Bloggarna du inte ska missa: Wiker om Sevilla, Regborn om lägren, Nordblom kör crossfit …

Jag har ju tipsat om andra lokala konditionsidrottsbloggar tidigare, men tänkte att det är dags med en liten uppdatering av var man hittar det mesta av det bästa.

Fredrik Berg är bland de allra flitigaste och utförligaste när det gäller bloggandet. Mountainbikecyklisten (och tidigare enduromästaren) från Grythyttan har i år bytt till Almby och ersatt Matthias Wengelin (som gått till Örebrocyklisterna) både där och i Team Bergslagsloppet där han kommer att köra med Axel Lindh.

Bibben Nordblom ligger i andra änden av spektrumet och skriver väldigt sällan. Oftast bara racerapporter från swimrun-världsmästarens största tävlingar. Men å andra sidan är de desto mer intressanta att läsa. Och i vintras överraskade hon faktiskt med ett inlägg om att hon börjat med crossfit.

Louise Wiker fick jag aldrig tag i efter det misslyckade maratonloppet i Sevilla (hon tvingades bryta efter att ha sprungit omkull på uppvärmningen), men på sin egen blogg berättar friidrotts-VM-löparen från Hällefors om upplevelsen. När vi snackar löpare från Örebro är det däremot instagram snarare än bloggar som gäller: Där finns alla från Sören Forsberg, Erik Anfält och Mikaela Kemppi till Jonas Rosengren och Fredrik Johnsson.

Martin Regborn skriver inte heller överdrivet många inlägg, men desto matigare. EM-brons-orienteraren från Örebro har bland annat bjussat på mycket material från vinterns tre träningsläger. Landslagskompisen Lilian Forsgren (EM-silver-orienterare från Hallsberg) och nyblivna Tisaren-löparen Ellinor Eriksson (från Örebro) bloggar också bra.

Och på skidsidan är Filip Danielsson överlägset flitigast. Den förre JSM-guldmedaljören från Vedevåg kör liksom jag devisen ”ett inlägg per dag”.

Har du några tips på någon jag missat? Någon rolig bloggare (elitidrottare eller blåbärsmotionär, kvittar vilket) som man borde följa? Skriv en kommentar!

Världsmästare klar för Nora marathon

Inomhussäsongen avslutas inte förrän nästa helg (med Marsspelen i Tybblelundshallen där bland andra Mikaela Kemppi ska springa 3 000 meter och Maria Eriksson både 800 och 3 000) – men redan på lördag drar utomhussäsongen igång inom länslöpningen: Med Nora marathon som hade ”riktig” premiär i fjol efter teståret 2015 och nu väl får ses som en tradition.
Många riktiga maratonrävar finns i startlistan, bland annat Sveriges meste maratonlöpare Lennart Skoog, 70, från Stenungssund som gör sitt 883:e maratonlopp i karriären om han tar sig runt i Nora (det blir i sådana fall hans tredje i år; det 880:e kom i Decembermarathon i Tybblelundshallen i vintras).
Men den mest meriterade deltagaren på startlinje är en hemmalöpare: Bibben Nordblom. 25-åringen som numera bor i Gyttorp, strax utanför Nora, är trefaldig världsmästare och femfaldig VM-medaljör i swimrun, och har tävlat i triathlon-VM över ironmandistans på Hawaii och därmed gjort ett antal maratonlopp med 3,8 kilometer simning och 180 kilometer cykling i benen (minst sju stycken varav två under fyra timmar), men jag hittar ingen notering om att hon tidigare sprungit ett ”vanligt” maratonlopp. Det kommer givetvis bli högintressant att se vad hon går för här, även om man får ha klart för sig att hon förmodligen är mitt i grundträningen.
Som främsta motståndare, av de föranmälda, lär Bibben ha Gunilla Axelsson, Borlänge, som vann Karlstad 6-timmars med 66 096 meter i fjol och var 20:a på Ultravasan på 9.12. Däremot springer Bibbens mamma Lotta Nilsson, som var tvåa i Nora marathon i fjol, i år istället halvmaran (och inte heller fjolårssegraren Åsa Bergman, Västerås, verkar komma till start). Det arrangeras också kvartsmara, allt på en 10 549 meter lång varvbana runt Åsbosjön.
Fransmannen Thomas Chaillou, som i fjol sprang för Stockholmsklubben Fredrikshof men som flyttat till Örebro och i år representerar KFUM Örebro, vann herrklassen i fjol på banrekordet 2.33.51, men är inte heller anmäld. Och ärligt talat ser det rätt tunt ut med snabba löpare i år, men jag får erkänna att jag inte har stenkoll på alla namn.

Dagens stora nyhet var ju annars att Filip Dahlgren nu vänder hem även som orienterare (jag rapporterade ju i höstas om att han gick till KFUM Örebro som friidrottare), och jag tog ett längre snack med den skadedrabbade VM-orienterare i eftermiddags, vilket utmynnade i en längre pluslåst artikel som hittas här.

Jag jobbar för övrigt på reportage om Matthias Wengelin inför Cape-Epic som drar igång på söndag, men redan i morgon kommer örebroaren att köra inbjudningstävlingen MTO Champions’ Race på plats i Stellenbosch, Sydafrika, med massor av OS- och VM-medaljörer på startlinjen.

Made it to South Africa 🇿🇦 Looking forward to be in the @songoinfo champions race tomorrow! 📸: @calle_freemountain

A post shared by Matthias Wengelin (@m.wengelin) on

Nätterlund snabbast uppför backen någonsin – och Anfält slog sitt eget rekord: ”Men fjolårets lopp var bättre”

Visst går det att kuta tre lopp på en vecka. Efter asfaltsmilarna Blodomloppet i Västerås och Hälsloppet i Huddinge så tog Mattias Nätterlund hem Kilsbergen trailrun med start och mål i Ånnaboda. Och inte nog med det – Örebro AIK-löparen passade dessutom på att notera den snabbaste tiden någonsin i tävlingssammanhang uppför Södra Storstenshöjdens slalombacke (från botten, där extremparken brukar vara belägen under Battle of vikings, till Storstenen): 4.01. Nätterlund slog rekordet uppför backen när han var tvåa bakom Per Sjögren 2014 (4.10) och förbättrade det när han var tvåa bakom Filip Dahlgren i fjol (4.09). I år klämde han till med 4.01 på väg mot seger med 2.36 före Fredrikshofs Thomas Chaillou. Nätterlund persade med nästan två minuter i det 14 kilometer långa stigloppet och var mindre än minuten från VM-orienterare Dahlgrens banrekrod från i fjol.
På damsidan var Erika Bergentz, som springer för nya klubben Thorén Track & Field, totalt överlägsen (fått blodad tand på kuperade stiglopp efter Sälen fjällmaraton, kanske) och var över fem minuter före IF Starts Kajsa Rosdal i mål. Bergentz var bara två sekunder från Karin Forsbergs backrekord, men nästan 5,5 minuter från Forsbergs banrekord.
Loppet ingår i långloppscupen där Nätterlund passerade Erik Anfält (som sprang Bergsleden ultra istället, se nedan) för tredjeplatsen på herrsidan medan topp fem inte påverkades alls på damsidan (ingen ställde upp).

I Bergslagsleden ultra, 47,5-kilometersloppet med start i Digerberget, mål i Ånnaboda och ett par extrasvängar utöver Bergslagsleden (Rusakulan, Falkaberget, Södra Storstenshöjdens slalombacke) som ger loppet totalt över 1 200 höjmedeter, försvarade Erik Anfält sin seger från i fjol, och putsade dessutom sitt eget banrekord med nio sekunder (vilket ger ett snitt på 19 hundradelar per kilometer …).
– Men egentligen gjorde jag ett bättre lopp förra året. I dag gick det väl bra i 35 kilometer, men sedan hade jag krampkänningar och uppförs slalombacken fick jag gå hela vägen, i fjol sprang jag. Men då la jag bort massor av tid på grund av felspringningar, och så var vädret sämre, säger Anfält till Konditionsbloggen (konditionsbloggaren sprang själv loppet och stötte ihop med Anfält på den efterföljande middagen; min racerapport kommer i början av veckan).
Den här gången sken septembersolen, i fjol vräkte regnet ned. Då var Anfält i kanonslag, nu har han skadebekymmer.
– Det har varit lite olika saker, bland annat har jag haft problem med lårens baksidor och så har jag börjat få krampkänningar väldigt ofta, något jag inte alls haft problem med innan. Jag tror att det beror på att något är fel i ryggen, så jag ska iväg och träffa en specialist, säger Anfält som meddelar att han troligen avstår Lidingöloppet men som alltjämt siktar på en bra tid i Frankfurt marathon.
Anfälts klubbkompis Ludvig Börjesson tog andraplatsen, bara 5.41 bakom. Nästan på sekunden det avståndet skiljde i Blankhult, efter 31,5 kilometer, därefter sprang de båda jämnt. IFK Noras Per Eklöf, som varit tvåa i de två tidigare upplagorna av loppet, var trea i Blankhult, fem minuter före fyran Edvin Karlsson, men tappade sedan fart och var omsprungen med nio minuters marginal när löparna passerade Ånnaboda för första gången, och 15,5 minuter efter i mål. Karlsson trea, Eklöf fyra.
På damsidan stack Sandra Lundqvist, Kristinehamn, iväg redan i starten, men KFUM Örebros Anette Carlsson släppte aldrig mer än någon minut och var mindre än tre bakom i mål. IF Starts Maria Eriksson trea i mål, dryga halvtimmen bakom.

Orienterings-DM fortsatte på söndagen med långdistans (en tävling som tangerade Bergslagsleden ultra rent geografiskt, vissa inskolningssträckan gick på Bergslagsleden vid Lockhyttan, och några av seniorernas kontroller satt nära leden). Tisarens EM-löpare Josefin Tjernlund, som stod över medeldistansen i går, var tillbaka nu och tog en programenlig seger. Men Ellinor Eriksson, gårdagsvinnaren, pressade henne hårt och visade att formen är god inför SM-hösten. Enligt winsplits beräkningar la Eriksson bort 1.52 på två bommar, och i mål skiljde just 1.54. I övrigt sprang de båda löparna alltså jämnt. Hagabys Elin Vinblad tog bronset, men hon var över 14 minuter efter.
Herrpallen var identisk med gårdagen: Martin Regborn, som tog EM-brons i just långdistans i maj, vann med över sex minuters marginal före Tisarens ex-landslagslöpare Daniel Attås, som i sin hade knappa minuten ned till trean Gustav Hindér.
På fredag är det dags för natt-DM, på söndag stafett-DM. Sedan väntar två SM-helger.

Matthias Wengelin fick efter sin inledande tre raka segrar lämna svenska långloppscupen i mountainbike besegrad. För andra loppet i rad av Michael Olsson, Serne Allebike, som kom loss solo i 100 kilometer långa Bockstensturen i Varberg och var nästan tre minuter före Örebros VM_femma som i sin tur vann en spurtduell mot Varbergs Fredrik Edin. Grythyttans Fredrik Berg blev elva efter att tidigare ha varit topp tio i fem av sex deltävlingar han kört.
Wengelins vapendragare och Almbyklubbkompis Axel Lindh testade istället landsvägsbenen, men fick nöja sig med 40:e plats i 180 kilometer långa Tre Berg som Alexander Wetterhall vann programenligt före tre lagkompisar i arrangörsklubben Tre Berg CK. I fredagens uppvärmning, 100 kilometer långa Tre Berg GP, gick det bättre, med en tiondeplats för Lindh (enligt hans Instagram, jag hittar ingen resultatlista.

Och så till sist några ord om Gyttorps Bibben Nordbloms chanser att ta sin fjärde VM-titel i swimrun i morgon, måndag (NA visar den officiella direktsändningen från loppet på na.se med start 5.45 på morgonen, loppet startar 15 minuter senare):
Bibben tävlar i år tillsammans med fjolårssegraren Maja Tesch, som då bröt Bibbens och hennes mamma Lotta Nilssons segersvit. Deras lag heter Head Swimming (det är sponsornamn all the way i swimrunsporten) och har nummer 103. Teschs lagkompis i fjolårets guldlag, Annika Ericsson, bildar i år lag Addnature med erkänt duktiga Kristin Larsson, som gick in i väggen på väg mot tredjeplatsen i fjol. Även amerikanska laget Godd ’Nuff med Sara McLarty och Misty Beccera, var på väg mot något stort i fjol, men gick ut för hårt och kroknade, de har säkert samlat på sig värdefull rutin till i år. Och Team Ultraswimrun med Christine Andersen och Johanna Wallensten varnas det också för.
Bibben och Lotta har fortfarande banrekordet på 10.26.31, men Bibben tror att det kommer krävas betydligt bättre tider än så i årets tävling (om vädret blir så bra som utlovats, börjar det blåsa och bli strömt kan bara det göra en timme på sluttiden).
– Jag tror det kommer krävas en tid under tio timmar för att ens hamna på pallen i år, för konkurrensen är riktigt tuff. Maja och jag har lagt upp en plan för att klara det, säger Bibben.
Hon har också trimmat utrustningen för att tjäna viktig tid: Hon har vänt på dolmen (flytverktyget som swimrunatleterna har mellan benen) uppochned för att förbättra flytförmågan, hon har skaffat nya trailskor som ger bättre fäste på de glashala klipphällarna, skippat långa strumpor och skaffat en tunnare våtdräkt för att minska motståndet i vattnet och, kanske viktigast av allt, skaffat en styvare lina som gör att hon och Maja på ett mer effektivt sätt kan dra varandra i simning (där kommer Bibben ligga först) och löpning (där Maja är starkare) så att linan inte fjädrar lika mycket.

Tvåan Anette Carlsson, segraren Sandra Lundqvist, trea Maria Eriksson och fyra Anette Jonsson efter målgång i Bergslagsleden ultra.  Foto: Anders Eriksson
Tvåan Anette Carlsson, segraren Sandra Lundqvist, trea Maria Eriksson och fyra Anette Jonsson efter målgång i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders Eriksson
Erik Anfält med medaljen efter andra raka segern i Bergslagsleden ultra.  Foto: Anders Eriksson
Erik Anfält med medaljen efter andra raka segern i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders Eriksson

 

Länslöparen slog världsrekord – och Pätsi kvalade till Hawaii med sitt livs lopp

Har tillbringat dagen i ett ömsom soligt, ömsom hällregnbeklätt Strömstad och sett Martin Regborn ta en sjundeplats i orienterings-VM (vilket jag skrivit om bland annat här och här). Därmed satt jag helt offside när en helt annan länslöpare i dag slog till med ett världsrekord. Och det är ju sannerligen inte varje dag som någon länslöpare står för en sådan bedrift, även om vi snackar veteranklass (H50-59) och en udda distans (4×800 meter). Men officiellt världsrekord blev det för Östanjös SK:s Patrik Johansson (ni vet, han som vann Inneserien i vintras) som i ett svensk ”landslag” tillsammans med Gunnar Durén, Mats Olsson och Per Björkman vid en tävling i Stockholm i dag. Johansson persade (inofficiellt, eftersom det var en stafettsträcka) på 800 meter med 2.07, och nya rekordet skrevs till 8.25,79 (över tio sekunder bättre än det gamla rekordet som Kanada innehade på 8.36,39).

Patrik Johansson och "arrangören" Gunnar Durén efter världsrekordet. Foto via Per Börjesson
Mats Olsson och Patrik Johansson efter världsrekordet. Foto via Per Börjesson

I Kalmar Ironman slog Morgan Pätsi till när man minst anade det. Örebrotriathleten som siktade så högt förra året (medalj på långdistans-VM, topp fem i ironman-VM) men inte nådde dem och sedan började årets säsong med ett gäng skador gjorde i dag karriärens bästa lopp. Han inte bara slog klubbrekord, han gick dessutom under nio timmar för första gången (med nästan åtta minuters marginal!) och kvalade in till årets ironman-VM med 6,5 minuters marginal (en femteplats hade räckt) efter att ha simmat 3,8 kilometer på 1.04.31, cyklat 18 mil på 4.36.58 och sprungit det avslutande maratonloppet på 3.05.12. En sjuk prestation. ”I dag ville kroppen vara med och leka. Grymt nöjd”, skriver Morgan på Facebook.
Gyttorps Bibben Nordblom persade med över 35 minuters marginal när hon blev tvåa  D21-klassen, men missade återigen en VM-plats med en placerings marginal då bara en enda VM-biljett stod på spel i den klassen. Bibben i mål på 10.38.41, Cathrin Axfors vann på 10.00.22. Härnäst väntar Ö till ö om två veckor, där Nordblom får räknas som favorit i damklassen.

Även Erik Anfält svarade för en grym prestation när han blev tvåa på Ultravasans 45-kilometersdistans i dag. Anfält var 3.38 bakom IFK Moras ryss Roman Ryapolov, men över 1,5 minuter före trea, norsken Tom Erik Halvorsen, och var mycket glad efteråt: ”Har aldrig varit så nöjd med en andraplats som i dag. Har heller aldrig känt mig så fysiskt sargad efter ett lopp som idag. Sista tio kilometernavar det en balansakt för att överhuvudtaget ta mig i mål. Hatten av till Roman Ryapolov som vann. Han var stark”, skriver Anfält på Instagram.
Numera utflyttade Hälleforslöparen Haben Kidane fick fira seger då han anförde ”Forest Runners Team Finspång Mix” till seger i Vasastafettens mixedklass genom att vara över två minuter före tvåan upp till Smågan (och näst snabbast av alla löpare över huvud taget, bakom herrtätens Andreas Åhwall). Det av örebroaren Lars Drageryd sammansatta laget ”Åshöjdens BK” (med bland andra KFUM Örebros Linus Rosdal) blev tvåa i herrklassen, Kumlabaserade LK Gränslöst slutade fyra. Örebro AIK:s lag blev 19:e i damklassen och 56:a i mixed.

Från dagens DM på 10 000 meter har jag ännu inte lyckats hitta någon resultatlista, men Mikaela Kemppi vann förstås damklassen därtill på ett nytt personligt rekord. Och på Instagram avslöjar hon att det blir SM-debut på distansen när friidrotts-SM inleds på fredag.

Närkes DM 10000m på bana. Sprang i A-heatet med grabbarna och trodde jag skulle få bra sparring och många bra ryggar att försöka haka på och jaga. Men många hade det tungt idag och flera av dem som är bättre än mig vek ned sig och tog det lite lugnt idag. Och ett par grabbar var för snabba för att jag skulle kunna haka på. Det var alltså bara att göra jobbet själv. Lyckades ändå fixa nytt PB och ett grymt härdat pannben! 😅 25-varvsfrossa skänker någon slags hatkärlek. Nytt PB, nytt klubbrekord och nytt banrekord för damer lyder nu på 35.45 och jag är grymt glad, nej lycklig är ett bättre ord, att lyckas prestera detta och fortfarande utvecklas i min löpning. Nu hoppas jag ha något lättare och piggare ben till på fredag kväll när jag debuterar i SM 10000m på bana. 🙏👊💥 Varför jag står på två prispallar? Jo, detta var både DM för seniorer och veteraner och får jag pris både som bästa dam och i min veteranklass damer40. Det är fördelen med att vara en äldre löpare 😅😅😅

A photo posted by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

Däremot har resultaten trillat in från dagens lag-ungdoms-SM på Källbrinks IP i Huddinge där KFUM Örebro slutade på tionde plats av 14 deltagande lag. Och faktum är att två av de grenar där KFUM samlade flest poäng var killarnas 800 meter och 2 000 meter hinder. I hinder blev Olle Tyrsmo trea på 6.50,53 och slutade Tobias Tranderyd på femte plats med 2.00,96. Därtill blev Lisa Brorson tolva på 3 000 meter med 12.44,63.

Och redan i går avgjordes ju lagtempot i Vårgårdas världstourtävling, med Emilia Fahlin i comeback efter OS-succén och i Alé-Cipollinis färger. Det blev som väntat ingen framskjuten placering för det italienska stallet som varken hade tempoutrustning på plats eller hunnit köra särskilt mycket träning ihop i disciplinen, utan en elfteplats av 16 startande lag, 3,5 minuter bakom segrande Boels-Dolmans. Fahlin och lagkompisarna lär vara betydligt mer konkurrenskraftiga i morgondagens linjelopp.

Galna slutet efter dubbla rekord i Österrike – möttes i sjukvårdstältet: ”Spydde på röda mattan”

Både Lotta Nilsson och Bibben Nordblom, mor och dotter från Nora som mot alla odds tagit två VM-guld och nu senast ett VM-brons i swimrun tillsammans, började ju karriären som triathleter, och är kanske i grunden fortfarande just det. Båda har kvalat in och tävlat framgångsrikt i ironman-VM på Hawaii. Ja, Lotta tog ju till och med hem en träskål i höstas när hon tog en femteplats i D50-klassen.
Jag skrev ju en kort notering om att båda slog personliga rekord i Ironman Österrike i helgen, men nu har jag dessutom fått ta del av en helt unik inblick i deras resa mot persen, genom en racerapport skriven av Lotta. Bland annat berättar Lotta om att hon först spurtade till sig segern i D50-klassen (vilket hade gett en plats till ironman-VM som hon ändå inte hade tänkt utnyttja) men att det sedan visade sig att hon ändå var slagen med sju minuter eftersom det var valfri starttid och motståndaren, hemmahoppet Gabriele Pauer, hade valt att starta just sju minuter senare. Och därefter kollapsade Lotta, kräktes på målmattan och fördes till sjukvårdstältet där hon, när hon kvicknade till, fick se dottern ligga med dropp på en bår bredvid, efter att ha gjort samma sak som mamman: Spurtat ned en motståndare i slutet av det avgörande maratonloppet men sedan ändå blivit av med placeringen (en tredjeplats) på grund av den fria starttiden. Men, allt det där får Lotta själv berätta om nedan (och allra längst ned bjuder hon dessutom på lite bilder från Klagenfurt!).

”Förväntansfulla och lite trötta anlände vi i husbil till campingen i Klagenfurt am Wörther see redan på tisdagen i tävlingsveckan. På torsdagen var det dags för registreringen och att ta en titt på ironmanmässan. Fredag kväll var det pastaparty. Under lördagen märktes nervositeten av alltmer, och alla prylar skulle kollas en extra gång och sedan checkas in. Tropisk värme har det varit nu sedan vi anlände, och frågan var: ’Vad blir det för väder i morgon?’
Efter en regnig och lite kallare natt än tidigare ringer klockan 4.45 och då ska vi bort till växlingsområdet som ligger knappt en kilometer bort. Det som ska göras är att sätta dryckesflaskor på cykeln och kolla däckens lufttryck. Efter det går vi tillbaka och äter lätt frukost och besöker toaletten, som alla som blir nervösa av att tävla känner till. Nu ska våtdräkt krängas på och vi går mot starten som är vid Strandbad (ett stort utomhusbad). Denna tävling har så kallad rolling start, vilket betyder att man startar på den tid man tror att man ska simma på. Vi ställer oss i kön för simning under en timme, och släpper före ett lagom stort gäng av övertaggade simmare. Det är inte kul att bli översimmad i triathlon, men inte heller kul att fastna bakom långsamma simmare. 3,8 kilometer skulle avverkas, och sista delen av simningen simmas i en kanal som inte är så bred.’
Jag är nöjd med simningen! Det gäller att inte göra av med för mycket energi här, man vill ha en bra start på den långa dagen. Väl uppe ur vattnet ska man springa ett par hundra meter till växlingsområdet och transition (T1), byte till cykel.
Cykelbanan här är känd som en av de finaste och två varv skulle cyklas här, alltså 2×90=180 kilometer. Vi håller verkligen med om att den här banan borde få cyklas av alla (även av icketriathleter). Banan innehåller cirka 1 600 höjdmeter, så det blir aldrig tråkigt, det händer något hela tiden.
När vi har cirka 60-70 kilometer kvar börjar det regna, vilket inte är positivt: Det går långsammare, man måste ta det försiktigare, man blir blöt och till slut kall. Man ska fortsätta att dricka lika ofta som tidigare vilket vi kom fram till att båda hade missat. Klantigt? Svar: Ja, men lätt att missa! Rullar in mot T2 och börjar mentalt förbereda sig för den sista, men jobbigaste, delen i ett ironman: Maratonloppet.
Kliver av cykeln på förvånansvärt pigga ben. Hänger tillbaka den på sin plats och springer mot min påse: Av med hjälmen och på med löparskorna. Funktionärerna här är väldigt hjälpsamma och vill stoppa ner sakerna i påsen och hänga upp den på sin krok. Tack för det!
Första kilometern kändes prima för mig. Men de positiva tankarna grusades snart av ett alltmer tilltagande illamående. Men att börja gå är inte att tänka på då man ska ta sig igenom 42 kilometer, så jag försöker slå bort de tankarna och inser fakta: Jag måste tvinga i mig något på varje station för att komma i energibalans.
Under löpningen tittar solen fram och värmen tilltar. Det gäller att kyla ner sig också, får inte bli överhettad! Finns bara en väg – och den är framåt! Efter cirka tio kilometer får jag bukt med de värsta illamåendekänslorna, men får kämpa resten av loppet för att försöka hålla energibalansen. Och inte nog med det. Vid de sista två kilometerna dyker en i min åldersklass upp, och det hela slutar med en långspurt, där det hela avslutas med en idiotspurt på upploppet, på ”röda mattan”. Jag kan tala om att jag vann den spurten, men eftersom det var rolling start och jag hade startat tidigare än min rival så vann hon med nästan sju minuter över mig. Jag kom tvåa alltså. Direkt efter målgång spydde jag på röda mattan och allt snurrade. Sjukvårdpersonal tog mig till sjukvårdstältet för snabbare återhämtning och koll. Inte så allvarligt som det låter, det kan bara bli så ibland om man tar i lite mycket och lite länge, men det är ju frivilligt!
När jag hade legat i sjukvårdstältet en stund började jag titta mig omkring och såg Bibben liggandes på en bår med dropp. Hon hade också gjort slut på alla sina krafter. Hon kämpade om tredjeplatsen i sin åldersklass, D25-29. Hon sprang om tjejen som låg på tredjeplatsen, men då det var rolling start kom hon i alla fall på fjärde plats med tre min till trean.
Jag hade redan bestämt före loppet att även om jag skulle kvalificera mig för Ironman Hawaii (ironman-VM) så skulle jag inte ta platsen.
Denna tävling kan verkligen rekommenderas till alla som vill köra en ironman. Vi träffade många trevliga människor här i Klagenfurt, svenskar och även andra nationaliteter. Bibbens nästa kraftprov blir Kalmar Ironman den 20 augusti. För mig är det dags att börja fundera på nya utmaningar (inget bestämt i dagsläget), men först vila och njuta av vår sjätte genomförda ironman med nya personliga rekord!”

Både Lotta Nilsson och Bibben Nordblom slog personliga rekord på ironmandistans i Österrike - trots 1 600 meters stigning i cyklingen. Foto: Privat
Både Lotta Nilsson och Bibben Nordblom slog personliga rekord på ironmandistans i Österrike – trots 1 600 meters stigning i cyklingen. Foto: Privat
Bibben cyklar. Foto: privat
Bibben cyklar. Foto: privat
Lotta Nilsson på prispallen (till vänster). Foto: Privat.
Lotta Nilsson på prispallen (till vänster). Foto: Privat.
Bibben Nordblom vid simstarten.
Bibben Nordblom vid simstarten.
Lotta Nilssons pris för andraplatsen i D50-klassen. Foto: Privat
Lotta Nilssons pris för andraplatsen i D50-klassen. Foto: Privat

Johan Röjler och Peter Knoblach verkar ha haft ännu en finfin dag på leden (även om det i direktrapporten rapporterades om en liten svacka för Johan vid lunchtid). De gick i mål vid Ånnaboda precis som beräknat vid 18-tiden, och har nu klarat av mer än halva 28-milasträckan. ”Vilken härlig dag! I fjol löpte vi dag två på runt 14 timmar och 30 mininuter. I år, med fräschare kroppar efter målgång, på strax över tolv timmar. Vilken skillnad! Grym känsla! Detta bådar gott”, skrev grabbarna i direktrapporten en stund senare. I morgon börjar nedförsbacken, både bokstavligt (ned från Kilsbergen) och bildligt (andra halvan) på Bergslagsleden. Målet snart i sikte!

Idre tredagars startade i dag en finfin andraplats för Tisarens Daniel Attås i herrklassen (bara tolv sekunder bakom Göteborgs Johan Runesson, en kille med fyra VM på meritlistan och med bara två löpare inom fyra minuter bakom sig över 11,8 kilometer långdistans) och en nästan lika fin tredjeplats för klubbkompisen Josefin Tjernlund i damklassen (11.47 bakom Tove Alexandersson, världens förmodligen bästa orienterare just nu, men före en hel radda tunga namn). Martin Regborn, örebroaren som tog EM-brons i långdistans i våras och är klar för sitt tredje VM, har nu också anlänt till Idre och sprang en öppen bana i någon typ av träningsfart, slutade fyra, 6.49 bakom KFUM Örebros Michael Reinhart. I morgon avgörs en medeldistans i Idre.

Men framför allt är det i morgon förstås dags för örebroaren och Almbycyklisten Matthias Wengelins VM-start i mountainbikens sprintdisciplin i Nove Mesto. Kvalet startar 16.30, finalheaten 18.00. Banan ser ut så här.

Så följer ni Röjler och Knoblach på Bergslagsleden

Hela Bergslagsleden på mindre än 91 timmar, är det möjligt? I morgon bitti, 5.00, gör i varje fall Johan Röjler, trefaldig OS-skrinnare, ultralöpare och allmänt konditionsfenomen, och Peter Knoblach, urstark elitmotionär, för andra året ut för att göra ett försök. I fjol kom de till Leken, drygt halvvägs, innan de tvingades bryta på grund av skadekänningar, hällregn och allmän utmattning, men i år är supportorganisationen betydligt bättre, väderutsikterna mer gynnsamma och insatserna högre då det pågår en stor insamling till fördel för funktionsnedsatta i Tadzjikistan och flyktingar i Iran via organisationen Operation Mercy och då en hel del kringaktiviteter ordnas runt löpningen och insamlingen. Den här gången ska Johan och Peter bara lyckas.
5.00 på måndag morgon sticker de alltså iväg från Kloten, men redan nu är liverapporten igång om den sista delen av uppladdning. Det är också där ni som inte har möjlighet att ta er ut på leden och heja och springa med följer evenemanget bäst. Själv tänker jag följa en bit av den sista sträckan på torsdag. Midnatt mot fredag måste Röjler och Knoblack vara i mål vid Stenkällegården för att klara de 91 timmarna och därmed med bred marginal sätta FKT, fastest known time, på Bergslagsleden.

Lite kort om helgen som gick:
** Emilia Fahlin slutade trea i linjeloppet i cykel-SM efter att världsrankningsettan Emma Johansson lyckats komma iväg från huvudkunglan, som sedan inte hade mycket till motivation att sätta fart förrän det var dags för spurten, där Fahlin drog igång först men fick ge sig mot tredje svenska OS-cyklisten, Sara Mustonen-Lichan.
** Martin Regborn anförde Sverige (ja, Sveriges löpare var snabbast på alla sträckor, men Regborn stod för 22 av de 40 sekunderna Sverige var före i mål) till seger över regerande världsmästarna Danmark (med tre av fyra löpare från VM-guldlaget) i landskampen i Örebro mixsprintstafett (KFUM Örebro, med en inlånad Filip Jacobsson i laget, blev trea, bara 6.52 bakom svenska landslaget – Ellinor Eriksson tappade bara 44 sekunder på Karolin Ohlsson och Cecilie Friberg Klysner som växlade samtidigt!). Och det efter att bara två timmar tidigare ha slagit alla danskar i den individuella sprinten (Örebro city sprint), som räknas mot världsrankningen. Enda problemet? Regborn hade något tjall på stämplingsbrickan, som saknade registreringar från tio kontroller i mål. Därmed förvandlades en andraplats, sex sekunder bakom Emil Svensk, till en diskning för ”felstämpling”. ”Saknade tio (!) stämplingar i min bricka (har stämplat vid alla)”, skriver Regborn på twitter. I stället blev Jonathan Karlsson och Ellinor Eriksson bästa länslöpare på sjunde respektive sjätte plats. Filip Jakobsson och Elin Vinblad vann de ”nationella” seniorklasserna.
** Diskad blev också Hallsbergs student-VM-laddande orienterare Lilian Forsgren (eller om hon bröt, det är lite svårt att avgöra av sträcktiderna) i Idre fjällorientering, den första av fem tävlingar under Idreveckan. Daniel Attås tog en tredjeplats på herrsidan, drygt fem minuter bakom överlägsne Ludwig Ljungqvist. Ellinor Tjernlund var bästa lokala damlöpare med en åttondeplats, tre placeringar och nästan två minuter före tvillingsystern och EM-löparen Josefin Tjernlund, som snott alla rubriker under våren.
** Anders Ekhlom inte bara klarade Celtman, utan blev dessutom 28:a totalt (tolfte herrveteran!) på tiden 14.25.51 (55.24 i simningen, 6.01.16 i cyklingen, 7.13.08 i löpningen, 12.03 i växlingarna). Jag hoppas kunna återkomma med en intervju med Anders om upplevelserna av en av världens tuffaste ironmantävlingar senare i veckan.
** Detsamma gäller Lotta Nilsson, femma i D50-klassen i ironman-VM på Hawaii i fjol, som kvalade in till årets VM genom en andraplats i D50-klassen i Ironman Österrike i dag. Stålkvinnan från Nora var trea av alla damer upp ur vattnet (59.02 på 3 800 meter), höll ledningen i klassen och var fortfarande 13:e totalt efter cyklingen (5.26.21) men tappade till en andraplats i D50 och en 40:e-plats totalt efter 4.22.01 på det avslutande maratonloppet. Inklusive växlingar på 7.40 blev sluttiden 10.55.04, pers med 1.14. Lottas dotter Bibben Nordblom var sjua upp ur vattnet av damerna i 25-29-årsklassen, men cyklade sedan upp sig till en fjärdeplats och höll den hela vägen in i mål för ett nytt pers med över fyra minuter, nu 11.14.04.

Regborn om stafettkänslan: ”Aldrig väggat så hårt i hela mitt liv”

Well, efter fyra dagar i Madrid (inklusive nödlandning på vägen ned, 36 timmar som åskådare på crossfit regionals, fyrverkerifest efter Reals champions league-seger och ohälsosamt mycket paella) och en rätt seg hemresa är det lite svårt att samla sig och summera smulorna från helgen.

EM-bronsmedaljören Martin Regborns nya fjärdeplats i EM-stafetten i lördags var förstås det överlägset största som hände, men istället för att jag ska orda för mycket om det här tycker jag istället att ni ska gå in och läsa på hans egen blogg, där han beskriver känslan under avslutningen i ordalag som ”aldrig väggat så hårt i hela mitt liv”, ”knapp styrfart in i mål” och ”otroligt besviken att inte kunna förvalta det utgångsläget” (Sveriges andralag, med Regborn som ankare, var i ledning ut på sistasträckan). Klart den känslan kan hänga kvar ett tag med tanke på det, och med tanke på att en fjärdeplats är den tråkigaste placeringen. Men herregud vilket EM han gjorde ändå, Regborn. Fyra i sprint, trea i långdistans och fyra i stafett, av en EM-debutant som tidigare (så sent som i april) hade en niondeplats i världscupen som karriärens bästa resultat. Man får lyfta på hatten.
Även Lilian Forsgren fick till slut springa stafett, efter ett återbud i det svenska andralaget. Hon förde in Sverige två till en inofficiell elfteplats på förstasträckan, vilket också blev slutplaceringen.
Resultaten gör att Regborn nu är femma i världscupen (Forsgren 37:a, Josefin Tjernlund 68:a) och sexa på sprintvärldsrankningen (Forsgren 23:a).

I orientering med mountainbike visade Garphyttans Marcus Jansson ännu en gång, och med stort eftertyck, hur överlägsen han är inom sporten i Sverige just nu. Vann lördagens medeldistans och söndagens långdistans i svenska cupen med nästan fem respektive långt över tio minuter, vilket gör att han står på maxpoäng efter fyra av tio deltävlingar.
Karlskogas Erica Olsson fick däremot stryk för första gången i år när hon ”bara” blev tvåa i D20-klassen, 36 sekunder efter, i lördagens deltävling. Revanscherade sig på söndagen och leder stort i totalen, förstås.

I säsongspremiären i swimrun, Utö swimrun, tog dubbla världsmästarna (och regerande VM-bronsmedaljörerna) Lotta Nilsson och Bibben Nordblom (mor och dotter från Nora/Gyttorp) en tredjeplats, 13 minuter bakom segrande Annika Ericsson och Elisabet Pärsdotter Westman. Örebroaren och konditionsbloggsprofilen Danny Hallmén fick nöja sig med en 33:e-plats i herrklassen, i par med Jacob Holst.

KFUM Örebro Friidrotts P17-grabbar tog SM-brons i 3×800 meter när stafett-SM avgjordes på Stockholms stadion. Olle Tyrsmo, Tobias Tranderyd och Jonatan Gustafsson sprang in på 6.13,52, 13,5 sekunder bakom segrande Huddinge. Örebroaren Tim Sundström, som tävlar för Tureberg, gjorde riktig säsongsdebut på bana efter förra helgens joggingpass i Gävle och fick med sig ett SM-silver på 4×800 meter med sig hem (som kunde varit ett guld, om inte avslutaren – Sverigeettan Andreas Almgren, fått ont i en fot och inte kunnat spurta). Sundström skar även mållinjen som trea över 4×1 500 meter,  men där diskades laget på grund av någon typ av växelstrul mellan Erik Widing och Amanuel Gergis.

I Långa Lugnet, andra deltävlingen i mountainbikecyklisternas långloppscup, byggde Almbys Matthias Wengelin på sin numera rätt långa segersvit genom att gå i från och vinna med betryggande 35 sekunder ned till tvåan Fredrik Edin. Klubbkompisen Axel Lindh femma, Grythyttans Fredrik Berg sexa.

Och så genomfördes ju motionstävlingarna (utan tävlingsmoment) Vänern runt och Vulkanloppet.

Ja, lite så var helgen, i alla fall. Givetvis har jag säkert missat en hel del, men räknar med att ni hör av er!

Här börjar Bibbens väg mot nya VM-titeln

På eftermiddagen den 5 september är tanken att lågstadieläraren Bibben Nordblom, 24, från Gyttorp ska springa uppför backen mot värdshuset på Utö som världsmästare. För tredje gången.
Vägen dit började förstås för väldigt länge sedan, men årets tävlingssäsong börjar nästa helg, när swimrunstjärnan (ja, hon är ju triathlonstjärna också, har kvalat in till ironman-VM på Hawaii tre gånger!) kör Utö swimrun, den första i en rad uppladdningstävlignar inför the real deal; Ö till ö, VM i swimrun.
I dag gick organisationen bakom tävlingen, som egentligen varit upphov till en hel sport där det simmas i öppet vatten och löps (ofta i oländig terräng) om vartannat och där egenskaper som seghet och pannben är lika viktigt som snabbhet och teknik, och där det dessutom finns ett nästan triathlonartat prylfokus vad gäller flytetyg, våtdräkter och skodon.
Bibben har de senaste tre åren tävlat i Ö till ö med sin mamma, Norabon Lotta Nilsson, men efter två VM-guld och ett avslutande -brons beslutade Lotta i höstas att hon var färdig med det som CNN rankar som en av världens tuffaste tävlingar. Så i höst kommer Bibben i stället att tävla tillsammans med fjolårsvärldsmästaren, en av endast fyra personer (två par) som besegrat henne och Lotta i Ö till ö: Utöbon Maja Tesch.
Men i nästa helgs Utö swimrun är det ändå gamla dreamteam Lotta/Bibben som står på startlinjen, medan Tesch tävlar med Lisa Jansson.
I startlistan till Utö swimrun finns också konditionsbloggsprofilen och pulsklocketvåan Danny Hallmén, som tävlar i par med Jacob Holst. Hallmén tjuvstartade säsongen med seger i individuella tävlingen Borensberg Swimrun förra helgen och har, efter att förra året ha tävlat i så vitt skilda saker som inomhuspaddling, quadrathlon, kanot och multisport, nu gjort en seriösare swimrunsatsning och kommer köra som vill följa under året så kommer tillsammans med Holst förutom Utö också att köra Stockholm swimrun 11 juni, Borås swimrun 18 juni, Höga Kusten swimrun 16 juli, Lofthammar endurance day 6 augusti och Ten Island swimrun 20 augusti, plus att han inte givit upp hoppet om en plats i Ö till ö (de är svåra att få) och Koster swimrun 1 oktober.
Mycket att se fram emot, med andra ord!

Lång dags färd mot mål

I dag har jag och fotograf-Veronika Ljung-Nielsen bevakat Ö till ö, världsmästerskapet i swimrun. Vi hade tänkt följa Noraduon Lotta Nilsson, 50, och Bibben Nordblom, 23, till deras tredje raka VM-guld i sista loppet tillsammans (i varje fall sista Ö till ö tillsammans, eftersom Lotta tycker att det räcker med att ha genomfört en av världens tuffaste uthållighetsidrottstävlingar fem gånger), men länge såg det ut som om de skulle bomma pallen. Till slut blev det ändå en tredjeplats, VM-brons, och såväl jag och Veronika som Lotta och Bibben var väldigt nöjda med dagen. Jag och Veronika med att det var en fantastisk tävling att bevaka, och att presservicen höll världsklass (vi blev runtskjutsade på en båt och följde dramatiken på nära håll i elva timmar); Lotta och Bibben med att ha gjort sitt yttersta efter förutsättningarna. Lotta blev nämligen väldigt nedkyld och var på gränsen till att tvingas bryta loppet (åkte dessutom på en lätt muskelbristning i högra vaden och gjorde en rejäl vurpa på en stig), medan Bibben kände sig ganska fräsch eftersom hon blev tvungen att hålla igen. Allt om Lottas och Bibbens sista äventyr (i just Ö till ö, Lotta drar ju på ironman-VM i oktober och i juli ska båda vara med i Österrikes ironman i Klagenfurt) kan ni läsa i tisdagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se). Men några bilder bjussar Veronika på redan nu.

Ett repförbinder Lotta och Bibben under swimruntävlingarna. I vattnet drar Lotta fram Bibben, på land är det Bibben som får löpa först och överföra energi till sin mamma.  Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Ett repförbinder Lotta och Bibben under swimruntävlingarna. I vattnet drar Lotta fram Bibben, på land är det Bibben som får löpa först och överföra energi till sin mamma. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Efter ett dramatiskt herrlopp tog Björn Englund, tvåa i fjol, sin tredje seger i Ö till ö. Den här gången i par med kanadensaren Paul Krochak.  Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Efter ett dramatiskt herrlopp tog Björn Englund, tvåa i fjol, sin tredje seger i Ö till ö. Den här gången i par med kanadensaren Paul Krochak. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Annika Ericsson fick äntligen vinna Ö till ö, trots att hon tvingades byta ut lagkompisen Maria Edstedt veckan före Ö till ö. Maya Tesch visade sig vara en hyfsad standin ...  Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Annika Ericsson fick äntligen vinna Ö till ö, trots att hon tvingades byta ut lagkompisen Maria Edstedt veckan före Ö till ö. Maya Tesch visade sig vara en hyfsad standin … Foto: Veronika Ljung-Nielsen

Fahlin om succégenrepet – och Bibben och Lotta inför Ö till ö

I dag sitter Konditionsbloggen i Sandhamn (av alla ställen!) och skriver. Här, långt ute i Stockholms skärgård, går starten i Ö till ö, världsmästerskapet i swimrun, tidigt i morgon bitti. Vi snackar 64 865 meter löpning och 9 525 meter simning fördelat på 27 löp- och 26 simsträckor. 52 byten upp och ned ur vattnet. Och här ute är Noras Bibben Nordblom, 50, och Lotta Nilsson, 23, verkliga världsstjärnor. Så fort de klev av deltagarfärjan, Silverpilen, flockades press, funktionärer och medtävlande runt dem. Alla vill trycka en hand, önska lycka till, prata lite, ta en bild, få en intervju. På plats finns inte bara jag och fotograf Veronika Ljung-Nielsen från NA, utan också tysk radio, schweizisk tv, franska Canal Plus och al-Jazira, plus en hel del branschpress och svenska tidningar. Bibben och Lotta har vunnit damklassen två år i rad, och tilldelades som regerande världsmästare sviten på Sands hotell när boendet fördelades mellan deltagarna (det ingår i startavgiften). Och där, med havsutsikt i tre riktningar, fick Konditionsbloggen ett halvt dygn före startsignalen en exklusiv pratstund med duon.

– Det är väldigt kul att komma hit. När man kliver i land i Sandhamn är det som om alla race spelar upp sig igen, i huvudet. Allra bästa minnena är våra två vinster tillsammans, när vi stått överst på prispallen ihop. Och för varje år vi kommer hit känns det bättre, för man vet mer vad som väntar, säger Nordblom till Konditionsbloggen.
Vad är det som gör Ö till ö så speciellt?
– Det är allt runt omkring, från att man åker ut tillsammans, alla deltagarna, på båten … , säger Nordblom.
– Det är hela konceptet som gör det så fantastiskt. Det är så fint här ute, och när man kommer i mål på Utö. Och alla människor. Det är verkligen en upplevelse, det är inte som vissa tävlingar som man går och river av och åker hem, utan här är man verkligen inne i det. Det är helt suveränt, säger Nilsson.
– Själva tävlingen är speciell eftersom den är så lång, har så många övergångar, på grund av kylan i vattnet och eftersom det är två som det måste stämma för. För har den ena en dålig dag så blir det dåligt för den andra också. Man är så beroende av varandra, säger Nordblom.
Väderprognosen i morgon pratar om sol men 10-15 sekundmeter nordanvindar. Är det bra?
– Det kan bli spännande om det blåser, för det kommer inte att blåsa medvind hela tiden även om vi mest ska söderut. Vissa simningar kommer att gå snabbare än man tror och andra kommer det bli sidvind och då kommer det bli att man driver och simmar längre, säger Nordblom.
– Jag tror ändå att tuffa simningar är en nackdel för oss. Vi är kanske inte de bästa simmarna, men vi är bättre simmare än löpare. Och jag tror att vi bemästrar vågorna bättre och inte blir lika trött som sämre simmare om det är tuffa förhållanden, säger Nilsson.
Vad siktar ni på för tid?
– Vi vill förstås förbättra oss, vi har fått bättre och bättre tider varje år, men det är så beroende av vädret. Vinden kan göra upp till en timme på simningarna, och får man lägga mer kraft i vattnet har man mindre energi till att springa.
Hur ser konkurrensen ut?
– Vi vet några som är jätteduktiga. Addnature (Kristin Larsson/Carolin Holmqvist) vann Utö swimrun och Engadin swimrun och har nog vunnit allt de ställt upp i. De borde vara favoriter.  Och Team Surfspot vann Amfibiemannen och var tvåa i Utö swimrun, men en av tjejerna (Maria Edstedt) är skadad och kan inte vara så hon (Annika Ericsson) har fått ragga tag i en ny lagkompis (Maja Tesch), och vi har ingen aning om hur det ligger till för dem. Men sedan vet vi inte så mycket om de utländska. Det finns två amerikanska lag som vi inte har någon koll på, de kan ju också vara jätteduktiga. Och sedan kan det finnas de som mest har tränat i år och gått framåt.
Men erfarenheten talar väl till er fördel?
– Tja, men det är faktiskt så att vi aldrig varit några favoriter när vi stått på startlinjen. Jag tror ingen skulle ha spelat pengar på oss varken 2013 eller 2014. 2013 var vi med för försata gången och förra året var det en i favoritlaget som blev sjuk under loppet. De låg precis före oss, och men vi sprang förbi.
Är ni bättre i år än i fjol?
– Jag känner mig bättre swimruntränad i år. Efter Nice ironman har jag bara satsat på swimrun och lagt ned cykelträningen.  För cyklingen tar jättemycket tid. När jag tränade för triathlon la jag ned tio timmar i veckan på cyklingen, men nu kan jag lägga mer tid på simning och löpning istället, säger Bibben.
– Det är svårt att säga, men det känns som vi gått framåt i simningen. Vi har simmat mer med paddlar. Och i löpningen hade jag ramlat och slagit mig i strax före tävlingen förra året. Så det känns inte som vi är sämre i år i alla fall. Vi har tränat mer med utrustning (paddlar, dolme, våtdräkt, strumpor, trailskor) i år. Simhallen i Nora har rustat, så vi har blivit tvungna att simma mer ute, och det är lika bra det. Vi har gjort så att vi sprungit till någon sjö hemmavid, Norasjön, Åsbosjön  eller Vikern, och så har vi simmat 40-60 minuter och sprungit hem.

Med start i Bunde och målgång i Valkenburg, i södra Nederländerna, avslutades etapploppet Boles rental ladies tour i dag. För Örebros proffscyklist Emilia Fahlin, 26, liksom för stora delar av övriga världseliten dessutom genrep inför VM som nu bara är två veckor borta. Och vilket genrep det blev. Fahlin var i två utbrytningar, varav en höll i 70 kilometer, och när klungan väl kom ikapp orkade hon hänga på och ta ännu mer jobb i täten innan hon tackade för sig och föll tillbaka lite på sista varvet, men kom ändå i mål som 17:e cyklist. Sammantaget en grym prestation som fick lagkompisarna att jubla, berättade Fahlin när Konditionsbloggen ringde upp från tillfälliga redaktionen i Sandhamn.

– De andra tjejerna tyckte att jag körde bra, de sa att de inte hade sett mig köra så bra på hela året. Skönt att få det beskedet på sista tuffa linjeetappen före VM, det ger en väldigt positiv känsla att jag kunde slita mig med uppför backarna. Inte minst eftersom banan är ganska lik den på VM med korta, branta backar, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur upplevde du loppet?
– Vi hade taktiken att gå in och riskera mycket och prova allt möjligt. Vi hade inget att förlora eftersom Elisa Longo Borghini som vi skulle köra för hade en bit upp i sammandraget (42 sekunder). Därför höll vi oss långt framme och la ned mycket jobb på att komma med i utbrytningar, och jag var en av två som hade som uppgift att hålla sig framme. Först kom jag med i en kort utbrytning som bara höll i tio kilometer, men direkt efter blev det en kontrautbrytning som jag också gick med i, och den höll i 70 kilometer.
– Vi var sex-sju tjejer av elva i utbrytningen som hjälptes åt att ta jobbet för att få utbrytningen att hålla. Tanken var att Elisa skulle kunna komma upp med en grupp att jag skulle vara där framme då. Men klungan kom ifatt till slut, och då var det bara att fortsätta köra för min del. Det kändes väldigt bra att jag efter en så tuff dag hade kraft att slita mig uppför backarna två gånger till, och att jag kunde vara med och gå på attacker och köra på riktigt ordentligt.
Har du varit så här aktiv någon gång den här säsongen?
– Nej, jag har inte fått uppgiften att göra det tidigare. Men i dag var jobbet att gå med i utbrytning, och då lyckades jag med det.
Det var tempolopp i fredags, hur var det?
– Okej, inte dåligt. Men jag hade lite för tunga ben den dagen, fick inte till det riktiga trycket. Men det var godkänt. Egentligen var det lite för kort för mig, elva kilometer. Jag föredrar jättekorta prologer eller längre tempolopp.
Hur har veckan varit överlag?
– Jäkligt regnig. I dag var enda dagen som det höll upp. Och det har varit nervös körning i klungan, med en hel del krascher. De fem första etapperna var platta, tekniska, och med kantvind. Det slet mer på mig än det gjorde i dag, jag föredrar när det är lite mer upp och ned. Men det var en helt okej vecka, vi fick ett par segrar med laget och jag kom igenom helskinnad. Och att få avsluta med en riktigt bra etapp i dag var skönt, det ger en positiv känsla.
Hur ser VM-uppladdningen ut?
– Nu åker jag hem till Spanien i fyra dagar, och sedan flyger vi till USA på fredag. Där har vi läger i nio dagar med förberedelser för och fullt fokus på lagtempo-VM den 20 september. Sedan är det sex dagar till linjeloppet, och då åker jag över till svenska lägret och ställer om fokus, finslipar sista formen inför det.

Wiggle-Hondas italienska stjärna Longo Borghini spurtade till slut i mål som tvåa bakom Thalita de Jong och klättrade till femte plats i sammandraget, som temposegraren Lisa Brennauer, Team Velocio, tog hem.

I mountainbikeorienterings-SM i Söderhamn, som avslutades med medeldistans på söndagen, fullbordade Karlskogas D20-EM-silvermedaljör Erica Olsson, 15, sin guldtrippel i D16-klassen när hon vann 1,5 minuter före Leksands Adelina Funke. Garphyttans Marcus Jansson fick däremot överraskande ge sig med samam tidsmarginal mot Attundas Anders Frisk, och fick därmed summera SM med ett guld, ett silver och en diskning (på lördagens långdistans, där han var överlägset snabbast men hade kört på en otillåten väg). Därmed krympte Janssons försprång i svenska cupen till 20 poäng inför den avslutande jaktstarten i Karlstad om två veckor.

I orienteringens stafett-DM, i ett plaskblött Hallsberg, tog Hagaby en dubbel när Elin Vinblad/Amélie Wallenhammar/Linnéa Holmqvist vann damklassen med 24 minuters marginal före sitt eget B-lag och Jacob Wallenhammar/Harald Larsson/Viktor Larsson tog hem herrkalssen 21 minuter före KFUM ÖRebros grabbar. I Värmland var det betydligt jämnare, med sekundstrider och länsinslag på både herr- och damsidan. På damsidan hade Karlskogaklubben OK Djerf (med Åsa Zetterberg Eriksson, Elin Lindberg och lördagens långdistans-DM-vinnare Marie Pettersson) segern i en liten ask när Pettersson överraskande bommade sista kontrollen och inte lyckades spurta ikapp Tyrs Linn Nilsson, som med en sekunds marginal fixade ännu ett DM-guld åt lagkamraten och ex-karlskogingen Linda Take, som var tvåa på förstasträckan dagen efter Tjejmilen. På herrsidan sprang Tisarens Oskar Andrén hela stafetten, alla tre sträckorna, själv (utom tävlan, förstås), och var i ledningen efte rtvå sträckor. Men veteranen Jan Olm hämtade in de 19 sekunderna och spurtade ned Andrén med en enda sekunds marginal och fixade segern åt sitt Kil. I bronskampen knäckte Degerfors unga lag Djerfs veteraner med nära nog åtta minuters marginal. Därmed är orienteringens DM-säsong över, och nästa helg tar SM vid.

Svealandsmästerskapen i friidrott (det största mästerskapet för 13- och 14-åringar, eftersom de är för unga för ungdoms-SM) tog Åsbros Klara Frih guld på 600 meter i F13-klassen på 1.38,88 medan KFUM Örebros Wilhelm Bergentz (gissa vem han brås på) knep bronset i P13-klassen med 1.39,12