:
– Det var de som bäddade för det fantastiska utgångsläge som vi fick.
Moa Alsiö, Lovisa Gustafsson och Karin Lindgren sprang in det länsanknutna B-laget på en 20:e-plats av 32 startande lag, drygt 80 minuter bakom Tisaren.
På herrsidan låg ju Tisaren på 14:e plats efter natten. Daniel Martinsson och Daniel Attås på de två första dagsträckan förde upp laget på en smått sensationell sjätteplats (med tanke på laguppställningen), men Gustav Hindér på sistasträckan tappade sju placeringar (utan några större bommar, vad jag kan se, men han ställdes mot vassa löpare som Albin Ridefelt och William Lind).
KFUM Örebro slutade på 29:e plats av 45 startande lag, 79,5 minuter bakom Stora Tuna som vann herrstafetten 42 sekunder före Emil Andersson.

Nu har resultatlistorna från lördagens elit-mountainbike-tävling i Huskvarna, Huskvarna mtb, landat på nätet. Örebroaren Axel Lindh blev, som jag skrev i går, trea bakom Emil Lindgren och Oscar Lind (som båda tävlar för Serneke-stallet). Han var 67 sekunder bakom Lindgren, 44 från Lind och hade 31 bak till fjärdeplatsen. Matthias Wengelin fick nöja sig med en 19:e-plats efter att kedjan gått av på det första av de sju varven. ”Kul med premiär på MTB:n i dag! Inte lika kul att dra av kedjan direkt och få springa första varvet”, skriver han på instagram.
Almby hade med två U23-cyklister i tävlingen, Adam Pettersen och Anton Birath. De blev 24:a och 27:a av samtliga 36 startande (Birath blev varvad och avplocka, Pettersen kom i mål tolv minuter bakom Lindgren). I U23-klassen räckte det till elfte respektive 14:e plats.

DM-silver till persande Bergdahl, minutpers av Schulstad trots covid-19 och knockout av Forsgren i elitstafetten

Lisa Bergdahl tog silver i Göteborgs friidrottsförbunds distriktsmästerskap på 10 000 meter i kväll. En medalj att lägga till samlingen – absolut – men framför allt noterade den Fellingsbrofostrade löpare, som sedan ett antal år tillbaka bor i Göteborg och tävlar för Sävedalen och därför kan göra upp om DM-medaljerna där nere, nytt personligt rekord på distansen med nästan åtta sekunder (hennes senaste noterades när hon tog DM-guld på för dagen fyra år sedan – och då gav tiden henne en plats på U22-EM; de två loppen var fram till lördagen faktiskt de två enda Bergdahl gjort på distansen på bana, senaste åren har hon fokuserat mer på 5 000 meter där hon var åtta på SM i fjol). Bergdahls nya pers skrivs till 35.36,02, och det innebär att hon fick ge sig mot Örgrytes Johanna Larsson med knappt sex sekunder (Larsson kom till tävlingen med ett sämre pers än Bergdahl, men förbättrade sitt från 35.52 till 35.30,19). Trea, Örgrytes Johanna Widarsson Norbeck, var drygt 24 sekunder bakom Bergdahl, så silvret var aldrig hotat. ”Övertygad om att det finns snabbare tider, more to come”, skriver Bergdahl på instagram.
På plats på Slottsskogsvallen, men utom tävlan för DM-medaljerna, var Örebro AIK:s Liduina van Sitteren, som gjorde sin första arenatävling för året. Hon sprang in som fyra på 36.35,79 (minuten bakom Bergdahl), 1,5 minuter över perset från Stockholm stadion i fjol.
Norr om Stockholm avgjordes Bålsta stadslopp, en elittävling över tio kilometer landsväg med åtta damer och åtta herrar, och där sprang Hälleforsbördiga dubbla VM-löparen Louise Wiker in som femma på 35.45 (alltså nio sekunder över Bergdahls tid på bana i Göteborg). ”Efter en mycket strulig senvinter och vår var det lite mer nervöst än vanligt”, skriver Wiker på instagram och fortsätter: ”Nu är det bara hoppas att skadeperioden är bakom mig så när pollensäsongen är över kanske det kan gå ännu lite fortare.” Tiden var ändå den snabbast Wiker gjort på milen – landsväg som bana – sedan hon blev mamma sommaren 2019 och bara en minut från landsvägsperset från 2017.
I samma lopp slutade KFUM Örebros Fanny Schulstad åtta på 36.57. Hon står bara antecknad för en landsvägsmil i statistiken – Tjejmilen 2019 – och det här var pers med exakt en minut (och 15 sekunder under hennes enda tid på 10 000 meter). Men Schulstad har egentligen gått framåt mer än så sedan dess och sprang ju 36.40 i ett testlopp på Väster i Örebro för tre veckor sedan. Sedan dess har hon dock genomgått covid-19, avslöjar hon på instagram, så kanske inte konstigt att toppformen inte infann sig till den riktiga säsongspremiären. ”Tävlingsdebuten avklarad efter vinterns sega skada! Bockade av covid för två veckor sedan så nu kan det (förhoppningsvis) bara bli bättre!”, skriver hon på instagram.
Nyligen OS-uttagna maratonlöparen Carolina Wikström, LK Roslagen, vann tävlingen på 32.42, tolv sekunder före Hanna Lindholm, Huddinge.
Både van Sitteren, Wiker och Schulstad (och Erica Lech och Jonas Nilsson) springer halvmaraton i Jordbro nästa söndag.

I skogarna söder om Eskilstuna gick Lilian Forsgren på knock på tredjesträckan för Tisaren i den elitstafett som ersatt Tiomila, som skulle avgjorts i Valdersmarsvik den här helgen, och som inleddes med tre sträckor i mörker sent på lördagskvällen (de tre sista går i dagsljus på söndagen). Tisarens landslagsstjärna, som hade en liten sämre helg i EM-sprintuttagningen i Norrtälje förra veckan och därför ”bara” är reserv till det mästerskapet skickades ut som trea efter att Andrea Svensson varit snabbast på förstasträckan (med 24 sekunders marginal) och Lovisa Persson sedan hållit i och bara tappat 53 sekunder på fyrfaldiga världsmästaren Helena Bergman (som sedan gulden dock både lagt landslagskarriären på hyllan, fött barn och tagit sig igenom ätstörningsproblematik) på andrasträckan. Mellan dem Runa Fremstad. OK Ravinen–Göteborgs-Majorna–Tisaren, alltså.
Men redan till startpunkten, alltså före första kontrollen, hade Forsgren tagit in de 53 sekunderna och var uppe i tät. Och därifrån tittade hon aldrig bakåt. Ingen bom, och på ren löpstyrka gick hon ifrån resten av fältet med nästan nio minuters marginal på en bana där Forsgren hade 51 minuters löptid. Otroligt imponerande.
IFK Göteborgs Sina Tommer avancerade till andraplatsen, men var 8.55 bakom, Järlas Elsa Jansson på tredje 9.54 efter, Göteborg-Majornas Hanna Mårtensson på fjärde 11.43 bakom. Och så vidare.
Hur motståndet såg ut? Tja, det var inga extraordinära löpare på Forsgrens sträcka, men det berodde framför allt på att få andra lag har en sådan bredd som Tisaren och kan offra en sådan löpare på sträcka tre av sex. De flesta av de bästa (utom Tove Alexandersson) är på plats, till exempel har hela fem av nio svenska damer som är uttagna till EM, som startar om drygt en vecka, valt att springa stafetten.
Tre sträckor återstår när stafetten startar om vid lunchtid i morgon, men med tanke på att Tisaren har Simone Niggli, Ellinor Tjernlund och Josefin Tjernlund på de tre sista ska det till någon gigantisk fadäs för at en niominutersledning inte ska räcka för att laget ska kunna defilera till seger, oavsett vad motståndarna heter. Det är nästan så man känner sig lite blåst på att få se Niggli mäta sig med de största namnen (och kanske göra en klassisk Niggli-upplöpning, från de framgångsrika Tiomila-åren), och framför allt känner man sig blåst på en riktig Tiomila … Tisaren kunde gått för det i år.
Tisarens nyförvärv Linnea Claesdotter en fin förstasträcka i det länsanknutna kombinationslaget och växlade som nia, 4.24 bakom Svensson, och klubbkompisen Anna Hallméns ännu bättre andrasträcka förde sedan upp laget till en sjundeplats. OK Skärmens Sofia Johansson, som gått på orienteringsgymnasiet i Hallsberg, tappade dock sju placeringar och många minuter på tredjesträckan, och Moa Alsiö går ut 21 minuter bakom Niggli i morgon.
På herrsidan sprang EM-skrällen Jonatan Gustafsson ett nytt topplopp när han gick ifrån resten av fältet och skickade ut KFUM Örebros tjeck Tomás Rusý i ledning med 24 sekunder.
Han tappade 14 placeringar och Magnus Palm ytterligare sex, så laget startar om som 21 i morgon, nästan 14 minuter bakom Ravinen och Stora Tuna som avslutade natten med tre sekunder mellan sig. Tisaren är som väntat bästa länslag även på herrsidan, på 14:e plats, 9.06 bakom, efter att Johan Aronsson växlat först på 19:e plats (4.12 bakom Gustafsson, dock i en grupp med elfteplacerade Eksjö SOK bara 20 sekunder före) och Filip Jacobsson sedan tagit nio placeringar men Mathias Drage tappat fyra igen.

I Huskvarna mtb, säsongens andra större mountainbiketävling efter den i Varberg för två veckor sedan, slog örebroaren Axel Lindh till med en finfin tredjeplats bakom Emil Lindgren och Oscar Lind. Jag har inte lyckats få tag i någon resultatlista utan bara läst resultaten i sociala medier, så jag får återkomma med mer i morgon. ”Körde ett stabilt race och är nöjd med insatsen. Skönt att se att formen knallar åt rätt håll”, skriver Lindh hur som helst på instagram.

Fahlin inte med i täten i Amstel gold race – men Wengelin överraskade när nationella cykelsäsongen drog igång (slog Ahlsson-bröderna!)

Amstel gold race blev en sådan där tävling jag inte har jättemycket att skriva om, ur Emilia Fahlins perspektiv. Dels har jag inte hunnit prata med henne efteråt, dels var tv-sändningen så kort att man inte hann se henne i bild (den tidigare tätklungan hade i läget när sändningen satte igång redan splittrats i två, och gruppen som Fahlin hamnade i var 1,5 minuter bakom när vi kom in) och dels har varken teamet eller Fahlin själv skrivit något om tävlingen i sociala medier efteråt.
Klart är i varje fall att FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope först och främst körde för danska stjärnan Cecilie Uttrup Ludwig i den här småkuperade, nederländska världstourtävlingen, men hon har tufft när det blir spurtavgörande och fick nöja sig med en sjundeplats i tätgruppen som bestod av 18 cyklister (Elisa Longo Borghini och Katarzyna Niewiadoma var loss med marginal med 500 meter kvar, men väntade ut varandra tills klungan kom ikapp och blev åtta och tia). Marianne Vos är i gammalt gott slag inför OS-sommaren och såg ut att vinna spurten enkelt tills hon jublade lite för tidigt (såg hon inte loppet i onsdags?!) och sånär blev omkörd av Demi Vollering på linjen (men målfotot visade att Vos ändå hade några centimeter tillgodo).
Fahlins grupp körde inte alls lika fort sista biten och tappade 7,5 minuter på täten på det sista 17-kilometersvarvet (om det nu stämde att det var 1,5 när tv-sändningen började) och var nästan tio bakom i mål. Fahlin rullade i mål tillsammans med världstourdebuterande (om man inte räknar starten för landslaget i Vårgårda 2019) Nathalie Eklund, hon som spurtslog då handskadade Fahlin på SM i fjol (Eklund har en bakgrund som yrkesdansare och började inte cykla på allvar förrän 2018!). Där bak bokfördes Örebrocyklisten som 59:a i tävlingen. Hon avslutar våren med La Flèche Wallone, Vallonska pilen, på onsdag. Efter den tävlingen ska jag definitivt ringa och höra om fortsättningen, så då utlovas en mer fullödig rapport.

På hemmaplan var det premiär för Xamera cup, var sammandrag kommer räknas som den första delen i Sverigecupen i landsvägscykel. Inför de 34 varven (90 minuter plus två varv) på Sviestads motorbana var de största länsförhoppningarna förstås satta till bröderna Ahlsson, i år tillsammans i Maifracing, men det var mountainbikespecialisten och tidigare svenska mästaren Matthias Wengelin som var starkast när 35 man kom in till spurtuppgörelsen.
Wengelin brottade sig fram till en femteplats, sekunden bakom segrande Hugo Forsell (på cykelmanér får de förstås samma tid, men tävlingen använde ett resultatsystem där alla sekundskillnader skrevs ut). Jacob Ahlsson blev åtta, Jonathan Ahlsson 16:e, Garphyttans Marcus Jansson (som på landsväg tävlar för CK Hymer) 21:a, Örebrocyklisternas Marcus Johansson 26:a och Axel Lindh 36:a (knappt två minuter bakom, han var först av dem som inte lyckades gå med klungan hela vägen).
Xamera cup fortsätter med tävlingar på Mantorp 7–8 maj.

Liten guide till Amstel gold race – en ny bana som kan passa Fahlin (och svensk mountainbikepremiär!)

I morgon är det dags för säsongens sjätte tävling på landsvägscyklisternas värlstour, och i veckan OS-uttagna Emilia Fahlins näst sista för våren: Nederländska Amstel gold race.  Tävlingen, som i fjol blev helt coronainställd, har normalt haft start i Maastricht och mål i Berg en Terblit och varit ett knappt 130 kilometer långt men väldigt småkuperat race (senast 19 namngivna stigningar). Men i år körs tävlingen över (knappt) sju varv på en 17 kilometer lång bana för totalt 116 kilometer. Varvet innehåller tre stigningar: Geulhemmerberg (31 höjdmeter på 600 meter med en brantare andra halva), Bemelerberg (43 höjdmeter på 900 meter, inte jättebrant) och Cauberg (57 höjdmeter på 900 meter med ett riktigt brant mittenparti med över 15 procent lutning på ett ställe), två kilometer före mål som precis som vanligt är beläget i Berg en Terblijt. Det är inga backar som kommer bli extremt utslagsgivande på egen hand, men när de ska köras gång efter gång kommer klungan att nötas ned, och börjar någon attackera i front i botten av någon backe på femte eller sjätte varvet kommer det sannolikt att hända grejer.
Har Fahlin kalasben, vilket hon förvisso uttryckt att hon inte har för tillfället, skulle det här kunna vara en bana som passar henne rätt bra, men å andra sidan vill säkert både Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli också vara med och tävla, så vi får se vilken roll Örebrocyklisten tilldelas i laget. Övriga i FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscopes laguppställning är Stine Borgli, Brodie Chapman och Évita Muzic (som var den enda som körde Brabantse pijl med Fahlin i onsdags).
De flesta av de bästa ställer upp – toppåkare som Anna van Der Bregge, Annemiek van Vleuten och Marianne Vos lär förstås vara jäkligt sugna på en framgång på hemmaplan.
Damernas startar tidigt, Eurosport sänder 11.05–12.05.

I Varberg arrangerades i dag landets första mountainbiketävling i år – förstås enkom för eliten enligt gällande restriktioner. Axel Lindh (örebroare som tävlar för Team Ormsalva) körde in som femma, drygt 1,5 minuter bakom segrande Emil Lindgren. Matthias Wengelin var anmäld men kom inte till start (återstår att se om han kör Sverigecupspremiären i landsvägscykel i morgon, som han också är anmäld till). Almbys Adam Pettersen kom till start, men bröt.

f

F

Så här (tror jag) att Ullmax vinterserie slutade – och de vann i sådana fall

Dagens delomgång i Ullmax vinterserie (även känd som Nattcupen, men i helgen med möjlighet att välja om man ville springa i ljus eller mörker), som avgjordes i mycket krävande terräng ovanför Klockhammar (i terrängen runt Rusakulan), ställde nya krav på mig som försöker göra någon sorts sammanställning. Det publicerades nämligen (i varje fall inte ännu) regelrätt resultatlista, utan alla som ville laddade upp sina gps-filer i analysverktyget Livelox, och så var det bra med det (vilket naturligtvis inte är några konstigheter när det bara är en träningstävling, men de sex första delomgångarna bjöds det ju på fina listor). Problemet är dels att jag inte tror att alla resultat kommit in (i sådana fall störtdök antalet deltagare plötsligt) och dessutom har alla inte startat och (framför allt) stannat sina pulsklockor vid start och mål, vilket gör att man får räkna manuellt på tiderna (och en sådan som Nelly Mårtensson på damernas mellanbana bommade sista kontrollen, vilket man fick kolla ganska nära för att notera). Nå, jag tror att jag sorterade ut det hela och att Järlas Erik Berzell (som bor, eller i varje fall bott, i Hallsberg) var snabbast på långa banan trots att han är fyra i resultatlistan (jag ber om ursäkt för eventuella felräkningar). Orions Anton Johansson (som är sambo med Ellinor Tjernlund i Örebro) blev med samma uträkning tvåa i dag och säkrade hur som helst segern i sammandraget närmast före Simone Niggli, som inte lämnat in något resultat i dag. Bästa dam blev i stället Ellinor, 13 sekunder före systern Josefin Tjernlund och drygt fem minuter före klubbkompisen och landslagslöparen Lilian Forsgren (som jag var ute i Klockhammar och träffade för ett reportage ni kan läsa på tisdag).
Karin Lindgren tog hem mellanbanan, men Lovisa Gustafsson, som bara var åtta sekunder bakom, säkrade ändå ”totalsegern” närmast före Sofie Bodin som var trea, distanserad med knappt fem minuter.
Och anledningen till att det inte räknades några riktiga resultat eller totallistor i år var att regeringen infört totalförbud mot tävlingar för alla under elitnivå, därför har tävlingarna fått genomföras som träningstävlingar, utan sammandrag (mer än på denna blogg). Återstår att se om det ändå görs några mer ordentliga listor från finalen, och om jag i sådana fall får anledning till att uppdatera listorna nedan.

Ullmax vinterserie, preliminär slutställning 2021. Uträkning: Jonas Brännmyr

I dag avgjordes också tredje och sista mountainbiketävlingen (Alanya avocado mtb cup) i turkiska Alanaya för den här gången, en nivå upp jämfört med de två tidigare tävlingarna (den här på UCI 1-nivå). Örebroaren Axel Lindh slutade på 20:e plats, drygt sju minuter bakom franska Victor Koretzky som precis som de två tidigare dagarna vann närmast före polska Bartlomiej Wawak.
”Kom ut risigt i starten och fick springa delar av första varvet i lång, långsam kö. Framme vid första langningzonen var jag redan dryga minuten efter täten och vid varvning ut på andra varvet klev Turkiska mästaren, som jag körde med, av för han ansåg sig vara för långt bak för att fortsätta. Jag gnetade vidare utan att hitta nåt särskilt gott flyt”, berättar Lindh på instagram.

Karlskogingen Åsa Zetterberg-Eriksson avslutade säsongen, där hon varit ensam skidorienterare från länet, med en tolfteplats på långdistans-SM i Alfta.

Axel Lindh förste mountainbikecyklisten att dra igång säsongen – fyra minuter bakom trefaldige världsmästaren i dag

Misströstar ni? Mja, men det finns åtminstone en konditionsidrottare i länet som tävlar i helgen. Mountainbikecyklisten Axel Lindh, 27, som förvisso inte tävlar för någon Örebroklubb (han tävlar – tävlade i alla fall i fjol – för Team Ormsalva), men bor i varje fall i stan. Och han, som den här tiden på året brukar vara på Cypern och köra ihop med vapendragaren Matthias Wengelin (som den här gången är kvar hemma i Örebro och trampar Zwift) är nere i turkiska Antalya och tävlar. I torsdags blev Lindh 19:e i Karaburun mtb cup, en täving på UCI 2-nivå med starkt startfält där franske OS-deltagaren (och trefaldige stafettvärldsmästaren) Victor Koretzky vann en spurt mot polacken Bartlomiej Wawak (Lindh var knappt sex minuter bakom dem i mål, två bakom brorsan Vilgot Lindh, som däremot inte har någon anknytning till Örebro – avstånden framåt blev stora eftersom Lindh fastnade bakom en stor krasch). Och i dag blev han 13:e, drygt fyra minuter bakom Koretzky som vann igen (men nu bara knappa minuten bakom Vigot) i en UCI 2-tävling med namnet Justiniano hotel mtb cup. I morgon avslutas veckosluttets tävlingar i Alanya med en tävling på snäppet högre nivå, UCI 1, under namnet Alanyca avocado mtb cup.

Precis om i medeldistansen förra helgen slutade Karlskogabördiga Åsa Zetterberg-Eriksson tia (återigen som enda representant för länet) när sprintdistansen avgjordes i skidorienterings-SM i Alfta. I morgon avslutas skido-säsongen med långdistans-SM som också är 13:e och sista deltävlingen i Sverigecupen.