Bara tre kvar i kampen om långloppscupen efter Tarstaborgsrundan (och Fahlin definitivt uttagen till lagtempot på VM)

Pålsboda Goif, som arrangerar Tarstaborgsrundan, hade bytt hemsida sedan förra året. Det var därför jag inte lyckades hitta resultaten från gårdagens tävling redan i går – trots att de var utlagda strax efter målgång, vid 14-tiden. Nu har jag hur som helst hittat rätt på dem, och därmed kunnat läsa mig till att Jonas Nilsson, en 26-årig löpare som bytte Östansjö mot Örebro AIK i maj och som smugit lite under min radar (även om han som så många andra har en tagg här på bloggen och förekommit i en del uppdateringar; bland annat då han vann Gallaberget trailrun förra året), tog hem sin första seger i cupen med hela 32 sekunders marginal bak till cupledaren Per Arvidsson, IF Start. Segertiden 32.14, över nio kilometer stig och terräng, var dessutom den snabbaste sedan Per Sjögren dyngade till med 31.50 2014 (2015 löptes tävlingen i ett elljusspår efter översvämningarna) och fjolårssegraren Michael Welday, Stocksäter, fick nöja sig med en andraplats den här gången trots att han var 28 sekunder snabbare i år (34.39 då, 33.53 i år). Även fyra Mattias Nätterlund, Örebro AIK, gick under fjolårets segrartid.
Maria Eriksson, IF Start vann damklassen efter att förhandsfavoriten Karin Forsberg, KFUM Örebro, sprungit fel och lagt bort åtskilliga minuter. Hon hittade till slut in på tredjeplatsen, på 43.44. Eriksson vann på 40.47, tvåan Julia Jansson, Örebro AIK, noterade 41.58 (i fjol vann Liduina van Sitteren, som inte sprang i år, på 38.20).
I långloppscupen innebär resultaten att Arvidsson drygar ut sin ledning medan Eriksson och Forsberg tar sista chansen att hänga på van Sitteren. De är nu de enda två kvinnorna med en teoretisk chans att nå ikapp ledaren.
Det finns sex tävlingar kvar, varav ett DM, vilket ger 38 poäng kvar att springa om. Den som vill ikapp van Sitteren (63 poäng) behöver därmed ha samlat hela 25 poäng på fyra tävlingar. Och det är det alltså bara Forsberg (26) och Eriksson (25) som gjort. Eriksson behöver därmed vinna rubbet samtidigt som van Sitteren inte blir bättre än fyra i terräng-DM (övriga resultat spelar ingen roll) för att gå förbi. Hårda bananer eftersom Eriksson har 0–7 i inbördes möten med van Sitteren i år. Forsberg? Hon har råd med en andraplats (så länge van Sitteren är bakom), men måste i övrigt vinna allt hon också (vilket hon säkert är kapabel till – hon har sett jättestark ut på slutet och slog van Sitteren med 45 sekunder i deras enda möte i cupen i år, DM på 10 000 meter – men frågan är om hon tänker sig att springa alla sex tävlingar som är kvar). För van Sitteren räcker det att vinna en av de sex tävlingarna som är kvar, men det mesta talar för att hon tar hem titeln även om hon inte springer mer.
På herrsidan behöver den som vill nå ikapp Arvidsson (55 poäng) i det här läget ha fyra tävlingar som tillsammans ger minst 17 poäng på kontot (slutar två löpare på samma poäng vinner den med flest segrar, därefter flest andraplatser och så vidare). Det har Andreas Ingberg (26), Heshlu Andemariam (21), Thomas Chaillou (19), Johan Ingjald (17) och Jack Karlsson (17). Av dem är det egentligen bara Ingberg som är en realistisk utmanare: Andemariam, Chaillou och Karlsson springer för få lopp för att hinna ikapp och lär inte lägga in någon raketspurt i höst, och för Ingjald krävs sex raka segrar vilket känns orealistiskt eftersom han inte vunnit någon tävling hittills i år (närmast var han, placeringsmässigt, med en tredjeplats i Fröviloppet). Återstår då Ingberg, som har 2–2 i inbördes möten med Arvidsson i år och som vunnit tre tävlingar i cupen: Han har 31–31 i poäng mot Arvidsson om man bara räknar de fem bästa resultaten, och håller han sig före i tre tävlingar, och slutar topp två i fem av de som är kvar så går han om. Å andra sidan tror jag att Ingberg just nu mest förbereder sig för Valenica marathon i början av december.
Nästa tävling i cupen är Annaloppet i Nora nästa söndag.

Nu är det även officiellt bekräftat att Emilia Fahlin kommer att köra alla tre distanserna på cykel-VM, eftersom uttagningen till lagtempot på söndag bekräftats av hennes stall Wiggle-High5 (i lagtempot kör man för sitt stall, på övriga distanser, tempo- och linjeloppen, för sitt landslag). Wiggle körr med Fahlin, australiska Nettie Edmondson, franska Audre Cordon-Ragot, tyska Lisa Brennauer, nederländska Kirsten Wild och brittiska Katie Archibald (fem av de sex som var med och tog andraplatsen i lagtempot i Madrid i lördags) och har danska Julie Leth med som reserv i truppen. Bland favoriterna finns lag som Boels-Dolmans, Team Sunweb, Mitchelton-Scott och Canyon-SRAM, medan Wiggle-High5 på papperet nog förväntas vara just utanför pallen (men det finns skrällmöjligheter).

Dubbla SM-fyror, världens äldsta orienteringstävling, Sören på pallen i Berlin och en saknad resultatlista

Det var nära att historia skrevs i stafett-SM i orientering i dag. OK Tisaren har aldrig haft ett damlag på pallen (herrarna har varit där en gång), men Hallsbergs- och Kumlaklubben fick till slut nöja sig med en fjärdeplats, efter att Josefin Tjernlund tvingats släppa förbi sig två lag de sista kilometerna. Ja, sista laget, Järla med Karolin Ohlsson, stämplade bakom vid näst sista kontrollen, två minuter före mål. Men Ohlsson är ju omvittnat löp- och spurtstark, och knep medaljen. Ändå riktigt starkt av Josefin, Lilian Forsgren och framför allt Ellinor Tjernlund (som förde upp laget i ledning efter två sträckor) att greja en fjärdeplats. Läs mer om den, och om Hagabys mer väntade fjärdeplats på herrsidan med Viktor Larsson, Martin Regborn och Filip Dahlgren i laget, i min text (och intervju med Josefin) här.
Tisaren var best of the rest också, klubbens herrlag slutade på 18:e plats medan andralaget på damsidan blev 23:a (sex minuter före 26:e-placerade OK Milan). KFUM Örebro var enda länslag som fick ett juniorlag, som 20:e i H20.

Wiggle-High5:s taktik att satsa på Kirsten Wild i Madrid challenge verkar inte ha gjort succé. Stallet, bland andra Emilia Fahlin, fick ta ett tungt ansvar i att jaga in en sen utbrytning, och när det sedan skulle spurtas om det gick det inte enligt plan. Wild blev bara 29:a, bäst av Wiggles cyklister blev istället Audre Cordon-Ragot, som slutade femma. Fahlins tidigare lagkompis Giorgia Bronzini vann i sin allra sista start som cyklist. Italienskan går nu i pension, 35 år gammal. Fahlin? Hon rullade i mål som 36:a efter väl utfört värv (bland annat vann hon ett spurtpris och var tvåa i ett annat), och blev tack vare lördagens lagtempo och sju bonussekunder i spurtprisen sexa i en något märklig, sammanlagd tävling som Ellen van Dijk vann 29 sekunder före Fahlin.

Mountainbikeendurotävlingen i Gesunda i dag var inte bara final i cupen Enduro Sweden series, utan därtill SM. Matthias Wengelin, som ska köra några tävlingar i världsserien i höst, blev åtta, slagen med 1.14 av segraren, och därmed svenska mästaren Zakarias Johansen, Cube Action Team, över sex specialsträckor. Wengelin har bara kört två av sex tävlingar i cupen, och slutade därför först på 22:a plats (han har varit sjua och åtta i de två tävlingarna). Simon Carlsson, Trosabygdens OK, som var tre sekunder snabbare än Wengelin i dag tog hem totalen.

Mer cykel: I går slutade Axel Lindh nia i sista deltävlingen i norska mountainbikecupen, medan Almbylaget med Linnea Angerman, Linda Meijer, Louise Ehrlin och Jenny Enroth vann Vättern Bike Games åttatimmarslagtävling (cykla så många varv på en crosscountrybana som möjligt på åtta timmar, byt som ni vill) med 32 varv, tre före tvåan (bara 14 av 35 herrlag kom längre), och i dag vann Thomas Jenkins (1.44), Grangärde, och Sandra Nyman 2.09), Kopparberg, Koppartrampen över 60 kilometer (Vasaloppstrippelns totalsegrare Johan Eriksson blev sjua på 1.50).

Hälleforsfostrade VM-löparen Louise Wiker slutade på fjärde plats i Stockholm halvmarathon i går. 1.19.01 är grymt bra efter vinterns fotoperation. Nästa år lär hon vara tillbaka ännu mycket starkare. Hanna Lindholm vann på 1.15.43. Inga herrlöpare från länet (som jag lyckat hitta i listan) tog sig under 1.30.

View this post on Instagram

Äntligen!! Valde en annan taktik idag. Planen var att gå ut i en fart som skulle kännas "för bra" fram till 15-16km. Vid 5.5km kände jag, oj, det kanske har gått för fort. Men vid Kungsholms strand var det medvind och då kändes det lätt igen och så hade jag grymt sällskap i @claesw. Vi hjälptes åt och försökte ta hjälp av olika klungor för att slippa göra för mycket jobb i vinden. Jag var aningen starkare på slutet men han hängde i och klarade sitt mål att gå under 1.20. Själv spurtade jag som en galning för att komma under 1.19, lyckades inte, utan det blev retliga 1.19.01 och en 4:e plats. Det gör inget för jag är så glad för att kroppen kändes så bra och att jsg är tillbaka och kan springa 21km på asfalt! Tack @claesw för ett grymt teamwork💪. Dagens tävlingssko; #napali från #hokaoneone, lätt men med extra mycket dämpning för att skona kroppen lite. 2018 års upplaga av @stockholmhalvmarathon hade den i särklass bästa publiken och speakers, vilken energi det gav att höra sitt namn så många gånger, tack!! 📸 coach @szacke42195

A post shared by Louise Wiker (@lwiker) on

I skuggan av Eliud Kipchoges magiska världsrekord (2.01.39) sprang fyra örebroare Berlin marathon i dag. Sören Forsberg blev trea i H55-klassen på 2.46.02, Jakob Nilsson var snabbast av länslöparna på 2.43.56 men Anders Larsson svarade för den häftigaste prestationen med 3.04.02 (läs mer om varför i Henrik Brändhs och Robban Anderssons reportage om honom här). Fjärde örebroare på plats var Erik Högkvist som verkar ha fått ordentliga problem efter 30 kilometer, passerade där på 2.20, men behövde nästan två timmar för att fullfölja sista tolv kilometerna och korsa mållinjen på 4.19.36.

Ove Johansson tog länets fjärde och sista medalj när veteran-SM i orientering avslutades med långdistans. OK Järnbärarna-löparen tog brons i H80, distanserad med sju minuter av Västerås Kuno Österlund.
Men faktum är att Kuno inte ens var född när den första upplagan av världens äldsta ännu pågående och årligen återkommande orienteringstävling, Korpen, avgjordes för första gången (det var 1935, Kuno föddes tre år senare), och i dag var det dags för den 84:e upplagan. Tävling flyttar runt i länet och avgjordes i år vid Kvinnerstaskolan. 94 löpare kom till start, och Marcus Halvarsson var snabbast runt den längsta banan.

Tyvärr har jag inte lyckats hitta någon resultatlista varken från Tarstaborgsrundan eller Askermountain mudrace, så jag får helt enkelt återkomma till de tävlingarna i morgon. Däremot såg jag att Kajsa Rosdal vann 13-kilometersklassen i Lasse-Maja-loppet i Arboga (huvudklassen är 23 kilometer) med över 7,5 minuters marginal. Hennes bror Linus, som även varit snabbaste svensk i Lidingöloppet och tvåa i Ultravasan 45, har vunnit den långa klassen där flera gånger, men kom inte till start i år.

Fahlin tvåa – sekunder från karriärens andra världstourseger

Det verkar inte gå att släppa ut Emilia Fahlin på en cykeltävling just nu utan att hon ska återvända med en pallplats. Sex senaste linjeetapperna hon kört har hon slutat på pallen – och i dag var hon med och fixade en andraplats åt Wiggle-High5 i världstourtävlingen Madrid challenges lagtempo över 12,6 kilometer. Hade det blivit en seger hade det varit Fahlins andra seger på världstouren i karriären, efter den individuella i Vårgårda GP 2016 (som är Sveriges hittills enda). Nu saknades det dock 18 sekunder: Team Sunweb, med cyklister som Ellen van Dijk och Coryn Rivera, brände av den platta men lite knixiga banan i den spanska huvudstadens västra förorter på 17.40 (42,8 kilometer i timmen i snitt), medan Fahlin och lagkompisarna Elisa Longo Borghini, Kirsten Wild, Nettie Edmondson, Audrey Cordon-Ragot och Lisa Brennauer behövde 17.58 på sig. Tredjeplacerade Mitchelton-Scott var dock distanserade med hela 46 sekunder av Sunweb. När jag pratade med henne i början av veckan (för den här artikeln) hade Fahlin inte några stora förhoppningar inför lagtempot på VM nästa söndag, men den här andraplatsen måste ju om inte annat ge lite självförtroende. Wiggle kommer, om inget oförutsett inträffar, att ställa upp med samma lag i Innsbruck förutom att Longo Borghini kommer att bytas mot Katie Archibald.
Sista tävlingen före VM körs i morgon, linjeloppet i Madrid challenge över 17 knappt sex kilometer långa varv på en fram- och tillbakabana mellan två hårnlåskurvor. Där kör Wiggle med förhoppningen att Wild ska ta hem en väntad klungspurt.

I medeldistans-SM blev det inga riktigt framskjutna placeringar för länslöparna, trots stora förhoppningar. Martin Regborn tog bästa placeringen med en åttondeplats (om man inte räknar Örebrofostrade ex-landslagslöparen Maria Magnusson som blev sexa), 3.12 bakom Gustav Bergman, OK Ravinen, som följde upp sitt överlägsna långdistansguld förra helgen med en om möjligt ännu mer dominant insats nu. Över knappt sex kilometer (fågelvägen) med en löptid på lite över 32 minuter var Bergman nästan 1,5 minuter före tvåan, Södertälje-Nykvarns Jonas Leandersson, vilket motsvarar 4,4 procent. Fram till medalj (Johan Högstrand, IFK Göteborg, tog bronset) hade Regborn 1.25, och bak till klubbkompisarna Filip Dahlgren och Viktor Larsson på elfte- och 15:e-platserna 25 respektive 63 sekunder. Precis som på långdistans-SM förra helgen fanns ingen annan klubb som hade tre löpare så högt i listan, vilket borgar för framgångar i morgondagens SM-stafett. Larsson kommer att gå ut först där, medan Regborn springer andrasträckan och Dahlgren avslutar.
På damsidan tog Lina Strand, Göteborg-Majorna, SM-guldet sju sekunder före Karolin Ohlsson, Järla, när Tove Alexandersson var upptagen med att vinna VM-guld i skyrunning i Skottland. Tisarens Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund och Ellinor Tjernlund slutade på elfte, 27:e och 35:e plats, Forsgren var 4.40 från guldet och 2.26 från bronset (som Elin Månsson, IFK Göteborg, tog). Forsgren springer förstasträckan för Tisaren i stafett-SM i morgon, Ellinor löper andrasträckan och Josefin tredje (i B-laget tar Lovisa Persson och Rebecka Nylin hand om de två första sträckorna, med Josefin Aronsson som ankare).
I juniorklasserna tog Valter Pettersson, Tisaren, länets enda topp tio-placering i medeldistans-SM med en åttondeplats i H18, 1.45 bakom segrande Viktor Svensk, Stora Tuna.

Mer orientering? Jo, det pågår ett veteran-SM också, där Ove Johansson, OK Järnbärarna, på fredagen tog SM-silver i sprint i H80-klassen, och där Martin Fagerlund, KFUM Örebro, och Stig Israelsson, OK Tylöskog, på lördagen följde upp med silver i H35 respektive brons i H75 över medeldistans. I morgon avslutar veteranerna sitt mästerskap med långdistans.
Uppe i Ånnaboda avgjordes under lördagen också patrulltävlingen Dubbelfajten, där största utropstecknet väl var att en viss Per Sjögren var med och sprang en öppen klass.

Hinderbanespecialisten Cimmie Wignell, som löpte så bra i Oslo för två veckor sedan, tog en ny pallplats i Toughest Göteborg. Han blev trea, bara 45 sekunder bakom segrande Ludvig Werkmäster. Jonathan Kandelin blev 16:e, knappt fyra minuter bakom Wignell, och Martin Bäckström 21:a.

Liduina van Sitteren sparade inte märkbart på benen inför Tarstaborgsrundan i morgon, utan sprang hem den 71:a upplagan av Örebro parkrun – där hennes klubb Örebro AIK var medarrangör – på 18.42 (det är det snabbaste hon gjort på den banan, och bara Karin Forsberg har sprungit snabbare). Thoren Track and fields 16-åring Noha Olsson var snabbast av alla med 17.28 (pers på banan av honom också), trots att löpare som Per Arvidsson, Mattias Netterlund och Johan Ingjald fanns med (alla gick nog inte för fullt, men ändå!).

I morgon är det dags för Berlin marathon med ett helt gäng örebroare på plats (bland annat Sören Forsberg som, som vanligt, lär gå bra i sin veteranklass, och Jakob Nilsson), och redan vid sjutiden kommer ni kunna läsa ett stort reportage om Anders Larsson (signerat Henrik Brändh och Robban Andersson) på na.se. Missa inte det!

Helgens höjdare – cykel, orientering och klassisk Lidingöloppsladdning

1) Madrid Challenge
Emilia Fahlin gör sin sista tävling på världstouren i Wiggle-High5:s dress. Eller egentligen sina två sista, eftersom det är dels lagtempo på lördagen, dels ett linjelopp på söndagen. Det troliga är ändå att det blir ännu en tävling för Wiggle innan stallet läggs ned (hon kommer dock inte åka till Kina för sista världstourtävlingen): Lagtempot på VM i Innsbruck nästa söndag. Just lördagens lagtempo blir ett genrep inför den tävlingen, där Wiggle ställer upp med fem av de sex cyklister som är tilltänkta att starta i världsmästerskapet (Elisa Longo Borghini kör i helgen i stället för Kati Archibald som är tilltänkt i VM-laget, som dock inte är slutgiltigt uttaget ännu), även om lagtempot i Madrid är både platt och kort (12,6 kilometer) och därmed inte liknar det i Innsbruck. Att Longo Borghini tar platsen i Madrid beror på att hon, precis som Fahlin, ska försöka hjälpa fram Wiggles superspurtare Kirsten Wild till säsongens fjärde seger på världstouren (hon var trea just i Madrid 2015). Tävlingen går över 17 knappt sex kilometer långa varv på en fram- och tillbakabana mellan två hårnlåskurvor, i centrala stan.

2) Medeldistans- och stafett-SM i orientering
Jag har redan skrivit ohälsosamt mycket inför tävlingarna (här och här, och inte minst här), som avgörs i skogarna söder om Jönköping med medeldistans kval på fredagen, medeldistansfinal på lördagen och stafett på söndagen, och därför skickar jag bara med länken till dagens liveresultat här.

3) Tarstaborgsrundan
Det nio kilometer långa terrängloppet ses av många som den perfekta uppladdningen inför Lidingöloppet (om två veckor), och avgörs i år för 42:a gången (andra, som länets främste Lidingölöpare de senaste åren Linus Rosdal, anser förvisso att mer än dubbelt så långa och fyra år äldre Lasse Maja-loppet i Arboga är en ännu bättre genomkörare). Hur som helst har Pålsboda Goifs skid- och motionssektion inte världens bästa hemsida (har de ens någon?!), så någon startlista kan jag inte bjuda på. Däremot kan jag berätta att Liduina van Sitteren vann på 38.20 förra året medan de riktiga topplöparna uteblev på herrsidan (Michael Welday tog hem segern på 34.39, elva sekunder före Henrik Eknor). Vi får väl se vilka snabbfotade som dyker upp den här gången.

Dahlgren räds medeldistanskvalet: ”Svåraste tävlingen, absolut”

I morgon är det dags för en av årets hårdaste orienteringstävlingar. I varje fall om man får tro Hagabys förre (och måhända nu också åter blivande) VM-löpare Filip Dahlgren, som jag ju tog ett längre snack med i början av veckan. Fredagens kval – alltså inte lördagens final – är något han räds.
– Det är svåraste tävlingen, absolut. Dels är det så kort löptid, så det blir väldigt tajt, och dels är det väldigt många som är med och springer. Och när det är så pass bra så kan äldre löpare, som varit bra förut, och löpare precis under toppen hänga på. Det finns fler som orkar springa fort i en halvtimme, och en del chanser i kvalet och springer över sin förmåga, och ibland går det ju hem. Så det går aldrig att springa med något sparkapital i ett medeldistanskval, förklarade Dahlgren som ändå såg fram emot både medeldistansen (som alltså har kval på fredagen och final på lördagen) och söndagens stafett-SM (där Hagaby seglat upp som en av förhandsfavoriterna.
– Det ska bli kul, absolut. Jag har haft en bra känsla i tekniken på slutet.
Jag gjorde ju en kortare genomgång av de lokala löparna som kommer till start tidigare i veckan, och nu har också själva startlistorna publicerats. 132 damer och 216 herrar har delats in i fyra respektive sex kvalheat, varifrån tio (på damsidan) respektive sju (på herrsidan) avancerar till finalerna där totalt alltså 40 respektive 42 löpare kommer att göra upp på lördag. Martin Regborn går i kvalheat E och ställs mot bland andra Jonas Leandersson (som har fyra VM-guld och gjorde debut på Finnkampen, över 10 000 meter, för ett par veckor sedan) och Tisarens Johan Aronsson och Filip Jacobsson, medan Dahlgren går sist i heat B där han möter löpare som Albin Ridefelt och Ola Martner (sjua på långdistans-SM). Josefin TJernlund och Lilian Forsgren går båda i heat B (precis som Hagabys Joseefine Wallenhammar och Tisarens Rebecka Nylin), och ställs mot bland andra Sara Hagström och Lena Eliasson-Lööf. Vi får väl se vilka som kommer ur medeldistanskvalet med huvudet upp och fötterna ned.

Jag skrev ju någon rad i går om att cykel-SM för brand- och räddningstjänster samt för poliser avgjordes i Örebro under tisdagen och onsdagen, och nu har resultatlistorna publicerats. Östra Blekinges Håkan Nicklasson (brand-SM, H40) och NFC Linköpings Anna Johansson (polis-SM, D30) hade bästa tiden av alla i landsvägstempot, medan Nerikes Brandkårs Fredrik Bäcklund tog SM-guldet i H20-klassen på 28.31. I mountainbiken tog Örebros Henrik Stomberg hem guldet i polisens H40-klass medan Nerikes Brandkårs Emil Nylin (främst bekant som orienterare, han brukar numera vara med och ta ut Tisarens stafettlag, och i våras spöade han mig i Fjugestaloppet trail) tog silver i H30.

Och så har Moto tour, den lokala rullskidscupen, meddelat att finaltävlingen flyttas från måndag den 17 till onsdag den 19 september. Banan är fortfarande okänd, men ska offentliggöras ”i slutet av helgen”. Masstart blir det hur som helst.

Väntade rullskidmästare – och två nya backyardlopp presenterade

I kväll avgjordes den sjunde av de åtta deltävlingarna i Moto tour, och 13 kilometer långa och lättåkta etappen från Ekeby mot Kumla dubblerade som klubbmästerskap för Karlslunds IF. Det blev väntade segrar när Olivia Hansson (tyvärr ensam dam igen, men hon slog exakt hälften av de 24 herrarna) och Robert Brundin vann på 39.55 respektive 35.09. Brundin avgjorde därmed också touren totalt, eftersom han nu har ett försprång på 57 poäng ned till tvåan Pär Wedin som max kan köra in 33 i finalen. Wedin var tvåa också på onsdagen, 58 sekunder bakom. Han tävlar dock för Garphyttan, så Adam Nyrén (36.31) och Oskar Ekholm (36.48) tog hand om silvret och bronset i KM. I H45-klassen vann Frak Kiereck. Finalen i touren körs i form av en masstart på måndag.

Under tisdagen och onsdagen har cykel-SM för polis och räddningstjänst avgjorts i Sörbybacken, med landsvägstempo första dagen och mountainbike den andra. Än så länge har jag dock inte lyckats hitta några resultat, bara startlistor.

Efter gårdagens presentation av de två första deltävlingarna i den ny startade Svenska cupen i backyard ultra offentliggjordes i dag de två avslutande deltävlingarna: Säfsen sommarbackyard som kommer att avgöras på vackra tallhedar någon mil från Säfsen med start den 3 augusti och Kvinnersta backyard ultra som kommer att löpas med samma tävlingscentrum som Örebro backyard ultra (vid Kvinnerstaskolan) men på en helt annan bana den 5 oktober (2019, alltså). Anmälan till cupen öppnar i morgon.

Ni missade väl förresten inte mitt reportage med Emilia Fahlin, som publicerades i morse?

Superarrangörerna från Frövi startar svensk cup i backyardlöpning

Ola och Marie Nordahl från Frövi har de senaste tolv åren arrangerat en lång ofta rätt annorlunda löptävlingar, som Svampenmaran 2016 och 2017, Marieberg galleria marathon 2017, marathonserien inne i Tybblelundshallen 2015–2016, och för all del också mountainbiketidsloppet Kvinnersta 6h i våras. Men frågan är om inte Örebro backyard ultra blivit Nordahls mest uppskattade arrangemang, i år med över 80 startande. Backyardkonceptet, som går ut på att springa en bana på 6,7 kilometer med start varje timme så många timmar man orkar (den som är sist kvar vinner), har vuxit rasande snabbt i Sverige sedan det första loppet arrangerades i Lur 2015, och nu tar Nordahls konceptet till nästa nivå. Efter att ha misslyckats med att bilda en gemensam cup i tävlingsformen tillsammans med andra arrangörer har de nämligen besluta sig för att själva starta en Svenska cupen i backyard ultra genom att arrangera fyra tävlingar under fyra årstider 2019: Säfsen vinterbackyard (förhoppningsvis på snö) med start den 9 mars, Örebro backyard ultra med start den 30 maj (Kristi himmelsfärds-torsdagen) och ytterligare två lopp den 3 augusti respektive 5 oktober som kommer att presenteras i morgon, onsdag. En preliminär banskiss över Säfsen-banan, som kommer att ha start, mål och växlingsområde i sporthallen i Säfsen och till stora delar gå på skateskidspår och en gammal banvall och vara i princip helt platt, finns här. Anmälan öppnar på torsdag.

Tidigare i dag pratade jag också med Emilia Fahlin, ett längre reportage kommer på na.se inom de närmaste dagarna om senaste månadens superframgångar, stallbytet och VM. Redan nu kan jag berätta att Fahlin kör både lagtempo och linjelopp i Madrid i helgen. Ni missade väl förresten inte mitt reportage om Filip Dahlgren i morse?

Fahlin missnöjd trots tredje raka pallen, Wengelins hopplösa läge på VM, Dahlgrens kvalsuccé och ALLA nya distriktsmästare

Jag vet inte hur många gånger jag intervjuat Matthias Wengelin, men i princip varje gång vi pratat har det här med starterna i crosscountrylopp (mountainbikens OS-disciplin) i internationella mästerskap och världscuper kommit upp. Den som inte är högt, högt upp på världsrankningen hamnar långt, långt bak i någon startled som gör det helt omöjligt att konkurrera om topplaceringarna. Det är full körning i täten från start, med de som har åtta–tio cyklister framför sig i sitt eget spår (och totalt 80–100 när det snart nog smalnar av) fastnar i kön bakom krascher och i en ojämn rytm när backar och tekniska partier orsakar dragspelseffekter på hela klungan. När det väl lättar är tävlingen så att säga redan över, och de där rankningspoängen man skulle plocka för att hamna högre upp nästa gång utom räckhåll … Lite så misstänker jag att det blev för Örebrocyklisten Wengelin i dag, när VM-loppet avgjordes i schweiziska Lenzerheide. Wengelin startade i åttonde led (av nio), seedad som nummer 82. Redan efter första varvet hade han vräkt sig upp till 59:e plats, men tappat nästan två minuter på täten. När han plockades av efter fem av åtta varv (nära att bli varvad, på slingan som tog drygt elva minuter för täten, om jag läser resultatlistan rätt) var han 64:a. Landslagskompisen Michael Olsson plockades av ett varv tidigare, som 67:a (han var seedad som 80:e). Storfavoriten och hemmaåkaren Nino Schurter tog guldet, elva sekunder före italienaren Gerhard Kerschbaumer som var den enda som var ens nära att matcha honom. Guldet var Schurters sjunde i OS-discplinen (2009, 2012, 2013, 2015, 2016, 2017, 2018 – han är också regerande olympisk mästare), och därtill har han två VM-guld i stafett, det senaste från i onsdags.

Emilia Fahlin avslutade Lotto Belgium tour med ett rätt osannolikt resultat i går: Hon tog en pallplats för tredje dagen i rad (alla tre linjeetapperna i touren), men tappade ändå sin pallplats i sammandraget och slutade fyra. Hur det gick till? Jo, tyska Liane Lippert (som körde för landslaget) och franska Aude Biannic (Movistar) som gick ifrån Fahlin sista gången uppför kullerstenarna på Geraardsbergen, och var 37 respektive 27 sekunder före i mål, passerade båda i sammandraget medan belgiska Lotte Kopecky, som ledde inför sista etappen, bara tappade sex av de tio sekunder hon hade i försprång på Fahlin (hon var två sekunder bakom, och Fahlin fick fyra bonussekunder).
Trots att Fahlin just tagit säsongens 14:e pallplats (varav tolv internationella), varav sju de senaste tre veckorna, verkade hon direkt efteråt vara mest besviken över att hon inte lyckades ta hem sammandraget.
– Jag är lite ledsen och besviken, givetvis. Jag hade velat avsluta bättre. Jag hade förhoppningar om att vi kanske skulle greja totalsegern, men de andra var helt enkelt för starka i dag, sa hon i ett pressmeddelande.
Som tur var verkar hon ändå kunna glädjas lite åt framgången.
– Jag är ändå nöjd med att ta en ny pallplats, även om jag gärna hade bytt alla tre pallplatserna mot en seger. Men det är skönt att vara stabil och ta pallplatser, det är inte jätteofta det händer så det har varit en superskön månad där jag tagit massor av topp tre-resultat och verkligen fått fokusera på att tävla. Det är utmanande, det är ett annat tankesätt än jag är van vid. Jag har njutit av det, men det för också med sig press och nervositet. Men jag har haft en så bra grupp runt mig den här veckan som sett till att jag hållit mig lugn.
Det återstår att se om Fahlin kommer att köra Madrid Challenge nästa söndag, eller om det här var hennes sista framträdande i Wiggle-High5-dressen någonsin. Efter Madrid återstår nämligen bara VM, i landslagsdress, innan säsongen är över.

I kvalet till långdistans-SM i orientering, som avgörs i skogarna söder om Jönköping i morgon, slog Filip Dahlgren till direkt (jag har ju varnat för att den gamle VM-orienteraren visat gryende form alltsedan den övertygande femteplatsen i O-ringen i somras!). Ett kval är ju ett kval, men han smiskade i varje fall upp Gustav Bergman, OK Ravinen, som var VM-femma på samma distans för några veckor sedan när han tog hem sitt kvalheat (där även Gustav Hindér övertygade med en fjärdeplats medan Viktor Larsson coh Daniel Attås letade sig vidare som sjua respektive åtta, med minutmarginal till cuten). I övrigt gick alla väntade länsnamn vidare till morgondagens final: Martin Regborn, Josefin Tjernlund, Andrea Svensson, Lilian Forsgren, Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson. I juniorklasserna också Saga Sander (D20), Jonatan Gustafsson (H20), Olle Josarp (H20), Elin Schagerström (D18), Amanda Jansson (D18) och Frida Johansson (D18). Startlistan för morgondagens finaler finns här, och Filip Dahlgren går ut allra sist, 12.27.

Norasjön runt stod som väntat mellan Thomas Chaillou, Per Arvidsson och Andreas Ingberg, och nog blev det KFUM Örebros fransman som knep segern (hans andra i tävlingen) och DM-guldet i halvmaraton på 1.14.02. Arvidsson och Ingberg kampades hela vägen in, och Start-löparen drog längsta strået med nio sekunders marginal 1.16.05 mot 1.16.14). Därmed fick Arvidsson revansch för DM på 10 000 meter, där Ingberg var etta och Arvidsson tvåa, och nu är den inbördes kampen mellan de båda kvitterad till 2–2 den här säsongen. I långloppscupen har Arvidsson nu 54 poäng på sin tätposition, men han har nått maxantalet tävlingar man får räkna nu. Ingberg är uppe på 33 och kan fortfarande räkna fyra tävlingar till, vilket innebär att ställningen blir 57–56 till Ingberg om han skulle vinna fyra raka med Arvidsson på andraplats (ett av hundra olika räkneexempel man kan dra så här med sju tävlingar kvar; mycket kan kort sagt fortfarande hända).
Liduina van Sitteren efteranmälde sig och vann förstås tävlingen när konkurrenter som Josefin Gerdevåg och Karin Forsberg uteblev, på 1.25.55 (van Sitterens första seger i Norasjön runt, och hon har nu två guld och två silver i DM-tävlingarna den här säsongen; korta terräng-DM i våras stod hon över). Klubbkompisen (i Örebro AIK) Frida Nilsson tog andraplatsen, 4.13 bakom, medan min förhandsfavorit Maria Eriksson tog bronset på 1.32.07 (nytt pers!).
van Sitteren är nu uppe på 63 poäng i cupen, som börjar se avgjord ut om inte Gerdevåg eller Forsberg börjar tävla lika frenetiskt som framgångsrikt under hösten.
Långloppslegendaren ”Super-Sören” Forsberg gjorde förmodligen sin bästa prestation för året när han spurtade hem en femteplats i DM, ett överlägset veteran-DM-guld i M55 och därtill bräckte det 29 år gamla distriktsrekordet i den veteranklassen med 31 sekunders marginal. Klockan stannade på 1.21.09.
Arne Evertsson var förvisso sist i mål (av de 195 som fullföljde, två bröt), men var den största hjälten. 77-åringen, som tävlar för Storådalens SK, fullföljde med tiden 3.05.07 sitt 54:e Norasjön runt efter debuten 1960. För det belönades han med veteran-DM-guld i M75.
Alla veteran-DM-guldmedaljörerna: Lisa Hjalmarsson (K35), Andreas Ingberg (M35), Maria Eriksson (K40), Pär Englund (M40), Susanna Hellsten (K45), Magnus Mossberg (M45), Lotta Nilsson (K50), Mikael Persson (M50), Maria Engström (K55), Sören Forsberg (M55), Rose Marie Enmalm (K60), Per Börjesson (M60), Göran Rasberg (M65), Anders Jansson (M70), Birgitta Jansson (K75), Arne Evertsson (M75), Anders Källman (M80).

Själv sprang jag både Berga knockout i går och Run of mine i Zinkgruvan i dag, med oväntat framgångsrikt resultat. Tvåa av 19 löpare på utslagstävlingen, sjua av 137 herrar i gruvloppet. Jag klistrar in mina instagramutläggningar om tävlingarna nedan. Båda var hur som helst väldigt roliga, udda tävlingar som jag gärna återkommer till. Från Berga har jag inte hittat någon resultatlista online, men i finalen (dit topp fyra avancerade efter ett kval och tre utslagsrundor) vann Örebro AIK:s Ola Hellström fem sekunder före mig, medan Vretstorps IF:s Tomas Karlsson var kanske tio sekunder bakom och Setra SC:s Johan Säter ytterligare en bit efter. Kilsbergens MK:s Emil Sandberg var femma i tredje utslagsheatet, närmast av övriga att gå till final.
I Zinkgruvan vann Mariestads Andreas Magnusson (37.03 på en milbana med över 350 höjdmeter upp och ned …) och Motalas Johanna Eriksson (39.23; hon var SM-trea på 10 000 meter för två veckor sedan och spöade nu alla herrar utom tre. Bästa länslöparna blev skidåkartrion Markus Johansson (sprinttalangen som nu går in på andra säsongen som senior), Oscar Johansson coh Sebastian Sundius (som vann första upplagan av tävlingen i fjol) på fjärde, femte och sjätte plats i herrtävlingen med 40.45, 42.34 respektive 43.42 (jag blev alltså sjua, men var tre minuter bakom Sundius med mina 45.50). I damklassen fick Sara Jansson, Ica Torghallen (Askersund, alltså), och hemmalöparen Erica Bjärmark kliva upp på pallen som tvåa coh trea efter en spurtuppgörelse, Jansson fick 54.16, Bjärmark 54.22 (exakt kvarten bakom segrande Eriksson).
Det skulle ju ha kutats på travbanan i dag också, ”Trav”-loppet, men det blev inställt på grund av för få anmälningar, något som tydligen blev klart redan för en vecka sedan men som jag missat. Trist när ett så kul initiativ går i stöpet direkt, men jag tror att konkurrensen från andra lopp var för hård den här helgen.
Örebro parkrun blir dock alltid av, och där var Nicklas Forsling (19.35) och Bella Lagrange (25.48) snabbast i den 70:e upplagan sedan starten förra våren. Det var Lagrange tolfte seger (på 17 starter) och gör att hon knappar in på Johan Ingjald (15) och Annica Sjölund (13) på listan över flest segrar.

View this post on Instagram

Berga knockout är en löpartävling med ett helt nytt koncept som inte liknar något jag tidigare kutat. Först ett kval och sedan fyra finalomgångar där en fjärdedel av löparna slås ut i första, andra och tredje omgången, innan de kvarvarande gör upp om topplaceringarna i den fjärde och sista. Allt på en extremendurobana med stigar, hopp (= korta, branta backar för löpare), stockhinder och lerspår. I kvalet gav varje varv man hann springa på 1,66-kilometersbanan 20 sekunders försprång i finalomgångarna som var av modell jaktstart, och mellan de som hann samma antal varv i kvalet gav kvalplaceringarna ungefär en sekunds skillnad i finalstarterna. Jag förstod snabbt att ingen skulle hinna mer än fyra varv i kvalet, så jag såg till att hinna ut på ett fjärde (för att inte hamna 20 sekunder efter i finalstarterna) med minsta möjliga ansträngning. Blev trea av fyra som hann fyra varv i kvalet (totalt var det 19 startande). Första och andra finalrundorna, där fem+fem längst bak slogs ut, joggade jag runt eftersom jag hade sånt försprång från starten (några andra tog i mer, så jag var sexa respektive fyra i mål). Tredje, när femman-åttan åkte ut, tog jag med facit i hand i lite för mycket. Jag tyckte att jag skymtade femman (jag låg trea där), men hade säkert 15 sekunders marginal i mål. Jag var ändå rätt oberörd inför finalen med fyra löpare kvar. Planen var att bita sig fast i rygg på Ola Hellström (@cyclepro3), som hade varit i ledning från första kvalvarvet, men han stack som en galning, och inledningsvis hade jag även fem meters lucka till tvåan Tomas Karlsson (Vretstorps IF). Halvvägs in på varvet kom jag ikapp och över två motocrosshopp smet jag om och kunde sedan skapa en lucka på de knixiga stigarna. Sista 300 meterna kändes det som om jag tog in på Ola också (kanske hade han slagit av på takten som säker segrare; men han skrev i alla fall på Instagram att det var den tuffaste tävlingen han gjort på länge). I mål skiljde hur som helst fem sekunder, han hade 7.33, jag 7.38 (mer än minuten snabbare än något av mina sju första varv under kvällen). Fick ett av löparkarriärens finaste priser för andraplatsen, en unik glasplakett!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Nummerlapp på för andra dagen i rad, och Zinkgruvan #runofmine startade mindre än 16 timmar efter målgång i Fjugesta i går. Lite lätt slitna ben fick man därmed räkna med, men vilken rolig tävling det blev ändå! Två platta kilometer ovan jord följdes av tre rätt ned i en gruva (350 meter under jord, så snittlutningen var 11,67 procent), runt en vändpunkt och så upp och tillbaka. Vågade inte haka på en tätgrupp om nio herrar och en dam (Johanna Eriksson, Motala, som tog SM-brons på 10 000 meter för två veckor sedan) ut från start, utan höll just över fyraminuterstempo till gruvmynningen. Därifrån var det jäkligt lurigt att sätta tempot utför. Hur hårt vågar man gå, hur mycket slår man sönder benen, hur kommer det kännas när man vänder? Facit blev 17.49 till vändpunkten (tre kilometer rätt utför på just över 9.30). Ändå kändes benen fina och fräscha när jag vände, och på första 500 meterna uppför tog jag tre man. Hade pulsen under kontroll och var aldrig nära att behöva gå (jo, uppförslöpning är ju lite av min grej), kilometerna upp på 6.34, 6.58 och 7.13 (men sista kilometern var nog 1 200 meter, fick förlita mig på opålitliga kilometerskyltar eftersom gps:en inte vill jobba i gruva). Efter några sega hundringar när det planade ut ovan jord fick jag till en hygglig spurt (3.45 på sista kilometern) och gick i mål på 45.50, som sjua av 137 herrar (åtta totalt, då, Johanna slog alla utom tre). Bakåt hade jag tre-sex minuter till de tre jag passerade efter vändningen. Riktigt kul tävling i dag igen, tack Zinkgruvans IF för den! Nu är det hårda jobbet gjort, nu inleds två veckors toppning mot @bergslagsledenultra!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Louise Wiker sprang 10 000 meter i numera snart klassiska ALJ open på Stockholms stadion. Jag har inte sett någon resultatlista, men förstår av hennes instagram att hon inte var fullt nöjd med tiden men att hon i varje fall inte valde att kliva av (som på SM) den här gången. Den dubbla friidrotts-VM-löpare från Hällefors fortsätter vägen tillbaka efter fotoperationen i vintras.

Garphyttans mountainbikeorienteringsvirtuos Marcus Jansson, som utan karta på cykeln tävlar för CK Hymer, blev trea i 62 kilometer långa Karlstads XC i dag, bakom bland andra förre Bik Karlskoga-hockeyspelaren Pär Bäcker.

I 100-kilometers-VM i Kroatien låg britten Lee Grantham, som till och från springer för Örebro AIK, bra med i början, men han tvingades kliva av efter 40 kilometer på grund av problem med benen, föranlett av en del strul i träningen senaste tre veckorna. En hel del saknas liveresultaten och det har ännu inte publicerats någon officiell resultatlista (kom igen, det är ändå VM!). Men Kajsa Berg, Fritjof Fagerlund och Elov Olsson blev hur som helst bästa svenskar på nionde, nionde respektive tionde plats, och Nikolina Sustic lyckades vinna på hemmaplan (på 7.20) medan Hideakki Yamauchi försvarade sitt guld från två år sedan (VM blev ju inställt i fjol; på 6.28 nu).

View this post on Instagram

I wish I had better news. I stuck to my plan, the pace was easy but something wasn't right with my legs and quickly got worse. I stopped at 40km. I'm gutted but physically fine. I needed to take time off in the last three weeks which meant today was probably a shock for the muscles. I wouldn't have changed the way I ran. The Japanese and South Africans were superb. I'll be quickly back again and despite having to take my shoe laces off myself earlier…with perspective…I'm very close. Massive shout out to Croatia for making a superb event happen, to GB athletics for backing me and to Ant Clark for having the race of his life! Thank you everyone for your support. X #worldchampionships #100km #nike #Intersport #myproteinuk #ultrarunning

A post shared by Lee Grantham (@jungle.vip) on

Helgens höjdare: Fem löptävlingar (superduell i Nora!), rekordstora Bergslagsloppet, VM och SM

1) Löptävlingsbonanza
Inte nog med att det var Stafesten för Unicef i går: I dag, fredag, är det dessutom utslagstävlingen Berga knockout, och i morgon, lördag, är det Norasjön runt, Run of mine, ”Trav”-loppet och Örebro parkrun … Jösses!
Den mest prestigefyllda av tävlingarna är utan tvekan Norasjön runt, halvmaran som är en av hela löpar-Sveriges mest klassiska och som avgjorts sedan 1929 (med ett uppehåll 1936–1959; och sedan 1983 är tävlingen just ett halvmaraton efter att tidigare ha avgjorts på något längre distanser). I år är tävlingen dessutom DM för både seniorer och veteraner. Per Sjögren och Erica Lech är regerande mästare, men ingen av dem är föranmälda till årets upplaga (jag bytte några ord med Sjögren i samband med Kilsbergen trailrun i söndags, där han var funktionär, och det lät på honom som att han på grund av skadekänningar inte kommer att springa fler tävlingar i år), men det är ändå upplagt för spännande fajter, framför allt i herrklassen: De två huvudkonkurrenterna i långloppscupen, IF Starts Per Arvidsson och Örebro AIK:s Andreas Ingberg är nämligen anmälda (Arvidsson leder cupen och vann Kilsbergen trailrun senast, men Ingberg har 2–1 i inbördes möten den här säsongen och kan nå ikapp om han tävlar frenetiskt i höst), och de båda utmanas också av KFUM Örebros Thomas Chaillou, som i grunden är en snabbare löpare över den här distansen (han gjorde 1.10.50 i Örebro AIK:s halvmaraton i våras) men som inte tävlat så mycket (i varje fall inte på hemmaplan) den här säsongen. Chaillou vann Norasjön runt 2016, på 1.13.12. På damsidan är IF Starts Maria Eriksson huvudfavorit, om det inte dyker in några efteranmälningar, i ett tunnare fält där bara 16 löpare föranmält sig. Jag gissar att klubbkompisen Anna Pettersson kan vara med i kampen om andraplatsen.

2) Bergslagsloppet och mountainbike-VM
Medan regerande mästaren och hemmaåkaren Matthias Wengelin på lördagen kör OS-disciplinen crosscountry vid mountainbike-VM i Schweiz avgörs årets upplaga av långloppet Bergslagsloppet, över 69 kilometer med start och mål i Ånnaboda, på söndag. Arrangörerna räknar med rekorddeltagande, över 500 cyklister till start, och bland toppnamnen finns på herrsidan Emil Lindgren, Dennis Wahlqvist, Johan Norén, Henrik Sparr och Calle Friberg (och örebroaren Johan ”Limpan” Lindbom, som ni kan läsa ett reportage om på na.se under eftermiddagen), och på damsidan Louise Rundqvist och regerande mästaren Emmy Thelberg.
På temat cykel avslutar ju Emilia Fahlin redan i dag, fredag, etapploppet Lotto Belgium tour där hon har chansen att nypa en pallplats i sammandraget (trea inför sista etappen efter att ha varit trea och tvåa på de två linjeetapperna hittills). Fahlin som för övrigt blev uttagen till i Sveriges VM-trupp i dag, läs mer om det här!

3) Långdistans-SM i orientering
Jag gick redan tidigt i veckan igenom alla spännande länsnamn som anmält sig till långdistans-SM, som avgörs söder om Jönköping med kval på lördagen och final på söndagen. Allra mest spännande tycker jag att det ska bli att se landslagslöparna Martin Regborn, Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund, men också Hagabys Filip Dahlgren och Viktor Larsson som tagit stora kliv framåt (eller, i ex-VM-löparen Dahlgrens fall, tillbaka) den här säsongen och som kommer bilda ett hyperintressant stafettlag med Regborn när SM fortsätter nästa helg.

Fahlin på pallen igen – tvåa efter konkurrentens fuling: ”De drog en liten luring …” (Och så gick det i första upplagan av Stafeste för Unicef)

När den andra etappen i Lotto Belgium tour, ett etapplopp på nivån precis under världstouren, avgjordes i går körde Örebrocyklisten Emilia Fahlin hem en tredjeplats efter en lång och hård spurt. När den tredje etappen, över elva mil på en platt men teknisk rundbana med start och mål i Herselt, avgjordes på torsdagen toppade hon det med en andraplats, endast slagen av nederländska Jeanne Korevaar, vars lagkompisar i WaowDeals körde en fuling genom att lägga sig längst fram och slå av på takten genom en av de smala kurvorna med kilometern kvar till mål, så att Korevaar kunde komma iväg i ensam utbrytning.
Fahlin la sig på totalledaren och gårdagssegraren Lotte Kopeckys hjul och spurtade om belgiska över mållinjen, men nådde bara fram till bakhjulet på Korevaar som höll undan till segern.
– De drog en lite luring där. De (WaowDeals) la sig först med laget, och de sista kilometerna var ganska tekniska med småvägar och riktigt skarpa kurvor. Så i en kurva gav de henne (Korevaar) en lucka. Det var så nära mål att inget annat lag var riktigt välorganiserat framme i klungan, så hon kunde hålla undan. Hon körde riktigt starkt för att hålla luckan, men vi var på väg ikapp och flåsade henne verkligen i nacken i spurten, säger Fahlin, som ändå var mycket nöjd med andraplatsen, i ett pressmeddelande.
– Det är en plats förbättring jämfört med gårdagens placering. Nästan … nästan där – men inte riktigt. Jag tycker att det var en häftig avslutning på etappen, om man hade kunnat titta på den. Vilket tråkigt nog inte är möjligt (det görs ingen tv-produktion av Lotto Belgium tour i år). Det var en intensiv avslutning på småvägar, och man var verkligen tvungen att ha en bra position inför de sista kilometerna.
Efter målgång hyllade Fahlin, som så ofta fått agera hjälpryttare åt andra under sina år i Wiggle-High5, sina lagkompisar, och berättade att de bland annat hjälpt henne att komma ikapp klungan igen efter en punktering tidigt på etappen.
– Alla tjejerna gjorde ett riktigt, riktigt bra jobb i dag. De har verkligen varit uppmuntrande, och de har hela tiden varit där och hållit mig borta från vinden. Jag åkte på en punktering, men de såg till att jag kunde ta mig tillbaka upp igen. Det känns riktigt bra att ha ett helt lag som kämpar för en, det är riktigt häftigt och känns väldigt bra.
Efter 72 inledande , och förutom tre sprintbackar rätt platta, kilometer avslutas etappen med tre varv på en 14 kilometer lång rundslinga med tre klassiska backar per varv: Muur-Kapelmuur (1 075 meter med 92 höjdmeter för 9,3 procent; mest känd från Flandern runt), Onkerzelestraat med 44 höjdmeter på 900 meter och Edingsesteenweg med 30 höjdmeter på 700 meter. Och även i det absoluta slutet av den 116 kilometer långa etappen går det uppåt, den sista kilometern brantar det på rejält över gatsten. Det är där kampen om sammandraget ska avgöras. Bonussekunderna för andraplatsen gör att Fahlin just nu är trea, tio sekunder bakom Kopecky och nio bakom Korevaar.
– I morgon är en riktigt hård dag. Jag vet inte hur många gånger vi ska upp över Muur, så jag lär åka hem och studera banan nu. Jag tror att morgondagen kommer bli helt olik de senaste dagarna, och det kommer att bli riktigt tufft. Det är här kampen om totalsegern verkligen kommer att avgöras, säger örebroaren i pressmeddelandet.

Luring från Jeanne Korevaar, i gröna tröjan, gick hem på andra etappen av Lotto Belgium tour, men Fahlin (till höger, i den svenska mästartröjan som hon i morgon får byta mot den gröna poängtröjan) knep andraplatsen. Foto: Anton Vos

I kväll avgjordes den första upplagan av Stafesten för Unicef i Örebro (tidigare Bellmanstafetten och då bara i Stockholm). Någon jättesuccé deltagarmässigt blev det inte (i Stockholm har tävlingen lockat tiotusentals, i Örebro stod det 43 femmannalag på startlinjen i kväll), och jag har heller inte lyckats pussla ihop vilka löpare som tog hem pallplatserna. Ja, att IF Start vann kan vem som helst läsa, men vilka ingick i laget? Tja, jag har i varje fall lyckats pussla ihop (med hjälp av instagram) att Filip Öhrn och Cimmie Wignell (hinderbanelöpningsspecialisten som sprang så bra i Oslo i lördags) sprang två av sträckorna och att Johan Ingjald var ankare (av tiderna att döma lär Cimmie har sprungit förstasträckan, som gick på 16.35, Johan sprang sista på 17.03). Allt som allt efter 5×5 kilometer gick Start i mål på 1.28.36, 1,5 minuter före ett KFUM Örebro-lag som jag inte har några uppgifter om (men hen som sprang förstasträckan gjorde det på 16.23). I laget ”De snabba makaronerna 2.0” tog tredjeplatsen, över åtta minuter bakom start, har jag däremot sett att hinderbanelöpningsspecialisterna Jonathan Kandelin (tvåa i Kilsbergen trailrun i lördags), Martin Bäckström och Sara Forsström sprang tre av sträckorna.