Höstplanering med gruvlöpning (och favoritsegrar i Moto tour)

Trots att jag bommade anmälningsstoppet i söndags med runt 20 timmar så lyckades jag, tack vare en välvillig tävlingsledare, säkra en plats i Run of mine nästa lördag, det tio kilometer långa loppet som går ned i, runt i, och upp ur gruvgångarna i Zinkgruvan. Loppet arrangeras för andra gången, i fjol krockade det tyvärr med Bergslagsleden ultra (som jag i slutändan inte heller kunde springa på grund av förkylning och jobb), men i år kände jag att jag var tvungen att ta chansen. Roligt och unikt lopp, så nära geografiskt och man vet aldrig hur länge det kommer att finnas kvar … Jag är superladdad. Loppet kommer bli det sista i en trestegsraket som inleds med Kilsbergen trailrun på söndag och fortsätter med Berga knockout på fredag eftermiddag, och efter de tre kommer jag att träna lättare och hitta formen inför höstens stora mållopp: Bergslagsleden ultra den 22 september. Det kommer bli grymt! Därefter får vi se om det blir något mer seriöst tävlande i höst. Kanske en snabbare asfaltsmara för att se vad benen duger till, vi får se om jag är sugen på det efter BLU.

I kväll löptes Karlstads version av Blodomloppet, som dock inte lockade tillnärmelsevis så många löpare som Örebros. Ex-karlskogingen Linda Take vann hur som helst damklassen med över 2,5 minuters marginal, med tiden 42 blankt över tio kilometer.

I går kväll var det förstås sjätte etappen (av åtta) i rullskidcupen Moto tour, och utanför Nora gjorde Olivia Hansson och Robert Brundin precis som vanligt: Sopade hem nya segrar. Hansson var ensam till start i damklassen (men slog mer än hälften av herrfältet) medan Brundin vann herrklassen i det 13 kilometer långa masstartsloppet med 14 sekunders marginal ned till tvåan, Viktor Hansson. Delade tvåorna Pär Wedin (sexa i kväll, 1,5 minuter bakom Brundin) och Viktor Hansson kan nu maximalt komma upp i 183 respektive 182 poäng i cupen, så Brundin säkrar segern om han bara startar de två sista loppen (då når han 184 poäng bara på deltagarpoängen, och är han topp 15 får han ju dessutom racepoäng vilket betyder att en topp sju-plats i någon av de två kvarvarande etapperna räcker för att säkra segern). En 14 kilometer lång etapp med individuell start den 12 september och en masstart den 17 september är de två som återstår.

Forsberg spurtade ned orienteringskanonerna i Blodomloppet – och här är namnen att hålla kolla på i friidrotts-SM

In på Trängens IP skiljde inte många meter, men gamla storlöparen Karin Forsberg (distriktets bästa 5 000- och 10 000-meterslöpare genom tiderna) visade än en gång att formen är riktigt god just nu när hon ställde av landslagsorienterare Josefin Tjernlund över gräsmattan och vann Blodomloppet Örebros tiokilometersklass med fyra sekunders marginal, 38.00 mot 38.04. Tjernlunds klubbkompis Lilian Forsgren (båda ska springa världscupen i Norge nästa helg) blev trea på 38.49, de var de enda tre damerna under 40 minuter.
Förra året blev Alexander Söderberg, som jobbar i Karlskoga men bor i Stockholm och tävlar för Spårvägen, tvåa bakom Erik Anfält i herrklassen, trots en tid på 32.29 (Anfält, som stod över i kväll i sviterna av den Ultravasanförstörande förkylnignen, sprang 14 sekunder fortare än så då). I år var  Söderberg över en minut långsammare, men den här gången räckte det ändå till seger med god marginal, 33.30 var 51 sekunder snabbare än tvåan Andreas Ingberg som med 34.21 knep den prestigefyllda positionen som bäste länslöpare i konkurrens med Oskar Arlebo (trea på 34.29) och Fredrik Johnsson (femma på 35.22).
Länets duktiga juniorlöpare valde femkilometersbanan, och tre födda 1999 tog tre första platserna: KFUM Örebros Jonatan Gustafsson vann på 16.28, Stocksäters Michael Welday blev tvåa på 16.40 och KFUM:s Jack Karlsson rea på 16.51. Frida Eriksson vann damklassen på 20.46, sex sekunder före Lisa Westerberg och ytterligare 39 före Tiina Linnér.
Totalt genomförde 2 980 personer fem- eller tiokilometersloppet, bland annat undertecknad som fem dagar efter Ultravasans 90 kilometer lyckades kriga sig under 20 minuter med lite vilja.

I morgon startar friidrotts-SM i Eskilstuna (jag ska dit och bevaka första dagens tävlingar), och här kommer en snabb genomgång av vilka lokala löpare som ställer upp:
** 10 000 meter, direktfinal på fredag: Louise Wiker, som kommer från Hällefors men tävlar för Stockholmsklubben Hässelby, flyger in direkt från träningsläger på hög höjd i USA. Oklart vilka tider hon är god för efter fotoperationen som följde på fjolårets brutna VM-maraton, men hon har SM-guld på distansen på meritlistan. VM-orienteraren Martin Regborn springer också (han har angett sitt pers från landsvägsmil, 30.29, och jag är osäker på om han sprungit 10 000 meter på banan tidigare), men har förvarnat om att han ser det mest som träning så här en vecka före världscuptävlingarna i Norge (dit han, Forsgren och Tjernlund är uttagna). Klubbkompisen Markus Bohman är 15:e på årsbästalistan med 31.38,30 och kommer också till start.
** 1 500 meter, försök på fredag och final på lördag: Lisa Bergdahl, som kommer från Fellingsbro men representerar Göteborgsklubben Sävedalen, har varit starkare på längre distanser och ligger ”bara” 19:e på årsbästalistan med 4.35.35. Lär få tufft att nå final. Ex-karlskogingen Linda Take, som i vanliga fall springer i veteranklass, lär få den ännu tuffare.
** 5 000 meter, direktfinal på söndag: Wiker, Bergdahl och Bohman är anmälda.

Missa heller inte min artikel om att örebroaren Matthias Wengelin är klar för mounatinbike-VM.

Wengelin vann igen: ”Fick slita en del …”

Matthias Wengelin hittade, efter en småstruliga sommar med mycket oflyt, tillbaka till vinnarspåret när Bergslagsloppet avgjordes i Ånnaboda förra helgen, och på lördagen följde Örebrocyklisten upp med ännu en seger, i 40 kilometer långa mountainbiketävlingen Hammarby Hill. Någon resultatlista har arrangörerna ännu inte lyckats prestera, men ett kort videoklipp där Wengelin diskuterar med tvåan Calle Friberg (lagkompisen från Cape Epic i våras). ”Fick slita en del för att se till så jag hade snabbaste hardtailen/cykeln för dagen i Hellas! Blev en hård fight med Calle hela vägen in till mål på en grym bana”, skriver Wengelin själv på instagram.

Kvalet till långdistans-SM i orientering var förstås lördagens största begivenhet i länet, men det skriver jag om i en olåst artikel på na.se som ni hittar här (och i morgon är jag förstås på plats och bevakar finalen!).

När säsongens 16:e och sista Blodomloppet-arrangemang avgjordes i Visby i dag var Maria Eriksson och Johan Ingjald, Start-löparna som tävlar så flitigt, på plats och sprang hem varsina pallplatser i femkilometersklassen. Eriksson var tvåa, bara 17 sekunder från segern på 21.56, och Ingjald trea, drygt en minut från täten.

I dag var jag själv för övrigt på plats och sprang Örebro parkrun (joggade med sjuåringen), som hade bjudit in Örebro AIK till en specialupplaga av tävlingen och då fick se största deltagarantalet sedan premiären i april (då 97 löpare, nu 83). Erik Anfält dök upp, men verkar inte ha haft med sig någon streckkod, så Jakob Nilsson tog hem segern på 16.25 (fjärde snabbaste tiden någonsin på banan, och snabbare än Anfälts rekord). Liduina van Sitteren var snabbaste dam med 19.17, och persade därmed på banan med tio sekudners marginal. Därmed har hon bara sju sekunder kvar till Mikaela Kemppis banrekord (Kemppi som dragit på sig en förkylning och istället för att springa därför var volontär på loppet). Mycket mer från lördagens parkrun blir det i början på nästa vecka.

Anfält dök upp och vann Blodomloppet – fem dagar efter Ultravasan

Snacka om bra återhämtningsförmåga. Erik Anfält kände sig tillräckligt fräsch i kroppen för att slänga in en efteranmälan till Blodomloppets tiokilometersklass – och bara fem dagar efter segern och banrekordet i Ultravasans 45-kilometersklass sprang han i kväll hem sin sjunde seger (på tio kilometer 2008, 2010, 2011, 2013, 2015, 2017, på fem kilometer 2009) och tionde pallplats (även tvåa 2012, 2014, trea 2007) och när tävlingen firade 20-årsjubileum. Anfält berättar om loppet på instagram: ”Ganska omgående får jag och Alexander (blivande tvåan) en lucka ner till övriga. Tycker att vi känns rätt jämnstarka men vid ungefär 7 km får jag några meter och kan sen ganska kontrollerat jobba mig vidare mot mål och segern i loppet. Tiden, 32.15 är jag riktigt nöjd med.” Faktum är att Anfält aldrig sprungit fortare i Blodomloppet, och på landsväg bara överträffat tiden två gånger (i Startmilen 2013 och 2016).
”Alexander” heter Söderberg i efternamn, tävlar för Spårvägen men bor numera (sedan 2014) i Karlskoga (har tidigare sprungit och pluggat på college i USA och gjort milen under 30) och tog andraplatsen på 32.29, över minuten före Hallsbergsorienteraren Daniel Attås som laddar för fullt för karriärens andra landslagsuppdrag i Euromeeting. 18-årige Jack Karlsson tog fjärdeplatsen på 34.41.
På damsidan tog förhandstippade Josefin Gerdevåg hem segern på 37.29 (fem dagar efter segern i Vasakvartetten), men utmanades hårt av Mikaela Kemppi, som efteranmälde sig och bara var fem sekunder bakom i mål. Liduina van Sitteren tog tredjeplatsen på 39.10, och även fyran Hanna Torold gick under 40 minuter.
Askersunds Evelina Päiväniemi (18.28) och KFUM Örebros William Wickholm (16.48) vann femkilometersklassen.
OS-cyklisten och blodomloppsambassadören Emilia Fahlin? Jodå, hon lyckades tygla tävlingsdjävulen och joggade runt femkilometersbanan på 36.50.
NA sänder för övrigt direkt från tävlingen, en sändning du kan se i efterhand här.

Formen håller i sig 😊 Även om det var rätt kämpigt att ladda om idag…. Insåg redan på startlinjen att om jag skulle ha chans att inte "bara" ta en pallplats utan t.o.m. bärga min sjunde seger i loppet skulle jag behöva springa riktigt bra. Starten går och ganska omgående får jag och Alexander (blivande tvåan) en lucka ner till övriga. Tycker att vi känns rätt jämnstarka men vid ungefär 7 km får jag några meter och kan sen ganska kontrollerat jobba mig vidare mot mål och segern i loppet ✌. Tiden, 32.15 är jag riktigt nöjd med. Sen hade vi picknick i gröngräset, jag och mina trevliga kollegor. Kort och gott en riktigt bra torsdagskväll. 📸Ann Hermasson Alm #blodomloppet #hyresgästföreningen #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Emilia Fahlin hemma – för att ”springa” Blodomloppet: ”Risk att tävlingshornen kommer fram”

Emilia Fahlin har ju, efter en på grund av sjukdomar till stora delar förstörd vår och försommar, kommit igång och toppresterat senaste månaden (i BeNe Ladies Tour, EM, Vårgårda GP och Ladies tour of Norway) och om allt det, och kommande uppdrag, passade jag på att snacka med henne om tidigare i dag. Det kommer i en pluslåst intervju på na.se under de närmaste dagarna. Men redan i morgon gör Fahlin sitt nästa lopp – och det med löparskor på fötterna. Fahlin är nämligen ”lokal ambassadör” för Blodomloppet (i fjol var det Martin Stenmarck), som firar 20-årsjubileum i Örebro i morgon. Det innebär att hon kommer vara på plats och prata och skriva autografer – och själv delta i femkilometersloppet.

– Jag blev tillfrågad tidigt i vintras, och tyckte att det var kul att bli påtänkt. Och jag visste att jag skulle vara hemma under den perioden, mellan Norge och Holland, så det passade bra. Blodomloppet har ju hållit på i så många år och är för en så bra sak (loppet uppmuntrar till blodgivande), så känner de att jag kan göra någonting för att bidra vill jag givetvis hjälpa till, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur hårt kommer du springa?
– Jag var ambitiös först och tänkte springa tiokilometersloppet, men sedan kom verkligheten i kapp mig. Jag insåg att Holland ligger så nära (Boels rentals tour drar igång på måndag), och jag har inte kört någon löpning, så risken är att jag inte kan cykla nästa vecka om jag går på för hårt (skratt). Så jag kommer nog jogga runt femkilometaren. Risken är att tävlingshornen kommer fram, men jag får försöka tagga ned.
Cyklister är inte så mycket för att springa generellt sett, va?
– Nja (skratt). Norskorna brukar gilla löpning, de tycker att det är bra som nedvarvning. Men jag tycker att det sätter sig i musklerna. Jag tycker det är slitigt att göra det under säsong. Jag har sprungit lite på vintrarna förut, det är ju enkelt att komma ut och köra. Men det är inte som cykel, det går ju inte att vila i nedförsbackarna …

Per Sjögren vann herrarnas femkilometersklass på 16.14 förra året, men står i år över Blodomloppet eftersom han laddar för friidrotts-SM i helgen. Inte heller damsegraren på distansen, Cecilia Svedin, verkar komma till start. Och den ende topp fem-löparna från fjolårets tiokilometerslopp jag hittar i startlistan är damfemman Ingrid Ziegler, som kutade på 41.11 då (och blev femma). Vilka som kommer till start är jag däremot sämre påläst om, eftersom det är svårt att hitta bland de 4 725 anmälda, men Josefin Gerdevåg är i varje fall anmäld och får givetvis räknas som förhandsfavorit.

Stafetterna i mountainbikeorienterings-VM? Tja, Sverige blev åtta på damsidan och nia på herrsidan. På damerna var Erica Olsson, karlskogingen som har tre år kvar som junior, ankare i seniorlaget, och försvarade den tiondeplacering som Nadia Larsson och Sara Forsgren fört henne till (men väl i mål räknades Finlands och Rysslands andralag bort, varför det slutgiltiga resultatet blev en åttondeplats). Garphyttans Marcus Jansson körde andrasträckan för Sveriges herrlag, och förde via femte bästa sträcktid upp Sverige från 14:e till åttonde plats (Linus Karlsson Mood tappade över fem minuter på täten på förstasträckan), Marcus Wadell på tredje tappade sedan till elfte plats innan andralagen räknades bort. I morgon är det vilodag.

I går var det förresten säsongens näst sista deltävling i Närkeserien i mountainbike, i Lindesberg, och NA var på plats (läs en pluslåst artikel med massor av bilder här). Någon resultatlista har jag däremot inte sätt än.

Nätterlund ”drog och drog men lyckades inte dra tillräckligt” – nytt försök i dag

I torsdags Örebro, i dag avgjordes Blodomloppet i Västerås. Örebroaren Mattias Nätterlund, som inte var med i torsdags, åkte timmen österut och kämpade om segern, men fick till slut ge sig i kampen mot Efrem Brhane och Henrik Löfås. Brhane vann milloppet på 33.53, Löfås blev tvåa, tre sekunder bakom, och Nätterlund var trea, ytterligare sju sekunder bakom (men fyra sekunder före fyran Joakim Frisk, Västerås).
”[Jag] drog och drog på dagens blomdomlopp, men lyckades inte dra tillräckligt hårt. Fick ge mig sista kilometern, men vann i alla fall kampen om bronset. Går åt rätt med kroppen just nu också och hoppas att det fortsätter göra så”, skriver Nätterlund själv på Instagram.
Nätterlund, som laddar för Frankfurt marathon i höst (där han gjorde perset 2.38.41 i fjol), avslöjar också att han kommer kuta ett nytt millopp redan i morgon, tisdag: Hälsoloppet i Huddinge. Dessutom är han anmäld till Kilsbergen trailrun på söndag. Anfält-klass på det schemat …

Jag misstolkade Svenska friidrottsförbundets hemsida när jag skrev att Louise Wiker skulle bli finnkampsklar i dag. Eller ja, beskedet har hon säkert själv fått, men den svenska laguttagningen till helgens tävling i Tammerfors offentliggörs tydligen inte förrän i morgon. Så vi får återkomma till det då.

Kvarglömt från helgen finns ett par cykeltävlingar (och lite rullskidor):
VM-femman Matthias Wengelin från blev trea i Gesunda giant enduro, avslutningen på den svenska mountainbikeendurocupen, minuten bakom bröderna Oliwer och Alexander Kangas, som tog första- respektive andraplatsen i både tävlingen och cupen.
Och redan i fredags blev Grythyttans Fredrik Berg åtta i 117 kilometer långa och bitvis väldigt tekniska norska mountainbikeloppet Ultrabirken (som går över samma fjäll nära Lillehammer där Birkebeinerrennet körs på vintern) – trots att han aldrig tävlat på någon i närheten så lång distans tidigare en förödande incident redan efter 20 minuter, då han råkade sumpa vindjackan in i backhjulet så att den snurrade in sig i navet. Han berättar själv om loppet, som verkar ha gett mersmak (ultralopp gör ju ofta det!) på sin blogg.
Och så skrev jag ju en artikel om vad två av bröderna Impola ska hitta på i vinter. Hur det gick i själva Alliansloppet sedan? Tja, Bob slutade på 17:e plats och Bill på 54:e, knappt 1,5 respektive sju minuter bakom segrande Petter Eliassen som lyckades bryta sig loss på den flacka banan. Bob var med i huvudklungan om femteplatsen, där Andreas Nygaard vann spurten. Vedevågs Filip Danielsson blev 65:a, några sekunder bakom Bill, och Fjugestas Olivia Hansson slutade på 23:e plats, drygt 20 minuter bakom segraren Hanna Falk.

”Kungen av Grabbhalvan” vann Blodomloppet

Well, det är inte ofta man fokuserar på halvdistansen när ett lopp avgörs – men i Blodomloppet i kväll (bilder och webb-tv från loppet här) var i varje fall jag mest spänd på vad Per Sjögren, kungen av Grabbhalvan, egentligen kan göra på fem kilometer asfalt just nu. Svaret: Seger med en marginal på 1.14 ned till tvåan Erik Jansson, Garphyttan, när klockan stannade på 16.14. Inte den snabbaste femkilometerstid Sjögren presterat på Örebros gator – hans banrekekord på 14.56 från Grabbhalvan 2010 står sig fortfarande – men ändå en god indikation på att det går åt rätt håll efter alla skadeproblem. I våras chockade ju Sjögren orienteringseliten när han bara var 1.18 bakom täten på förstasträckan i Tiomila, på tolfte plats, på försommaren satte han rekord i trappan på Kvarntorpshögen och bara senaste månaden har han hunnit med att vinna både Vretstorps triathlon och Dalenrundan.
Med Josefin Gerdevåg indisponibel i de här sammanhangen (på grund av graviditet) och Mikaela Kemppi laddandes för morgondagens SM-start på 10 000 meter tog Erica Lech, Örebro AIK, hem segern på långa banan på 38.42. Kumlas Åsa Höög tog sig också under 40 minuter, blev tvåa på 39.41, 59 sekunder bakom Lech. Örebroaren Cecilia Svedin vann korta klassen på 20.27, 54 sekunder före karlskogingen Emma Lundberg.
Petter Eriksson, som tävlar för Södertälje-Nykvarn i orientering men vars meriter jag inte riktigt har koll på, vann herrarnas långa klass på 33.23 närmast före Tisarens landslagsorienterare Daniel Attås, som blev tvåa för andra året i rad slagen med sju sekunder. Långloppscupens ledare Jakob Nilsson, Örebro AIK, blev trea slagen med exakt två minuter.

Flyger in från USA – för att dubblera på SM

Ni som följer Louise Wiker, den från Hällefors för länge sedan utflyttade långdistanslöparen som sprang maraton på friidrotts-VM i fjol och som har fyra SM-guld på meritlistan, på Instagram eller blogg har förstås inte kunnat undgå alla fina bilder från hennes träningsresa i USA senaste tre veckorna, där hon bland annat hunnit med att vinna två femkilometerslopp (i Flagstaff och San Diego) och därtill ett millopp. Men för några timmar sedan boardade hon planet hem mot Stockholm igen, och i helgen är hon faktiskt anmäld för en dubblering på 10 000 meter (på fredag) och 5 000 meter (på lördag) när friidrotts-SM avgörs i Sollentuna.
På den längre distansen kommer hon, som jag tidigare skrivit om, bland annat att få möta Mikaela Kemppi, som sedan tidigare har många SM-milar, halvmaraton-SM och maraton-SM på meritlistan, men som nu gör debut i SM-sammanhang på bana. Wiker är femma på svenska årsbästalistan inför tävlingen på 35.28, Kemppi persade med 35.45 i DM i Glanshammar förra helgen och är därmed sjua (och fyra i länet genom tiderna, förbi Åsa Höög men bakom Karin Sennvall, Josefin Gerdevåg och Linda Ström). Det kan därmed bli ett spännande lopp ur länssynpunkt.
I herrarnas 25-varvsfrossa (som 10 000-metersloppen populärt kallas) finns Haben Kidane (liksom Wiker en numera utflyttade Hälleforslöpare) med som startfältets klart yngste löpare, junior som han alltjämt är. Det upprättas inte ens listor på 10 000 meter i P19-klassen, men Kidanes nysatta pers på 31.55 gör honom till 13:e bland seniorerna, och säkert kan han triggas att springa ännu snabbare i konkurrensen.
För Tureberg numera tävlande Örebrolöparen Tim Sundström, som hade så stora problem i vintras, är anmäld till både 800 och 1 500 meter, men fokuserar som vanligt på den senare distansen som avgörs med försök på fredag och final 15.27 på lördag. 17.31 går försöken på 800 meter (finalen på söndag), och Sundström kommer känna efter, efter 1 500 meters-finalen, om han verkligen kommer till start då.
Det är de fyra som försvarar länets färger på medel- och långdistans i årets friidrotts-SM, men redan på torsdag smäller det ju på hemmaplan med Blodomloppet, där Per Sjögren gör en spännande start på en asfaltsmil. ”Kungen av Grabbhalvan” var fortfarande inte nöjd med hur kroppen kändes efter alla skadebekymmer när jag pratade med honom på orienterings-VM i lördags (han var där och hejade fram tränings- och klubbkompisen Martin Regborn), men vinner ju ändå allt han ställer upp i just nu, så visst får han gälla som favorit även på torsdag.

Dubbla storlopp i Örebro i veckan – lockar ut tusentals löpare på gatorna

5 226 anmälda till Blodomloppet på torsdag, skriver IF Start på Instagram i dag. Och 2 000 deltagare kommer springa Örebro actionrun på lördag, skriver Richard Göransson, motorsportprofilen som är en av loppets arrangörer, i ett pressmeddelande.

Blodomloppet, som är ett koncept som arrangeras på en rad orter och skänker fokus åt den viktiga blodgivningen, startade 1993 och kom till Örebro fem år senare. Därmed är årets lopp det 19 i ordningen i stan, och bjuder på klasser på tio kilometer, fem kilometer och 750 meter (för barn), alla med start och mål vid Trängens IP på Väster. Erik Anfält och Mikaela Kemppi är hör och häpna regerande mästare i tävlingen efter att ha vunnit på 32.27 respektive 37.26 förra året, men ingen av dem lär komma till start i år eftersom Anfält är sliten efter Ultravasan 45 i lördags och Kemppi gör SM-debut på 10 000 meter dagen därpå.

Örebro actionrun hade ju premiär förra året, då bland annat jag var med och sprang med kamera på huvudet. Cimmie Wignell från Odensbacken fixade hemmaseger i herrklassen då (han ligger elva på hinderbanearrangören Toughest rankning just nu), medan Sara Trolte från Uppsala vann damklassen (hon toppar samma rankning). Jag hittar dock ingen av dem i startlistan, men anmälan är öppen ända fram till starten på lördag. Hur som helst utlovas ett antal nya hinder på årets bana (den är alltjämt 7,5 kilometer lång men innehåller i år hela 36 hinder), och Göransson är nöjd:
– Hinderbanelöpning växer och ett citylopp är något unikt. Vi ser fram mot en folkfest på stan, säger han i pressmeddelandet.

Förutom de här båda loppen är det dessutom friidrotts-SM i helgen (jag tänkte kika närmare på startlistorna i morgon) och därtill Östansjöloppet (som med sin individuella start är en liten personlig favorit i långloppscupen) på lördagen. Det ska springas både kors och tvär den här veckan, så att säga.

För övrigt kom resultaten från helgens deltävling i Närkeserien i mountainbike, den fjärde av totalt sex, ut på nätet i kväll. CK Hymers Marcus Jansson tog hem segern, närmast före en Almbytrio anförd av Pontus Bergsten. Men några tidsangivelser bjuds det inte på. Samma dag, i söndags, gjorde förra veteran-VM-silvermedaljören Linda Meijer comeback i mountainbikespåren i en helt annan tävling, som hon berättar om på sin blogg. Och visst blev det seger direkt, som vanligt.

Kaffe, kaka, fjärde raka för Kemppi

I Stockholm marathon i slutet av maj gjorde de landslagsdebut samtidigt. I kväll gjorde Örebro AIK:s Mikaela Kemppi och Erik Anfält gemensam sak igen: Som segrarduo i Blodomloppet i Örebro.
För Kemppi var det fjärde segern i rad, och på tiden 37.26 (några sekunder långsammare än de två senaste åren) över milen var hon över minuten före tvåan Åsa Höög, och de båda var de enda damerna som gick under 40 minuter.
Anfälts segermarginal till Daniel Attås, som häromsistens vann natt-DM i orientering, var lika stor. Anfält etta på 32.27, Attås tvåa på 33.44 och Linköpings Per Carlborg trea på 34.43 (de tre enda under 35 minuter, Ludvig Börjesson missade med en sekunds marginal).
Erika Bergentz och Johnny Sellvén vann femkilometersklasserna, Erika på finfina 18.46 och med exakt en minuts marginal till tvåan, och Sellvén på 17.12, elva sekunder före skidkungen Bob Impola.
Totalt tog sig 3396 personer runt fem- och tiokilometersbanorna, och mer om folkfesten kan ni läsa här.

För övrigt rekommenderar jag att ni tar er lite extra tid med fredagens papperstidning (som, om ni inte redan visste det, går att köpa för en billig penning som e-tidning på na.se), eftersom jag där har ett stort reportage om Louise Wiker, maratonlöparen från Hällefors som gör VM-debut nästa söndag. Friidrotts-VM drar ju igång natten mot lördag, svensk tid, med herrarnas mara. Damerna får äran att avsluta mästerskapet med de klassiska 42 195 meterna i Pekingsmoggen.