Racerapport: Bergslagsleden ultra 2018

Det är med tungt hjärta jag skriver den här racerapporten. Bergslagsleden ultra 2018 har varit ett lopp jag sett fram emot i ett helt år, sedan jag snöpligt missade att delta förra året (på grund av en dubbelsmocka med förkylning och jobb). Jag har tränat för, laddat inför, tänkt på de här 48 kilometerna på leden så många timmar att det känns helt sjukt att allt egentligen tog slut innan det började. Jag vaknade nämligen i morse och var riktigt risig i magen. Var på toa hemma, i Ånnaboda (innan bussen mot Nora avgick) och två gånger i Digerberget, före start. Till slut kändes det okej, och första fem kilometerna oroade jag mig mest för vaderna (av någon jävla anledning hade jag slängt in lite hopprepshopp i uppladdningsträningen i tisdags, som lämnat vaderna stela som stål, och jag var mer rädd att det skulle förstöra dagen). Så långt höll jag tänkt tempo. Jag kände mig fortfarande lite uppblåst, men magen var under kontroll. Men sedan gick det raskt utför. Halvvägs till Mogetorp började jag fundera på om jag skulle behöva kliva ut i skogen (vadproblemen hade dock släppt helt, och kroppen kändes jättefin i övrigt), och en kilometer senare fick jag akut hoppa ned i ett dike och dra ned byxorna. Ett par kilometer senare var det samma visa igen. Och i varje lite nedförsbacke sprängde det i magen, och allt var en kamp för att över huvud taget röra sig framåt. Rygg efter rygg försvann förbi. Tiden var fortfarande okej, och bara en kilometer före Mogetorp var planen fortfarande att försöka fortsätta och hoppas på det bästa. Men väl där nere, vid den nybyggda trafikplatsen, förstod jag att det var lika bra att kliva av. Att ta mitt livs allra första DNF, did not finish. Aldrig tidigare har jag brutit ett lopp, aldrig mer vill jag göra det.
Jag får försöka analysera vad som gick fel, men just nu lutar jag åt att det inte handlade om löparmage utan någon mer klassisk magkatarr, för jag har varit fortsatt risig i kistan hela dagen, och andra familjemedlemmar hade magont tidigare i veckan (vilket jag trodde berodde på matförgiftning då, men kanske inte, ändå). Kolhydratsladdningen (mängd, mat, tid) och löpningsnedtrappningen följde exakt samma mönster som inför Ultravasan, eftersom jag var så nöjd med resultat då. Men nu blev det istället pannkaka.
Bergslagsleden ultra 2018 blev skit, bokstavligt talat, helt enkelt. Och loppet, som är min absoluta favorit och som jag planerar mitt löparår runt, fortsätter att gäcka mig: 2014 var jag i storslag (min bästa form dittills) men la bort 15 minuter på en felspringning, 2015 och 2016 gick loppet ruttet (liksom alla lopp de åren, det visade sig senare att jag led av järnbrist), 2017 var jag alltså förkyld och nu det här. Jag får gå för sjätte gången gillt, helt enkelt! Och dessförinnan hoppas jag att jag kan hitta något annat kul lopp att få ut den nuvarande formtoppen på.

Peppad i starten. Foto: Maria Åström

Mina mållopp genom tiderna (med länkar till racrapporter):
Stockholm marathon 2009: 4.23.48
Lidingöloppet 2010: 2.56.03
Stockholm jubileumsmarathon (42 195 meter) 2012: 3.27.53
Skåla opp 2013: 1.48.35
Mont blanc marathon 2014: 5.11.55. (Mont blanc km vertical 2014: 56.21)
Sweden skyrace 24 2014: 8.14 
Bergslagsleden ultra 2014: 4.59.37
Lurs backyard ultra 2015: 18 varv/timmar (112,5 kilometer)
Tromsö skyrace 2015: 11.21.17
Sälen fjällmaraton 2015: 3.57.56
Bergslagsleden ultra 2015: 5.07.06
Örebro backyard ultra 2016: 19 varv/timmar (127,5 kilometer)
Bergslagsleden ultra 2016: 5.28.11
Borås 6-timmars 2016: 56 346 meter
Örebro backyard ultra 2017: 24 varv/timmar (160,9 kilometer)
The Hill marathons 2017: 9.42.
Niesen treppen lauf 2018: 1.30.14
Lurs backyard ultra 2018: 25 varv/timmar (167,64 kilometer)
Ultravasan 2018: 8.12.11
Bergslagsleden ultra 2018: DNF
Kommande mållopp:
The Hill marathons 2019

Så följer du Fahlins medaljjakt i cykel-VM, Beata Falks magiska banrekord på Bergslagsleden och Hagabys dubbla guld (och mycket mer …)

Vi börjar med det viktigaste – för vid sidan om Louise Wiker (två friidrotts-VM) och Martin Regborn (fem raka orienterings-VM, även om orientering inte är en lika stor sport internationellt) har länet inga atleter som uppträder i samma globala mästerskap, samma världsarenor som Emilia Fahlin. I morgon är det dags, och det mesta som går att skriva inför lagtempot har jag redan skrivit (bland annat min artikel på na.se tidigare i dag), men några fakta som är viktiga att ha inför morgondagen: Totalt deltar tolv lag, och Fahlin och hennes lagkompisar i Wiggle-High5 startar som nummer sju, 10.28 på förmiddagen, medan de båda huvudfavoriterna Boels-Dolmans och Sunweb går ut näst sist och sist, 10.40 respektive 10.43, och därmed har alla andras tider att gå på. Tidtagningen går att följa här, och sändningen i SVT 1 och SVT play (länk har ännu inte kommit ut) startar 10.10, samtidigt som Bepink ger sig iväg som första lag. Kom ihåg att tiden tas när den fjärde cyklisten, av de sex i laget, korsar mållinjen. Den slutgiltiga startlistan hittar ni här.

Lilian Forsgren gick, som en av 36 löpare vidare till kvartsfinal i dagens knockoutsprint i Euromeeting, B-EM i orientering, i Danmark. Men väl i kvarten slutade hon femma av sex löpare (topp tre avancerade till semifinal) och blev utslagen. Forsgren vann sedan H-finalen (om man numrerar från A och nedåt) hela elva sekunder före tvåan Andrea Roggo, Schweiz (det var dagens största segermarginal i något heat över huvud taget, som jag kunnat hitta). Oskar Andréns dag tog slut redan i kvalet, han blev 15:e man i sitt kvalheat (hade behövt vara topp tolv men missade med fem sekunder) och tvåa i herrarnas D-final (fråga mig inte hur man delade in de heaten, om en som åkte ut i kvalet hamnade i D-final och en som åkte ut i kvartsfinal fick springa H-final …). Forsgrens och Tjernlunds tidigare klubbkompis (i OK Tisaren) Matthias Kyburz, Schweiz, vann herrloppet medan Karolin Ohlsson anförde en svensk trippel på damsidan. I morgon av slutas Euromeeting med ”vanlig” individuell sprint.

Matthias Wengelin ligger 54:a efter första dagen i sin debut i mountainbikeendurons världsserie Enduro world series, i Spanien. Wengelin var som bäst 42:a på en av lördagens specialsträckor. Tävlingen fortsätter i morgon.

Viktor Larsson tog rejäl revansch för 30:e-platsen i går, när världscupfinalen i mountainbikeorientering inleddes, när han körde in på elfte plats i dagens långdistans  i Portugal. Larsson var 14.12 bakom segrande hemmaåkaren Davide Machado över drygt 37 kilometer (fågelvägen). De 25 poängen Larsson körde in gör att han går förbi bland annat Garphyttans Marcus Jansson, som inte finns på plats i Portugal, upp på en 20:e-plats i världscupsammandraget. I morgon avslutas världscupsäsongen med en sprint.

I Laxå såg Filip Jacobsson till att Tisaren var i ledning efter första sträckan i herrstafetten på DM, men Erik Lindgren tappade fyra placeringar och över 7,5 minuter på andrasträckan, och när Martin Regborn får gå ut i en DM-stafett med en ledning på över minuten (till Tisarens andralag som i det läget var uppe på andraplatsen) så kan det förstås bara sluta på ett sätt. Daniel Attås, i Tisarens förstalag, tog förvisso in sju sekunder på Regborn och sprang upp sitt lag på en andraplats, men Hagabys segermarginal blev ändå 6,5 minuter (i laget ingick förutom Regborn också Love Sintring och Jakob Wallenhammar, det var Wallenhammar som sprang så starkt på andrasträckan). KFUM Örebro tog bronset, 7.20 bakom, efter en solid laginsats av Jonatan Gustafsson, Oskar Arlebo och Jacob Eriksson.
Om Hagabys herrlag var favoriter så svarade klubbens damlag för en skräll när de också grejade guld. Förhandsfavoriterna OK Tisaren var före i sista växlingen, men Nina Hallor tappade över 22 minuter på sistasträckan och laget blev fyra. I stället kunde Hagaby (med Benita Månsson, Amelie Wallenhammar och Karin Persson), som länge låg trea och var nästan sex minuter bakom ledande Milan vid sista växlingen, ta guldet 1.36 före Noraklubben (med Lisa Westerberg, Josefin Erlandsson och Saga Sander). KFUM Örebro fixade bronset med 41 sekunders marginal (om än nästan 22 minuter bakom täten) efter en grym förstasträcka av Anette Carlsson (i ledningen så långt) följt av Sofie Yngström och Kristin Jacobsson.
Malin Wiklund, Almby, och William Pommer, Stora Tuna, vann Tivedsorienteringen som avgjordes samtidigt som stafett-DM (med ett skralt startfält).
I Värmlands-DM i medeldistans vann Djerfs Frida Johansson guld i juniorklassen närmast före klubbkompisen Amanda Jansson, men det blev inga medaljer till Karlskoga eller Degerfors i huvudklasserna.

Jag fick tyvärr bryta mitt stora mållopp för året, Bergslagsleden ultra, på grund av magras (min först DNF i karriären), och det är med sorg i bröstet jag läser att min fullt rimliga målsättningstid hade räckt till en åttondeplats i mål, som bästa länslöpare på herrsidan (och en löpare som låg bakom mig när jag tvingades kliva av efter drygt 16 kilometer var sexa i mål på en tid som var fyra minuter bättre än jag siktat på – och då hade jag ändå haft rejält ont i magen länge och gjort två stopp i skogen). Mer om det i ett separat inlägg.
Beata Falk, örebroaren som tog junior-VM-guld i orientering 2008 men aldrig lyckades slå igenom som senior, gjorde hur som helst ett fantastiskt lopp och slog Sandra Lundqvists banrekord med över 22 minuter för nya noteringen 4.18.12. Även tvåan Johanna Gelfgren, Täby, gick under det tidigare rekordet trots att hon var distanserad med över 18,5 minuter. Camilla Bloss, Ärla, blev trea medan IF Starts Kajsa Rosdal blev näst bästa länslöpare (bästa från en länsklubb, Falk springer numera för OK Kåre) på femteplatsen, 44.38 bakom (på 5.02.50).
På herrsidan lämnade Markus Living, Falukillen som har svenskt rekord och är 18:e på världsbästalistan genom tiderna i Beer mile (googla om ni inte känner till grenen!), övriga bakom sig från start och ledde med tre minuter redan i Mogetorp. I mål var avståndet över 13,5 minuter till tvåan Björn Morén, Akele, och nästan 19 minuter till trean Simon Karlsson, Ärla. Livings segertid skrevs till 3.44.13, mindre än 5,5 minuter från Erik Anfälts banrekord från i fjol (Anfält var föranmäld till årets lopp, men avstod start för att istället springa Wadköpingslöpet i morgon och framför allt ladda hårt mot Lidingöloppet nästa helg). Starts Johan Ingjald låg fyra vid första mellantiden, i Mogetorp, men sedan måste något ha hänt, för på Rusakulan var han åtta, i Blankhult 17:e och i mål 22:a. Bästa länslöpare blev istället Örebro AIK:s Johan Lundqvist på tolfteplatsen, med tiden 4.49.21.

72:a upplagan av Örebro parkrun var Noha Olsson återigen snabbast, även om han tog det mer än minuten lugnare än förra veckan. Thorenlöparen vann nu på 18.45, medan Elena Skoblina var snabbaste dam på 21.10 (i sin allra första parkrun).

Helgens höjdare – Fahlin kör för VM-medalj och massor (ja, massor!) av orientering och löpning

1) Cykel-VM i Innsbruck
På söndag smäller det, och på något sätt inleds cykel-VM med höjdpunkten för svensk del. Det är nämligen i damernas lagtempo som den enda riktiga svenska medaljchansen finns på de tuffa banorna i det österrikiska alplandskapet: Emilia Fahlin som tillsammans med övriga i Wiggle-High5:s lag seglat upp som en medaljfavorit bakom Sunweb och Boels-Dolmans efter andraplatsen i världstourens lagtempo i Madrid i lördags. Jag pratade upp tävlingen med Fahlin tidigare i dag, och texten kommer ut på na.se vid lunchtid i morgon. VM fortsätter sedan med individuellt tempolopp på tisdag och avslutas med linjelopp på lördag. I lagtempot kör Wiggle med Katie Archibald, Nettie Edmondson, Lisa Brennauer, Kirsten Wild, Fahlin och Audrey Cordon-Ragot (från vänster till höger på bilden nedan).
Mer cykel: Matthias Wengelin gör debut i världsserien i mountainbikeenduro i spanska Ainsa Sobrarbe i helgen.

2) Orientering x 3
I danska Kolding avgjordes på lördagen den första av tre distanser i det i år helt sprintbaserade ”B-EM” i orientering, som går under namnet Euromeeting. Det inleddes med mixedsprintstafett, och Lilian Forsgren (som ni kan läsa ett stort reportage om här, signerat kollega Barbro Isaksson) sprang avslutningssträckan för det svenska tredjelaget som blev åtta (1.41 bakom svenska förstalaget, med Lina Strand, Max Peter Bejmer, Eric Börjesson och Karolin Ohlsosn, som vann) medan Oskar Andrén (som ni kan läsa om här, även den texten skriven av Isaksson) sprang tredjesträckan i svenska femtelaget som blev över sju minuter bakom täten (men Andrén tappade bara en minut på sin sträcka). På plats i Danmark finns även Ellinor Tjernlund, som reserv. Helgen fortsätter med den blivande VM-disciplinen knockoutsprint på lördagen och avslutas med ”vanlig” sprint på söndag.
På hemmaplan avslutas DM-säsongen med stafetterna, som avgörs tillsammans med Tivedsorienteringen i Laxå och är den sista nationella eller regionala tävlingen i länet för året (i Värmland, dit Karlskoga- och Degerforsklubbarna hör, är det medeldistans-DM på lördagen och stafett-DM på söndagen). Hagabys förstalag, med SM-överraskningen Love Sintring på första- och Martin Regborn på sistasträckan (och stabile Jakob Wallenhammar däremellan), ser lika svårslagna ut på herrsidan som Tisarens förstalag på damsidan med Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Nina Hallor (Tisarnas herrar, Filip Jacobsson, Erik Lindgren och Daniel Attås kanske ändå kan utmana).
Och i Portugal inledde redan på fredagen Viktor Larsson, som sprang förstasträckan när Hagaby blev fyra på stafett-SM i söndags, världscupfinalen i mountainbikeorientering. Larsson har ju gjort en succéartad debutsäsong i det svenska landslaget, med VM-medalj i stafett, och är ensam herre på plats i finalen (Garphyttans Marcus Jansson, som dominerat senaste åren, står över, av någon anledning) som han inledde med en 30:e-plats i medeldistansen, knappt elva minuter bakom segrande segrande ryssen Ruslan Gritsan. Helgen fortsätter med långdistans på lördagen och innan hela världscupsäsongen avslutas med sprint på söndag.

3) Bergslagsleden ultra och Wadköpingslöpet
På lördagen avgörs femte upplagan av det 48 kilometer långa trailloppet Bergslagsleden ultra, som inte bara är mitt stora mållopp för året utan dessutom en deltävling i Peppes trailruncup, (till allra största delen) på Bergslagsleden med start i Digerberget och mål i Ånnaboda, och på söndag avgörs den allra första upplagan av Wadköpingslöpet med start och mål vid Karlslunds motionscentral (jag skrev en del om den krävande banan när den presenterades). Erik Anfält, som bland mycket annat är banrekordhållare på BLU, har skrivit på instagram att han i år väljer att istället springa Wadköpingslöpet (han har ju Lidingöloppet runt hörnet), men det lär finnas skickliga stiglöpare som räcker till båda loppet. Ja, Bergslagsleden ultra är ju rent av fulltecknat. Vill ni se hur det går för mig (jag siktar på att ta mig under 4.45) så följer ni mig via instagram!

Örebroloppet startar individuella klasser 2018: ”Lättare skaka fram en kajak än en partner”

Fick tag i både Daniel Sörling och Erik Höglund i går eftermiddag, apropå gårdagens blogginlägg, och i den här pluslåsta artikeln på na.se berättar de om varför Kilsbergen trailrun och Bergslagsleden ultra nu går skilda vägar, och om de storslagna planerna som båda loppen har inför framtiden (KT kommer drivas av AH Event och arrangera både femkilometerslopp och barnlopp 2018, och BLU ska arrangeras av Nature Running och där blir 2018 sista året med det nuvarande konceptet; 2019 kan det bli längre distans eller ett etapplopp eller så – KT kommer bli kvar i långloppscupen och BLU är kvar i Peppes trailruncup).
Men Sörling bjöd på ännu en nyhet under samtalet, som inte blev med i den artikeln: AH Event arrangerar ju även multisporttävlingen Örebroloppet (tävlingen som fram till 2015 hette KFUM Multisport och som arrangerats åtminstone sedan 2001), som 2018 för första gången kommer att ha soloklasser för herrar och damer (men de tre ordinarie klasserna för tvåmannalag – herr, dam och mixed – kommer att finnas kvar och alltjämt vara huvudnumret).
– Många har lättare att skaka fram en kajak än en partner att köra med. Frågan har kommit under åren, och nu tycker vi att det är dags att öppna för en singelklass även om vi gillar idén att det ska vara en lagtävling först och främst. Vi ökade antalet deltagare från 2016 till 2017, och med rätt marknadsföring hoppas vi nå ut till ännu fler, säger Sörling om tävlingen som precis som vanligt arrangeras vid Hästhagen/Karlslund i Örebro och 2018 avgörs den 10 juni.

Jag har även försökt forska vidare lite i det här med Bellmanstafetten i Örebro, och jag hittade då den här artikeln från Runners World. Efter 32 år ”bara” på Djurgården i Stockholm kommer stafetten att knoppas av med lopp i ytterligare fyra–fem städer 2018, däribland alltså Örebro som får sin tävling den 5 september. Det handlar enligt artikeln om att ”utveckla Sveriges största serie av företagsevenemang med idrottsfokus” för att skapa ett överskott som kan skänkas till FN:s barnfond Unicef.
– Den nationella expansionen kommer att ge oss ännu bättre möjligheter att både stödja Unicef och öka omfattningen av övriga positiva värden, säger Daniel Almgren, vd för arrangören Marathongruppen, till Runners world.
Loppet ska tydligen arrangeras i samarbete med någon lokal klubb, förmodligen på samma sätt som KFUM Örebro, IF Start och Örebro AIK är med och samarrangerar Vårruset, Blodomloppet respektive Varvetmilen.

Stora nyheter för Kilsbergen trailrun – nya lopp, annan dag än Bergslagsleden ultra

Det här var stora och glada nyheter: Efter att Kilsbergen trailrun på sitt instagramkonto i lördags gick ut med att det blir ett femkilometerslopp som komplement till den klassiska 14-kilometerssträckningen (Ånnaboda–Suttarboda–Ånnaboda) visar det sig i dag att Bergslagsleden ultra, 48-kilometersloppet (Digerberget–Storstenshöjden–Ånnaboda) flyttas till en separat dag. Och enligt Kilsbergen trailruns hemsida verkar det dessutom bli en barnlopp ”kids trail” under Kilsbergen trailrun-dagen. Det som är helt klart, och som man kan läsa svart på vitt på Örebro trails hemsida, är att det söndagen den 2 september 2018 blir den klassiska Kilsbergen trailrun och därtill en kortare variant, runt fem kilometer, som även den ska innehålla slalombacken upp till Storstenen, men vars bansträckning i övrigt inte är känd. Dessutom är sanktion sökt för att arrangera Bergslagsleden ultra lördagen den 22 september. Det innebär alltså att man skulle kunna springa båda tävlingarna 2018, för första gången någonsin (och ingen skulle vara gladare än jag om det vore möjligt).
Jag har utan framgång försökt få tag i Daniel Sörling i dag, vi får väl se om han ringer upp och jag kan råda mer klarhet i exakt vilka distanser och lopp som planeras för 2018.
Det ska för övrigt, för transparensens skull, påpekas att jag springer för klubben Nature Running, som är en av arrangörerna bakom de här loppen, så jag kan förstås anses jävig när jag tycker att det är de finaste och roligaste loppen i distriktet. Tillsammans med Munkastigen trailrun är det hur som helst de klart största trailloppen i Örebro län.

För övrigt har Bellmanstafetten sökt sanktion för en tävling i länet onsdagen den 5 september 2018. Vi får väl se vad de gör av den.

Anfält vann Bergslagsleden ultra – krossade egna banrekordet

Redan när man läste på Erik Anfälts instragramkonto i går, att han bestämt sig för att starta Bergslagsleden ultra i dag, förstod man åt vilket håll det barkade. Örebrolöparna har ju superform just nu, förmodligen är han bättre än någonsin tidigare (och förhoppningsvis får han visa det också svart på vitt på en asfaltsmara i höst, i kanske Sevilla). När han sprang hem tävlingen med start i Digerberget och mål i Ånnaboda var varken själva segern eller marginalen, nästan 18 minuter till tvåan Edvin Karlsson och över 25 till trean Per Arvidsson, det mest imponerande utan marginalen till Anfälts egna, årsgamla banrekord. 2016 sprang han, med skadekänningar, hem segern på 3.46.17 (nio sekunder snabbare än i ovädret 2015 när han i bra form, men på grund av fel- och omkullspringningar i blöta, gjorde 3.46.26). I år? 3.38.56. En bra bit under 3.40 på 48 kilometer bitvis rätt teknisk stig, alltså. Med över 1 000 höjdmeter. Jisses!
IF Starts Maria Eriksson, som sprang Tjejmilen i går, tog en övertygande seger i damklassen på 5.05.13, efter att ha drygat ut avståndet till tvåan Sandra Lundqvist, Kristinehamn, från två till nästan sex minuter sista 15 kilometerna.
Per Eklöf (30 sekunder före Mathias Viktorsson) och Kajsa Rosdal (3.49 före Ingrid Ziegler) vann 14-kilometersloppet Kilsbergen trailrun som ingår i långloppscupen.

Gamla storlöparen Karin Forsberg (som fortfarande har back- och banrekordet i Kilsbergen trailrun) vann premiärupplagan av Run of mine i Zinkgruvans gruva, med över fem minuters marginal på milen på fjolårets VM-tia Frida Södermark. Forsberg vann på 43.08, Frida tvåa på 48.15. Zinkgruvans egna Sebastian Sundius och Oscar Johansson gjorde upp om segern i herrklassen, Sebastian drog längsta strået på 41.17, före Oscar på 42.34. Pluslåst bildextra finns här.

Josefin Tjernlund fortsätter, som jag skrev redan i går, att gå från klarhet till klarhet. I dag dyngade hon till med en andraplats, endast slagen av landslagskollegan Alva Olsson, över långdistansen som avslutade Euromeeting i Norge. Tisarenlöparen var 63 sekunder bakom Olsson över de knappa nio kilometerna (fågelvägen) och 67 sekunder före trean och resten av fältet. Överlag var det en mycket bra dag för Tisaren med Lilian Forsgren på femte plats, landslagsdebutanterna Ellinor Tjernlund och Ellinor Eriksson på tionde och elfte och Andrea Svensson på 17:e av 39 startande i damklassen. Och i herrklassen blev Daniel Attås elva, fyra minuter från pallen, av 45 löpare. Nu väntar ett landslagsläger i Norge innan världscupfinalen i Schweiz avslutar den internationella orienteringssäsongen.

På hemmaplan följde Viktor Larsson upp lördagens DM-guld i medeldistans med ett nytt i långdistans, återigen närmast före Johan Aronsson (som höll undan Jakob Wallenhammar med 19 sekunders marginal i silverstriden, Anton Hallor på fjärdeplatsen var däremot över nio minuter från medaljstriden). Medeldistansmästaren Josefin Erlandsson fick däremot nöja sig med en femteplats på medeldistansen, där Lovisa Persson tog hem guldet 1,5 minuter före Elin Winblad och med Josefine Wallenhammar på tredjeplatsen. I Värmlands långdistans-DM tog ex-Tisaren och -karlskogingen Linda Take brons medan karlskogingen Frida Johansson revansch på nattsilvret i fredags med ett guld.

Just nu sitter jag i pressrummet i Sandhamn och laddar för morgondagens Ö till ö. Lite uppsnack hittar ni här (pluslåst).

Tjernlund i succéform – följde upp med dubbla tredjeplatser i Norge

Förra helgen slog ju Tisarenlöparen Josefin Tjernlund till med sitt livs prestation när hon, som aldrig tidigare hade varit bättre än 25:a i en individuell världscupdeltävling, först var tredje snabbast av alla på sin sträcka i världscupstafetten i lettiska Cesis (trots att hon fick göra loppet själv, nästan fyra minuter bakom täten) och dagen därpå tog en niondeplats i sprint. Senaste två dagarna har hon visat att den formtoppen sitter i än: I Euromeeting, ett kombinerat B-EM och för-VM i orientering, i Norge var hon på fredagen trea i prologen som ledde upp till dagens jaktstart – där hon försvarade tredjeplatsen och bara var 26 sekunder bakom segraren Johanna Öberg, OK Linne. Och det alltså i konkurrens med några av världens bästa B-landslag: Betydligt mer rutinerade klubbkompisen Lilian Forsgren (EM-silver, VM-deltagande, världscupseger) var till exempel över två minuter bakom på sin sjätteplats. Landslagsdebutanterna Ellinor Eriksson och Ellinor Tjernlund, Josefins tvillingsyster, blev tia respektive 34:a, Andrea Svensson 17:e och Daniel Attås nia på herrsidan (som var betydligt jämnare, Attås var bara 45 sekunder bakom segraren Timo Sild, Estland).
Euromeeting avslutas med långdistans i morgon, men Tjernlund lär redan nu ha bokat en plats i laget till världscupfinalen i Schweiz i slutet av månaden.

Hemma i Lindesberg tog Josefin Erlandsson och Viktor Larsson hand om DM-titlarna i medeldistans i landslagslöparnas frånvaro. Erlandsson med 29 sekunders marginal till Lovisa Persson, medan Larsson vann med nästan tre minuter. I Värmlands natt-DM, som avgjordes i fredags, kom få Degerfors- och Karlskoga-löpare till start, och det mest anmärkningsvärda ur deras perspektiv var egentligen att Djerfs Frida Johansson, som vann natt-SM i Östansjö i våras i D18-klassen, fick nöja sig med silver i DM på samma distans.

Två orienterare som lämnade kartan hemma på lördagen var Hector Haines (VM-fyra i stafett i fjol) och hans fru Rachel. De båda skottarna, som bor på Lidingö, kutade nämligen hem varsin seger i den 21:a upplagan av Örebro parkrun, på 16.18 respektive 20.54. Hectors tid var dessutom den tredje snabbaste någonsin på banan, bakom Tim Sundströms 15.52 och Per Sjögrens 16.10 (men före Erik Anfälts 16.39).

Lördagens andra löptävling i länet var Utmattningen, ler- och hindertävlingen i Dalkarsberg, som i år lockade 21 startande (plus 13 i barnklassen). Största utropstecknet var blott tioåriga Kim Semstrand som sprang hem damernas korta klass på 25.30, med över tre minuters marginal till tvåan.

I Stockholm sprang Mikaela Kemppi in på 14:e plats på Tjejmilen med tiden 38.48, knappt fyra minuter bakom segrande Sara Holmgren, Sävedalen (34.52). Hanna Torold (39.34) blev 24:a, Maria Eriksson (43.33) 79:a.

Men dagens mest glädjande löparbesked var nog ändå att Erik Anfält bestämt sig för att springa Bergslagsleden ultra i morgon.

Emilia Fahlin tog en ny finfin placering, om än inte topp tio, när hon fick chansen i spurten på fjärde etappen av världstourtävlingen Boels dolmans tour, i går, fredag. Tolva den här gången, men framför allt bra erfarenhet inför framtiden, skriver hon på instagram (se nedan). På lördagen hade Fahlin, liksom resten av Wiggle-High5-stallet, en betydligt tuffare dag när det attackerades friskt i backarna mot slutet av de 14 milen, men Örebrocyklisten tog sig i mål i en klunga runt 4,5 minuter bakom täten. I morgon väntar 16 mil, och fler backar, på sista etappen.

I Bockestensturen i Varberg, deltävling i långloppscupen i mountainbike, vann Matthias Wengelin en spurt om femteplatsen 2,5 minuter bakom segraren Emil Lindgren efter tio mil. Almbys Alexander Ehrlin, som leder långloppscupens juniorklass, kom inte till start.

Och så var det väl ingen som missade att Stefan Johansson, degerforsaren som gjorde ironmandebut i Kalmar för två veckor sedan, blev av med sitt 25 år gamla svenska rekord på 10 000 meter gång (på bana) i dag? Perseus Karlström drämde i med 38.57,25 i Finnkampen på Stockholms stadion, fem sekunder under Johanssons notering från 1992. Johansson har dock kvar sitt Europarekord på 20 000 meter från samma sommar.

På måndag är det dags för Ö till ö, VM i swimrun, och jag matar på med förhandsartiklar. Här kan ni, pluslåst, läsa om örebroaren som ersätter rapparen Petter i lag Heja Stina, och om ironman-VM-femman Lotta Nilssons oväntade comeback.

Helgens höjdare

1) Löpfest i länet!
Vi snackar tre lopp som jag skulle vilja springa – på en och samma dag. Det händer inte ofta, men på söndag är det megakrock. Uppe i Ånnaboda, med samma arrangör, löps mitt favoritlopp Bergslagsleden ultra (48 kilometer) och finfina Kilsbergen trailrun (14 kilometer) och i Zinkgruvan avgörs samtidigt Run of mine (tio kilometer). Eftersom topp tre i Bergslagsleden ultra har friplatser och därför står med i startlistan alldeles oavsett om de har för avsikt att springa eller inte så vet jag inte vilka som verkligen kommer till start (Anette Carlsson som var tvåa i fjol har till exempel anmält sig till långdistans-DM i orientering [se nedan] på söndag, Maria Eriksson skriver på facebook att hon ska kuta Tjejmilen och Erik Anfält har blivit svaret skyldig när det gäller om han ska kuta på leden eller inte). Bland dem som verkligen anmält sig själva finns i varje fall starka namn som Fredrik Rådström och Johan Ingjald. Själv tvingas jag, efter veckans förkylningsattack, men kanske framför allt på grund av att jag inte hinner ta mig ut till Sandhamn där jag ska bevaka Ö till ö på måndag, tyvärr för första gången lämna återbud till Bergslagsleden ultra. Det är en tagg i hjärtat för en som verkligen älskar loppet och som sprungit alla tre upplagorna (plus testloppet 2013), men går det inte att lösa så går det inte att lösa. Om någon kan lösa en båt ut till Sandhamn så jag är framme där 5.00 på måndag morgon så lovar jag att komma till start i Digerberget på söndag! I Zinkgruvan dyker ju, som jag tidigare skrivit om, bland annat VM-tian Frida Södermark från Norrköping upp, eller snarare ned …
Lägg dessutom till att det förstås arrangeras Örebro parkrun och Utmattningen i Dalkarlsberg på lördag, och den som vill ta ut sig på två ben står verkligen inte utan alternativ den här helgen.

2) Boels rental tour
Just nu pågår den fjärde etappen i världstouretapploppet i Nederländerna, där Emilia Fahlin verkar få stort förtroende av sitt stall Wiggle-High5. I helgen avslutas tävlingen med ytterligare två linjeetapper, och därefter har Fahlin bara en tävlingsdag (Madrid challenge) kvar innan det är dags att avsluta säsongen med VM. Det kommer bli väldigt spännande att se vad Örebrocyklisten kan prestera i helgen, om benen är med henne.
Fahlins klubbkompisar i Örebrocyklisterna körde förresten säsongens första klubbmästerskap i går kväll, och det blev favoritseger till förstaårssenioren Jacob Ahlsson, som besegrade Ånnabodabacken (från startpunkten i Lannafors) på 10.02 och därmed var 56 sekunder snabbare än lillebror Jonathan Ahlsson, som alltjämt kör i P16-klassen men som spöande varenda gubbe på startlinjen i bergstempot.

3) Euromeeting (och orienterings-DM)
Nu på fredagseftermiddagen avgörs prologen som ligger till grund för morgondagens jaktstart över medeldistans, och på söndag är det dessutom långdistans i Euromeeting, det som i en och samma tävling är något slags B-EM och för-VM i orientering. Den här gången i samma område där VM 2019 kommer att avgöras, och med hela sex OK Tisaren-löpare på startlinjen, vilket jag skrev om i går.
Att fem Tisaren-damer är med landslaget i Norge gör att helgens båda DM-tävlingar, säsongens tredje och fjärde distriktsmästerskap (sprint och sprintstafett gick i juni, natt och stafett avgörs nästa helg), blir rätt urvattnade just på damsidan. 23 anmälda i lördagens medeldistans och 13 i söndagens långdistans är förvisso ok siffror, men utan Tjernlunds, Forsgren, Svensson och Eriksson blir det ett best of the rest-scenario kring vem som tar hem gulden. Det saknas ändå inte starka kandidater i Lovisa Persson, Josefin Erlandsson och Elin Winblad (och även löpare som Anette Carlsson, Josefine Wallenhammar och Karin E Gustafsson är med i leken), men det är ju inte den superelitklass det hade varit om alla varit på plats. Med Daniel Attås i Norge, Martin Regborn vilande och Filip Dahlgren ännu inte redo är även herrklassen haltande (24 anmälda på lördagen, 14 på söndagen). Sistaårsjunioren Filip Jacobsson har klivit upp i seniorklassen (vilket nästan alla 20-årsjuniorer gjort, de klasserna är knappt existerande i DM) och ställs mot starka löpare som Erik Fernlund, Viktor Larsson och Jakob Wallenhammar. Alltihop avgörs strax utanför Lindesberg.

Bubblare: Mountainbikeåkarna tar sig an Bockstensturen i Varberg på lördagen, Moto eagle tour drar igång höstsäsongen med sin kanske roligaste tävling (jaktstarten uppför Ånnabodabacken efter prolog i Sanatoriebacken nere i Garphyttan), och förutom Maria Eriksson kommer också bland andra Mikaela Kemppi ta sig an Tjejmilen under lördagen.

Fahlin 41 sekunder – och 53 platser – från täten i Nederländerna

Det blev ingen sådär sprudlande tempoprolog för Emilia Fahlin i Boels rental tour, som var 42 sekunder bakom Annemiek van Vleuten över 4,3 kilometer med ett inledande motlut. Och eftersom den typen av sträckor är extremt jämna betydde det att Fahlin fick nöja sig med 53:e plats av 93 cyklister i listan.
I morgon startar touren på allvar med första linjeetappen, 133 kilometer med start i Eibergen och mål i Arnhem, där de sista fem milen är rejält kuperade med fyra branta, om än inte särskilt långa, motlut. Därefter väntar ett 17 kilometer långt tempolopp i Roosendaal som mycket väl kan avgöra om Fahlin kör tempot på VM eller inte. Därefter avslutas touren med tre linjeetapper fredag–söndag.
Resten av säsongen för Fahlin? Jo, därefter återstår bara världstourfinalen Madrid challenge den 10 september och VM i norska Bergen ett par veckor senare.

För övrigt vaknade jag i morse med en förkylning från helvetet. Jag som aldrig (aldrig!) är sjuk (inte haft en antydning sedan en skitförkylning hösten 2015, om man räknar bort influensan jag åkte på i samband, eller på grund av, Borås sextimmars i höstas) lyckas alltså dra på mig den här skiten samma vecka som årets stora mållopp, Bergslagsleden ultra på söndag. Jag var ändå och hämtade ut nummerlappen i dag, och hoppas att jag hinner kurera mig, men det känns långt borta just nu.

Betydligt mycket värre är det dock för Danny Hallmén, som missar Ö till ö på grund av ett brutet revben. Läs mer om det i min pluslåsta artikel här.

Impolafeber i SVT – snart vet alla vad Jizerska padesatka är

Man kan tycka vad man vill om Vinterstudion. Ibland ledsnar jag på André Pops och tycker att det blir lite väl flåshurtigt, och jag tycker det är kul när andra kanaler kommer in och snor lite rättigheter och rör om lite i grytan (och längdskidor ser jag nästan lika ofta på Eurosport). Men ändå blev jag väldigt glad när nyheten tidigare i veckan landade att SVT säkrat rättigheterna till hela långloppsvärldscupen (utom prologen i söndags, för då var avtalet tydligen inte klart ännu). Inte så mycket för att kunna se sändningarna gratis och med svenska kommentatorer (Ola Brännholm och Mattias Svahn kör La Sgambeda med start 9.50 på lördag) – jag har redan skaffat mig ett säsongspass för att kunna följa Skiclassics egna sändningar – utan framför allt för att det här kan ge långloppen vid sidan om Vasaloppet det genomslag de förtjänar. Att ta plats i den institution Vinterstudion ändå blivit är nämligen en statushöjare av rang bland vanligt folk. Bland folk som inte kan skilja mellan burk- och klistervalla är det nog många som fortfarande inte ens hört talas om varken Marcialonga eller Birkebeinerrennet, men ge SVT två säsonger och Jizerska padesatka kommer vara ett hushållsnamn. Å andra sidan måste ju tävlingarna i sådana fall in i huvudsändningen, på lördag verkar det vara exklusivt på SVT play som gäller.
Vad gäller länsnamn verkar (jag skriver verkar, för jag har inte hunnit kolla upp det) inte Karlslund komma till start med några av sina åkare (Kalle Gräfnings, Maria Gräfnings, Olivia Hansson) den här helgen heller, men både Bill och Bob Impola har legat kvar på hög höjd med sina respektive lag sedan i söndags och kommer gå för fullt i lördagens tävling i Livigno som kortats från 35 till 30 kilometer (fem varv på en sexkilometersbana) på grund av snöbrist (man kan väl knappast kalla 30 kilometer för ett långlopp, men så är vi också bara i början av december).

Det första jag gjorde när jag vaknade i morse? Anmälde mig till Bergslagsleden ultra, förstås. Fjärde gången gillt, och den här gången ska jag bryta den negativa trenden med allt sämre tider, banne mig!

Samtidigt öppnade även anmälan till vinterns Tour de Kif, den lokala längdskidtouren som även är öppen för de som inte tillhör Karlslund. Vinterns program består av tio deltävlingar – samtliga i Ånnaboda – och startar med fem respektive 7,5 kilometer klassisk stil med individuell start den 21 december. Därefter följer fyra deltävlingar i januari, tre under första halvan av februari och två efter Vasaloppet. Alla utom distansloppet i klassisk stil som dubblerar som DM för Örebro län, och som körs söndagen den 15 januari, avgörs på onsdagskvällar på elljus- och konstsnöspåret.

Filip Danielsson skriver vidare på sin blogg om bekymren han upplevt på slutet, och som han förhoppningsvis får rätsida på inom kort: ”Har fått en tid på Allergicentrum i Karlstad för att kolla upp lite om vad det skulle kunna vara som spökar i kroppen min. Har en uppfattning att jag presterar sämre när det blir kallare så jag ska ner och kolla upp så det inte är någon typ av köldastma eller liknande.”

I morgon startar för övrigt skridskovärldscupens tredje deltävling, i Astana, men David Andersson står över den för att istället träna och formtoppa inför fjärde deltävlingen i Hereenveen nästa helg.