Axelsson klar för Kanadaresa: ”Då ska jag vara i form”

Jag summerade ju Adam Axelssons insatser i U23-världscupens andra deltävling i italienska Collalbo i söndagens blogginlägg, men i dag fick jag tag i skridskotalangen från Askersund i egen hög person, och han berättade om känslan där och planen inför framtiden.

– Helgen var bra, det var en bra känsla i kroppen, men …. Egentligen hade jag förväntat mig bättre resultat, men om man tänker efter kanske jag inte ha borde förväntat mig det med tanke på all träning jag missat i vinter. Jag har inte riktigt kommit tillbaka orkesmässigt än: Jag har farten, jag känner mig väldigt sprintig i kroppen och bra upp till 700 meter, men uthålligheten saknas. Det jag behöver nu är att komma igång med de längre intervallerna igen, det är de passen som blivit lidande när jag varit sjuk så mycket, och det är de jag kommer att prioritera nu när jag är hemma igen. Det positiva är att jag mår bra nu, att det känns som att det är på rätt håll och att åkningen fungerar väldigt bra tekniskt. Och snabbheten finns, jag var väldigt snabb i starten på 1 500-metersloppet den här helgen också, precis som på SM, men jag tappade en sekund mot planen på näst sista varvet och sista varvet handlade bara om att överleva. Och på 1 000 meter fick jag tyvärr ett felskär i starten som gjorde att jag tappade ganska mycket. Först kom jag fram på skridskon och sedan hamnade jag bakpå, och man har ju bara 50 meter på sig fram till första kurvan, så det kostade en hel del, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
Men du får inte köra 500 meter i U23-världscupen, trots att du kanske skulle göra dig bäst där just nu?
– Så är det. Kvaltiden är 37,0 och jag har gjort 37,15. Men jag har förhoppningar om att klara tiden vid en tävling i Inzell nästa helg så jag får köra 500 meter i Erfurt, i finalen av U23-världscupen. Det känns om att det borde gå.
Hur ser planen ut framöver?
– Jag kommer träna på hemmaplan och flyga ned till Inzell nästa fredag. Det blir 500 och 1 000 meter på lördagen och 500 och 1 500 meter på söndagen, det är bra att få några lopp i kroppen, tävling är väldigt bra träning. Sedan blir det tävling den helgen, och så blir jag kvar där nere till världscupfinalen i Erfurt helgen efter. Sedan ska jag till Hamar för tävling två helger i rad, så det blir tävlingar alla helger i februari. Och nu har jag bokat resan till Calgary, jag flyger över den 6 mars och kör tävlingar två helger i rad som avslutning på säsongen.

Från helgen som gick ska också noteras att redan friidrotts-VM-kvalade maratonlöparen Louise Wiker sprang ett halvmaraton som träning, och som avslutning på ett flera veckor långt läger i Sydafrika, och vann Bert’s bricks great brick run i Potchefstroom på 1.25.13 (nästan tio minuter från hennes personbästa, men så var det som sagt också först och främst träning och inte tävling det handlade om). Jag har tyvärr inte lyckats hitta någon resultatlista från tävlingen som har den speciella regeln att de 100 första i mål som haft en tegelsten med sig runt banan fick ett sexpack öl som hederspris. Påminner lite om det gamla ”backpriset” i Grabbhalvan …