Wengelin VM-femma – och för tre år sedan hade Sundström varit i Finnkampen

Matthias Wengelin, den nyinflyttade örebroaren som tävlar för Almby, blev VM-femma i sprint i kväll. Text kommer på na.se inom kort och i morgondagens papperstidning. Det var blandade känslor när jag pratade med Wengelin, på telefon från Tjeckien, eftersom han aldrig tidigare varit bättre än runt 20:e på VM, men samtidigt kände att han mycket väl kunde ha tagit en VM-medalj om han inte fått en tryckare när han var på väg att runda fältet efter en dålig start i semifinalen, och därför hamnade på tvären nedför ett dropp och knäckte bakfälgen. Annars vann han åttondelsfinal, kvartsfinal och B-final, efter en femteplats i kvalet. Redan i morgon tvingas han flyga hem från Tjeckien, trots att han är på plats får han inte köra crosscountryloppet, OS-disciplinen, eftersom förbundet inte anser att hans rankning och därmed startposition räcker för att göra ett bra resultat. I stället blir det, om kroppen känns bra, Ränneslättsturen i Eksjö samtidigt som VM-crosscountryn körs på söndag.

Redan i går kväll svarade Tim Sundström (lite i skymundan av, men i samma lopp som, Johan Rogestedt supertid) sitt livs lopp i Sollentuna GP. Trots blodproppen som förstörde en hel del av träningen i vintras och hela inomhussäsongen sprang medeldistansaren från Örebro nästan 1,5 sekunder snabbare än han någonsin gjort tidigare, lika mycket snabbare än hans årsgamla distriktsrekord (något nytt blir det ju inte, eftersom han sedan i november tävlar för Stockholmsklubben Tureberg). Tiden? 3.45.16. 2013 hade den gett honom hade den tiden gjort honom till Sverigefyra (Sverigetrea om man räknar bort Nacereddine Hallil som inte var ”landslagssvensk” då) och hade med råge räckt till en finnkampsplats (den tredje gick till just Rogestedt, som hade ett årsbästa på 3.46,34 den säsongen). Men sedan dess har bredden på svensk medeldistanstopp vuxit explosionsartat, och 2016 räcker tiden, trots att vi fortfarande är i början av utomhussäsongen och inte hunnit halvvägs genom kalenderåret, bara till en åttondeplats på svenska årsbästalistan. Det kommer bli tuff kubbning om finnkampsplatserna i år …

Tisarens Daniel Attås är trea totalt efter två dagar i Idre tredagars, tappade en placering totalt genom en åttondeplats i onsdagens medeldistans, som var betydligt jämnare än tisdagens utspridda långdistans. Lovisa Persson, Josefin Tjernlund och Ellinor Tjernlund fixade en tisartrippel på positionerna åtta, nio och tio i damloppet, sju-åtta minuter bakom Domnarvets Emma Johansson som vann stort. Lilian Forsgren tog sig i mål för första gången under Idreveckan, på 15:e plats (hon, liksom de flesta andra orienterare efter den tävlingstunga våren, är ju i träningsfas just nu). I sammandraget ligger Josefin bäst till inför torsdagens avslutande långdistans, med en sjätteplats.

Redan i går återupptogs, helt utan att jag märkte det, Milans poängtävlingar med deltävling åtta, i skogarna nordväst om Striberg. Eftersom Martin Regborn var i Idre blev det ohotad seger för … Filip Dahlgren. Garphyttelöparen 2.42 till tvåan Oskar Arlebo, hela 10.31 till trean Albin Arlebo, båda KFUM Örebro. Ellinor Eriksson bästa dam på åttonde plats. Oskar tog även över ledningen totalt, men det beror mest på att varken Regborn (fyra) eller Dahlgren (tre) hunnit upp i de fem deltävlingar som får räknas än.

Röjler och Knoblach? Jodå, de klarade även dagens sträcka på Bergslagsleden. Passerade platsen där de bröt i fjol med gott humör, men drabbades sedan av problem med oroväckande meddelanden i direktrapporten (innan det förlösande glädjebeskedet kom):
14.06: Johan har problem med knät och var tvungen att tejpa upp det … På grund av det går det lite långsammare nu eftersom de inte kan springa.
15.51: Elva kilometer kvar av dagen. Johan har det riktigt tufft just nu med ett ömmande knä och låg på energi.
17.35: SVARTÅ HERRGÅRD! Riktigt stark insats i dag och framförallt sista halvan av dagen!
21.00: 
Vad ska man säga om dagen egentligen? Vi har haft svårt att uppbringa energi och motivation nog för att överkompensera för tröttheten och smärtorna. Både Johan och jag har problem med vår vänstra sida av underkroppen. Båda har framförallt ont i knät och därmed svårigheter med att springa. Därför har dagen mest bestått av snabbmarsch och etappen har känts väldigt kuperad och jobbig. Tillslut nådde vi ändå målet och imorgon fortsätter äventyret. /Peter
I morgon kväll är det tänkt att målflaggan ska tas i Stenkällegården. Med en enda, om än drygt sex mil lång, dag kvar tror jag att pannbenskillarna biter ihop och grejar det.

 

Galna slutet efter dubbla rekord i Österrike – möttes i sjukvårdstältet: ”Spydde på röda mattan”

Både Lotta Nilsson och Bibben Nordblom, mor och dotter från Nora som mot alla odds tagit två VM-guld och nu senast ett VM-brons i swimrun tillsammans, började ju karriären som triathleter, och är kanske i grunden fortfarande just det. Båda har kvalat in och tävlat framgångsrikt i ironman-VM på Hawaii. Ja, Lotta tog ju till och med hem en träskål i höstas när hon tog en femteplats i D50-klassen.
Jag skrev ju en kort notering om att båda slog personliga rekord i Ironman Österrike i helgen, men nu har jag dessutom fått ta del av en helt unik inblick i deras resa mot persen, genom en racerapport skriven av Lotta. Bland annat berättar Lotta om att hon först spurtade till sig segern i D50-klassen (vilket hade gett en plats till ironman-VM som hon ändå inte hade tänkt utnyttja) men att det sedan visade sig att hon ändå var slagen med sju minuter eftersom det var valfri starttid och motståndaren, hemmahoppet Gabriele Pauer, hade valt att starta just sju minuter senare. Och därefter kollapsade Lotta, kräktes på målmattan och fördes till sjukvårdstältet där hon, när hon kvicknade till, fick se dottern ligga med dropp på en bår bredvid, efter att ha gjort samma sak som mamman: Spurtat ned en motståndare i slutet av det avgörande maratonloppet men sedan ändå blivit av med placeringen (en tredjeplats) på grund av den fria starttiden. Men, allt det där får Lotta själv berätta om nedan (och allra längst ned bjuder hon dessutom på lite bilder från Klagenfurt!).

”Förväntansfulla och lite trötta anlände vi i husbil till campingen i Klagenfurt am Wörther see redan på tisdagen i tävlingsveckan. På torsdagen var det dags för registreringen och att ta en titt på ironmanmässan. Fredag kväll var det pastaparty. Under lördagen märktes nervositeten av alltmer, och alla prylar skulle kollas en extra gång och sedan checkas in. Tropisk värme har det varit nu sedan vi anlände, och frågan var: ’Vad blir det för väder i morgon?’
Efter en regnig och lite kallare natt än tidigare ringer klockan 4.45 och då ska vi bort till växlingsområdet som ligger knappt en kilometer bort. Det som ska göras är att sätta dryckesflaskor på cykeln och kolla däckens lufttryck. Efter det går vi tillbaka och äter lätt frukost och besöker toaletten, som alla som blir nervösa av att tävla känner till. Nu ska våtdräkt krängas på och vi går mot starten som är vid Strandbad (ett stort utomhusbad). Denna tävling har så kallad rolling start, vilket betyder att man startar på den tid man tror att man ska simma på. Vi ställer oss i kön för simning under en timme, och släpper före ett lagom stort gäng av övertaggade simmare. Det är inte kul att bli översimmad i triathlon, men inte heller kul att fastna bakom långsamma simmare. 3,8 kilometer skulle avverkas, och sista delen av simningen simmas i en kanal som inte är så bred.’
Jag är nöjd med simningen! Det gäller att inte göra av med för mycket energi här, man vill ha en bra start på den långa dagen. Väl uppe ur vattnet ska man springa ett par hundra meter till växlingsområdet och transition (T1), byte till cykel.
Cykelbanan här är känd som en av de finaste och två varv skulle cyklas här, alltså 2×90=180 kilometer. Vi håller verkligen med om att den här banan borde få cyklas av alla (även av icketriathleter). Banan innehåller cirka 1 600 höjdmeter, så det blir aldrig tråkigt, det händer något hela tiden.
När vi har cirka 60-70 kilometer kvar börjar det regna, vilket inte är positivt: Det går långsammare, man måste ta det försiktigare, man blir blöt och till slut kall. Man ska fortsätta att dricka lika ofta som tidigare vilket vi kom fram till att båda hade missat. Klantigt? Svar: Ja, men lätt att missa! Rullar in mot T2 och börjar mentalt förbereda sig för den sista, men jobbigaste, delen i ett ironman: Maratonloppet.
Kliver av cykeln på förvånansvärt pigga ben. Hänger tillbaka den på sin plats och springer mot min påse: Av med hjälmen och på med löparskorna. Funktionärerna här är väldigt hjälpsamma och vill stoppa ner sakerna i påsen och hänga upp den på sin krok. Tack för det!
Första kilometern kändes prima för mig. Men de positiva tankarna grusades snart av ett alltmer tilltagande illamående. Men att börja gå är inte att tänka på då man ska ta sig igenom 42 kilometer, så jag försöker slå bort de tankarna och inser fakta: Jag måste tvinga i mig något på varje station för att komma i energibalans.
Under löpningen tittar solen fram och värmen tilltar. Det gäller att kyla ner sig också, får inte bli överhettad! Finns bara en väg – och den är framåt! Efter cirka tio kilometer får jag bukt med de värsta illamåendekänslorna, men får kämpa resten av loppet för att försöka hålla energibalansen. Och inte nog med det. Vid de sista två kilometerna dyker en i min åldersklass upp, och det hela slutar med en långspurt, där det hela avslutas med en idiotspurt på upploppet, på ”röda mattan”. Jag kan tala om att jag vann den spurten, men eftersom det var rolling start och jag hade startat tidigare än min rival så vann hon med nästan sju minuter över mig. Jag kom tvåa alltså. Direkt efter målgång spydde jag på röda mattan och allt snurrade. Sjukvårdpersonal tog mig till sjukvårdstältet för snabbare återhämtning och koll. Inte så allvarligt som det låter, det kan bara bli så ibland om man tar i lite mycket och lite länge, men det är ju frivilligt!
När jag hade legat i sjukvårdstältet en stund började jag titta mig omkring och såg Bibben liggandes på en bår med dropp. Hon hade också gjort slut på alla sina krafter. Hon kämpade om tredjeplatsen i sin åldersklass, D25-29. Hon sprang om tjejen som låg på tredjeplatsen, men då det var rolling start kom hon i alla fall på fjärde plats med tre min till trean.
Jag hade redan bestämt före loppet att även om jag skulle kvalificera mig för Ironman Hawaii (ironman-VM) så skulle jag inte ta platsen.
Denna tävling kan verkligen rekommenderas till alla som vill köra en ironman. Vi träffade många trevliga människor här i Klagenfurt, svenskar och även andra nationaliteter. Bibbens nästa kraftprov blir Kalmar Ironman den 20 augusti. För mig är det dags att börja fundera på nya utmaningar (inget bestämt i dagsläget), men först vila och njuta av vår sjätte genomförda ironman med nya personliga rekord!”

Både Lotta Nilsson och Bibben Nordblom slog personliga rekord på ironmandistans i Österrike - trots 1 600 meters stigning i cyklingen. Foto: Privat
Både Lotta Nilsson och Bibben Nordblom slog personliga rekord på ironmandistans i Österrike – trots 1 600 meters stigning i cyklingen. Foto: Privat
Bibben cyklar. Foto: privat
Bibben cyklar. Foto: privat
Lotta Nilsson på prispallen (till vänster). Foto: Privat.
Lotta Nilsson på prispallen (till vänster). Foto: Privat.
Bibben Nordblom vid simstarten.
Bibben Nordblom vid simstarten.
Lotta Nilssons pris för andraplatsen i D50-klassen. Foto: Privat
Lotta Nilssons pris för andraplatsen i D50-klassen. Foto: Privat

Johan Röjler och Peter Knoblach verkar ha haft ännu en finfin dag på leden (även om det i direktrapporten rapporterades om en liten svacka för Johan vid lunchtid). De gick i mål vid Ånnaboda precis som beräknat vid 18-tiden, och har nu klarat av mer än halva 28-milasträckan. ”Vilken härlig dag! I fjol löpte vi dag två på runt 14 timmar och 30 mininuter. I år, med fräschare kroppar efter målgång, på strax över tolv timmar. Vilken skillnad! Grym känsla! Detta bådar gott”, skrev grabbarna i direktrapporten en stund senare. I morgon börjar nedförsbacken, både bokstavligt (ned från Kilsbergen) och bildligt (andra halvan) på Bergslagsleden. Målet snart i sikte!

Idre tredagars startade i dag en finfin andraplats för Tisarens Daniel Attås i herrklassen (bara tolv sekunder bakom Göteborgs Johan Runesson, en kille med fyra VM på meritlistan och med bara två löpare inom fyra minuter bakom sig över 11,8 kilometer långdistans) och en nästan lika fin tredjeplats för klubbkompisen Josefin Tjernlund i damklassen (11.47 bakom Tove Alexandersson, världens förmodligen bästa orienterare just nu, men före en hel radda tunga namn). Martin Regborn, örebroaren som tog EM-brons i långdistans i våras och är klar för sitt tredje VM, har nu också anlänt till Idre och sprang en öppen bana i någon typ av träningsfart, slutade fyra, 6.49 bakom KFUM Örebros Michael Reinhart. I morgon avgörs en medeldistans i Idre.

Men framför allt är det i morgon förstås dags för örebroaren och Almbycyklisten Matthias Wengelins VM-start i mountainbikens sprintdisciplin i Nove Mesto. Kvalet startar 16.30, finalheaten 18.00. Banan ser ut så här.

18.11: ”Nu är de i mål!” (Röjler och Knoblach klarade första dagen)

Första dagen var den längsta – men gick ändå nio minuter snabbare än schemat. Johan Röjler och Peter Knoblach har klarat av den första av de fyra dagar de företagit sig att klara hela Bergslagsleden och dess 280 för det mesta rätt kuperade kilometer på. 80 kilometer mellan Kloten och Uskavi bjöd både på Bergslagsledens högsta punkt (403 meter över havet strax före Gillersklack) och flera tuffa stigningar upp mot Nyberget, och allt följdes förstås in i minsta detalj i direktrapporten (18.11 kom glädjerapporten: ”Nu är de i mål”!). I morgon blir det sovmorgon, inte avlöpning från Uskavi förrän 6.00 och beräknad målgång i Ånnaboda exakt tolv timmar senare (där allmänheten inbjuds att gå sista fyra kilometerna med kämparna och där det anordnas en hel del andra aktiviteter, missa inte det!). Sedan är det bara två dagars löpande kvar!

I Idre stod Tisarens Lilian Forsgren och Tjernlundsystrarna över dagens Fjällsprinten, men alla tre är anmälda till Idre tredagars, som startar i morgon och avslutar Idreveckan tisdag-torsdag. Klubbkompisen Daniel Attås kutade däremot dagens sprint, och vann den 1.16 före Olof Sandgren, OK Orion. Gustav Hindér fyra, Tomas Hallmén sjua, Nina Hallor åtta.

Så följer ni Röjler och Knoblach på Bergslagsleden

Hela Bergslagsleden på mindre än 91 timmar, är det möjligt? I morgon bitti, 5.00, gör i varje fall Johan Röjler, trefaldig OS-skrinnare, ultralöpare och allmänt konditionsfenomen, och Peter Knoblach, urstark elitmotionär, för andra året ut för att göra ett försök. I fjol kom de till Leken, drygt halvvägs, innan de tvingades bryta på grund av skadekänningar, hällregn och allmän utmattning, men i år är supportorganisationen betydligt bättre, väderutsikterna mer gynnsamma och insatserna högre då det pågår en stor insamling till fördel för funktionsnedsatta i Tadzjikistan och flyktingar i Iran via organisationen Operation Mercy och då en hel del kringaktiviteter ordnas runt löpningen och insamlingen. Den här gången ska Johan och Peter bara lyckas.
5.00 på måndag morgon sticker de alltså iväg från Kloten, men redan nu är liverapporten igång om den sista delen av uppladdning. Det är också där ni som inte har möjlighet att ta er ut på leden och heja och springa med följer evenemanget bäst. Själv tänker jag följa en bit av den sista sträckan på torsdag. Midnatt mot fredag måste Röjler och Knoblack vara i mål vid Stenkällegården för att klara de 91 timmarna och därmed med bred marginal sätta FKT, fastest known time, på Bergslagsleden.

Lite kort om helgen som gick:
** Emilia Fahlin slutade trea i linjeloppet i cykel-SM efter att världsrankningsettan Emma Johansson lyckats komma iväg från huvudkunglan, som sedan inte hade mycket till motivation att sätta fart förrän det var dags för spurten, där Fahlin drog igång först men fick ge sig mot tredje svenska OS-cyklisten, Sara Mustonen-Lichan.
** Martin Regborn anförde Sverige (ja, Sveriges löpare var snabbast på alla sträckor, men Regborn stod för 22 av de 40 sekunderna Sverige var före i mål) till seger över regerande världsmästarna Danmark (med tre av fyra löpare från VM-guldlaget) i landskampen i Örebro mixsprintstafett (KFUM Örebro, med en inlånad Filip Jacobsson i laget, blev trea, bara 6.52 bakom svenska landslaget – Ellinor Eriksson tappade bara 44 sekunder på Karolin Ohlsson och Cecilie Friberg Klysner som växlade samtidigt!). Och det efter att bara två timmar tidigare ha slagit alla danskar i den individuella sprinten (Örebro city sprint), som räknas mot världsrankningen. Enda problemet? Regborn hade något tjall på stämplingsbrickan, som saknade registreringar från tio kontroller i mål. Därmed förvandlades en andraplats, sex sekunder bakom Emil Svensk, till en diskning för ”felstämpling”. ”Saknade tio (!) stämplingar i min bricka (har stämplat vid alla)”, skriver Regborn på twitter. I stället blev Jonathan Karlsson och Ellinor Eriksson bästa länslöpare på sjunde respektive sjätte plats. Filip Jakobsson och Elin Vinblad vann de ”nationella” seniorklasserna.
** Diskad blev också Hallsbergs student-VM-laddande orienterare Lilian Forsgren (eller om hon bröt, det är lite svårt att avgöra av sträcktiderna) i Idre fjällorientering, den första av fem tävlingar under Idreveckan. Daniel Attås tog en tredjeplats på herrsidan, drygt fem minuter bakom överlägsne Ludwig Ljungqvist. Ellinor Tjernlund var bästa lokala damlöpare med en åttondeplats, tre placeringar och nästan två minuter före tvillingsystern och EM-löparen Josefin Tjernlund, som snott alla rubriker under våren.
** Anders Ekhlom inte bara klarade Celtman, utan blev dessutom 28:a totalt (tolfte herrveteran!) på tiden 14.25.51 (55.24 i simningen, 6.01.16 i cyklingen, 7.13.08 i löpningen, 12.03 i växlingarna). Jag hoppas kunna återkomma med en intervju med Anders om upplevelserna av en av världens tuffaste ironmantävlingar senare i veckan.
** Detsamma gäller Lotta Nilsson, femma i D50-klassen i ironman-VM på Hawaii i fjol, som kvalade in till årets VM genom en andraplats i D50-klassen i Ironman Österrike i dag. Stålkvinnan från Nora var trea av alla damer upp ur vattnet (59.02 på 3 800 meter), höll ledningen i klassen och var fortfarande 13:e totalt efter cyklingen (5.26.21) men tappade till en andraplats i D50 och en 40:e-plats totalt efter 4.22.01 på det avslutande maratonloppet. Inklusive växlingar på 7.40 blev sluttiden 10.55.04, pers med 1.14. Lottas dotter Bibben Nordblom var sjua upp ur vattnet av damerna i 25-29-årsklassen, men cyklade sedan upp sig till en fjärdeplats och höll den hela vägen in i mål för ett nytt pers med över fyra minuter, nu 11.14.04.