Fahlins nya bragd – lika stor som den i Österrike? (Plus Regborns pallplats och Smårs klassikerrekord)

Vad säger ni om Emilia Fahlins insats i landsvägsloppet vid cykel-VM i Yorkshire i dag? Hon hade alltså tvingats vila från all väsentlig träning i tre månader, hade bara varit igång i tre veckor och kört en enda tävling under de här fyra månaderna – och gick alltså in och tog en 15:e-plats i ett världsmästerskap i en av världens mest konkurrensutsatta idrotter. Det är naturligtvis galet bra. Är det till och med ännu vassare än fjärdeplatsen på VM i fjol, på en bana som skulle vara alldeles för tuff för hennes del? Kanske, eller åtminstone i paritet med den prestationen. Samtidigt kan man ju tycka att det är tråkigt att Fahlin varit i kanonslag i 1,5 säsonger men inte fått chansen att plocka ut det i form av en VM-medalj på grund av först VM-banor som inte alls passade henne och sedan en hjärnskakning. Men, det kommer ju nya år och nya mästerskap – härnäst OS i Tokyo och VM i Schweiz (återigen tuffa banor!) 2020, i Flandern 2021, i Australien 2022, i Skottland 2023 och i Schweiz igen 2024 (strax efter OS i Paris).
Min intervju med Fahlin efter VM-loppet läser ni här. Resultatlistan hittar ni här.
Lite statistik: Det här var Fahlins tolfte raka VM (hon har också gjort två junior-VM), och för tredje gången i rad var hon starkast i det svenska linjelaget (så länge Emma Johansson fanns med var ju hon alltid kapten) – de tre mästerskapen har slutat med en niondeplats i Norge 2017, en fjärdeplats i Österrike 2018 och en 15:e-plats i Storbritannien 2019. Fahlin har också två fjärdeplatser i lagtempo på VM-cv:t.

Världscupen i orientering
Vad: Medeldistans i går, knockoutsprint i dag, sprint i morgon.
Resultatlistor medeldistans herrar och damer, och i knockoutsprint damer och herrar.
Bästa länsresultaten: Martin Regborn slog till med karriärens tredje pallplats i världscupen genom en tredjeplats i fredagens medeldistans. Läs mer om den här.
Notera: Regborn är i storslag, och det hade varit spännande att se vad han hade kunnat åstadkomma i lördagens finalheat i den skidsprintliknande knockoutsprinten, men efter en bom i kvalet missade han att ta sig vidare till kvartsfinalerna med elva sekunder. Läs mer om det här. Lilian Forsgren, som var 29:a på medeldistansen, tog sig däremot till kvartsfinal som sista löpare från kvalet, och slog där till med en andraplats i sin kvart. I semifinalen tog det dock stopp, men Forsgren inkasserade ändå säsongens bästa världscupplacering med en 14:e-plats. Tredje länslöparen i världscupen i Schweiz, Tisarens Josefin Tjernlund, slutade sist av de nio svenskorna i medeldistansen och stämplade fel i lördagens kval. Tove Alexandersson vann båda tävlingarna överlägset och har nu sex raka segrar i världscupen.

Lidingöloppet
Vad: I dag avgjordes huvuddistansen, 30 kilometer, men halvloppet över 15 kilometer, de officiella juniortävlingarna över 10 respektive 15 kilometer (för 19- respektive 22-årsklasserna) och veteranloppen över 4, 10 respektive 15 kilometer. I morgon avgörs ungdomsklasserna samt tiokilometersloppen.
Resultatlistor.
Bästa länsresultaten: Örebro AIK:s Liduina van Sitteren blev bästa länslöpare i Lidingöloppet med en 15:e-plats på 2.07.22, 13,5 minuter bakom segrande Sylvia Medugu, Kenya. Smårs var näst bäst med sin 36:e-plats (Josefin Gerdevåg kom inte till start). På herrsidan var Erik Anfält vassast, trots att han precis kommit tillbaka efter hälsporre, och slutade på 39:e plats med 1.51.39, 13,5 minuter bakom Spårvägens Robel Fshia, som vann. Tidigare Örebrolöparen Heshlu Andemariam blev femma i juniorernas tävling över 15 kilometer och Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl var sjua i damklassen på samma distans. På lördagen avgörs tiokilometersloppen.
Notera: Noras Kristalina Smårs slog alla tiders rekord för bästa sammanlagda tid över de fyra loppen i En svensk klassiker, räknat över en tolvmånadersperiod. Jag snackade med henne efteråt för en text som ni kan läsa här.

Moto tour
Vad: Örebro läns egen rullskidtour, som på lördagen avslutades med kungasträckan, med start i Kvistbro och mål uppför Ånnabodabacken 29 kilometer bort. Med masstart.
Resultatlista och sammandrag.
Vinnare: Robert Brundin hade redan säkrat sammandraget och vann nu med en bra bit över tre minuter till tvåan, Daniel Olsson.
Notera: Ingen kvinna kom till start i finalen, och Olivia Hansson hade redan säkrat segern i sammandraget.

Örebro parkrun
Vad: 123:e upplagan av femkilometersloppet som avgörs varje lördagsmorgon.
Resultatlista.
Vinnare: Petra Hanaeus tog sin 21:a seger och är nu bara tre bakom Johan Ingjald som meste vinnare. Dessutom tangerade hon sitt personbästa med 19.21. Conrad Granath var snabbast av alla på 18.56.
Notera: Jag gjorde årets andra start, men hade glömt streckkoden hemma och joggade in på 22.30 som tolfte man. Det är ju Lanna trailrun i morgon, så testade bara benen lite lätt efter Bergslagsleden ultra.

Helgens höjdare

1) Cykel-VM med Emilia Fahlin
12.58 på lördag flaggas cyklisterna igång vid Otley Road norr om Bradford, och sedan lär det bli full attack från start enligt förhandssnacket. Läs också om Emilia Fahlins tankar inför tävlingen (trots fjärdeplatsen i fjol tror hon inte att hon kommer ta sig runt i år, på grund av det träningsuppehåll som huvudskadan tvingade henne till) och om hur förbundskapten Lucas Persson vill utnyttja hennes styrkor. Den värsta stigningen, som Fahlin räds, kommer cyklisterna till efter en timme, och därefter återstår ytterligare 2,5–3 timmar beroende på vilket tempo som sätts upp. Målgången i Harrogate beräknas till någon gång mellan 15.36 och 16.00. SVT sänder med Björn Becksmo som kommentator och Emma Johansson som expert, och drar igång redan 12.35. Livetiming finns här.

2) Världscupen i orientering
Tre länslöpare springer tre deltävlingar på tre dagar, nere i Schweiz. Det vankas medeldistans på fredagen, knockoutsprint (som är ny gren på VM-programmet nästa år och nu för andra gången testas i världscupen) på lördagen och sprint på söndagen. Lilian Forsgren har tagit tåget ned, och får sällskap av klubbkompisen Josefin Tjernlund och Hagabys sexfaldige VM-löpare Martin Regborn.
Hela 121 herrar och 99 damer finns på startlinjen i dagens medeldistans, vilket innebär att det behövs fyra timmar bara för att få iväg herrarna (med två minuters startintervall)! Regborn går ut som 13:e man från slutet, och startar 14.42. Tjernlund startar mitt i fältet, vid 12.13, medan Forsgren får gå ut något senare, 12.49. Följ det hela live här.

3) I skuggan av Lidingöloppet: Lanna trailrun och Annaloppet
Jag skrev en rejäl guide till länslöparna i Lidingöloppet i går, men det avgörs också löpartävlingar på hemmaplan i helgen. Bland dem förstås Örebro parkrun, som kör sitt femkilometerslopp varje lördagsmorgon, men också 5,2-kilometersloppet Annaloppet i Nora (som fått sitt namn efter Nora-Anna, förstås) och nya bekantskapen Lanna trailrun. Annaloppet publicerar som vanligt ingen startlista på förhand, men i fjol vann Martin Regborn och Karin Forsberg på 15.55 (förmodligen banrekord) respektive 18.53. Dyker Per Arvidsson upp dagen efter Lidingö har han alla möjligheter att säkra segern i långloppscupen. Lanna trailrun bjuder på åtta- och fyrakilometersklasser (en eller två varv på samma bana) med start och mål vid Lanna badgruva och i startlistan finns Startduon Petra Hanaeus och Johan Ingjald som klart vassaste namnen (37 är anmälda till korta klassen, 27 till långa).

Förbundskaptenen och Fahlin förutspår lördagens VM-lopp: ”Där spricker det nog upp ordentligt”

Emilia Fahlin kommer att starta sitt tolfte raka VM-linjelopp, det 14:e raka i ett globalt mästerskap om man räknar in de två OS hon gjort under den här perioden, på lördag. En rätt fin svit …
Men efter två raka topp tio-placeringar – nia i Norge 2017 och sensationell fyra på de tuffa banorna i Österrike i fjol – kommer hon i år inte att vara kapten i det svenska laget (det blir Hanna Nilsson) och själv tror Fahlin inte ens att hon kommer ta sig i mål på lördag. Det berättar hon mer om i en längre intervju jag gjort med henne och som publiceras på na.se under torsdagen (orsaken är förstås de huvudskador hon ådrog sig i kraschen i maj, som höll henne borta från cykeltävlingar ända till i söndags).
Jag har pratat med både Fahlin och förbundskapten Lucas Persson i veckan, och jag passade på att fråga båda hur de tror att den 15 mil långa tävlingen på lördag kommer att arta sig.
Man ska hålla i huvudet hur banan ser ut: Det inleds med en elva mil lång sträcka som bland annat innehåller ett par rejäla klättringar, och avslutas med tre varv på en teknisk 14-kilometersbana i centrala Harrogate. Den första stigningen som sticker ut finns redan mellan 13:e och 15:e kilometern och har 166 höjdmeter vilket ger en snittlutning på 7,2 procent och en maxlutning på 10,8. Den andra, upp till Lofthouse, finns mellan 43:e och 46:e kilometern, har 243 höjdmeter, en snittlutning på 4,3 procent och en maxlutning på 13. Det avslutande varvet består av två längre raksträckor och ett mer tekniskt avsnitt inne i centrala Harrogate, där mållinjen finns. Det bjuder också på tre motlut, med 83 meter mellan lägsta och högsta punkten. Det är svagt uppför de sista 400 meterna mot mållinjen.
Förbundskapten Persson ser tre möjliga scenarion, som han utvecklar i den text jag skrev i tisdags: Att det går iväg en utbrytning relativt som sedan jagas ikapp av en mindre grupp av favoriter. Att det blir stenhård körning från start och att allt fler droppar av längs vägen. Eller att det går iväg en utbrytning med representanter från alla de tunga nationerna, som sedan sitter nöjda i en klunga som aldrig kommer ikapp.
Fahlin tror däremot snarare att det kommer gå en tidig utbrytning som hinns upp före den andra, tuffare, stigningen, och att klungan kommer att spricka av rejält där för att sedan, delvis, återsamlas inför de avslutande varven där det kommer bli ett taktiskt spel mellan de största lagen.
– Kan klättrarna dra upp ett tempo som ändå är bekvämt för dem uppför Lofthousestigningen så kommer det bli många som får släppa. Där spricker det nog upp ordentligt, och alla kommer inte komma tillbaka efter den klättringen. Men några kommer garanterat gå ifatt igen, och då börjar tävlingen om. De länder som har flest kort att spela med i det läget kommer att försöka skapa den tävling de vill ha. Det kommer nog vara rätt offensiv körning på slutet, säger Fahlin.
Några ord om Sveriges OS-kval inför nästa år, också: Sverige har inte längre någon praktisk möjlighet att nå topp 20 på nationsrankningen per den 22 oktober, men om Fahlin är topp 100 på den individuella rankningen det datumet så kommer Sverige få en plats i linjeloppet och därmed också en plats i tempoloppet eftersom Lisa Nordén med sin 14:e-plats i går bara hade åkare från åtta andra länder före sig (de tio länderna med cyklister högst i resultatlistan fick varsin OS-plats om de också har minst en plats i linjeloppet). Fahlin är just nu 93:e på rankningen, och poängen hon samlat in kan räcka till topp 100, men hon har också chans att ta poäng i någon av de tre eller fyra tävlingar som återstår för henne den här säsongen.

Fahlins fjärdeplats det mäktigaste under bloggåren (och van Sitteren topp tio av svenskarna i Lidingöloppet)

Emilia Fahlins fjärdeplats på VM i dag var nog den mäktigaste insats jag sett en konditionsidrottare från länet utföra under mina sju år på NA. Kan inte påminna mig om något som ens kommer i närheten. Eller jo; Martin Regborns bronslopp på EM 2016 var häftigt att följa, och Fahlins seger i Vårgårda samma år. Men just att alla odds var emot Fahlin gjorde det här tillfället ännu mer speciellt, i mina ögon, även om det slutade utan medalj. Hon tappade kontakten med de hon gick in i, i den tuffa backen strax söder om Innsbruck, på alla tre varven, men krigade sig varje gång tillbaka: Första gången tillbaka till huvudklungan, andra gången tillbaka till bronsfajten, tredje gången till kampen om en fjärdeplats som hon vann. Och efteråt var känslan just den, som Fahlin själv gav uttryck för när jag pratade med henne någon timme senare, att hon vann en fjärdeplats snarare än förlorade en medalj (det enda snöpliga i sammanhanget är att det var Fahlins tredje fjärdeplats i VM, om man räknar in de två tidigare i lagtempo, men än väntar hon på första medaljen). För Fahlin avslutas säsongen med den franska tempotävlingen Chrono des Nations om två veckor. Och redan nästa år är det ju VM i Storbritannien, på en bana som på pappret ska passa henne betydligt bättre …

Klubbkompisarna (i Örebro AIK) Liduina van Sitteren och Erik Anfält blev tionde respektive elfte bästa svensk i dam- och herrklasserna i Lidingöloppet i dag. van Sitteren persade med över två minuter och sprang in som 14:e dam, på 2.07.53, knappt 15 minuter bakom segrande kenyanen Sylvia Medugu, som var drygt en minut före första svensk, Huddinges Hanna Lindholm (OK Tisarens Josefin Tjernlund var näst bästa länslöpare på 19:e-platsen, 2,5 minuter bakom van Sitteren). Anfält var 1.40 bakom sin perstid från 2015 (1.46.06 som då gjorde honom till näst bästa svensk, i dag hade den tiden räckt till en åttondeplats av svenskarna) men mer än minuten snabbare än i fjol. Då var han precis före Johan Olsson i mål, men den här gången fick han se sig slagen av den gamle skidkungen som var placeringen före i mål. KFUM Örebros Linus Rosdal, som var bäste svensk i Lidingöloppet 2015 och tvåa i Ultravasan 45 i år, låg jämnt med Anfält första 5,7 kilometerna (enligt mellantiderna), men valde sedan av någon anledning att kliva av. I stället blev Örebro IAK.s Jonas Nilsson (51:a på 1.53.36) näst bästa länslöpare.
Lindebygdens Asta Sjöberg vann veteranklassen för 80-plussare, över fyra kilometer, med över 5,5 minuters marginal. Sjöberg sprang på 24.31 och slog därmed också alla 80-åriga gubbar utom en. IF Starts Heshlu Andemariam tog en tiondeplats i M22-klassen (som springer 15 kilometer) på 53.32.

Örebro parkrun lockade, i samarbete med Sveriges Radio Örebro och till fördel för Världens barn, hela 167 löpare till lördagens upplaga (den 73:e sedan starten). Jag vet inte hur mycket som samlades in i bössorna på plats, men 42 av oss (jo, jag sprang också) har skickat in pengar digitalt, och den insamlingen är upp i 5 970 kronor än så länge. Dagen till ära dök Tim Sundström, som har distriktsrekord på 1 500 meter både inom- och utomhus och därtill banrekord på Örebros parkrunbana, upp och sprang på 16.21 (29 sekunder över sitt pers från juni i fjol). Degerforsaren och Tisaren-orienteraren Filip Jacobsson gjorde debut i sammanhanget med 17.13, och Thorens Noha Olsson, som vunnit tre gånger i september, blev trea på 17.37. Mikaela Kemppi var ensam dam under 20 minuter (Petrea Hanaeus var tvåa på 20.45) och tog därmed sin femte seger på åtta starter (men två av dem gjorde hon när foten var ganska nyopererad).

Filip Jacobsson och Tim Sundström slog följe inledningsvis. Foto: Jimmy Glinnerås
Konditionsbloggaren spände bågen för att springa under 19 minuter i Örebro parkrun, men kroknade på andra halvan och landade på 19.33. Foto: Jimmy Glinnerås

Helgens höjdare – cykel-VM och Lidingöloppet

1) Linjeloppet i cykel-VM
I morgon smäller det. Emilia Fahlin ska ge sig ut på den svintuffa linjebanan i österrikiska Innsbruck. Tio över tio på förmiddagen ger sig de  149 cyklisterna (startlistan finns här) ut för att besegra de fyra tuffa branterna. Fahlin har numer 97 och övriga svenskar är Hanna Nilsson (98, stark klättrare men inte samma toppotential som Fahlin) och Sara Penton (99, hjälpryttare åt de två andra). Nederländerna har starkaste laget Anna van der Breggen, Annemiek van Vleuten, Ellen van Dijk, Amy Pieters, Chantal Blaak!), men det finns många, många fler som kan lägga sig i kampen om medaljerna. Min förhandsintervju med Fahlin finns här, tidtagningen går att följa här och SVT:s sändning, som drar igång 12.00, går att se här.

2) Lidingöloppet
Visst, de flesta snackar om Maria Larssons chanser att ta tredje raka och den förväntade kampen mellan Napoleon Solomon och Japhet Kipkorir. Men ur ett länsperspektiv blir det mest spännande med årets duell den mellan Linus Rosdal och Erik Anfält. De båda har ju genom åren varit väldigt jämna (minns när de var bästa och näst bästa svensk i Lidingöloppet på 1.44.55 respektive 1.46.05 2015, eller när de samma höst var etta och tvåa i Kilsbergsleden (Rosdal då 16 sekunder snabbare). Och när Rosdal i år blev tvåa i Ultravasan 45 gick han ju faktiskt under Anfälts banrekord från segern i fjol. Nu har jag inte sett om Rosdal gjort några resultat sedan just Ultravasan, men Anfält bland annat hunnit med att slå banrekord i Sälen fjällmaraton och Helsingborg marathon, plus att han var tvåa i Wadköpingslöpet i söndags. Varken Louise Wiker, Lisa Bergdahl, Josefin Gerdevåg eller Mikaela Kemppi springer, men väl långloppscupsledaren Liduina van Sitteren som gått framåt mycket de senaste åren – 2016 kutade hon de tre terrängmilen på 2.26 och i fjol på 2.10.

3) Annaloppet
På söndag hyllas en av svensk friidrotts största – ”Nora-Anna” som slog fyra världsrekord under 40-talet och aldrig förlorade ett lopp men aldrig fick springa något mästerskap – med ett 5,2 kilometer långt lopp i Nora som ingår i långloppscupen. Själva cupen kan ju avgöras nu. Vinner van Sitteren är hon under alla omständigheter klar mästare 2018 (vi får väl se om hon springer dagen efter Lidingöloppet), men även om van Sitteren inte kommer till start så blir hon klar slutsegrare om inte Maria Eriksson vinner eller Karin Forsberg slutar topp två i tävlingen. På herrsidan kan det inte avgöras, men Per Arvidsson har förstås möjlighet att koppla ett än starkare grepp inför avgörandet.

Snart dags att jagas av zombies igen – och här är nio nya datum att skriva in i löparkalendern (plus ett gäng för orienterarna …)

”Här jagas Regborn av zombies” är nog en av mina absoluta favoritrubriker på Konditionsbloggen genom åren. Det var 2016, när zombieloppet Run for your lives för första gången intog Örebros gator. I dag är det exakt en månad kvar till den tredje upplagan, som alltså går av stapeln lördagen den 27 oktober. Eftersom man tjänar på att springa är det i varje fall någon mån en konditionsidrottstävling, även om det primärt handlar om att ta sig 6,5 kilometer utan att bli tagen av de zombies som jagar löparna mer än två gånger (man har tre ”liv”, tygremsor, fäst på ett bälte och tar de slut är man ute). Man kan fortfarande anmäla sig både som löpare och zombie. 2015 och 2017 arrangerades loppet också vid gruvområdet i Stråssa, i Lindesbergs kommun.

Ytterligare åtta lopp har nu ansökt om sanktion för 2019 (sista dagen, innan avgiften höjs, är ju på söndag, jag skrev om de första loppen som inkommit med sanktion häromdagen), Kumla Stadslopp, Hälleforsterrängen, Fröviloppet, Semesterhalvmaran, Sommarmilen, Wadköpingslöpet (vars första, succéartade upplaga avgjordes i söndags) och Lucialoppet ligger alla kvar på samma helger och veckodagar som i år medan Vintrosaloppet ligger kvar på Kristi himmelsfärds-torsdagen, vilket gör att loppet flyttar 20 kalenderdagar till nästa år – från 10 till 30 maj (Örebro backyard ultra gör ju exakt samma sak). Vintrosaloppet verkar inte haft någon sanktion på sin första upplaga, åtminstone kom loppet aldrig med i Närkes friidrottsförbunds tävlingskalender, men lockade ändå 64 löpare i femkilometersklassen. Liduina van Sitteren (19.00) och Garphyttans Fredrik Eliasson (18.52) noterade banrekord (van Sitteren slog därtill alla herrar utom Eliasson). Återstår att se om Vintrosaloppet och/eller Wadköpingslöpet letar sig in i långloppscupen nästa år, det brukar dröja närmare nyår innan det är helt klart.
Silverleden på 1 dag, som inte ansöker om sanktion för sitt lopp utan kör det utanför friidrottsförbundets försorg, ligger också kvar vid samma tidpunkt i tävlingskalendern som i år, den 29 juni avgörs den sjunde upplagan av det 64 kilometer långa stigloppet.

Även orienterarna har börjat spika sitt schema för 2019. Största ändringen där är att Närkekvartetten, förmodligen på grund av den mycket ovanligt sena Kristi himmelsfärd (dagen kan ju infalla när som helst mellan 30 april och 3 juni, men så sent som 30 maj kommer inte att ske igen förrän 2030), delas upp på två helger istället för att utnyttja Kristi flygare-ledigheten och köra fyra dagar i rad. Därmed kommer medel- och långdistanserna som Garphyttan och Hagaby samarrangerar att äga rum 11–12 maj, medan de två sista etapperna över medel- respektive långdistans, som KFUM Örebro står för, avgörs helgen därpå. Helgen före Närkekvartetten avgörs som vanligt Tisarträffen i dagarna två. Boforsloppet och Letälvsträffen avgörs ytterligare två veckor tidigare, på Påskdagen och Annandag påsk (21 respektive 22 april). Örebro city sprint flyttas en månad, från juni till maj (det är ju inget EM nästa år) och gäller nästa år som DM (i både sprint och sprintstafett) men har däremot ännu ingen bekräftad världsrankningsstatus. Övriga DM avgörs i slutet av augusti (natt 30 augusti) och början av septemer (stafett 1 september, medeldistans 7 september, långdistans 8 september). Askersundsmedeln och Lindebygdsträffen avgörs 10–11 augusti medan Korpen, världens äldsta årligen återkommande orienteringstävling, arrangeras den 15 september och Dubbelfajten den 21 september.

På lördag avslutas årets cykel-VM (för damernas del, herrarna kör ju sitt mycket spektakulära linjelopp på söndag) med linjeloppet, och jag pratade med Emilia Fahlin inför det. En artikel ni hittar här!

Fahlin 16:e i tempoloppet – och här är år Vårrusets nya datum i löparkalendern 2019

Emilia Fahlin slutade på 16:e plats när tempoloppet vid cykel-VM avgjordes i dag. Exakt samma placering som hon noterade i Doha för två år sedan, senaste gången hon trampade ett VM-tempo, men den här gången var hon nästan minuten närmare pallen. Jag snackade med Fahlin direkt efter loppet, och den intervjun kan ni läsa här. På lördag avslutas VM med ett riktigt tufft linjelopp, och det kommer bli spännande att följa Fahlins framfart där, med tanke på hur hon utvecklats under året.

Vårruset och Gubbracet byter dag med varandra. De båda femkilometersloppen som arrangeras i KFUM Örebros regi – Gubbracet som ett helt eget arrangemang och Vårruset i samarbete med en central organisation – flyttas dels från sista till näst sista veckan i maj, dels från tisdag–onsdag till måndag–tisdag. Ja, på så sätt kan man ju se det som att det bara är Vårruset som flyttas, från onsdagen till måndagen, medan Gubbracet ligger kvar på tisdagen. Så blir det i varje fall: Måndagen den 20 maj löps Vårruset, dagen därpå Gubbracet. Och det där står klart eftersom sanktionerna nu i strid ström trillar in för nästa års friidrottstävlingar (sista dag, till ordinarie avgift för arrangörerna, är söndag). Alla andra lopp som hittills sökt sanktion hos Närkes friidrottsförbund (Startmilen, Spartacusstafetten, Viby marathon, Svartåloppet, Stripastafetten, Östansjöloppet, Blodomloppet, Stafesten för Unicef, Hostruset och Åstadsloppet) är kvar på samma veckor och veckodagar som i år med undantag för Lindesjönloppet som ligger kvar på nationaldagen och därför byter söndag mot lördag.

Så följer du Fahlin i tisdagens VM-tempo: ”Gäller att man är fokuserad hela tiden”

15.22 i morgon, onsdag, ger sig Emilia Fahlin ut på sitt första VM-tempolopp sedan 2016. Då blev det en 16:e-plats i Doha, och en liknande placering skulle hon räkna som en framgång, berättar hon i en text som publiceras på na.se i morgon förmiddag. Anledning till att hon trots alla fina resultat under året inte vågar tro på en topp tio-placering i VM-tempot, där hon var nia 2010 och 2011, är att hon helt enkelt kört för få tempolopp de senaste åren och tränat för lite på den här disciplinen som de senaste åren krävt allt mer specialisering eftersom de som är bra på tempo nu är överjävligt bra på just tempo. Glappet mot ”vanliga cyklister” har helt enkelt ökat. Favoriterna är hur som helst inga ovanliga namn. Det handlar om fyra nederländska cyklister, där Fahlin rankar regerande världsmästaren Annemiek van Vleuten högst följt av Anna van der Breggen, Ellen van Dijk och Lucinda Brand. När jag pratade med Fahlin nämnde hon också sina två lagkompisar Lisa Brennauer, Tyskland, och Audrey Cordon Ragot, Frankrike, som cyklister som kan förhindra en helt nederländsk VM-pall.
Den 27,7 kilometer långa banan inleds med ett ganska lättåkt parti innan det blir en rejält brant backe på runt 50 höjdmeter, och därefter en längre stigning på runt 90 höjdmeter innan det blir ett mer böljande parti och en tämligen lätt avslutning ned och in i Innsbruck.
–  Den går genom små byar och har många sega motlut och backar. Man kan tro att man är uppe men så kommer det en backe till som man inte sett. Den är väldigt orytmisk och det gäller att man är fokuserad hela tiden och att man inte går för stum för tidigt i backarna, säger Fahlin till TT.
Totalt kommer 52 cyklister till start: Först startar Argentinas Fernanda Yapura vid 14.40 och sist ut går van Vleuten vid 15.56.30 (cyklisterna startar med 90 sekunders mellanrum). Tidtagningen går att följa här (tyvärr bara en mellantid) och SVT:s direktsändning hittar ni här.
Fahlin är ensam svensk i tempoloppet men får sällskap av Hanna Nilsson och Sara Penton i lördagens linjelopp, som avslutar VM i Österrike.

Fahlin säker på att det hade blivit medalj utan misstaget – och succé för premiären av Wadköpingslöpet (och massor, återigen verkligen massor, annat!)

Emilia Fahlin slutade fyra i lagtempot på VM i dag, för andra gången. Bittert, naturligtvis, att återigen missa medalj med sekunder och den här gången kunde det dessutom ha blivit ett guld om det inte varit för incidenten när lagkompisarna missade att hon inte lyckades återansluta längst bak i ledet – och Fahlin därmed tappat kontakten och aldrig kunde komma tillbaka, vilket gjorde att Wiggle-High5 bara hade fyra cyklister kvar som kunde växeldra in över mållinjen de sista 20 kilometerna, och ett guldläge vid mellantiden förbyttes mot den försmädliga fjärdeplatsen.
– Det känns bara tråkigt att det blev så här. Med fem åkare hade vi absolut varit på medaljplats. Nu gäller det att glömma det här och fokusera mot det individuella tempoloppet, säger Fahlin i ett pressmeddelande.
Jag pratade själv med henne i eftermiddags, och den texten kan ni läsa här (jag skrev också ett snabbt referat utifrån SVT:s sändning som återfinns här).

Premiärupplagan av det tekniskt tuffa trail-/terrängloppet Wadköpingslöpet måste klassas som en succé. Hela 53 löpare kom till start i tävlingsklasserna, varav en hel del namnkunniga. Störst var förstås regerande SM-bronsmedaljören i maraton, Örebros egen Erik Anfält, som dock mycket oväntat fick se sig besegrad av 23 år yngre Jonatan Gustafsson som så sent som i går sprang hem ett DM-brons i orientering till sitt KFUM Örebro. Kanske var det just den i orienteringen förvärvade talangen för att springa i oländig terräng som fällde avgörandet (plus en grym kondition, förstås) till Gustafssons fördel; Hur som helst låg han kloss i rygg på Anfält vid de båda varvningarna för att sedan kliva förbi och vinna med knappt sju sekunder. Trean Per Arvidsson, som leder långloppscupen (där Wadköpingslöpet inte i år, men mycket troligt nästa år, ingår), tog tredjeplatsen knappt 42 sekunder bakom medan Jonas Nilsson, som ju vann Tarstaborgsrundan förra helgen, var distanserad med 1.22 på fjärdeplatsen (även femman Johan Bäckman, Malung, sexan Mattias Nätterlund, Örebro AIK, sjuan Linus Larsson, mest känd som skidåkare från Karlslund, och åttan Andreas Ingberg, Örebro AIK, är ju löpare som brukar vara goda nog för att kunna vinna lopp, vilket säger en hel del om bredden på topp på stigarna i Karlslund den här söndagen).
På damsidan hittade Karin Forsberg rätt efter förra helgens felspringning på Tarstaborgsrundan, och visade ingen pardon när hon vann med över fyra minuters marginal. 48.31 på Forsberg, 52.51 på tvåan Frida Nilsson och 53.31 på trean Maria Eriksson (som ju vann i Pålsboda förra helgen).
Banrekorden lyder 48.31,2 på damsidan (vilket kan bli svårslaget även om Forsberg tappade lite tempo; varvtiderna 15.46, 16.15, 16.29) och 42.18,5 på herrsidan (varvtiderna på Gustafsson 14.00, 14.19, 13.59).

View this post on Instagram

Grymt skoj lopp idag! #Wadköpingslöpet, 3 varv på en riktigt teknisk och tuff 3,5 kilometers slinga i Karlsundsskogen. Lite "arenakänsla" över det hela. Häftigt! Gjorde ett tappert försök att visa ungtupparna att gammal fortfarande är äldst 😃. Men väl i mål fick jag nöja mig med att vara näst äldst. Bra så. Äldst, eller i hans fall snarast snabbast, blev 19-årige @jjonatangustafsson. Tack för sparring och snygg spurt 💪💣💥. Nu hoppas jag att denna genomkörare ska bidra till toppform till nästa helg och #Lidingöloppet. Eller toppform tror jag nog egentligen inte. Känner mig lite för seg för det. Men man kan ju alltid hoppas. Större under har skett 😉 📸@photobyglinneras #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Örebroaren Matthias Wengelin lyckades inte följa upp lördagens fina inledning i sin debut i mountainbikeendurons världscup Enduro world series. Han gjorde förvisso en helt okej insats på dagens första sträcka men råkade sedan ut för ett kedjebrott, som kostade sex minuter, på den andra och fastnade i den tredje med ena foten i ett träd och drog omkull rejält. ”Slog till med säsongens hårdaste vurpa … Vet inte riktigt hur kroppen lyckades hålla ihop men det gjorde den”, skriver Wengelin på instagram. Han tappade därmed från den 54:e-plats han låg på efter lördagen till en slutgiltig 172:a-plats i värlsdcupdeltävlingen, men det är ju inte så mycket att säga om efter det missflytet … Wengelin åker nu direkt från spanska Ainsa till italienska Ligure för världscupfinalen nästa helg.

Axel Lindh, som liksom Wengelin bor i Örebro men tävlar för en klubb utanför distriktet (i Lindhs fall Härnösand), körde i stället världscupen i mountainbikesprint i belgiska Antwerpen, och tog en 16:e-plats i kvalet men åkte sedan ut i åttondelsfinal efter att ha hamnat i ett tufft heat med kvalsegraren Jeoren van Eck och 17:e-palcerade Felix Klausmann. Lindh slutade därmed 18:e i totalen, precis utanför världscuppoängen (som går till topp 16).

Almbys Johan ”Limpan” Lindbom säkrad en topp tio-placering (en niondeplats) totalt i den svenska långloppscupen i mountainbike under sin debutsäsong i elitklassen när han på lördagen blev åtta i säsongsavslutningen Västgötaloppet, över 80 kilometer. Lindbom var med i kampen om femteplatsen, men fick ge sig mot bland andra Cykelvasasegraren Michael Olsson i en grupp som var sju minuter bakom segrande Lucas Eriksson. Marcus Jansson, från Garphyttan, var ytterligare fem minuter bakom på tiondeplatsen.

Maria Gräfnings, som i klubbsammanhang representerar Karlslund, blev tvåa, en sekund bakom ”omöjliga” Britta Johansson Norgren men tre före Kari Vikhagen Gjeitnes och mer än 6,5 minuter före alla andra över Vasaloppsdistansen 90 kilometer i värmländska rullskidtävlingen Klarälvsloppet i dag. Örebrocyklisten Jacob Ahlsson blev tia i en cykeltävling med samma namn och på samma bana dagen innan, i en grupp som gjorde upp om fjärdeplatsen, drygt 20 sekunder bakom tre utbrytare.

Hälleforsfostrade Louise Wiker tog på lördagen en andraplats i Kilstaloppet, en miltävling i Stockholm. Trots hård blåst sprang hon på 36.41 och var minuten bakom segrande Yitayish Agidew.

I två mycket tajta individuella sprintlopp, som avslutade ”B-EM” i orientering, Euromeeting, i Danmark i dag, slutade Lilian Forsgren 24:a och Oskar Andrén 35:a, 1.24 respektive 1.28 bakom täten. Forsgren var faktiskt bara 62 sekunder från pallen trots att hon alltså var 21 placeringar bort … Svenska Karolin Ohlsson och nyzeeländaren Tim Robertson tog hem segrarna. För Forsgren är det nu bara att ladda om för världscupfinalen om två veckor, dit hon är reserv i det svenska laget.

Hagabusys Viktor Larsson hade ingen av sina bättre dagar när mountainbikeorienteringens världscup avslutades med sprint i portugisiska Odemira i dag. Larsson slutade först på 30:e plats av 43 cyklister, distanserad med över fyra minuter av segrande tjecken Vojtech Ludvik. Larsson blir ändå bäste svensk i årets världscup med en 21:a-plats i sammandraget, fyra placeringar före Garphyttans Marcus Jansson som stod över finalhelgen. Jansson tog dock säsongens främsta svenska placering på herrsidan, en sjätteplats på långdistansen vid EM i Ungern i juni.

Karlskogaklubben OK Djerfs Frida Johansson, Maja Welander och Amanda Jansson, som alla fortfarande egentligen är juniorer, tog silver i Värmlands orienterings-DM i stafett i damklassen, även om de var över 17 minuter bakom segrande Tyr (med ex-karlskogingen Linda Take som ankare).

Så följer du Fahlins medaljjakt i cykel-VM, Beata Falks magiska banrekord på Bergslagsleden och Hagabys dubbla guld (och mycket mer …)

Vi börjar med det viktigaste – för vid sidan om Louise Wiker (två friidrotts-VM) och Martin Regborn (fem raka orienterings-VM, även om orientering inte är en lika stor sport internationellt) har länet inga atleter som uppträder i samma globala mästerskap, samma världsarenor som Emilia Fahlin. I morgon är det dags, och det mesta som går att skriva inför lagtempot har jag redan skrivit (bland annat min artikel på na.se tidigare i dag), men några fakta som är viktiga att ha inför morgondagen: Totalt deltar tolv lag, och Fahlin och hennes lagkompisar i Wiggle-High5 startar som nummer sju, 10.28 på förmiddagen, medan de båda huvudfavoriterna Boels-Dolmans och Sunweb går ut näst sist och sist, 10.40 respektive 10.43, och därmed har alla andras tider att gå på. Tidtagningen går att följa här, och sändningen i SVT 1 och SVT play (länk har ännu inte kommit ut) startar 10.10, samtidigt som Bepink ger sig iväg som första lag. Kom ihåg att tiden tas när den fjärde cyklisten, av de sex i laget, korsar mållinjen. Den slutgiltiga startlistan hittar ni här.

Lilian Forsgren gick, som en av 36 löpare vidare till kvartsfinal i dagens knockoutsprint i Euromeeting, B-EM i orientering, i Danmark. Men väl i kvarten slutade hon femma av sex löpare (topp tre avancerade till semifinal) och blev utslagen. Forsgren vann sedan H-finalen (om man numrerar från A och nedåt) hela elva sekunder före tvåan Andrea Roggo, Schweiz (det var dagens största segermarginal i något heat över huvud taget, som jag kunnat hitta). Oskar Andréns dag tog slut redan i kvalet, han blev 15:e man i sitt kvalheat (hade behövt vara topp tolv men missade med fem sekunder) och tvåa i herrarnas D-final (fråga mig inte hur man delade in de heaten, om en som åkte ut i kvalet hamnade i D-final och en som åkte ut i kvartsfinal fick springa H-final …). Forsgrens och Tjernlunds tidigare klubbkompis (i OK Tisaren) Matthias Kyburz, Schweiz, vann herrloppet medan Karolin Ohlsson anförde en svensk trippel på damsidan. I morgon av slutas Euromeeting med ”vanlig” individuell sprint.

Matthias Wengelin ligger 54:a efter första dagen i sin debut i mountainbikeendurons världsserie Enduro world series, i Spanien. Wengelin var som bäst 42:a på en av lördagens specialsträckor. Tävlingen fortsätter i morgon.

Viktor Larsson tog rejäl revansch för 30:e-platsen i går, när världscupfinalen i mountainbikeorientering inleddes, när han körde in på elfte plats i dagens långdistans  i Portugal. Larsson var 14.12 bakom segrande hemmaåkaren Davide Machado över drygt 37 kilometer (fågelvägen). De 25 poängen Larsson körde in gör att han går förbi bland annat Garphyttans Marcus Jansson, som inte finns på plats i Portugal, upp på en 20:e-plats i världscupsammandraget. I morgon avslutas världscupsäsongen med en sprint.

I Laxå såg Filip Jacobsson till att Tisaren var i ledning efter första sträckan i herrstafetten på DM, men Erik Lindgren tappade fyra placeringar och över 7,5 minuter på andrasträckan, och när Martin Regborn får gå ut i en DM-stafett med en ledning på över minuten (till Tisarens andralag som i det läget var uppe på andraplatsen) så kan det förstås bara sluta på ett sätt. Daniel Attås, i Tisarens förstalag, tog förvisso in sju sekunder på Regborn och sprang upp sitt lag på en andraplats, men Hagabys segermarginal blev ändå 6,5 minuter (i laget ingick förutom Regborn också Love Sintring och Jakob Wallenhammar, det var Wallenhammar som sprang så starkt på andrasträckan). KFUM Örebro tog bronset, 7.20 bakom, efter en solid laginsats av Jonatan Gustafsson, Oskar Arlebo och Jacob Eriksson.
Om Hagabys herrlag var favoriter så svarade klubbens damlag för en skräll när de också grejade guld. Förhandsfavoriterna OK Tisaren var före i sista växlingen, men Nina Hallor tappade över 22 minuter på sistasträckan och laget blev fyra. I stället kunde Hagaby (med Benita Månsson, Amelie Wallenhammar och Karin Persson), som länge låg trea och var nästan sex minuter bakom ledande Milan vid sista växlingen, ta guldet 1.36 före Noraklubben (med Lisa Westerberg, Josefin Erlandsson och Saga Sander). KFUM Örebro fixade bronset med 41 sekunders marginal (om än nästan 22 minuter bakom täten) efter en grym förstasträcka av Anette Carlsson (i ledningen så långt) följt av Sofie Yngström och Kristin Jacobsson.
Malin Wiklund, Almby, och William Pommer, Stora Tuna, vann Tivedsorienteringen som avgjordes samtidigt som stafett-DM (med ett skralt startfält).
I Värmlands-DM i medeldistans vann Djerfs Frida Johansson guld i juniorklassen närmast före klubbkompisen Amanda Jansson, men det blev inga medaljer till Karlskoga eller Degerfors i huvudklasserna.

Jag fick tyvärr bryta mitt stora mållopp för året, Bergslagsleden ultra, på grund av magras (min först DNF i karriären), och det är med sorg i bröstet jag läser att min fullt rimliga målsättningstid hade räckt till en åttondeplats i mål, som bästa länslöpare på herrsidan (och en löpare som låg bakom mig när jag tvingades kliva av efter drygt 16 kilometer var sexa i mål på en tid som var fyra minuter bättre än jag siktat på – och då hade jag ändå haft rejält ont i magen länge och gjort två stopp i skogen). Mer om det i ett separat inlägg.
Beata Falk, örebroaren som tog junior-VM-guld i orientering 2008 men aldrig lyckades slå igenom som senior, gjorde hur som helst ett fantastiskt lopp och slog Sandra Lundqvists banrekord med över 22 minuter för nya noteringen 4.18.12. Även tvåan Johanna Gelfgren, Täby, gick under det tidigare rekordet trots att hon var distanserad med över 18,5 minuter. Camilla Bloss, Ärla, blev trea medan IF Starts Kajsa Rosdal blev näst bästa länslöpare (bästa från en länsklubb, Falk springer numera för OK Kåre) på femteplatsen, 44.38 bakom (på 5.02.50).
På herrsidan lämnade Markus Living, Falukillen som har svenskt rekord och är 18:e på världsbästalistan genom tiderna i Beer mile (googla om ni inte känner till grenen!), övriga bakom sig från start och ledde med tre minuter redan i Mogetorp. I mål var avståndet över 13,5 minuter till tvåan Björn Morén, Akele, och nästan 19 minuter till trean Simon Karlsson, Ärla. Livings segertid skrevs till 3.44.13, mindre än 5,5 minuter från Erik Anfälts banrekord från i fjol (Anfält var föranmäld till årets lopp, men avstod start för att istället springa Wadköpingslöpet i morgon och framför allt ladda hårt mot Lidingöloppet nästa helg). Starts Johan Ingjald låg fyra vid första mellantiden, i Mogetorp, men sedan måste något ha hänt, för på Rusakulan var han åtta, i Blankhult 17:e och i mål 22:a. Bästa länslöpare blev istället Örebro AIK:s Johan Lundqvist på tolfteplatsen, med tiden 4.49.21.

72:a upplagan av Örebro parkrun var Noha Olsson återigen snabbast, även om han tog det mer än minuten lugnare än förra veckan. Thorenlöparen vann nu på 18.45, medan Elena Skoblina var snabbaste dam på 21.10 (i sin allra första parkrun).