Fahlin VM-trea kilometer före mål: "Började tänka: 'Fan, det här kan hålla!'"

Ja, jösses vilket race! Damernas linjelopp i cykel-VM innehöll allt drama man kan önska sig och mitt i alltihop var Emilia Fahlin trea uppför kullerstensbackarna bara 3,5 kilometer före mål (efter att ha kommit med i en nio cyklister stark utbrytning några varv före mål, och de blev inte inhämtade förrän då, någon kilometer före mål; Emilia rullade till slut över mållinjen som 26:a). Ingen överraskning för den här bloggens läsare att Fahlin haft grym form på slutet, men det här överträffade till och med hennes egna högt ställda förväntningar, berättade hon när Konditionsbloggen fick tag i henne på hotellrummet i Richmond, Virginia, natten mot söndag, svensk tid.

– Det gick faktiskt bättre än vad jag någonsin vågats hoppas på. Det var en rätt ovan situation att sitta i utbrytning på VM med inte så många kilometer kvar, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur var taktiken?
– Det var allt för Emma (Johansson, den svenska stjärnan som jagade sitt första VM-guld men inte hade nog med kräm kvar i spurten och fick nöja sig med en femteplats i mål). När utbrytning gick iväg kände vi att jag var tvungen att komma med, men jag hade inget ansvar att köra eftersom jag hade Emma där bak. Sedan blev det lite nervöst när tidsavståndet blev så stort. Man började tänka: Ska det här hålla in till mål?
Ja, vad tänkte du då? Ville du att det skulle hålla, eller hoppades du att klungan skulle komma ikapp så att Emma skulle få chansen?
– Någonstans långt bak i huvudet hoppas man ju att det ska hålla. Och nästan alla länder var ju representerade där framme, så man visste inte om det fanns någon i klungan som skulle vilja göra jobbet. Ju längre det gick började man tänka: ”Fan, det här kan hålla.” Jag började fundera lite på hur jag skulle göra mot slutet, för kommer möjligheten måste man kunna göra bästa möjliga final. Men det är klart, i grunden hoppades jag på Emma. Det här var i princip hennes sista chans på världsmästartröjan och jag vet hur länge hon har kämpat för den. Men det var lite nervöst och ovant att vara där framme. Det var många tankar som hann gå genom huvudet på en. Det här var en häftig erfarenhet för mig, det var ett sånt här scenario jag drömde om på träningen i går, men jag vågade inte hoppas att det skulle bli verklighet.
Hur upplevde du avslutningen?
– Det blev lite attacker när klungan var på väg ikapp. Jag provade att kräma ur det allra sista i botten på den tredje backen. Om det ändå skulle gå ihop var det lika bra att försöka vara med långt framme så det fick bära eller brista. Bättre att vara i täten än att bli avhängd.
Hur var tävlingen annars?
– Det var kul, jag kände mig bra. När vi kom till backarna kändes det som att jag fick vila. Det var som en återhämtningsperiod, och ändå tog jag många positioner. Eftersom Hanna och Sara inte var med uppför backarna fick jag täcka alla attacker på toppen också, redan i början av loppet, och trots det kunde jag vara med till slutet.
Du måste vara i ditt livs form nu …
– Ja, det var länge sedan det kändes så här bra, i alla fall. Många, många år sedan. Ja, sett till linjelopp får jag nog nästan säga att jag aldrig varit bättre. Det här är ett stort steg i rätt riktning. At kunna vara med så länge mot så bra motstånd. Det är jäkla kul. Jag har ju själv vetat om min kapacitet, att det funnits där. Och jag har hela tiden haft människor runt mig som fortsatt tro. Men det är nog många som inte trott på mig också, och det är kul att få visa dem.
Du gjorde en laseroperation av näsmusslorna i slutet av juni, har det hjälpt dig till den grymma höstformen?
– Ja, det har hjälpt mig på det sättet att jag fått vara frisk. Efter operationen har jag varit frisk tre månader i sträck, jag har inte behövt justera min träning alls på grund av känningar, och det minns jag inte när det hände senast. Istället för att hela tiden få börja om på grund av sjukdomar och som bäst komma upp på någon halvnivå och sedan trilla ned på botten igen så har jag nu kunnat köra på. Det fungerade inte som det var tidigare. Samtidigt har flera andra bitar också fallit på plats.
Cyclingnews skriver att du är klar för italienska stallet Alé-Cipollini-Galassia …
– Jag kan inte säga något om det än. Vad jag ska göra nästa säsong blir officiellt om någon vecka. Nu blir det först lite semester. En vecka i Grekland där jag ska ta det lugnt och inte tänka någonting på cykel …

Det hände ju en hel del annat i dag också, men klockan är redan alldeles för mycket …
** Linus Rosdal och Erik Anfält gick en precis så tung duell i Lidingöloppet som bloggens förhandsspekulationer hade förväntat sig. Eller; det blev snäppet ännu värre när Rosdal (efter att inledningsvis ha legat bakom Anfält) spurtade in under 1.45 (med sex sekunders marginal!) och blev bäste svensk som totaltia i loppet och Anfält därefter sprutade ned Fredrik Bakkman (orienteringsvärldsmästaren) och knep en 13:e-plats som näst bäste svensk.
Kollega Hellsing har en längre intervju med Rosdal i söndagens papperstidning, där han bland annat berättar att han rankar loppet som det näst bästa i sin karriär:
– Det är väl SM-guldet på åtta kilometer terräng som jag rankar lite högre. Men efter det är väl det här det bästa jag gjort.
** Haben Kidane, som ni kan läsa en mycket gripande intervju med här, blev tvåa i Lidingöloppets P17-klass.
** Martin Regborn tog en ny urstark placering i Euromeeting (sexa i lördagens långdistans) och Daniel Attås blev 26:a av 81 startande (inte heller det illa pinkat i landslagsdebuten!). ”Förvånansvärt lättlöpt estnisk terräng” twittrade Regborn. I morgon avslutas tävlingarna i Estland med medeldistans.
** I morgon också en bloggintervju med örebroarna som överlevde Loch gu loch. Men det blir då, det!

Helgens höjdare: VM, för-VM och världsklass på Lidingö

1. Cykel-VM
Försnacket handlar som vanligt om Emma Johansson, Emma Johansson och Emma Johansson (när Emilia Fahlin, Sara Mustonen-Lichan och Hanna Nilsson nämns i TT:s text inför lördagens linjelopp avfärdas de i samma bisats med att ”Johansson räknar ändå med att – som vanligt – få anpassa sig till vad de starkaste lagen hittar på”). Well, jag skulle ändå vilja påstå att Fahlin har en hel del att bidar med i sin nuvarande form. Kommer ni ihåg att hon, när hon för en gångs skull fick chansen att gå själv i spurten, plockade ned Johansson i Tour of Norway i början av augusti. Men i VM:s linjelopp – som startar 19.00 på lördagskvällen, svensk tid, har beräknad målgång 22.25 och direktsänds i Viasat – blir Fahlin förstås först och främst hjälpryttare åt Johansson (men kanske kan det bli läge att ge sig av i utbrytning för att låta de starkare nationerna jaga livet och kraften ur sig i klungan och därmed hjälpa Johansson, som då lugnt kan sitta med, till beskedligare motstånd i spurten). Loppet körs över åtta varv på en 16,2 kilometer lång rundbana i downtown Richmond, Virginia, USA, vilket ger totalt knappt 13 mil. En ganska utmanande bana med massor av tekniskt tvära kurvor, tre rejäla backar på slutet (den näst sista över kullersten) och ett läckert motlut de sista 680 meterna in i mål/varvning (totalt 103 höjdmeter per varv, vilket alltså ackumuleras till över 800). För Fahlin är det säsongens sista race, och vad som sedan händer är klart men ej presenterat (så bloggen kan bara spekulera) – eftersom hon bara avslöjat att hon lämnar Wiggle-Honda men att hon skrivit kontrakt inför nästa säsong.

2. Euromeeting
Redan i eftermiddag smäller det i längdskidnästet Otepää i sydöstra Estland. Martin Regborn ska kunna utmana om segern i stadssprinten och Daniel Attås gör landslagsdebut. Attås går ut 14.44, svensk tid, och Regborn startar 15.36. Som vanligt lockar Euromeeting (som är någon typ av för-VM, och alltid arrangeras av landet där VM ska arrangeras två år senare) framför allt B-landslag, de verkliga kanonerna står över och laddar för världscupfinalen nästa helg. Euromeeting fortsätter med långdistans på lördagen (Attås startar 13.51 och kanske kan klämma sig in topp 20-topp 30, Regborn startar 14.03 och lär kunna vara med topp tio), och på söndag avslutas tävlingshelgen med medeldistans (Attås startar 11.09, Regborn 11.21).

3. Lidingöloppet
Jag har ju redan skrivit en del inför det här. Men visst är det kittlande med en länsduell mellan tre löpare på så hög nivå som Erik Anfält, Filip Dahlgren och Linus Rosdal. Dessutom extra kittlande med tre löpare som kommer in från olika håll och inte har särskilt många inbördes möten bakom sig. Något liknande har konditionslänet inte sett sedan Stockholm marathon 2014, när Louise Wiker (nia totalt, trea i SM-klassen på 2.49.01) tampades med Mikaela Kemppi (tia, fyra på 2.49.34) och Josefin Gerdevåg (13:e, sjua på 2.53.38).
På startlinjen i elitstartledet i det klassiska tremilsloppet finns dessutom Dan Bäck, Henrik Eknor, Albin Olausson och Magnus Palm. Örebro AIK:s Fredrik Johnsson kutar halva distansen, Lidingöloppet 15, som också avgörs på lördag medan Ulrika Hammarskiöld, Petra Henriksson, Lisa Schadewitz och Kristin Hinshaw Adamsson kvalat in i elitstartledet i söndagens tjejlopp över tio kilometer.

Bubblare: Jonas Rosengren jagar personligt rekord i Berlin marathon, Adam Axelsson kör en träningstävling under lägret i Salt Lake City, Mårten Vidlund och Matti Tordsson tar sig an swimruntävlingen Loch gu loch och KFUM Örebro arrangerar välgörenhetsloppet Spring för livet. Händer något mer? Hör av er med ett mail eller ett sms, kontaktuppgifterna finns här intill!

Fahlin byter stall – och Attås gör landslagsdebut

I går var hon 14 sekunder från att leda stallet till största framgången i dess historia. I dag står det klart att Emilia Fahlin, 26, lämnar brittiska Wiggle-Honda efter två framgångsrika år (som kunde ha varit ännu bättre om hon sluppit undan alla sjukdomar). Det avslöjar Fahlin själv på sitt Instagramkonto. Min känsla är att hon varit extremt uppskattad av sportdirektören Egon van Kessel, för sedan han kom in förra sommaren har hon fått åka alla stora tävlingar (och han har velat ha henne i världscuplagen även när hon inte varit helt hundra), men å andra sidan har han tydligt placerat henne i hjälpryttarfacket, och gett henne små möjligheter att ta egna chanser.
Vart Fahlin hamnar nu är oklart, men hon avslöjade för Konditionsbloggen redan för tre veckor sedan att hon gjort klart med ett team inför 2016 – utan att avslöja vilket. Min känsla var då att det handlade om en förlängning med Wiggle, men så var alltså inte fallet. Nu återstår att se om det är en hjälpryttarroll i något av topplagen eller en kaptensroll i ett lite mindre lag som lockat Fahlin. Eller något däremellan. Spännande, hur som helst.
Samtidigt bekräftar Wiggle i dag att de förlängt med sina båda italienska stjärnor, och sedan tidigare är världscuptrean Jolien d’Hoore klar för en fortsättning, plus det redan nu är klart att de värvat Emma Johansson, Amy Pieters och Lucy Garner.
Fahlin avslutar årets säsong med VM:s linjelopp på lördag, då hon kör för svenska landslaget – och för att hjälpa Johansson till ännu en VM-medalj.

Hallsbergsorienteraren Daniel Attås, 27, berättade ju om sin nya, offensiva satsning här på bloggen så sent som för två veckor sedan, och efter två framgångsrika SM-helger, med finalplatser både i lång- och medeldistans, belönar förbundskapten Håkan Carlsson honom redan nu med en landslagsplats. Snacka om att den satsning bar frukt tidigare än förväntat … Attås landslagsdebuterar redan på fredag, som en av tolv svenska herrar i Euromeeting i Estland där det då vankas sprint. På lördag följer långdistans och på söndag avslutas det hela med medeldistans. Även Martin Regborn finns med där, medan Lilian Forsgren istället kommer att springa världscupavslutningen helgen därpå. Oklart om Filip Dahlgren fått en plats dit, eller om han valt att avstå en plats i Euromeeting för att istället springa Lidingöloppet. Svaret får vi när världscuptruppen släpps (i kväll eller i morgon?).

Fahlin bommade medalj – Dahlgren brände guldläge: "Bittert" – "Vet'e fan vad som hände"

Det skiljde alltså inte mer än 14 sekunder mellan Emilia Fahlin och historieböckerna. Det var marginalen som skiljde den 26-åriga cyklisten från Örebro och hennes lagkamrater i Wiggle-Honda från bronset i lagtempot i VM i amerikanska Richmond, som hade gjort Fahlin till den sjätte svenska VM-medaljören genom tiderna på damsidan i landsvägscykling. Hela tävlingen var en nagelbitare, med dubbla sekundstrider där det växlade fram och tillbaka om både första- och tredjeplatsen. Men ändå – som Fahlin sa här på bloggen i införintervjun – var Wiggle-Honda outsiders, och allt behövde falla på plats för att laget skulle greja en medalj. I princip allt föll också på plats, vilket gjorde Fahlin ambivalent när Konditionsbloggen återigen ringde upp för att höra vilka känslor som egentligen bubblade i magen efter den där fjärdeplatsen.

– Det känns bra, men tråkigt. Vi är jättenöjda med tävlingen och en fjärdeplats är en jättebra placering för oss, men samtidigt är det den tråkigaste placeringen. Allt klaffade och på förhand var det långt ifrån självklart att vi skulle vara med så långt framme. Vi gjorde allt vi kunde. Men det är ändå jäkla bittert när det skiljer så lite. Vi kramade om varandra efteråt, sa: ”Bra kört.” Men vi var inte direkt skitnöjda, det var inget jubel, inga jätteleenden, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur upplevde du tävlingen?
– Det var tufft. Det gick jäkla fort under första halvan, där vi hade rätt mycket medvind. Sedan mycket tyngre de sista tio–tolv kilometerna, när vi vände runt och åkte norrut, in i motvinden. Det var annorlunda förhållanden, det hade inte blåst på det sättet under någon av dagarna när vi provat banan, och det gjorde det tungåkt. Två av våra cyklister (Audrey Cordon-Ragot och Danielle King) fick slita väldigt hårt där, och de fick stå över flera förningar. Vi tappade lite för mycket på den delen och hade inte tillräckligt med kraft kvar i slutet. I ett önskescenario hade alla sex haft lite mer kraft lite längre, det kanske var där vi tappade lite mot Rabobank. Med fem kilometer kvar tappade vi första tjejen (Cordon-Ragot) och ett par kilometer kvar åkte femte tjejen (King) av. Då var det bara att bita sig fast i sista backen eftersom tiden tas på fjärde cyklisten.
Rabobank startade bakom er, hade de fördel av att gå på era tider? Hade det slutat annorlunda om ni startat efter?
– Nej, vi hade tillgång till radiokommunikation med ledarbilen och fick baktider hela tiden. Vi hörde när det var tio kilometer kvar att vi bara var två sekunder efter, och hade hela tiden koll på läget. Vi visste att vi körde för medalj och vad som krävdes. Men man kan inte göra mer än att köra på, fokusera på sin egen tävling. Man kan inte fullgasa för tidigt, för då tappar man åkare. Det gäller ändå att göra sitt eget lopp, och det fanns inget vi skulle ha ändrat på. I slutet gäller det ändå bara att tömma alla krafter man har.
Fyra i VM – hur rankar du det i karriären?
– Om man tänker efter så har det varit grymt kul att få vara med på den här resan, att få köra för medalj i ett lagtempo. En häftig situation jag aldrig varit i tidigare. Och jag kan säga att det var nervöst i morse.
Linjelopp på lördag, hur laddar du för det?
– Jag har precis förflyttat mig till andra sidan stan, från Wiggles hotell till svenskhotellet. Checkat in och ätit lunch. I eftermiddag ska jag trampa ur benen och få massage, och i morgon blir det lugnt. Sedan blir det ett par träningsdagar, någon långtur och någon intervallträning för att hålla igång kroppen. Sedan hoppas man få superkompensation sista dagarna. På torsdag är det officiell träning med avstängda vägar, så då kan man kika på banan i sin helhet. Sedan är det bara att försöka hitta den perfekta formen.

I orienterings-SM blev det inte heller på söndagen några medaljer för länslöparna – och därmed slutade höstens båda SM-helger med en ynka pallplats (Filip Dahlgrens brons i långdistans förra helgen) över 16 klasser (herrar, damer, H20, D20, H18 och D18 i medel- och långdistans, herrar, damer, herrjuniorer och damjuniorer i stafett). Men det kunde blivit ännu en medalj – ja, ett guld – för Garphyttelöparen Dahlgren på söndagen. Efter finfint förarbete av Lidingölagkompisarna Mårten Boström och Fredrik Bakkman (tidigare Johansson) släpptes Dahlgren nämligen i väg i ledning med över två minuter på den sista sträckan av SM-stafetten. Redan till tredje kontrollen gjorde Dahlgren dock en grov bom – tappade enligt Winsplits beräkningar nästan 3,5 minuter – och var ett tag nere på åttonde plats. Räddade till sjätte i mål, men var 4.35 från guldet (som Göteborg-Majorna tog efter briljant slutsträckelöpning av Johan Runesson) och 2.16 från pallen. Dahlgren hade bara 17:e bästa löptid på sistasträckan, och tappade 6.39 mot Runesson. Garphyttekillen var förstås inte nöjd när Konditionsbloggen ringde upp för att höra vad som hände.

– En ganska grov groda, men det vet’e fan vad som hände, egentligen. Jag kom väl inte riktigt överens med kartritaren. Nej, jag förstår inte hur jag gjorde misstaget. Det var ett parallellfel, jag läste en höjd som en annan och fick inte ihop det. Jag var helt övertygad om att jag hade orienterat rätt. Därför hade jag extra svårt att läsa in mig igen, för jag hade verkligen fått det att stämma bra. Det gick mycket tid innan jag var tillbaka på banan igen, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
Blev du stressad när de andra löparna dök upp?
– Nej, grejen är att jag var lugn, bockade av objekten och höll mig till planen. Om man gör misstag är det ofta för att man är lite stressad i sitt agerande, att man springer utan plan. Men så var det absolut inte. Jag höll mig lugn, även när de andra lagen dök upp, jag såg ju att de passerade när jag försökte reda ut vad som hänt.
Truppen till världscupfinalen tas ut i början av veckan, tror du på en plats där?
– Det är svårt att säga. Det återstår att se.
Det är Euromeeting nästa helg för landslagslöparna som inte kommer med till världscupfinalen, lockar det?
– Nej, Lidingöloppet lockar mer. Jag kommer att springa där istället. Det har varit ganska tufft med två SM-helger i rad nu. Jag har ju precis fått igång kroppen efter problemen jag hade under vintern och våren, och det gäller att vara försiktig.

Örebros VM-sprinter Martin Regborn hade tolfte bästa tid på sistasträckan i herrstafetten, var nästan två minuter snabbare än Dahlgren, och sprang upp sitt Hagaby från 28:e till 20:e plats. Tisaren slutade på 28:e plats. På damsidan tog Uppsalaklubben OK Linné guldet. Tisaren var sjua inför sista sträckan, men VM-löparen Lilian Forsgren glömde ta på sig GPS-sändaren och laget blev diskat. I stället blev Hagaby, med Beata Falk – som la av med elitorienteringen efter VM 2010 – på sistasträckan, bästa länslag på elfte plats. Gustav Hindér i Tisarens herrjuniorlag gjorde en brutal förstasträcka och växlade i en över tre minuter stor ledning, men lagkompisarna tappade 14 minuter och åtta placeringar.

Vid veteran-SM i Surahammar, som på söndagen avslutades med långdistans, tog Tisarens Lars-Åke Wall guld i H65 – hans andra titel på två dagar – medan KFUM Örebros Calle Olsson tog silver i H35 och Lindebygdens Asta Sjöberg brons i D75.

Marcus Jansson, Garphyttecyklisten som dominerat svensk mountainbikeorientering den här säsongen, gjorde precis vad som krävdes för att säkra segern i den svenska mtbo-cupen när han tog andraplatsen bakom Attundas Anders Frisk i finalen i Karlstad på söndagen. Jansson ledde masstarten vid den 27:e av de 28 kontrollerna, men fick släppa Frisk i spurten och var sex sekunder bakom i mål. Janssons fabror, Thomas Jansson, 51, var trea i mål bara tolv sekunder bakom Frisk, och klättrade till sjätte plats i sammandraget.
Djerfs Erics Olsson vann D20-klassen men fick nöja sig med andra plats totalt i cupen, mycket på grund av att hon ställde upp i sin egen åldersklass (D16) i SM, som räknades som tre deltävlingar. Ändå starkt av 15-åringen att vara Sveriges näst bästa D20-cyklist – och dessutom tog hon ju EM-silver i stafett i D20-klassen i somras.

Erik Anfält, 39, har haft en mäktig dubbelhelg med personligt rekord på 10 000 meter vid ALJ memorial trophy (tillika Stockholms-DM) på Stockholms stadion på lördagen (31.44,37 är bästa tiden av en löpare i distriktet på 18 år, sedan Nicklas Källméns 31.33,57 1997, och den för upp Anfält på 17:e plats på den svenska årsbästalistan) och överlägsen seger i Tarstaborgsrundan på söndagen.
I den förstnämnda noterades en hel del fina resultat av länslöpare. Mattias Nätterlund sprang på 33.12,11, Fredrik Johnsson på 35.03,34 och Andreas Ingberg på 36.32,74. Men det var Anfält som dominerade från start till mål, och i den officiella rapporten skriver arrangörerna (Spårvägens FK): ”De första fyra kilometerna delade han och Daniel Lund på farthållningen, men sedan var det Erik som fortsatte mata på 76-rundor. Kilometerna avverkades på 3.13–3.07–3.09–3.12–3.11–3.12–3.11–3.11–3.12–3.07. Halvorna 15.52,0 – 15.52,4!”
I Tarstaborgsrundan, som på grund av översvämningskatastrofen avgjordes över tre varv i ett 2,5 kilometer långt elljusspår, vann Anfält med nästan två minuters marginal till Jonas Rosengren – 25.02 mot 26.58 på 39- respektive 42-åringarna. 16-årige Stocksäterlöparen Mikel Welday knep tredjeplatsen, dryga minuten bakom Rosengren, efter att ha spurtat ned Peter Edholm med sekundmarginal.
Mikaela Kemppi mötte bra motstånd och vann ”bara” med 23 sekunders marginal till Kumlas Åsa Höög. Erika Lech trea, mindre än minuten bakom.
Anfält har ju kommit igång med poängplockandet i långloppscupen sent den här säsongen, men är nu uppe på tredje plats i sammandraget och har, tack vare regeln att man bara får räkna tio tävlingar, alla möjligheter att knipa slutsegern. Kemppi har i praktiken säkrat damsegern med 62 poäng av 72 möjliga poäng, men i teorin kan fortfarande Maria Eriksson, Gabriella Eliasson, Josefin Gerdevåg, Edita Martuseviciute, Antje Torstensson, Erika Lech och Åsa Höög gå förbi. Men då krävs i princip att någon av dem vinner samtliga sju deltävlingar som är kvar och därmed rafsar in de 46 poängen som finns kvar att göra upp om. Tämligen osannolikt, alltså.
Nästa deltävling är Karlslundsloppet lördagen den 3 oktober.

Lars Hagstedt, ende länslöparen i årets Black river run, klev av efter 112,7 i det 160,9 kilometer (100 miles) långa loppet. Han hade då hållit på i 20 timmar och 37 minuter, räknat från starten vid tiotiden på lördagsmorgonen tills han fick nog vid 6.37 på söndagen. Hemmalöparen Niklas Holmström var först i mål efter 16 timmar, 31 minuter och 22 sekunder, över en timme innan någon annan dök upp vid målet.

Gustav Hindér, Martin Särnbrink och Sebastian Agerhäll fixade en niondeplats åt Tisarens herrjuniorer i SM-stafetten. Foto: Torbjörn Andrén
Gustav Hindér, Martin Särnbrink och Sebastian Agerhäll fixade en niondeplats åt Tisarens herrjuniorer i SM-stafetten. Foto: Torbjörn Andrén

 

Dahlgrens jättebom, i GPS-sändningen från loppet. Den gröna svansen är fem minuter lång. Faksimil: Svenska orienteringsförbundet
Dahlgrens jättebom, i GPS-sändningen från loppet. Den gröna svansen är fem minuter lång. Faksimil: Svenska orienteringsförbundet

Fahlin inför VM-guldjakten: "Allt måste fall på plats"

17.30 i eftermiddag smäller det. Eller ja, rättare sagt 11.57 eftersom Wiggle-Honda går ut som tionde av de tretton lagen. Men 17.30 drar hur som helst damernas lagtempo vid cykel-VM i Richmond, USA, igång (Viasat sänder) och Emilia Fahlin jagar historia. Skulle hennes Wiggle-Honda ta medalj blir hon den 15:e svenska landsvägscyklisten genom tiderna att ta en VM-medalj. Det är fjärde gången som lagtempot på VM körs med proffsstall istället för landslag, och Velocio, som tidigare hette Specialized–Lululemon har vunnit tre år i rad (2012 körde Fahlin för stallet, men blev inte uttagen till lagtempot). Wiggle-Honda var sexa 2013 (bara Danielle King är kvar i laget sedan dess) men tackade nej till inbjudan i fjol; Fahlin var 13:e i lagtempot 2013 med Hitec products, hennes hittills enda VM-lagtempo. Konditionsbloggen ringde upp Fahlin i USA för att höra hur uppladdningen inför VM-starten sett ut.

– De första dagarna försökte vi mest komma i ordning med tidsomställningen (sex timmar jämfört med Sverige), ställa om och få ett par bra träningar. Sedan har vi kollat på banan, kört den några gånger och gått igenom de viktigaste partierna. Vissa delar är svåra att kolla på eftersom de går inne i stadskärnan med stoppljus och enkelriktade gator. Men på de sista 20 kilometerna av banan, som går ut mot där vi bor, har det gått bra att träna och där har vi kört våra intervaller och tränat på lagtempokörning, finslipat teknik och fart. Vi har haft tre bra kvalitativa pass på tempocyklarna i formation och med utrustning, där vi provat att köra på i tävlingsfart. Det har varit värdefullt för oss att vara här tidigt eftersom vi till skillnad från många av de andra lagen inte haft något läger tidigare under säsongen. Det här har varit viktigt för att vi överhuvudtaget ska ha en chans, säger Fahlin till Konditionsbloggen
Hur ser konkurrensen ut?
– Det finns fyra förhandsfavoriter i Velocio som vunnit de tre senaste åren, Orica (utan Emma Johansson i laget) som har tagit medalj tre år i rad, Rabobank som vann lagtempot i världscupen i Vårgårda och Boels Dolmans som var trea i Vårgårda. Men det är väldigt öppet, tidsavstånden var små i Vårgårda och det är en snabb bana där varje sekund blir viktig. Totalt är det nog sex–sju lag som har medaljchans. Faller allt på plats så kan vi vara med där uppe. Vi har åkt hit med tanken att ta en medalj, men för det krävs att vi har vår allra bästa dag. För oss finns inga marginaler, allt måste falla på plats.
Hur är banan?
– Det är som tre partier. Första delen av banan är rakt in till centrum av Richmond. Där finns ett par små kullar, men det är en snabb inledning. Genom staden är det lite mer tekniskt men med stora fina kurvor eftersom det är så stora vägar. Där går det himla snabbt eftersom det är lätt utför. Ut ur stan, på avslutningsvarvet, finns det ett par backar, men det är inga jättebackar utan lite upp och ned. Sammantaget är det en ganska snabb bana där det går lätt utför hela tiden mellan backarna. Det finns också ett litet tekniskt parti genom en nationalpark där det blir viktigt att hålla ihop laget. Man kan tappa både tid och åkare om man inte kör smart där. Sedan är det tre tuffa kilometer på slutet med en avslutande stigning. Det blir en nyckel att få med sig fart i den backen och ha fyra tjejer med över mållinjen. Den backen börjar 1 400 meter före mållinjen och är 700 meter lång, och man kan tappa ganska mycket tid där om man sätter fel tempo.
Hur ser taktiken ut?
– Vi har försökt prata igenom alla scenarion, men det är svårt att förbereda sig på allt. Grundtanken är att Elisa, som är stark uppför, ska ta förningarna i de längre backarna, och min positionsordning i gruppen är alltid efter henne, så jag kommer att få ta över på toppen av backarna och försöka driva upp farten igen, men mycket beror på vem som har en bra dag och vem som inte har det. Vi är ganska jämnstarka i laget, och vi har inte bestämt om vi ska offra någon som får ta längre förningar i början. Men om vi är sex kvar i utförslöpan inför sista backen kanske vi offrar någon där för att få med oss bra fart in. Man måste vara flexibel, allt kan hända i lagtempo, och vi har radiokommunikation med bilen bakom.
Hur långa förningar räknar ni med på den här banan?
– Normalt är väl runt 30 sekunder. Men någon som känner sig stark kanske tar en minut. Och uppför backarna kanske Elisa till och med tar 1,5 minuter. Men utför blir det automatiskt kortare, och känner sig någon som inte känner sig bra kanske bara tar tio sekunder. Det viktiga är att inte tappa fart, då är det bättre att byta snabbt eftersom man tappar mer tid på att nästa cyklist måste försöka jobba upp farten igen.

VM i landsvägscykel har körts för herrar sedan 1923 och för damer sedan 1958. Här är alla svenska medaljörer:
Susanne Ljungskog: Guld 
i linje 2002 och 2003.
Marianne Berglund: Guld 
i linje 1983.
Erik Pettersson, Gösta Pettersson Sture Pettersson, Tomas Fåglum: Guld i lagtempo 1967, 1968, 1969.
Tord Filipsson, Lennart Fagerlund, Leif Hansson, Sven-Åke Nilsson: Brons 
i lagtempo 1973.
Emma Johansson: Silver i linje 2013 och lagtempo 2014, brons i linje 2010 och 2014 och i lagtempo 2013.
Tullikke Jahre: Silver i linje 1980.
Michael Andersson: Silver tempo 1999.
Gustav Larsson: Silver 
i tempo 2009.
Madeleine Lindberg: Brons i linje 2000.
Dessutom tog Gunnar Sköld (guld 1921), Harry Snell (guld 1948), Olle Wanlund (brons 1948), Gösta Pettersson (brons 1964), Erik Pettersson (brons 1968) och Sven-Åke Nilsson (silver 1975) medaljer i linje i amatör-VM, en tävling som upphörde 1995.

Helgens höjdare – Fahlin kan bli Sveriges tredje världsmästare

1. Cykel-VM
17.30 på söndag eftermiddag, svensk tid, smäller det. Damernas lagtempo inleder cykel-VM i Richmond, USA, och Örebrocyklisten Emilia Fahlin, 26, har faktiskt en fullt realistisk chans att bli Sveriges blott tredje världsmästare på damsidan efter Marianne Berglund och Susanne Ljungskog. Fahlin kör för brittiska stallet Wiggle-Honda, som även i övrigt matchar ett urstarkt lag i med belgiska superstjärnan Jolien d’Hoore (som slutade trea i totala världscupen i år efter segrar i två deltävlingar och som totalt tagit tolv segrar i år), italienska Elisa Longho-Borgini (som vann etapploppet La Route de France i början av augusti), Danielle King (OS-guldmedaljör på banan i London 2012), franska Audrey Cordon-Ragot (fransk tempomästare) och australiska Nettie Edmondson (som tog VM-silver i lagtempo med Oricastallet i fjol). Banan startar i norra delen av Richmond har mål nere i centrala stan, vid Jamesflodens strand. Två tyngre backar om runt 50 höjdmeter var och ett par mindre motlut ska avverkas på de 38,8 kilometerna som totalt räknar in 240 meters höjdskillnad. Den officiella träningen sker natten mot lördag, svensk tid, men Wiggle-Honda har redan varit på plats i krokarna och tränat sedan förra fredagen. Den officiella startlistan är ännu inte släppt.

2. Orienterings-SM
Skrev en hel del redan i förrgår (och medeldistanskvalet rullade igång redan för 1,5 timmar sedan), men nu har även startlistorna till söndagens stafett offentliggjorts. Garphyttelöparen VM-löpare Filip Dahlgren har fått den angenäma uppgiften att springa avslutningssträckan för IFK Lidingö, som med tidigare sprintvärldsmästaren Mårten Boström på förstasträckan och fjolårets stafettvärldsmästare Fredrik Johansson (som gifte sig i tisdags och bytte namn till Fredrik Bakkman) på andra. Tisaren mönstrar två starka damlag där Lovisa Persson, Andrea Svensson och Lilian Forsgren i förstalaget har klar topp tio-potential, kanske rentav kan slå sig in på topp fem. Helena Andersson, Rebecka Nylin och Julia Lauri i andralaget kan också nå topp 20 av 76 anmälda lag. På herrsidan mönstrar Kumla- och Hallsbergsklubben ett till två tredjedelar ungt förstalag med Niklas Gustafsson, Daniel Attås och Oskar Andrén. Hagaby har inte lämnat in någon laguppställning än, så det är oklart om Martin Regborn kommer till start.

3. Örebro Actionrun
Well, jag har ju redan lobbat en del för att jag ska kuta på lördag. Har hamnat i en startgrupp som heter ”Actionrun allstars”, med ÖSK-ledarna Axel Kjäll och Jimmy Högberg samt trefaldige olympiern Johan Röjler och löparkungen Per Sjögren. Snacka om att jag är i underläge. Utan överkropp och med halvtaskiga och halvskadade ben ska jag vara glad om jag överlever de 7,5 kilometerna och 34 hindren. Att jag skulle ha någon av de där andra namnen bakom mig känns helt osannolikt. Vi startar hur som helst 13.30 om någon vill se på spektaklet. Konditionsvirtuoserna Bob Impola, Viktor Hansson och Sebastian Torstensson gör en spännande start under gemensamma nament Herewego vid 14.32. I övrigt har jag inte lyckats söka mig fram till några superintressanta namn i startlistan, men det beror nog mer på mig än något annat. Tipsa gärna vilka man ska hålla utkik efter!

Bubblare: Tarstaborgsrundan i Pålsboda, förstås. Dessutom, som jag tidigare skrivit om, veteran-SM i orientering och final av Sverigecupen i mountainbikeorientering. Och så cyklar Linda Meijer finalen i Sverigecupen i vanlig mountainbike. Där lär även Fredrik Berg, som i ett nytt blogginlägg lägger ut orden efter åttondeplatsen i maraton-SM i söndags, dyka upp.

Fahlin inför VM: "Medalj är helt klart målet"

I dag blev Örebros proffscyklist Emilia Fahlin, 26, uttagen även till VM:s linjelopp (i går avslöjade ju bloggen att hon är klar för lagtempot); däremot kommer hon inte att få köra det individuella tempoloppet. I kväll bytte jag några ord med Fahlin via sms om VM-chanserna.
I lagtempot kör Fahlin tillsammans med sitt brittiska stall Wiggle-Honda som även i övrigt mönstrar en urstark laguppställning i belgiska superstjärnan Jolien d’Hoore (som slutade trea i totala världscupen i år efter segrar i två deltävlingar och som totalt tagit tolv segrar i år), italienska Elisa Longo Borghini italienska Elisa Longho-Borgini (som vann etapploppet La Route de France i början av augusti), Danielle King (OS-guldmedaljör på banan i London 2012), franska Audrey Cordon-Ragot (fransk tempomästare) och australiska Nettie Edmondson (som tog VM-silver i lagtempo med Oricastallet i fjol). Där är målsättningen självklar.
– Laget var femma i Vårgårda, så vi hoppas förbättra det och medalj är helt klart målet. Men då måste allt klaffa. Vi åker över tidigt för bra banrekognosering och träning med medalj som mål, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
I linjeloppet kommer Fahlin tillsammans med Staffanstorps Sara Mustonen-Lichan och Åhus Hanna Nilsson få hjälpryttarroller med målet att fixa en sjätte VM-medalj åt Emma Johansson, och kanske rentav ett första guld (”De fyra uttagna damerna utgör tillsammans ett starkt VM-team som vi hoppas på ska prestera resultat. Vi ser gruppen som stark nog för att matcha fram Emma på bästa sätt i jakten på medalj”, säger Jonas Ljungblad, sportchef för Svenska cykelförbundet, i ett pressmeddelande. En roll som Fahlin förlikar sig med trots att hon spurtade ned Johansson i Tour of Norway häromsistens.
– Linjebanan kan nog bli kul. Den är teknisk och går 
i centrala Richmond med ett par kullerstensbackar. På en bra dag kan jag hålla mig framme. Målet är att finnas med Emma mot slutet, säger Fahlin.
Lagtempot körs den 20 september, linjeloppet den 26 september. Det sistnämnda är inte bara en viktig tävling för Johansson, utan också för Sveriges chanser att få med många cyklister till OS i Rio de Janeiro nästa år. Det står nämligen många världsrankningspoäng på spel i VM, och det är rankningen som avgör om Sverige kommer få ställa upp med två, tre eller fyra cyklister på linjeloppet i Rio. Sverige är just nu nia på rankningen, och nationerna som är topp fem den 31 maj nästa år får fyra platser var, de som är rankade på plats sex–13 får tre platser var medan de på plats 14–22 bara får ställa upp med två cyklister på OS. På herrsidan ser det betydligt tuffare ut att få med cyklister …
Hur stor skulle en VM-medalj för Fahlin vara? Tja, på damsidan skulle Fahlin sälla sig till en exklusiv skara; det ärt bara Johansson, Susanne Ljungskog, Madeleine Lindberg, Marianne Berglund och Tullikke Jahre som tagit VM-medaljer åt Sverige (totalt tio varav tre guld). På herrsidan har Bernt Johansson, Michael ”Roddarn” Andersson, de fyra Fåglum-bröderna, Gustav Larsson, Lennart Fagerlund, Tord Filipsson, Sven-Åke Nilsson och Leif Hansson tagit medaljer på världsmästerskapen (totalt sju vara fyra guld).

Fahlin kör ju just nu Boels rental ladies tour i Nederländerna, och på den andra etappen, som avgjordes i dag, tog lagkompisen Jolien d’Hoore andra raka segern. Fahlin fanns med i tätklungan hela vägen och var en av 76 cyklister som noterade samma tid som d’Hoore i mål. de elva sekunderna hon tappade på att klungan sprack av in i mål på måndagen och därtill bonussekunder som delats ut gör att Fahlin är 39:a av 105 cyklister som är kvar i sammandraget, 33 sekunder bakom d’Hoore.
– Det gick bra i dag, höll mig framme och med i klungan utom några turer i backen, så jag får vara nöjd. Ny dag i morgon, säger Fahlin.
Då väntar, liksom i dag, start och mål i Tiel i östra Nederländerna, och 106 kilometer cykling. På fredag ett tempolopp över 11,4 kilometer, på lördag en platt linjeetapp över 126 kilometer och på söndag avslutas det hela över 117 liter mer kuperade kilometer i södra Nederländerna.

Mer cykling: Adam Axelsson, som snart drar till Salt Lake City för första stora lägret i sin nya, upptrappade skridskosatsning, vann i söndags Örebrocyklisternas klubbmästerskap i linjelopp. Några tider finns inte angivna, men Axelsson lär ha dominerat över de 39 kilometerna. Jade Cleveland tvåa och Eive Fahlin (Emilia morbror? Eller inte släkt alls?) trea. Ann-Louise Fahlin (Emilias moster? Eller inte släkt alls?) tog hem damklassen. Hon var definitivt ohotad, eftersom hon var den enda som ställde upp.
I Örebrobrycklisternas klubbmästerskap i bergstempo tre dagar tidigare var junioren Jacob Ahlsson snabbast av alla uppför Ånnabodabacken – och vann med nästan 1,5 minuters marginal före superklassikern Frank Kiereck. Tony Ehrnström trea. Pernilla Alenius vann damklassen 26 sekunder före Sofia Josefson.
I dag lär KM-veckan ha avslutats med partempo (Axelsson i lag med Kiereck!), men någon resultatlista finns ännu inte utlagd.

Att det just nu pågår ett landslagsläger på västkusten, med poängtävlingkungarna och VM-löparna Martin Regborn och Filip Dahlgren på plats, tog udden av OK Milans säsongsavslutning Poängrevanschen i går. I deras frånvaro tog hemmalöparen Per Eklöf en storseger, vann med nästan tio minuters marginal över 6,8 kilometer (49.56 känns som en fin skog) i skogarna runt Pershyttan. Från Tromsö nyss hemkomne Anton Hallor tvåa, ingen dam till start i högsta klassen.

För övrigt har den preliminära startlistan inför lördagens säsongsfinal i svensk friidrotts GP-serie nu kommit, och bland löparna som ska utmana Dan Waerns 56 år gamla svenska rekord på 1 000 meter (på 2.17,8, som när det sattes 1959 dessutom var världsrekord) finns Tim Sundström. Distansen är ju ovanlig numera, men det krävs en öppning en bit under 1.50 på 800 meter för att ha en chans att nå det (Sundström, som två gånger om slagit distriktsrekord på 1 500 meter i år, har som bäst löpt 800 på 1.52,58 den här säsongen), tror favoriten Andreas Almgren (”1.48,5 tror jag att jag kan passera på relativt kontrollerat och då skulle det räcka med 29 sekunder på sista 200-ingen. Då finns det lite marginal”, säger han till Svenska friidrottsförbundets hemsida).
Louise Wiker är för övrigt anmäld till Tjejmilen på lördag, men det är väl oklart om hon kommer till start efter VM-maran i söndags.