Louise Wiker tog NM-guld i lag – kan det bära till terräng-EM? (Och allt annat som hänt i helgen)

Jag kutade ju Borås 6-timmars i går (läs racerapporten här) och därför blev det inget blogginlägg då (jag hade tänkt skriva på kvällen, men låg först och skakade av nedkylning vilket sedan övergick i årets värsta förkylning). Nåväl, det hände ju en del intressanta grejer som ni inte får missa, så därför kommer här en resumé.
Ja, orienteringsgalan har jag redan skrivit om här (tre priser till länet, till Martin Regborn, Tomas Hallmén och Marcus Jansson; och landslagsorienterarna kutade ju dessutom en masstartsträning på lördagen, före galan, som ni kan se resultaten från här), men det hände en hel del annat också.

Först och störst var förstås Louise Wikers fjärdeplats i terräng-NM, eller kanske framför allt svenskornas guld i lagtävlingen, som borde kunna bädda för ett lag på EM i Italien den 11 december. Nu ska man ju absolut inte ta ut något i förskott när det gäller Wiker; jag minns både när hon 2011 blev nobbad från just terräng-EM trots en grym säsong med bland annat SM-guld på 10 000 meter (efter att hon blivit sjuk och presterat dåligt på NM och öppna brittiska EM-uttagningarna) och när hon i fjol ratades till maran på friidrotts-VM trots att hon var Sverigetrea (sedan fick hon ändå åka och springa i Peking efter dubbla återbud, men då fick hon beskedet så sent att det störde uppladdningen och förutsättningarna ordentligt). Så vi väntar väl helt enkelt och ser vad landslagsledare Lorenzo Nesi säger när den slutgiltiga truppen släpps den 29 november.
Hur som helst vann Charlota Fougberg, hinderspecialisten, sitt andra terräng-NM guld med hela 34 sekunders marginal ned till Finlands Camilla Richardsson på andrpalatsen. Wiker var alltså fyra, 7,7 sekunder bakom Richardsson och 7,0 bakom tredjeplacerade finländskan Annemari Kiekara. Att svenska Sara Holmgren blev femma samtidigt som tredje finländskan kom först på tolfte plats gjorde att Sverige alltså ändå vann lagtävlingen (tio placeringspoäng på Sverige, 18 på Finland, 22 på Norge på tredje plats).

I skidtunneln i Torsby värmde en hel del länsskidåkare upp med träningstävlingen Stjerneracet inför Bruksvallsloppet, den stora svenska säsongspremiären, nästa helg. Jag har inte lyckats komma över någon resultatlista från tävlingen än, men enligt Filip Danielssons blogg vann Bob Impola före Bill Impola och just Danielsson (alla tre tävlar för SK Bore i år) medan Zinkgruvans Markus Johansson enligt samma källa verkar ha blivit sexa.

I världscuppremiären i skridsko, i kinesiska Harbin, slutade den för Örebroklubben SK Winner tävlande David Andersson 43:a på 1 500 meter (på 1.52,67), 47:a på 1 000 meter (på 1.13,15) och 50:e på 500 meter (på 36,64). Inte riktigt vad han hade hoppats på inför tävlingarna. ”Davids målsättning att kvala in till division A (där de 20 bästa i världen får åka) gick inte att realisera utan han hamnade på 23:e plats i division B (på 1 500 meter)”, skriver Kenth Borgström på förbundets hemsida.

Matthias Wengelin lyckades inte försvara den svenska mästartröjan i cykelcross-SM i Eksjö. Mountainbikespecialisten från Örebro missade pallen, blev femma 2.42 bakom segrande David Eriksson, Göteborg, och 1.41 från Henrik Jansson, Falun, på tredjeplatsen. Det blev inga medaljer i junior- eller veteranklasser heller för länscyklisterna, Almbys Katarina Rönnbacka-Nybäck var närmast, 38 sekunder från bronset i damveteranklassen (och 28 sekunder före klubbkompisen Linnea Angerman). OS-guldmedaljören (i mountainbike) Jenny Rissveds vann för övrigt damklassen före OS-silvermedaljören (i landsväg) Emma Johansson. Guld och silver igen, alltså.

Och i Vinterspelen, säsongens första tävling i Tybblelundshallen, slog IF Startas Maria Eriksson till med ett personligt rekord på 3 000 meter, 11.43,41, medan Heshlu Andemariam blev bästa länslöpare i herrarnas lopp med en tredjeplats på 9.41,41 (Pontus Aldenstam, Väsby, vann på 9.17,95).

Nätterlund ”drog och drog men lyckades inte dra tillräckligt” – nytt försök i dag

I torsdags Örebro, i dag avgjordes Blodomloppet i Västerås. Örebroaren Mattias Nätterlund, som inte var med i torsdags, åkte timmen österut och kämpade om segern, men fick till slut ge sig i kampen mot Efrem Brhane och Henrik Löfås. Brhane vann milloppet på 33.53, Löfås blev tvåa, tre sekunder bakom, och Nätterlund var trea, ytterligare sju sekunder bakom (men fyra sekunder före fyran Joakim Frisk, Västerås).
”[Jag] drog och drog på dagens blomdomlopp, men lyckades inte dra tillräckligt hårt. Fick ge mig sista kilometern, men vann i alla fall kampen om bronset. Går åt rätt med kroppen just nu också och hoppas att det fortsätter göra så”, skriver Nätterlund själv på Instagram.
Nätterlund, som laddar för Frankfurt marathon i höst (där han gjorde perset 2.38.41 i fjol), avslöjar också att han kommer kuta ett nytt millopp redan i morgon, tisdag: Hälsoloppet i Huddinge. Dessutom är han anmäld till Kilsbergen trailrun på söndag. Anfält-klass på det schemat …

Jag misstolkade Svenska friidrottsförbundets hemsida när jag skrev att Louise Wiker skulle bli finnkampsklar i dag. Eller ja, beskedet har hon säkert själv fått, men den svenska laguttagningen till helgens tävling i Tammerfors offentliggörs tydligen inte förrän i morgon. Så vi får återkomma till det då.

Kvarglömt från helgen finns ett par cykeltävlingar (och lite rullskidor):
VM-femman Matthias Wengelin från blev trea i Gesunda giant enduro, avslutningen på den svenska mountainbikeendurocupen, minuten bakom bröderna Oliwer och Alexander Kangas, som tog första- respektive andraplatsen i både tävlingen och cupen.
Och redan i fredags blev Grythyttans Fredrik Berg åtta i 117 kilometer långa och bitvis väldigt tekniska norska mountainbikeloppet Ultrabirken (som går över samma fjäll nära Lillehammer där Birkebeinerrennet körs på vintern) – trots att han aldrig tävlat på någon i närheten så lång distans tidigare en förödande incident redan efter 20 minuter, då han råkade sumpa vindjackan in i backhjulet så att den snurrade in sig i navet. Han berättar själv om loppet, som verkar ha gett mersmak (ultralopp gör ju ofta det!) på sin blogg.
Och så skrev jag ju en artikel om vad två av bröderna Impola ska hitta på i vinter. Hur det gick i själva Alliansloppet sedan? Tja, Bob slutade på 17:e plats och Bill på 54:e, knappt 1,5 respektive sju minuter bakom segrande Petter Eliassen som lyckades bryta sig loss på den flacka banan. Bob var med i huvudklungan om femteplatsen, där Andreas Nygaard vann spurten. Vedevågs Filip Danielsson blev 65:a, några sekunder bakom Bill, och Fjugestas Olivia Hansson slutade på 23:e plats, drygt 20 minuter bakom segraren Hanna Falk.

”Avdankad orienterare” vann Milans – och Bob krossade på GIH

”Avdankad orienterare […], sugen på att vara vältränad igen, men inte på att träna.” Så beskriver sig Oskar Arlebo, 39, i sin twitterprofil. I kväll tog KFUM Örebro-orienteraren i varje fall ett litet steg åt det hållet (i varje fall på papperet) när han tog hem årets upplaga av Milans poängtävlingar och därmed tog över tronen efter VM-orienterarna Martin Regborn (seger 2014, då Arlebo var fyra) och Filip Dahlgren (seger 2015 då Arlebo var femma). Ja, faktum är att 39-åringen vann redan på förhand, då Regborn var enda hotet (han behövde ta sig i mål inom två minuter och 56 sekunder bakom Arlebo i sista deltävlingen i Gamla Pershyttan i kväll för att säkra totalsegern) och valde att inte springa med tanke på lördagens VM-start.
Arlebo blev trea i avslutningen, bakom Södertäljes Johan Ek-Larsson och Hagabys Jakob Wallenhammar, och slutade därmed på 29 395 poäng (av 30 000 möjliga), 480 poäng (motsvarande åtta minuter) före Wallenhammar och ytterligare 297 före Simon Hedlund, Ärla. Elsa Ekelin blev bästa dam både i kväll och i sammandraget, men eftersom det är mixedklass blir det ingen titel för KFUM Örebro-orienteraren.

Uppe på löparbanorna vid GIH avgjordes säsongens femte deltävling i rullskidscupen Moto eagle tour över 12,5 varv och totalt 5 000 meter. Bob Impola gjorde som vanligt och tog tredje segern på lika många starter i årets cup, på 14.22, 59 sekunder före Larz Andersson. Robert Brundin, som vunnit de två loppen där Impola inte ställt upp och varit tvåa i de två övriga, fick nöja sig med en fjärdeplats nu. Några damer (läs: Olivia Hansson) kom inte till start.

Uppdaterade för övrigt gårdagens bloggpost om Emilia Fahlin med lite snack.

Oglamourösa baksidan för OS-hoppet – tvingas låna ihop kläder till SM

Emilia Fahlin var i en rätt lång, ensam utbrytning på andra etappen av världstouretapploppet Aviva womens tour i Storbritannien i dag (och fick för det kliva upp på podiet och motta priset som dagens mest offensiva cyklist), och både hon och lagkamraterna i Alé-Cipollini körde stenhårt och satte färg på dagen – även om det i slutändan inte belönades med en enda topp 20-plats (och Fahlin hamnade till slut i en grupp som tappade fem minuter på täten i de avslutande backarna). I morgon är det dags för etapp tre, av totalt fem: 112 kilometer mellan Ashbourne och Chesterfield. Och redan nästa vecka är det dags för SM i Västerås – vilket föranleder den braskande rubriken på dagens blogginlägg. På grund av hennes runtflängande liv som cykelproffs har den nya klubbdräkten nämligen inte hunnit fram, och Fahlin har tvingats kasta ut en önskan om att låna både tempo- och linjedräkt till SM (och hon har fått svar från bland annat Adam Axelsson!). Fahlin har dessutom skrivit ett eget blogginlägg på sidan, om våren, träningslägret i Spanien och senaste helgen i Tyskland (på tal om bloggar får ni inte missa Martin Regborns om VM-uttagningen, heller, eller Louise Wikers om SM-milen).

Olivia Hansson tog tredje raka segern och Bob Impola andra när tredje etappen av lokala rullskidscupen Moto eagle tour avgjordes i går. En riktigt klassisk etapp med start vid Lekhyttekiosken, mål uppe i Ånnaboda och därtill både motvind och individuell start. 17 åkare till start, och Robert Brundin gjorde ett starkt lopp och var bara 53 sekunder bakom Impola.

Dubbel showdown i Lekeberg – och här är länets oväntade sprintmästare

Det är ju inte varje dag det är Lekebergs kommun som står i fokus i Konditionsbloggen, men plötsligt händer det. I går, onsdag, var det nämligen dubbla tilldragelser i det som sett till folkmängd är en av Sveriges 50 minsta kommuner. Vi snackar förstås Fjugestaloppet – men också andra deltävlingen i rullskidcupen Moto eagle tour.
Fjugestaloppet är enda deltävlingen långloppscupen på en månad (mellan Spartacusstafetten 15 maj och Fröviloppet 18 juni). Örebro AIK-duon Jakob Nilsson och Annika Larsson tog hem segrarna på 17.10,3 respektive 21.01,6 när ingen av de riktiga kanonerna dök upp (Stockholm marathon på lördag är förstås en delförklaring). Nilsson tog tredje cupförstaplatsen (bäst av länslöpare, alltså) på sju deltävlingar och drygade ut sin tidiga ledning i cupen. 14-årige Melker Forsbergs 19.26,8 (seger med över 2,5 minuter i P15-klassen, tolva totalt i herrklassen) kanske ändå var starkaste resultatet. Kollega Peter Eriksson var på plats och tog lite bilder.
En som inte kommer kuta Stockholm marathon i år är Bob Impola (mer känd som längdskidåkare men 45:e svensk och 70:e totalt i maratondebuten i Stockholm i fjol på 2.43.20). Så han passade på att köra, och krossa konkurrensen, i Moto eagle tour som kördes över 17 kilometer med start uppför Sättranbacken på gamla E18 mellan Karlskoga och Örebro och som sedan svängde in på vägen mot Mullhyttan och vände tillbaka vid Ålunda för målgång vid Lekhyttekiosken. Impola ryckte redan i den inledande backen och höll undan till seger med nästan en minut före Robert Brundin, som knäckte Viktor Hansson genom Lekhyttan, rapporterar arrangören (och femman, efter photofinishtorsk mot Frank Kiereck) Mats Carlberg. Olivia Hansson ensam dam till start, spöade flera gubbar och var bara två sekunder bakom Kiereck/Carlberg. Totalt 21 åkare till start – ”kul med massor av folk. Speciellt i vasaklassen som kör träningsskidor rullmotstånd två”, skriver Carlberg.

För övrigt bommade jag att rapportera från orienteringens sprint-DM i Hallsberg i lördags. Hade helt enkelt missat att Örebro län, precis som åtta andra distrikt, valt att lägga sitt sprintmästerskap mitt under brinnande EM. Så någon ny prestigeduell mellan Martin Regborn och Daniel Attås, likt den i fjol, blev det alltså inte. Näe, i stället tog fem löpare utom tävlan, från andra distrikt, de fem första platserna i herrklassen, medan samtliga DM-medaljer gick till Hagabylöpar; guldet till sexan Harald Larsson, Hagaby, silvret till tian Ulf Hallmén och bronset till Tobias Karlsson, 14:e och sist i mål.
På damsidan var det åtminstone ettan, tvåan och trean som tog DM-medaljerna i Malin Johansson, Anette Carlsson och Lisa Westerberg, Tylöskog, KFUM Örebro respektive OK Milan, men utan Lilian Forsgren, systrarna Tjernlund och en rad andra topplöpare kändes inte heller det som äkte DM-klass … Men man kan ju inte göra annat än att slå de löpare som ställer upp.
Saga Sander och Per Karlsson mästare i juniorklasserna, Lisa Hallmén och ovan nämnda Melker Forsberg vinnare i äldsta ungdomsklasserna.
Resten av DM-tävlingarna avgörs 3–11 september

Bland bergatröjor, EM-cyklister och en sällsynt DNF – här är en recap från helgen

Bortrest i helgen, och jösses vad efter man ligger med bloggandet. Det har ju varit en ”hygglig” helg för länets konditionsidrottare. Ja, för konditionsidrotten överlag. Sköna maj är ju den mest tävlingsintensiva månaden både för löpare och orienterare (och cyklisterna ligger inte långt bakom), och släng in en långhelg i matchen så exploderar tävlingssäsongen i ett mäktigt crescendo. Så bloggen får bita i det sura äpplet och bjussa på en lite recap.

Först och störst: Emilia Fahlin tog hem bergstävlingen i Tour of Chongming Island, det kinesiska etapploppet på damernas världstour. Det var ju inte mycket till stigningar på banan, men bara att Fahlin, i den konkurrensen, först lyckades knipa bergssprinten på första etappen och därefter, med lagkamraternas draghjälp, lyckades ta hem den på andra etappen också trots att det var många om budet är förstås urstarkt. Fahlins första polkaprickiga bergatröja i karriären, och nu drar hon till Sierra Nevada för att träna i riktiga berg med sikte på den tuffa avslutningen av OS-banan i Rio de Janeiro i augusti.

Örebroarna Matthias Wengelin och Axel Lindh straffades hårt för sina dåliga startpositioner (världsrankningen ligger till grund för startlistan) när OS-disciplinen crosscountry avgjordes under EM i Huskvarna. Matthias blev 58:a och Axel 65:a, varvade tre respektive fyra gånger av Europamästaren Julisen Absalon. Det känns väldigt tveksamt om Sverige överhuvudtaget kommer att få någon representation på mountainbikesidan i Rio i höst, eftersom SOK kräver topp åtta-potential och Emil Lindgren blev bäste EM-svensk på 30:e plats. Och på damsidan har Sverige inte ens någon kvalplats.

Lilian Forsgren visade stigande form när elitseriefinalen i orientering avgjordes i Sandviken. Torsdagens femteplats följdes upp med en ny i lördagens medeldistans, och i söndagens jaktstart över långdistans sprang hon upp sig till en femteplats i sammandraget också. Bästa tänkbara resultat med tanke på förutsättningarna, Forsgren spurtade ned de hon kunde och hade nästan sju minuter upp till fjärde plats. Tove Alexandersson vann, förstås. Tisarens andra EM-löpare, Josefin Tjernlund, tog tionde plats i sammandraget med Hagabys gamla supertalang och juniorvärldsmästare Beata Falk knep en oväntad tolfteplats. Även Daniel Attås (17), Ellinor Eriksson (17), Rebecka Nylin (26), Lovisa Persson (27) och Ellinor Tjernlund (30) tog topp 30-placeringar i elitseriens totalställning. Degerfors och Tisarens Filip Jacobsson bästa länsjunior med en fjärdeplats i H20-klassen.

Hemma i underbar Kilsbergsterräng, och dito väder, vann Lina Persson, Skogsfalken, en dubbelseger i de två avslutande tävlingarna i Närkekvartetten, medan Per Öberg, OK Hällen, och Henrik Löfås, OK Linné, vann lördagens långdistans respektive söndagens medeldistans. Nina Hallor (tvåa på söndagen) och Per Eklöf (trea båda dagarna) försvarade länets färger bäst. Förbundskaptenen och örebroaren Håkan Carlsson? Jodå, han tog hem sin motionsklass på lördagen.

I Stockholm avslutade Garphyttans Marcus Jansson och Karlskogas Erica Olsson varsin perfekt vecka med segrar även i de två avslutande deltävlingarna i Tour de Stockholm. De två tävlingarna var även premiär i mountainbikeorienterarnas elitserien, svenska cupen. Jättelika segermarginaler i lördagens medeldistans följdes av mindre marginaler i söndagens långdistans, där Marcus faktiskt fick dela segern med IFK Moras Linus Mood (på samma sekund efter 4 933 sekunders cykling …). Marcus och Erica vann förstås Tour de Stockholm (på maxpoäng) och leder svenska mountainbikecupen.

I Wedevågsloppet uteblev Abraham Adhanom, som knäckte det 25 år gamla banrekordet i fjol (han sprang på Kungsholmen i stället), men 19-årige Solnalöparen Yergalem Shewalem dök upp och sprang bara 61 sekunder över betydligt mer rutinerade Adhanoms fjolårstid. Örebro AIK:s Jakob Nilsson spurtade ned Hällefors Peter Wiker i kampen om andraplatsen och maxpoängen i långloppscupen (35.25 på Nilsson, 35.36 på Wiker) medan Örebro AIK:s Mikaela Kemppi tog andraplatsen på damsidan (bakom en annan Solnalöpare, 17-åriga Bekelu Beji) på 38.17. De två var enda damöparna under 40 minuter, Sävedahlens Lisa Bergdahl tog tredjeplatsen på 40.50. Nilsson och Kemppi har tagit tidiga, och rätt stora, ledningar i långloppscupen.

Kungsholmen runt? Tja, halvmaran blev en mycket sällsynt DNF (did not finish; brutet lopp) för Erik Anfält, som haft fotproblem på slutet och nu också lårbekymmer, tvingades kliva av. men Mattias Nätterlund och Ludvig Börjesson höll Örebro AIK-fanan högt och slutade nia och elva på 1.15.29 respektive 1.15.54, sju minuter bakom segrande Lars Södergård. Adhanom? Jo, han sprang milloppet på 29.46.

I Karlskoga vann JVM-orienteraren William Pommer, från Hörnefors, trailtävlingen Energi- och Miljöloppet på 23.53 (det är enda tiden som anges, det är nämligen, egentligen, ett lopp helt utan tidtagning). Karlskogaorienteraren Marie Pettersson, som vann första deltävlingen i Närkekvartetten i torsdags, vann damklassen före skidåkaren Malin Hedlund.

Frida Södermark, som vann Svampenmaran förra lördagen med över en timme, klarade sina målsättningar i Wings for life run: Hon vann tävlingen lokalt i Santiago, Chile (med nästan åtta kilometers marginal), och lyckades hålla igång över 50 kilometer innan mållinjen hann ikapp (52,37). Precis som hon trodde bjöd dock ”världstävlingen” lite för tuff konkurrens. Japanskan Kaori Yoshida (tidigare avstängd för epodopning …) vann med nästa sju kilometers marginal före portugisen Vera Nunes (Yoshida sprang 65,71 kilometer, världsrekord i tävlingsformen). I loppet i Kalmar lyckades två skidåkarbröder Impola från Kopparberg nästan få ihop en mara. Bill kutade 41,31, Bob (som sprang 2.43.11 på Stockholm marathon i fjol) hann pressade sig 250 meter längre och fick 41,56.

Och så har Adam Axelsson varit och tränat med bröderna Northug. Bara en sån sak!

Och säkert har det hänt mycket, mycket mer i helgen. Hör av er om jag glömt något viktigt!

Dahlgrens nya tänk: "Har lärt mig vara långsiktig"

Garphyttesonen och VM-orienteraren Filip Dahlgren har hunnit fylla 28 år – och hunnit lära ett och annat den hårda vägen. I höstas kom skadorna igen, i dag var han ändå sexa på långdistansen i världscup- och EM-testet i skånska Brösarp (som jag skrev mer om här), och även om han hoppas att det räcker till en EM-plats (det ser tajt ut) så vore det inte någon personlig katastrof om han missade mästerskapet i Tjeckien, sa han när jag pratade med honom tidigare i dag.

– Jag hoppas att Håkan (Carlsson, förbundskaptenen) inte bara tittar på den här helgen utan också på min potential och tidigare internationella resultat. Jag har inte toppat mig till den här helgen utan prioriterat att vara 
i riktigt bra form till EM, så jag hoppas jag får vara en plats där. Men blir det inget EM fokuserar jag om mot VM-testerna. Det vore inte hela världen, jag har lärt mig att ha tålamod och inte jaga kortsiktiga resultat. Dessutom passar terrängen på VM mig bättre än den på EM, och det är VM som är säsongens stora mål, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
Men du har inte alltid varit så långsiktig?
– Nej, när jag i efterhand ser tillbaka på mitt bästa år, 2014 (då han var tia på VM och 20:e på EM i specialdisciplinen långdistans), och att jag därefter tappat lite så beror det på att jag tappade det långsiktiga tänket. Jag har jagat kortsiktiga resultat istället. Men det har jag slutat med nu. Min satsning är långsiktig, jag behöver inte kortsiktiga resultat.
Var det samma skador som tidigare som slog till i höstas?
– Ja, i grunden är det samma, obalans i kroppen. Jag har inte riktigt lyssnat på kroppen utan kört på, slarvat med underhållet, låtit det gå ett steg för långt. Men jag har ändå kunnat springa väldigt mycket den här vintern, mer än jag gjort någon gång tidigare, men det är först de två senaste veckorna jag börjat köra i tävlingsfart och lite över tävlingsfart. Jag har hållit nere högkvaliteten och fokuserat på mängden. Ja, det var först förra veckan som jag gjorde mitt första intervallpass sedan oktober, så jag hoppas att det ska finnas mer att ta av när jag börjar trappa upp. Men jag känner mig stark och har en bra grund.
Hur var dagens långdistans, då?
– Den var lång men tuff, en trevlig bana som var utmanande. Ganska många relativt korta men ganska branta passager över bäckar och raviner, och i övrigt relativt platt. Inte direkt sånt man är van vid från Närke och Kilsbergen, utan mer kontinental terräng. Själva loppet var bra, även om det finns en del att slipa på. Jag känner att jag har en bit kvar till den riktiga tävlingsformen. Jag känner att jag behöver lite fler tävlingar för att få fokus och självförtroende. Det blev lite darrigt, till exempel på långsträckan, där jag inte riktigt vågade som jag brukar. Det handlar om att få tävlingsrutin. Det kommer.

Kommer gör också världscup- och EM-uttagningarna, preliminärt på onsdag.
Jag pratade också med Martin Regborn i dag. Han var förstås mycket nöjd med ännu en tredjeplats som lär garantera att det blir EM både i sprint och långdistans för honom (om han pallar tuffa EM-schemat med sprintstafett, sprintkval, sprintfinal, långdistanskval och långdistansfinal inklämt på fyra dagar!), men kunde ändå inte låta bli att gräma sig lite åt missen på väg till näst sista kontrollen, där han tappade över 1,5 minuter på Albin Ridefelt som vann tävlingen bara åtta sekunder före örebroaren.
– Jag gick rent förutom fram till näst sista kontrollen. Jag vet inte om jag vill se sträcktiderna, för det var nog segern som gick där. Jag sprang precis förbi kontrollen, men det hade ramlat ned ett träd som skymde, och innan jag fattade att jag hade sprungit för långt så hade det gått lite tid … , sa Regborn (mer om det kan ni läsa i måndagens pappers-NA, som går att köpa som e-tidning på na.se).

I måndagens pappers-NA kan ni också läsa om Olivia Hansson, som slutade fyra i Nordenskiöldsloppet. Om bröderna Impolas interna kamp om niondeplatsen har jag skrivit här.
Dubble JVM-åkaren Filip Danielsson, som precis som namnen Dahlgren kommer från Garphyttan, nöjde sig med 17 mil mindre i hans allra sista tävling som junior, och blev bäste svensk över 30 kilometer i Fjälltoppsloppet, totalt fyra bakom tre norrmän. Lucas Lennartsson blev 23:a i seniorklassen, där comebackande Lars Nelson bara var 1,4 sekunder bakom Dario Cologna över masstarten på 35 kilometer.

Erik Anfält spände, som han förvarnat, bågen rejält i Marathon Rotterdam, och låg under distriktsrekordsfart halvvägs. Så långt 1.10.20, mot distriktsrekordet Lars Hagbergs 33 år gamla distriktsrekord på 2.21.46. Anfält själv har som bäst tidigare sprungit på 2.25.03 (vilket han är trea i distriktet genom tiderna på), i Valencia i november, och passerade då halvmaran på 1.11.30. Men för en gångs skull visade det sig att Anfält öppnat lite väl optimistiskt (han brukar annars alltid leverera personliga rekordnoteringar), och på andra halvan mattades tempot rejält. I mål på 2.25.53, vilket gör en andra halva på 1.14.23. Femkilometerspasseringarna: 16.26–16.33–16.47–16.51–17.03–17.19–17.46–18.40–9.28 på sista 2,195 (motsvarar 21.34-tempo). 2.25.53 är ändå Anfälts näst bästa mara i karriären, och bara 50 sekunder från personliga rekordet. Jag har tyvärr inte lyckats få tag på 40-årsfiraren (fyllde i torsdags) i Rotterdam efter loppet, men på instagram skriver han: ”Hade hoppat spå bättr.e Öppnade offensivt. I efterhand för offensivt. Men ibland måste man spänna bågen och chansa. Nöjd med att jag krigade på trots riktigt tung känsla sista milen. Nu får man vila någon dag eller så och sätta något nytt mål.”

För övrigt var det premiär i svenska seniorcupen i landsvägscykel i helgen, men regerande mästaren Adam Axelsson, från Kumla, missade Östgötaloppet eftersom han är på träningsläger på Mallorca. Det fanns ändå en Örebrocyklist i tätklungan då Johan Vennerstrand rullade i mål som 29:a.

Konditionsbloggen gör nu ett uppehåll på två dagar på grund av att alla NA-bloggar ska flyttas över till Mittmedias bloggportal, vilket gör att det inte går att publicera nya inlägg under måndag och tisdag (oklart om det går att se/läsa bloggarna under samma tid, jag är ingen tekniker). Ni får helt enkelt hålla koll på Emilia Fahlin i Durango-Durango Emakumeen Saria på tisdag på egen hand och så återkommer bloggen med Örebro AIK halvmaraton på onsdag.

Bob, Joel och superveteranen elitseedade efter Wadköping

I dag uppdaterades Vasaloppets seedningslista efter helgens tävlingar, och för Wadköpingsloppet drogs gränsen för seedning till elitledet vid en timme och 50 minuter – vilket gör att både Garphyttans Joel Lager, Kopparbergssonen Bob Impola och karlskogingen Magnus Hedlund får starta längst fram om de bestämmer sig för att köra Vasaloppet, men Karlslunds Robert Brundin bommade elitledet med 38 sekunder. Totalt kvalade 17 åkare från Wadköpingsloppet in i elitledet, att jämföra med tre i länets andra seedningsgrundande lopp, Lo-spåret i Hällefors tidigare i vintras (även då var Bob en av de lyckliga).
Magnus Hedlund är en 43-årig veteran som fullföljt Vasaloppet samtliga 25 gånger sedan han fick åldern inne att delta 1991, som varit topp 100 tre gånger (som bäst 64:a 1999) och flera gånger varit länsbäst (bland annat 2008, då han både var bäst i Värmland och bäst i Örebro län), och som 2001 vann Wadköpingsloppet i svinkyla (se bilden nedan).

På onsdag är det för övrigt dags för säsongens tredje DM-tävling i längdskidor, 10 kilometer i fristil (tillika femte deltävlingen i Tour de Kif), som förstås kommer att köras på konstsnöspåret i Ånnaboda. Återstår att se vilka delar av spåret de kommer att använda.
Jag var uppe och åkte sex varv på det just nu tre kilometer långa spåret i dag, och trots att det började regnade ett strilande, grått februariregn efter halva stäckan höll spåren förhållandevis bra (förutom på ett litet ställe nere vid SM-stugan, där asfalten nog bara var millimeter borta), och det var relativt njutbart att få några kilometer i kroppen. Men visst längtar man till Bruksvallarna i påsk …

Magnus Hedlund vann Wadköpingsloppet i 21 minusgrader (!) 2001. Louise Axelsson var kranskulla. Foto: Petter Koubek
Magnus Hedlund vann Wadköpingsloppet i 21 minusgrader (!) 2001. Louise Axelsson var kranskulla. Foto: Petter Koubek

Webb-tv: Se Nylén besegra monsterloppet – "Jag ska inte åka skridskor i morgon!"

Ice race vintage skulle bli utmaningen som nästan ingen skulle klara. Men när förutsättningarna blev snudd på perfekta – visst, isen hade rätt många sprickor, och det kunde ha varit fler toppåkare som hjälptes åt att hålla fart – klarade tre åkare av att ta sig i mål redan första upplagan, trots att bara åtta kom till start. För när det i princip var vindstilla och bara ett par grader kallt såg det ut att vara ett rent nöje (nåja …) att åka de 20 milen fördelat på 18 vändor mellan Rävgången och Lindholmen på lördagen.
Fredrik Nylén, som jag skrev om inför loppet, fastställde banrekordet till 8.24 efter en otroligt jämn och imponerande insats. Han gick ut hårt och höll hela vägen. Stannade bara några sekunder per varv, för att få sitt kort stämplat och fylla på lite vätska, och samlade alla sina 18 varv mellan 38 och 42 minuter. Johan Röjler, arrangören och trefaldige olympiern, var så imponerad att han trodde att rekordet skulle kunna stå sig i 15 år.
Men egentligen var Bella Lagranges och Thomas Janssons insatser lika imponerande. Både den 18-åriga Örebrotjejen och den 52-årige Garphyttegubben klarade tidsgränsen på 10.59 med bred marginal när de avverkade de 200 kilometerna på 10.30.
Jag var på plats på Rynningeviken och pratade med bland andra historiske vinnaren Nylén – läs ett större reportage och se Lennart Lundkvists finfina bilder i söndagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se) – men fångade även målgången på film (”Jag ska inte åka skridskor i morgon!”, är det första Nylén säger när han passerat mållinjen …). Och så bjuder jag på ett par bilder längst ned i blogginlägget.

Annars då? Tja, Bob Impola gjorde en (för mig) överraskande säsongsdebut och slutade tvåa i Lo-spåret 31 sekunder bakom den för mig helt okände Peter Ettling, från Norrköping och Skogspojkarnas OK, över de 40 kilometerna klassisk skidåkning som Ettling avverkade på 2.15. Karlslunds Tobias Karlsson och Per Eklöf blev fyra och sexa, tre respektive sex minuter bakom Ettling. Olivia Hansson vann damklassen på 2.28.52 (vilket hade räckt till 13:e plats bland de 98 herrarna) med 33 minuter (det var inte så hög klass på damfältet i övrigt, ingen mer klarade sig under tre timmar).
Bobs storebror Bill hade en tyngre dag i långloppsvärldscupstävlingen La Diagonela, och efter att ha legat med i tätklungan halvvägs tvingades han släppa på andra halvan, och då rann minuterna iväg. Rejält. I mål, på 44:e plats, var Bill nästan elva minuter bakom segrande Petter Eliassen. Örebrobaserade Team Skistart.coms enda deltagare, Sara Lindborg, slutade femma efter att ha tvingats släppa Lina Korsgren in på upploppet. Britta Johansson Norgren vann med över en minut. Sara tappade till femte plats i sammandraget, Impola till 16:e.
Filip Jacobsson tog tredje raka tredjeplatsen i den första tävlingen av två i juniorlandskampen i skidorientering i Boden, men besegrade förra helgens baneman Oskar Sandberg med fyra sekunder och hade bara finska Samuli Schroderus framför sig i resultatlistan (19 sekunder över 3,2 kilometer sprint). I morgon väntar medeldistans för Degerforskillen och de andra.
Från skridskotävlingen i Västerås, där Adam Axelsson körde för banrekord i dag, har det ännu inte publicerats någon resultatlista.

Prisutdelning. Fredrik Nylén fick en symbolisk träsko och poserar med sitt stämpelkort, flankerad av Ola och Johan Röjler.  Foto: Jonas Brännmyr
Prisutdelning. Fredrik Nylén fick en symbolisk träsko och poserar med sitt stämpelkort, flankerad av Ola och Johan Röjler. Foto: Jonas Brännmyr
Bella Lagrange och Thomas Jansson fyller på energi tre varv före mål.  Foto: Jonas Brännmyr
Bella Lagrange och Thomas Jansson fyller på energi tre varv före mål. Foto: Jonas Brännmyr

Mikaela, Haben och Bob överlägsna: "Verkar helt rå"

Mikaela Kemppi och Haben Kidane vann ett dyblött DM över 5 000 meter på Skölvboslätt i överlägsen stil.  Kemppi var, som vanligt när Josefin Gerdevåg inte ställer upp, totalt överlägsen och vann med över 84 sekunder före Starts Edita Martuseviciute. 17.25,46 ska enligt statistiken vara personligt rekord med drygt 13 sekunder och gör Kemppi till den fjärde snabbaste 5 000-meterslöparen i genom tiderna i distriktet (lyfter henne från förbi Charlotte Nilsson). Det var dessutom 42-åringens femte seger på sex starter i långloppscupen, och nu leder Kemppi sammandraget med elva poäng.
Gerdevåg som alltså valde bort 5 000-metersracet, kutade i stället dubbla distansen på Stockholms stadion kvällen före. Dunkade till med 35.12,38 i säsongens första start på 10 000 meter,  vilket, om statistiken stämmer, är pers med två minuter och 23 sekunder, och en tid som under alla omständigheter gör Gerdevåg till distriktets näst snabbaste kvinna någonsin bakom Karin Forsberg (då Sennvall). Gerdevåg vann dessutom tävlingen, Långlöparnas kväll tillika Stockholms-DM över 10 000 meter, närmast före DM-guldmedaljören Cecilia Norrbom.
17-årige Kidane från Hällefors ledde liksom Kemppi redan långloppscupen och kasserade in säsongens tredje seger när han löpte i mål nästan halvminuten före Jonas Rosengren  och drygade ut ledningen till 16 poäng före Mattias Nätterlund och Peter Wiker. 16.01,71, var dessutom Habens första officiella notering på 5 000 meter, och tar honom in på 167:e plats i distriktet genom tiderna.

I rullskidscupen Eagle moto tour bjöds det i lika ruskigt väder, men några mil västerut (på GIH), på en nästan ännu värre maktdemonstration. Över 10 000 meter rullskidor varvade Bob Impola hela fältet (somliga betydligt mer än en gång). Bob i mål på 28.28,1. Nästan 3,5 minuter bakom gick Mats Carlberg och Erik Svensson loss från övriga klungan, och gjorde upp i en spurtduell som slutade med målfoto. Svensson två tiondelar före. Efteråt var Carlberg ödmjuk: ”Bobs prestation var i högsta Sverigeklass. Han verkar helt rå! Avståndet på cirka fyra minuter är helt normalt på 10 kilometer även på vintern. Löparbanorna är tyngre än snö, och det blir stora tidsavstånd då. Det är skillnad mellan vältränade åkare och supertränad elit.”
Bob själv, på sms till Konditionsbloggen: ”Rå vet jag väl inte, men formen är helt okej. Har inga planer på att åka rullskids-SM än i alla fall.” Men där kanske han borde tänka om …
Olivia Hansson, som vann de tre första deltävlingarna i touren, kom inte till start på onsdagen. Det gjorde ingen annan kvinna heller.

Högmod går före fall. Mats Carlberg (i täten) drog i 600 meter innan Bob Impola (tvåa, i vit tröja) tog över och varvade hela fältet när fjärde deltävlingen i Moto eagle tour avgjordes.  Foto: Privat
Högmod går före fall. Mats Carlberg (i täten) drog i 600 meter innan Bob Impola (tvåa, i vit tröja) tog över och varvade hela fältet när fjärde deltävlingen i Moto eagle tour avgjordes. Foto: Privat