Regborns succé i Tallin – och därför ställer Dahlgren in Lidingöloppet

Man vill ju inte säga vad var det jag sa, så istället drar jag till med: ”Vad var det jag skrev?” I helgens höjdare-inlägget i förmiddags tippade jag att Martin Regborn skulle vara med och tampas om segern i Euromeetingsprinten i Otepää i dag, och även om det inte var någon särskilt vågad gissning – Regborn har ju sprungit VM två år i rad och ställdes framför allt mot B-landslagslöpare – så svarade han för en riktigt stark prestation. Bara hemmalöparen Timo Sild och schweizaren Andreas Rüedlinger klarade av de tre kilometerna (4,2 optimal löpsträcka och 90 höjdmeter, enligt PM:et) och 21 kontrollerna på snabbare tid. Estländaren i mål på 15 minuter blankt, Rüedlinger tolv sekunder bakom och Regborn 14 efter.
– Det här känns jättebra . Pallen i en internationell tävling; det är därför man håller på. Min vår blev helt värdelös på grund av allergiproblem. Egentligen är det först nu på hösten som jag kunnat prestera som jag vill. Nu ser jag verkligen fram mot resten av helgen, säger Regborn till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Det var galet jämnt med 21 löpare inom minuten och 57 inom två minuter. Landslagsdebuterande Daniel Attås, som även om han slog Regborn på DM-sprinten i somras knappast är någon sprintspecialist, slutade på 61:a plats, 2.13 bakom. 90 löpare kom till start, 87 hittade runt. Euromeetinghelgen fortsätter med långdistans på lördagen och avslutas med medeldistans på söndagen.

På fredagen blev det också klart att Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson – precis som väntat – får springa inofficiella junior-EM (junior european cup, samma tävling där Oskar Andrén landslagsdebuterade i fjol) i Tyskland om två veckor. Svensson är den enda länslöparen i 24-mannatruppen.

Däremot blir det inget Lidingöloppet för Filip Dahlgren. Han väljer istället att vila sig i form inför världscupavslutningen i orientering i Schweiz nästa helg. Ja, schemat hade blivit närmast omänskligt om Garphyttekillen kutat på Lidingö i morgon med tanke på att han kommer från två raka SM-helger i orientering och världscupfinalens tre lopp på lika många dagar avgörs på 2 000 meters höjd. Dahlgren meddelar sitt beslut via Twitter:
– Återbud på mig. Jag har valt att prioritera världscupen och återhämtning efter SM, så det blir bra tryck i buggarna nästa helg, skriver Dahlgren som åker ned till Schweiz på onsdag.
Hade du spöat Erik Anfält och Linus Rosdal annars?
– Troligen inte. Det är för bra (hårt) underlag på Lidingö, och det är två riktigt bra löpare. Jag tror båda gör under 1.45.

För övrigt kan jag tipsa om två hemsidor att spana in: Här kan man följa örebroarnas kamp i Loch gu loch live i morgon, och här kan man ta del av diverse racarapporter från olika lopp (att jag kommit i kontakt med den sidan beror på att de hörde av sig och ville låna min rapport från Tromsö skyrace, och det fick de naturligtvis; sidan verkar vara ett jätteroligt initiativ och ett bra ställe att hitta inspiration och nya utmaningar).

Fahlin byter stall – och Attås gör landslagsdebut

I går var hon 14 sekunder från att leda stallet till största framgången i dess historia. I dag står det klart att Emilia Fahlin, 26, lämnar brittiska Wiggle-Honda efter två framgångsrika år (som kunde ha varit ännu bättre om hon sluppit undan alla sjukdomar). Det avslöjar Fahlin själv på sitt Instagramkonto. Min känsla är att hon varit extremt uppskattad av sportdirektören Egon van Kessel, för sedan han kom in förra sommaren har hon fått åka alla stora tävlingar (och han har velat ha henne i världscuplagen även när hon inte varit helt hundra), men å andra sidan har han tydligt placerat henne i hjälpryttarfacket, och gett henne små möjligheter att ta egna chanser.
Vart Fahlin hamnar nu är oklart, men hon avslöjade för Konditionsbloggen redan för tre veckor sedan att hon gjort klart med ett team inför 2016 – utan att avslöja vilket. Min känsla var då att det handlade om en förlängning med Wiggle, men så var alltså inte fallet. Nu återstår att se om det är en hjälpryttarroll i något av topplagen eller en kaptensroll i ett lite mindre lag som lockat Fahlin. Eller något däremellan. Spännande, hur som helst.
Samtidigt bekräftar Wiggle i dag att de förlängt med sina båda italienska stjärnor, och sedan tidigare är världscuptrean Jolien d’Hoore klar för en fortsättning, plus det redan nu är klart att de värvat Emma Johansson, Amy Pieters och Lucy Garner.
Fahlin avslutar årets säsong med VM:s linjelopp på lördag, då hon kör för svenska landslaget – och för att hjälpa Johansson till ännu en VM-medalj.

Hallsbergsorienteraren Daniel Attås, 27, berättade ju om sin nya, offensiva satsning här på bloggen så sent som för två veckor sedan, och efter två framgångsrika SM-helger, med finalplatser både i lång- och medeldistans, belönar förbundskapten Håkan Carlsson honom redan nu med en landslagsplats. Snacka om att den satsning bar frukt tidigare än förväntat … Attås landslagsdebuterar redan på fredag, som en av tolv svenska herrar i Euromeeting i Estland där det då vankas sprint. På lördag följer långdistans och på söndag avslutas det hela med medeldistans. Även Martin Regborn finns med där, medan Lilian Forsgren istället kommer att springa världscupavslutningen helgen därpå. Oklart om Filip Dahlgren fått en plats dit, eller om han valt att avstå en plats i Euromeeting för att istället springa Lidingöloppet. Svaret får vi när världscuptruppen släpps (i kväll eller i morgon?).

Attås skräll – 28 sekunder bakom VM-löparen

Efter Filip Dahlgrens SM-brons i långdistans förra helgen kan lördagen ge nya länsmedaljer åt orienterarna. Förutsättningarna finns i varje fall när såväl Dahlgren som Martin Regborn och Lilian Forsgren gjorde vad de skulle i fredagens medeldistanskval och tog sig till lördagens final. Största utropstecknet var dock Daniel Attås, som sprang in som tvåa i sitt kvalheat, bara 28 sekunder bakom VM-löparen William Lind. Fyra länslöpare i finalerna på seniorsidan, således.
I juniorklaserna hittar jag inga stora skrällar även om Degerfors landslagsman Filip Jacobsson levde farligt i H18 och räddade sig till final med två ynka sekunders marginal (han ledde kvalheatet efter sex kontroller men verkar sedan ha gjort en fyraminutersbom, av sträcktiderna att döma, och var nia – de åtta bästa gick till final – vid allra sista kontrollen; spurtade sedan in de nödvändiga sekunderna).
Alla resultat från kvalet nedan.

Orienterings-SM, medeldistans, damer, kvalgrupp A (tio bästa till final): 1) Helena Jansson, Ravinen, 29.50, 16) Lisa Westerberg, Milan, +10.12.
Kvalgrupp B (tio bästa till final): 1) Josefine Engström, Alfta-Ösa, 32.17, 3) Lilian Forsgren, Tisaren, +1.07, 15) Lovisa Persson, do, +5.36, 21) Elsa Ekelin, KFUM Örebro, +10.43, 25) Åsa Zetterberg Eriksson, Djerf, +12.17.
Kvalgrupp C (tio bästa till final): 1) Kajsa Risby, Kåre, 32.21, 14) Marie Pettersson, Djerf, +4.52.
Kvalgrupp D (tio bästa till final):1) Anna Forsberg, Göteborg-Majorna, 32.09, 18) Helena Andersson, Tisaren, +7.58, 33) Rebecka Nylin, do, +19.26.
Herrar, kvalgrupp A (sju bästa till final): 1) Gustav Bergman, Ravinen, 30.41, 3) Filip Dahlgren, IFK Lidingö, +1.58, 19) Jonatan Aronsson, Tisaren, +11.50, 22) Niklas Gustafsson, do, +13.09.
Kvalgrupp B (sju bästa till final): 1) Rassmus Andersson, Linné, 32.05, 20) Per Eklöf, Milan, +9.19, 21) Ivan Forsgren, Tisaren, +11.11.
Kvalgrupp C (sju bästa till final): 1) William Lind, Malungs Skogsmårdarna, 30.58, 2) Daniel Attås, Tisaren, +0.28, 38) Erik Lindgren, KFUM Örebro, +26.24.
Kvalgrupp D (sju bästa till final): 1) Olle Boström, Järla Orientering, 30.02, 15) Tomas Hallmén, Tisaren, +8.51, 19) Oskar Andrén, do, +10.30.
Kvalgrupp E (sju bästa till final): 1) Oleksandr Kratov, Orion, 32.00, 5) Martin Regborn, Hagaby, +0.50, 13) Viktor Larsson, do, +3.22.
Kvalgrupp F (sju bästa till final): 1) Albin Ridefelt, Linné, 29.46, 12) Jakob Wallenhammar, Hagaby, +4.10, 37) Emil Johansson, Tisaren, +20.23, 39) Oscar Andersson, do, +21.16.
D20, kvalgrupp A (15 bästa till final): 1) Sara Hagström, Falköping, 25.31, 2) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +2.38, 26) Josefine Höög, Hagaby, +23.31.
Kvalgrupp B (15 bästa till final): 1) Johanna Öberg, Ryda, 28.48, 7) Andrea Svensson, Tisaren, +2.48, 16) Nina Hallor, do, +9.32, 17) Elin Lindberg, Djerf, +10.07.
H20, kvalgrupp A (15 bästa till final): 1) Erik Andersson, Orion, 25.30, 4) Gustav Hindér, Tisaren, +2.17, 5) Harald Larsson, Hagaby, +2.40.
Kvalgrupp B (15 bästa till final): 1) Filip Grahn, Hestra, 28.15, 29) Sebastian Agerhäll, Tisaren, +10.10.
D18,valgrupp C (tio bästa till final): 1) Hanna Hänström, Täby, 24.19, 14) Josefin Erlandsson, Milan, +6.18.
Kvalgrupp D (tio bästa till final): 1) Hanna Hugosson, Sundsvall, 25.35, 15) Saga Sander, Milan, +8.30.
H18, kvalgrupp A (åtta bästa till final): 1) Simon Hector, Snättringe, 25.13, 3) Martin Särnbrink, Tisaren, +1.02, 13) Per Karlsson, Tylöskog, +5.03, 23) Jacob Eriksson, KFUM Örebro OK, +18.26.
Kvalgrupp C (åtta bästa till final): 1) Simon Imark, Tullinge SK, 27.20, 8) Filip Jacobsson, Degerfors, +5.05.
Kvalgrupp D (åtta bästa till final): 1) Oscar Johansson, Dacke, 28.28, 19) Jakob Fransson, Milan, +11.03.

Guld till Wengelin, brons till Dahlgren – och de skrev orange historia

Garphyttelöparen Filip Dahlgrens, 26, säsong har varit problematisk. Det började redan förra hösten, när han väntade för länge med att lyssna på kroppen och hamnade i en nedåtgående skadespiral som tog lång tid att ta sig upp ifrån. Det förstörde hans chanser till bra resultat i vinterns världscup, och i slutändan var det nog den bristfälliga träningsbakgrunden som gjorde att han petades från VM-laget trots en tiondeplats i långdistans i VM förra året. Lägg därtill en missräkning i form av en fjärdeplats i O-ringen, som han sprang istället för VM. Men i dag fick Dahlgren (som förra helgen visade att formen är i antågande när han i grisiga förhållanden detroniserade Erik Anfälts banrekord i Kilsbergen trailrun) revansch i form av ett SM-brons i favoritdisciplinen långdistans. Dahlgren var bara nia vid första mellantiden, men srpang succesivt upp sig och var i mål mindre än tre minuter bakom OK Linnés Albin Ridefelt, som tog guldet 1.50 före klubbkompisen Rassmus Andersson. Bronset var Dahlgrens fjärde senior-SM-medalj efter guldet i långdistans 2013 och stafettmedaljerna 2011 (brons) och 2014 (silver).
Örebros VM-sprinter Martin Regborn, 23, var tvåa vid den där mellantiden där Dahlgren var nia (och i det läget över två minuter före Dahlgren), men föll tillbaka till en delad niondeplats, över 6,5 minuter bakom. Lilian Forsgren slutade på samma placering i damklassen, nästan elva minuter bakom suveräna vinnaren Helena Jansson, men mindre än fyra minuter från silvermedaljören Annika Billstam.
Daniel Attås klarade med 19 sekunders marginal av sitt mål att bli topp 20 i herrklassen, efter att ha lyckats hålla förre Europamästaren David Andersson bakom sig. Marie Pettersson blev 32:a.
I juniorklasserna var Andrea Svensson, Tisarens juniorvärldsmästare, en av de stora favoriterna, men fick nöja sig med en fjärdeplats efter ett sekunddrama om medaljerna i D20. Rydas Johanna Öberg var överlägsen, men därbakom var det fyra löpare inom 78 sekunder. Kvalvinnaren Filip Jacobsosn, Degerfors, blev nia i H18.
Nästa helg avslutas SM-säsongen med medeldistans och stafett.

Senaste tillskottet till länets elitscen i konditionsidrott, OS-satsande VM-cyklisten Matthias Wengelin, krossade konkurrenterna i maraton-SM i Ånnaboda i dag och tog guldet 1.27 före Calle Friberg och ytterligare en dryg minut före trean, Mikael Flockhart. Grythyttans Fredrik Berg åtta, 6.46 bakom (men bara åtta sekunder från femteplatsen efter en förlorad klungspurtuppgörelse), Garphyttans Marcus Jansson (han som dominerar svensk mountainbikeorientering och var EM-fyra i somras) slutade på 13:e plats, Almbys Mathias Bergkvists 18:e. Wengelin klarade av 75 kilometer och drygt 1 000 höjdmeter på 2.27.31, vilket ger en snittfart på 30,5 kilometer i timmen … Berg, som var femma i fjol, menar att årets åttondeplats är mer värd. ”Jag fick min revansch i dag efter fiaskot på XC-SM i somras (då Berg kraschade på träningen dagen innan och fick åka hem med hjärnskakningssymptom). Lyckades sladda in som åtta uppe i Ånnaboda i dag, grymt nöjd! Var femma på SM förra året men då valde ju de tio-femton bästa cyklisterna att avstå från start för att strejka mot dålig planering från arrangören och cykelförbundet. I dag fanns hela svenska eliten på plats så jag värdesätter helt klart dagens resultat mer”, skriver han i ett sms till Konditionsbloggen. I sin racerapport lägger han ut texten mer. Faluns Jennie Stenerhag sopade hem damguldet med nästan tio minuters marginal.
Förhandsfavoriten och hemmaåkaren Linda Meijer slog till med guld i D30-klassen, efter silver och brons de två senaste åren (hennes fjärde SM-guld i ordningen, det första i maraton), höll undan och gick i mål 65 sekunder före Faluns Anna From trots kramp i båda benen upp mot Klockhammar. Meijer är jublande glad i sin racerapport och skriver bland annat: ”Jag gjorde det. tog hem segern på Bergslagsloppet i dag. Otroligt nöjd och glad över det. Stödet runt banan var helt enormt, det kunde inte ha varit bättre. Tusen tack alla som kom och hejade för att ni kom.” Klubbkompisen (i Almby) Johan Lindbom tog broms i H30. Karlskogas Maria Nilsson blev fyra i D50, men över 8,5 minuter från medalj.

I det historiska första svenska mästerskapet i rarajipari, som avgjordes i Karlslundsskogen på lördagen, lottades de tolv deltagarna in i två lag, och efter att de skiftat ledning under tävlingens gång var det det orangea laget, med Daniel Sörling, Cristoffer Stockman, Bengt Rasmussen, Johan Andersson och Håkan Röjler som drog det längsta strået och samlade ihop de 100 rundorna på en timme och 48 minuter och 44 sekunder, två minuter och 22 sekunder innan det blå laget med Johan Röjler, Malin Vaahto, Ann-Sofie Berg, Magnus Ek, Peter Knoblach och Mattias Geisler hann runt. Bilder, liverapport och mycket mer från tävlingen på den officiella hemsidan.

Årets nysatsning på Korpen, världens äldsta årligen återkommande orienteringstävling, lockade 223 löpare, varav 24 i de nya challengeklassenra. Barbro Härdmark, Gustav Holgersson, Åsa Vidlund, Jesper Melin, Tom Korkeakosi och Mats Johansson heter de historiska mästarna. Känns lite overkill, om ni frågar mig, att ha sex olika challengebanor när bara 24 löpare kommer till start. Kanske räcker med en lång och en kort bana nästa år?

Går ned i arbetstid för att satsa: "Vill se hur bra jag kan bli"

Hallsbergs och OK Tisarens Daniel Attås, 27, har varit säsongens stora utropstecken i länsorienteringen och besegrat Örebros dubble VM-löpare Martin Regborn i kampen om distriktsmästerskapstiteln i i tur och ordning sprint-, natt- och medeldistans-DM innan Regborn till slut fick revansch i långdistansen (dessförinnan var ett junior-SM-guld i stafett, ett JSM-brons i medeldistans och en andraplats i O-ringens H20-klass främsta meriterna). Men Attås är inte nöjd med att, i varje fall på papperet (Regborn och Filip Dahlgren vill väl ha ett med i laget), vara bäst i länet. Nu snäpper 27-åringen upp satsningen ytterligare, och har gått ned i arbetstid för att kunna träna mer, eller framför allt bättre. Det berättade Attås (som inte haft samma supersäsong på det nationella planet; 32:a på O-ringen efter att som bäst varit 22:a en etapp, och i elitserien en 24:e plats som bäst) när Konditionsbloggen ringde upp för att kolla läget inför årets SM-helger, som inleds med långdistans i helgen och avslutas med medeldistans och stafett nästa helg (allt i Stockholm, och en fin genomgång av vad som väntar löparna bjuder orienterare.nu på här).

– Jag jobbar som lärare och har gått ned till 80 procent det här läsåret för att satsa på orienteringen. Jag tänkte se om det finns något hopp, om jag kan bli något bättre. Göra ett försök och se om det går, säger Attås till Konditionsbloggen.
Om det går … Att nå landslaget, menar du?
– Jag tänkte det. Jag skulle nog ångra mig när jag blev gammal om jag inte gav det ett försök. Jag ska försöka se hur bra jag kan bli. Så jag ska prova, jag ska ge det en vinter.
Hur mycket mer kommer du träna, då?
– Jag tränar redan två timmar om dagen i snitt, så jag kan inte träna jättemycket mer. Men i stället för att springa distanspass i skogen hemma kanske jag hinner åka till tuffare skog eller till någon karta jag inte kan lika bra. Dessutom kommer jag hinna återhämta mig bättre, så jag kan pusha ännu hårdare på intervallerna. Det är framför allt bättre kvalitet som jag är ute efter.
Vad har du för målsättningen på SM?
– Det är en bra fråga … Jag har ju precis gått ned i tid, så den förändringen kommer inte ge någon effekt än. Det är till nästa år. Det är långdistans-DM, som går nu i helgen, som passar mig bäst, men förra året missade jag final, vilket jag inte brukar göra. Så första målet blir att ta mig till final. De 40 bästa, tio från varje heat, går dit, och det borde gå. Sedan får man se. Det vore kul om jag kunde vara topp 20, men då ska det gå riktigt bra. Det är en ruggigt bra bredd på den svenska toppen just nu, så om jag ska vara topp 20 måste jag slå en hel del löpare med topp tio-potential. Och egentligen tror jag inte att terrängen i helgen passar mig så bra, det är lite för kuperat. Jag är ju från Närkeslätten och funkar inte så bra med backar … Och så har jag en förmåga att vara passiv när det är så långt, att jag blir lite för feg och springer för sakta. Men ja, jag hoppas att det går bra.
Nästa helg, då?
– Nja, medeldistansen är för kort och tajt och kan gå hur som helst, och i stafetten får vi inte så bra lag. Johan (Aronsson) ska inte springa och Oskar (Andrén) har inte tränat så mycket.
Men nästa år, då jäklar …
– Det vore kul att känna att man är med där framme på allvar. Nu har jag haft en hel del tur när jag slagit Regborn i DM. I varje fall på sprinten i våras, då vet jag inte vad han höll på med. Men på natten och medeln gjorde jag bra lopp. På lången gick det dåligt, men jag hade varit tre minuter bakom Martin även med ett perfekt lopp. Han är stark.

Länets landslagstrio – Regborn, Dahlgren och Lilian Forsgren – är anmälda till helgens orienterings-SM, och bland de 25 länsorienterarna som anmält sig har också Andrea Svensson (D20) och Degerfors Filip Jacobsson (H18) medaljchanser.

Daniel Attås på en bild från sprint-DM i somras. Arkivfoto: NA
Daniel Attås på en bild från sprint-DM i somras. Arkivfoto: NA

Magen stoppade Wiker – trots "kalasbra" ben

Kollegorna på pappers-NA har en stor intervju med Louise Wiker om nattens VM-debut i morgondagens tidning (som går att köpa som e-tidning på na.se någon gång tidigt i morgon bitti), men kvällstidningarna har haft sina intervjuer ute hela dagen, och där berättar den 36-åriga Hälleforslöparen om att det var magstrul som förstörde alla chanser till en bra tid.
– Det var tufft. Jag hade kalasbra ben, men magen fungerade inte. Jag brukar aldrig ha problem med det, men jag tror att det var nerver. Jag har aldrig varit med på mästerskap tidigare, säger hon till Expressen och Aftonbladet (sista meningen dock bara citerad i den förstnämnda); vilket tyder på att den förkortade uppladdningsfasen som det sena VM-beskedet ledde till fungerade och inte är att skylla för den uteblivna topprestationen.
Till Expressen tillade Wiker också:
– Jag kände att jag inte fick i mig vätskan riktigt. Jag försökte lugna ner mig, men man får pulspåslag. Jag är extremt besviken.
Vad vi snackar för tid? 2.49.57. Under 2.50, men ändå den sämsta av de fyra maror Wiker tagit sig igenom under sin korta 42 195-meterskarriär (i Prag i maj bröt hon ju).
Av 67 anmälda löpare till VM-maran kom 65 till start och 23 bröt längs vägen. Wiker gick i mål som 48, och hade alltså bara fyra löpare kvar bakom sig på banan. Lagkompisarna Annelie Johansson och Charlotte Karlsson gick i mål sex respektive två minuter före och slutade på 33:e respektive 44:e plats.  Men faktum är att Wiker låg 18 sekunder före Karlsson halvvägs, när hon passerade halvmaran 1.21.35. Men sedan tog magproblemen ut sin rätt, och Wiker löpte andra halvan på 1.28.22. Och det var inte det att andra halvan var extremt tuff; löparna i täten skruvade tvärtom upp tempot ganska markant efter 21,1-kilometersmarkeringen. Det var helt enkelt magen som gjorde det.
– Jag är så besviken att jag inte fick ut det jag hade idag, jag hade hoppat på så mycket mer. Först hade jag problem med magen och vätskan och då blev jag stressad och försökte hitta rytmen och känslan. Men det funkade bara inte idag, säger Wiker till Svenska friidrottsförbundets hemsida.
Inte lär kännas bättre när hon får läsa Aftonbladets betygsättning av svenska VM-truppen. Säg så här; efter den mästerskapsdebuten kan det bara bli bättre. Som i EM i Amsterdam nästa år.

I löpningarna på hemmaplan verkar det som om de stora kanonerna, vid sidan om Erik Anfält, tog det lugnt i helgen. I Hjulsjöjoggen tog Hällefors Tommy Sundberg, som jag inte har någon större koll på, hem segern knappa minuten före Starts Johan Ingjald, på tiden 39.05,5, medan Ingjalds klubbkompis Marie Dasier tog hem damklassen nästan 2,5 minuter före Östansjös Hanna Henriksen, på 50.27,2. Allt över åtta kilometer tämligen tuff terräng. I och med att de stora namnen uteblev, blev det heller inga förändringar i toppen av långloppscupen. Ja, inte mer än att Ingjald avancerade till sjätte plats i herrklassen, då.

Flera av de lokala topplöparna kutade i stället Kraftloppet i Finspång, en stafett över tio sträckor och 72 kilometer, i ett hopplockat superlag i mixedklassen, med uttalat mål att slå alla herrlag och ta totalsegern (vilket de lyckades med, med nästan tre minuters marginal). Vi snackar långloppscupledaren Haben Kidane, Simon Sveder, Peter Wiker och ex-karlskogingen Linda Take. Med i laget fanns bland andra också Bollnäs Jerker Lysell, VM- och EM-medaljör i orientering, och Helene Söderlund, världsmästare i skidorientering. André Rangelind har skrivit en racerapport, sträcka för sträcka, på sin blogg (där han även bjuder på bildextra). Bland annat är han imponerad av 17-årige Kidane som plockade in två minuter på täten på sin sträcka (laget låg nämligen efter i början): ”Vilket driv den killen har i steget, kan garantera att ni kommer att höra mer om Haben!”, skriver Rangelind.

I Göteborgsvarvets seedningslopp i Örebro i går var Örebro AIK:s Mattias Nätterlund den enda som klarade gränsen och kvalade in bland elitlöparna (35 minuter för herrar, 39 för damer), när han avverkade milen på 33.16. Därmed kan han alltså ansöka om en plats i elitstartledet till nästa års halvmara i Göteborg. Fredrik Skogman var tvåa av herrarna, men 4.04 bakom Nätterlund på 37.20. I damklassen kutade Anna Nyström (klubb?) in på 41.30 och vann 47 sekunder före Starts Anna Pettersson.

I Lindesbergsskogarna fick Martin Regborn till slut sin revansch på Daniel Attås i deras säsongslånga DM-fajt, men den kom först i söndagens långdistans. I lördagens medeldistansdrabbning tog Tisarlöparen årets tredje raka DM-guld, med 14 sekunders marginal bak till Regborn. Men på söndagen fick Hagabys VM-löpare alltså revansch, tog hem långdistansen med nästan fem minuters marginal före Oskar Andrén (han som gjorde succé i sin allra första stora seniortävling, ultradistans-SM, i våras), och över sju minuter före trean Attås (som ändå med över tre minuters marginal säkrade säsongens fjärde DM-medalj). Efteråt twittrade Regborn ironiskt: ”Nu gäller det bara att övertyga Attås om att DM grand slam givetvis räknas som totaltiden av alla distanser …” Vem som tog bronset i medeldistansen? Jo, Tomas Hallmen, 44, som visade att gammal är äldst. Förvisso var Degerfors juniorlandslagsman Filip Jacobsson trea i mål, 22 sekunder före Hallmén, men han deltog utom tävlan eftersom Degerfors tillhör Värmlands distrikt. Jacobsson var för övrigt fyra i söndagens långdsitans också.
På damsidan var det samma kvartett i täten båda dagarna, men i olika ordning. På lördagen KFUM Örebros Ellinor Eriksson 29 sekunder före Tisarens Rebecka Nylin och med KFUM:s Anette Carlsson och Tisarens Lovisa Persosn på delad tredjeplats, 2.14 efter. På söndagen Nylin 33 sekunder före Persson, 1.53 före Eriksson och 2.10 före Carlsson. Övriga var över tolv minuter bakom. Juniorvärldsmästaren Andrea Svensson, som var anmäld till juniorklassen i långdistans, kom inte till start.
I Värmlands-DM fick Linde Take överraskande stryk i söndagens medeldistans (måhända på grund av lördagens urladdning i Kraftloppet), men då var det också av Djerfs Åsa Zetterberg-Eriksson, karlskogingen som är mångårig landslagsåkare i skidorientering och var med i svenska EM-bronslaget i stafett 2008. Hon var tio sekunder före Take och ytterligare 1,5 minuter före alla andra. I övrigt blev det inga medaljer för Karlskoga eller Degerfors i huvudklasserna varken där eller i fredagens natt-DM (men Karlskogas EM-silvermedaljör från tidigare i somras, mountainbikeorienteraren Erica Olsson, 15, stack till Dalarna och sopade banan med de upp till fem år äldre konkurrenterna i D20-klassen i deras mtbo-DM; en uppladdning så god som någon inför nästa helgs SM).
Stockholms DM bjuder ju på hygglig konkurrens, om man säger så, och Garphyttans långdistansspecialist Filip Dahlgren, i fjol tia på VM, fick nöja sig med en tredjeplats i söndagens långdistans bakom världs- och Europamästaren Gustav Bergman, OK Ravinen, och hans klubbkompis Ruslan Glebov, som var med och sprang hem en sensationell femteplats åt Ukraina i mixedsprintstafetten på VM i fjol. bakom sig hade Dahlgren ändå namn som Mårten Boström. Dan innan var Dahlgren femma i en tajt medeldistans, där bara 21 sekunder skiljde från ett brons. Där vann Glebov före Bergman.
Nästa helg avslutas DM-säsongen med stafett i Örebro län, stafett och långdistans i Värmland och stafett och natt i Stockholm. Sedan väntar två raka SM-helger, och så två raka landslagshelger med Euromeeting och världscupfinalen. Intensivt för den jagar titlar, alltså.

Och så har Fredrik Berg debuterat internationellt (som mountainbikecyklist, som enduroförare har han ju många VM-tävlingar på meritlistan). För mycket grusväg ställde till det för Berg i Birkebeinerrittet, skriver han på sin blogg apropå 47:e-platsen i Norge. Nästa helg blir det Bockstensturen.

Min racerapport från Sälen? Den kommer i morgon!

Helgens höjdare – Anfält jagar trailkungen: "Tänker inte ge mig på förhand"

1. Louise Wiker i friidrotts-VM
På VM:s sista dag, 7.30 på morgonen i Peking vilket motsvarar 1.30 svensk tid, begår Hälleforslöparen Louise Wiker sin VM-debut i friidrott. 42 195 meter ska avverkas på Pekings gator, med de sista meterna inne i Fågelboet, OS-arenan från 2008. Jag ringde upp Wiker i Peking i går, och vad hon hade att berätta kan ni läsa i fredagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se). Dessutom blir det ett längre blogginlägg om Wiker i morgon. Tyvärr finns ingen startlista publicerad ännu, men på den här sidan lär den dyka upp närmsta dygnet. Först då kommer det gå att sia om vilka placeringar Wiker kan fajtas om. Men en bra tid, och att bli bästa svenska, måste förstås vara huvudfokus.

2. Sälen fjällmaraton
Måltävling nummer tre av fyra den här säsongen för min del startar 10.00 i Lindvallen i morgon bitti. Sälen fjällmaraton. Efter att skadorna äntligen gett med sig inför Lurs backyard ultra i juli har jag sedan dess bara kunnat jogga lätt tre pass (och sprungit ett lopp). Resten av träningen har varit alternativ, på cykel och gym, och jag har ingen aning om vart formen är. Senaste riktiga fullfartslöpning var Oppebylöpet i maj. En som haft en betydligt bättre uppladdning är regerande mästaren i Sälen, Örebro AIK:s landslagslöpare Erik Anfält, 39, som vunnit båda de tidigare upplagorna av tävlingen. På 2.54.27 premiäråret 2013 och  på 2.51.28 2014. Då ska man veta att vi snackar 825 höjdmeter att besegra och ett underlag som till 80 procent består av fjällstig, så den tiden kan mycket väl vara vassare än perset 2.27.02 i Kiel i februari eller 2.28.09 på Stockholm maraton i maj (som ju anses vara en tuff asfaltsmara på grund av Västerbrons 2×35 höjdmeter). Konditionsbloggen ringde upp Anfält för att snacka om det, och om favoritskapet, men fick reda på att det i år är överlämnat till Anders Kleist.

– Han har aviserat att han ska starta, och i sådana fall är han storfavorit. I mina ögon är han trailkungen nummer ett i Sverige, och han skulle vara en av de bästa på landsväg också om han valde att springa mer där. 2013 ställde han upp på en halvmara och gjorde 1.05.20, det var han Sverigeetta på det året. Ja, han har varit en stor förebild för mig de senaste åren, och blir något att bita i om han kommer till start. Det kommer bli riktigt sporrande, och dessutom skönt att slippa pressen. Det är han som ska vinna, men jag tänker inte ge mig på förhand. Vi gick samma sträcka på Vasastafetten i lördags och då var jag bara 23 sekunder bakom. Men hans rekord på till exempel halvmaran är mycket bättre än mitt (1.09.55), säger Anfält till Konditionsbloggen.
Vad är det som lockar dig så mycket med just Sälen fjällmaraton?
– Dels har jag vunnit två år i rad, och när man är regerande mästare lockar det alltid att komma tillbaka. Men terrängen passar mig bra också. Jag är rätt beroende av att ha fast underlag under fötterna, och i Sälen är det ganska hårt även om det är fjällterräng, inte så geggigt som Axa fjällmaraton. Och så tycker jag att det är skönt att lägga om fokus mot något nytt efter Stockholm marathon och springa mycket terräng. Det är skönt att lägga sommarträningen i skogen.
Hur bra är 2.51.28 från i fjol jämfört med en asfaltsmara?
– Det är svårt att säga, men jag vet att jag hade en fantastiskt bra känsla när jag gjorde 2.51. Men jag går för att springa snabbare än det nu, även om jag vet att jag hade en riktig kanondag förra året.
Hur är formen?
– Jag hoppas att den är bra. Jag har haft bättre och bättre känsla i tävlingarna på slutet. I DM var det tungt, då var jag rejält nedtränad, men sedan kändes det bättre på Blodomloppet och ytterligare bättre på Vasastafetten. Kurvan pekar åt rätt håll. Hela sommarträningen har haft fokus mot lördagens lopp, och förutom lite trassel i början av augusti, där jag ändå kunde köra på bra med alternativ träning, så har det fungerat bra. Formen är bättre nu än inför förra årets lopp, och det känns lovande.
Vad händer efter Sälen?
– Om det känns riktigt bra i Sälen försöker jag nog få en plats till Lidingöloppet. Annars blir det att succesivt gå över till asfalt igen för att förhoppningsvis springa riktigt fort i Valencia marathon den 15 november.

För egen del? Tja, jag får nog vara väldigt nöjd om jag tar mig igenom under fyra timmar.

3. Löparfest på hemmaplan
Lördag är en riktig högtidsdag för alla långlöpare i länet, med inte mindre än tre tävlingar. Med start 11.00 vid Risbergska avgörs ett tio kilometer långt seedningslopp till nästa års upplaga av Göteborgsvarvet, och är man riktigt snabb där hinner man också med Hjulsjöjoggen, var seniorklasser startar 14.00. ”Det tuffaste terrängloppet i långloppscupen”, som de själva marknadsför sig som (vad säger de ansvariga för Tarstaborgsrundan och Kilsbergen trailrun om det?) avgörs över tio kilometer i Hjulsjö. Dessutom Kilsbergskampen, ungdomstävling i friidrott, traditionsenligt på Kilsbergsvallen i Garphyttan. I år är tävlingen dessutom distriktsmästerskap, och 11- och 13-åringarna kutar 600 meter och 15-åringarna 800 (av grenar som är intressanta ur bloggperspektiv, alltså).

Mycket löpning? Tja, men då kan vi vill köra en liten bubblare med orienterings distriktsmästerskapshelg? Lindebygdens OK arrangerar medeldistans-DM på lördagen och långdistans-DM på söndagen, och i Värmland (distriktet som länskommunerna Degerfors och Karlskoga ju tillhör; även om Degerfors juniorlandslagsman Filip Jacobsson i stället anmält sig, utom tävlan, till Örebro läns-distriktets DM-tävlingar i helgen) är det natt-DM i Deje i dag, fredag, och medeldistans-DM i Lesjöfors på söndag. Och eftersom Garphyttans Filip Dahlgren tävlar för IFK Lidingö är även Stockholms medeldistans-DM på lördag och långdistans-DM på söndag av intresse. Här i distriktet blir det mest intressanta att se kampen mellan Daniel Attås, som vunnit de två tidigare DM-tävlingarna den här säsongen (sprint-DM i maj och natt-DM för två veckor sedan), mot VM-sprintern Martin Regborn, som överraskande fått nöja sig med att vara trea respektive tvåa i DM i år. Tar Regborn revansch nu? På damsidan har de båda DM-tävlingarna hittills gett sex olika medaljörer, med guld till juniorvärldsmästaren Andrea Svensson och hennes klubbkompis (i Tisaren) Rebecka Nylin. Nylin springer båda distanserna i helgen, medan Andrea väljer att stå över medeldistansen och springer långdistansen i juniorklass. Nästa söndag avslutas DM-året i distriktet med stafetterna.

Fyra VM-guld till Tisaren, Fahlin spurtade ned silver-Emma och Wiker Pekingrepade i "Peking"

Well, 22 dagars semester (med avbrott för STCC på Gelleråsen i lördags) följdes av väckning 4.00, avresa till Arlanda, flyg till Zürich, bilresa till Lugano och jobb till 1.00 i går (för Örebro Hockeys träningsläger). Inget bloggutrymme där, inte. I dag väckning 8.05, bevakning av Örebroträning från 9.00 och sedan jobb, med kort lunchavbrott, till 20.30. En timmes egen träning och sedan på’t igen. Nu har jag precis lämnat sista texten, men eftersom det vankas sovmorgon i morgon tänkte jag hinna få ut några utlovade rader om vad som egentligen hände i konditionsidrottsväg under bloggsemestern.

Vi gör väl som i förhandsinlägget, tar det i bokstavsordning.

Cykel: När Emilia Fahlin körde Tour of Norway för svenska landslaget och fick chansen att testa de egna förmågorna, och inte bara assistera lagkompisar i Wiggle-Honda, tog hon den verkligen. På andra etappen var hon med i en klungspurtom andrplatsen bakom Megan Guarnier och slutade femma efter att ha spurtat ned Emma Johansson (som inte körde för Sverige utan sitt proffsstall Orica; Johansson som för övrigt blir lagkompis med Fahlin i Wiggle-Honda nästa år). I sammandraget blev Fahlin 14:e, på samma tid som sjuan och bara 21 sekunder bakom totalsegraren Guarnier. Helgen före hann hon dessutom med både Ride London GP (två topp fem-placeringar för Wiggle), Fahlin med i tätklungan hela vägen och världscupdeltävlingen Sparkassen Giro (katastrofresultat för Wiggle med Elsia Longo Borghini som bästa lagmedlem på 61:a plats), och nu till helgen är hon uttagen för att köra den svenska världscupdeltävlingen Vårgårda GP. Vad mer? Tja, VM-triathleten Morgan Pätsi tog en överlägsen seger i Hjälmartempot.

Längdskidor: Förre skidskyttestjärnan Magnus Jonsson, som tävlar för lokala långloppsteamet Skistart-Bergslagen och hade kontrakt över vinterns långloppsvärldscupsäsong, meddelade något oväntat att han lägger av.

Löpning: Josefin Gerdevåg och Erik Anfält tog programenliga segrar i DM över 10 000 meter, Maria Eriksson tog hem långa klassen i Käglanloppet och Hällefors (med ett urstarkt lag i Haben Kidane, Peter Wiker och Simon Sveder) vann Stripastafetten närmast före tre lag som enligt bloggens uppgifter utreds för att ha fuskat och plockat in löpare från andra klubbar. Johan Eriksson kom aldrig till start i 100-kilometers-SM, men Sören Forsberg slog till med ett överraskande RM-guld i 24-timmarslöpning (det finast som går att vinna på distansen i Sverige eftersom den inte har SM-status). Tim Sundström spände bågen mot medalj på 1 500 meter i friidrotts-SM, men fick nöja sig med en femteplats i ett taktiskt och tämligen långsamt lopp där Tims 1.51,62 var mindre än två sekunder från guld. Han åkte sedan ut i försöken på 800 meter. Josefin Gerdevåg blev sexa på 10 000 meter och åtta på halva distansen. VM-klara Louise Wiker strök sig från SM på grund av jetlag, men sprang sedan in på starka 36.24 över milen för en fjärdeplats i Norrköpings stadslopp, för en fjärdeplats i VM-genrepet (genrep i ”Peking” innan avfärd till Peking, alltså). Och Hällefors karlskoging Fredrik Rådström, som vunnit det mesta i 0586-området genom åren, fick nu också sin första seger i Svartåloppet, i överlägsen stil dessutom. Mattias Nätterlund vann BL-loppet i Näsviken och Therese Carlsson tog hem Inov8-sprinten under Axa fjällmaratonveckan i  Vålådalen. Och så kutade visst Anton Hallor långt uppe i norr. Tja, och så misslyckades Johan Röjler och Peter Knoblach med försöket att springa hela Bergslagsleden på fyra dagar.

Mountainbike: Linda Meijer krossade motståndet i D30-klassen i Finnmarksloppet och tog revansch för guldmissen på SM på en tid som hade räckt till fjärde plats i damelitklassen, medan Fredrik Berg blev 14:e i elitkalssen. I Cykelvasan tvingades Berg bryta på grund av punktering. I stället noterade Almbys Jenny Bernström bästa länsresultatet med en 19:e-plats i damklassen på 3.25.37, Hällefors Anna Edman 13:e i Cykelvasan 45 (Halvvasan, alltså), och Godegårds Stina Sjöberg, Örebros Cecilia Eriksson och Karlsludns Patrik Karlsson hade andra, tredje och fjärde bästa tid av alla damer respektive herrar i Cykelvasans öppet spår.

Mountainbikeorientering: Marcus Jansson har varit bäste svensk på båda de inledande distanserna i VM, men varit långt från målet om historiens första, svenska topp tio-placering på herrsidan. 22:a på medeldistansen, 33:a på sprinten. Långdistans väntar på fredag.

Orientering: Veteran-VM slutade med fyra guld för Tisaren; två för Simone Niggli, ett för magen Matthias och så ett till Lars-Åke Wall. Senior-VM slutade däremot inte med några framskjutna placeringar varken för Martin Regborn eller Lilian Forsgren, men det har ni förstås läst mycket mer om på na.se och i papperstidningen. Forsgren lyckades i varje fall följa upp med en seger i Bamm, medan Regborn återigen fick nöja sig med en andraplats i DM bakom Daniel Attås när nattdistansen avgjordes utanför Köping. Rebecka Nylin tog damguldet.

Simning: Degernässimmet blev inställt på grund av det kalla vattnet (sommaren hade ju inte riktigt kommit igång än, då).

Skridsko: Adam Axelsson avverkade i helgen säsongens första tävling, 500 meter vid Sommerløpet i Hamar i helgen. ”Startade med att göra 10,38 upp till 100 meter, och det var nog det jag var mest nöjd med. Fick till en hyfsad första kurva och växlingsraka, men fegade alldeles för mycket i sista innern. Men tiden 38,39 är ändå godkänt för mig i augusti”, skriver Axlesson på sin facebookblogg.

Swimrun: Bibben Nordblom och Lotta Nilsson kom aldrig till start i Ångaloppet, och ironman-VM-klara Lotta, som var anmäld till Kalmar ironman (se triathlon nedan) strök sig därifrån också. Återkommer när jag vet orsaken till detta. Multibegåvningen Danny Hallmén gjorde sitt tredje swimrun och blev sjua i Ten Island Swimrun.

Triathlon: Helena Yourston och Erik Malm vann Hälleby triathlon när de riktigt stora namnen uteblev.

Egen träning: Nej tack, mest rehab av foten förutom efter Tromsö. Eller ja, jag har tränat ganska mycket både tids- och antal pass-mässigt, men ingen löpning alls. Trist. Och nu sitter jag alltså mitt i Alperna, i detta underbara löplandskap, och har varken tid eller kropp för att kuta. Fan! Men höre’ni, lite hinner jag sova i varje fall, om jag kilar i säng nu!

Här förlorade VM-sprintern DM-sprinten

Well, inte var det väl många som hade trott att Martin Regborn, i fjol 15:e på VM i sprint och nyligen åter uttagen i det svenska landslaget för sprint och sprintstafett i världscupen nästa vecka, på en sprint i sin egen hemstad, men i kvällens distriktsmästerskap i området runt Skebäcksparken i östra Örebro, hände det faktiskt.
Och det var inte huvudutmanaren Oskar Andrén, Hallsbergslöparen som tog topplaceringar i inofficiella junior-EM i höstas och blev fyra i sitt första senior-SM i vår, som knäckte honom. Nä, det var Hallsbergskillen Daniel Attås, 27, som plockade ned de båda landslagsmännen. I min värld mest känd som en stabil Tiomilalöpare för Tisaren, men tydligen inte oäven på asfalt heller.
Efteråt visade Regborn upp bommen som kostade segern på sitt Twitterkonto (se faksimilen nedan). En luring av banläggaren som placerat en kontroll på insidan av ett staket i stället för, som man som orienterare förväntar sig, på utsidan för att skapa vägvalsproblematik runt det opasserbara hindret. Tjoff, så rök tolv sekunder på ett bräde innan Regborn hann upptäcka sin miss, vända och stämpla, och i mål skiljde tio till Attås fördel. Däremellan klämde sig också Ville Johansson in, men det är en Norrköpingslöpare som tävlar för östgötaklubben Kolmården och därmed inte kan lägga beslag på Örebro läns DM-medaljer, så silver till Regborn och brons till Andrén (som gjorde samma tabbe som Regborn men uppfattade felet tidigare och bara tappade åtta sekunder på Attås, vilket inte påverkade placeringsmässigt eftersom han var 56 bakom i mål).
Regborn får bryta ihop och komma igen i världscupens sprintstafett den 5 juni i Halden och i den individuella sprinten dagen därpå i Lysekil. Än ligger vägen till VM i Skottland i augusti öppen.

Oskar Andrén, Martin Regborn och kontroller som lurade dem båda. Faksimil: Twitter
Oskar Andrén, Martin Regborn och kontroller som lurade dem båda. Faksimil: Twitter

I damklassen tog Andrea Svensson, som egentligen har 1,5 säsonger kvar i juniorklassen, en överlägsen seger i Göteborgsbaserade Hallsbergslöparen Lilian Forsgrens frånvaro, 28 sekunder före Elin Vinblad och 1.47 före DM-bronsmedaljören Elsa Ekelin (däremellan tre löpare från andra distrikt). Läs mer om JVM-klara Andrea i morgondagens NA, papperstidningen.
DM var för övrigt första deltävlingen i Almbys och Hagabys serie sommarsprinten, som består av tre deltävlingar. De två följande den 10 respektive 21 juni.
Det var för övrigt deltävling två i Moto-Eagle tour, rullskidscupen, i kväll, men en fin avslutning uppför. Men alla som stakade sig uppför backen till Klockhammar måste ha blivit väldigt trötta, för någon resultatlista har de ännu inte orkat skriva ned …