Franzén på pallen i Italien – och Wadköpingsloppet garanterar tävling i Ånnaboda

Jag skrev ju någon rad om Kopparbergsåkaren Edwin Franzéns framfart i långloppsvärldscupen i lördags (78:a av 82 startande i en tio kilometer lång uppförstävling med intervallstart som kanske inte direkt passade honom som hand i handske) – men dagen därpå fick han faktiskt kliva upp på prispallen. Franzén slutade då femma i 23-kilometersklassen i La Venosta (tävlingen i Vallelungadalen som 2019 fanns med i långloppsvärldscupen i en 40 kilometer lång variant) – men blev tvåa i sin klass (vilket bekräftas på hans instagram), men jag har inte till fullo lyckats lista ut om det handlar om någon sorts åldersindelning (Franzén är 22) eller något annat. Han var bara sex sekunder bakom klassegraren Mattia Giusti, Italien, och bara 14 sekunder från pallen i själva loppet. Italienske Lurenzo Busin var i särklass, vann med drygt 3,5 minuters marginal före tvåan. Långloppsvärldscupen fortsätter med La diagonela i Schweiz på lördag.

Wadköpingsloppet är nu mindre än två veckor bort, och bekräftade på måndagen via sociala medier att tävlingen kommer att köras i Ånnaboda i år. Snöläget i konstsnöspåret är så gott att arrangörerna redan nu kan garantera att man slipper flytta som 2008, 2012, 2016 och 2019 utflyttat till Gillersklack, Grängesberg, Filipstad respektive Långberget. Förhoppningen är dock fortfarande att det ska komma rejält med snö så att långspåren i Kilsbergen kan utnyttjas. ”Vi har tagit fram en riktigt rolig bana för loppet den 6 februari. Det finns även en reservbana med start och mål på Ånnaboda skidstadion att ta till om snöläget så kräver”, skriver arrangörerna. Någon karta på tänkt bansträckning är däremot inte publicerad ännu.
På grund av pandemin har arrangörerna valt att sätta ett tak på 500 startande (det finns inga restriktioner som kräver det, det är ett fritt val), och hittills har 58 anmält sig (det är rätt normalt, många anmäler sig sent och det kan mycket väl bli fullt). Bland dem märks lokala snabbstakare som Robert Brundin, Jimmy Axelsson, Viktor Rikner och Mattias Fritz (men även Storvretas Jonathan Hedbys).

Marcus Jansson var vassaste länscyklisten när Sverigecupen i e-cykling (Zwift) drog igång andra halvan av säsongen i kväll. Den regerande mountainbikeorienteringsvärldsmästaren från Garphyttan tog en tolfteplats, 1,6 sekunder bakom segrande Mattias Svensson. Ingen Wengelin eller Ahlsson kom till start.

NA:s pulsklocka 2021 går till Jonathan Ahlsson

2020 var det Jacob Ahlsson som tog hem NA:s pulsklocka, utmärklesen till den konditionsidrottare från Örebro län eller verksam i en länsklubb som under det gångna året utför den prestation eller den rad av prestationer som anses främst och populärast – framröstad av NA:s och Konditionsbloggens läsare. Och när nyårsafton övergick i nyårsdag och 2021 i 2022 – precis på tolvslaget, alltså – stängde omröstningen om vem som skulle få 2021 års utmärkelse – och då stod Jacobs lillebror Jonathan Ahlsson, 19, som vinnare.
Ytterst välförtjänt, förstås. Efter att ha vunnit junior-SM i tempo i fjol gjorde han i år något så ovanligt i en konditionsidrott som att ta hem ett SM-tecken under första säsongen som senior: I landsvägscyklingens kortdistans-SM i Falkenberg i början av juli kom han snabbt loss från klungan tillsammans med Gånghesters Jacob Eriksson, och med 500 meter kvar drog han på en långspurt och knäckte Eriksson. Så pass att han fick en segermarginal på tre sekunder och kunde rulla över mållinjen med händerna sträckta mot himlen.
– Det känns riktigt bra. Det är det största i min karriär. Det firades med kinabuffé och så blir det att umgås med familjen i kväll, berättar Jonathan för NA efter loppet.
Kumlakillen lämnade Örebrocylisterna för Motala AIF inför 2021 och hann, förutom SM-guldet i kortdistans, också med att hålla sig långt hänga på i den långa, vinstgivande utbrytningen på linjelopps-SM (där han till slut blev åtta), ta en fjärdeplats på tempo-SM och köra tre landslagsuppdrag: Tour of Estonia (där han blev fyra i ungdomstävlingen), Baltic Chain tour och EM i Italien (33:a i U23:ornas tempolopp).
2022 blir sannolikt ett ännu mer spännande år eftersom Maif skaffat Continental team-sanktion för sitt lag som nu går under namnet Motala AIF Serneke Allebike. Det innebär att det lär bli en hel del internationellt tävlande – det är aviserat att laget ska inleda i Kroatien i mars.

Till slut måste jag säga några ord om röstningen, som på något sätt spårade ut i slutet, precis som 2015. Det berodde sannolikt på att det verkar ha gått att rösta flera gånger från samma enhet, trots att det skulle vara begränsat. Och osäkerheten i sig berodde på att det ”säkra” omröstningsverktyg som NA tidigare använt har upphört under året och att vi inte ersatt det med något nytt, vilket tvingade mig att improvisera och ta ett osäkert verktyg som jag googlade fram på nätet. När halva röstningstiden var klar ledde Fanny Schulstad tätt före Wilhelm Bergentz, men i det läget hade bara drygt 500 röster inkommit – i slutändan blev det 4 183 (och det är förstås på alla sätt orimligt att sju gånger fler röstar under andra halvan av december). Hur som helst blev det i slutet tätt mellan Schulstad, Ahlsson och Marcus Jansson, och det är omöjligt att säga vem som skulle ha vunnit utan eventuellt ”fusk”. Inget talar för att de som höll på Ahlsson fuskröstade mer än någon annan, så att säga. Vi får utgå från att han är den rättmätiga vinnaren och återkomma med ett bättre omröstningsverktyg i slutet av året.

Röstsiffrorna som de till slut ändå såg ut när de avlästes på nyårsnatten: 1) Jonathan Ahlsson, landsvägscykel, Motala AIF/Maif racing, 1 517 röster, 2) Marcus Jansson, mountainbikeorientering/landsvägscykling, Garphyttans IF/CK Hymer, 1 315, 3) Fanny Schulstad, löpning, KFUM Örebro, 656, 4) Wilhelm Bergentz, löpning, KFUM Örebro/Hälle IF, 337, 5) Jonatan Gustafsson, orientering/löpning, KFUM Örebro, 98, 6) Olivia Hansson, längdskidor, Karlslunds IF, 82, 7) Marie Dasler, löpning, IF Start, 54, 8) Emilia Fahlin, landsvägscykel, Örebrocyklisterna/FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope, 30, 9) Martin Regborn, orientering/löpning, Hagaby/KFUM Örebro, 30, 10) Andrea Svensson, orientering, OK Tisaren, 26, 11) Ellinor Tjernlund, orientering, OK Tisaren, 23, 12) Matthias Wengelin, moutainbike, Länna sport, 15.

Alla vinnarna av NA:s pulsklocka
Priset instiftades 2014 eftersom det då hade gått tio år sedan en konditionsidrottare senast fick NA:s guldklocka (Monica Holler 2004), och än har den dystra sviten inte spräckts. 2014–2018 hette priset NA:s och Löpex Sports pulsklocka och 2014–2017 hade det en riktig pulsklocka (värde 3 000–5 000 kronor) som pris. Från 2018 och framåt har vinnaren bara fått äran. Priset ska gå till den eller de konditionsidrottare (eller den konditionsidrottstränare) från Örebro län eller verksam i en länsklubb som under det gångna året utför den prestation eller den rad av prestationer som anses främst och populärast, och vinnaren utses genom en omröstning bland NA:s och Konditionsbloggens läsare.
2014: Adam Axelsson, skridsko/cykel, SK Winner/Örebrocyklisterna.
2015: Josefin Gerdevåg, löpning, KFUM Örebro.
2016: Martin Regborn, orientering, Hagaby Goif.
2017: Emilia Fahlin, cykel, Örebrocyklisterna/Wiggle-High5.
2018: Bob Impola, skidor, Karlslunds IF/Team Serneke.
2019: Jonas Nilsson, löpning, Örebro AIK.
2020: Jacob Ahlsson, cykel, Motala AIF.
2021: Jonathan Ahlsson, cykel, Motala AIF.

Bröderna Ahlssons stall blir ”continental team” – tävlar i Europa 2022: ”Vill ge de duktiga cyklister vi har en chans att ta sig vidare”

Efter att jag stuckit från jobbet i går ramlade en av årets fetaste konditionsidrottsnyheter in: Det svenska, semiprofessionella Maif racing (som satsat hårt på den nationella scenen sedan 2015) blir Motala AIF Serneke Allebike och uppgraderas till ett UCI continental team. Det är den tredje (och lägsta) nivån för stall inom internationell cykling, men ett jättestort steg uppåt för ett lag som tidigare mest tävlat i Sverige. Och varför det har stort genomslag i länet? Jo, framgångsrika Kumlabröderna Jacob och Jonathan Ahlsson har båda förlängt sina kontrakt med teamet och kommer att finnas med på resan som startar 2022 (Jacob har tävlat för Maif i tre år, Jonathan i ett).
– Vi vill ge de duktiga cyklister vi har en chans att ta sig vidare och så som vi ser det är enda chansen då att starta ett continentallag och genom det komma ut på tävlingar tidigt på våren i Europa för att få chansen till de stora tävlingarna under säsongen, säger Mats Harring, som tillsammans med Lars Wahlqvist kommer vara sportdirektör för laget, i ett pressmeddelande.
Lag på continental team-nivån har inte tillgång till de största tävlingarna, men till många av de mindre runtom i Europa.
– Så här på slutet av året och planeringen måste jag säga att vi fått till ett väldigt bra tävlingsprogram utefter de förutsättningar och budget vi har. Vi börjar i Kroatien i mars och sedan blir det tävlingar i både Sverige och våra nordiska grannländer med några svängar ut i övriga Europa, säger Harring och Wahlqvist i pressmeddelandet.
”Kroatien i mars” kan betyda Trofej Umag (Umagtrofén) den 2 mars, Troej Porec (Porectrofén) den 6 mars och/eller etapploppet Isatrsko proljece (istriska vårtrofén) 10–13 mars.
Jacob Ahlsson vann SM-guld i tempo i fjol och var tvåa i år, var 15:e på U23-EM i tempo i fjol och körde för landslaget i Tour of Estonia i år. Jonathan vann junior-SM i tempo i fjol och kortbane-SM som förstaårssenior i år. Han var 14:e i tempoloppet på junior-EMi fjol och 33:a på U23-EM i år, och representerade dessutom Sverige i Tour of Estonia (där han slutade fyra i ungdomstävlingen) och Baltic chain tour.
Förutom bröderna har Lukas Vernersson, Niklas Jagerstål och Samuel Lord förlängt kontraktet med Maif medan Anton Dahlbom (som tillhörde CK Bure men gjorde ett inhopp i Maif i år), Linus Eriksson Kvist (från Team IBT-BH Carl Ras), Richard Larsén (från Team Tre Berg), Hugo Lennartsson (från Flanderscolor Galloo team, Filip Mård (från Svealand cyclin team) och Edvin Lovidius (från Leopard Pro Cycling) är nya i laget. Mest noterbart är förstås att Hugo Forssell, som vann både tempo-SM och Sverigecupen, inte finns med i listan över namnen. Den 12 december avslöjade 22-åringen från Linköping på instagram att han kommer att lämna Motala: ”Nästa år väntar alltså nya och mycket spännande utmaningar som jag kommer presentera här inom en snar framtid.”

Sju av åtta OS-platser fördelade – Ekström får ladda om för skandinavisk cup i Falun

Efter att ha pratat med Axel Ekström på höstkanten hade jag stora förhoppningar på att få skriva om framgångar den här säsongen (och han lär naturligtvis haft minst lika stora förhoppningar om att prestera sådana), men det har gått rekordfort från stora förhoppningar till att säsongens huvudmål ett efter ett fallit bort. Efter mindre bra prestationer i Sverigepremiären i Gällivare (24:a i det klassiska loppet, sexa i fristilen), Sverigecupens premiär i Bruksvallarna (elva i enda distansloppet trots att ett gäng svenskar då var iväg på världscup) och skandinaviska cupens premiär i Beitostølen (49:a och åttonde svensk i det klassiska loppet, 33:a och femte bästa svensk i fristilen) så har Klockhammarsonen inte kommit ifråga för någon världscuptävling, och han kommer heller inte att få åka Tour de ski, trots att Marcus Grate, Johan Häggström, Leo Johansson och William Poromaa avstår etapploppet som startar i Lenzerheide den 28 december.
I dag stod det klart att den kvartetten och Anton Persson (som åker Tour de ski) kompletterar sedan tidigare uttagna Jens Burman och Oskar Svensson i den svenska herrtruppen till OS. Därmed finns bara en plats ledig, och för den lär Calle Halfvarsson vara huvudalternativet om han hittar någon form av … form. Även han kör Tour de ski, liksom Burman, Svensson, Persson, Viktor Brännmark, Gustaf Berglund och Eric Rosjö.
Nästa större tävling för Ekström – och åkare som Filip Danielsson, Markus Johansson och Adam Gillman – blir istället skandinaviska cupen i Falun 7–9 januari.

Jag skrev förresten några rader om uttagningen av svenska truppen till VM i e-cykling, zwift, häromdagen. Den presenteras i morgon, onsdag, 9.00 och inget annat. Matthias Wengelin, mountainbikemästaren som varit bäste länsåkare hittills i vinter i den virtuella cykelvärlden, blev 20:e i gårdagens Sverigecuptävling, där i stället Almbys Johan ”Limpan” Lindbom höll sig längst framme och tog en åttondeplats, mindre än sekunden bakom segrande Martin Lindqvist. Wengelin är nia i sammandraget efter fyra av åtta deltävlingar, Lindbom 19:e.

DNS när Gillman skulle följa upp succén – men stark start på Zwiftsäsongen för Wengelin

Det blev ingen chans för Adam Gillman att följa upp lördagens succéresultat i Idre, då han blev fyra över tio kilometer i fristil i den nationella tävlingen i Idre. Garphytteåkaren kom nämligen inte alls till start i dagens 15-kilometerslopp i klassisk stil som vanns av Simon Andersson, Falun-Borlänge (oklart varför, men i de här tiderna ligger det ju nära till hands att tro att det berodde på sjukdom).
Elin Törnqvist fortsätter däremot att visa finfin form och var sjua i den äldre juniorklassen, D20, som körde tio kilometer. Segrande Märta Rosenberg, Duved, var i särklass där, nästan tre minuter före Törnqvist som däremot bara hade 50 sekunder upp till fjärdeplatsen. Klubbkompisen Anja Andersdotter var 14:e i samma klass, knappa minuten bakom Törnqvist, och Alfons Wedin var 13:e, drygt 2,5 minuter från segern och drygt en minut från en pallplats, i den yngre juniorklassen H18 (som körde 15 kilometer). För juniorerna var tävlingshelgen i Idre premiär i Sverigecupen som fortsätter med tävlingar i Skellefteå i mitten av januari och i Ulricehamn i början av februari och som avslutas i Sollefteå i början av april. NA sänder både tävlingarna i Skellefteå och Sollefteå.

Zwiftsäsongen, eller ska vi säga e-cyklingssäsongen?, har så sakta börjat rulla igång, och i måndags var örebroaren och regerande svenska mountainbikemästaren Matthias trea i en Sverigecuptävling. Han har kört alla tre tävlingarna hittills och ligger nia i sammandraget. Bröderna Ahlsson, som tävlade framgångsrikt i fjol, har inte varit med i år och samma sak gäller Karin Forsberg. I förmiddags kördes en test- och uttagningstävling på banan som VM kommer att avgöras på den 26 februari, och även där fanns Wengelin med i toppen – som femma, fem sekunder bakom segrande Henrik Öijer. De fem svenska platserna (tre på damsidan, två på herrsidan) fördelas under måndagen, och grengruppen på Svenska cykelförbundet kommer att titta både på söndagens tävling, på Sverigecupen och på andra större tävlingar när de tar ut laget.

Impola lägger verkligen av, Smårs cyklar 31 mil med med Rissveds och karlskoging kom in på orienteringsgymnasiet

Själv har jag varit ledig i dagarna tre, men kollegor tog vidare min fundering kring Bob Impolas status i dag och gjorde en intervju där Vasaloppstvåan från 2018 – som är uppvuxen i Kopparberg och tidigare bodde i Fjugesta – berättar att karriären mycket riktigt är över och att han tog beslutet redan i våras, även om marinerats över sommaren. Därmed kan man konstatera att tre bröder Impola som gick på skidgymnasiet i Torsby alla lade av innan de nått 30. Storebror Bill gjorde sin sista säsong som elitåkare 2016/17 (vi minns framför allt när han skulle ha vunnit La diagonela men blev lurad att köra fel av tv-skotern, i ensam utbrytning strax före mål) och tvillingbrorsan Jack Impola har inte tävlat aktivt sedan 2015 (han har därefter agerat vallare i bland annat svenska landslaget). Bob kommer naturligtvis mest bli ihågkommen för den heroiska andraplatsen i Vasaloppet 2018 – som tillsammans med Anton Karlsson andraplats i år och Daniel Tynells 2013 är det bästa en svensk gjort i tävlingen sedan Jörgen Brinks sista seger 2012.

Kristalina Smårs från Nora, mest känd som rekordhållare i totaltid på en svensk klassiker under ett kalenderår (16.02.18 från 2019) men som i höst också trillat in på OCR (i kompisen Siri Englunds släptåg), har under dagen berättat i sina sociala medier att hon ska hänga på OS-guldmedaljören Jenny Rissveds när hon med start på lördagsmorgonen ska cykla 31 mil från Falun (med start 6.00) till Norrköping via Fagersta, Köping och Katrineholm till förmån för Musikhjälpen. Rissveds har bjudit in alla att hänga på den Vätternrundan-långa turen, och alla som skänker minst 50 kronor i projektets namn (oavsett om man cyklar något eller inte) till Musikhjälpen är med i en utlottning av den tröja Rissveds hade på sig när hon vann OS-guldet i Rio.

Häromdagen släpptes också listan på nästa kull med elever som tagits in på orienteringsgymnasiet i Hallsberg via riksintaget (och som alltså ska börja till hösten). Orienteringen på Alléskolan har generellt sex platser per årskull för riksintag och fyra platser för elever/orienterare från regionen. Enda namnet från länet som kommit in via Rig-platserna i år är karlskogingen Ella Laine, OK Djerf (hon var 17:e i en mycket tajt sprint i D15-klassen på ungdoms-SM i Falköping i höstas, bara 64 sekunder från guldet, 41 från medalj och 26 från topp tio). Tittar man på resultaten från årets ungdoms-SM är OK Tyrs Anton Jonsson den som utmärkte sig mest med en bronsmedalj i sprint. Just nu går bland andra KFUM Örebros Hugo Örn och Anton Kruse (i tvåan) och Garphyttans Måns Bergqvist (i ettan) på skolan. Bland de tidigare eleverna märks namn som Jonas Leandersson, Johan Runesson, Lilian Forsgren och Andrea Svensson. Valter Pettersson tog studenten i somras.

Missa inte Örebro parkruns julspecial – det brukar vara årets festligaste parkrun – i morgon bitti. 9.30 som vanligt, och utklädd ska man gärna vara. Det passar bra att ladda upp med Pace on earths podcast där Sveriges parkrun-förgrundsfigur Deri Thomas berättar om hur det hela startade (den släpptes för ett par veckor sedan och hittas här).

Emilia Fahlin tillbaka med laget – men Bob Impola ser ut att lägga av

Sedan Emilia Fahlin ryckte i nödbromsen och först ställde in sitt OS-deltagande och därefter, successivt, resten av säsongen har Örebrocyklisten (av det man kunnat följa i sociala medier och så vidare, hon har inte gett några intervjuer) varit hemma i Sverige. Men i söndags flög hon ned till Spanien för träningsläger i Altea (på östkusten 14 mil söder om Valencia) tillsammans med tolv av de andra 13 cyklisterna i laget (Grace Brown är kvar hemma i Australien). Fokus för teamet är längre turer och att få ordning på tempocyklarna inför 2022, berättar prestationsdirektören (ja, hur fan översätter man det annars?) Flavien Soenen för franska tidningen la Nouvelle République. På fyra första dagarna har Fahlin och gänget bränt av 38 mil och nästan 6 000 höjdmeter och mer lär det bli före hemfärd på tisdag. Ett andra läger är planerat till 27 januari–4 februari, och första möjliga tävlingsdag i Europa är Omloop Het Nieuwsblad den 27 februari.

Bob Impola avslutade ju fjolårets säsong i vredesmod direkt efter Vasaloppet (han hoppade därmed över de tre sista deltävlingarna i långloppsvärldscupen) efter att problemen med det nya skidmärket Kästle som hans, inför fjolåret, nya långloppslag Ed system Bauer team körde på. ”De här skidorna åker jag aldrig mera på. Så känns det nu i alla fall”, sa Impola efteråt, och möjligen var Vasaloppet det sista vi över huvud taget fick se av Impola i stora sammanhang. Trots att han bara är 29 år gammal har beskedet i sommar varit att han lagt av, och även om en comeback givetvis är fullt möjlig så finns han inte med i någon laguppställning inför vinterns säsong och han är heller inte anmäld till långloppscupens prolog i Grönklitt i helgen, med lagtempo på lördagen och ett 33-kilometerslopp på söndagen (allt sänds i SVT). Det är heller inte någon annan länsåkare, för första gången på mycket länge. Långloppscupen fortsätter mjukstarten med nya deltävlingarna Tre cime criterium och Misurina individual tempo 8-9 januari och startar på allvar med La venosta lördagen därpå.

Med i anmälningslistorna – men fortfarande inga svar om Fahlin: ”Vågar inte uttala mig om nästa säsong”

Häromdagen dök några preliminäranmälningar (jag vet egentligen inte varför man gör sådana, men det kanske underlättar arrangörernas marknadsföring att veta vilka cyklister som kommer långt i förväg) inför cykelvåren 2022 upp i mitt flöde i sociala medier: Det franska proffstallet FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope har anmält sina två stjärnor – örebroaren Emilia Fahlin och danska Cecilie Uttrup Ludwig – till fyra av vårklassikerna i Benelux (som samtliga finns med på världstourprogrammet): Flandern runt, Amstel guld race, Vallonska pilen och Liège–Bastogne–Liège. En sådan preliminäranmälan är till intet förpliktigande, men kan i det här fallet kanske ändå tolkas som ett tecken på att teamet räknar med Fahlin nästa vår.
Det har ju varit tyst och locket på sedan Fahlin så överraskande valde att tacka nej till OS (och därefter EM, VM och alla andra tävlingar den här säsongen, efter franska världstourtävlingen La Course den 26 juni som visade sig bli hennes sista). Jag har skrivit hundratals artiklar om Fahlin genom åren, och förstås varit mycket intresserad av vad som egentligen hänt, och jag har givetvis testat att ringa och skickat ett och annat sms under de här månaderna, men jag har förstått att hon vill vara ifred. Kanske för att fundera över framtiden. Och det måste man respektera.
Men i går gick Vårgårda cycling, arrangörerna bakom Sveriges enda världstourtävling, ut med ett pressmeddelande där förbundskaptenen Lucas Persson uttalade sig och där det framgick att Fahlin ”kände sig utbränd” när hon hoppade av OS. I sådana fall inte ett dugg konstigt att även resten av säsongen sedan ställdes in.
– Jag vågar inte uttala mig om hur det blir nästa säsong. Men jag hoppas så klart att hon kommer tillbaka. Hon har ett år kvar på sitt kontrakt med FDJ Nouvelle och jag ser positivt på en fortsättning för Emilia, säger Persson i pressmeddelandet.
Det finns mycket att se fram emot i tävlingsprogrammet 2022 om Fahlin kommer tillbaka. Förutom VM, EM och SM (tre mästerskap som arrangeras varje år) så hålls den första upplagan av världstour-etapploppet Battle of the north (som ersätter Tour of Norway och har tre etapper i Norge, två i Danmark och en i Sverige). Dessutom arrangeras äntligen den första upplagan av det nya försöket med ett Tour de France (1984–2009 arrangerades en stundom rätt blek version av Tour de France för damerna, men nu ska bli the real deal om än över ”bara” åtta dagar), plus den andra upplagan (första på ordinarie datumet på våren) av Paris–Roubaix och så har bland annat Ride-London classique, mitt i den brittiska huvudstaden, tagit sig in på världstourprogrammet.

Regborn världscupfyra i stafett, Dasler veteran-VM-femma på drömtid, Ahlsson tog karriärens störst (?!) seger och så gick det i Hostruset

Det blev andralaget för Martin Regborn och fjärdelaget för Ellinor Tjernlund och topp tio-placeringar för båda när världscupen i orientering i dag avslutades med mixedsprintstafett på gatorna i vykortsvackra italienska vintersportmeckat Cortina d’Ampezzo. Hanna Lundberg och Max Peter Bejmer såg till att Regborn fick gå ut som fyra, 24 sekunder bakom Schweiz (tio sekunder upp till trean, 22 bak till sexan) på sin tredjesträcka – och i mål var Regborn femma. däremellan hade Regborn passerat ett lag (ett mixat nationslag) och passerats av Storbritannien och framför allt Norge, där världscupvinnaren Kasper Harlem Fosser sprang ikapp 46 sekunder på täten (22 sekunder på Regborn) och gick ifrån med sex in till växling (35 ned till Regborn som i övrigt gick jämnt med de andra tätlagen och skickade ut Karolin Ohlsson som femma, 27 sekunder bakom Schweiz). Spurtkanonen Ohlsson jagade ned Storbritanniens Megan Carter Davies men fick ge sig mot världscuptvåan Simona Aebersold som fixade sista pallplatsen åt Schweiz.
”Sjabblade bort 20 sekunder direkt för att startpunkten var gömd, men bra lopp efter det”, skriver Regborn i sin träningsdagbok på Strava och tillägger: ”Mersmak på mer sprint nu till nästa år.” Då väntar tidernas första renodlade sprint-VM, i Danmark i slutet av juni.
Lina Strand, Jens Rönnols och Albin Ridefelt såg till att Tjernlund fick gå ut som åtta på sistasträckan, 1.14 bakom täten (och 39 sekunder bakom Regborns lag) och även om Tisaren-löparen tappade Finland så höll hon Sveriges tredjelag stånget och bärgade en niondeplats av 50 startande lag (41 kom i mål utan att ha stämplat bort sig).
I nationscupen räknas dock bara ett lag per land, och där fixade Sveriges förstalag (Tove Alexandersson, Isac von Krusenstierna, Emil Svensk och Sara Hagström) en andraplats bakom Norge, som räckte till totalsegern i världscupens nationscup, knappt tusen poäng före Schweiz (seger i söndagens stafett gav 2 000 poäng).

Jonathan Ahlsson tog karriärens största seger (möjligen näst efter guldet på kortdistans-SM tidigare i somras och det i JSM-guldet i tempo i fjol, men jag skulle nog ändå säga att den här viktorian slår högre) i karriären när han kom loss tillsammans med Victor Hillerström Rundh och sedan vann spurten i Nationaldagsloppet (Markimlinjet) över 155 kilometer (fem varv på en 31-kilometersrunda) i Vallentuna. Inget dumt sätt att avsluta en säsong med, och dessutom innebar vinsten att han klättrade upp på tredjeplatsen i Sverigecupens sammandrag där klubbkompisen (i Motala AIF, som Kumlabröderna Ahlsson numera tävlar för) Hugo Forssell redan säkrat titeln och där storebror Jacob Ahlsson (som ju vann Falkenloppet i går) trots en poängfri 20:e-plats på söndagen haffade andraplatsen. Tre gånger Motala AIF i topp alltså, och två Ahlsson-bröder bland de tre bästa svenska cyklisterna på nationell nivå 2021. Båda bröderna har gjort otroligt framsteg i år, kort sagt.

Förra helgen blev Erik Anfält bäste M45-löpare i Berlin och den här söndagen följde IF Starts Marie Dasler upp med en femteplats i K50-klassen i veteran-VM (åtminstone kallar arrangörerna det för veteran-VM, men jag är inte på det klara med om det är officiellt sanktionerat från veteranfriidrottens centralorganisation) som avgjordes i samband med London marathon. Men framför allt sprang hon, 53 år gammal och med otaliga löptävlingar i kroppen, hem ett nytt personligt rekord med över tio minuters marginal och gick under drömgränsen tre timmar med marginal: 2.58.04. 1.27.14 på första halvan, 1.30.50 på andra är en fin splitt. och upp till veteran-VM-medalj hade hon mindre än tre minuter (det var fyra brittiskor före, Susan Mcdonald vann på 2.51.27.och upp till veteran-VM-medalj hade hon mindre än tre minuter (det var fyra brittiskor före, Susan Mcdonald vann på 2.51.27.
Även Dasler sambo Fredrik Hartman persade, om än med sekunder i stället för minuter, och gick i mål på 3.03.12. De båda sprang ihop i drygt 30 kilometer, men sista svåra milen fick Hartman släppa och tappade alltså drygt fem minuter (och missade första sub-tre-maran med drygt tre). Han var inte inkvalad till veteran-VM-klassen i M50 (det var inte öppen anmälan utan fanns strikta kvaltider).

Liduina van Sitteren följde upp segern i tiokilometerstävlingen Kretsloppet i Borås i går med en överlägsen seger i hälften så långa Hostruset, den 14:e av säsongens 19 deltävlingar i långloppscupen, på Väster i Örebro på söndagen. I går snittade hon 3.39 per kilometer för 36.12, i dag 3.33 för 17.48. Segermarginalen blev just under 1,5 minuter till klubbkompisen (i Örebro AIK) Tuva Svedin (19.11) på andraplatsen och ytterligare 21 sekunder till Kumlas Åsa Höög på tredje (19.32). Även Elin Vinblad (19.43) gick under 20 minuter, men den större vinnare var Petra Hanaeus som med sin femteplats på 20.04 förstärkte därmed sin pallplats i cupens sammandrag. Sex friska poäng till van Sitteren samtidigt som totalledaren Dasler alltså valde London marathon. Det gör att van Sitteren nu bara är tre poäng bakom (Dasler har räknat nio lopp, van Sitteren sju). Fem tävlingar återstår, och terräng-DM-helgen lär bli avgörande.
På herrsidan gjorde Tim Sundström en nu för tiden sällsynt start och vann sekunden före Per Arvidsson – på 15.49 respektive 15.50. 22-årige Rasmus Ahlgren från Uppsala tog tredjeplatsen på 16.02, medan Hällefors Simon Sveder blev tredje länslöpare på 16.29 (sekunden före Mattias Nätterlund). Även Fredrik Johnsson (16.46), Erik Jansson (16.51), Elias Zika (16.51), Jacob Halvarsson (16.53) och Martin Duberg (16.54) gick under 17 minuter i ett lopp med bra toppbredd och 18 man på 18 blankt eller bättre. Arvidsson låser snart in cupförsvaret i kassaskåp och toppar nu med 22 poängs marginal med 34 kvar att springa om (för tvåan Oskar Hansson i praktiken 32 poäng).

I går deltog länets (”länets”?) förmodligen snabbaste löpare den här säsongen (i varje fall den som besitter högst placering på någon svensk årsbästalista) Linus Rosdal i en tävling på hemmaplan – nämligen den av hans storasyster Kajsa Rosdal anordnade och mysigt småskaliga arrangemang Kajsas trail (Blänkabackens trail) i naturreservatet strax öster om Örebro. Jag såg en resultatlista fladdra förbi med Linus och Lotta Lennartsson på topplaceringarna och idel ädel traillöparadel där bakom, men nu kan jag för mitt liv inte återfinna i nätets skrymslen.

Notera också att Louise Wiker sprang in som tvåa i Hässelbyloppet (hon springer ju för klubben Hässelby sedan många år, även om hon ursprungligen kommer från Hällefors) på 35.38. Det var hennes näst bästa tid på landsvägsmilen i år (på sex försök), och knappt 1,5 minuter bakom segrande 17-åringen Tilda Månsson, Fredrikshofs FIF.

Ungefär lika småskaligt var den femte upplagan av mountainbiketräningstävlingen Svartåtrampen som avgjordes på den nyskyltade mountainbikeleden Sirsjön runt (med lite tillägg för att komma upp i 21 kilometer och få ett bra start- och målområde med hamburgergrill) som avgjordes på söndagsmorgonen. Karlskogas Per Melin vann på 1.05.33 (Stefan Almstedt hade sannolikt vunnit med ett par minuter om han inte punkterat), men största utropstecknet var Elisabeth Bjurenhed som blev totaltvåa, bara 27 sekunder efter, och därmed var snabbaste dam med nästan 23 minuters marginal.

Tyngre dag för Regborn i världscupfinalen: ”Högst mediokert lopp” (och dubbla dubbelsegrar till länscyklisterna)

Martin Regborn lyckades inte följa upp femteplatsen – där han var bäste svensk – i långdistansen tillika världscupcomebacken i torsdags med en ny topplaceringen i medeldistansen som avslutade den individuella världscupsäsongen i dag. Regborn tappade lite här och lite där och var nästan fyra minuter bakom norrmannen Kasper Harlem Fosser, som precis som senast var överlägsen (1.25 före ex-Tisaren-löparen Matthias Kyburz som var tvåa i dag igen, och Regborn var mindre än två minuter från pallen) och därmed säkrade totalsegern i världscupen. Regborn hade fem svenskar före sig, vara fyra inom en minut och sex placeringar. Albin Ridefelt var klart bäst av svenskarna med en fjärdeplats, 2.07 från täten men 1.42 före Regborn.
”Högst mediokert lopp, inga egentliga bommar men fick aldrig något riktigt flyt och gick helt enkelt för långsamt att orientera”, skriver Regborn i sin träningsdagbok på Strava.
damsidan gjorde Tisarens Ellinor Tjernlund, som hade det tufft i torsdags, en riktigt fin första halva av tävlingen och var 25:a så långt, fyra minuter från täten, men tappade drygt sju minuter och 26 placeringar på andra halvan och slutade 51:a – som sexa av nio svenskar. Tove Alexandersson vann med 23 sekunders marginal till Simona Aebersold, som hon behövde ha bakom sig för att säkra sjunde raka totaltiteln.
Ingen länslöpare har deltagit i fler än en av årets tre världscuptävlingar, så totalplaceringarna säger egentligen inget. Men Regborn blev 28:a, Andrea Svensson 35:a, Lilian Forsgren och Jonatan Gustafsson båda 76:a och Ellinor Tjernlund 94:a (93 tog poäng, så alla som ställt upp i världscupen utan att ta poäng blev klassificerade där bakom).
I morgon avslutas världscupsäsongen definitivt med en mixedsprintstafett dit lagen ännu inte tillkännagivits.

Örebroarna Matthias Wengelin och Axel Lindh har ju i mångt och mycket krossat motståndet i de svenska mountainbiketävlingarna i år, och avslutade på snyggast tänkbara sätt genom att bli etta och tvåa i Lidingöloppet mtb. tillsammans med tre andra cyklister kom de loss i täten på den 30-kilometersslinga som man normalt springer, och i mål noterades de för samma sekund men med Wengelin före. Axels lillebror Vilgot Lindh, som inte har någon Örebrokoppling, blev trea, sekunden bakom.

Samma succé gjorde Kumlabröderna Jacob och Jonathan Ahlsson i säsongens näst sista tävling (den sista är finalen i Sverigecupen, Nationaldagsloppet i morgon), det tio mil långa Falkenloppet i Nynäshamn. Jacob kom loss i tät och vann sju sekunder före en mindre grupp där Jonathan spurtade in som tvåa.

Jag skrev ju för några dagar sedan att jag inte hittat Liduina van Sitteren i någon startlista inför helgen – och det är högst ovanligt när det gäller Örebro AIK-löparen. Men i dag dök hon upp i tiokilometers-landsvägsloppet Kretsloppet i Borås och sprang hem segern på 36.12, fyra sekunder före Hälles Michelle Schnellbacher. Vi får se om hon också kastar in en efteranmälan till Hostruset hemma i Örebro i morgon.
Petra Hanaeus (20.37) och Maria Nagle (21.51) värmde upp inför den tävlingen med Örebro parkrun och var förstås snabbast, liksom Niklas Hasselwander (18.46) och Rihards Darzins (19.10) på herrsidan.