Dubbelseger för länslöparna på döv-SM – och Regborn bland de anmälda till sprint-SM i Örebro

Jag rapporterade ju om både senior-, junior- och ungdoms-SM i orientering i helgen, men det avgjordes också ett orienterings-SM för döva och hörselskadade. Precis som ungdomarna fick de bara en distans, men i deras fall var det långdistansen som ställdes in. Det hela avgjordes i samband med Nässjö OK:s medeldistanstävling med drygt 400 startande på lördagen, men i själva mästerskapet fanns bara sju löpare (varav fyra i herrseniorklassen). Två av herrarna stämplade dessutom bort sig – så till slut återstod bara de två länslöparna: Jesper Melin och Rihards Darzins, som i vanliga fall springer för Garphyttans IF respektive Almby IK men på dövsidan båda representerar Nerike IF. Melin var starkare från start och i mål över tolv minuter före, 1.01.50 mot 1.14.24.

Nästa SM är sprint- och sprintstafett-SM som ju avgörs i Örebro helgen 10–11 oktober. Området som är avlyst är i södra Örebro, från Grönpepparparkens IP i väster till Almby kyrka i öster, från Almbyplan i norr till Sörbybacken i söder. Anmälan stänger på söndag, efteranmälan en vecka senare, men redan nu är 320 löpare och 25 lag anmälda. Bland dem helgens dubble SM-medaljör Martin Regborn, som alltså verkar få ställa upp trots att det är hemmaplan. Kul! Även Lilian Forsgren, som ju tog sensationellt SM-silver i medeldistans i lördags, finns med.

Jag pratade med Emilia Fahlin om fredagens handoperation, som gjort att hon efter tolv raka världsmästerskap tvingats kasta in handduken till VM på lördag, i går. Artikeln finns ute på na.se nu, och där berättar hon bland annat att hon inte utesluter comeback redan i SM på Tierp arena nästa helg.

Emilia Fahlin bröt handen – bryter Girot och missar sannolikt VM (och en första titt på startlistorna till helgens löpartävlingar)

I går skrev jag ju något slängigt om att Emilia Fahlin tog det lugnt när hon var klar med sitt jobb i Giro d’Italia och med all rätt inte hade bråttom i mål. Men verkligheten på måndagens etapp såg helt annorlunda ut, visade det sig i dag. Fahlin bröt nämligen ett ben i högerhanden redan efter 20 kilometer, och slet sig sedan runt de 150 sista kilometerna med smärta och en högerhand som var allt mindre brukbar ju längre dagen gick. Hon hade först svårt att växla och bromsa, och till slut kunde hon knappt hålla i styret – inte optimalt i 60 kilometer i timmen nedför serpentinvägar … Men i mål skulle hon, för att eventuellt kunna starta dagen därpå. Nu visade en snabb röntgen att metakarpalbenet ut mot lillfingret var av, och då fanns det förstås ingen möjlighet att fortsätta, och Fahlin kom därför inte till start på dagens etapp (där Cecilie Uttrup Ludwig försvarade sin fjärdeplats i sammandraget, med hjälp av de fyra andra cyklisterna som finns kvar i tävlingen för FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope).
Fahlin kommer flyga hem till Sverige under onsdagen för nya undersökningar och få sin rehabilitering planerad. VM körs redan nästa lördag, tolv dagar efter smällen, och det är förstås högst osannolikt att hon kan komma till start där, om det inte går att trolla fram någon typ av specialskydd. Oklart om hela hösten är i fara, eller om en comeback i oktober är möjlig (cykelsäsongen är ju längre än vanligt i år, på grund av att så mycket blev uppskjutet under våren och sommaren).
Vad det var som hände när handen gick sönder? Det berättade Fahlin för mig i den här artikeln (där hon även berättar om vad hon tror om VM-chanserna), men den korta versionen är att hon skulle ta emot en drickflaska från en ledare som stod och langade vid sidan av vägen, och att den i 45–50 kilometer i timmen träffade handen på ett otroligt oturligt sätt och slog sönder benet.
Jag frågade också Fahlin vad hon hade fått för upplevelse av de tre Giroetapperna hon han köra före skadan.
– Det var tufft. Väldigt hårda banor, riktigt varmt och långa dagar på cykeln. Men just nu är det tuffaste att jag inte får en möjlighet att fortsätta fajtas och köra klart. Det är givetvis inte optimalt, men det går inte att fortsätta med en bruten hand, sa hon.

Föranmälan till DM (och veteran-DM) över 5 000 meter, som avgörs i Hallsberg på söndag förmiddag, går ut i morgon, och nu har en lista över de 34 som hittills anmält sig presenterats. De starkaste namnen hittills är Markus Bohman, William Wickholm, Noha Olsson, Per Arvidsson, Axel Sandberg och Marie Dasler. Mest anmärkningsvärt är att Liduina van Sitteren, regerande mästaren som brukar springa varenda lopp som erbjuds i länet, ännu inte anmält sig. Förmodligen är det bara en tidsfråga. Löpare som Erik Anfält, Mattias Nätterlund, Jonathan Kandelin och Josefin Gerdevåg springer i stället Bergslagleden ultra på lördag. Blir tufft att kombinera med ett snabbt 5 000-meterslopp dagen därpå, till och med för löpare av den kalibern. Jimmy Axelsson springer Talludden trail på söndag.

Louise Wiker spurtade om Liduina van Sitteren för första SM-medaljen sedan 2016, favoritsegrar i natt-DM och överraskningar i Kilsbergen trailrun (och cykel-VM blir av, men inte för bröderna Ahlsson)

Ska man agera recensent är det lätt att konstatera: Så här borde maraton-SM alltid vara! Visst, massdeltagande i Stockholm marathon är ju jättekul, men att få följa eliten i 2,5 timmar är ju något helt annat som tv-tittare (lördagens tävlingar på Djurgården sändes direkt på facebook med hygglig kameraproduktion [det hade dock behövts en eller ett par motorcykelkameror till] och kunniga kommentatorer). Och vilken otrolig dramatik det blev, dels i damernas tät, dels om segern (regerande mästaren Mikaela Arfwedson, Spårvägen, drog länge men tvingades till toastopp och då stack Carolina Wikström, LK Roslagen, iväg till guld) men också om bronsmedaljen – och där var det en uppgörelse med mycket länstouch.
Örebro AIK:s Liduina van Sitteren var den enda som hängde på i Arfwedsons och Wikströms tempo i början, och redan vid första varvningen efter 1,8 kilometer hade de tre en lucka på 27 sekunder. Efter sju kilometer tvingades van Sitteren släppa, men hon fortsatte att gå snabbare än alla andra och hade en lucka till sexmannaklungan bakom på 2.45 efter 15,3 kilometer (och då fortfarande bara 2.16 fram till tätduon).
Men sedan mattades van Sitterens tempo. Halvvägs passerade hon på 1.22.13 (en tid som hade varit pers på halvmaran så sent som förra våren), men redan innan hade tempot börjat mattas och förföljarna kommit närmare (men de blev färre och färre ju längre loppet gick). Luckan var 2.23 där, 1.07 efter 28,7 kilometer – och vid 35 kilometer var van Sitteren upphunnen av Louise Wiker, Hässelby, och Johanna Salminen, FK Stuenterna. van Sitteren kunde inte följa, men fullföljde ändå till en femteplats på SM med 2.49.36 (halvorna på på 1.22.13/1.27.23) vilket är ett personligt rekord med 2.38.
Wiker, som är fostrad i Hällefors och som deltagit på två friidrotts-VM på distansen, gick de avslutande sju kilometerna en mäktig kamp med Salminen om bronset. Wiker satte in en riktig kick med några hundra meter kvar och tog sin nionde individuella SM-medalj med fyra sekunders marginal. 2.46.51 (1.24.37/1.22.14) på klockan. Det var Wikers första SM-medalj sedan 2016 (och i maraton sedan bronset före Mikaela Kemppi 2014), i hennes första mara sedan hon bröt på VM 2017 (sedan dess har hon haft skadebekymmer och fått barn).
Exil-örebroaren Fanny Schulstad var länge med i klungan som jagade van Sitteren, men fick släppa strax innan de var ikapp. Hon kom ändå iväg som ensam sexa och och var till slut bara 22 sekunder bakom van Sitteren med 2.49.35 (1.24.36/1.25.23 – hon tog alltså in två minuter jämnt på andra halvan). En sjätteplats var överlägset det bästa Schulstad gjort i något SM-sammanhang (hon var tia på maraton-SM i fjol) medan van Sitteren ju även var femma på halvmaraton-SM på Anderstorp i somras.
På herrsidan stack IS Götas Samuel Russom ifrån Hälles Samuel Tsegay – de båda hade varit ensamma från start – efter 25 kilometer och vann med drygt 1,5 minuter. Erik Anfält var enda länslöpare där och hamnade tidigt i en klunga runt plats 10–15. Han var elva halvvägs men tog sedan successivt på Hälles Robert Alexandersson som sedan totalt tröttnade på sista varvet. Anfält höll till en tiondeplats på 2.27.08 (1.12.28/1.14.40), hans 13:e maraton under 2.30 i karriären (bara en gång tidigare har han sprungit så snabbt på svensk mark, i Stockholm i fjol – när han tog SM-brons 2018 gick det på 2.33.02 i värmen). Det var sjätte gången i rad och sjunde gången totalt som Anfält var topp tio på maraton-SM.

Det har hunnit gå sju år sedan Simone Niggli lade ned sin landslagskarriär efter 23 VM- och tio EM-guld, men 42-åringen från Schweiz visade att hon hållit i träningen när hon sent på fredagskvällen sprang hem guldet i natt-DM före med över två minuters marginal till klubbkompisen Lilian Forsgren, som så sent som i fjol sprang i svenska landslaget. Niggli är tillbaka i Sverige efter några år på hemmaplan, och kommer det här läsåret att jobba på orienteringsgymnasiet i Hallsberg och springa för Tisaren igen, det här var den ”stora” comebacken. DM gick i Rönneshytta, utanför Askersund, och Forsgren öppnade starkast, hade 45 sekunder (virtuellt; det var individuell start) efter åtta av 13 kontroller, men gjorde en minutstor bom till nian och tog ett dåligt vägal till tolvan, medan Niggli sprang väldigt stabilt. Lovisa Persson fullbordade Tisarenpallen, fem minuter bakom Niggli, tre bakom Forsgren.
Martin Regborn var som väntat i en klass för sig och vann med nästan fem minuters marginal till KFUM Örebros Jacob Eriksson (som därmed förstörde en ren Hagabypall – Love Sintring blev trea, knappt åtta minuter bakom, och Oskar Eklöf fyra). Bara ett halvt dygn senare dök Regborn upp på Södermanlands medeldistans-DM söder om Eskilstuna. Det blev seger (utom tävlan, man kan inte ta DM-guld i fel distrikt) med nästan tre minuters marginal.

Jag hade ju satt mina pengar på Jimmy Axelsson inför Kilsbergen trailrun, men Karlslundslöparen, som haft en sån fin säsong i trailskogen, fick nöja sig med tredjeplatsen, 2.18 bakom. I stället fixade Per Arvidsson tredje raka, på 56.47 över drygt 14 kilometer bitvis teknisk stig (slog sitt eget banrekrod med över minuten, extra starkt med tanke på att det var individuell start). Mattias Nätterlund var 22 sekunder efter in i slalombacken men kunde trots sin oomtvistade status som backkung inte ta in mer än en sekund där, och i mål var han 24 bakom (även han under gamla banrekordet, således). Jonathan Kandelin, som stod anmäld i motionsklassen över fem kilometer, sprang ändå långa och blev fyra på retsamma tiden 1.00.01.
Erica Lech skulle ju springa hem Kilsbergen trailrun enkelt – men hon kom inte till start. Det gjorde överraskande nog istället Josefin Gerdevåg (SM-brons i maraton 2012, distriktsrekord i både maraton och halvmaraton), som varit skadedrabbad senaste åren och inte gjort många tävlingar. Nu vann hon 46 sekunder före Starts Frida Nilsson (och över nio mintuer före Maria Johansson, Karlstad, på tredjeplatsen). 1.09.53 blev tiden, knappt fem minuter från Lechs banrekord.

Efter förra veckans smygstart var i princip hela Sverigeeliten i mountainbike i dag samlad, för första gången i år. Huskvarna mtb-tour utgick av coronaskäl men ersattes av endagstävlingen Huskvarna mountain, över sex varv på en 3,8 kilometer lång bana med runt 135 höjdmeter. Matthias Wengelin, som vann smygpremiären förra veckan, fick hårdare konkurrens nu men knep tredjeplatsen 1,5 minuter bakom segrande Emil Lindgren. Axel Lindh fyra, 29 sekunder bakom Wengelin.

Häromdagen kom också beskedet om att det blir ett cykel-VM efter många om och men. Det flyttar från Schweiz till Italien, och kommer ha start och mål på formel 1-banan Imola – på svintuffa linjeloppsbanor. För damerna blir det 144 kilometer och 2 750 höjdmeter. Linjeloppet kommer gå redan den 26 september, bara sju dagar efter sista etappen i Giro d’Italia. Tufft schema för Emilia Fahlin, alltså, men å andra sidan är det samma förutsättningar för i princip hela dameliten eftersom lejonparten kommer köra girot. Fahlins namn har för övrigt redan nu dykt upp i den preliminära startlistan för premiären av damernas Paris–Roubaix den 25 oktober, och vi vet ju att hon varit där och testat banan, så det är ingen överraskning.
Även om VM blir av så blir det bara för eliten. Inga junior- eller U23-klassen vilket betyder att Kumlabröderna Jacob och Jonathan Ahlsson inte får chansen att VM-debutera. För båda var det sista chansen i respektive klass, Jacob blir senior vid årsskiftet, Jonathan blir U23:a.

Fahlins nya bragd – lika stor som den i Österrike? (Plus Regborns pallplats och Smårs klassikerrekord)

Vad säger ni om Emilia Fahlins insats i landsvägsloppet vid cykel-VM i Yorkshire i dag? Hon hade alltså tvingats vila från all väsentlig träning i tre månader, hade bara varit igång i tre veckor och kört en enda tävling under de här fyra månaderna – och gick alltså in och tog en 15:e-plats i ett världsmästerskap i en av världens mest konkurrensutsatta idrotter. Det är naturligtvis galet bra. Är det till och med ännu vassare än fjärdeplatsen på VM i fjol, på en bana som skulle vara alldeles för tuff för hennes del? Kanske, eller åtminstone i paritet med den prestationen. Samtidigt kan man ju tycka att det är tråkigt att Fahlin varit i kanonslag i 1,5 säsonger men inte fått chansen att plocka ut det i form av en VM-medalj på grund av först VM-banor som inte alls passade henne och sedan en hjärnskakning. Men, det kommer ju nya år och nya mästerskap – härnäst OS i Tokyo och VM i Schweiz (återigen tuffa banor!) 2020, i Flandern 2021, i Australien 2022, i Skottland 2023 och i Schweiz igen 2024 (strax efter OS i Paris).
Min intervju med Fahlin efter VM-loppet läser ni här. Resultatlistan hittar ni här.
Lite statistik: Det här var Fahlins tolfte raka VM (hon har också gjort två junior-VM), och för tredje gången i rad var hon starkast i det svenska linjelaget (så länge Emma Johansson fanns med var ju hon alltid kapten) – de tre mästerskapen har slutat med en niondeplats i Norge 2017, en fjärdeplats i Österrike 2018 och en 15:e-plats i Storbritannien 2019. Fahlin har också två fjärdeplatser i lagtempo på VM-cv:t.

Världscupen i orientering
Vad: Medeldistans i går, knockoutsprint i dag, sprint i morgon.
Resultatlistor medeldistans herrar och damer, och i knockoutsprint damer och herrar.
Bästa länsresultaten: Martin Regborn slog till med karriärens tredje pallplats i världscupen genom en tredjeplats i fredagens medeldistans. Läs mer om den här.
Notera: Regborn är i storslag, och det hade varit spännande att se vad han hade kunnat åstadkomma i lördagens finalheat i den skidsprintliknande knockoutsprinten, men efter en bom i kvalet missade han att ta sig vidare till kvartsfinalerna med elva sekunder. Läs mer om det här. Lilian Forsgren, som var 29:a på medeldistansen, tog sig däremot till kvartsfinal som sista löpare från kvalet, och slog där till med en andraplats i sin kvart. I semifinalen tog det dock stopp, men Forsgren inkasserade ändå säsongens bästa världscupplacering med en 14:e-plats. Tredje länslöparen i världscupen i Schweiz, Tisarens Josefin Tjernlund, slutade sist av de nio svenskorna i medeldistansen och stämplade fel i lördagens kval. Tove Alexandersson vann båda tävlingarna överlägset och har nu sex raka segrar i världscupen.

Lidingöloppet
Vad: I dag avgjordes huvuddistansen, 30 kilometer, men halvloppet över 15 kilometer, de officiella juniortävlingarna över 10 respektive 15 kilometer (för 19- respektive 22-årsklasserna) och veteranloppen över 4, 10 respektive 15 kilometer. I morgon avgörs ungdomsklasserna samt tiokilometersloppen.
Resultatlistor.
Bästa länsresultaten: Örebro AIK:s Liduina van Sitteren blev bästa länslöpare i Lidingöloppet med en 15:e-plats på 2.07.22, 13,5 minuter bakom segrande Sylvia Medugu, Kenya. Smårs var näst bäst med sin 36:e-plats (Josefin Gerdevåg kom inte till start). På herrsidan var Erik Anfält vassast, trots att han precis kommit tillbaka efter hälsporre, och slutade på 39:e plats med 1.51.39, 13,5 minuter bakom Spårvägens Robel Fshia, som vann. Tidigare Örebrolöparen Heshlu Andemariam blev femma i juniorernas tävling över 15 kilometer och Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl var sjua i damklassen på samma distans. På lördagen avgörs tiokilometersloppen.
Notera: Noras Kristalina Smårs slog alla tiders rekord för bästa sammanlagda tid över de fyra loppen i En svensk klassiker, räknat över en tolvmånadersperiod. Jag snackade med henne efteråt för en text som ni kan läsa här.

Moto tour
Vad: Örebro läns egen rullskidtour, som på lördagen avslutades med kungasträckan, med start i Kvistbro och mål uppför Ånnabodabacken 29 kilometer bort. Med masstart.
Resultatlista och sammandrag.
Vinnare: Robert Brundin hade redan säkrat sammandraget och vann nu med en bra bit över tre minuter till tvåan, Daniel Olsson.
Notera: Ingen kvinna kom till start i finalen, och Olivia Hansson hade redan säkrat segern i sammandraget.

Örebro parkrun
Vad: 123:e upplagan av femkilometersloppet som avgörs varje lördagsmorgon.
Resultatlista.
Vinnare: Petra Hanaeus tog sin 21:a seger och är nu bara tre bakom Johan Ingjald som meste vinnare. Dessutom tangerade hon sitt personbästa med 19.21. Conrad Granath var snabbast av alla på 18.56.
Notera: Jag gjorde årets andra start, men hade glömt streckkoden hemma och joggade in på 22.30 som tolfte man. Det är ju Lanna trailrun i morgon, så testade bara benen lite lätt efter Bergslagsleden ultra.

Helgens höjdare

1) Cykel-VM med Emilia Fahlin
12.58 på lördag flaggas cyklisterna igång vid Otley Road norr om Bradford, och sedan lär det bli full attack från start enligt förhandssnacket. Läs också om Emilia Fahlins tankar inför tävlingen (trots fjärdeplatsen i fjol tror hon inte att hon kommer ta sig runt i år, på grund av det träningsuppehåll som huvudskadan tvingade henne till) och om hur förbundskapten Lucas Persson vill utnyttja hennes styrkor. Den värsta stigningen, som Fahlin räds, kommer cyklisterna till efter en timme, och därefter återstår ytterligare 2,5–3 timmar beroende på vilket tempo som sätts upp. Målgången i Harrogate beräknas till någon gång mellan 15.36 och 16.00. SVT sänder med Björn Becksmo som kommentator och Emma Johansson som expert, och drar igång redan 12.35. Livetiming finns här.

2) Världscupen i orientering
Tre länslöpare springer tre deltävlingar på tre dagar, nere i Schweiz. Det vankas medeldistans på fredagen, knockoutsprint (som är ny gren på VM-programmet nästa år och nu för andra gången testas i världscupen) på lördagen och sprint på söndagen. Lilian Forsgren har tagit tåget ned, och får sällskap av klubbkompisen Josefin Tjernlund och Hagabys sexfaldige VM-löpare Martin Regborn.
Hela 121 herrar och 99 damer finns på startlinjen i dagens medeldistans, vilket innebär att det behövs fyra timmar bara för att få iväg herrarna (med två minuters startintervall)! Regborn går ut som 13:e man från slutet, och startar 14.42. Tjernlund startar mitt i fältet, vid 12.13, medan Forsgren får gå ut något senare, 12.49. Följ det hela live här.

3) I skuggan av Lidingöloppet: Lanna trailrun och Annaloppet
Jag skrev en rejäl guide till länslöparna i Lidingöloppet i går, men det avgörs också löpartävlingar på hemmaplan i helgen. Bland dem förstås Örebro parkrun, som kör sitt femkilometerslopp varje lördagsmorgon, men också 5,2-kilometersloppet Annaloppet i Nora (som fått sitt namn efter Nora-Anna, förstås) och nya bekantskapen Lanna trailrun. Annaloppet publicerar som vanligt ingen startlista på förhand, men i fjol vann Martin Regborn och Karin Forsberg på 15.55 (förmodligen banrekord) respektive 18.53. Dyker Per Arvidsson upp dagen efter Lidingö har han alla möjligheter att säkra segern i långloppscupen. Lanna trailrun bjuder på åtta- och fyrakilometersklasser (en eller två varv på samma bana) med start och mål vid Lanna badgruva och i startlistan finns Startduon Petra Hanaeus och Johan Ingjald som klart vassaste namnen (37 är anmälda till korta klassen, 27 till långa).

Förbundskaptenen och Fahlin förutspår lördagens VM-lopp: ”Där spricker det nog upp ordentligt”

Emilia Fahlin kommer att starta sitt tolfte raka VM-linjelopp, det 14:e raka i ett globalt mästerskap om man räknar in de två OS hon gjort under den här perioden, på lördag. En rätt fin svit …
Men efter två raka topp tio-placeringar – nia i Norge 2017 och sensationell fyra på de tuffa banorna i Österrike i fjol – kommer hon i år inte att vara kapten i det svenska laget (det blir Hanna Nilsson) och själv tror Fahlin inte ens att hon kommer ta sig i mål på lördag. Det berättar hon mer om i en längre intervju jag gjort med henne och som publiceras på na.se under torsdagen (orsaken är förstås de huvudskador hon ådrog sig i kraschen i maj, som höll henne borta från cykeltävlingar ända till i söndags).
Jag har pratat med både Fahlin och förbundskapten Lucas Persson i veckan, och jag passade på att fråga båda hur de tror att den 15 mil långa tävlingen på lördag kommer att arta sig.
Man ska hålla i huvudet hur banan ser ut: Det inleds med en elva mil lång sträcka som bland annat innehåller ett par rejäla klättringar, och avslutas med tre varv på en teknisk 14-kilometersbana i centrala Harrogate. Den första stigningen som sticker ut finns redan mellan 13:e och 15:e kilometern och har 166 höjdmeter vilket ger en snittlutning på 7,2 procent och en maxlutning på 10,8. Den andra, upp till Lofthouse, finns mellan 43:e och 46:e kilometern, har 243 höjdmeter, en snittlutning på 4,3 procent och en maxlutning på 13. Det avslutande varvet består av två längre raksträckor och ett mer tekniskt avsnitt inne i centrala Harrogate, där mållinjen finns. Det bjuder också på tre motlut, med 83 meter mellan lägsta och högsta punkten. Det är svagt uppför de sista 400 meterna mot mållinjen.
Förbundskapten Persson ser tre möjliga scenarion, som han utvecklar i den text jag skrev i tisdags: Att det går iväg en utbrytning relativt som sedan jagas ikapp av en mindre grupp av favoriter. Att det blir stenhård körning från start och att allt fler droppar av längs vägen. Eller att det går iväg en utbrytning med representanter från alla de tunga nationerna, som sedan sitter nöjda i en klunga som aldrig kommer ikapp.
Fahlin tror däremot snarare att det kommer gå en tidig utbrytning som hinns upp före den andra, tuffare, stigningen, och att klungan kommer att spricka av rejält där för att sedan, delvis, återsamlas inför de avslutande varven där det kommer bli ett taktiskt spel mellan de största lagen.
– Kan klättrarna dra upp ett tempo som ändå är bekvämt för dem uppför Lofthousestigningen så kommer det bli många som får släppa. Där spricker det nog upp ordentligt, och alla kommer inte komma tillbaka efter den klättringen. Men några kommer garanterat gå ifatt igen, och då börjar tävlingen om. De länder som har flest kort att spela med i det läget kommer att försöka skapa den tävling de vill ha. Det kommer nog vara rätt offensiv körning på slutet, säger Fahlin.
Några ord om Sveriges OS-kval inför nästa år, också: Sverige har inte längre någon praktisk möjlighet att nå topp 20 på nationsrankningen per den 22 oktober, men om Fahlin är topp 100 på den individuella rankningen det datumet så kommer Sverige få en plats i linjeloppet och därmed också en plats i tempoloppet eftersom Lisa Nordén med sin 14:e-plats i går bara hade åkare från åtta andra länder före sig (de tio länderna med cyklister högst i resultatlistan fick varsin OS-plats om de också har minst en plats i linjeloppet). Fahlin är just nu 93:e på rankningen, och poängen hon samlat in kan räcka till topp 100, men hon har också chans att ta poäng i någon av de tre eller fyra tävlingar som återstår för henne den här säsongen.

Fahlins fjärdeplats det mäktigaste under bloggåren (och van Sitteren topp tio av svenskarna i Lidingöloppet)

Emilia Fahlins fjärdeplats på VM i dag var nog den mäktigaste insats jag sett en konditionsidrottare från länet utföra under mina sju år på NA. Kan inte påminna mig om något som ens kommer i närheten. Eller jo; Martin Regborns bronslopp på EM 2016 var häftigt att följa, och Fahlins seger i Vårgårda samma år. Men just att alla odds var emot Fahlin gjorde det här tillfället ännu mer speciellt, i mina ögon, även om det slutade utan medalj. Hon tappade kontakten med de hon gick in i, i den tuffa backen strax söder om Innsbruck, på alla tre varven, men krigade sig varje gång tillbaka: Första gången tillbaka till huvudklungan, andra gången tillbaka till bronsfajten, tredje gången till kampen om en fjärdeplats som hon vann. Och efteråt var känslan just den, som Fahlin själv gav uttryck för när jag pratade med henne någon timme senare, att hon vann en fjärdeplats snarare än förlorade en medalj (det enda snöpliga i sammanhanget är att det var Fahlins tredje fjärdeplats i VM, om man räknar in de två tidigare i lagtempo, men än väntar hon på första medaljen). För Fahlin avslutas säsongen med den franska tempotävlingen Chrono des Nations om två veckor. Och redan nästa år är det ju VM i Storbritannien, på en bana som på pappret ska passa henne betydligt bättre …

Klubbkompisarna (i Örebro AIK) Liduina van Sitteren och Erik Anfält blev tionde respektive elfte bästa svensk i dam- och herrklasserna i Lidingöloppet i dag. van Sitteren persade med över två minuter och sprang in som 14:e dam, på 2.07.53, knappt 15 minuter bakom segrande kenyanen Sylvia Medugu, som var drygt en minut före första svensk, Huddinges Hanna Lindholm (OK Tisarens Josefin Tjernlund var näst bästa länslöpare på 19:e-platsen, 2,5 minuter bakom van Sitteren). Anfält var 1.40 bakom sin perstid från 2015 (1.46.06 som då gjorde honom till näst bästa svensk, i dag hade den tiden räckt till en åttondeplats av svenskarna) men mer än minuten snabbare än i fjol. Då var han precis före Johan Olsson i mål, men den här gången fick han se sig slagen av den gamle skidkungen som var placeringen före i mål. KFUM Örebros Linus Rosdal, som var bäste svensk i Lidingöloppet 2015 och tvåa i Ultravasan 45 i år, låg jämnt med Anfält första 5,7 kilometerna (enligt mellantiderna), men valde sedan av någon anledning att kliva av. I stället blev Örebro IAK.s Jonas Nilsson (51:a på 1.53.36) näst bästa länslöpare.
Lindebygdens Asta Sjöberg vann veteranklassen för 80-plussare, över fyra kilometer, med över 5,5 minuters marginal. Sjöberg sprang på 24.31 och slog därmed också alla 80-åriga gubbar utom en. IF Starts Heshlu Andemariam tog en tiondeplats i M22-klassen (som springer 15 kilometer) på 53.32.

Örebro parkrun lockade, i samarbete med Sveriges Radio Örebro och till fördel för Världens barn, hela 167 löpare till lördagens upplaga (den 73:e sedan starten). Jag vet inte hur mycket som samlades in i bössorna på plats, men 42 av oss (jo, jag sprang också) har skickat in pengar digitalt, och den insamlingen är upp i 5 970 kronor än så länge. Dagen till ära dök Tim Sundström, som har distriktsrekord på 1 500 meter både inom- och utomhus och därtill banrekord på Örebros parkrunbana, upp och sprang på 16.21 (29 sekunder över sitt pers från juni i fjol). Degerforsaren och Tisaren-orienteraren Filip Jacobsson gjorde debut i sammanhanget med 17.13, och Thorens Noha Olsson, som vunnit tre gånger i september, blev trea på 17.37. Mikaela Kemppi var ensam dam under 20 minuter (Petrea Hanaeus var tvåa på 20.45) och tog därmed sin femte seger på åtta starter (men två av dem gjorde hon när foten var ganska nyopererad).

Filip Jacobsson och Tim Sundström slog följe inledningsvis. Foto: Jimmy Glinnerås
Konditionsbloggaren spände bågen för att springa under 19 minuter i Örebro parkrun, men kroknade på andra halvan och landade på 19.33. Foto: Jimmy Glinnerås

Helgens höjdare – cykel-VM och Lidingöloppet

1) Linjeloppet i cykel-VM
I morgon smäller det. Emilia Fahlin ska ge sig ut på den svintuffa linjebanan i österrikiska Innsbruck. Tio över tio på förmiddagen ger sig de  149 cyklisterna (startlistan finns här) ut för att besegra de fyra tuffa branterna. Fahlin har numer 97 och övriga svenskar är Hanna Nilsson (98, stark klättrare men inte samma toppotential som Fahlin) och Sara Penton (99, hjälpryttare åt de två andra). Nederländerna har starkaste laget Anna van der Breggen, Annemiek van Vleuten, Ellen van Dijk, Amy Pieters, Chantal Blaak!), men det finns många, många fler som kan lägga sig i kampen om medaljerna. Min förhandsintervju med Fahlin finns här, tidtagningen går att följa här och SVT:s sändning, som drar igång 12.00, går att se här.

2) Lidingöloppet
Visst, de flesta snackar om Maria Larssons chanser att ta tredje raka och den förväntade kampen mellan Napoleon Solomon och Japhet Kipkorir. Men ur ett länsperspektiv blir det mest spännande med årets duell den mellan Linus Rosdal och Erik Anfält. De båda har ju genom åren varit väldigt jämna (minns när de var bästa och näst bästa svensk i Lidingöloppet på 1.44.55 respektive 1.46.05 2015, eller när de samma höst var etta och tvåa i Kilsbergsleden (Rosdal då 16 sekunder snabbare). Och när Rosdal i år blev tvåa i Ultravasan 45 gick han ju faktiskt under Anfälts banrekord från segern i fjol. Nu har jag inte sett om Rosdal gjort några resultat sedan just Ultravasan, men Anfält bland annat hunnit med att slå banrekord i Sälen fjällmaraton och Helsingborg marathon, plus att han var tvåa i Wadköpingslöpet i söndags. Varken Louise Wiker, Lisa Bergdahl, Josefin Gerdevåg eller Mikaela Kemppi springer, men väl långloppscupsledaren Liduina van Sitteren som gått framåt mycket de senaste åren – 2016 kutade hon de tre terrängmilen på 2.26 och i fjol på 2.10.

3) Annaloppet
På söndag hyllas en av svensk friidrotts största – ”Nora-Anna” som slog fyra världsrekord under 40-talet och aldrig förlorade ett lopp men aldrig fick springa något mästerskap – med ett 5,2 kilometer långt lopp i Nora som ingår i långloppscupen. Själva cupen kan ju avgöras nu. Vinner van Sitteren är hon under alla omständigheter klar mästare 2018 (vi får väl se om hon springer dagen efter Lidingöloppet), men även om van Sitteren inte kommer till start så blir hon klar slutsegrare om inte Maria Eriksson vinner eller Karin Forsberg slutar topp två i tävlingen. På herrsidan kan det inte avgöras, men Per Arvidsson har förstås möjlighet att koppla ett än starkare grepp inför avgörandet.

Snart dags att jagas av zombies igen – och här är nio nya datum att skriva in i löparkalendern (plus ett gäng för orienterarna …)

”Här jagas Regborn av zombies” är nog en av mina absoluta favoritrubriker på Konditionsbloggen genom åren. Det var 2016, när zombieloppet Run for your lives för första gången intog Örebros gator. I dag är det exakt en månad kvar till den tredje upplagan, som alltså går av stapeln lördagen den 27 oktober. Eftersom man tjänar på att springa är det i varje fall någon mån en konditionsidrottstävling, även om det primärt handlar om att ta sig 6,5 kilometer utan att bli tagen av de zombies som jagar löparna mer än två gånger (man har tre ”liv”, tygremsor, fäst på ett bälte och tar de slut är man ute). Man kan fortfarande anmäla sig både som löpare och zombie. 2015 och 2017 arrangerades loppet också vid gruvområdet i Stråssa, i Lindesbergs kommun.

Ytterligare åtta lopp har nu ansökt om sanktion för 2019 (sista dagen, innan avgiften höjs, är ju på söndag, jag skrev om de första loppen som inkommit med sanktion häromdagen), Kumla Stadslopp, Hälleforsterrängen, Fröviloppet, Semesterhalvmaran, Sommarmilen, Wadköpingslöpet (vars första, succéartade upplaga avgjordes i söndags) och Lucialoppet ligger alla kvar på samma helger och veckodagar som i år medan Vintrosaloppet ligger kvar på Kristi himmelsfärds-torsdagen, vilket gör att loppet flyttar 20 kalenderdagar till nästa år – från 10 till 30 maj (Örebro backyard ultra gör ju exakt samma sak). Vintrosaloppet verkar inte haft någon sanktion på sin första upplaga, åtminstone kom loppet aldrig med i Närkes friidrottsförbunds tävlingskalender, men lockade ändå 64 löpare i femkilometersklassen. Liduina van Sitteren (19.00) och Garphyttans Fredrik Eliasson (18.52) noterade banrekord (van Sitteren slog därtill alla herrar utom Eliasson). Återstår att se om Vintrosaloppet och/eller Wadköpingslöpet letar sig in i långloppscupen nästa år, det brukar dröja närmare nyår innan det är helt klart.
Silverleden på 1 dag, som inte ansöker om sanktion för sitt lopp utan kör det utanför friidrottsförbundets försorg, ligger också kvar vid samma tidpunkt i tävlingskalendern som i år, den 29 juni avgörs den sjunde upplagan av det 64 kilometer långa stigloppet.

Även orienterarna har börjat spika sitt schema för 2019. Största ändringen där är att Närkekvartetten, förmodligen på grund av den mycket ovanligt sena Kristi himmelsfärd (dagen kan ju infalla när som helst mellan 30 april och 3 juni, men så sent som 30 maj kommer inte att ske igen förrän 2030), delas upp på två helger istället för att utnyttja Kristi flygare-ledigheten och köra fyra dagar i rad. Därmed kommer medel- och långdistanserna som Garphyttan och Hagaby samarrangerar att äga rum 11–12 maj, medan de två sista etapperna över medel- respektive långdistans, som KFUM Örebro står för, avgörs helgen därpå. Helgen före Närkekvartetten avgörs som vanligt Tisarträffen i dagarna två. Boforsloppet och Letälvsträffen avgörs ytterligare två veckor tidigare, på Påskdagen och Annandag påsk (21 respektive 22 april). Örebro city sprint flyttas en månad, från juni till maj (det är ju inget EM nästa år) och gäller nästa år som DM (i både sprint och sprintstafett) men har däremot ännu ingen bekräftad världsrankningsstatus. Övriga DM avgörs i slutet av augusti (natt 30 augusti) och början av septemer (stafett 1 september, medeldistans 7 september, långdistans 8 september). Askersundsmedeln och Lindebygdsträffen avgörs 10–11 augusti medan Korpen, världens äldsta årligen återkommande orienteringstävling, arrangeras den 15 september och Dubbelfajten den 21 september.

På lördag avslutas årets cykel-VM (för damernas del, herrarna kör ju sitt mycket spektakulära linjelopp på söndag) med linjeloppet, och jag pratade med Emilia Fahlin inför det. En artikel ni hittar här!

Fahlin 16:e i tempoloppet – och här är år Vårrusets nya datum i löparkalendern 2019

Emilia Fahlin slutade på 16:e plats när tempoloppet vid cykel-VM avgjordes i dag. Exakt samma placering som hon noterade i Doha för två år sedan, senaste gången hon trampade ett VM-tempo, men den här gången var hon nästan minuten närmare pallen. Jag snackade med Fahlin direkt efter loppet, och den intervjun kan ni läsa här. På lördag avslutas VM med ett riktigt tufft linjelopp, och det kommer bli spännande att följa Fahlins framfart där, med tanke på hur hon utvecklats under året.

Vårruset och Gubbracet byter dag med varandra. De båda femkilometersloppen som arrangeras i KFUM Örebros regi – Gubbracet som ett helt eget arrangemang och Vårruset i samarbete med en central organisation – flyttas dels från sista till näst sista veckan i maj, dels från tisdag–onsdag till måndag–tisdag. Ja, på så sätt kan man ju se det som att det bara är Vårruset som flyttas, från onsdagen till måndagen, medan Gubbracet ligger kvar på tisdagen. Så blir det i varje fall: Måndagen den 20 maj löps Vårruset, dagen därpå Gubbracet. Och det där står klart eftersom sanktionerna nu i strid ström trillar in för nästa års friidrottstävlingar (sista dag, till ordinarie avgift för arrangörerna, är söndag). Alla andra lopp som hittills sökt sanktion hos Närkes friidrottsförbund (Startmilen, Spartacusstafetten, Viby marathon, Svartåloppet, Stripastafetten, Östansjöloppet, Blodomloppet, Stafesten för Unicef, Hostruset och Åstadsloppet) är kvar på samma veckor och veckodagar som i år med undantag för Lindesjönloppet som ligger kvar på nationaldagen och därför byter söndag mot lördag.