Örebrolöpare topp tio i Kullmannen – Dan Bäck vann Höstloppet efter felspringning

Det var ju inte bara Kilsbergsleden i helgen. Samtidigt avgjordes också Kullamannen, ett av Sveriges tuffaste triallopp (eller, egentligen är det ju ett helt gäng lopp, i år på distanser från tolv kilometer till 100 miles), på kuperade banor på den tuffa bergsformationen Kullaberg vid kusten utanför Höganäs i Skåne. Där slog Örebro AIK-löparen Therese Fjordäng (en 29-åring som tidigare hette Carlsson i efternamn och som tidigare visat fina resultat på traillopp med bland annat en topp tio-placering i Munkastigen trailrun i fjol och en andraplats på Tiveden trail i somras) till med en åttondeplats i den 22 kilometer långa Dödens zon (som väl kan sägas vara originalbanan, även om det numera även tävlas över tolv kilometer, över 44 kilometer [två varv på Dödens zon] och över 100 miles [95 kilometer på Skåneleden plus tre varv på Dödens zon]). För att förstå exakt hur jävliga de 22 kilometerna är räcker det att läsa tiderna: Segraren Amanda Nilsson behöver över två timmar på sig (2.03.51) för att nå målet, och Fjordäng var alltså åtta av 159 som tog sig i mål på 2.27.57.
Klubbkompisen Cristoffer Stockman verkar ha sprungit med Fjordäng, i varje fall sista biten eftersom de båda passerade mållinjen med en sekunds mellanrum. Han slutade på 87:e plats av 546 herrar i mål, Johannes Tegner vann på 1.40.54 (Patrick Wickström, 21.00.34, och Sofia Smedman, 26.54.38, vann den nyinstiftade 100-milesklassen, där bara fyra av 18 anmälda damer hann i mål innan maxtiden på 36 timmar löpte ut, Karlskogas Lenora Johnsson var tyvärr inte en av dem). Stockman sprang så sent som förra helgen Original mountain marathon (ett brittiskt extremlopp över två maratondistanser på två dagar, i tuff bergsterräng, med orientering och där löparna får bära med sig all packning för övernattningen, som i år firade 50-årsjubileum) tillsammans med Västerås Kerstin Rosenqvist, men var inte någon av de tio tvåmannalagen (av 41 startande) som klarade maxtiden (det var bara ett mixlag, inga damlag, som gjorde det). ”Ganska långt ifrån [att klara hela loppet] tyvärr. Orienteringsmässigt gick det klockrent men min fysik är under isen tyvärr. Varit sjuk i höst”, skriver Stockman på twitter.

Lite i skymundan arrangerades i söndags också Höstloppet, ett 13,3 kilometer långt lopp på grus- och asfaltsvägar och elljusspår i Vretstorp. Kumlas Dan Bäck, som på lördagen var trea i M40-klassen och tia totalt i Kilsbergsleden tog hem segern på 52.11, 23 sekunder före Östansjös Patrik Johansson. Men faktum är att Patrik nog egentligen var snabbare, han ledde med 36 sekunder vid mellantiden efter 4,5 kilometer men ”sprang fel när han kommit tillbaka in i Vretstorp och då valde att gå in i mål kom Kumlas Dan Bäck”, skriver Östansjö SK på sin hemsida. ”Vid felspringningen ledde annars Patrik med cirka 1.50”. Starts Johan Ingjald, som även han sprang Kilsbergsleden, var trea på 54.04 medan Maria Eriksson var enda dam till start och avverkade sträckan på 62.16 (hon var sexa i Kilsbergsleden). Bara tio löpare och sju gångare kom till start i Höstloppet, vilket främst lär ha berott på den obefintliga marknadsföringen. Jag hade till exempel gärna åkt och sprunigt loppet – om jag bara visste att det arrangerades.

Tillbaka efter tre veckor – detta har hänt

Well, ni vet att jag brukar skriva ganska mycket om ganska små händelser.
Så, vad ska man skriva när man missat Emilia Fahlins OS-deltagande (ja, jag skrev förstås krönikor både före och efter silverracet, bara för att jag inte kunde låta bli), Lilian Forsgren och Josefin Tjernlunds student-VM-medaljer och massor av annat under tre veckors underbar semester? Tja, vi får väl ta ett lite snabbt svep över vad som egentligen hänt.

Men först kan jag konstatera att jag själv hunnit med tre ”tävlingar” på lika många semesterhelger. Först ett lokalt litet lopp uppe i Kramfors (som omväxlande kallas ”Finnmarksloppet”, ”Mjövattnet runt” och ”Gå, lunka, löp”) där jag blev fyra av 41 (på 29.55 över sex kilometer måttligt kuperad terräng), 7,5 minuter bakom överlägsne segraren Philip Berggren men bara två minuter från andraplatsen. Sedan blev jag tredje sist (av tiotalet tävlande) i motionsklassen över 200 meter i Degernässimmet. Och i lördags avslutade jag med en direkt bedrövlig insats i Svartåloppet, där jag blev 17:e av 31 på 1.14.04 över 14,3 kilometer med runt 200 höjdmeter – för två år sedan var jag nio minuter snabbare på samma bana (jag vet ärligt inte om jag hade en riktigt dålig dag eller är så dålig just nu, har tränat rätt bra på slutet men får inte ut så mycket av det för tillfället). Härnäst blir det Bergslagsleden ultra om en knapp månad. Bryter ihop och kommer igen tills dess.

Så, vad har man missat de här tre veckorna? Vi tar en snabbcheck sport för sport:
Löpning: Hårt skadedrabbbade löparesset Per Sjögren tog sin första seger i långloppscupen sedan Kumla stadslopp när han vann Dalenrundan på 19.59, 42 sekunder före överlägsne cupledaren Jakob Nilsson. Liduina van Sitteren tog över totalledningen från Mikaela Kemppi med en poängs marginal när hon vann samma lopp på 25.11, 15 sekunder före klubbkompisen Annika Larsson. I helgen avgjordes dessutom Stripastafetten, som ger klubbpoäng i cupen (Örebro AIK och IF Start går återigen en kamp om förstaplatsen där). Löparkungen Erik Anfält mötte hårt motstånd i sitt stora mållopp för sommaren, Salomon 27K under fjällmaratonhelgen i Åre, och fick för ovanlighetens skull nöja sig med en femteplats. Han har därefter hunnit anmäla sig till, men på grund av skadekänningar ändå funderat på att avstå från, Ultravasan 45. Bloggbekantingen och Kumlakommunalpolitikern (C) Cristoffer Stockman sprang Tromsö skyrace (som jag kutade i fjol) men föll till föga för de tuffa reptiderna och tvingades bryta (däremot tog örebroarna Adam Jonsson och Linus Ahlstrand målflagg på 80:e respektive 121:a plats efter över tolv timmars kämpande i den stentuffa nordnorska terrängen). IF Starts Kajsa Rosdal kutade det kortare loppet Tromsdalstind skyrace och tog en finfin elfteplats i hård konkurrens, medan Örebro AIK:s Ann-Sofie Berg blev 81:a där). Hälleforsbördiga VM-löparen Louise Wiker (som driver en trevlig blogg) kutade fem kilometer på 17.57 i en träningstävling under ett läger i USA. Och samtidigt har en annan löpare lämnat Hällefors bakom sig – Haben Kidane som nu tagit flyttlasset till löpargymnasiet i Sollentuna (efter att ha avslutat med att persa på 3 000 meter i Karlstad GP, med 8.48,37).
Cykel: Fahlins OS-lopp är redan nämnt. Därutöver svarade Fredrik Berg för en urstark insats i Finnmarksturen när han spurtade ned Matthias Wengelin (som hade haft problem tidigare i loppet, och som dagen innan vunnit Grenserittet), och tog nya poäng för att försvara pallplatsen i sammandraget. Wengelin var sedan bara en centimeter från att vinna Cykelvasan i helgen (kolla målfotot!).
Orientering: Tja, förutom student-VM har det ju också hunnit vara O-ringen, där Andrea Svenssons fjärdeplats i D20-klassen var största framgången ur länsperspektiv. Dessutom två deltävlingar i Milans poängtävlingsserie med Oskar Arlebo respektive Filip Jacobsson som segrare. Med en deltävling kvar att springa (i morgon) är det därmed bara Martin Regborn (som springer VM på lördag) som kan hota Arlebo i sammandraget. Och så var det Askersundsträffen i helgen, också. (Hur det gick för Tobias Karlsson och hans brorsa i fjällorienteringstävlingen Bamm? De kom tyvärr inte ens till start).
Triathlon: Samma dag (hör och häpna!) avgjordes både Vretstorps triathlon och Hälleby triathlon (och därtill Gôrslitet i Karlstad med bland andra Morgan Pätsi). Per Sjögren slog till även här, och vann Vretstorps sprint (250 meter simning, 20 kilometer cykel, sex kilometer löpning) med över 13 minuters marginal, medan örebroaren Ulrika Hammarskiöld vann en betydligt tätare damklass två minuter före Kumlas Hanna Henriksen. I Hälleby ännu kortare tävling (225 meter simning, 8,4 kilometer simning och 2,6 kilometer löpning) vann Mats Carlberg, mest känd som skidåkare och rullskidsarrangör, dryga minuten före Daniel Nordström medan Helena Yourstone krossade motståndet i damklassen och vann med över 2,5 minuter. Någon vecka tidigare vann Jenny Dollerup och regerande mästaren Mathias Jansson Vikers triathlon med två minuter respektive 34 sekunder på en delvis ny bana (markägarna stoppade fjolårets tävling på 2014 års bana; oklart exakt hur lång den nya banan var).
Mountainbikeorientering: Karlskogas Erica Olsson tog ungdoms-EM-brons i stafett och guld på den inofficiella långdistansen i ett mästerskap som avgjordes parallellt med seniorernas VM i Portugal. Där blev Garphyttans Marcus Jansson bäste svensk i samtliga discipliner, men nådde inte sitt mål att ta den första svenska topp tio-placeringen i ett individuellt herrlopp det här året heller. En åttondeplats i stafetten blev bästa resultatet. Jansson, som totaldominerat svensk mtbo i år, missade sedan guldet på medeldistans-SM (hans första förlust mot svenskt motstånd i år) och fick nöja sig med silvret tolv sekunder bakom Moras Linus Mood i fredags, men revanscherade sig med seger i lördagens sprinttävling i svenska cupen och söndagens långdistans-SM (Erica Olsson vann förstås alla tre tävlingarna i D16- respektive D20-klasserna). Jansson har därmed vunnit tre av fyra SM-tävlingar i år och sex av sex deltävlingar i svenska cupen.
Swimrun: Danny Hallmén hade ingen superlyckad avslutning på den egentliga tävlingssäsongen, men laddar om för en solotävling till helgen.

Här är Dahlgrens roll i jakten på första segern – på 65 år

Så har även Hagaby, KFUM Örebro och IFK Lidingö (som har Garphyttans Filip Dahlgren i klubben) lämnat sina Tiomilalag, och mest intressant är förstås att se hur EM-uttagna och VM-meriterade länsorienterarna Martin Regborn och Dahlgren matchas. Svaret? Regborn lubbar förstasträckan i Hagabys lag medan Dahlgren springer sträcka åtta, den tredje längsta (och tredje mest prestigefyllda, kanske man kan säga, efter långa natten och avslutningssträckan), för ett IFK Lidingö som efter andraplatsen 2014 och den på sista sträckan tappade ledningen i fjol nu fortsätter jaga första Tiomilasegern sedan 1951 (vilket alltså innebär att den titeln fyller folkpensionär i dagarna …).

Pratade för övrigt med både uttagningskommitté och löpare i Tisarens lag i dag, så det blir en matig förhandsartikel i pappers-NA inför helgen samt lite extramaterial här på bloggen, vad det lider.

Det har ju redan kutats orientering också. Milans poängtävling, i går. Men varken Dahlgren eller Regborn var på plats så här dagarna före Tiomila (och veckan före EM), och i deras frånvaro blir det ju inte riktigt samma stjärnglans runt träningstävlingen … Ärlas Simon Hedlund tog hem en överlägsen seger i huvudklassen, nästan sex minuter före jagande duon Anders Lindeus, Hagaby, och Per Eklöf, Milan. Elsa Ekelin, KFUM Örebro, bästa dam, fyra minuter före Milans Lisa Westerberg. Hedlund leder nu också sammandraget (om än tillfälligt, om nu Dahlgren och Regborn bestämmer sig för att samla ihop fem tävlingar i år också …).

Så här en vecka i efterhand har för övrigt resultaten från sista deltävlingen i Glanshammars terrängserie ramlat ut på nätet. Henrik Eknor noterade årets bästa tid (8.32) förra tisdagen och knep därmed segern både i deltävlingen och sammandraget, precis som Maria Eriksson som sprang 2,5-kilometersslingan på 10.10 (på damsidan hade dock Sabina Forsberg säsongens bästa tid, 9.54).

Och på tal om sent rapporterade resultat får bloggen ta på sig att ultralöpande kommunpolitikern Cristoffer Stockmans (C, Kumla) galna lopp i ett stormigt, regnigt, snöigt och fullständigt vidrigt Lakeland förra helgen. Stockman mosade sig i mål på sjunde plats i elitklassen i Great Lakeland 3Day efter 14 mil, 9 000 höjdmeter och nästan 27,5 timmars ”löpning” fördelat på tre dagar. Konditionsbloggaren lyfter ovanligt mycket på hatten.
På temat missade resultat kan ju också noteras att KFUM Örebros Lukas Melander blev först på 20 år att springa under timmen på lilla (sju löpare) men naggande goda loppet Askersund-Vretstorp för ett par veckor sedan.

Tvingades bryta monsterloppet: "Hjärtrusning, magproblem och yrsel"

Kumlas långlöpare Cristoffer Stockman, 35, tvingades göra en trist sorti ur ”Sur les Traces des Ducs de Savoie”, monsterloppet i alperna som jag skrev om i går. Stockman var inte alls på väg ned till vätskestationen i Cormet de Roselend när jag skrev det inlägget, utan hade tvärtom redan tvingats bryta loppet. På sociala medier berättar han om dramatiken bakom beslutet: Det handlade om ”hjärtrusning, magproblem och yrsel”. ”Besviken och ledsen, men c’est la vie”, sammanfattar han känslorna efteråt.
Stockman löpte riktigt bra så långt, hade sprungit upp sig från en 649:e-plats av 1 551 startande vid första mellantiden, efter en dryg timme, till en 389:e-plats nere i Bourg St Maurice efter knappt åtta timmar. ”Taktiskt gjorde jag ett perfekt lopp, tog det lugnt och metodiskt i början då jag visste att andra halvan var min grej”, skriver Stockman. Men då sa kroppen alltså ifrån, förmodligen på grund av den outhärdliga värmen. ”Stekande sol och +30 … Tror det var det som fick kroppen ur balans”, skriver Stockman på Twitter, och på Facebook tillägger han: ”Skitnöjd egentligen, fram till misären. För det är sista halvan med mer tekniska partier med pannlampa som verkligen är min grej. Surt sa räven för benen var pigga igår.”

I kväll avgjordes för övrigt säsongens första klubbmästerskap hos Örebrocyklisterna, ett bergstempo i Ånnabodabacken. Men jag har ännu inte sett någon resultatlista.