Fahlin om succégenrepet – och Bibben och Lotta inför Ö till ö

I dag sitter Konditionsbloggen i Sandhamn (av alla ställen!) och skriver. Här, långt ute i Stockholms skärgård, går starten i Ö till ö, världsmästerskapet i swimrun, tidigt i morgon bitti. Vi snackar 64 865 meter löpning och 9 525 meter simning fördelat på 27 löp- och 26 simsträckor. 52 byten upp och ned ur vattnet. Och här ute är Noras Bibben Nordblom, 50, och Lotta Nilsson, 23, verkliga världsstjärnor. Så fort de klev av deltagarfärjan, Silverpilen, flockades press, funktionärer och medtävlande runt dem. Alla vill trycka en hand, önska lycka till, prata lite, ta en bild, få en intervju. På plats finns inte bara jag och fotograf Veronika Ljung-Nielsen från NA, utan också tysk radio, schweizisk tv, franska Canal Plus och al-Jazira, plus en hel del branschpress och svenska tidningar. Bibben och Lotta har vunnit damklassen två år i rad, och tilldelades som regerande världsmästare sviten på Sands hotell när boendet fördelades mellan deltagarna (det ingår i startavgiften). Och där, med havsutsikt i tre riktningar, fick Konditionsbloggen ett halvt dygn före startsignalen en exklusiv pratstund med duon.

– Det är väldigt kul att komma hit. När man kliver i land i Sandhamn är det som om alla race spelar upp sig igen, i huvudet. Allra bästa minnena är våra två vinster tillsammans, när vi stått överst på prispallen ihop. Och för varje år vi kommer hit känns det bättre, för man vet mer vad som väntar, säger Nordblom till Konditionsbloggen.
Vad är det som gör Ö till ö så speciellt?
– Det är allt runt omkring, från att man åker ut tillsammans, alla deltagarna, på båten … , säger Nordblom.
– Det är hela konceptet som gör det så fantastiskt. Det är så fint här ute, och när man kommer i mål på Utö. Och alla människor. Det är verkligen en upplevelse, det är inte som vissa tävlingar som man går och river av och åker hem, utan här är man verkligen inne i det. Det är helt suveränt, säger Nilsson.
– Själva tävlingen är speciell eftersom den är så lång, har så många övergångar, på grund av kylan i vattnet och eftersom det är två som det måste stämma för. För har den ena en dålig dag så blir det dåligt för den andra också. Man är så beroende av varandra, säger Nordblom.
Väderprognosen i morgon pratar om sol men 10-15 sekundmeter nordanvindar. Är det bra?
– Det kan bli spännande om det blåser, för det kommer inte att blåsa medvind hela tiden även om vi mest ska söderut. Vissa simningar kommer att gå snabbare än man tror och andra kommer det bli sidvind och då kommer det bli att man driver och simmar längre, säger Nordblom.
– Jag tror ändå att tuffa simningar är en nackdel för oss. Vi är kanske inte de bästa simmarna, men vi är bättre simmare än löpare. Och jag tror att vi bemästrar vågorna bättre och inte blir lika trött som sämre simmare om det är tuffa förhållanden, säger Nilsson.
Vad siktar ni på för tid?
– Vi vill förstås förbättra oss, vi har fått bättre och bättre tider varje år, men det är så beroende av vädret. Vinden kan göra upp till en timme på simningarna, och får man lägga mer kraft i vattnet har man mindre energi till att springa.
Hur ser konkurrensen ut?
– Vi vet några som är jätteduktiga. Addnature (Kristin Larsson/Carolin Holmqvist) vann Utö swimrun och Engadin swimrun och har nog vunnit allt de ställt upp i. De borde vara favoriter.  Och Team Surfspot vann Amfibiemannen och var tvåa i Utö swimrun, men en av tjejerna (Maria Edstedt) är skadad och kan inte vara så hon (Annika Ericsson) har fått ragga tag i en ny lagkompis (Maja Tesch), och vi har ingen aning om hur det ligger till för dem. Men sedan vet vi inte så mycket om de utländska. Det finns två amerikanska lag som vi inte har någon koll på, de kan ju också vara jätteduktiga. Och sedan kan det finnas de som mest har tränat i år och gått framåt.
Men erfarenheten talar väl till er fördel?
– Tja, men det är faktiskt så att vi aldrig varit några favoriter när vi stått på startlinjen. Jag tror ingen skulle ha spelat pengar på oss varken 2013 eller 2014. 2013 var vi med för försata gången och förra året var det en i favoritlaget som blev sjuk under loppet. De låg precis före oss, och men vi sprang förbi.
Är ni bättre i år än i fjol?
– Jag känner mig bättre swimruntränad i år. Efter Nice ironman har jag bara satsat på swimrun och lagt ned cykelträningen.  För cyklingen tar jättemycket tid. När jag tränade för triathlon la jag ned tio timmar i veckan på cyklingen, men nu kan jag lägga mer tid på simning och löpning istället, säger Bibben.
– Det är svårt att säga, men det känns som vi gått framåt i simningen. Vi har simmat mer med paddlar. Och i löpningen hade jag ramlat och slagit mig i strax före tävlingen förra året. Så det känns inte som vi är sämre i år i alla fall. Vi har tränat mer med utrustning (paddlar, dolme, våtdräkt, strumpor, trailskor) i år. Simhallen i Nora har rustat, så vi har blivit tvungna att simma mer ute, och det är lika bra det. Vi har gjort så att vi sprungit till någon sjö hemmavid, Norasjön, Åsbosjön  eller Vikern, och så har vi simmat 40-60 minuter och sprungit hem.

Med start i Bunde och målgång i Valkenburg, i södra Nederländerna, avslutades etapploppet Boles rental ladies tour i dag. För Örebros proffscyklist Emilia Fahlin, 26, liksom för stora delar av övriga världseliten dessutom genrep inför VM som nu bara är två veckor borta. Och vilket genrep det blev. Fahlin var i två utbrytningar, varav en höll i 70 kilometer, och när klungan väl kom ikapp orkade hon hänga på och ta ännu mer jobb i täten innan hon tackade för sig och föll tillbaka lite på sista varvet, men kom ändå i mål som 17:e cyklist. Sammantaget en grym prestation som fick lagkompisarna att jubla, berättade Fahlin när Konditionsbloggen ringde upp från tillfälliga redaktionen i Sandhamn.

– De andra tjejerna tyckte att jag körde bra, de sa att de inte hade sett mig köra så bra på hela året. Skönt att få det beskedet på sista tuffa linjeetappen före VM, det ger en väldigt positiv känsla att jag kunde slita mig med uppför backarna. Inte minst eftersom banan är ganska lik den på VM med korta, branta backar, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur upplevde du loppet?
– Vi hade taktiken att gå in och riskera mycket och prova allt möjligt. Vi hade inget att förlora eftersom Elisa Longo Borghini som vi skulle köra för hade en bit upp i sammandraget (42 sekunder). Därför höll vi oss långt framme och la ned mycket jobb på att komma med i utbrytningar, och jag var en av två som hade som uppgift att hålla sig framme. Först kom jag med i en kort utbrytning som bara höll i tio kilometer, men direkt efter blev det en kontrautbrytning som jag också gick med i, och den höll i 70 kilometer.
– Vi var sex-sju tjejer av elva i utbrytningen som hjälptes åt att ta jobbet för att få utbrytningen att hålla. Tanken var att Elisa skulle kunna komma upp med en grupp att jag skulle vara där framme då. Men klungan kom ifatt till slut, och då var det bara att fortsätta köra för min del. Det kändes väldigt bra att jag efter en så tuff dag hade kraft att slita mig uppför backarna två gånger till, och att jag kunde vara med och gå på attacker och köra på riktigt ordentligt.
Har du varit så här aktiv någon gång den här säsongen?
– Nej, jag har inte fått uppgiften att göra det tidigare. Men i dag var jobbet att gå med i utbrytning, och då lyckades jag med det.
Det var tempolopp i fredags, hur var det?
– Okej, inte dåligt. Men jag hade lite för tunga ben den dagen, fick inte till det riktiga trycket. Men det var godkänt. Egentligen var det lite för kort för mig, elva kilometer. Jag föredrar jättekorta prologer eller längre tempolopp.
Hur har veckan varit överlag?
– Jäkligt regnig. I dag var enda dagen som det höll upp. Och det har varit nervös körning i klungan, med en hel del krascher. De fem första etapperna var platta, tekniska, och med kantvind. Det slet mer på mig än det gjorde i dag, jag föredrar när det är lite mer upp och ned. Men det var en helt okej vecka, vi fick ett par segrar med laget och jag kom igenom helskinnad. Och att få avsluta med en riktigt bra etapp i dag var skönt, det ger en positiv känsla.
Hur ser VM-uppladdningen ut?
– Nu åker jag hem till Spanien i fyra dagar, och sedan flyger vi till USA på fredag. Där har vi läger i nio dagar med förberedelser för och fullt fokus på lagtempo-VM den 20 september. Sedan är det sex dagar till linjeloppet, och då åker jag över till svenska lägret och ställer om fokus, finslipar sista formen inför det.

Wiggle-Hondas italienska stjärna Longo Borghini spurtade till slut i mål som tvåa bakom Thalita de Jong och klättrade till femte plats i sammandraget, som temposegraren Lisa Brennauer, Team Velocio, tog hem.

I mountainbikeorienterings-SM i Söderhamn, som avslutades med medeldistans på söndagen, fullbordade Karlskogas D20-EM-silvermedaljör Erica Olsson, 15, sin guldtrippel i D16-klassen när hon vann 1,5 minuter före Leksands Adelina Funke. Garphyttans Marcus Jansson fick däremot överraskande ge sig med samam tidsmarginal mot Attundas Anders Frisk, och fick därmed summera SM med ett guld, ett silver och en diskning (på lördagens långdistans, där han var överlägset snabbast men hade kört på en otillåten väg). Därmed krympte Janssons försprång i svenska cupen till 20 poäng inför den avslutande jaktstarten i Karlstad om två veckor.

I orienteringens stafett-DM, i ett plaskblött Hallsberg, tog Hagaby en dubbel när Elin Vinblad/Amélie Wallenhammar/Linnéa Holmqvist vann damklassen med 24 minuters marginal före sitt eget B-lag och Jacob Wallenhammar/Harald Larsson/Viktor Larsson tog hem herrkalssen 21 minuter före KFUM ÖRebros grabbar. I Värmland var det betydligt jämnare, med sekundstrider och länsinslag på både herr- och damsidan. På damsidan hade Karlskogaklubben OK Djerf (med Åsa Zetterberg Eriksson, Elin Lindberg och lördagens långdistans-DM-vinnare Marie Pettersson) segern i en liten ask när Pettersson överraskande bommade sista kontrollen och inte lyckades spurta ikapp Tyrs Linn Nilsson, som med en sekunds marginal fixade ännu ett DM-guld åt lagkamraten och ex-karlskogingen Linda Take, som var tvåa på förstasträckan dagen efter Tjejmilen. På herrsidan sprang Tisarens Oskar Andrén hela stafetten, alla tre sträckorna, själv (utom tävlan, förstås), och var i ledningen efte rtvå sträckor. Men veteranen Jan Olm hämtade in de 19 sekunderna och spurtade ned Andrén med en enda sekunds marginal och fixade segern åt sitt Kil. I bronskampen knäckte Degerfors unga lag Djerfs veteraner med nära nog åtta minuters marginal. Därmed är orienteringens DM-säsong över, och nästa helg tar SM vid.

Svealandsmästerskapen i friidrott (det största mästerskapet för 13- och 14-åringar, eftersom de är för unga för ungdoms-SM) tog Åsbros Klara Frih guld på 600 meter i F13-klassen på 1.38,88 medan KFUM Örebros Wilhelm Bergentz (gissa vem han brås på) knep bronset i P13-klassen med 1.39,12

Helgens höjdare: Nerför Falkastupet och simning i vallgraven – se bilden från starten av supertävlingen

1. Bergslagsleden ultra och Kilsbergen trailrun
Det går förstås inte att komma förbi. Säsongens fjärde och sista mållopp för mig, och efter att i fjol ha klarat femtimmarsgränsen (med 23 sekunders marginal) och slutat på 15:e plats trots en fellöpning på 15 minuter (och 100 höjdmeter ned och sedan mödosamt upp igen) är jag sjukt sugen på att ge min älskade bergslagsled en ny match. Vi snackar 47,5 kilometer, runt 1 000 höjdmeter, och enligt yr.no uppehåll och runt tio grader. Det kan bli magiskt. Benen är väl inte helt återhämtade efter Sälen och formen inte på topp efter alla skador (men fotleden mår, hör och häpna, prima!), men löper jag inte fel borde jag kunna greja femtimmarsgränsen i år igen, tycker jag. Kul också att Erik Anfält kastat in en sen anmälan (jag pushade hårt för det när jag träffade honom i Sälen i lördags), och lär få en ensam resa i täten även om fjolårstvåan Per Eklöf, Milanorienteraren som springer för IFK Nora, och en viss Johan Röjler, trefaldig olympier, också finns i startlistan. På damsidan misstänker jag att Fagerstas Maria Strömberg Bylund, som plockat hem både Ursvik ultra och Munkastigen trailrun (och dessutom var tvåa bakom Pernilla Berg på Jättelångt) är favorit. Hon toppar förstås Peppes trailruncup där Bergslagsleden ultra är deltävling fem av nio. Samtidigt arrangeras också 14 kilometer långa Kilsbergen trailrun, med sedvanligt välfyllt startfält, som är deltävling 19 av 28 i långloppscupen.

2. Boels rental ladies tour
Emilia Fahlin fortsätter VM-laddningen i Nederländerna. I går, torsdag, fick hennes lagkompis, Wiggle-Hondas belgiska stjärnspurtare Jolien d’Hoore som tog hem de två första etapperna tisdag och onsdag, ge sig in mot målet i Tiel på torsdagen, och nöja sig med en sjätteplats. Tappade därmed 14 bonussekunder till amerikanska etappsegraren Lauren Hall och nio till italienska tvåan Marta Bastianelli. Därmed åkte d’Hoore ned till tredje plats i sammandraget, fem sekunder bakom Bastianelli och fyra bakom Hall. Fahlin fanns återigen med i tätklungan hela vägen in i mål. Vill man ha lite mer inside från tävlingen rekommenderar jag varmt den blogg som Fahlins australiska lagkompis Nettie Edmondson skriver varje dag. Efter torsdagens etapp bland annat om varför hela klungan täcktes av koskit (!), komplett med en magisk bild på Fahlin. Etapploppet avslutas med individuellt tempolopp i dag (Fahlin går ut 16.01) och två linjeetapper lördag och söndag. Det blir sista tävlingarna Fahlin gör före avresan till Richmond, där VM avgörs.

3. Polis-SM i multisport
Polis-SM? I multisport? Jodå, tävlingen startade i Skebäcksparken klockan 23.59 på torsdagskvällen, och efter tre etapper och totalt 17 timmar och 40 minuter (beräknad effektiv tävlingstid för vinnarna) är det målgång på Järntorget vid 12.20-tiden på lördag. Däremellan väntar, bland mycket annat, stadorientering i centrala Örebro, kanot i både Svartån och Hjälmaren, inlineåkning uppför Ånnabodabacken, mountainbikecykling upp till Rusakulan, repellering nedför stupet vid Falkasjön, livräddning i Ånnaboda, löpning i trappan på Kvarntorpshögen, orientering i Markaskogen och simning i vallgraven utanför Slottet. Helt enkelt det mesta av det bästa som länet har att erbjuda.
– Vi har försökt att ta dem till alla fina ställen, säger tävlingsledaren Johan Sörling i Örebro poliskårs idrottsförening.
Team MestUte från Eskilstuna, med rutin från Svenska multisportcupen, räknas som knappa favoriter medan Stockholmspiketen ses som en utmanare. Örebro brukar finnas med i toppen (segrar i herrklassen 2003 och i damklassen 2012, och ett stort antal pallplatser genom åren), men är i år enbart arrangörer, så det lokala hoppet står till Sydnräkespolisens IF från Hallsberg.
Vill ni ut och kolla finns alla platser och tider angivna i tävlingens PM här.

Starten går. Polis-SM i multisport drog igång 23.59 på torsdagskvällen. Foto: Erik Hiding
Starten går. Polis-SM i multisport drog igång 23.59 på torsdagskvällen. Foto: Erik Hiding

Bubblare: Tim Sundström jagar Dan Waern. Louise Wiker är fortfarande anmäld till Tjejmilen. Adam Axelsson (och lagkompisarna Jacob Ahlson, Jade Cleveland och David Klasson) kör deltävling sju av nio (Tre Berg GP i Skara; ett kriterium över 35 minuter plus fem varv) i svenska seniorcupen i landsvägscykel (som han leder) innan han på söndag flyger till USA för skridskoläger i Salt Lake City (vilket gör att han missar de två sista deltävlingarna i cupen. Bill Impola kör 80 kilometer långa rullskidtävlingen Olaf Skoglunds minneløp, där han var tvåa i fjol (i år ställer betydligt fler tunga namn upp, bland annat hela hans eget Team Exspirit med Daniel Rickardsson i täten, och stora delar av världseliten i långlopp, så här på dagen tre månader före världscuppremiären). Marcus Jansson (Garphyttekillen som totaldominerat svensk mountainbikeorientering i år, leder svenska cupen, vunnit O-ringen och varit bäste svensk på alla VM- och EM-distanser) och Erica Olsson (karlskogingen som bara är 15 år men var med och tog EM-silver i D20-klassen i stafett) åker till Söderhamn för att plocka hem tre SM-guld var; sprint på fredagen, långdistans på lördagen och medeldistans på söndagen. Strax söder om Hallsbergs avgörs stafett-DM i orientering, säsongens sista distriktsmästerskap i Örebro län, på söndag medan Värmland hinner med både långdistans- och stafett-DM i helgen, på Hammarö respektive i Skattkärr. Lilian Forsgren, Martin Regborn och Filip Dahlgren är dock på landslagsläger ända till på söndag och missar helgens begivenheter. Har jag missat något viktigt? Hör av er på mail eller sms, kontaktuppgifterna finns till höger.

Fahlin klar för VM – och ännu en säsong som proffs: "Det är klart"

I dag inleddes Boels Rental Ladies Tour i Nederländerna, ett etapplopp på högsta nivån under världscupen, med Emilia Fahlin i Wiggle-Hondas lag. Och ja, lagets belgiska stjärna Jolien d’Hoore tog säsongens elfte seger (och lägg därtill total- och poängsegrar i BeNe Ladies Tour och sex andraplatser), och Fahlin (som haft ett par urstarka insatser på slutet i Tour of Norway och Vårgårda GP) fanns med i tätklungan hela vägen in i mål.
Konditionsbloggen ringde upp för att snacka lite om det, men framför allt om de två nyheterna: Att Fahlin är uttagen till sitt sjunde raka VM (som körs i Richmond, USA, 19–27 september) och att hon dessutom har gjort klart med ett nytt proffskontrakt inför nästa säsong när hennes nuvarande avtal med brittiska Wiggle-Honda, som hon kört för de två senaste säsongerna, löper ut vid årsskiftet.

– Det stämmer, det är klart med ett nytt kontrakt. Men jag får inte avslöja vilket lag det handlar om än. Det är väldigt turbulent så här års, med lag som lägger ned, och cyklister som blir arbetslösa och jagar nya stall. Därför är det väldigt skönt att redan ha allt klart, och kunna fokusera bara på att träna och tävla, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur blir det med VM?
– Jag kommer att köra lagtempot (den 20 september) med Wiggle-Honda, men däremot har jag inte fått något definitivt besked från förbundet om de individuella loppen. Men att det gick så bra när jag körde för landslaget i Tour of Norway gör att jag borde få köra linjeloppet, jag har förtjänat det. Jag fick väldigt bra feedback från landslagsledningen efter Norge, de var förvånade över hur bra det gick där. Men jag tror inte att de skickar fullt lag (Sverige har sex platser till linjeloppet, två till tempot, enligt regelboken) till USA, av kostnadsskäl.
Vill du köra tempot också?
– Nja, det spelar nog ingen roll vad jag tycker, jag har nog inte så mycket att säga till om där. Jag missade ju SM på grund av sjukdom och har inte kunnat köra så mycket tempo i år.
Hur funkade det i dag?
– Kroppen kändes okej, men jag hoppas det släpper lite till mot slutet av veckan. Det är alltid lite kaotiskt i Holland med mycket galen körning. I dag var det dessutom dåligt väder, så det blev en hel del vurpor, men vi klarade oss bra. Vi kör den här tävlingen som genrep inför lagtempot i VM, det är vi sex som ska köra där som är med här (Fahlin, d’Hoore, Elisa Longo Borghini, Danielle King, Audrey Cordon-Ragot och Nettie Edmondson; Amy Roberts är reserv i USA men inte med här). Det är inget lagtempo här, men vi kommer att köra ihop oss som lag och prova lite lagkörning under etapperna. Det är en perfekt tävling med tre hyfsat platta etapper där vi kan få bra fartträning. Sedan är det ett kort tempolopp, som blir ett bra tillfälle att få sitta på tempocykeln, och en avslutande, lite backigare, etapp.
Det verkar vara i riktigt bra slag nu efter alla sjukdomar … ?
– Jo, det har börjat släppa upp, men jag har ändå inte fått det perfekta testet ännu. Och jag har fått flänga runt ganska mycket; Paris, London, världscupen i Tyskland, lagtempoläger … Jag har inte hunnit med så mycket grundträning för att det ska vara perfekt. Jag har ändå kommit upp på en nivå som fungerat okej, men jag vet att det finns mer i mig. Och det allra viktigaste är att jag fått vara frisk sedan girot och kunnat träna och tävla.
Vad händer efter VM?
– Det blir sista tävlingen för året för min del. Det går några enstaka endagarstävlingar senare, men jag började min säsong redan den 2 januari i år och vill avsluta då för att hinna få lite vila innan det är dags att gå på grundträningen igen.