Sveriges snabbaste kommunalråd är tillbaka (och allt [?] annat som hänt)

2013 och 2014 gick örebraoren Sara Richert, 42, från klarhet till klarhet inom svensk ultralöpning. 2013 var hon SM-tia på 100 kilometer, och 2014 var hon snabbaste dam i 55-kilometersloppet Tjejmarathon och topp fem både i 75 kilometer långa nattloppet Ursvik ultra, 46-kilometer långa Bergslagsleden Ultra, och i 68-kilometerstävlingen Jättelångt, och en av endast 16 damer som gick under tio timmar i premiärupplagan av Ultravasan. Sedan blev hon kommunalråd för Miljöpartiet i Örebro kommun och skaffade egen gård och löpningen hamnade längre ned i prioriteringslistan.
Men i helgen slog Richert till med en finfin tredjeplats (well, bara tre kom i mål, men tiden var grym, och herrar inräknat var hon 26:a av 59 startande) i årets upplaga av Ursvik ultra. De 75 kilometerna klarades av på nio timmar, två minuter och nio sekunder i pannlampsskenet, ett personligt banrekord med 13 minuter. Hon twittrade om att det var ”fantastiskt” och ”asjobbigt”, och facebookade att ”det är fantastiskt jobbigt men faktiskt ännu roligare”. Orsaken till framgången, trots den minskade träningsdosen? ”Färre mil men tjockare pannben”.
Tävlingen var den första av nio i årets upplaga av Peppes trailruncup, som precis som i fjol innehåller två deltävlingar i Örebro län: Munkastigen trairlun den 23 april och Bergslagsleden ultra den 4 september.

Har ju varit på semester, fem dagar i underbara Funäsdalen med en hel del fantastisk (och en del rätt trög och slitig) längdskidåkning, och sällan har det väl hunnit hända så mycket under ett fem dagar långt blogguppehåll. Vi tar en snabbresumé av vad ni förhoppningsvis ändå inte missat från veckan som gått:
** Garphyttans grabbar avslutade junior-SM med att som första klubb genom alla tider ta ett tredje guld i rad, och Filip Danielsson avslutade därmed juniorkarriären (eller ja, finalen i svenska juniorcupen återstår ju ännu) på allra bästa sätt (han är dessutom den ende som varit med i laget alla tre gångerna). I distansloppet dagen före blev det tre topp 20-placeringar för länet, alla i H20-klassen där Danielsosn blev fyra (nio sekunder från medalj), Marcus Lennartsson femma (tio sekunder bakom klubbkompisen) och Zinkgruvanduon Markus Johansson, silvermedaljör i sprint, och Oscar Johansson blev 18:e respektive 20:e. Med Kevin Henrikssons 65:e-palts inräknad slutade Garphyttan dessutom på tredje plats i lagtävlingen, bara 59 sekunder bakom segrande Sundbyberg trots att Henriksson var nästan fem minuter bakom klubbkompisarna. I sista deltävlingen i svenska seniorcupen, Intersport cup, slutade Kopparbergs långloppskung Bill Impola på åttonde plas över den för hans del ovana distansen 15 kilometer fri stil med individuell start. Garphyttans Axel Ekström och Lucas Lennartsson 16:e respektive 19:e, knappt 2,5 respektive tre minuter bakom segrande Anders Svanebo. Resultat gör att Axel Ekström kan summera cupsäsongen med en tiondeplats. Axel och Lucas bildar för övrigt Garphyttans lag i sprintstafett-SM i Gällivare nästa fredag, och kör SM-femmilen två dagar senare.
** Impolas insats på hemmabanorna i Torsby var ju för övrigt än mer imponerande då han kom dit med Birkebeinnerrennet i kroppen. Till skillnad mot i Vasaloppet sprack det av rejält i den norska klassikern, som är den näst sista deltävlingen i långloppsvärldscupen, och Impola var nästan 4,5 minuter bakom återigen segrande John Kristian Dahl på sin 22:a-plats. Karlslunds Kristina Roberto 20:e i sin debut i loppet, 21,5 minuter bakom segrande Seraina Boner.
** Två riktig snabba löpare gjorde upp när första ordinarie upplagan av Nora marathon löptes. Fredirkshofs Thomas Chaillou och Mariestads Andreas Magnusson följdes åt större delen av loppet, men Thomas spurtade hem segern med tre sekunders marginal, på finfina tiden 2.33.51 på en inte helt snäll bana. Peter Welanader bäste länslöpare på femte plats, på mer mänskliga 3.17.05. På damsidan sprang Västerås Åsa Bergman hem segern på 3.26.29, före Noras egen ironman och swimrun-VM-guldmedaljör Lotta Nilsson, 50, på 3.55.17.
** Med orienteringslandslaget på läger på västkusten hade Södermanlands stora orienteringspremiär i helgen inte riktigt samma lyskraft som en del andra år, men det gör ju inte Lovisa Perssons andraplats i damklassen sämre. Hon var bara slagen av OK Linnés Riina Kuuselo, och hade över 1,5 minuter bak till trean. Daniel Attås, som kutade Euromeeting för landslaget i höstas, var trea i herrklassen medan Filip Jacobsson bröt i H20-klassen. I Måsenstafetten dagen därpå slutade Tisarens herrlag först på elfte plats sedan Johan Aronsson bara blivit 31:a på andra sträckan. Damerna blev sexa efter nytt bra lopp av Persson.
** Lindesbergscyklisten Daniel Tegin, och hans kollega Lars Pedersen från Växjö, tog sig i mål i Cape-Epic, världens kanske tuffaste etapplopp i mounatinbike, i Sydafrika. Duon var 18,5 timmar bakom segerduon Karl Platt, Tyskland, och Urs Huber, Schweiz, på sin 388:e plats.
** Hemma i Behrn arena fick Johan Röjler från första parkett se Nils van der Poel slå hans svenska rekord över 10 000 meter på svensk is med nästan fyra sekunders marginal. Röjler gick i par mot Nils, och blev varvad fyra gånger på 250-metersbanan när förre juniorvärldsmästaren van der Poel avverkade de 40 varven på 14.18,05 (Röjler var för all del trea på 10 000 meter och tvåa totalt i tävlingen, men en bit efter …). Hopräknat vann van der Poel SK Winners avlsutningstävling på 84,69 poäng, medan Ann-Marie Lindqvist vann damklassen på 106,66.
** Några damseniorer kom inte till start, och inte de vassaste herrarna heller (läs: Filip Jacobsson) när skidorienterings-DM avgjordes i Ånnaboda. Så Stefan Aronsson tog hem guldet 14 sekunder före Fredrik Eliasson.
** Några resultat från finalen i Tour de Kif, som lär ha körts i går, har jag ännu inte sett, men rykten säger att totalledaren Patrik Karlsson inte kom till start.

Helgens höjdare: "Förväntar oss positiva formkurvor från alla"

1. Junior-SM i längdskidor och Birkebeinerrennet
Efter dubbla silversuccéer – Filip Danielssons i skiathlon och Markus Johanssons i sprint – avslutas JSM i Torsby med individuella distanslopp på lördagen och stafetter på söndagen. Och där är det givetvis Danielsson som har störst möjligheter, i stafetten – där Garphyttan är dubbelt regerande mästare – tillsammans med Marcus Lennartsson och Adam Gillman. Dessutom körs finalen i den svenska seniorcupen, Intersport cup, i Torsby på söndag, med bland andra Axel Ekström. Garphyttans landslagsman hade som väntat en tung dag när seniorernas sprint avgjordes på fredagen, och slutade först på 48:e plats i kvalet, över 6,5 sekunder från en kvartsfinalplats. Däremot krånglade sig klubbkompisen Lucas Lennartsson vidare till finalåkningen som 30:e och sista man, men i spurtduell med bland annat Jesper Modin fick Lennartsson ge sig och slutade femma i sin kvartsfinal, 24:a totalt.
I Norge körs Birkebeinnerrennet, den tillsammans med Marcialonga, men efter Vasaloppet, kanske mest klassiska tävlingen i långloppsvärldscupen. Vi snackar 54 kilometer från Rena till Lillehammer, över Raudfjellet. På startlinjen finns två gånger Impola från Kopparberg i Bill, som visade sån fin form när han var med in på upploppet och bara fyra sekunder bakom segraren John Kristian Dahl i Vasaloppet för två veckor sedan, och lillebror Bob som kör för Arvikaklubben SK Bore. Dessutom Karlslundsåkarna Kristina Roberto (hennes första ”Birken” eftersom senaste försöket, 2014, blåste bort) och Linus Larsson, som liksom Kalle Gräfnings, Sara Lindborg och Maria Gräfningskör för Örebrobaserade långloppslaget Team Skistart.com.

2. Trofeo Alfredo Binda
Cyklingens världstour rullar vidare för tredje helgen i rad, och den här gången står italienska Trofe Alfredo Binda på programmet för Emilia Fahlin och de övriga. Vi snackar drygt 123 kilometer med några hyfsade backar, bland annat en på 170 höjdmeter som ska avverkas fyra gånger sista sju milen före målet i norditalienska Cittiglio. Förutom Fahlin, som ju visade pangform förra helgen, ställer Alé-Cipollini precis som förra helgen upp med Marta Bastianelli, Malgorzata Jasinska och Ellen Skerritt medan Dalia Muccioli och Ane Santesteban ersätter Anna Trevisi och Marta Tagliaferro. ”Cittiglio är ett viktigt lopp varifrån vi förväntar oss positiva formkurvor från alla. Först och främst vill vi ta nog med poäng för att behålla vår niondeplats på worldtourrankningen. Sötrsta hoppet sätter vi till Muccioli och Santesteban, som har rätt egenskaper för den här banan.Sedan får loppets utveckling avgöra vem mer som får chansen. Kanske Bastianelli, om hon kommer fram i en klungspurt, eller Jasinska, som är stark i sina attacker”, säger stallets sportdirektör Fortunato Lacquaniti i ett pressmedddelande.

3. Nora marathon
På hemmaplan brakar långlöparsäsongen äntligen igång. Nora marathon har efteranmälan öppen till 9.30 på lördagsmorgonen, en halvtimme före start, men redan nu kan man klassa uppslutningen till tävlingen, som har riktigt premiär efter fjolårets testupplaga, som succé. 96 är anmälda till maratondistans, 24 till halvmaraton och sex till kvartsmaraton. Bland de mer namnkunniga finns långlöpargurun Hasse Byrén från Örebro, superveteranen Stig Söderström (som gjort över 800 maratonlopp) frår Kvarnsveden och habila löparen Antje Torstensson från Örebro (distriktssjua genom tiderna med 3.03.02 i Frankfurt 2013).
Samtidigt avslutas inomhussäongen med Tybblelundsspelen, en ungdomstävling med klasser från sju- till 17-åringar, dit 462 deltagare är registrerade för 1 119 starter. Av medeldistans snackar vi 1 500-meter för 17-åringarna (bara fyra anmälda, inga länslöpare), 1 000 för 15-åringarna (bland annat Klara Frih och Melker Forsberg) och 800 för 13-åringarna.

Bubblare: Trollhättans Nils van der Poel går för att slå Johan Röjlers svenska rekord på svensk is över 10 000 meter i Behrn arena på lördag eftermiddag, preliminärt vid 16.00. Det hela sker vid SK Winners avslutningstävling, där distanserna 300 och 10 000 meter räknas ihop poängmässigt till en sammanlagd lista. Av lokala åkare verkar inte David Andersson eller Johan Röjler komma till start, och Adam Axelsson är osäker. Och även om landslagslägret på västkusten fortfarande pågår så står inte resten av orienterings-Sverige still för det. Bland annat springer Daniel Attås och Filip Jacobsson i Nyköping. Och så avslutas Cape-Epic, med Daniel Tegin, på söndag.

För övrigt har resultaten från onsdagens Tour de Kif nu kommit (inga tider dock, bara placeringar), den sista deltävlingen före nästa veckas jaktstartsfinal. Tobias Karlsson vann tävlingen över 15 kilometer klassisk stil med individuell start närmast före Robert Brundin, och eftersom totalledaren Patrik Karlsson inte kom till start krympte Tobias därmed avståndet i sammandraget till tolv poäng, vilket omvandlas till sex sekunder i jaktstarten över 15 kilometer skiathlon. Kristina Lindqvist var ensam dam till start och drygade därmed ut totalledningen, har sju respektive 17 sekunder på Olivia Hansson och Elsa Ekelin. Olivia är förstås överlägset starkast av dem, och vinner på onsdag om hon kommer till start.

Nu tar bloggen för övrigt fem dagars uppehåll. Vi hörs på skärtorsdagen!

Bildextra från monsterloppet: "Varit en behaglig resa …"

Drygt halvvägs, med prolog och tre av sju ordinarie etapper avverkade, stämde jag i dag av läget med Lindesbergskillen Daniel Tegin, som cyklar etapploppet Cape-Epic, en av mountainbikevärldens förnämsta tävlingar över 652 kilometer och 15 000 höjdmeter, och som jag skrev om förra veckan. Tillsammans med kompisen, Kalmartriathleten Lars Pedersen som ar den som tjatade med Tegin i tävlingen, ligger de på 399:e plats av 600 startande par. Fyra dagar plus prolog har tagit duon 31 timmar och 40 minuter, drygt tolv timmar bakom ledarduon Karl Platt (tysk med VM-guld i ”vanlig” mountainbike på meritlistan) och Urs Huberg (schweizare som är långloppsspecialist). Av veteranlag är Tegin/Pedersen på 142:a plats. Men placeringar betyder föga, att ta sig runt allt. Med tre dagar kvar har nästan hundra lag redan brutit, men Tegin hade inga funderingar på att kasta in handduken när Konditionsbloggen ringde upp.

– Nej, i mål ska vi, det känns inte som något problm. Om vi inte åker på några större haverier, som sinkar oss så att vi inte klarar någon cutofftid, men rent fysiskt ska vi klara det, säger Tegin till Konditionsbloggen.
Hur mår kroppen?
– Det är lite ömt, men det har faktiskt gått jättebra. Min lagkamrat är ju triathlet i grunden, och därför är han mer van vid att ligga och mala på konstant motstånd, men här är det upp och ned hela tiden och det blir mycket jojokörning. Det har gjort att han haft lite mer problem än mig, och han har bromsat så att jag fått en ganska behaglig resa.
Vad har varit värst?
– Gårdagen var tuffast. 103 kilometer och 2 300 höjdmeter och över 40 grader varmt på många ställen. Jag klarade mig bra, hade en superdag och var riktigt i slag, men Lasse gick på pumpen så det blev mycket att åka och puta och peppa och försöka klara cutofftiderna. Men egentligen har alla dagarna varit tuffa. I dag hade vi en liten ”sprint” på 76 kilometer och 1 800 höjdmeter, en halvdag på jobbet som bara tog fem timmar och 40 minuter (skratt). Jag tror att jag hade min schaktning i dag, jag hade svårt att få i mig mat och så. Men ag hann inte märka hur illa det var eftersom det var en relativt kort dag. VI får hoppas att det var en tillfällig svacka.
Hur är allt runt omkring?
– Helt fantastiskt. Det är människor från 57 nationer och många man lärt sig känna igen. Man tjoar och tjimmar och hejar på varandra. Äter tillsammans på kvällarna och umgås. Det är fantastisk stämning. Och när man cyklar genom byar är barnen ute och gör highfive. Och naturen är helt otrolig. I morgon ska vi cykla genom en nationalpark , och då kanske vi får se lite djur också, om vi har tur. Men annars håller sig viltet undan, det enda vi har sett är några babianer i förrgår.

Daniel Tegin mitt i den fantastiska, sydafrikanska naturen. Foto: Privat
Daniel Tegin mitt i den fantastiska, sydafrikanska naturen. Foto: Privat
Daniel Tegin och X på väg ut på ännu en etapp. Foto: Privat
Daniel Tegin och Lars Pedersen på väg ut på ännu en etapp. Foto: Privat
Daniel Tegin och X på ett "all around-party" dagen före start, där paret vann best in show-priset för sin skiddress. Foto: Privat
Daniel Tegin och Lars Pedersen på ett ”all around-party” dagen före start, där paret vann best in show-priset för sin skiddress. Foto: Privat

Och så blev det ju ännu en silvermedalj i junior-SM i dag, och även om vi vet att Zinkgruvans Markus Johansson är en sjuhelvetes spurtare får man väl kalla årets silverbragd i H20 för en lika mäktig skräll som fjolårets guldchock i H18-klassen.
Kollega Tollén skriver om Johanssons silverlopp här, och utmärkta nyhetssidan Sweski.com har dessutom en flott bild på blixten från Zinkgruvan.
Annars då? Jo, Garphyttans Marcus Lennartsson var fyra i kvalet men åkte ut i kvartsfinalen efter att ha blivit trea och inte haft tillräckligt bra tid, och Zinkgruvans Tom Forsberg verkar ha råkat ut för något fall eller liknande eftersom han var över 34 sekunder bakom, klart sist, i sin kvartsfinal. Övriga länsåkare ut i kvalet (Filip Danielsson stod över).
I morgon har juniorerna vilodag medan seniorerna kör sprint.

Lindecyklistens galna utmaning: ”Två Mount Everest på åtta dagar”

Har ni hört talas om Cape Epic? Tja, i Sverige är kanske inte den sydafrikanska tävlingen jättekänd, men i den internationella mounatinbikesvängen är det ett av de största, tuffaste och mest prestigefyllda etapploppen (delar av tävlingen direktsänds i 17 länder i år, och i fjol var regerande olympiske mountainbikemästaren Jaroslav Kulhavý, Tjeckien, med i det vinnande paret). På söndag startar den 13:e upplagan med en 26 kilometer lång prolog, och därefter följer sju ordinarie etapper över totalt 652 kilometer och över 15 000 höjdmeter i något av den tuffaste mountainbiketerrängen som går att uppbåda, rent tekniskt – med Daniel Tegin, 40, från Lindesberg på startlinjen i ett lag tillsammans med Lars Pedersen från småländska Läckeby. Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Tegin före avresan till Sydafrika, för att fråga hur han tänkte när han anmälde sig till monsterloppet.

– Jag tänkte inte alls, faktiskt. Det var en ren tillfällighet. Det är ganska svårt att få en plats till tävlingen. De tar bara in 600 tvåmannalag, och ett antal platser är vigda åt proffs, välgörenhetslag och media, och de resterande lottas ut, och det är gigantiskt många från hela världen som vill åka. Lars var med i lotteriet men fick ingen plats, men sedan var han ute på internet och letade om någon behövde en partner eller om något lag drog sig ur. Och några dagar före julafton, när han var på semester i Thailand, fick han napp, ett lag från Tyskland som ville sälja sin plats, och Lars tackade ja på rak arm utan att ha någon att cykla med. Så han ringde mig, och jag tackade givetvis också ja direkt, berättar Tegin för Konditionsbloggen.
Visste du vad du gav dig in på?
– Lite koll hade jag, men inte riktigt. Bara höjdskillnaden är två Mount Everest på åtta dagar, kan man säga. Och många säger att det här är mountainbikens svar på Paris–Dakar-rallyt. Prestigemässigt är det mountainbikens svar på Giro d’Italia eller Tour de France, men ser man till hur fruktansvärt mycket det sliter på utrustningen och hur tufft det är så är det bättre att jämföra med Paris–Dakar. Det är vassa stenar, törnbuskar och den tuffaste terräng man kan köra i. Man får räkna med punkteringar och mycket mekande längs vägen. Plus värme, höjdmeter, vilda djur och vänstertrafik.
Hur har du förberett dig?
– När jag tackade ja var jag på fjällsemester, med allt vad det innebär. Jag åkte slalom och åt för mycket mat (skratt). Därefter har jag försökt cykla så mycket jag kunant mellan vändor av förkylningar och influensa. Så jag är inte optimalt förberedd, det kommer krävas mycket pannben.
Vad är målet?
– Vi är inte där för att tävla, utan för äventyret. Vi är jättenöjda om vi kommer i mål. Det finns ett stort antal blåbär med i tävlingen, men vi tillhör nog de allra blåaste. Jag ska inte komma sist, men kommer jag näst sist och i mål är jag jävligt nöjd, för det är jättemånga som bryter varje år. Om en i laget tvingas bryta får man ingen officiell sluttid, men man får ändå fortsätta köra, så vi har sagt att om en tvingas stryka på foten ska den andra fortsätta. Det är ändå ett så pass stort äventyr.
Just att cykla åtta dagar i rad, då. Hur blir det?
– Jag vet inte alls, faktiskt. Hur kroppen känns när man kör två dagar i rad har jag koll på. Det har man gjort när man långcyklat på hemmaplan. Dag ett och två är inga bekymmer, men sedan har jag ingen aning om hur jag kommer att reagera. Man måste köra betydligt långsammare för att orka, man kan inte gasa på i sitt vanliga tempo.En av de största utamningarna blir att inte dras med och cykla på första dagen, utan cykla betydligt långsammare och sparsammare än man är van. Dessutom är det väldigt långa dagar, i fjol låg snittiden på 7,5 timmar per dag och flera dagar är man ute uppåt tio timmar … Kör man Vätternrundan eller ett lopp i långloppscupen så trycker man i sig energi sista timmen för att komma i mål, men här måste man ha en plan för att få i sig nog med energi så man orkar köra dagen efter också. Man måste hela tiden planera framåt.
Vad har du för tävlingsbakgrund?
– Ingen alls, egentligen. Jag började cykla på äldre dagar, något år före första Cykelvasan (2009). Jag är en glad motionär som har haft som mål att bli en av dem som klarar de tio första cykelvasorna (sju är avverkade hittills, för Tegins del med den finfina utvecklingskurvan 4.17–3.49–3.35–3.23–3.21–3.14–3.15), och så var jag med och startade upp Lindecyklisterna. Sedan har det blivit någon Vätternrunda (han var en av de 500 snabbaste med 7.49 i fjol) och några långlopp, men jag har aldrig kört några licensierade tävlingar. Så det här blir det värsta jag gjort. Ja, inte bara inom cyklingen, utan det värsta alla kategorier.

Daniel Tegin (till höger) med förre NA-sportjournalisten Anders Sjöberg under AIM challenge i Sälen (en kontrollplockningstävling medelst mounatinbike, typ).  Foto: Privat
Daniel Tegin (till höger) med förre NA-sportjournalisten Anders Sjöberg under AIM challenge i Sälen (en kontrollplockningstävling medelst mounatinbike, typ). Foto: Privat
Daniel Tegin anför Lindecyklisternas klunga i Vätternrundan.  Foto: Privat
Daniel Tegin anför Lindecyklisternas klunga i Vätternrundan. Foto: Privat