Äntligen giroseger för Fahlins lag

På sjätte dagen hände det för Emilia Fahlins Wiggle-Honda-lag i Giro d’Italia. Och som det hände! Mayuko Hagiwara attackerade redan i inledningen av den sista stigningen, tre mil från mål, och ingen förmådde svara förrän toppen av backen, med två mil kvar. Men trots att förföljarna verkade kunna hämta in henne med fem kilometer kvar kom lagarbetet i klungan av sig, och Hagiwara lyckades hålla undan för seger (Japans första någonsin i Giro d’Italia) med 24 sekunders marginal före en åttamannagrupp där Wiggle-Honda dessutom hade med Elisa Longo Borghini, som klättrade en placering och nu är fyra i sammandraget (25, 14 och 11 sekunder bakom Megan Guarnier, Anna van der Breggen och Ashleigh Moolman som också var med i tätklungan). Hagiwara avancerade från tolfte till sjunde plats och är nu bara 33 sekunder bakom Guarnier. Mara Abbott tappade tre sekunder på tätklungan men klättrade från nionde till åttonde plats, och Wiggle är enda lag med tre cyklister på topp tio (även om Rabobank-Liv har fem på topp elva).
Fahlin brände sitt krut som hjälpryttare under inledningen av etappen, och satt sedan med teamets spurtkanoner Giorgia Bronzini och Jolien d’Hoore över de tre snortuffa stigningarna som dagens bergsetapp bestod av. De tre rullade i mål 33 minuter efter Hagiwara, men ur energibesparingssynpunkt och med kommande etapper i åtanke var det förstås ett perfekt uträttat dagsverke.
Tre etapper återstår. Fler berg i morgon, tempolopp på lördag och en platt etapp med fruktansvärd avslutningsstigning på söndag.

För övrigt har de officiella resultaten från Hr Anders Triple Run Bonanza nu ramlat in, och vi kan notera att Louise Wiker, den snart VM-debuterande Hälleforslöparen som tävlar för Hässelby, gick in på 16.53,30 (rätt bra av en maratonlöpare på 5 000 meter …). Var därmed knappt tolv sekunder före Josefin Gerdevåg över mållinjen, och knappt tio bakom segrande Cecilia Norrbom, Spårvägen. Nu flyger Wiker till USA för höghöjdsläger som en del i uppladdningen inför friidrotts-VM. Nästa uppgift på hemmaplan, även det en del i laddningen, lär bli Norrköpings stadslopp.

Cyklar 120 mil – utan sömn: "Vet'e tusan varför man gör det"

I morgon, torsdag, 7.00 på morgonen trampar 20 hågade cyklister iväg från Örebrocyklisternas klubblokal på Aspholmen för årets längsta randonneurtur, 100 mil över tre dagar med två obligastoriska övernattningar i Lesjöfors och Sala. Randonneurcyklingen är ju stor i Örebro, och bara i år arrangerar Örebrocyklisterna 13 lopp på mellan 20 och 100 mil. I år är det dessutom lite extra speciellt, eftersom det i augusti är dags för tidernas 18:e upplaga av Paris–Brest–Paris, randonneurcyklismens urmoder. För att kolla varför man egentligen utsätter sig för sådana brutalt långa cykellopp ringde Konditionsbloggen upp Garphyttecyklisten Krister Jönsson, 54, som var näst snabbaste svensk i Paris–Brest–Paris när det senaste begav sig, 2011, med tiden 51 timmar och fyra minuter (näst bästa svenska tid under loppets tre upplagor under 2000-talet, faktiskt), och kommer att köra helgens 100-milslopp i Bergslagen som uppladdning och genrep för en attack mot att klå den där tiden i årets Paris–Brest–Paris när det bär iväg om en dryg månad (och ja, Krister var förstås ute och cyklade när jag fick tag i honom på mobilen).

– Det vet’e tusan varför man utsätter sig för något sådant. Det är svårt att säga. Men jag har hållit på och tränat hela livet ,mer eller mindre, och har nästan blivit lite beroende av det. Jag sprang mycket förr (2.30.28 från Berlin 1989 gör Krister till distriktets tolfte bäste maratonlöpare genom tiderna), men fick ont i ryggen och tvingades sluta. Då passade det bra att börja cykla. Även om jag cyklat en hel del tidigare, till vardags och mountainbike för träning, så köpte jag min första racercykel för fem–sex år sedan. Och sedan blev det Paris–Brest–Paris av bara farten, säger Jönsson till Konditionsbloggen.
Och nu gör du om det …
– Det faktiskt rätt så kul. Det är ett fint arrangemang, välordnat på alla sätt och vis. Och man träffar tusentals likasinnade människor från hela världen, det brukar vara 5 000–6 000 cyklister till start.
Det låter jobbigt med 120 mil, vad är tuffast?
– Det mentala. Att stå ut med smärtan. Det är inte många som fixar det.
Vad har du för målsättning?
– Att göra det ännu snabbare än senast. Det finns en chans, men det är mycket som ska stämma, mycket som kan hända.
51 timmar då, hur mycket sover du under loppet?
– Jag ska inte sova någonting, det är i varje fall planen. Det är en stor grej om man klarar det. Men senast sova jag en halvtimme, det behövde jag verkligen då.
I helgen värmer du upp med 100 mil med två övernattningar, rena barnleken i jämförelse …
– De här loppen brukar vara väldigt trevliga, det är väldigt socialt. Man hinner umgås mycket på kvällarna, och det är bra träningar. Jag kör alltid i den snabbaste gruppen som brukar hålla nästan 30 kilometer i timmen över 33–34 mil per dag.
En vätternrunda om dagen, drygt …
– Ja. Men Vätternrundan har jag faktiskt aldrig kört. Det är för mycket folk, för många som är ovana, så olycksrisken är för stor. Däremot har jag kört själv runt Vättern ibland.
Okej .. Hur mycket tränar du?
– När det passar och jag har tid och det är hyggligt väder. Just nu är jag nere i Askersund, på väg hem till Garphyttan. Har kört hemifrån till Laxå–Tiveden–Askersund och nu är jag på väg norrut igen. Det blir 16 mil. Ibland kör jag 30–40 mil, om jag har tid. Jag tränar nästan alltid själv, åker och tittar på naturen. Ja, jag tycker det är skönt att vara ute. Det är nog mycket det som driver mig, när jag tänker efter.

Fahlins tuffa giro: "Är svårt att äta"

Pratade med Emilia Fahlin i går, och hade en längre intervju med henne om operationen av luftvägarna (laseroperation av näsmusslorna) för två veckor sedan och comebacken i Giro d’Italia som pågår just nu i tisdagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se). I dag avgjordes den fjärde etappen (femte, om man räknar in prologen), 103 tämligen platta kilometer med start i Pioltello och målgång i Pozzo d’Adda, strax utanför Milano. Wiggle-Honda har haft sina stjärnor långt framme under inledningen av etapploppet, men inte fått till det i spurterna. Inga pallplatser så här långt. I dag var alla det brittiska stallets toppnamn (Giorgia Bronzini, Elisa Longo Borghini, Jolien d’Hoore, Mara Abbott och Mayuko Hagiwara) med i den 69 cyklister stora tätklungan, men ingen nådde topp tio. I sammandraget är Longo Borghini kvar på femte plats och Abbott alltjämt nia. Ale Cipollinins Annalisa Cucinotta vann etappen men Boels-Dolmans Megan Guarnier toppar alltjämt sammandraget söndagens utbrytning. Fahlin rullade i mål som 92:a i dag efter att ha fullgjort sitt jobb som hjälpryttare, ligger på 87:e plats i sammandraget. Men placeringarna spelar förstås ingen roll alls för Fahlin, vars extremt viktiga uppgift i stället handlar om att se till att få fram lagkamrater, vakta utbrytningar och serva stallets stjärnor (och som blivit extra viktig sedan teamkompisarna Anna Sanchis och Audrey Cordon Ragot tvingats bryta girot med varsitt nyckelbensbrott).
– I år har jag fått en dubbel uppgift i att båda assistera våra spurtare och våra bergsspecialister. I dag hade jag som uppgift att se efter de två tjejerna vi har i toppen i totalen (Longo Borghini och Abbott), berättade Fahlin för Konditionsbloggen efter måndagens etapp.

I söndags, när det var två rejäla stigningar på programmet, assisterade hon bergsspecialisterna under den första, platta, delen av etappen och inriktade sig sedan på att överleva.
– På en sådan etapp handlar det om att ta sig igenom andra halvan och ödsla så lite energi som möjligt. Att inte gå över gränsen och avväga väldigt noga hur hårt man kör för att ta sig igenom och spara krafter till kommande dagar, säger Fahlin som hittade ett okej tempo över bergen i en 25-mannagrupp som rullade i mål knappa kvarten efter täten.
Och det är inte bara berg, tio etapper på lika många dagar och taktiskt rävspel som ska bemästras. Det är dessutom hyfsat varmt i Italien just nu.
– 38 grader och gassande sol och nästan fyra timmars cykling i går (läs: i söndags) och 3,5 timmar i dag (läs: i går; och för den delen tre timmar i dag, tisdag). Då är det viktigt att fylla på med energi. Det är svårt att äta när det är så himla varmt, men drycken är allra viktigast, och att få i sig salter och sådant, säger Fahlin.
Hur har kroppen fungerat efter uppehållet?
– Det är tufft att vara tillbaka, det är en månad sedan jag tävlade sist och det har inte blivit så mycket träning heller. Det känns att man får ta i, men det har fungerat rätt så bra med tanke på hur dåligt förberedd jag var. Prologen gick ju riktigt bra, säger Fahlin som blev 30:e där, bara tio sekunder från segern i det platta tvåkilometerstempot.
– Jag gillar den typen av tävlingar, och det hade kunnat gå ännu mycket bättre om jag hade kunnat förbereda mig. Men sportdirektören (Egon van Kessel) var nöjd och glad och tyckte det såg lovande ut, och det var kul att höra. Framför allt med tanke på hur uppladdningen sett ut.

Girot fortsätter med tre bergsetapper onsdag, torsdag och fredag, ett individuellt tempolopp på lördag (som för några år sedan hade passat Fahlin som hand i handske; nu är det mer osäkert hur hårt hon orkar plåga sig över 21 kilometer) och avslutas med den grymma klättringen till Varzo på söndag.
Därefter blir Fahlin kvar i de italienska bergen, i Livigno närmare bestämt, för en omgång med grundträning som ska ge en boost inför andra halvan av säsongen, som inleds med damernas endagsversion av Tour de France den 26 juli och tyska världscup­deltävlingen Sparkassen Giro helgen därpå, och där höjdpunkten är Vårgårda världscupdeltävling (dit är Fahlin dock ännu inte uttagen) och VM i Richmond, USA, i september.

Tillägg (det hände ju en del andra saker under tisdagen också, inlägget uppdaterat vid 22.30-tiden):
** Louise Wiker (Hällefors nyblivna friidrotts-VM-löpare) och Josefin Gerdevåg (KFUM Örebros långloppsräv) gjorde upp över 5 000 meter i Huddinge AIS-arrangemanget Hr Anders Triple Run Bonanza på Källbrinks IP på tisdagskvällen. Någon resultatlista har jag ännu inte sett röken av, men Gerdevåg drämde i varje fall till med ett nytt flott personligt rekord enligt tränaren Mikael Kroon. Slipade 22 sekunder på sin gamla tid när hon sprang in på 17.05,17 (månadsgamla 17.27,0 fick stryka på foten). Tiden tar henne från fjärde till andra plats i distriktet genom tiderna, förbi Mikaela Kemppis 17.25,46 och Linda Ströms 17.13,28 och nu är Gerdevåg ”bara” 17 sekunder bakom Karin Forsbergs 16.48,45. Får återkomma till hur det gick för Wiker när resultatlistan ramlar in. Perset var dessutom Gerdevågs tredje på fyra dagar efter lördagens 3 000-meterspers och söndagens 1 500-metersdito. ”Med lite trötthet efter helgens tuffa lopp och nattjobb i natt i vårdens tjänst blev kapningen ändå 22 sekunder. Starkt jobbat”, skriver tränare Kroon på facebook.
** Andrea Svensson tog en topp tio-placering på junior-VM i dag. Det skrev jag om här.

Försvarade tröjan efter hård kamp: "Benen helt jäkla döda"

Det blev en hård midsommarafton för Adam Axelsson, 19. Inte nog med att Kumlakillen tvingades gå upp 5.00 för att hinna förbereda sig för starten i Solleröloppet 7.00 – tävlingen blev också precis så jobbig som han förberett sig på. Den numera mest på skridsko satsande multitalangen hade nämligen i princip inte hunnit trampa ett enda träningspass sedan Skandis GP för över en månad sedan, och Solleröns 140 kilometer är inte direkt snälla mot cyklisterna med sina beryktade backar. Trots det lyckades Axelsson köra in på sjunde plats och försvara ledartröjan i den svenska seniorcupen.
– Vi körde två varv, först ett längre på elva mil och sedan ett kortare på tre. Det var en grupp på tre personer som gick iväg redan efter sju mil, men jag man kan ju inte gå med på alla attacker och jag trodde inte att den utbrytningen skulle hålla, så jag gick inte med, säger Axelsson till Konditionsbloggen.
– När vi kom in till varvningen efter elva mil var det ytterligare två som gick iväg, och de hann ikapp de andra tre. Den utbrytningen hade det varit jäkligt bra att komma med i, men jag var inte beredd när det hände och hade inte så mycket krafter kvar. Sista tre milen var benen helt jäkla döda. En av dem som kom iväg där var Kristian Wejshag, som är tvåa bakom mig i cupen, och det var han jag skulle bevaka och försöka ha bakom mig. Nu kom han i stället iväg och spurtade hem segern. Men jag var så trött där, och när vi kom till spurten visste jag inte ens om jag skulle orka resa mig ur sadeln. Men jag lyckades bli tvåa i klungspurten och sjua totalt. Det får jag vara riktigt nöjd med, med tanke på hur det kändes och vad jag hade för förväntningar på förhand.
Wejshag tog in 18 poäng på Axelsson i sammandraget och är nu bara 33 bakom (ställningen ännu ej uppdaterad på länken). Redan på måndag drar Axelsson till Norge för första träningslägret inför skridskosäsongen, med sitt nya lag Norges Skøyteakademi, under tränaren Jeremy Wotherspoon (läs mer om samarbetet i söndagens NA, papperstidningen, som går att köpa som e-tidning på na.se), och Axelsson står därför över cykel-SM som avgörs just på Sollerön den kommande veckan. Men helgen 4–5 juli blir det mer cykel för Axelsson, som ska köra de båda seniorcupdeltävlingarna Södra Hestra Sparbanks GP och Västboloppet i Gislaved.

Någon Bob dök inte upp, så Bill Impola försvarade titeln i Borejoggen i fredags utan större problem. Var 21 sekunder långsammare än vid fjolårets seger men ändå 22 sekunder snabbare än tvåan André Rangelind (han som spurtade hem Värmlands 5 000-meters-DM före Oskar Andrén, om ni minns) Bobs tvillingbror Jack, som liksom Bob bor i Torsby, blev trea, slagen med 48 sekunder. Hällefors Simon Sveder ställde också upp, och kutade in som sexa. I damklassen blev ex-karlskogingen Linda Take tvåa, slagen med knappa minuten av Frida Michold.

Cooperrekord dagen efter studenten: "Berättade inte för någon"

I morgon, på självaste midsommarafton, kör Adam Axelsson klassiska Solleröloppet. Det numera främst skridskosatsande konditionsfenomenet från Kumla leder ju den svenska seniorcupen i landsvägscykel (snäppet under elitklass) efter två av nio deltävlingar och trampar i Dalarna för att behålla ledartröjan. Uppladdningen har varit lite annorlunda. I fredags tog han studenten, i helgen deltog han på Youth olympic camp i Malmö och i början av veckan tränade och testade han tillsammans med klubbkompisen och OS-skrinnaren David Andersson i Trollhättan.
Lördagen i Malmö var extra speciell. Dagen efter studenten fick Axelsson, som finns med i SOK:s utmanarproejkt, både genomföra ett klassiskt coopertest (men trekilometersvarianten i stället för den ursprungliga tolvminutersupplagan) och ett squatjumptest i tre positioner.
– Jag hade sovit fyra timmar den natten och åkt ned till Malmö. Trodde knappt jag skulle gå under tolv minuter, men jag berättade det inte för någon om det där. Och jag sänkte faktiskt mitt tidigare rekord med 13 sekunder, till 11.07. Det gick bra i squatjumpen också, i varianten med fria armar lyfte jag 61 centimeter från marken, berättar Axelsson för Konditionsbloggen.
I Trollhättan (på Rygg- & ledkliniken) blev det enbensstyrketest, en form av enbensknäböj med vikt där explosiviteten mäts.
– Jämfört med i september hade jag gått från 15 till 18 watt i effekt, och det är en ganska stor skillnad (20 procents förbättring på ett drygt halvår). Egentligen är det först senaste året som jag tränat styrketräning på allvar, tidigare har jag levt mycket på tekniken och konditionen. Men nu har jag fått ett styrkeprogram av den här kliniken, och det märks stor skillnad.
I morgon blir det alltså cykel för Axelsson, men sedan skridsko för hela slanten. Tio dagars barmarksträning i Hamar med nya laget Norges Skøyteakademi under Jeremy Wotherspoon från och med måndag. Sedan väntar läger på is i tyska Inzell (6–16 juli) och i Hamar (1–16 augusti).
En längre intervju med Axelsson om den stora skridskosatsningen kommer i NA:s papperstidning inom kort.
Här är för övrigt den kompletta resultatlistan från DM på 5 000 meter.

Fahlins sista lopp gav ny världscuppall

Emilia Fahlin körde i dag sitt lopp på ett bra tag, får man förmoda, eftersom Örebrocyklisten nu en gång för alla ska ta itu med sina ständigt återkommande sjukdomsbekymmer i allmänhet och det senaste halvårets efterhängsna akuta och kroniska bihåleinflammationer i synnerhet. Hur det gick? Tja, hennes brittiska stall Wiggle-Honda lyckades inte ta tredje världscupsegern på sex lopp den här säsongen på den osedvanligt tuffa banan med mål på toppen av en backe som är mer av en vägg (den heter Manayunk wall). Men nästan. Elisa Longo Borghini, som vann Flandern runt i ensam utbrytning i våras, fick ge sig mot brittiska OS-silvermedaljören Lizzie Armistead precis före toppen, men tog andraplatsen. Det där skedde för mindre än en halvtimme sedan, så någon resultatlista har jag ännu inte sett och än mindre har Wiggle-Honda hunnit författa någon pressrelease, men jag förutsätter att Fahlin som vanligt var högst delaktig i förarbetet.
I världscupens medeldistans i Munkedal blev Lilian Forsgren i dag inslängd som reserv i det svenska världscuplaget. Kanske inte helt ultimat för att prestera att ha tre urladdningar på fyra dagar i kroppen, men Fahlin höll ihop hyggligt. Gjorde tre halvminutsbommar enligt det officiella analysverktyget och fem minuter bakom överlägsna Helena Jansson, drygt tre bakom resten av topplöparna. Nu blir det en spännande väntan på VM-laget. Vilken dag den tas ut är inte offentliggjort, men det blir under den kommande veckan.
Tim Sundström valde 800 meter på Folksam challenge i Uppsala, men orkade inte med i spurten. 1.54.46 gav en sjätteplats i heatet, åttondeplats totalt, dryga sekunden över personliga rekordet. Josefin Gerdevåg twittrar om att hon sprungit säsongens första 1 500-meterslopp utomhus också. 4.37, som tar henne in på topp tio-listan genom tiderna i distriktet (hon hade ingen tid registrerad på 1 500 ute tidigare). Har dock inte lyckats klura ut var hon sprang …
I KFUM:s multisporttävling blev Per Eklöf och Henrik Eknor enda lag under två timmar när de korsade mållinjen på 1.56.14, exakt fem minuter före Rasmus Bengtsson och Jerker Lindskog. Trefaldige olympiern Johan Röjler, i par med Peter Knobach, blev trea, drygt tio minuter bakom.. Emma Arland och Anna Kero vann en tuff tätstrid i damklassen med bara 50 sekunders marginal efter över 2,5 timmars tävlande. De tog över ledningen med bara minuter före mållinjen, efter att Pernilla Wedin och Maria Kaivanto varit i ledningen från start (ett tag med över sju minuter). Sofie Gustavsson och Jonas Evaldsson vann en ännu tätare mixedklass bara elva skunder före Katja Nyström och Peter Jellvert. Resultatlistan här.

Stallet till Fahlin: "Trots sjukdomen vill vi ha dig"

På söndag körs klassiska amerikanska cykeltävlingen The Philadelphia Cycling Classic, som för första gången tagit plats på världscupprogrammet. Och mot alla odds står Emilia Fahlin, 26, på startlinjen. I tisdagens NA, papperstidningen, berättade hon nämligen om att de efterhängnsna bihåleinflammationerna slagit till igen, och att hon nu i princip kämpar för att rädda sin karriär. Trots det propsade hennes brittiska stall Wiggle-Honda på att hon före nya sjukdomsuppehållet skulle åka över till USA och köra den här för laget så viktiga tävlingen. Det säger en hel del om vilken status hon har som hjälpryttare till laget stjärnor.
– Jag har varit helt öppen och ärlig mot sportdirektören och lagledaren om hur jag känner mig, men de sa: ”Trots sjukdomen håller du en bra nivå, vi vill ha med dig i laget.” Det är skönt att veta att man har en okej nivå trots allt, samtidigt känns det väldigt surt också, för man skulle vilja vara frisk och få ut ännu mer, kunna vara med och tävla på riktigt själv, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Vad blir det för typ av lopp?
– Det är två–tre backar på varje varv, och målgången är i år flyttad till toppen av den värsta backen. Det är som en vägg, kort och superbrant. Det är en tuff bana, och det blir speciellt med den nya målgången. Tidigare har det varit en tävling för spurtare, nu blir det något helt annat. Det kommer att passa de explosiva klättrarna bäst. Vi har tre som kan tampas om segern i Giorgia Bronzini, Elisa Longo Borghini och Mara Abbott.
Wiggle-Hondas lag är i sanning urstarkt, förutom de fyra nämnda kommer även Chloe Hosking (som tagit två segrar och sju pallplatser i år) och Japans regerande tempo- och linjemästare Mayuko Hagiwara finnas på startlinjen .
Resan är också viktig ur ett annat perspektiv. Efter tävlingen reser cyklisterna i Wiggle-Honda nämligen vidare till Richmond, för att inspektera banorna där årets VM avgörs i slutet av september.
– Sedan flyger jag hem till Sverige för att få ordning på kroppen, säger Fahlin som räknar med ett längre uppehåll från cyklingen (och det kan du alltså läsa mer om i tisdagens papperstidning som fortfarande går att köpa som e-tidning på na.se).

 

Annat smått och gott:
** Resultatlistan från Fjugestaloppet har äntligen dykt upp i sin helhet, och det visar sig att det blev en rätt ohotad seger för Jonas Olofsson. Örebro AIK-löpare sprang de fem kilometerna på 17.28,3, 14 sekunder snabbare än örebroaren Johnny Sellvén som tävlar för Umara SC (en kostnadsfri idrottsförening med medlemmar från hela landet) och ytterligare 21 sekudner före Starts Johan Ingjald på tredjeplatsen. Ingjalds klubbkompis Gabriella Eliasson tog hem damklassen på 19.40,7, 37 sekunder före Hagabys Elin Winblad och nästan minuten före Starts Maria Eriksson (som tog andra pallplatsen på tre dagar efter Rallarrundan). Eliasson klev i och med segern därmed förbi Josefin Gerdevåg och är ny tvåa i långloppscupen. Haben Kidane och Mikaela Kemppi toppar alltjämt trots att de inte fanns med i Fjugesta.
** Hallsbergslöparen Lilian Forsgren får efter gårdagens succé äran att inleda för det svenska förstalaget, som ser ruggigt toppat ut, när säsongens första sprintstafett i världscupen i orientering avgörs i och kring Fredriksten, den vackra fästningen i norska Halden, i morgon, fredag. William Lind springer andrasträckan, Jonas Leandersson tredje och Helena Jansson avslutar för Sverige. De två sistnämnda med VM-guld på meritlistan. Forsgren kommer ha bland annat Maja Alm och Julia Novikova emot på första sträckan (och Rahel Friederich som sprang första sträckan när Schweiz tog VM-guld i den nya disciplinen förra året), så det gäller att hålla tungan rätt i mun. Örebrolöparen Martin Regborn, som nu har två chanser på lika många dagar att visa att han ska ha en plats i det svenska VM-laget, springer andrasträckan i det svenska tredjelaget. Redan VM-kalra Annika Billstam öppnar där, Oskar Sjöberg och Helena Karlsson avslutar.
** Skriver om banändringarna i Örebro triathlon här, och mycket, mycket mer inför tävlingen i morgondagens papperstidning. Där har jag intervjuer både med Bibben Nordblom och Morgan Pätsi.
** Tisarens Oskar Andrén satsade i kväll på att göra en Per Sjögren, och ledde (utom tävlan, naturligtvis, men ändå) Värmlands distriktsmästerskap över 5 000 meter i 4 600 meter (åtminstone om man får tro hans egen Twitter). Götas André Rangelind spurtade hem loppet på 15.47,41 (helt enligt plan att inte attackera Andrén förrän sista 400, enligt Sysslebäckkillens blogg), halvsekunden före klubbkompisen Anders Eriksson. Men Andrén bet ifrån och höll tredjeplatsen, i mål på 16.00,38. Ex-karlskogingen Linda Take, som vann Karlstads vårrus häromsistens, tog för övrigt DM-guldet i damklassen på 18.59,27.

Berg mot toppen i ny sport

Grythytttesonen Fredrik Berg, 26, nådde Sverigetoppen i den tämligen konditionskrävande motorcykeldisciplinen enduro, och krönte den karriären med två SM-guld innan han i stället började satsa på mountainbikecykling – och visade sig vara en riktig talang (talang för träning?). Och nu närmar han sig Sverigeeliten i den nya idrotten också, redan förra säsongen var han femma på maraton-SM.
I helgen nådde han säsongens bästa resultat hittills, i Fredrik, som tävlar för Kvänums IF och Team Evalds.se och blev fyra i herrarnas eltikalss totalt när Borlänge tour avgjordes över tre dagar med etapper över sprintdistans, olympisk crosscountrydistans och shorttrack.
Annars är ju Almby den stora lokala mountainbikeklubben med 26 (!) cyklister på plats i Borlänge (dock ingen Linda Meijer den här helgen, hon stod över efter förra helgens segrar). Räknar hur som helst med mer mtb på konditionsbloggen framöver!

På väg mot fjärdeplatsen.  Foto: Privat
På väg mot fjärdeplatsen. Foto: Privat
Fredrik Berg precis utanför pallen i Borlänge.  Foto: Privat
Fredrik Berg precis utanför pallen i Borlänge. Foto: Privat

 

 

Fahlin om succén: "Glad att jag lyckats spela en bra roll"

Nu har jag fått tag i Emilia Fahlin, som startade resan till Europa direkt efter succétävlingen i världscupen i söndags och därför inte kunde höra av sig förrän morgonen därpå. Bättre sent än aldrig, tycker bloggen!
Så här berättar Fahlin om hur hon var med och hjälpte lagkompisen Giorgia Bronzini till segern i Tour of Chongming islands world cup:

– Tävlingen bjöd inte på några större överraskningar än väntat, det brukar bli klungspurt och så var det i år också, kontrollerat speciellt av Hitec som hade Kirsten Wild som största favoriten. Vi hade en mer öppen spurttaktik då vin te hade lyckats få till någon vinst dagarna innan, och lyckades äntligen få hem segern när Giorgia var först över linjen, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur summerar du veckan som helhet?
– Världscupen var vårt stora mål och vi såg touren som ett test av hur vi skulle kunna världscuptävlingen. Så det var enorm glädje i laget efter att vi vann det viktiga racet! Annars har det varit en bra vecka med superbra lagkörning och övning på spurttåg, och jag är glad att jag lyckats vara med och spela en bra roll i dessa. Det är inte alltid lätt att vara uppe och framme i spurtkaoset, speciellt inte på en så ”lätt” bana som i Kina då det är så platt och snabbt.
Vad händer nu?
Det är tillbaka till Europa nu och nästa två tävlingar för mig blir i franska Plumelec 29 och 30 maj (La Classique Morbihan respektive Grand Prix de Plumelec-Morbihan Dames, två tiomilslopp på 1.2-nivå, den tredje nivån i internationell cykling under världscuploppen 1.1-loppen).. Sedan bär det av på ännu en lång resa mot Philadelphia och nästa världscup den 7 juni.

Gerdevåg om andra SM-bronset: "Första var många gånger större"

Delad glädje är dubbel glädje, brukar det ju heta. Men att bli trea av svenskarna i Stockholm marathon, en av Sveriges största löptävlingar, är förstås ändå betydligt större än att hålla Hässelbys B-lag och Sävedalen bakom sig på den udda distansen 3×1 500 meter på ett regnigt, blåsigt, gråtrist Sollentunavallen. Så, nog förstod jag vad Josefin Gerdevåg skulle svara nära jag frågade KFUM Örebro-löparen om skillnaden mellan hennes första SM-guld (maraton 2012) och hennes andra (som alltså kom i dag).
– Det var förstås många gånger större, men det här var också kul. Vi var ju lite chockade att det räckte till pallen, säger hon till Konditionsbloggen.
Så sent som på lördagen såg det ju nämligen inte ut som om KFUM över huvud taget skulle komma till start. Rebecca Högberg fick halsont och feber och kastade in handduken tidigare i veckan. Lotta Lennartsson slog upp en fotskada och tvingades bryta lördagens 4×800-meterslopp. Och Louise Sundström kunde inte stanna och springa på söndagen.
De två kvarvarande lagmedlemmarna, Gerdevåg och Erika Bergentz, funderade på att springa de två första sträckorna och kliva av, men föreningen ringde in 15-åriga talangen Lisa Brorson. Och det slutade alltså med succé. Bergentz var tvåa till första växlingen, Gerdevåg trea till andra och i ett lopp med väldigt stora marginaler kunde Lisa hålla undan och säkra bronset, 66 sekunder bakom Hässelbys A-lag på andraplatsen (Lidingö tog silvret med 4,5 sekunders marginal) och 21 sekunder före Hässelbys B-lag på fjärdeplatsen. Gerdevåg kutade på Bergentz kutade på 4.47,1, Gerdevåg på 4.44,8 och Brorson på 5.26,2 för sluttiden på 14.58,07.
– Det var för kallt för bra tider, konstaterade Gerdevåg som ändå var väldigt nöjd med medaljen.
– Vi trodde inte att det skulle bli så här bra. Vi hade inga förväntningar alls på Lisa, men hon sprang jättebra.
För Gerdevåg var det alltså andra medaljen i senior-SM-sammanhang (hon har ju dessutom två–tre fjärdeplatse [beroende på hur man räknar gårdagens brutna lopp] bara i år), för Bergentz (som hunnit samla en del i veteransammanhang) och Brorson var det första.
Gerdevåg kommer att stå över både Göteborgsvarvet och Stockholm marathon, och nästa helg blir det i stället lag-SM-kval med KFUM Örebro, i Eskilstuna. Där ska hon springa 5 000 meter och eventuellt också 1 500. Bergentz ska vid 42 års ålder göra debut på hinder (2 000 meter, i de här sammanhangen) och om inte Högberg är tillbaka från sin sjukdom kan Bergentz få springa 800 meter också.
KFUM:s herrlag, bestående av William Fransson (4.21,7), Tim Sundström (3.54,5), Abshir Aweys (4.27,4) och Per Sjögren (4.13,6), blev fyra (av fyra lag) över 4×1 500 meter vid stafett-SM, 16 sekunder från Malmö på bronsplatsen. Spårvägen tog guldet, Huddinge silvret.

 

Erika Bergentz, Josefin Gerdevåg och Lisa Brorson tog SM-brons på 3x1 500 meter.  Foto: Mikael Kroon
Erika Bergentz, Josefin Gerdevåg och Lisa Brorson tog SM-brons på 3×1 500 meter. Foto: Mikael Kroon

Emilia Fahlin avslutade veckan i Kina på absolut bästa sätt. Som hjälpryttare var hon i högsta grad delaktig när Wiggle-Hondas italienska spurtkanon och dubbla världsmästare Giorgia Bronzini knep segern i säsongens femte världscupdeltävling, Tour of Chongming Island world cup. Efter att Bronzini i etapploppet på samma plats, med samma namn, tidigare i veckan förlorat tre raka spurtstrider och varit trea-trea-fyra i de tre etapperna hade sportdirektören Egon van Kessel beslutat om en ändrad taktik, där laget inte skulle köra enbart för Bronzini utan låta alla tre starka avslutare, alltså även Chloe Hosking och ”Nettie” Edmondson, få en chans. Ändå var det alltså Bronzini som hittade rätt och lyckades plocka ned Kirsten Wild.
Bronzini berättar själv om dramatiken i avslutningen på Wiggle-Hondas hemsida:
– Vi var tillsammans i ett försök att dra fram Chloe, men det blev lite kaos i sista svängen, och vi tappade henne. Men jag hade kvar ”Nettie” på rullen, och med 700 meter kvar var bäst alternativet att gå ut till höger och dra igång spurten, men jag fick inget utrymme och vingades vänta. Med 300 meter kvar kollade jag bak, och då hade jag tappat ”Netti”, så då beslutade jag mig för att försvara min position och hålla Wilds rulle. Som tur var blåste det stark motvind och hon blev tvungen att ta en långspurt vilket gjorde att jag kunde komma förbi precis före mållinjen.
Och så hyllade hon återigen sina lagkompisar; Fahlin, Hosking, Edmondson och Eileen Roe.
– Den här segern berodde verkligen på den fantastiska lagkänslan vi har.
Konditionsbloggen har förgäves sökt Fahlin, men på sin facebooksida skriver hon kort och glatt: ”Vi gjorde det! Vi tog hem världsuptävlingen i Kinda för Wiggle-Honda! Vilken dag och vilket lag!”
Wiggle-Honda har nu vunnit tre av fem världscupdeltävlingar 2015 (tidigare Jolien d’Hoore i Ronde van Drenthe, när Fahlin kraschade så illa, och Elisa Longo Borghini i Flandern runt, när Fahlin låg hemma i sjuksängen). Laget ligger tvåa i världscupsammandraget, och i individuella världscupen är d’Hoore trea, Longo Borghini fyra och Bronzini åtta. Nästa världscupdeltävling är Philadelphia International Cycling Classic den 7 juni, oklart om Fahlin kommer att köra där.

 

Och så några ord om Filip Dahlgren, som slog till med en otroligt fin andraplats i dagens långdistans i Bjursås. Jag skrev ju om Garphyttelöparen, som var VM-tia i långdistans i fjol, inför helgen, och då berättade han om skadebekymren som gjort att han inte sprungit längre än si sådär 70 minuter varken på tävling eller träning. Trots det var han snabbast av alla under de där sista 20 minuterna som han oroade sig för på förhand – i konkurrens med hela Sverige- och stora delar av världseliten. Bland annat drog Dahlgren ifrån med drygt 1.40 på tolvfaldige VM-guldmedaljören Thierry Gueorgiou under sista halvtimmens löpning, och han hämtade in halva slutsegraren William Linds ledning, minskade det från över två minuter till 63 sekunder bara sista tolv minuterna (sista elva för Dahlgren). Konditionsbloggen ringde upp Dahlgren för att höra hur loppet egentligen gestaltade sig, och om han säkrat en plats till världscupen i början av juni nu.

– Det blev en lite passiv inledning. Det var olika terrängtyper, började med stenbunden botten med väldigt detaljerad kartbild, väldigt teknisk orientering, och det tog ett tag innan jag kom in i det och visste vad jag skulle läsa på, vad jag skulle använda i orienteringen. Men jag låg ändå hyfsat med från början, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
– Strax före varvningen gjorde jag någon liten krok på 20–30 sekunder, och då fick jag syn på William Lind som startat två minuter efter mig. Jag blev lite förvånad att han kommit ikapp eftersom jag tyckt att jag börjat bra, men när vi kom in till varvningen fick jag höra att han var i ledning och att jag var trea, och det var ändå ett kvitto på att jag gå att bra men han väldigt bra.
– Efter varvning och kartbyte hade vi olika gaffling, men ut ur boet, där vi hade haft olika slingor, kom vi tillsammans igen, vi hade löst våra uppgifter på samma tid, och sedan låg vi tillsammans några kontroller. Ut på sista långsträckan (från kontroll 29 till kontroll 30) hade jag bestämt mig innan och körde bara iväg, medan han stannade upp och tittade på kartan. Där tog jag en minut (Filip var snabbast av alla på sträckan och hela 1.11 före William), och därför skiljde det bara en minut i mål.
Hur kändes kroppen i första långdistansen?
– Jag visste att jag höll 60–70 minuter, men största frågetecknet inför var tävlingen var om jag skulle stå mig i 90. Jag var riktigt trött på slutet, men det gick. Det var ett bra lopp, bortsett från några små misstag.
Vad händer nu?
– Planen är att springa Swedish league-finalen nästa helg. Och sedan är det 1,5 veckor till … Ja, till världscupen, förhoppningsvis.
Du är svårpetad nu, va?
– Ja, jag tycker väl det.
Klarar kroppen så många lopp på så kort tid?
– Ja, det känns bra. Men det är viktig att låta den återhämta sig och hålla i med rehab- och styrketräning så man inte går på några nya smällar.

Örebroaren Martin Regborn hade en ny tung dag i dalaskogarna och efter dagens 25:e-plats, tio minuter bakom Dahlgren, kan örebroaren som kutade VM i fjol nog glömma landslagsuppdrag den här säsongen. Lilian Forsgren var nia på långdistansen, sexa av svenskorna, i en tät damtävling med 15 löpare inom 6.33. Kan det räcka för att få springa mer än sprint i världscupen? Det är nog på håret.
Stalltipset är att Dahlgren får springa långdistans och möjligen medeldistans i världscupen, Forsgren sprint och möjligen medeldistans. Om jag får tippa. Trupperna kommer preliminärt på tisdag.
I elitseriesammandraget är den enda lokala löparen med toppkänning Tisarens junior Andrea Svensson, som följde upp fredagens seger med en andraplats i dag och klättrar till tredje plats i sammandraget. Hon kan boka in resan till junior-VM i Norge i början av juli nu.

Elitserien i orientering, deltävling fem av sju, långdistans, D21: 1) Josefine Engström, Alfta-Ösa, 1.09.58, 9) Lilian Forsgren, Tisaren, +4.26, 27) Lovisa Persson, do, +12.02, 49) Rebecka Nylin, do, +20.00, 51) Marie Pettersson, Djerf, +20.23.
H21: 1) William Lind, Malung Skogsmårdarna, 1.29.31, 2) Filip Dahlgren, Lidingö, +1.03, 25) Martin Regborn, Hagaby, +10.52, 41) Daniel Attås, Tisaren, +16.57, 60) Anton Hallor, do, +30.45.
D20: 1) Emma Bjessmo, IFK Lidingö, 1.05.23, 2) Andrea Svensson, Tisaren, +0.38, 11) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +9.22, 38) Elin Lindberg, Djerf, +23.04, 45) Josefine Höög, Hagaby, +33.26, 47) Nina Hallor, Tisaren, +38.28.
H20: 1) Simon Imark, Tullinge, 1.07.55, 10) Gustav Hindér, Tisaren, +8.26, 13) Harald Larsson, Hagaby, +9.49, 45) Sebastian Agerhäll, Tisaren, +33.54.
D18: 1) Sanna Fast, Eksjö, 54.41, 33) Saga Sander, Milan, +13.35.
H18: 1) Emil Ljungemyr, Kolmården, 56.18, 49) Martin Särnbrink, Tisaren, +29.40.