Helgens höjdare: Höstlopp med potential för deltagarrekord

1) Höstloppet
Förra året krockade lilla Höstloppet med Kilsbergsleden. Eller tja, det gick i varje fall samma helg, och det tillsammans med obefintlig marknadsföring bidrog starkt till att det bara dök upp 17 deltagare varav tio löpare (och sju gångare). Men i år ligger Höstloppet helgen efter Kilsbergsleden, en helg då det i princip inte händer ett jota i konditionsidrottsväg i länet. Därtill har Vretstorps IF blivit åtminstone lite mer synliga. Så det vore konstigt om det inte blev åtminstone ett litet uppsving i deltagarantalet i år. Tävlingen är helt gratis och går på varierat underlag med start och mål på Fredriksbergs IP i Vretstorp på söndag förmiddag. Förra året ledde Patrik Johansson med nästan två minuter när han sprang fel inne i Vretstorp, vilket gjorde att Kumlas Dan Bäck kom både ikapp och förbi och vann på 52.11. Maria Eriksson var snabbaste dam på 62.16.

2) Örebro parkrun
Helg in och helg ut avgörs Örebro parkrun nere vid Naturens hus i Örebro. Så även den här helgen, när nästan ingen annan konditionsidrott står till buds i distriktet. Därmed lär det kunna bli ett ganska stort deltagande, kan man tänka. Gratis är det, lördag 9.30 går starten.

3) Orientering och ultra i Borås
Tja, med inställda skidtävlingar, ingen orientering på hemmaplan och inte en tillstymmelse till skridsko eller cykel så kan man ändå konstatera att ett gäng lokala löpare åker till Borås i helgen, om än inga större namn. Ett gäng från Östansjö och Degerfors springer sextimmarstävlingen som jag provade för två år sedan och några från Nora, Karlskoga och andra ställen i länet finns bland de tusentals orienterare som kutar tre roliga och lite annorlunda orienteringstävlingar på lika många dagar: Nattsprint på fredagskvällen, nedförssprint på lördagen och en tävling inne på Borås djurpark på söndagen.

Racerapport: Borås 6-timmars

Jag är väldigt sällan sjuk. Hösten 2014 gick jag förvisso förkyld typ 25 dagar i sträck (sådär molande, utan att det riktigt blommade ut, men nog för att det skulle förstöra mitt allmänna välmående) och i januari 2013 hade jag ett par sjukdagar från jobbet på grund av vinterkräksjukan (det är enda gången på 15 år som jag sjukskrivit mig). Så det är väl jävligt typiskt att förkylningen ska slå till just när man ska springa årets mest emotsedda lopp, det jag tränat intensivt för (33 nyckelpass de nio sista veckorna inför loppet) och som jag sett fram emot sedan jag fick det i 30-årspresent den 1 januari.
Det är förstås svårt att veta vad som är hönan och ägget. Kanske var det kylan under själva loppet som gjorde att jag rasade ihop i en förkylning – med hosta, nysningar, rinnande näsa, tungt huvud – på kvällen efteråt. Men min känsla är att det var tvärtom; att sjukdomen redan fanns i kroppen och att det var därför loppet gick käpprätt åt helvete.
Borås 6-timmars var mitt första tidslopp; det går helt enkelt ut på att springa så långt som möjligt på sex timmar, på en 1 295 meter lång cykelbana runt Ramnasjön i centrala Borås. Drömmen var att springa 70 kilometer, det var vad jag tränat för under de där 33 nyckelpassen. Det kändes tufft men inte omöjligt att springa 5.08-kilometrar i sex timmar. Jag var helt övertygad om att det skulle gå en bra dag, och att jag en liten sämre dag åtminstone skulle kunna springa i 5.20–5.30-tempo i snitt (65,5 kilometer). Och att jag en riktigt dålig dag skulle kunna kuta i 5.45 (62,6 kilometer). Jag satte en riktig skamgräns till sex mil (herregud, 6.00 kan man väl jogga hur lätt som helst?!). Men jag kom 56 346 meter. Snittade alltså över 6.23 per kilometer. Herrejössesjävlar så dåligt. Mitt sämsta lopp i karriären.
Det sket sig efter halvmaran, kan man säga. Jag inledde med att testa dagsformen i det där 5.08-tempot som skulle krävas för sju mil, men kände efter sex kilometer att jag inte hade någon toppdag. I stället för att pressa på lirade jag sejf och backade av till 5.20-tempo. Helt enligt plan. Allt rullade på. Kände dock hur magen blev sämre och sämre (jag brukar aldrig ha något problem med den!) och strax efter att jag passerat halvmaran på 1.52 (5.18 i snitt) så var jag tvungen att stanna och gå på toa. Efter det kom jag aldrig igång igen.
När jag kom ut från bajamajan och skuttade iväg (med den sedvanliga känslan av att vara fem kilo lättare; men jag var alltjämt illamående och hade hela loppet svårt att få i mig energi), var det som om någon ryckte lungorna ur kroppen på mig. Plötsligt fick jag börja kämpa för att hålla 5.40-fart. Det gick otroligt tungt. Inte muskelmässigt, utan flås- och pulsmässigt. Jag började känna efter både här och där, och strax efter tre mil stannade jag och fick lite massage av rumpan i tre minuter (hade lite känning där och tänkte att det kanske var det som jävlades med mig). Och två varv senare var det dags för toalettbesök igen. Tiden rann iväg, och kilometertiderna blev allt långsammare. Vid maratonpasseringen stod klockan på 4.08 (andra halvmaran alltså på 2.16, 24 minuter sämre än den första) och där någonstans hamnade jag i riktig kris. Plötsligt började pulsen och flåset sticka mot nivåer jag brukar ha vid kontinuerlig löpning i 4.30-fart när jag joggade i sjuminuterstempo. Jag fick börja gå emellanåt. Sedan allt mer. Till slut kanske 70 procent. Sista 1.18, alltså efter maratonpasseringen, kom jag bara 14 kilometer. Efteråt tog jag mig knappt mellan bilen och hotellrummet, frös så jag skakade, och sedan slog den där förkylningen till med full kraft. Sicken sablans skit.
Om man jämför med Örebro backyard ultra i somras, där jag tog mitt livs första och hittills enda pallplats (tvåa bakom Hasse Byrén), var jag jättenöjd med resultatet men egentligen inte med min egen prestation (jag hade fullt fokus på att klara 24 varv, men vek ned mig efter 19). Nu var det precis tvärtom: Jag följde min plan till punkt och pricka, och när allt sket sig valde jag ändå att fortsätta kämpa och ackumulera meter efter meter trots att allt kändes skit – men resultatet blev bedrövligt dåligt. Vilket av de två loppen ska man vara mest nöjd med? Jag vet inte.
I dag, dagen efter racet, är jag förstås alltjämt förkyld, men inte särskilt sliten i kroppen. Och det är faktiskt jävligt irriterande. När man kutat i sex timmar vill man ju vara wasted, problemen med flåsen och pulsen gjorde att jag aldrig kunde ta ut så mycket ur benen i går att de blir stumma i dag.
Årssummeringen får förstås vänta, men jag kan redan nu konstatera att 2016 blev ett förlorat år för min egen löpning. Tre mållopp där två gick käpprätt åt helvete (Borås och Bergslagsleden ultra) och jag i det tredje förvisso alltså tog en fin placering men inte nådde upp till mitt eget mål. Bättre lycka nästa år.

Resultat från loppet finns här.
Varvtiderna finns här (mina på sidan 53).
Bilder från loppet finns här. Jag är med här (med delar av mitt supportteam), här, här och här (den säger väldigt mycket om).

Jimmy Voxek, Hälle IF, och Michael Lindqvist, Apladalen, hade en rejäl fajt i täten, som Voxek till slut vann med 541 meters marginal – 76 723 meter mot 76 162. Sofia Smedman, Träningskonsulten SC, var överlägset bästa dam och trea totalt på 74 334 meter. Hade jag kommit sju mil hade jag blivit femma (!), hade jag klarat 65 kilometer hade jag blivit 13:e. Nu blev jag 58:a. Av länslöpare kom min träningskompis från Karlskoga, Johan Rosenqvist, 541 meter längre (och fem placeringar bättre) än mig. Östansjökvartetten Per Börjesson, Mats Franzén, Carina Wahlström och Kent Johansson 52 367, 48 061, 44 316 respektive 43 490

Mina mållopp genom tiderna (med länkar till racerapporter):
Stockholm marathon 2009: 4.23.48.
Lidingöloppet 2010: 2.56.03.
Stockholm jubileumsmarathon (42 195 meter) 2012: 3.27.53.
Skåla opp 2013: 1.48.35.
Mont blanc marathon 2014: 5.11.55. (Mont blanc km vertical 2014: 56.21)
Sweden skyrace 24: 8.14.
Bergslagsleden ultra 2014: 4.59.37.
Lurs backyard ultra 2015: 18 varv/timmar (112,5 kilometer).
Tromsö skyrace 2015: 11.21.17.
Sälen fjällmaraton 2015: 3.57.56.
Bergslagsleden ultra 2015: 5.07.06
Örebro backyard ultra 2016: 19 varv/timmar (127,5 kilometer)
Bergslagsleden ultra 2016: 5.28.11.

Helgens höjdare: Nu spänner jag bågen och satsar på sju mil

1. Borås 6-timmars
Årets tredje mållopp, och det jag satsat allra mest på. Eller ja; jag gick in för att springa 24 timmar och utmana om segern i Örebro backyard ultra (det blev 19 timmar och en andraplats) och Bergslagsleden ultra är ju mitt absoluta favoritlopp (men det gick helt åt helvete i år…). Det var efter det debaclet jag bestämde mig för att det var make it or break it med två månader kvar till Borås 6-timmars (en start jag fick i 30-årspresent), och la upp ett träningsschema med två fart- och två långpass per vecka utöver återhämtningsjoggar och lite styrka. Jag har klarat mig från sjukdomar (det gör jag oftast) och skavanker (det har varit vanskligare senaste åren) och genomfört alla pass enligt punkt och pricka: 32 nyckelpass på åtta veckor. Därmed borde jag vara i varje fall något bättre än i det bedrövliga skick jag hade på Bergslagsleden i september. Vad jag siktar på i det här loppet som är mitt första tidslopp och alltså handlar om att kuta så långt som möjligt på sex timmar? Tja, jag har en dröm om sju mil och drar en fet skamgräns vid sex. Alltså ligger spannet mellan att hålla sex minuter per kilometer (känslan är att jag kan jogga i 5.45 till evigheten, men sånt kan förstås ändras om magen rasar eller benhinnorna protesterar) och 5.08. Jag provade att lubba en halvmara i 5.08-tempo (fast det blev 5.04 i snitt, försökte skaffa mig någon form av marginal för närings- och kisstopp) för ett par veckor sedan, och jag överlevde. Överlevde, ja; jag hade möjligen kunnat fortsätta i samma fart i en mil till, med livet som insats i en halvmara till – men knappast i drygt två halvmaror till … Då var det å andra sidan mitt i den här tunga träningsperioden, utan någon som helst toppning, utan någon som helst näringspåfyllning längs vägen, till och med före frukost. Om jag träffar rätt med formtoppning och kolhydratsladdning och langning i morgon, är det möjligt att hålla den farten, då? Tja, min tanke är i varje fall att prova den ett par varv (asfaltsbanan i centrala Borås är 1 295 meter och ska, för att totaldistansen ska bli sju mil, avverkas drygt 54 gånger) för att se hur benen känns, om det är möjligt. Är det inte möjligt backar jag av och försöker hålla 5.20 så länge som möjligt. Det är i varje fall planen. Jag återkommer förstås med en rapport efteråt och berättar hur det gick (ni kan också följa loppet live här, om ni är intresserade av täten, mig eller någon av de andra länslöparna – bland annat springer min gymkompis Johan Rosenqvist från Karlskoga liksom en kvintett från Östansjö med Per Börjesson i täten).

2. Orienteringsgalan
Jag har redan skrivit och skrivit och gjort tv om det mesta inför orienteringsgalan i Ånnaboda i morgon kväll. Åtta prestigefyllda priser ska delas ut, och även om det mest spännande är att se om Martin Regborn tar hem något pris (jag har ju tippat att han tar årets komet) så är det mest historiska förstås att Tove Alexandersson lär utses till årets orienterare för fjärde gången (hon har ju blivit det tre gånger tidigare trots att VM-gulden till fots uteblivit, och i år slog hon till med dubbla världsmästartitlar på hemmaplan). Det skulle placera Borlängelöparen på tredje plats genom historien i svenska orientering vad gäller den utmärkelsen; närmast bakom Helena Jansson som radade upp fem raka titlar 2007–2011 och Ulla Lindkvist som tog lika många mellan 1966 och 1971. Emil Wingstedt, Jörgen Mårtensson, Annichen Kringstad, Bernt Frilén och Bertil Norman har, liksom Tove förmodligen i morgon kväll, fyra titlar var. Senast en länslöpare vann titeln var 1994 när Degerforsfostrade Tisaren-löparen Marlena Ehn (då Jansson) tilldelades utmärkelsen efter totalsegern i världscupen (däremot fick hon aldrig titeln efter något av de tre VM-gulden).
På lördagsförmiddagen avgörs dessutom en stafetträning (men inte med lag utan individuellt, ett masstartslopp) med tävlingsinslag och med start vid vägskälet väster om campingen i Ånnaboda, och resultat verkar levereras här.

3. Terräng-NM
11.10 på lördagsförmiddagen går startskottet i norska Kristiansand: Hälleforsbördiga Louise Wiker, som senaste dryga året hunnit med både friidrotts-VM och Finnkampen (men som bommade friidrotts-EM i somras) och hennes fyra lagkompisar i svenska damlaget ger sig ut på en 7,48 kilometer lång utmaning i konkurrens med övriga nordiska länders bästa terränglöpare i terräng-NM. I potten ligger en liten möjlighet att få en biljett till EM i italienska Chia om exakt en månad. För det krävs som individuell idrottare, enligt Svenska friidrottsförbundet, ”en god möjlighet att bli bland de 25 bästa på EM” eller som en del av ett lag en ”rimlig chans [för laget] till en placering bland de åtta främsta.”

Bubblare: Cykelcross-SM avgörs i Eksjö på lördagen, och på startlinjen står (förutom OS-guldmedaljören i mountainbike Jenny Rissveds och OS-silvermedaljören i landsväg Emma Johansson som nu gör upp med specialisterna i en stenhård duell) örebroaren Matthias Wengelin, som var VM-femma i mountainbike i somras, med nummer ett på nummerlappen fäst över den svenska mästartröja han nu ska försöka försvara. Det finns också möjlighet till SM-medaljer för Almby i veteran- (Katarina Rönnbacka-Nybäck och Linnea Angerman) och juniorklasserna (Alexander Ehrlin). Och i morgon bitti gör David Andersson, OS-skrinnaren som tävlar för Örebroklubben SK Winner, säsongens första världscuptävling, i kinesiska Harbin. Och så drar ju friidrottens inomhussäsong igång med Vinterspelen i Tybblelundshallen, som jag skrev lite om tidigare i veckan. Noteras bör också att Lars Lundegård, som är en av Sveriges bästa H50-löpare, gör sin sista tävling för Karlstadklubben Göta inför bytet till KFUM Örebro vid tävlingsårsskiftet på tisdag.

Helgens höjdare – och Södergren kör med Impola

1. Terräng-DM
Klart man kan springa året om, men finns det någon riktig punkt för löpningssäsongen så är det nog terräng-DM i helgen. Tja, en deltävling återstår förstås i långloppscupen (Lucialoppet den 12 december), och på nyårsafton väntar traditionsenligt Sylvesterlopp i Nora, men DM är ändå den sista riktiga kraftmätningen. Linus Rosdal, som befäst positionen som länets bäste terrängkutare genom att besegra Erik Anfält både i Lidingöloppet och Kilsbergsleden, kommer inte till start. Det gör däremot VM-orienteraren Martin Regborn. Men det är i princip också allt jag vet om startfältet, eftersom någon startlista inte är publicerad. Nytt rivalmöte mellan Josefin Gerdevåg och Mikaela Kemppi? Dyker Anfält upp och säkrar cupsegern? Är Mattias Nätterlund sugen på att utmana? Den som lever får se! Tvåkilometers varvbana på gräs med start och mål vid SM-stugan i Ånnaboda är det i varje fall som gäller på lördagsförmiddagen.

2. Adam Axelsson i Inzell
Den OS-satsande talangen från Kumla, som jag hade en stor artikel med i dagens papperstidning (som går att köpa som e-tidning på na.se) där han bland annat berättade om blodförgiftningen han drabbades av efter skärolyckan i säsongspremiären i Salt Lake City och hur han i tisdags slog ett gammalt Johan Röjler-rekord på träning, gör säsongens första riktigt tävling. Det skrev jag lite om häromdagen. Målet med säsongen är att kvala in till världscupen, och för lite referenser att gå på får ni här Axelssons personliga rekord, personlig bästatid på europeisk is (förhållandena i Calgary och Salt Lake City är så snabba att tiderna som satts där inte riktigt kan jämföras med Europa) respektive världscupkvaltiderna på de tre distanserna han ska köra i helgen:
500 meter: 37,15–37,54–36,60.
1 000 meter: 1.13,35–1.14,07–1.12,80.
1 500 meter: 1.52,98–1.53,12–1.52,50.

3. Borås sextimmars
En ultratävling som växt sig riktigt stor de senaste åren och som i år är fulltecknat med 265 löpare som under sex timmar på lördagen ska jaga varv runt Ramnasjön. Bland dem ett helt koppel länslöpare som Askersunds Anna Börjesson, Lindesbergs Elin Engström, Kumlas Alexandher Centerfjäll och Kent Johansson, Vrestorps Benny Frost, Fellingsbros Mats Franzén, Garphyttans Marc Karlsson, Karlskogas Mattias Köhler och Östansjös Per Börjesson (ja, även Börjesson, Frost, Johansson och Franzén tävlar för Östansjö).

Ett par noteringar ur fredagens nyhetsflöde:
** Svampenmarathon öppnade anmälan och sålde nästan slut på de 58 startplatserna på en gång.
** Anders Södergren, the one and only, kommer kampera ihop med Kopparbergs Bill Impola i vinter. Veteranen har skrivit på för Impolas Team Exspirit, och kommer att köra rubbet i långloppscupen i vinter. Debut således i lagtempot i Livigno om mindre än en månad.
** Örebrobaserade Team Skistart.com har för övrigt anmält sitt lag (det var deadline i söndags) med åtta löpare. Förutom de sedan tidigare kända Kristina Roberto, Sara Lindborg, Kalle Gräfnings (som drabbats av bältros), Linus Larsson, Olivia Hansson, Maria Rydqvist och Maria Gräfnings också Martin Holmstrand. Nytillskottet presenterar sig på lagets blogg här.
** I lördagens NA (papperstidningen, som går att köpa som e-tidning på na.se) har jag en större intervju med Garphyttans landslagsåkare Axel Ekström inför hans första säsong som senior. Missa inte den!