Försvarade tröjan efter hård kamp: "Benen helt jäkla döda"

Det blev en hård midsommarafton för Adam Axelsson, 19. Inte nog med att Kumlakillen tvingades gå upp 5.00 för att hinna förbereda sig för starten i Solleröloppet 7.00 – tävlingen blev också precis så jobbig som han förberett sig på. Den numera mest på skridsko satsande multitalangen hade nämligen i princip inte hunnit trampa ett enda träningspass sedan Skandis GP för över en månad sedan, och Solleröns 140 kilometer är inte direkt snälla mot cyklisterna med sina beryktade backar. Trots det lyckades Axelsson köra in på sjunde plats och försvara ledartröjan i den svenska seniorcupen.
– Vi körde två varv, först ett längre på elva mil och sedan ett kortare på tre. Det var en grupp på tre personer som gick iväg redan efter sju mil, men jag man kan ju inte gå med på alla attacker och jag trodde inte att den utbrytningen skulle hålla, så jag gick inte med, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
– När vi kom in till varvningen efter elva mil var det ytterligare två som gick iväg, och de hann ikapp de andra tre. Den utbrytningen hade det varit jäkligt bra att komma med i, men jag var inte beredd när det hände och hade inte så mycket krafter kvar. Sista tre milen var benen helt jäkla döda. En av dem som kom iväg där var Kristian Wejshag, som är tvåa bakom mig i cupen, och det var han jag skulle bevaka och försöka ha bakom mig. Nu kom han i stället iväg och spurtade hem segern. Men jag var så trött där, och när vi kom till spurten visste jag inte ens om jag skulle orka resa mig ur sadeln. Men jag lyckades bli tvåa i klungspurten och sjua totalt. Det får jag vara riktigt nöjd med, med tanke på hur det kändes och vad jag hade för förväntningar på förhand.
Wejshag tog in 18 poäng på Axelsson i sammandraget och är nu bara 33 bakom (ställningen ännu ej uppdaterad på länken). Redan på måndag drar Axelsson till Norge för första träningslägret inför skridskosäsongen, med sitt nya lag Norges Skøyteakademi, under tränaren Jeremy Wotherspoon (läs mer om samarbetet i söndagens NA, papperstidningen, som går att köpa som e-tidning på na.se), och Axelsson står därför över cykel-SM som avgörs just på Sollerön den kommande veckan. Men helgen 4–5 juli blir det mer cykel för Axelsson, som ska köra de båda seniorcupdeltävlingarna Södra Hestra Sparbanks GP och Västboloppet i Gislaved.

Någon Bob dök inte upp, så Bill Impola försvarade titeln i Borejoggen i fredags utan större problem. Var 21 sekunder långsammare än vid fjolårets seger men ändå 22 sekunder snabbare än tvåan André Rangelind (han som spurtade hem Värmlands 5 000-meters-DM före Oskar Andrén, om ni minns) Bobs tvillingbror Jack, som liksom Bob bor i Torsby, blev trea, slagen med 48 sekunder. Hällefors Simon Sveder ställde också upp, och kutade in som sexa. I damklassen blev ex-karlskogingen Linda Take tvåa, slagen med knappa minuten av Frida Michold.

Cooperrekord dagen efter studenten: "Berättade inte för någon"

I morgon, på självaste midsommarafton, kör Adam Axelsson klassiska Solleröloppet. Det numera främst skridskosatsande konditionsfenomenet från Kumla leder ju den svenska seniorcupen i landsvägscykel (snäppet under elitklass) efter två av nio deltävlingar och trampar i Dalarna för att behålla ledartröjan. Uppladdningen har varit lite annorlunda. I fredags tog han studenten, i helgen deltog han på Youth olympic camp i Malmö och i början av veckan tränade och testade han tillsammans med klubbkompisen och OS-skrinnaren David Andersson i Trollhättan.
Lördagen i Malmö var extra speciell. Dagen efter studenten fick Axelsson, som finns med i SOK:s utmanarproejkt, både genomföra ett klassiskt coopertest (men trekilometersvarianten i stället för den ursprungliga tolvminutersupplagan) och ett squatjumptest i tre positioner.
– Jag hade sovit fyra timmar den natten och åkt ned till Malmö. Trodde knappt jag skulle gå under tolv minuter, men jag berättade det inte för någon om det där. Och jag sänkte faktiskt mitt tidigare rekord med 13 sekunder, till 11.07. Det gick bra i squatjumpen också, i varianten med fria armar lyfte jag 61 centimeter från marken, berättar Axelsson för Konditionsbloggen.
I Trollhättan (på Rygg- & ledkliniken) blev det enbensstyrketest, en form av enbensknäböj med vikt där explosiviteten mäts.
– Jämfört med i september hade jag gått från 15 till 18 watt i effekt, och det är en ganska stor skillnad (20 procents förbättring på ett drygt halvår). Egentligen är det först senaste året som jag tränat styrketräning på allvar, tidigare har jag levt mycket på tekniken och konditionen. Men nu har jag fått ett styrkeprogram av den här kliniken, och det märks stor skillnad.
I morgon blir det alltså cykel för Axelsson, men sedan skridsko för hela slanten. Tio dagars barmarksträning i Hamar med nya laget Norges Skøyteakademi under Jeremy Wotherspoon från och med måndag. Sedan väntar läger på is i tyska Inzell (6–16 juli) och i Hamar (1–16 augusti).
En längre intervju med Axelsson om den stora skridskosatsningen kommer i NA:s papperstidning inom kort.
Här är för övrigt den kompletta resultatlistan från DM på 5 000 meter.

Fahlins sista lopp gav ny världscuppall

Emilia Fahlin körde i dag sitt lopp på ett bra tag, får man förmoda, eftersom Örebrocyklisten nu en gång för alla ska ta itu med sina ständigt återkommande sjukdomsbekymmer i allmänhet och det senaste halvårets efterhängsna akuta och kroniska bihåleinflammationer i synnerhet. Hur det gick? Tja, hennes brittiska stall Wiggle-Honda lyckades inte ta tredje världscupsegern på sex lopp den här säsongen på den osedvanligt tuffa banan med mål på toppen av en backe som är mer av en vägg (den heter Manayunk wall). Men nästan. Elisa Longo Borghini, som vann Flandern runt i ensam utbrytning i våras, fick ge sig mot brittiska OS-silvermedaljören Lizzie Armistead precis före toppen, men tog andraplatsen. Det där skedde för mindre än en halvtimme sedan, så någon resultatlista har jag ännu inte sett och än mindre har Wiggle-Honda hunnit författa någon pressrelease, men jag förutsätter att Fahlin som vanligt var högst delaktig i förarbetet.
I världscupens medeldistans i Munkedal blev Lilian Forsgren i dag inslängd som reserv i det svenska världscuplaget. Kanske inte helt ultimat för att prestera att ha tre urladdningar på fyra dagar i kroppen, men Fahlin höll ihop hyggligt. Gjorde tre halvminutsbommar enligt det officiella analysverktyget och fem minuter bakom överlägsna Helena Jansson, drygt tre bakom resten av topplöparna. Nu blir det en spännande väntan på VM-laget. Vilken dag den tas ut är inte offentliggjort, men det blir under den kommande veckan.
Tim Sundström valde 800 meter på Folksam challenge i Uppsala, men orkade inte med i spurten. 1.54.46 gav en sjätteplats i heatet, åttondeplats totalt, dryga sekunden över personliga rekordet. Josefin Gerdevåg twittrar om att hon sprungit säsongens första 1 500-meterslopp utomhus också. 4.37, som tar henne in på topp tio-listan genom tiderna i distriktet (hon hade ingen tid registrerad på 1 500 ute tidigare). Har dock inte lyckats klura ut var hon sprang …
I KFUM:s multisporttävling blev Per Eklöf och Henrik Eknor enda lag under två timmar när de korsade mållinjen på 1.56.14, exakt fem minuter före Rasmus Bengtsson och Jerker Lindskog. Trefaldige olympiern Johan Röjler, i par med Peter Knobach, blev trea, drygt tio minuter bakom.. Emma Arland och Anna Kero vann en tuff tätstrid i damklassen med bara 50 sekunders marginal efter över 2,5 timmars tävlande. De tog över ledningen med bara minuter före mållinjen, efter att Pernilla Wedin och Maria Kaivanto varit i ledningen från start (ett tag med över sju minuter). Sofie Gustavsson och Jonas Evaldsson vann en ännu tätare mixedklass bara elva skunder före Katja Nyström och Peter Jellvert. Resultatlistan här.

Stallet till Fahlin: "Trots sjukdomen vill vi ha dig"

På söndag körs klassiska amerikanska cykeltävlingen The Philadelphia Cycling Classic, som för första gången tagit plats på världscupprogrammet. Och mot alla odds står Emilia Fahlin, 26, på startlinjen. I tisdagens NA, papperstidningen, berättade hon nämligen om att de efterhängnsna bihåleinflammationerna slagit till igen, och att hon nu i princip kämpar för att rädda sin karriär. Trots det propsade hennes brittiska stall Wiggle-Honda på att hon före nya sjukdomsuppehållet skulle åka över till USA och köra den här för laget så viktiga tävlingen. Det säger en hel del om vilken status hon har som hjälpryttare till laget stjärnor.
– Jag har varit helt öppen och ärlig mot sportdirektören och lagledaren om hur jag känner mig, men de sa: ”Trots sjukdomen håller du en bra nivå, vi vill ha med dig i laget.” Det är skönt att veta att man har en okej nivå trots allt, samtidigt känns det väldigt surt också, för man skulle vilja vara frisk och få ut ännu mer, kunna vara med och tävla på riktigt själv, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Vad blir det för typ av lopp?
– Det är två–tre backar på varje varv, och målgången är i år flyttad till toppen av den värsta backen. Det är som en vägg, kort och superbrant. Det är en tuff bana, och det blir speciellt med den nya målgången. Tidigare har det varit en tävling för spurtare, nu blir det något helt annat. Det kommer att passa de explosiva klättrarna bäst. Vi har tre som kan tampas om segern i Giorgia Bronzini, Elisa Longo Borghini och Mara Abbott.
Wiggle-Hondas lag är i sanning urstarkt, förutom de fyra nämnda kommer även Chloe Hosking (som tagit två segrar och sju pallplatser i år) och Japans regerande tempo- och linjemästare Mayuko Hagiwara finnas på startlinjen .
Resan är också viktig ur ett annat perspektiv. Efter tävlingen reser cyklisterna i Wiggle-Honda nämligen vidare till Richmond, för att inspektera banorna där årets VM avgörs i slutet av september.
– Sedan flyger jag hem till Sverige för att få ordning på kroppen, säger Fahlin som räknar med ett längre uppehåll från cyklingen (och det kan du alltså läsa mer om i tisdagens papperstidning som fortfarande går att köpa som e-tidning på na.se).

 

Annat smått och gott:
** Resultatlistan från Fjugestaloppet har äntligen dykt upp i sin helhet, och det visar sig att det blev en rätt ohotad seger för Jonas Olofsson. Örebro AIK-löpare sprang de fem kilometerna på 17.28,3, 14 sekunder snabbare än örebroaren Johnny Sellvén som tävlar för Umara SC (en kostnadsfri idrottsförening med medlemmar från hela landet) och ytterligare 21 sekudner före Starts Johan Ingjald på tredjeplatsen. Ingjalds klubbkompis Gabriella Eliasson tog hem damklassen på 19.40,7, 37 sekunder före Hagabys Elin Winblad och nästan minuten före Starts Maria Eriksson (som tog andra pallplatsen på tre dagar efter Rallarrundan). Eliasson klev i och med segern därmed förbi Josefin Gerdevåg och är ny tvåa i långloppscupen. Haben Kidane och Mikaela Kemppi toppar alltjämt trots att de inte fanns med i Fjugesta.
** Hallsbergslöparen Lilian Forsgren får efter gårdagens succé äran att inleda för det svenska förstalaget, som ser ruggigt toppat ut, när säsongens första sprintstafett i världscupen i orientering avgörs i och kring Fredriksten, den vackra fästningen i norska Halden, i morgon, fredag. William Lind springer andrasträckan, Jonas Leandersson tredje och Helena Jansson avslutar för Sverige. De två sistnämnda med VM-guld på meritlistan. Forsgren kommer ha bland annat Maja Alm och Julia Novikova emot på första sträckan (och Rahel Friederich som sprang första sträckan när Schweiz tog VM-guld i den nya disciplinen förra året), så det gäller att hålla tungan rätt i mun. Örebrolöparen Martin Regborn, som nu har två chanser på lika många dagar att visa att han ska ha en plats i det svenska VM-laget, springer andrasträckan i det svenska tredjelaget. Redan VM-kalra Annika Billstam öppnar där, Oskar Sjöberg och Helena Karlsson avslutar.
** Skriver om banändringarna i Örebro triathlon här, och mycket, mycket mer inför tävlingen i morgondagens papperstidning. Där har jag intervjuer både med Bibben Nordblom och Morgan Pätsi.
** Tisarens Oskar Andrén satsade i kväll på att göra en Per Sjögren, och ledde (utom tävlan, naturligtvis, men ändå) Värmlands distriktsmästerskap över 5 000 meter i 4 600 meter (åtminstone om man får tro hans egen Twitter). Götas André Rangelind spurtade hem loppet på 15.47,41 (helt enligt plan att inte attackera Andrén förrän sista 400, enligt Sysslebäckkillens blogg), halvsekunden före klubbkompisen Anders Eriksson. Men Andrén bet ifrån och höll tredjeplatsen, i mål på 16.00,38. Ex-karlskogingen Linda Take, som vann Karlstads vårrus häromsistens, tog för övrigt DM-guldet i damklassen på 18.59,27.

Berg mot toppen i ny sport

Grythytttesonen Fredrik Berg, 26, nådde Sverigetoppen i den tämligen konditionskrävande motorcykeldisciplinen enduro, och krönte den karriären med två SM-guld innan han i stället började satsa på mountainbikecykling – och visade sig vara en riktig talang (talang för träning?). Och nu närmar han sig Sverigeeliten i den nya idrotten också, redan förra säsongen var han femma på maraton-SM.
I helgen nådde han säsongens bästa resultat hittills, i Fredrik, som tävlar för Kvänums IF och Team Evalds.se och blev fyra i herrarnas eltikalss totalt när Borlänge tour avgjordes över tre dagar med etapper över sprintdistans, olympisk crosscountrydistans och shorttrack.
Annars är ju Almby den stora lokala mountainbikeklubben med 26 (!) cyklister på plats i Borlänge (dock ingen Linda Meijer den här helgen, hon stod över efter förra helgens segrar). Räknar hur som helst med mer mtb på konditionsbloggen framöver!

På väg mot fjärdeplatsen.  Foto: Privat
På väg mot fjärdeplatsen. Foto: Privat
Fredrik Berg precis utanför pallen i Borlänge.  Foto: Privat
Fredrik Berg precis utanför pallen i Borlänge. Foto: Privat

 

 

Fahlin om succén: "Glad att jag lyckats spela en bra roll"

Nu har jag fått tag i Emilia Fahlin, som startade resan till Europa direkt efter succétävlingen i världscupen i söndags och därför inte kunde höra av sig förrän morgonen därpå. Bättre sent än aldrig, tycker bloggen!
Så här berättar Fahlin om hur hon var med och hjälpte lagkompisen Giorgia Bronzini till segern i Tour of Chongming islands world cup:

– Tävlingen bjöd inte på några större överraskningar än väntat, det brukar bli klungspurt och så var det i år också, kontrollerat speciellt av Hitec som hade Kirsten Wild som största favoriten. Vi hade en mer öppen spurttaktik då vin te hade lyckats få till någon vinst dagarna innan, och lyckades äntligen få hem segern när Giorgia var först över linjen, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur summerar du veckan som helhet?
– Världscupen var vårt stora mål och vi såg touren som ett test av hur vi skulle kunna världscuptävlingen. Så det var enorm glädje i laget efter att vi vann det viktiga racet! Annars har det varit en bra vecka med superbra lagkörning och övning på spurttåg, och jag är glad att jag lyckats vara med och spela en bra roll i dessa. Det är inte alltid lätt att vara uppe och framme i spurtkaoset, speciellt inte på en så ”lätt” bana som i Kina då det är så platt och snabbt.
Vad händer nu?
Det är tillbaka till Europa nu och nästa två tävlingar för mig blir i franska Plumelec 29 och 30 maj (La Classique Morbihan respektive Grand Prix de Plumelec-Morbihan Dames, två tiomilslopp på 1.2-nivå, den tredje nivån i internationell cykling under världscuploppen 1.1-loppen).. Sedan bär det av på ännu en lång resa mot Philadelphia och nästa världscup den 7 juni.

Gerdevåg om andra SM-bronset: "Första var många gånger större"

Delad glädje är dubbel glädje, brukar det ju heta. Men att bli trea av svenskarna i Stockholm marathon, en av Sveriges största löptävlingar, är förstås ändå betydligt större än att hålla Hässelbys B-lag och Sävedalen bakom sig på den udda distansen 3×1 500 meter på ett regnigt, blåsigt, gråtrist Sollentunavallen. Så, nog förstod jag vad Josefin Gerdevåg skulle svara nära jag frågade KFUM Örebro-löparen om skillnaden mellan hennes första SM-guld (maraton 2012) och hennes andra (som alltså kom i dag).
– Det var förstås många gånger större, men det här var också kul. Vi var ju lite chockade att det räckte till pallen, säger hon till Konditionsbloggen.
Så sent som på lördagen såg det ju nämligen inte ut som om KFUM över huvud taget skulle komma till start. Rebecca Högberg fick halsont och feber och kastade in handduken tidigare i veckan. Lotta Lennartsson slog upp en fotskada och tvingades bryta lördagens 4×800-meterslopp. Och Louise Sundström kunde inte stanna och springa på söndagen.
De två kvarvarande lagmedlemmarna, Gerdevåg och Erika Bergentz, funderade på att springa de två första sträckorna och kliva av, men föreningen ringde in 15-åriga talangen Lisa Brorson. Och det slutade alltså med succé. Bergentz var tvåa till första växlingen, Gerdevåg trea till andra och i ett lopp med väldigt stora marginaler kunde Lisa hålla undan och säkra bronset, 66 sekunder bakom Hässelbys A-lag på andraplatsen (Lidingö tog silvret med 4,5 sekunders marginal) och 21 sekunder före Hässelbys B-lag på fjärdeplatsen. Gerdevåg kutade på Bergentz kutade på 4.47,1, Gerdevåg på 4.44,8 och Brorson på 5.26,2 för sluttiden på 14.58,07.
– Det var för kallt för bra tider, konstaterade Gerdevåg som ändå var väldigt nöjd med medaljen.
– Vi trodde inte att det skulle bli så här bra. Vi hade inga förväntningar alls på Lisa, men hon sprang jättebra.
För Gerdevåg var det alltså andra medaljen i senior-SM-sammanhang (hon har ju dessutom två–tre fjärdeplatse [beroende på hur man räknar gårdagens brutna lopp] bara i år), för Bergentz (som hunnit samla en del i veteransammanhang) och Brorson var det första.
Gerdevåg kommer att stå över både Göteborgsvarvet och Stockholm marathon, och nästa helg blir det i stället lag-SM-kval med KFUM Örebro, i Eskilstuna. Där ska hon springa 5 000 meter och eventuellt också 1 500. Bergentz ska vid 42 års ålder göra debut på hinder (2 000 meter, i de här sammanhangen) och om inte Högberg är tillbaka från sin sjukdom kan Bergentz få springa 800 meter också.
KFUM:s herrlag, bestående av William Fransson (4.21,7), Tim Sundström (3.54,5), Abshir Aweys (4.27,4) och Per Sjögren (4.13,6), blev fyra (av fyra lag) över 4×1 500 meter vid stafett-SM, 16 sekunder från Malmö på bronsplatsen. Spårvägen tog guldet, Huddinge silvret.

 

Erika Bergentz, Josefin Gerdevåg och Lisa Brorson tog SM-brons på 3x1 500 meter.  Foto: Mikael Kroon
Erika Bergentz, Josefin Gerdevåg och Lisa Brorson tog SM-brons på 3×1 500 meter. Foto: Mikael Kroon

Emilia Fahlin avslutade veckan i Kina på absolut bästa sätt. Som hjälpryttare var hon i högsta grad delaktig när Wiggle-Hondas italienska spurtkanon och dubbla världsmästare Giorgia Bronzini knep segern i säsongens femte världscupdeltävling, Tour of Chongming Island world cup. Efter att Bronzini i etapploppet på samma plats, med samma namn, tidigare i veckan förlorat tre raka spurtstrider och varit trea-trea-fyra i de tre etapperna hade sportdirektören Egon van Kessel beslutat om en ändrad taktik, där laget inte skulle köra enbart för Bronzini utan låta alla tre starka avslutare, alltså även Chloe Hosking och ”Nettie” Edmondson, få en chans. Ändå var det alltså Bronzini som hittade rätt och lyckades plocka ned Kirsten Wild.
Bronzini berättar själv om dramatiken i avslutningen på Wiggle-Hondas hemsida:
– Vi var tillsammans i ett försök att dra fram Chloe, men det blev lite kaos i sista svängen, och vi tappade henne. Men jag hade kvar ”Nettie” på rullen, och med 700 meter kvar var bäst alternativet att gå ut till höger och dra igång spurten, men jag fick inget utrymme och vingades vänta. Med 300 meter kvar kollade jag bak, och då hade jag tappat ”Netti”, så då beslutade jag mig för att försvara min position och hålla Wilds rulle. Som tur var blåste det stark motvind och hon blev tvungen att ta en långspurt vilket gjorde att jag kunde komma förbi precis före mållinjen.
Och så hyllade hon återigen sina lagkompisar; Fahlin, Hosking, Edmondson och Eileen Roe.
– Den här segern berodde verkligen på den fantastiska lagkänslan vi har.
Konditionsbloggen har förgäves sökt Fahlin, men på sin facebooksida skriver hon kort och glatt: ”Vi gjorde det! Vi tog hem världsuptävlingen i Kinda för Wiggle-Honda! Vilken dag och vilket lag!”
Wiggle-Honda har nu vunnit tre av fem världscupdeltävlingar 2015 (tidigare Jolien d’Hoore i Ronde van Drenthe, när Fahlin kraschade så illa, och Elisa Longo Borghini i Flandern runt, när Fahlin låg hemma i sjuksängen). Laget ligger tvåa i världscupsammandraget, och i individuella världscupen är d’Hoore trea, Longo Borghini fyra och Bronzini åtta. Nästa världscupdeltävling är Philadelphia International Cycling Classic den 7 juni, oklart om Fahlin kommer att köra där.

 

Och så några ord om Filip Dahlgren, som slog till med en otroligt fin andraplats i dagens långdistans i Bjursås. Jag skrev ju om Garphyttelöparen, som var VM-tia i långdistans i fjol, inför helgen, och då berättade han om skadebekymren som gjort att han inte sprungit längre än si sådär 70 minuter varken på tävling eller träning. Trots det var han snabbast av alla under de där sista 20 minuterna som han oroade sig för på förhand – i konkurrens med hela Sverige- och stora delar av världseliten. Bland annat drog Dahlgren ifrån med drygt 1.40 på tolvfaldige VM-guldmedaljören Thierry Gueorgiou under sista halvtimmens löpning, och han hämtade in halva slutsegraren William Linds ledning, minskade det från över två minuter till 63 sekunder bara sista tolv minuterna (sista elva för Dahlgren). Konditionsbloggen ringde upp Dahlgren för att höra hur loppet egentligen gestaltade sig, och om han säkrat en plats till världscupen i början av juni nu.

– Det blev en lite passiv inledning. Det var olika terrängtyper, började med stenbunden botten med väldigt detaljerad kartbild, väldigt teknisk orientering, och det tog ett tag innan jag kom in i det och visste vad jag skulle läsa på, vad jag skulle använda i orienteringen. Men jag låg ändå hyfsat med från början, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
– Strax före varvningen gjorde jag någon liten krok på 20–30 sekunder, och då fick jag syn på William Lind som startat två minuter efter mig. Jag blev lite förvånad att han kommit ikapp eftersom jag tyckt att jag börjat bra, men när vi kom in till varvningen fick jag höra att han var i ledning och att jag var trea, och det var ändå ett kvitto på att jag gå att bra men han väldigt bra.
– Efter varvning och kartbyte hade vi olika gaffling, men ut ur boet, där vi hade haft olika slingor, kom vi tillsammans igen, vi hade löst våra uppgifter på samma tid, och sedan låg vi tillsammans några kontroller. Ut på sista långsträckan (från kontroll 29 till kontroll 30) hade jag bestämt mig innan och körde bara iväg, medan han stannade upp och tittade på kartan. Där tog jag en minut (Filip var snabbast av alla på sträckan och hela 1.11 före William), och därför skiljde det bara en minut i mål.
Hur kändes kroppen i första långdistansen?
– Jag visste att jag höll 60–70 minuter, men största frågetecknet inför var tävlingen var om jag skulle stå mig i 90. Jag var riktigt trött på slutet, men det gick. Det var ett bra lopp, bortsett från några små misstag.
Vad händer nu?
– Planen är att springa Swedish league-finalen nästa helg. Och sedan är det 1,5 veckor till … Ja, till världscupen, förhoppningsvis.
Du är svårpetad nu, va?
– Ja, jag tycker väl det.
Klarar kroppen så många lopp på så kort tid?
– Ja, det känns bra. Men det är viktig att låta den återhämta sig och hålla i med rehab- och styrketräning så man inte går på några nya smällar.

Örebroaren Martin Regborn hade en ny tung dag i dalaskogarna och efter dagens 25:e-plats, tio minuter bakom Dahlgren, kan örebroaren som kutade VM i fjol nog glömma landslagsuppdrag den här säsongen. Lilian Forsgren var nia på långdistansen, sexa av svenskorna, i en tät damtävling med 15 löpare inom 6.33. Kan det räcka för att få springa mer än sprint i världscupen? Det är nog på håret.
Stalltipset är att Dahlgren får springa långdistans och möjligen medeldistans i världscupen, Forsgren sprint och möjligen medeldistans. Om jag får tippa. Trupperna kommer preliminärt på tisdag.
I elitseriesammandraget är den enda lokala löparen med toppkänning Tisarens junior Andrea Svensson, som följde upp fredagens seger med en andraplats i dag och klättrar till tredje plats i sammandraget. Hon kan boka in resan till junior-VM i Norge i början av juli nu.

Elitserien i orientering, deltävling fem av sju, långdistans, D21: 1) Josefine Engström, Alfta-Ösa, 1.09.58, 9) Lilian Forsgren, Tisaren, +4.26, 27) Lovisa Persson, do, +12.02, 49) Rebecka Nylin, do, +20.00, 51) Marie Pettersson, Djerf, +20.23.
H21: 1) William Lind, Malung Skogsmårdarna, 1.29.31, 2) Filip Dahlgren, Lidingö, +1.03, 25) Martin Regborn, Hagaby, +10.52, 41) Daniel Attås, Tisaren, +16.57, 60) Anton Hallor, do, +30.45.
D20: 1) Emma Bjessmo, IFK Lidingö, 1.05.23, 2) Andrea Svensson, Tisaren, +0.38, 11) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +9.22, 38) Elin Lindberg, Djerf, +23.04, 45) Josefine Höög, Hagaby, +33.26, 47) Nina Hallor, Tisaren, +38.28.
H20: 1) Simon Imark, Tullinge, 1.07.55, 10) Gustav Hindér, Tisaren, +8.26, 13) Harald Larsson, Hagaby, +9.49, 45) Sebastian Agerhäll, Tisaren, +33.54.
D18: 1) Sanna Fast, Eksjö, 54.41, 33) Saga Sander, Milan, +13.35.
H18: 1) Emil Ljungemyr, Kolmården, 56.18, 49) Martin Särnbrink, Tisaren, +29.40.

Fahlin hyllas i Kina: "Gjorde ett fantastiskt jobb"

Emilia Fahlin, proffscyklisten från Örebro, tävlar i Kina den här veckan. Tour of Chongming Island är ett etapp på den högsta rankningsnivån på damsidan under världscupen, och pågår onsdag-fredag. Följs sedan av ett världscuplopp (som kryptiskt nog har samma namn) på söndag. I princip hela den samlade världseliten är på plats, men eftersom stallen bara får ställa upp med fem cyklister var snackar vi slimmade lag. Fahlins brittiska stall Wiggle-Honda har satsat på tre starka spurtare (tvåfaldige världsmästaren Giorgia Bronzini, från Italien, och australierna Chloe Hosking och ”Nettie” Edmondson) på de platta och snabba banorna som sällan ser några utbrytningar, och två hjälpryttare i Fahlin och brittiska Eileen Roe.
Det var nära att ge utdelning direkt. På första etappen på tisdagsmorgonen, svensk tid, hjälpte Fahlin och Hosking fram Bronzini i spurten. Där räckte inte italienskans ben för att plocka ned Hitec products holländska stjärna Kirsten Wild, som haft en sanslös form på slutet och redan hunnit med fem segrar den här säsongen, men italienskan hyllade ändå sina lagkompisar efteråt.
– Tjejerna gjorde ett fantastiskt jobb hela vägen, och under de sista 800 meterna gjorde Emilia och Chloe ett fantastiskt jobb. I slutändan är den typen av sprint (lätt nedför på upploppet) inte min favorit, men vi försökte verkligen gå för det och gav aldrig upp. Stort tack till alla tjejer och till ledarna för supporter”, säger Bronzini till teamets hemsida.
När Fahlin gjort sin del av jobbet rullade hon i mål som 77:a, 21 sekunder bakom. Dagens 113 kilometer långa sträcka följs av en 107 kilometer lång etapp i morgon före den 83 kilometer långa avslutningen på fredag.
Konditionsbloggen bytte några ord med Fahlin när hon precis anlänt till Kina i tisdags, och hörde då mest om tävlingen i Luxemburg för 1,5 veckor sedan och om formen efter de akuta och kroniska bihåleinflammationerna.
”Luxemburghelgen var bra,  bortsett från prologen som blev tävlingsöppnare. Jag kände mig bra, speciellt lördagen då jag kunde vars med och köra på slutvarven. Det var en hård, kuperad avslutningsbana, och det var kul att kunna vara med och gå på ryck även på de hårda partierna i backarna. Jag har inte varit med i  förstaklungan de andra år på den etappen, så det var positivt”, skriver Fahlin om Luxemburg.
Hon fortsätter: ”Formen blir bättre för varje tävlingshelg jag fått. Kina är annorlunda tävling, platt och det blir mestadels klungspurter beroende på vinden. Vi har tre spurtare här, så det blir mest fokus på dem och spurterna. Vi ser touren som genrep och prova på och har världscupen på söndag som lagmål. Jag hoppas vi kan få ett par vinster med oss!”

 

I dag var det för övrigt premiär för Karlslunds rullskidserie Moto-Eagle tour, men något mer än namnen på segrarna (Garphytteduon Daniel Olsson och Olivia Hansson, som vann JSM-guld i rullskidor på en tid som hade räckt till senior-SM-guld förra året) har jag ännu inte tagit del av från tävlingen.

 

Och så rekommenderar jag varmt orienteringsförbundets egen intervju med förbundskapten Håkan Carlsson, som ju är örebroare, inför elitseriedeltävlingarna i Dalarna som drar igång i morgon, där han diskuterar hur han ser på stundande världscup- och VM-uttagningar. Intressant läsning!

 

Själv ska jag, mitt i mina skadebekymmer och helt ur form, åka till Nyköping och springa Oppebylöpet i morgon. Tanken när jag anmälde mig (eller, rättare sagt, fick loppet i present) i vintras var att jag skulle testa hur långt ifrån 40-minutersmålet jag var genom att börja i det tempot och se hur långt det höll. Ett genrep, ett test, vad ni vill. Nu lutar det åt att jag börjar i personlig rekord-fart i stället (lite under 4.15 per kilometer) och så får vi se hur långt det håller. Vädret verkar i varje fall bli trevligt, och det är alltid kul med lite sällskap på träningspassen … Någon startlista har jag inte sett, så om jag får några storfräsare att spana in på startlinjen fortfarande höljt i dunkel.

Helgen summerad med präktigt rekord: "Finns mer att ta"

Tiomila blev ju ingen stor lokal succé, direkt. Man får gå till enskilda löpare för att hitta fina prestationer.

Tisarens damer hade som mål att bli topp fem, men slutade på 14:e plats.  Annars så pålitliga juniorlandslagslöparen Andrea Svensson tappade nästan sex minuter på första sträckan, och växlade som 112:a (Tisarens andralag, med Marion Aebi på förstasträckan, var 3,5 minuter före där). Rebecka Nylin och Lovisa Persson svarade för förväntade resultat, var 37:a respektive 25:a på sina sträckor, och då kunde inte ens en rejäl attack av Simone Niggli på den långa, fjärde sträckan dagen. Lilian Forsgren skickades ut som 16:e löpare på sista sträckan, och var alltså i mål som 14:e.
Tisarherrarnas mål var att bli topp 15, men de fick nöja sig med 21:a plats.
Tisarens herrtaktik, att spela ut två starka kort på de första sträckorna för att ha rygg på täten ut på långa natten, fungerade så till vida att Matthias Merz och Jonas Aronsson höll ihop det på de två inledande sträckorna, och Jonas Merz höll tätklungan över det kraftprov som är orienteringsvärldens mest klassiska. Han hade förvisso bara 51:a tid på den sträckan, att jämföra med till exempel KFUM Örebros Per Sjögren (nu för tiden mer känd som snabbfotad landsvägslöpare) som hade tolfte tid på långa natten (1.25.45 mot Merz 1.34.53), men det berodde till stor del på att Sjögrens klunga löpte ifatt Merzs grupp (vilket inte för en sekund förtar Sjögrens grymma insats, förstås). Så långt. tre sträckor, timmar och 40 minuter in i stafetten, var Tisaren bara 26 sekunder bakom sedermera vinnande IFK Göteborg, men sedan slog starttaktiken tillbaka då tre av de starkaste gubbarna bränts av redan i inledningen. Anton Hallor, Daniel Attås, Jonatan Aronsson och Gustav Hindér tappade på de följande sträckorna nästan nio, över sju, över fem respektive nästan nio minuter på täten. 26:e plats och 27 minuter bakom täten med tre sträckor kvar. Inte mycket att göra för färske SM-fyran och fjolårsjuniorlandslagsmannen Oskar Andrén och dubble världsmästaren Matthias Kyburz på slutet, då.
Av de länets svenska landslagslöparna verkar örebroaren Martin Regborn inte ha haft någon rolig morgon, han tappade över 12,5 minuter på sistasträckan för Hagaby, men räddade ändå en topp 50-plats åt klubben. Garphyttans Filip Dahlgren var däremot fjärde snabbast av alla, och näst snabbast av löparna i topp fem-klubbarna, på tredje sista sträckan för sitt IFK Lidingö, tog fyra gubbar i skogen och skickade ut Mårten Boström som tvåa, bara två minuter bakom Kalevan Rasti. Boström tog i sin tur upp Lidingö i tät, men regerande världsmästaren Fredrik Johansson på sistasträckan la bort över 4,5 minuter, och Lidingö rasade till fjärde plats.
Det internationella damallstarlaget? Tja, Tove Alexandersson (av alla!) stämplade fel på långa natten, och resten av stafetten fick därmed springas utom tävlan. Simone Niggli var den som gjorde bäst ifrån sig (placeringsmässigt) med 96:e löptid på tredje sista sträckan, 18 minuter bakom klubbkompisen Oskar Andrén och 23 efter Dahlgren. Exil-örebroaren Maria Magnusson fick hoppa in och springa fjärde sträckan efter ett sent återbud, och var i mål med 133:e bästa tid på etappen.
I Kungsholmen runt i går tog alltså Josefin Gerdevåg distriktsrekordet i halvmaraton med 17 sekunders marginal. Karin Sennvalls 1.18.05 från Norasjön runt 2010 får nu stryka på foten för Gerdevågs 1.17.48. Gerdevåg menade dock att hon inte fått ut allt; ” benen [var] lite sega så det finns mer att kapa på rekordet”, twittar hon. Ändå tog tiden KFUM Örebro-löparen till säsongens andra fjärdeplats i en SM-tävling, efter SM-milen i Malmö för tre veckor sedan. Mikaela Kemppi blev femma – trots att hela 86 sekunder skiljde mellan henne och Gerdevåg lyckades ingen klämma sig in emellan Örebrodamerna. Louise Wiker verkar inte ha kommit till start, inte så konstigt efter Pragmaran förra helgen. En Ia Sandberg, som jag har dålig koll på, förtjänar också ett omnämnande. Örebro AIK-löparen gick under 1.30 (med en sekunds marginal!) och blev 26:a totalt. På herrsidan blev det ingen Anfält och ingen Rosdal och i stället Ludvig Börjesson som bäste länslöpare på 1.16.46 och 36:e plats, 17 sekunder och fyra placeringar före Örebro AIK-klubbkompisen Mohtar Bennis.

I terräng-DM blev det favoritsegrar med rejäla marginaler. KFUM Örebros Tim Sundström vann på herrsidan, 49 sekunder före Hällefors Haben Kidane och 1.24 före trean Simon Sveder (också han från Hällefors), över fyra kilometer terräng. Och på damsidan vann dubbla EM-silvermedaljören och regerande svenska terrängmästaren (i D40-klassen) Erika Bergentz med 27 sekunder till godo på Lotta Lennartsson (båda tävlande för KFUM Örebro) och hela 1.54 före trean Tiina Hänninen (IF Start).

 

I Uppsala blev Adam Axelsson spurtslagen av Faluns Oskar Djärv, men en finfin andraplats i Skandis GP innebär ändå att han behåller ledartröjan i den svenska cykelcupens seniorklass (alltså snäppet under elitklass).  Djärv och Axelsson gjorde sig loss från övriga strax före upploppet, trean Gunnar Bäckgren, Norberg, var fem sekunder bakom. Totalt avverkade de 15 varv på den snortuffa tvåkilometersslingan på under 59 minuter. Imponerande. Elitherrarna körde 30 varv på 1.51.02, och hade därmed en snittfart som var knappt två kilometer i timmen högre.

 

Och sist men inte minst; i Stockholm vann KFUM Örebros Antje Torstensson den första, historiska svenska tävlingen i springskytte, Straffrundan, med 56 sekunders marginal trots att hon bommade fyra skott (lika många som alla andra på topp fem tillsammans). Det lönar sig onekligen att vara löpstark!

Supersuccé efter centimeterdrama: ”Helt otroligt skönt”

Resultatrapporteringen från Hammarö tredagars i helgen var ju minst sagt bristfällig (ja, de har fortfarande inte fått ut något från varken tredje eller fjärde etappen på sin hemsida), men nu har jag i varje fall fått resultaten för Adam Axelsson. Och vi snackar rejäl succé – med centimeterstor marginal.

18-åringen från Kumla dundrade till med en totalseger i den fyra etapper långa tredagarstävlingen utanför Karlstad. Hans första tävling för Örebrocyklisterna och dessutom den första i seniorklass för Axelsson.
Axelsson ledde ju efter dubbla tredjeplatser på de två första etapperna, och öppnade extremt offensivt på den tredje, ett GP-lopp med fem spurtpriser och bonussekunder i mål.
”Vi var 62 startande och jag attackerade direkt för att sätta fart på loppet från start. Det var bonusspurter vartannat varv där de delades ut fem respektive tre sekunder till ettan och tvåan, och jag vann de två första spurterna och tog tio bonussekunder”, skriver Axelsson till Konditionsbloggen.
Axelsson fortsätter: ”Men sedan sattes jag under stor press genom hela loppet, och var inte tillräckligt kall utan gjorde alldeles för mycket jobb i klungan. Så jag tog inga fler bonussekunder de tre sista spurterna. När det var dags för målgång kände jag mig ganska sliten, och när spurten skulle dras igång och jag reste mig fick jag kramp i båda benen, så det var bar att sätta sig ner och rulla i mål på 10:e-15:e plats.”
Tröttheten gjorde att Axelsson tappade totalledningen, åkte ned på andraplatsen, men fortfarande var mindre än 15 sekunder från täten. Något som innebar att en topp tre-placering på söndagens avslutande linjelopp över tio mil, samtidigt som han hade den nya totalledaren bakom sig, skulle ge nog med bonussekunder för att säkra totalsegern. Det blev en nervig väg mot framgång för Kumlakillen.
”Loppet präglades av en hel del utbrytningar och för min del gällde det att värdera varje attack så att jag inte körde helt slut på mig. Min förhoppning var att klungan skulle vara samlad och att det skulle bli en klungspurt som avgjorde etappen, och den gick in. Klungan var samlad inför avgörandet, och jag hade en bra position men kom fram lite för tidigt, så jag satsade på en långspurt och hade ledningen länge in på upploppet. Två man lyckades ta sig förbi de sista meterna, men jag lyckades hålla undan till tredjeplatsen med några futtiga centimeter vilket betydde att jag tog totalsegern”, skriver Axelsson.
Och om känslorna: ”En helt otroligt skön känsla att kunna vinna tävlingen totalt för min nya klubb!”
Dags att gå direkt från ordinarie seniorklass till elitklass? ”Nja, får se. Det blir i alla fall Skandis GP i Uppsala den 10 maj härnäst.”

Adam Axelsson under lördagens tempolopp, där han tog en urstark tredjeplats.  Foto: Valentin Baat Forssell
Adam Axelsson under lördagens tempolopp, där han tog en urstark tredjeplats. Foto: Valentin Baat Forssell