NA:s pulsklocka 2019 – här är kandidaterna (dags att rösta!)

Länk direkt till omröstningen!

När Löpex Sport i våras gick i konkurs var det förstås ett hårt slag även för NA:s och Löpex Sports pulsklocka, priset som går till den främsta prestationen av en länsidrottare i en konditionsidrott under året. Löpex var med från starten, och delade de fyra första åren ut en pulsklocka till vinnaren av priset (min tanke från början, när jag instiftade priset 2014 var att det bara skulle handla om ära, men Löpex gjorde det så mycket mer prestigefyllt). 2018 års pris till Bob Impola blev aldrig utdelat, och hör ingen annan sportfirma av sig och vill vara med på ett hörn kommer NA:s pulsklocka – som priset får heta från och med nu – så återgår det nu till att bara vara ära man vinner. Men, jag tänker hur som helst inte låta priset dö – att inte en enda konditionsidrottare tog plats i kandidatlistan till NA:s guldklocka i år visar ju att det verkligen behövs ett speciellt pris för att lyfta fram konditionsidrottarna.
Efter en hel del tankemöda har jag tagit fram sex kandidater som ni, kära bloggläsare, nu får rösta på. Ni avgör helt själva vem som ska få den sjätte upplaga av Pulsklockan. Här är de ni kan välja på (i bokstavsordning):

Emilia Fahlin, 31, cykel.
Örebrocyklisten var i inledningen av säsongen nära-nära en riktig fullträff på allra högsta nivå, men fick nöja sig med två topp tio-placeringar (och sex topp 25-placeringar) på världstouren innan huvudskadan hon ådrog sig i en träningskrasch i maj såg ut att förstöra allt. Det tog tre månader att repa sig, men när Fahlin var tillbaka var det som om hon aldrig varit borta. Hon var 15:e på VM, topp tio på världstouren och fixade dubbla OS-platser åt Sverige.

Maria Gräfnings, 34, längdskidor.
Karlslundsåkaren vann Vasaloppet Kina, Dolomitenlauf, Tartu maraton, Finlandialoppet, Urga ski marathon och sammandraget i Fis Worldloppet cup under en enda lång framgångsvåg vårvintern 2019. Dessutom blev hon femma i Vasaloppet. Resultat som talar för sig själv. Den tidigare världscupåkaren från Falun fick ett andra genombrott efter att två år i rad dessförinnan ha slutat tvåa i Worldloppetcupen.

Jonas Nilsson, 27, löpning.
2015 sprang han Startmilen på kul – i fotbollströja, klubblös, i motionsklass. Först 2017 kom han med i Örebro AIK och började satsa, i fjol debuterade han på maratondistansen och i höst hotade han Lars Hagbergs 36 år gamla distriktsrekord. En remarkabel utveckling. Personbästana skrivs nu till 2.27.04 på maraton (fyra i distriktet genom tiderna), 1.08.30 på halvmaran (från segern i Åstadsloppet), 32.09,35 på 10 000 meter (från segern i DM) och 15.26,09 på 5 000 meter (som också gav ett DM-guld).

Martin Regborn, 27, orientering.
Hagabyorienteraren har själv sagt att han hade säsongens sämsta form på VM, vilket förstås var en missräkning, men i övrigt gjorde han en riktigt stark säsong. Topparna: Två pallplatser i världscupen (en individuell, en i stafett), totalt fem topp tio-placeringar i individuella lopp i världscupen, karriärens första senior-SM-guld (i sprint) och en tredjeplats i sammandraget i swedish league (en seger i en deltävling). Och så nytt pers på fem kilometer landsväg, 14.41, i Hostruset.

Liduina van Sitteren, 30, löpning.
Örebro AIK-löparen tog ett nytt kliv som löpare 2019 och dominerade hemma i länet. Vann alla sex DM-gulden – från kort terräng upp till maraton – och var snabbaste distriktslöpare i alla 22 (!) lopp i långloppscupen hon ställde upp i. Ett förmodligen oslagbart rekord. Persade i Stockholm marathon (2.54.17) och Göteborgsvarvet (1.20.19) vilket gav 13:e respektive tolfte plats på SM.

Josef Snellman, 35, Lars Drageryd, 30, Leonora Johnsson, 24, och Filip Andersson, 30, löpning.
Hajpen kring att springa hela Bergslagsleden i ett svep snabbare än någon någonsin gjort tidigare tog rejäl fart i somras. Först bättrade Karlskogalöparna Leonora Johnsson och Filip Andersson det gamla rekordet med över elva timmar när de sprang på 75.07 med målgång den 7 juli, sedan slipade örebroaren Lars Drageryd rekordet till 62.22 med målgång den 19 juli och den 8 september dundrade Kristinehamns Josef Snellman (han är alltså inte från länet, men blir nominerad ändå!) på 57.44. Ultralöpning har sällan varit hetare i länet.

Hedersomnämnande: Närmast att bli kandidater, men utan att lyckas klämma sig genom nålsögat, var ledarna Håkan Carlsson (orienteringslandslaget) och Mikael Kroon (medel- och långdistansgruppen i KFUM Örebro) samt idrottarna Elin Schagerström (två junior-VM-medaljer i skidorientering), Jonathan Ahlsson (landslagsdebut, junior-EM i cykel), Marcus Jansson (tre topp tio-placeringar på VM och EM i mountainbikeorientering), Jonatan Gustafsson (SM-finalplats på 1 500 meter inomhus), Axel Ekström (flera starka resultat i världscupen i längdskidor), Erik Anfält (distriktets bästa maratontid på 36 år med 2.24.38 i Rotterdam) och Oskar Andrén (2.34.34 i maratondebuten och några veckor senare världscupdebut i orientering).

Omröstningen hittar du här. Den är endast för prenumeranter och pluskunder på någon av Mittmedias tidningar (till exempel NA, DT, Bandypuls) och stänger som vanligt vid midnatt på nyårsafton.

Alla vinnarna av NA:s pulsklocka
Priset instiftades 2014 eftersom det då hade gått tio år sedan en konditionsidrottare senast fick NA:s guldklocka (Monica Holler 2004), och än har den dystra sviten inte spräckts.
2014: Adam Axelsson, skridsko/cykel, SK Winner/Örebrocyklisterna.
2015: Josefin Gerdevåg, löpning, KFUM Örebro.
2016: Martin Regborn, orientering, Hagaby Goif.
2017: Emilia Fahlin, cykel, Örebrocyklisterna/Wiggle-High5.
2018: Bob Impola, skidor, Karlslunds IF/Team Serneke.

Ekström utanför poängen, Nilsson spände bågen mot distriktsrekord, Danielsson ryckte upp sig och Eklöf mot segern (en bra tredje advent, va?)

Det blev inga världscuppoäng i Davos heller för Axel Ekström, trots att hans favoritdisciplin 15 kilometer fristil stod på programmet. Han fick nöja sig med 48:e plats, 37 sekunder från poäng (topp 30, alltså) och 2.20 bakom segrande norrmannen Simen Hegstad Krüger.
Jag partade med Ekström efteråt, en text ni kan läsa här.

Jag snackade också med Jonas Nilsson efter försöket att slå det 36 år gamla distriktsrekordet i maraton i Malaga i dag. Han låg i fas halvvägs, men orkade inte hålla ryggen han hade behövts och drabbades mot slutet av loppet av en kramp som förstörde allt. Nilsson tappade över tio minuter på andra halvan, jämfört med första, och kom i mål på 2.31.43. 1.10.29 på första halvmaran, 1.21.14 på andra. Att Nilsson gjorde 2.33 när han gick allout för ett toppresultat i maratondebuten i Valencia i december ett fjol och nu var mycket besviken med en två minuter snabbare tid säger rätt mycket om vilka steg han tagit under året (han persade med 2.27.04 i Rotterdam i våras, men fick kramp och klev av i Stockholm marathon).
Fler länslöpare som jag hittat i resultatlistan från Malaga: Martin Duberg gjorde just under 2.57 (pers), David Hedlund gjorde 3.23.33, Fredrik Holm 3.50.50 och Maria Hedlund 2.08.43 på halvmaran. Fyll gärna på i kommentarsfältet om jag missat någon!

På tal om texter jag skrivit … Angående Emilia Fahlins OS-chanser har jag pratat både med SOK och henne själv (om testet av banan, bland annat). Texter som publicerats på na.se under helgen.

Precis som i går var det 16 norrmän överst i listan när skandinaviska cupens premiärhelg i dag avslutades med 15 kilometer i fristil. Jan Thomas Jenssen var snabbast den här gången. Filip Danielsson hade en betydligt bättre dag än i går och blev femte bäste svensk med en 32:a-plats, bara 1.39 bakom Jenssen, 1,2 sekunder från cuppoäng och 21 sekunder från Jonas Eriksson som var bäste svensk (precis före Daniel Richardsson). Totalt kom 155 åkare till start, varav 18 svenskar.

Per Eklöf går mot totalsegern i Julserien, som arrangeras av Arboga OK. I dag följde den rutinerade OK Milan-löparen upp segern i första deltävlingen och andraplatsen i den andra med en vinst i den tredje. 3,5 minuter före tvåan Anton Kruse som liksom trean Jonatan Gustafsson (han som sprang SM-final på 1 500 meter i vintras men som i dag var distanserad av Eklöf med nästan tio minuter i skogen) för KFUM Örebro. Det är mixedtävling, men bästa dam var också från KFUM Örebro; Julia Gustafsson som blev sexa på näst längsta banan (1,5 minuter före Linköpings Elisabeth Ahlgren). Hur poäng räknas och totalsegrare utses har jag inte lyckats läsa mig till, men Eklöf lär, om han inte redan säkrat totalsegern, ha väldigt god chans att göra det när finalen avgörs på annandagen.
I Lindesberg, vilket ju är mer av hemmaplan för Noralöparen Eklöf, dök stockholmaren Martin Larbo, som jobbar i Örebro, upp och vann Lusselunken i Lindesberg nästan fyra minuter före tvåan Axel Thybeck, som springer för arrangörsklubben Lindebygdens OK. Lindebygdens Sofia Carlsson var bästa dam på längsta banan medan Milans Therese Korkeakoski var snabbast av alla på mellanbanan.

Boka 6 maj i Vretstorp för korta terräng-DM – och cykla Sverigecupen framför teven

En dag efter att resten av långloppscupen presenterades har nu även korta terräng-DM fått ett datum: Tävlingen, som i seniorklasserna avgörs över fyra kilometer, kommer att gå av stapeln den 6 maj. Tävlingen kommer att ha start och mål i Folkets park i Vretstorp, och banan kommer att bestå av en slinga i elljusspåret. Tävlingen blir den sjunde i långloppscupen 2020, och den andra DM-tävlingen. Det är fortfarande inte klart var långa terräng-DM kommer att arrangeras den 17 oktober. Liduina van Sitteren och Jonatan Gustafsson är regerande distriktsmästare i kort terräng.
Med korta terräng-DM blir det som vanligt ett fullspäckat löparschema i Vretstorp 2020 (även om Vretstorps triathlon försvann från kalendern inför 2019) med Gallaberget trailrun, Höstloppet och Lucialoppet. Och i närbelägna Östansjö bjuds det ju dessutom Grisrundan, Östansjöloppet och Dovra trailrun (den sistnämnda tävlingen har dock inte bekräftat att det blir någon upplaga 2020).

I dag kom också nyheten att Svenska cykelförbundet skapar en speciell Sverigecup i e-cykling (alltså cykling på trainer, hemma framför teven eller liknande, via Zwift). Fem deltävlingr avgörs 9 januari–5 mars 2020, och vi får väl se hur många länscyklister som lockas ställa upp.
– Vi [hoppas] kunna ha en svensk landskapsmiljö med svenska banor så att folk kan få prova exempelvis Tarrabacken i Båstad eller Klevaliden i Huskvarna, säger Peo Johansson som nationell tävlingssamordnare på förbundet.

Fahlin nominerad till årets Postcyklist – och Sintring kopplar tidigt grepp i Nattcupen

Ingen av landslaglsöparna kom till start heller i den andra deltävlingen av Ullmax vinterserie, även känd som Nattcupen avgjordes i Örebro i går. Deltävlingen var också den sista tävlingen före årsskiftet och den första under årets säsong i mörker.
Tisarens Lovisa Persson och KFUM Örebros Jacob Eriksson tog hur som helst hand om segrarna, men med små marginaler. Persson var bara 17 sekunder före tvåan Emma Ling, Hakarpspojkarna, men hade å andra sidan över 4,5 minuter till godo på trean Josefin Erlandsson, Milan. Ingen av de tre deltog i första deltävlingen, så Uddevallas Malin Widén (som vann då och blev femma på onsdagen) toppar alltjämt totalen.
Eriksson var bara elva sekunder före Hagabys Love Sintring (men över 1,5 minuter före trean Johan Aronsson, Tisaren) på herrsidan. Sintring vann första tävlingen och kopplar därmed ett tidigt grepp i cupen, med 38 av 40 möjliga poäng så här långt.
Efter årsskiftet avgörs ytterligare sex deltävlingar i cupen.

Den här veckan släpptes, senare än tidigare år, kandidaterna i omröstningen om årets Postcyklist, Svenska cykelförbundets mest förnäma utmärkelse. Utmärkelsen har delats ut sedan 1983 (med uppehåll 2003–2011) och ges varje år till den kvinna och den som röstas fram (numera av oss som går in på nätet och röster) som årets mest framgångsrika cyklist. Emilia Fahlin fick priset i fjol, efter dubbla fjärdeplatser på VM, och är efter årets remarkabla comeback efter hjärnskakningen förstås nominerad igen. Hon är en av sex som gör upp om priset på damsidan – rösta gör ni här.

Emilia Fahlin tacksam över stallets starka värvningar: ”Kommer få någon som kan ta lite av pressen att leverera”

I morse gick andra texten (av tre) från min sittning med Emilia Fahlin förra veckan ut på na.se. Men det blev som vanligt ett långt och bra snack med Örebrocyklisten, och inte ens över tre texter var allt nära att få plats. En grej som var lite för nördig för att ta plats i det vanliga nyhetsflödet var den om hur hennes lag, FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope, formerat laget inför nästa säsong (har jag förresten någon gång gått igenom det krångliga sponsornamnet? FDJ är en förkortning av La Française des jeux vilket är Frankrikes motsvarighet till Svenska spel, Nouvelle Aquitaine är namnet på en av Frankrikes 18 administrativa regioner där Bordeaux är huvudstad och Futuroscope är en nöjespark som ligger utanför Poitiers där teamet är baserat, i den norra delen av Nouvelle Aquitaine). Nå, i år var ju Fahlin en tämligen ensam stjärna i laget: I de sju världstourtävlingar hon körde under våren var hon kapten i samtliga, och svarade med att ta stallets bästa placeringar i allihop. Hon var längst fram även i de båda etapploppen som följde, fram till skadan. Därefter var det bara norskan Stine Borgli, som värvades under sommaruppehållet, som lyckades bli bättre än tia i någon världstourtävling (nia i Vårgårda GP, sexa i GP de Plouay) innan Fahlin i slutet av året kom tillbaka och blev nia i Kina.
– Jag fick steppa in i alla på hela spektrumet av race, och till slut på våren blev det lite jobbigt. På varje tävling förväntades jag leverera leverera oavsett om det var spurtartävling eller klättrartävling. Och man kanske inte hade den bästa  uppbackningen på de största tävlingarna, sa Fahlin när jag pratade med henne förra veckan.
Hon är förstås nöjd med att ha kommit till ett lag där hon verkligen får chanser – efter att ha tillbringat fyra av de fem föregående åren i vad som oftast blev en hjälpryttarroll hos Wiggle-High5 – men välkomnar att meriterade danska 24-åringen Cecilie Uttrup Ludwig och rutinerade australiern Brodie Chapman nu är klar för laget.
– Det kommer definitivt bli en förstärkning, för det har varit lite tunt med starka åkare i år. Nu kommer jag kunna få någon som kan ta lite av pressen att leverera. Jag tror att jag och Cecilie kan komplettera varandra. Vi har nog ungefär samma mål under våren, men för att uppnå dem måste vi tävla på olika sätt eftersom vi har olika styrkor. Hon är mer av en klättrare och kommer till exempel att gå för totalen i girot. På vårtävlingarna kommer hon försöka avgöra i backarna, medan jag kommer försöka slita mig med och kommer kunna leverera resultat om det blir en mindre spurt på slutet. Det gör att teamet har ett kort till att spela med och en till som kan göra lite jobb i slutet. Vi kommer få se över schemat och dela upp chanserna, men också vara flexibla under tävlingarna: Hon har chansen i backarna, men går det ihop så är det jag som sitter på det starkare kortet i en avslutning, säger Fahlin och fortsätter:
– Chapman är också väldigt åkstark. Hon kommer med mycket erfarenhet och rutin och har kört i större lag. Det gör att vi har en lite starkare grupp till de tuffaste tävlingarna. Och så kan hon hjälpa till att lära de yngre tjejerna lagkörningen, det blir ytterligare någon att bolla med och dela bördan med.
Kvar i laget finns förutom Fahlin och Borgli också fem franska åkare som är 21 år eller yngre: Marie Le Net, Jade Wiel, Clara Copponi (som fick proffskontrakt i somras), Évita Muzic och Maelle Grossetete, 23- och 26-åriga fransyskorna Victorie Guilman och Eugénie Duval samt australierna Lauren Kitchen och Shara Gillow. Sju franska lagkamrater och dessutom en sportslig ledning (Stephen Delcourt, Nicolas Maire och Cédric Barre) som mest bara pratar franska, alltså.
Hur det går med Fahlins lektioner i det ädla språket?
– Tja, fan … Hehe … Det har fått lida med huvudet i sommar. Det tog verkligen stryk när man var borta. Jag var sämre när jag kom tillbaka än jag var innan, tror jag. De unga, franska tjejerna kan lite engelska, men de är inte jättevassa, det är inte helt bekvämt. Så det blir skönt med ett par internationella åkare till i laget av den anledningen också.
Som jag noterat i de andra texterna kommer stallet att skicka ett lag till tävlingarna i Australien i januari (Tour down under 10–13 januari och världstourpremiären Cadel Evans great ocean road race den 1 februari och kanske kriteriumet Race Melbourne den 24 januari), men Fahlin kommer stanna i Europa för att träna och planerar i stället comebacken till belgiska Omloop Het Nieuwsblad den 2 mars. Stallet har ansökt och beviljats att bli ett fullfjädrat världstourlag inför 2020, vilket innebär övervägande fördelar men också betyder att de inte längre får köra tävlingar på den lägsta nivån inom internationell cykling, vilket innebär att Fahlin nästa år inte kommer kunna köra tävlingar som Setmana ciclista Valenciana, som hon skulle ha kört i år om hon inte hade dragits med sjukdomsproblem i februari.

På lördag kan du springa halva Silverleden – i totalt mörker men gott sällskap (och Fahlin fick nobben vid första SOK-uttagningen)

Silverleden på en dag är ju en av länets finaste löptävlingar (för oss som gillar lång trail), och arrangeras den 27 juni 2020 för sjunde gången. Då springer man, precis som namnet antyder, hela den 64-kilometer långa Silverleden, som är en enda lång rundslinga, i ett sträck, med start och mål vid Hurtigtorpet i Hällefors.  Men redan i helgen kan man få en försmak av Silverleden – och av den härliga atmosfären som loppet bjuder. På köpet får man mörkerlöpning, med pannlampa på de utlovat riktigt vattensjuka stigarna, eftersom ”Silverleden black edition”, som lördagens evenemang kallas, startar 17.00. Det är ingen tävling i ordets rätta bemärkelse, men några kommer säkert försöka springa snabbt. Ett 40-tal väntas dyka upp och ge sig på de ”sista” 30 kilometerna på leden, från Silvergruvan till Hurtigtorpet. Bland dem finns bekanta namn som Marie Dasler, Hasse Byrén, Therese Fjordäng, Ola Backlund, Kajsa Rosdal, Fredrik Berg, Ellinor Eriksson och Nina Eibring. Jag hade själv förstås varit hyperintresserad, om det nu inte varit så att jag jobbade på lördag …

Notera för övrigt att de första svenska OS-uttagningarna inför Tokyo gjordes under onsdagen: 13 individuella idrottare, ett seglingspar och fem lag klartecken. Tre konditionsidrottare fanns med (även om jag skriver väldigt lite om simning på den här bloggen): Gångaren Perseus Karlström, kanotisten Linnea Stensils och simmaren Sarah Sjöström. Ingen Emilia Fahlin så här långt alltså, vilket väl var väntat men ändå lite snålt i mina ögon (med 90 procents säkerhet kommer hon få klartecken under våren). För att tas ut måste hon visa topp åtta-kvalitet, och det tycker jag man får anse att hon gjort under hela säsongen (om vi bortser från sommarens skadeuppehåll), när hon bland annat avslutade säsongen med en niondeplats på världstouren i Kina. Om jag läser reglerna rätt måste SOK hur som helst redan den 15 december bestämma om de ska utnyttja platserna i landsvägscyklingen, som Fahlin säkrade med sina resultat efter comebacken. Jag har sökt SOK för en kommentar kring det, och kommer fortsätta med det.

Regborns rekord och världscuppall, van Sitterens nästanrekord och nya segrar, Fahlins säsongsavslutning och rankningshopp, Schulstads rekord, Nätterlunds klubbyte och nya trailloppet (och lite till)

Blogguppehållet blev ett par dagar längre än jag hade räknat med, men nu är vi igång igen! Jag kommer inte att gå igenom allt som hänt medan jag var borta, men ett par nedslag blir det:
** Först och främst har ju väldigt mycket handlat om Martin Regborn. Förra helgen dundrade ju VM-orienteraren till med praktfulla banrekordet 14.41 i Hostruset, en putsning av hans eget från 2016 med 16 sekunder (trots att han även den här gången fick göra hela jobbet själv, med tvåan Jack Karlsson på behöriga avstånd 45 sekunder bakom; ”Kändes dessutom som att det fanns betydlig snabbare tider i kroppen med lite draghjälp och torr bana”, skrev Regborn på sin blogg). Och sedan följde han upp med att ta karriärens femte pallplats i världscupen (en andraplats i sprintstafett) och säkra en åttondeplats i världscupens sammandrag trots en smärre skandal som kostade ett par placeringar. Dessutom fick Oskar Andrén göra debut i världscupen (han flög på eget bevåg till Kina för att springa PWT och blev på något sätt andrareserv, men fick i slutändan springa alla tre tävlingarna för Sverige, och i tisdagens sprint fick han med sig sina första världscuppoäng), och både Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund fick med sig topp 15-placeringar.
** Liduina van Sitteren gjorde som hon brukar och vann även Hostruset på 17.52 (över 1,5 minuter före Petra Hanaeus och Mikaela Kemppi), och följe i lördags upp med att nosa på Karin Forsbergs banrekord på Örebro parkrun. 18.12 gav totalsegern för van Sitteren (sekunden före Erik Jansson), men var två sekunder för långsamt för att ta Forsbergs rekord. Hostruset-lördagen var vana vinnarna Johan Ingjald och Bella Lagrange snabbast runt parkrunfemman.
** Notera också att exil-örebroaren Fanny Schulstad blev tredje bästa svensk i Frankfurt marathon på 2.46.16 (efter fina splitten 1.24.08/1.22.08), personligt rekord med nästan åtta minuter.
** Emilia Fahlin avslutade säsongen med nästan lika bra som hon startade den (senastionellt, med tanke på skadan) och en topp tio-placering (en niondeplats för att vara exakt) i världstourloppet Tour of Guangxi i Kina. MEd det var hon bäst i laget, FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope (som hon kör för även nästa år). På den säsongsavslutande rankningen (som ligger till grund för OS-kvalet där Fahlin behövde vara topp 100 för att ge Sverige platser i både linjelopp och tempo) hamnade hon därmed på 72:a plats (innan kraschen i våras var hon topp 15, men eftersom rankningen räknas på rullande helår tappade hon väldigt mycket när hon var borta i tre månader). Ytterligare fyra svenskar finns på topp 500, men ingen mer på topp 100 (Hanna Nilsson är 125:a och Lisa Nordén 155:a).
** På nyhetsfronten kan det noteras några klubbyten inför friidrottens tävlingsårsskifte om ett par veckor: Mest anmärkningsvärt att Mattias Nätterlund, som ju är igång på allvar med sin satsning efter något års uppehåll, går från Örebro AIK till IF Start. Andreas Österlund, Therese och Fredrik Fjordäng och Anders Frisk går samtliga från ÖAIK till Vretstorp och Jacob Halvarsson lämnar Karlslund för Örebro AIK.
** Dessutom kan vi konstatera att lördagen den 9 november just blivit ännu mer packat av löptävlingar: Förutom sedvanliga Örebro parkrun 9.30 och sedan tidigare annonserade Höstloppet i Vretstorp 11.00 och Markanatten i Markaskogen 16.30 kommer nu även Örebro 3K Trail i Random events regi klockan 14.00. Ska vi gissa att Johan Ingjald och/eller Rihard Darzins försöker klämma samtliga fyra och klocka in 27 tävlingskilometern den dagen? Jag skulle inte bli förvånad … Nå, den senaste i raden av tävlingar är en, som namnet antyder, tre kilometer lång traillöpning med individuell start och start och mål vid Sörbybacken (själva banan går i Sörbyskogen) i Örebro.
** I morgon väntas fler nyheter då Ola Nordahl och gänget kommer att presentera sina sex lopp 2019 (sedan tidigare har det ju avslöjats att det blir Örebro backyard ultra som vanligt vid Kristihimmelsfärd, Säfsen sommarbackyard och ett par sextimmarslopp, men i morgon väntar mer exakta besked).

Fahlin avslutar säsongen i Kina (och till nästa säsong får hon stark danska som ny lagkompis)

Nu är det helt klart att Emilia Fahlin avslutar säsongen med världstourtävlingen i Kina på söndag. Hennes namn dök upp på anmälningslistan i förra veckan, och i helgen bekräftade hon själv sitt deltagande på instagram.
Tävlingen blir den femte efter Fahlins comeback och totalt den 18:e tävlingsdagen i år (i fjol blev det 53).
Racet heter Tour of Guangxi vilket låter som ett etapplopp, men det har bara lånat namnet från herrarnas etapplopp (lite som när man kallade endagarstävlingen i Paris för ”damernas Tour de France”) som avgörs under veckan. Racet är 145 kilometer långt och har en rejäl stigning med start efter nio mil (den är indelad i två sektioner, inom loppet av en mil tar man först 120 höjdmeter på 2,1 kilometer och sedan 190 till på 4,3 kilometer. I övrigt är det rätt platt. Start och mål  skeri natursköna Guilin, i regionen Guangxi (därav namnet) i sydvästra Kina (50 mil från Hong Kong). Kubanska Arlenis Sierra vann i fjol, med svenska Sara Mustonen på en överraskande tredjeplats
På förhand såg det ut att bli upplagt för en duell mellan ledaren och nyblivna världsmästaren Annemiek van Vleuten och legendaren Marianne Vos om totalsegern i damernas världstour i år – det skiljer bara sex poäng mellan dem och seger i tävlingen ger 200. Men nu kommer inte van Vleuten till start, så Vos behöver ”bara” bli topp 15 i tävlingen för att säkra sin första totalseger.
Fahlin har förstås missat alldeles för många tävlingar för att ha något med sammandraget att göra, Men hennes lag har en topp 15-placering i sammandraget att försvara (och blir Fahlin blir bästa cyklisten i stallet i år om hon tar elva poäng mer än Eugénie Duval som också finns med i laguppställningen). Förutom de båda kör FDJ Nouvelle-Aquitaine Futuroscope med Jade Wiel, Évita Muzic, Victorie Guilman och Charlotte Bravard (samtliga utom Fahlin är från Frankrike).
Några fler svenskar kommer inte till start, men totalt är 17 lag anmälda, och i listan märks förutom Vos namn som Chloe Hosking, Coryn Rivera och Hannah Barnes.
Efter racet sätts den slutgiltiga rankningen utefter vilken OS-platserna fördelas till nästa år, men om ingen rankningsmässig jordbävning sker har Fahlin redan säkrat en svensk plats. Återstår dock att få SOK:s bekräftelse på att de kommer att utnyttja den och skicka henne (och kanske Lisa Nordén för tempoloppet) till Tokyo nästa år.
På måndagen släpptes också det 13:e namnet och andra nyförvärvet till nästa års FDJ-lag: Danska 24-åringen Cecilie Uttrup Ludwig, som lär komma med ambitionen att utmana Fahlin om kaptensrollen. Hon vann GP de Plumelec-Morbihan i somras och tog bergatröjan i Tour of Scotland, men var framför allt trea i Flandern runt. I VM blev det en 30:e-plats.

Regborn kom hem och vann långa terräng-DM på kanontid (och börjar blogga igen!) – och van Sitteren fullbordade osannolika sviten

Martin Regborn kom direkt vem från världscupen i Schweiz och VM-lägret i Tjeckien och efteranmälde sig till långa terräng-DM – där han förstås försvarade sin titel som länets vassaste. Segermarginalen till tvåan Jack Karlsson över sex varv på tvåkilometersspåret i Guldsmedshyttan, totalt alltså tolv kilometer, blev 2.55. Regborn landade på 39.13 (snuskigt bra på en rätt tuff bana med runt 40 höjdmeter per varv) mot Karlsson 42.08. Det hade förstås varit spännande om ytterligare några riktiga kanoner typ Tim Sundström, Markus Bohman eller Jonatan Gustafsson (eller en Per Sjögren i toppform!) varit med, men faktum är att Bohman bara var åtta respektive sex sekunder före Karlsson på korta terräng-DM i våras, så jag tror inte att det hade gjort så mycket skillnad för resultatet … 2017 avgjordes korta terräng-DM på just den där banan, och då gjorde Sjögren – som vann det mesta han ställde upp i det året, bland annat långloppscupen – på 13.52 över två varv och var nästan minuten före tvåan. Den här gången snittade Regborn alltså 13.04 per två varv  – i sex varv … Det säger i varje fall något om prestationen. Terräng-SM avgörs till helgen, och även om det är långt till Umeå och bara två veckor till världscupfinalen i Kina kan man ju hoppas att Regborn spontananmäler sig även dit.
Regborn skriver lite om tävlingen på sin blogg, i det första inlägget på nästan två år.
Om resten av medaljerna var det jämnare, för Michael Welday var bara åtta sekunder bakom Karlsson och två före Wilhelm Bergentz.
Liduina van Sitteren fixade, helt programenligt, säsongens sjätte av sex möjliga DM-titlar i löpning – en förmodligen helt unik svit (hon är alltså bäst på allt från kort terräng via 5 000 och 10 000 meter på bana till maraton). Damerna fick bara springa fyra varv, för åtta kilometer, men hon han ändå springa ifrån motståndarna med över två minuter: 31.36 på van Sitteren, 33.48 på Petra Hanaeus och 34 blankt på Mikaela Kemppi.
En lite märklig detalj är att van Sitteren, som fyllde 30 i januari, var den enda deltagaren på damsidan under 35 år och en av bara två under 45 år. Ja, nu var det förvisso bara 54 löpare till start varav 15 kvinnor, men ändå. På herrsidan fanns det i varje fall sex löpare som var 20 år eller yngre.
Magda Costyson (K35), Dennis Bergström (M35), Dan Bäck (M40), Petra Hanaeus (K45), Arturs Stenbergs (M45), Marie Dasler (K50), Lars Lanneborn (M50), Carina Yngström (K55), Mikael Hansson (M55), Göte Pettersson (M60), Rose-Marie Enmalm (K65), Hans Backström (M65), Ann-Britt Eriksson (K70), Bo Persson (M70), Catarina Wahlstedt (K75), Sven-Olov Dahlgren (M75) och Anders Källman (M80) blev veteranmästare. van Sitteren, Kemppi och Therese Persson blev distriktsmästare i lag för Örebro AIK liksom Regborn, Karlsson coh Bergentz för KFUM Friidrott medan Petra Hanaeus, Marie Dasler och Annica Sjölund blev distriktsmästare i lag för veteraner för IF Start precis som Fredrik Härdfeldt, Kent Mossbäck och Roger Elimä för Örebro AIK.
En kul detalj i sammanhanget är att Maria Eriksson drog en DNS på DM, men ändå blev en segrare på lördagen. Kajsa Rosdal arrangerade nämligen ett traillopp som start på sin 30-årsfest, och där tog Eriksson och Johan Larsson (han på Ryggcenter) hem segrarna. Allt enligt Rosdals Instagram.

Giro dell’Emilia och GP Bruno Beghelli
Vad: Säsongens två sista cykeltävlingar i Europa, på högre nivå på damsidan.
Resultatlista lördag och söndag.
Emilia Fahlins resultat: På lördagen avslutades tävlingen med 200 meters stigning på två kilometer cykling (efter 97 pannkaksplatta kilometer) och där sprack det upp totalt med de starkaste klättrarna längst fram. Fahlin fick nöja sig med 57:e plats, drygt två minuter bakom nederländska Demi Vollering som vann precis före italienska Elisa Longo Borghini. I söndagens varvlopp var 90 cyklister med i huvudklungan där Fahlin blev 30:e, och lagkompisen Eugénie Duval bäst i FDJ med en 13:e-placering. Italienska Marta Bastianelli vann närmast före nederländska Lorena Wiebes.
Notera: Jag har ännu inte hört om Fahlin ämnar avsluta säsongen med de här loppen, eller om hon ska köra den avslutande världstourtävlingen i Kina om två veckor.

Internationell skridskotävling i Inzell
Vad: Säsongsöppning i Tysklands skridskomecka.
Resultatlista.
Adam Axelssons resultat: En 23:e-plats på 37,11 på 500 meter följt av en 26:e-plats på 1.14,05 på 1 000 meter, båda på fredagen. Mer tävlande blev det inte under helgen.
Notera: Axelsson stod över motsvarande tävling förra säsongen, men körde helgen därpå 37,79 på 500 meter vilket alltså gör honom nästan sju tiondelar snabbare den här gången. 37,11 nådde han inte förrän han kom till den snabba isen i Calgary på vårkanten (då var det pers, som de följande veckorna putsades till 36,68). Den här gången blev det dessutom personbästa på öppningen, de 100 första meterna från stillastående, med 10,24. Axelsson är kvar på läger i Tyskland och tävlar även de två närmaste helgerna.

https://www.instagram.com/p/B3SQRPbI_yE/

Kvinnersta backyard ultra
Vad: En backyard ultra, alltså 6,7 kilometer i timmen, med start varje timme, så många timmar man orkar. Just den här tävling var den fjärde och sista deltävlingen i svenska cupen, och avgjordes på grusvägar och stigar strax norr om Örebro.
Resultatlista.
Segrare: Leonora Johnsson, från Karlskoga, vann på 20 varv (”Marathon-Mia” Thomsen klev av som tvåa efter 19) och tog därmed hem cupsegern med minsta marginal före Kåveröds Linda Bengtsson som hade vunnit de tre första cuptävlingarna men nu var tvungen att dra redan efter nio timmar på grund av jobb (elva timmar hade räckt för cupsegern). Danderyds Daniel George vann herrklassen på 31 varv efter att Köpings Krister Hägg-Lahti klivit av efter 30 och Åkersbergas ultraveteran Andreas Falk gett sig efter 29 timmar. George vann därmed också cupen totalt.
Notera: VM-silvermedaljören (i 24-timmarslöpning) Frida Södermark kom med ambitionen att slå svenskt rekord (35 timmar) i sin debut i backyard ultra, men drabbades av maghaveri och fick kasta in handduken efter elva. OS-skrinnaren Nils van der Poel siktade på 100 miles och 24 timmar, men fick det kämpigt med stelheten under den kalla natten och kastade in handduken efter 19. Förre Bik Karlskoga-spelaren och adventure race-räven Fredrik Nylén fick kasta in handduken redan på förhand, på grund av sjukdom. Själv joggade jag runt 17 ”på skoj” och säkrade en femteplats i cupsammandraget.

View this post on Instagram

Jag har ju beslutat mig för att aldrig mer tävla i backyard ultra, så när sista deltävlingen i @svenskacupenibackyardultra avgjordes i helgen var jag bara med så länge det var roligt. Det blev 17 varv. Sedan klev jag av och var väldigt nöjd med mig själv, för att jag inte plågat mig, som förra gången (då det var tråkigt efter 15 timmar men jag fortsatte i 28). Det blev många trevliga samtal och skratt med syrran @theresebratting (andra bilden), cupvinnaren (och tidigare Bergslagsledenrekordhållaren) @leonora_jooo, OS-skrinnaren Nils van der Poel (första bilden), Maria, Jon (fjärde bilden), Christer och Krister och Falk och George och alla andra profiler. Så himla roligt! Det blir minst en backyard nästa år också, men inget tävlande utan just som social upplevelse. Jag slutade på åttonde plats i tävlingen och på femte plats i cupen. Foto: @crossfitmercedes bild fyra), @mormarbra (två och tre), @svenskacupenibackyardultra (ett och fem).

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Talludden trailrun
Vad: 9,8 kilometer trail i skogarna utanför Åsbro, tredje och sista deltävlingen i Ullmax trail tour som avgjorts i länet i år.
Resultatlista.
Segrare: Starka orienterarna Josefin Erlandsson och Rebecka Nylin stod på startlinjen, men Frida Nilsson, som bland annat vunnit Askermountain mudrace och varit tvåa i Tarstaborgsrundan i höst, besegrade dem med 1,5 respektive tre minuters marginal. I cupen var det dock Jessica Korkeakoski, nia på söndagen och 7.10 bakom Nilsson, som drog det längsta strået på damsidan. Bland herrarna var det jämnare. Jonas Andersson vann bara sju sekunder före Jimmy Axelsson, som höll undan till seger i cupen (han hade över nio minuter att gå på).
Notera: Kollega Peter Eriksson var på plats och gjorde ett litet reportage, och där fastnade jag på bild. Kan avslöja att jag blev 51:a av 93 gubbar, men till mitt försvar ska sägas att jag hade drygt elva mils löpning från lördagen men bara två timmars sömn i kroppen.

View this post on Instagram

Jag har ju beslutat mig för att aldrig mer tävla i backyard ultra, så när sista deltävlingen i @svenskacupenibackyardultra avgjordes i helgen var jag bara med så länge det var roligt. Det blev 17 varv. Sedan klev jag av och var väldigt nöjd med mig själv, för att jag inte plågat mig, som förra gången (då det var tråkigt efter 15 timmar men jag fortsatte i 28). Det blev många trevliga samtal och skratt med syrran @theresebratting (andra bilden), cupvinnaren (och tidigare Bergslagsledenrekordhållaren) @leonora_jooo, OS-skrinnaren Nils van der Poel (första bilden), Maria, Jon (fjärde bilden), Christer och Krister och Falk och George och alla andra profiler. Så himla roligt! Det blir minst en backyard nästa år också, men inget tävlande utan just som social upplevelse. Jag slutade på åttonde plats i tävlingen och på femte plats i cupen. Foto: @crossfitmercedes bild fyra), @mormarbra (två och tre), @svenskacupenibackyardultra (ett och fem).

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Världscupen i mountainbikeorientering
Vad: Säsongens sista deltävling, i tyska Thalheim, med långdistans på fredagen, mixedstafett på lördage noch sprint på söndagen.
Resultatlistor.
Lokala resultat: Ex-örebroaren Viktor Larsson blev sexa i långdistansen (knappt 2,5 minuter från pallen), 19:e i sprinten och åtta i mixedstafetten tillsammans med Nadia Larsson och Sebastian Svärd. Därmed slutade han på 13:e plats i världscupens sammandrag.

https://www.instagram.com/p/B3NW5BWAEUs/

Toughest Göteborg
Vad: Ett av Sveriges största hinerbanelopp.
Resultatlista.
Lokala toppresultat: Nej, ingen från länet slog sig in på topp tio.
Notera: Flerfaldiga SM-guldmedaljören, Finnkampenvinnaren och EM-deltagaren Elin Östlund gjorde OCR-debut (?) och tog sig runt på respektabla 1.58.03, som 265:a i motionsklassen.

Örebro parkrun
Vad: Den 124:e upplagan av det kostnadsfria femkilometersloppet som återkommer varje lördagsmorgon.
Resultatlista.
Snabbast den här veckan: Det var Bella Lagrange, på 22.08 och Philip Sander på 18.30.

Helgens höjdare – löparfester, Fahlins final (?) och Axelssons premiär

1) Tre löparfester
På lördag avgörs både Kvinnersta backyard ultra och långa terräng-DM (plus förstås Örebro parkrun), och på söndag är det dags för Talludden trailrun (och dessutom pågår ju förstås ultran fortfarande). Under veckan har jag publicerat förhandskollar runt alla tävlingarna, så det är bra att följa länkarna ovan.

2) Dubbla tävlingar för Emilia Fahlin
I lördags avgjordes VM, men Emilia Fahlin – som hade linjeloppet där som blott andra tävling efter comebacken – fortsätter säsongen. Åtminstone över den här helgen. Det bjuds dubbla tävlingar i Italien (jag skrev om dem i går), och eventuellt blir det här avslutningen på året. Det finns en tävling kvar på programmet – världstourfinalen Tour of Guangxi i Kina den 20 oktober (som inte alls är ett etapplopp utan som bara ärvt namnet från herrarnas tävling, som är det) – men Örebrocyklisten har ännu inte tagit något beslut om hon kommer att köra den eller inte.

3) Adam Axelssons säsongspremiär
Förra säsongen kom ju Adam Axelsson tillbaka oväntat strakt efter en lång, lång period av sjukdomsbekymmer och persade gång på gång i slutet av året. Sedan dess har den OS-satsande skridskotalangen, som kommer från Kumla men bor i Örebro och tävlar för Örebroklubben SK Winner, kommit med i det norska elitlaget Team Sprint, och av deras uppdateringar i sociala medier att döma har det gått rätt bra under försäsongsträningen. I helgen är det examen, eller i varje fall ett första test, när Axelsson ställer sig på startlinjen i Max Aicher arena i Inzell, där VM avgjordes i februari. Axelsson är anmäld till både 500 och 1 000 meter på fredagen och till ett nytt 500-meterslopp på lördagen. Resultat kommer förmodligen gå att hitta här. Axelsson har faktiskt redan gjort ett lopp i år, 37,60 på 500 meter vid en sommartävling i norska Hamar i början av augusti, vilket egentligen inte kan jämföras med något annat än att han var sju tiondelar snabbare än på samma tävling i fjol (perset är nästan sekunden snabbare, men från snabb is i Calgary och under en period på året då han var betydligt mer toppad).