Helgens höjdare – Fahlin kör för VM-medalj och massor (ja, massor!) av orientering och löpning

1) Cykel-VM i Innsbruck
På söndag smäller det, och på något sätt inleds cykel-VM med höjdpunkten för svensk del. Det är nämligen i damernas lagtempo som den enda riktiga svenska medaljchansen finns på de tuffa banorna i det österrikiska alplandskapet: Emilia Fahlin som tillsammans med övriga i Wiggle-High5:s lag seglat upp som en medaljfavorit bakom Sunweb och Boels-Dolmans efter andraplatsen i världstourens lagtempo i Madrid i lördags. Jag pratade upp tävlingen med Fahlin tidigare i dag, och texten kommer ut på na.se vid lunchtid i morgon. VM fortsätter sedan med individuellt tempolopp på tisdag och avslutas med linjelopp på lördag. I lagtempot kör Wiggle med Katie Archibald, Nettie Edmondson, Lisa Brennauer, Kirsten Wild, Fahlin och Audrey Cordon-Ragot (från vänster till höger på bilden nedan).
Mer cykel: Matthias Wengelin gör debut i världsserien i mountainbikeenduro i spanska Ainsa Sobrarbe i helgen.

2) Orientering x 3
I danska Kolding avgjordes på lördagen den första av tre distanser i det i år helt sprintbaserade ”B-EM” i orientering, som går under namnet Euromeeting. Det inleddes med mixedsprintstafett, och Lilian Forsgren (som ni kan läsa ett stort reportage om här, signerat kollega Barbro Isaksson) sprang avslutningssträckan för det svenska tredjelaget som blev åtta (1.41 bakom svenska förstalaget, med Lina Strand, Max Peter Bejmer, Eric Börjesson och Karolin Ohlsosn, som vann) medan Oskar Andrén (som ni kan läsa om här, även den texten skriven av Isaksson) sprang tredjesträckan i svenska femtelaget som blev över sju minuter bakom täten (men Andrén tappade bara en minut på sin sträcka). På plats i Danmark finns även Ellinor Tjernlund, som reserv. Helgen fortsätter med den blivande VM-disciplinen knockoutsprint på lördagen och avslutas med ”vanlig” sprint på söndag.
På hemmaplan avslutas DM-säsongen med stafetterna, som avgörs tillsammans med Tivedsorienteringen i Laxå och är den sista nationella eller regionala tävlingen i länet för året (i Värmland, dit Karlskoga- och Degerforsklubbarna hör, är det medeldistans-DM på lördagen och stafett-DM på söndagen). Hagabys förstalag, med SM-överraskningen Love Sintring på första- och Martin Regborn på sistasträckan (och stabile Jakob Wallenhammar däremellan), ser lika svårslagna ut på herrsidan som Tisarens förstalag på damsidan med Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Nina Hallor (Tisarnas herrar, Filip Jacobsson, Erik Lindgren och Daniel Attås kanske ändå kan utmana).
Och i Portugal inledde redan på fredagen Viktor Larsson, som sprang förstasträckan när Hagaby blev fyra på stafett-SM i söndags, världscupfinalen i mountainbikeorientering. Larsson har ju gjort en succéartad debutsäsong i det svenska landslaget, med VM-medalj i stafett, och är ensam herre på plats i finalen (Garphyttans Marcus Jansson, som dominerat senaste åren, står över, av någon anledning) som han inledde med en 30:e-plats i medeldistansen, knappt elva minuter bakom segrande segrande ryssen Ruslan Gritsan. Helgen fortsätter med långdistans på lördagen och innan hela världscupsäsongen avslutas med sprint på söndag.

3) Bergslagsleden ultra och Wadköpingslöpet
På lördagen avgörs femte upplagan av det 48 kilometer långa trailloppet Bergslagsleden ultra, som inte bara är mitt stora mållopp för året utan dessutom en deltävling i Peppes trailruncup, (till allra största delen) på Bergslagsleden med start i Digerberget och mål i Ånnaboda, och på söndag avgörs den allra första upplagan av Wadköpingslöpet med start och mål vid Karlslunds motionscentral (jag skrev en del om den krävande banan när den presenterades). Erik Anfält, som bland mycket annat är banrekordhållare på BLU, har skrivit på instagram att han i år väljer att istället springa Wadköpingslöpet (han har ju Lidingöloppet runt hörnet), men det lär finnas skickliga stiglöpare som räcker till båda loppet. Ja, Bergslagsleden ultra är ju rent av fulltecknat. Vill ni se hur det går för mig (jag siktar på att ta mig under 4.45) så följer ni mig via instagram!

Klara mästarna vann spektakulär avslutning i Moto tour – och här är största utmanarna till Fahlin i cykel-VM

en rätt häftig bana – 200 meter startraka och sedan 15×965 meter på en rundslinga innehållande ”Cramobacken” (en gata på Aspholmen i södra Örebro med sju meters höjdskillnad från lägsta till högsta punkten) – avgjordes sista deltävlingen i årets Moto tour, den lokala rullskidtouren. De sedan tidigare klara totalsegrarna Robert Brundin och Olivia Hansson visade inga mättnadskänslor utan tog hem den här etappen också, Hansson som enda dam och Brundin nästan 1,5 minuter före tvåan Oskar Ekholm som i sin tur var nästan 1.20 före trean Viktor Hansson som vann en spurtstrid om sista pallplatsen. Hansson körde de knappt 15 kilometerna på 40.25, Brundin behövde bara 33.40 på sig.

Nu har också de kompletta anmälningslistorna (dock inte startlistorna) till cykel-VM släppts. Emilia Fahlin kommer ju köra både lagtempo på söndag, individuellt tempolopp på tisdag och linjelopp nästa lördag, och det är intressant att se vilka hon kommer att få möta framför allt i tempoloppet. Nederländerna är som vanligt starkast och har friplatser för Ellen van Dijk (regerande Europamästare) och Annemiek van Vleuten (regerande världsmästare), vilket innebär att de till skillnad mot de andra länderna får ställa upp med fyra i stället för två cyklister i tempot (Anna van der Breggen, och Lucinda Brand är troligaste startarna av de övriga, men även Floortje Mackay och Aafke Soet är anmälda; man får anmäla ett större antal cyklister än man har platser i förstaläget; till exempel har Sverige anmält både Sara Mustonen och Sara Olsson till linjeloppet som backup för eventuella skador, men de kommer inte att köra om inget oförutsett inträffar). Australien har konstigt nog inte anmält någon till tempoloppet (fjolårstrean Katrin Garfoot la av i somras), hos Nya Zeeland saknas ex-världsmästaren Linda Villumsen (sexa i fjol, har hon också lagt av nu?) och Sydafrika har bara anmält Ashleigh Moolman (sjua i fjol) till linjeloppet. Av de som kommer till start, då? Tja, nederländskorna är jättefavoriter. Danmarks Cecilie Uttrup Ludwig, Tysklands Lisa Brennauer, Vitrysslands Alena Amialusik och Frankrikes Audrey Cordon Ragot brukar vara starka. Precis som Emilia Fahlin, även om banan kanske inte är till hennes fördel med den tuffa klättringen på 100 höjdmeter på andra halvan. Men först vankas alltså lagtempo. Där är det inte omöjligt att Fahlins Wiggle-High5 lägger sig i medaljsnacket, även om hon själv tror att placering fyra–sex är mer realistiskt.

Bara tre kvar i kampen om långloppscupen efter Tarstaborgsrundan (och Fahlin definitivt uttagen till lagtempot på VM)

Pålsboda Goif, som arrangerar Tarstaborgsrundan, hade bytt hemsida sedan förra året. Det var därför jag inte lyckades hitta resultaten från gårdagens tävling redan i går – trots att de var utlagda strax efter målgång, vid 14-tiden. Nu har jag hur som helst hittat rätt på dem, och därmed kunnat läsa mig till att Jonas Nilsson, en 26-årig löpare som bytte Östansjö mot Örebro AIK i maj och som smugit lite under min radar (även om han som så många andra har en tagg här på bloggen och förekommit i en del uppdateringar; bland annat då han vann Gallaberget trailrun förra året), tog hem sin första seger i cupen med hela 32 sekunders marginal bak till cupledaren Per Arvidsson, IF Start. Segertiden 32.14, över nio kilometer stig och terräng, var dessutom den snabbaste sedan Per Sjögren dyngade till med 31.50 2014 (2015 löptes tävlingen i ett elljusspår efter översvämningarna) och fjolårssegraren Michael Welday, Stocksäter, fick nöja sig med en andraplats den här gången trots att han var 28 sekunder snabbare i år (34.39 då, 33.53 i år). Även fyra Mattias Nätterlund, Örebro AIK, gick under fjolårets segrartid.
Maria Eriksson, IF Start vann damklassen efter att förhandsfavoriten Karin Forsberg, KFUM Örebro, sprungit fel och lagt bort åtskilliga minuter. Hon hittade till slut in på tredjeplatsen, på 43.44. Eriksson vann på 40.47, tvåan Julia Jansson, Örebro AIK, noterade 41.58 (i fjol vann Liduina van Sitteren, som inte sprang i år, på 38.20).
I långloppscupen innebär resultaten att Arvidsson drygar ut sin ledning medan Eriksson och Forsberg tar sista chansen att hänga på van Sitteren. De är nu de enda två kvinnorna med en teoretisk chans att nå ikapp ledaren.
Det finns sex tävlingar kvar, varav ett DM, vilket ger 38 poäng kvar att springa om. Den som vill ikapp van Sitteren (63 poäng) behöver därmed ha samlat hela 25 poäng på fyra tävlingar. Och det är det alltså bara Forsberg (26) och Eriksson (25) som gjort. Eriksson behöver därmed vinna rubbet samtidigt som van Sitteren inte blir bättre än fyra i terräng-DM (övriga resultat spelar ingen roll) för att gå förbi. Hårda bananer eftersom Eriksson har 0–7 i inbördes möten med van Sitteren i år. Forsberg? Hon har råd med en andraplats (så länge van Sitteren är bakom), men måste i övrigt vinna allt hon också (vilket hon säkert är kapabel till – hon har sett jättestark ut på slutet och slog van Sitteren med 45 sekunder i deras enda möte i cupen i år, DM på 10 000 meter – men frågan är om hon tänker sig att springa alla sex tävlingar som är kvar). För van Sitteren räcker det att vinna en av de sex tävlingarna som är kvar, men det mesta talar för att hon tar hem titeln även om hon inte springer mer.
På herrsidan behöver den som vill nå ikapp Arvidsson (55 poäng) i det här läget ha fyra tävlingar som tillsammans ger minst 17 poäng på kontot (slutar två löpare på samma poäng vinner den med flest segrar, därefter flest andraplatser och så vidare). Det har Andreas Ingberg (26), Heshlu Andemariam (21), Thomas Chaillou (19), Johan Ingjald (17) och Jack Karlsson (17). Av dem är det egentligen bara Ingberg som är en realistisk utmanare: Andemariam, Chaillou och Karlsson springer för få lopp för att hinna ikapp och lär inte lägga in någon raketspurt i höst, och för Ingjald krävs sex raka segrar vilket känns orealistiskt eftersom han inte vunnit någon tävling hittills i år (närmast var han, placeringsmässigt, med en tredjeplats i Fröviloppet). Återstår då Ingberg, som har 2–2 i inbördes möten med Arvidsson i år och som vunnit tre tävlingar i cupen: Han har 31–31 i poäng mot Arvidsson om man bara räknar de fem bästa resultaten, och håller han sig före i tre tävlingar, och slutar topp två i fem av de som är kvar så går han om. Å andra sidan tror jag att Ingberg just nu mest förbereder sig för Valenica marathon i början av december.
Nästa tävling i cupen är Annaloppet i Nora nästa söndag.

Nu är det även officiellt bekräftat att Emilia Fahlin kommer att köra alla tre distanserna på cykel-VM, eftersom uttagningen till lagtempot på söndag bekräftats av hennes stall Wiggle-High5 (i lagtempot kör man för sitt stall, på övriga distanser, tempo- och linjeloppen, för sitt landslag). Wiggle körr med Fahlin, australiska Nettie Edmondson, franska Audre Cordon-Ragot, tyska Lisa Brennauer, nederländska Kirsten Wild och brittiska Katie Archibald (fem av de sex som var med och tog andraplatsen i lagtempot i Madrid i lördags) och har danska Julie Leth med som reserv i truppen. Bland favoriterna finns lag som Boels-Dolmans, Team Sunweb, Mitchelton-Scott och Canyon-SRAM, medan Wiggle-High5 på papperet nog förväntas vara just utanför pallen (men det finns skrällmöjligheter).

SM-silver till Regborn – och Anfält spurtade ned Johan Olsson: ”Det får vi göra om …”

Helgens höjdare

1. Cykel-VM
Emilia Fahlin avslutar säsongen (även om hon, när jag pratade med henne inför VM-starten, flaggade för att det möjligen kunde bli ett litet endagarslopp som avslutning i början av oktober eller så) med landsvägsloppet vid cykel-VM i Bergen på lördagen. Banan består av åtta tuffa varv på en rätt centralt belägen 19,1-kilometersslinga, där det enligt Fahlin inte finns något utrymme någonstans för att vila. Årets VM är Örebrocyklistens tionde, men det första där hon inte är hjälpryttare åt Emma Johansson. Det kommer förstås bli spännande att se var det tar vägen, och vad benen räcker till. Ett längre, pluslåst förhandssnack med Fahlin kommer på na.se inom kort!

2. Orienterings-SM
Det mäktiga SM-året i Örebro län avslutas med medeldistans-SM i Åsbro på fredag (kval) och lördag (final) och stafett-SM i Ånnaboda på söndag. Bortsett Fredrik Bakkman är hela den svenska delen av världseliten på plats, och det ska bli spännande att äntligen få se Martin Regborn tävla (han har ju, av olika anledningar, missat de fem första SM-tävlingarna som avgjorts i länet), och därtill om Josefin Tjernlund kan förvalta höstens superform. Jag skrev ju lite inför tävlingarna redan i onsdagens blogginlägg.

3. Lidingöloppet och Berlin marathon
När Erik Anfält postade sitt senaste instagraminlägg var han fortfarande i valet och kvalet om han skulle dyka upp och kuta Lidingöloppet i morgon, och även Linus Rosdal (de två har ju haft några bataljer tidigare) saknas alltjämt i startlistan. Så vi får väl se, tills vidare är Fellingsbrolöparen Lisa Bergdahl det mest intressanta länsnamnet som garanterat startar i 30-kilometerstävlingen (jag har ju skrivit om det tidigare). Dagen därpå är det dags för Berlin marathon, som inte bara kommer innehålla ett världsrekordförsök utan dessutom ett gäng starka Örebro AIK-löpare med Morgan Pätsi, Sören Forsberg, Anders Larsson och Andreas Ingberg (om hans högervad håller).

Tourkungen fick stryk av världscupåkare – men tog lika snabb revansch

Först i dag kom resultaten från lördagens etapp av Moto tour, den lokala rullskidstouren. Men det var ju också en mycket speciell etapp som avgjordes i lördags, min favorit på hela touren: Jaktstarten uppför Ånnabodabacken. Precis som i fjol körde var och en av de tyvärr bara elva deltagarna tre kvalåk var uppför den kortare Sanatoriebacken i Garphyttan, där tiderna lades ihop och låg till grund för en jaktstart uppför den längre Ånnabodabacken. SK Bores Johannes Ringsby, som gjorde världscupdebut i vintras, dök upp och körde skiten ur de andra: Tog Sanatoriebacken tre gånger på 15.17 och gick ut på jaktstarten 1.18 före Moto tour-kungen Robert Brundin och nästan fyra minuter före alla andra, och drygade ut avståndet till 1.48 i mål och över fyra minuter till de andra (Frank Kiereck var trea).
”Bra pass och skaplig känsla. Jag vann och det var såklart kul att vinna”, skriver Ringsby i sin blogg där han även bjuder på några filmklipp från tävlingen.
Redan i går kväll fick Brundin dock revansch (om än inte på Ringsby, som hade åkt hem till Falun) när tourens sjunde etapp, en 13,6 kilometer lång masstart, avgjordes. Den vann Brundin på 31.37, 1.23 framför Erik Svensson (Viktor Hansson bröt). Olivia Hansson vann damklassen (inga damer kom till start i lördags) på 38.31, 7.42 före Kristina Lindqvist.
Hansson har därmed avgjort sammandraget på damsidan trots att två etapper återstår, liksom Brundin eftersom ende tidigare teoretiske utmanaren Daniel Olsson avstod båda veckans etapper.
Touren avslutas med två längre etapper, en individuell start över 16 kilometer den 13 september och en masstart över 29 kilometer dne 23 september.

För övrigt har jag skrivit två cykelnyheter på na.se i dag: En längre, pluslåst med Matthias Wengelin inför Bergslagsloppet på söndag och en kortare, öppen med Emilia Fahlin om att hon står över tempoloppet på VM i Bergen om två veckor.

Regborn har slagläge i världscuptotalen: ”Nöjd med ytterligare en topp tio-placering”

Tillbaka efter en vecka på Cypern, och det har ju hänt en hel del (och då tänker jag inte på mina egna lång- och intervallpass i 30-gradigt solgass). Vi börjar väl med dagens begivenheter: Cykel-VM, världscupfinalen i orientering och Åstadsloppet.

Emilia Fahlin och resten av svenska laget hade ju ingen jätterolig dag i Doha, vilket jag skrev om här tidigare i dag. Jag passade även på att fråga Örebrocyklisten om onsdagens tempolopp, där hon blev 16:e.
– Jag var en tiondel från 15:e plats, och det kanske hade sett roligare ut i resultatlistan. Men det kunde ha gått mycket sämre, och det kändes som ett stort kliv framåt jämfört med EM. Det var kul att vara tillbaka i VM-tempot, och jag hade lagt ned ganska stora resurser för att förbereda mig: Komma hit tidigare, prova ut grejerna, ladda upp ordentligt. Sedan känner jag att den absoluta nivån inte finns där än, men jag har börjat bygga upp en tävlingsvana i tempo igen, och jag hade inte kunnat förvänta mig mer redan nu, säger hon.

Martin Regborn inkasserade säsongens femte topp tio-placering i världscupen – på de sex lopp han sprungit – i lördagens långdistans i schweiziska Aalau.
Schweiziske världsstjärnan Matthias Kyburz, som fram till årsskiftet representerar Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren, vann tävlingen och säkrade därmed sin tredje totaltitel i världscupen. Regborn blev nia, drygt fem minuter bakom Kyburz, tre minuter från pallen.
”Nöjd med ytterligare en topp tio-placering i årets värdscup. Delad nia på dagens långdistans. Ser fram emot den avslutande sprinten i morgon”, skriver Regborn på twitter.
Inför den tävlingen ligger Örebrolöparen, som ju tagit EM-brons och varit VM-sjua i år, på sjunde plats i världscupsammandraget med chans att klättra ända upp på fjärde plats vid seger eller andraplats.
Det kunde ha slutat med en topp tio-placering även för Lilian Forsgren, men Hallsbergslöparen fick nöja sig med en 14:e-plats i långdistansen, knappt 2,5 minuter från Saila Kini på tiondeplatsen (men nästan 13 minuter bakom segrande hemmalöparen Judith Wyder). Forsgren sprang även mixedsprinstafetten i går, som enda löpare i ett svenskt tredjelag (som därmed bröt efter förstasträckan) kom hon in till första växlingen som åtta, 23 sekunder bakom Lina Strand i förstalaget.

I Åstadsloppet sprang Örebro AIK:s landslagsmeriterade duo Mikaela Kemppi och Erik Anfält hem säsongens tredje DM-titel var (efter 5 000 och 10 000 meter respektive 5 000 meter och maraton).
För Anfält var det comeback efter fyra (för honom, som brukar tävla så kopiöst mycket, förmodligen rätt långa) tävlingsfria veckor sedan Norasjön runt. Anfält, som fortfarande har förhoppningar om en bra mara i Frankfurt om två veckor sprang på 1.13.00 (drygt fyra minuter långsammare än hans personbästa från samma lopp i fjol, men ändå inte illa med tanke på uppladdningen: ”Med min träningsbakgrund tycker jag att en fjärdeplats och 1.13 var riktigt bra faktiskt. Framförallt är jag nöjd med att jag börjar få ordning på baksidan. Den har varit ett problem lääääänge… ”, skriver Anfält mycket riktigt på Instagram). Kenyanen Zachariah Mogendi vann herrklassen på 1.09.23, knappt 1,5 minuter före Örebrolöparen Thomas Chaillou som ju tävlar för Stockholmsklubben Fredrikshof och därför inte får räkna sina resultat i DM eller långloppscup. Anfält blev fyra totalt, Mattias Nätterlund och Tomas Bjurström tog reseterande DM-medaljer med sjunde respektive åttonde plats totalt på 1.15.19 och 1.16.29.
Kemppi sprang på 1.20.37 i sitt första lopp sedan Berlin marathon och vann därmed damklassen två minuter före Frida Lundén, som i somras tog Sveriges bästa placering på halvmaran i friidrotts-EM i Amsterdam. Erica Lech tog DM-silvret med en tredjeplats totalt (1.25.56) och Ingrid Ziegler la beslag på bronset (femma totalt på 1.28.41).
KFUM Örebros Linus Rosdal, som laddar för terräng-SM, vann herrarnas tiokilometersklass på 31.45, IF Starts Gabriella Eliason damklassen på 40.21. KFUM Örebros unga talanger dominerade femkilometersloppet: Jack Karlsson, 17, vann på 15.57 närmast före Jonathan Gustafsson, 17 och William Wikholm, 18.

Vad som annars hänt sedan senast?
** Tja, förra helgen tog ju Tisaren en historisk femteplats i 25-manna, stafetten som utser världens bästa klubb, efter grymma prestationer av bland annat Simone Niggli (bäst av alla på 23:e sträckan!). Faktum är att laget låg trea både när Niggli växlade till Josefin Tjernlund, och när Tjernlund 36 minuter senare skickade ut Matthias Kyburz på sistasträckan, men schweizaren hade inte samma krut i benen (eller gjorde måhända någon bom) den dagen som i dag.
** Martin Regborn smiskade in nya banrekordet 14.57 i Hostruset, och vann femkilometersloppet på Väster med en marginal på 73 sekunder till Jakob Nilsson. Exakt lika stor var Erika Bergentz segermarginal på damsidan (18.06), före Annika Larsson.
** Och Joel Lager (1.20.22) och Olivia Hansson (1.29.02) vann den avslutande 29 kilometer långa och rejält kuperade etappen av lokala rullskidscupen Moto eagle tour.

Helgens höjdare (och hela veckans, för nu tar bloggen semester!)

Mitt i oktober, kan man ta semester då? Jodå, jag tänkte faktiskt göra det. Och när det är semester vet ni vad som gäller: Ingen blogg, ingen mobiltelefon, bara frid och fröjd (och helst torrdass, men det blir det nog inte den här gången, tror jag). Jag är tillbaka lagom till Åstadsloppet, men fram tills dess får ni klara er. Därför sträcker sig veckans ”helgens höjdare” även över nästa vecka. Men en given etta.

1) Cykel-VM
På tisdag smäller det. Emilia Fahlin kör sitt första tempolopp i VM på tre år, och efter att ha visat storform under stora delar av senaste året ska det förstås bli otroligt spännande att se hur Örebrocyklisten klarar sig på den pannkaksplatta banan i centrala Doha. Vi snackar 28,9 kilometer självspäkning, och alla de bästa är förstås på plats. Fahlin var nia på VM både 2010 och 2011, men har ju inte kört så många tempolopp efter OS 2012, och banan i EM passade henne inte alls och sa inget om vilken potential hon verkligen har. Därför kommer det bli extra intressant att se vart hon står nu. Linjeloppet avgörs nästa lördag.

2) 25-manna
Vilken är världens bästa orienteringsklubb? Tja, på lördag eftermiddag har vi svaret. Skrev ju häromdagen om Tisarens superlag. Frågan är om de någonsin haft en bättre uppställning, och med regerande världsmästaren Matthias Kyburz som ankare i sitt allra sista lopp efter tio år i Hallsbergs- och Kumlaklubben känns det som bäddat för succé. Kommer bli superintressant att följa. Laguppställningarna ska vara inlämnade senaste 21.00 i kväll och trillar in allteftersom här.

3) Hostruset
Martin Regborn är anmäld till femkilometersloppet i långloppscupen (hans första start i cupen sedan Startmilen, där han satte distriktets näst snabbaste tid någonsin på tio kilometer asfalt), och det ska bli högintressant att se vad han kan göra på en halvmil asfalt. Känns som en distans som borde passa en VM-sprinter alldeles utmärkt.

Bubblare: Moto eagle tour, den lokala rullskidscupen, avslutas med sjunde och sista etappen, en masstart på 30 kilometer med start utanför Kvistbro (söder om Hidinge) och mål allra längst uppe vid restaurangen i Ånnaboda. Där ska agnar skiljas från veten. Gropencrossen, deltävling fyra i svenska cupen i cykelcross, avgörs på söndag och det finns en hel del lokala namn i startlistan, bland annat Almbys Katarina Rönnbacka-Nybäck som brukar vara högt upp i resultatlistorna i mountainbike. Regerande svenska mästaren Matthias Wengelin, örebroaren som ju är VM-åkare i mountainbike men väldigt allround, är däremot ännu inte anmäld. Vi får väl se om hans namn dyker upp. I Hässelbyloppet blir länsfokuset på exil-hälleforsarna Louise Wiker och Haben Kidane, som båda kutar milen. Wiker har varit fyra–fyra–femma–fyra i sina fyra senaste starter i loppet men får den här gången bära favoritskapet med nummerlapp 1 001.

Sveriges största cykelprofil: ”Kanske är Fahlin de ska köra för”

I morgon är det exakt två veckor kvar till damernas tempolopp i cykel-VM i Doha, där Emilia Fahlin gör sitt första individuella VM-tempo på tre år, och fyra dagar senare avgörs linjeloppet där Sverige förutom Fahlin alltså ställer upp med ”Silver-Emma” Johansson, OS-hjälpryttaren Sara Mustonen-Lichan samt Alexandra Nessmar och Sara Penton. Det blir Örebrocyklistens nionde VM, och tolfte internationella seniormästerskap (addera två OS och ett EM), och i samtliga har hennes uppdrag varit att assistera Johansson (2008 även Susanne Ljungskog) på linjeloppet. Men i år, när Johansson gör sin förmodligen sista mästerskapsstart (hon har kontrakt med Wiggle-High5 även nästa år, och när jag pratade med henne på SM i Västerås i somras var hon inte helt på det klara med om karriären tar tvärslut i höst eller om hon ska trampa lite nästa år) tycker Sveriges största cykelprofil att det är dags att skifta fokus i landslaget och satsa på Fahlin. I ett blogginlägg skriver nämligen Roberto Vacchi, Eurosportkommentatorn som håvat in priser (bland annat som årets sport-tv-profil på Kristallen-galan) och blivit synonym med cykling i Sverige genom sin röst och kommentatorsstil, att svenska landslaget borde satsa minst lika hårt på Fahlin som på Johansson på de platta banorna i Doha.
”Nu när Emilia Fahlin ’hittat’ tillbaka sin spurtförmåga så kanske det är henne de ska köra för. Jag menar inte att Emma inte kan spurta, för det kan hon, men de skulle kunna starta tävlingen på samma villkor och sen får man känna efter, allt eftersom loppet går, vem man ska köra för i finalen. En sådan tanke är positiv eftersom Emma är lika bra som alltid men det är nu Emilia som också hittat rätt”, skriver Vacchi och fortsätter: ”Från att i flera år haft en cyklist som haft chansen på VM har vi nu två. Dubbelt så bra.”
Vacchi grundar naturligtvis sitt resonemang på de allt bättre resultat Fahlin presterat ända sedan augusti i fjol, när formkurvan började peka spikrakt uppåt. Tour of Norway och (framför allt) cykel-VM var höjdpunkterna då, i år har hon följt upp med massor av tid i utbrytningar på stallet Alé-Cipollinis begära, bergatröjan i Tour of Chongming Island, priset för mest offensiva cyklist i Aviva Women’s tour och toppade sedan med att hjälpa Emma Johansson till OS-silver i Rio och därefter ta Sveriges första seger någonsin på cyklingens världstour.

Jag hittade för övrigt ett videoklipp på gårdagens spurt i Gran Premio Bruno Beghelli (med bra repriser från flera vinklar), där man ser att Fahlin verkligen utmanade och var nära fjärdeplatsen men inte hade ben nog för pallen just i detta lopp.

Fahlin del ett av tre – VM i backspegeln: "Tänk om …"

Förra veckan satt jag ned i närmare en timme på Café Java med Örebros proffscyklist Emilia Fahlin, 27. Ett samtal som först och främst handlade om att hon bytt lag från brittiska Wiggle-Honda till italienska Alé-Cipollini. Men vi hann också snacka om en hel del annat, och därför blir det nu Fahlin-special här på bloggen i dagarna tre. Först inlägget handlar om VM i Richmond i slutet av september, där Fahlin kom från ingenstans – eller snarare flera år av sjukdomsbekymmer som löstes först i juli – och gjorde succé. Först genom att vara en bidragande orsak till att Wiggle-Honda var mindre än 14 sekunder från att ta VM-medalj i lagtempo och sedan genom att vara med i en lång utbrytning i linjeloppet och vara på medaljplats bara tre kilometer från mål. En månad efteråt hade Fahlin haft tid att smälta allt det där.

– Om vi ser till hur det var i juni, när jag bara kunde träna någon timme varannan dag och inte ens visste om jag skulle kunna fortsätta cykla, så känns det rätt otroligt att jag kunde ta mig tillbaka och vara med och tävla på ett VM. Jag fick bra feedback efteråt från Emma (Johansson, svenska stjärnan som blev femma) och Martin (Vestby, förbundskaptenen), och många kom fram och var glada och sa: ”Oj, jäklar, kul att se dig tillbaka”. Jag är nöjd och har en positiv känsla. Men någonstans i bakhuvudet finns det ändå: ”Fan, tänk om den där utbrytningen gått hem och man fått chansen att spurta om det”, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Ja, vad är det för känslor kring det?
– Klart det finns en tanke: ”Tänk om …” Det hade varit kul att få testa att spurta om det. Man vet aldrig vad som kunde ha hänt om jag hade varit tillåten att jobba i utbrytningen, om jag hade fått prova att köra för det själv. Tänk om det hade hållit … Jag menar: Emma blev ändå ”bara” femma på slutet, och jag hade kanske inte kommit sämre heller. Det var ju ingen given medalj ändå. Men det är så det är i cykel. Det är synd ibland. Samtidigt var det här långt ifrån de scenarier vi målat upp på förhand. Visst hade jag tänkt: ”Vad häftigt om jag kan komma med i en utbrytning på VM.” Men egentligen var uppdraget att jag och Hanna Nilsson skulle ta hand om början av loppet, täcka attacker och gå med, och sedan skulle Sara (Mustonen-Lichan) sitta med Emma mot slutet, efter de hårda partierna. Men Sara hade ingen bra dag, så jag fick ta över båda rollerna. På så sätt var det bara kul att vara med och tävla med bra ben, men det är klart att det inte är ofta man kommer att sitta i utbrytning på sista varvet av VM. Det kanske aldrig händer igen, så klart det finns där i bakhuvudet: ”Tänk om utbrytning hade hållit och man fått prova.”
Har du kört den sista milen i huvudet, efteråt?
– Det har jag nog gjort, faktiskt (skratt). Och tänkt igenom: Vad skulle ha kunnat hända? Det gjorde jag redan då. Vad kan hända och vad ska jag göra? Jag fick försöka tänka mig in, eftersom det var så ovant.
Har du sett loppet på tv efteråt?
– Inte allt, men jo, jag har kollat lite. För att se vilka som körde och sådant man inte ser själv. Egentligen var det Holland som gjorde jobbet åt ”Lizzie” (brittiskan Elisabeth Armitsted som vann VM-guldet), för annars hade i stort sett alla nationer med åkare i utbrytningen. På så sätt kunde den ha gått hem. Hon hade tur där, ”Lizzie”, men hon körde också bra på slutet och har kört bra hela året. En värdig vinnare, verkligen.

Del två om Fahlin dyker upp på Konditionsbloggen i morgon.

Emilia Fahlin hemma i höstrusket i Örebro – med en gammal damcykel hon fått låna av sin mamma. Foto: Lennart Lundkvist
Emilia Fahlin hemma i höstrusket i Örebro – med en gammal damcykel hon fått låna av sin mamma. Foto: Lennart Lundkvist