Hallmén firade 30 – med karriärens första guld: "Känns ju sjukt"

Danny Hallmén, den multikompetenta atleten som den här säsongen hunnit med att slå världsrekord i paddelmaskin, tagit EM-brons i quadrathlon och dessutom tävlar i kanot, swimrun och multisport (och, kanske, någon löp- eller triathlontävling som jag missat, han har ju avverkat ironman tidigare) fyllde 30 år i dag. Hur han firade? Genom att ta den långa och brokig idrottskarriärens allra första SM-guld.
Tillsammans med klubbkompisen (i Linköping) Johannes Nilsson vann han herrarnas K2 under kanotmaraton-SM i Oxelösund. Något som fick den förre landslagskanotisten, som alltså inte hade lyckats ta något SM-tecken tidigare, att jubla i sociala medier: ”Äntligen! Det var ett av mina största mål under hela karriären och att nu ta det som avdankad känns ju sjukt!”
Duon avverkade 25,8 kilometer med sex lyft på just över två timmar och två minuter, och tog hem SM med knappt två minuters marginal till Nyköping. Och det var en seger inte utan dramatik.
”Vi hade stora roderproblem och hamnade efter från start, men kände oss starka när vi körde ensamma, utan skvalp och vågor från andra. Med sju kilometer kvar av de 26 var vi ikapp Nyköping. Med fyra kilometer kvar gav vi allt i ett ryck och fick lucka. Sen var det bara att gräva djupt och utökade luckan in i mål”, skriver Hallmén.
Konditionsbloggen får passa på att säga dubbelgrattis till 30-åringen!

Och på tal om succé. Emilia Fahlins brittiska proffsstall Wiggle-Hondas gjorde något så snudd på unikt som att ta både första- och andraplatsen i en världscupdeltävling i landsvägscykel, när Vårgårdas GP avgjordes i dag. Belgiska spurtkanonen Jolien d’Hoore vann och klev därmed upp i ledning i totala världscupen, och italienska ex-världsmästaren Giorgia Bronzini tog andraplatsen.
I teamets pressmeddelande efter segern framhölls laginsatsen, och då specifikt hjälpryttarna Fahlin och Dani King: ”De var konstant närvarande i täten på klungan och hjälpte till att stävja det konstanta flödet av attacker, så att cyklister från de andra lagen inte kunde komma iväg på utbrytningar.”
Fahlin får ju ofta beröm för sina osjälviska offringar som hjälpryttare, men den här gången var det en rejäl heroisk stämpel över insatsen då hon så sent som i fredags var däckad i feber och magsjuka.
(Hela racet gick ju live i SVT, men eftersom jag befinner mig i Schweiz har jag inte kunnat se sändningen, den är låst för utlandet på SVT-play.)

I friidrottens junior-SM följde Hällefors Haben Kidane (som alltså leder länets långloppscup) upp gårdagens sjundeplats på 1 500 meter med en femteplats på halva distansen. 20 sekunder från brons och 25 från guld på 9.15,50. Stocksäters Abdirizak Farah tolva i samma lopp, 29 sekunder bakom Kidane. Och i ungdoms-SM var Jonathan Gustavsson bara 19 hundradelar från en bronspeng över 800 meter i P16-klassen, men han fick ge sig mot Sävedelans Omar Abdullahi. Faktum är att Gustavsson bara var 1,25 sekunder bakom segraren Mathias Söder, Kongshälla. Tobias Tranderyd hade också kvalat in till finalen, men slutade sist, på 2.05,29. I P15-klassen lyckades inte Alexander Larsson följa upp gårdagens brons på 800 meter, utan fick nöja sig med en niondeplats över 2 000 meter på tiden 6.15,46. Får dessutom konstatera att jag missade karlskogingen Frida Johanssons SM-brons över 1 500 meter hinder i F15-klassen i fredags.

Missa heller inte Lilian Forsgrens fylliga racerapport från segern i Bamm förra helgen, med massor av fina bilder från Björkliden där konditionsbloggaren tillbringade många av sina barndoms somrar.

NA-medarbetaren i VM-final – men världsmästarna fick stryk

I dag drog veteran-VM i orientering igång i Göteborg. På plats fanns ett antal lokala löpare bland de runt 2 000 som gav sig ut på sprintkvalet. Vissa mer profilerade än andra. Typ som 23-faldiga världsmästaren Simone Niggli (som hade kunnat utmana om gulden bland seniorerna, men i år i stället utmanar veteranerna i D35-klassen; hon vann sitt kvalheat med 1,5 minuter över 3 250 meter). Eller  NA:s egen Mats Carlsvärd som enkelt tog sig till final i H55-klassen, där han bland annat kommer att ställas mot en viss Jörgen Mårtensson, som ju är gammal klubbkompis med Carlsvärd i Almby (men numera tävlar för norska Modum OL). Det finns mycket mer att hämta i den här startlistan för morgondagens sprintfinal. VM avslutas med långdistansen senare i veckan, kval på onsdag och torsdag, final på lördag.

Om Emilia Fahlin och damernas Tour de France skriver jag en hel del i morgondagens papperstidning (som går att köpa som e-tidning på na.se), men även lite grann här.

Noras Lotta Nilsson och Bibben Nordblom har ju vunnit VM i swimrun, Ö till ö, två år i rad, och gjorde i helgen säsongens andra start i swimrun. Och liksom i Utö swimrun i maj fick världsmästarna nöja sig med en tredjeplats när Amfibiemannen avgjordes i Roslagens skärgård i helgen. Liksom i våras var Surfspot (Maria Edstedt och Annika Ericsson) före, nu också Team Öra (Charlotte Eriksson och Salli Carlfjord; i våras var det Addnature med Caroline Holmqvist och Kristin Larsson). I Amfibiemannen var Lotta och Bibben tvåa vid vändningen, men tvingades släppa förbi Team Öra strax därefter och var drygt tre minuter bakom i mål; 8,5 minuter bakom segrande Surfspot som tog täten redan på första simningen. Gemensamt för de här båda tävlingarna där världsmästarna fått stryk är att de är betydligt kortare än Ö till ö (Amfibiemannen är 22 kilometer löpning och 5,4 kilometer simning mot Ö till ö:s 75 kilometer löpning och tio kilometer simning), och det är just distansen som talar för Lotta och Bibben tar tredje raka titeln i september. Duons VM-laddning fortsätter med Ångaloppet om två veckor. Missa förresten inte Bibbens blogginlägg om värmen i Nice som gjorde att hon bommade att kvala till ironman-VM i år (vilket Lotta klarade).

Efter förra helgens swimrundebut i Höga kusten swimrun följde Danny Hallmén i helgen upp med individuell debut i samma klass, i tävlingen Farleden över tolv kilometer löpning och tre kilometer simning i Arkösunds skärgård. Slutade (enligt egen utsago på Instagram, har inte hittat resultatlistan) på sjunde plats av 93 i herrklassen. ”Mycket teknisk löpning, och jag hade svårt att få ut allt. Lite för fräsch i mål … Tappade lite för mycket på första längre löpningen och på fellöpningar, men blev bättre längre in i tävlingen och hade en av de bästa tiderna på den avslutande simningen och löpningen”, skriver Hallmén på Instagram.

I Dalenrundan, det sex kilometer långa terrängloppet i Brevens bruk som markerar halvtid i årets långloppscup som deltävling 14 av 28, visade Mikaela Kemppi och Peter Wiker att de gamla alltjämt är äldst. Den nyss landslagsdebuterade 42-åringen från Örebro på 23.33. 14 sekunder sämre än egna tiden från fjolårssegern, men 1.19 snabbare än någon annan (och framför allt då tvåan Edita Martuseviciute, IF Start). Segern var Kemppis sjätte på sju starter i årets långloppscup (stryk av Josefin Gerdevåg i Kumla Stadslopp). Och den 43-årige Hälleforslöparen spurtade ned 25 år yngre juniorlandslagsmannen (i längdskidor) Adam Gillman, 18, från Kumla med 17 sekunder (även om Wiker själv var sju sekunder långsammare än när han blev fyra i fjol). Jämngamla (med Wiker) Jonas Rosengren trea. För mig nya bekantsakpen Liduina van Sitteren (enligt Facebook boende i Göteborg, men tävlande för Örebro AIK) tog fjärdeplatsen på damsidan fem sekunder för Starts Maria Eriksson. Wiker avancerar i och med segern till andra plats i långloppscupen (där 13 av 26 individuella tävlingar nu avgjort; löparna får tillgodoräkna sig sina tio bästa resultat sett över hela säsongen) medan Kemppi drygar ut sin ledning (nu nio poäng före Eriksson, när de båda registrerat sju resultat var). Nästa deltävling att samla klubbpoäng är Stripastafetten om två veckor, nästa individuella deltävling är DM på 10 000 meter helgen därpå.

I dag avgjordes också Engelbrektsturen i Norberg, säsongens sjätte deltävling, av nio, i långloppscupen. Men de lokala framgångarna utblev (om vi inte räknar en femteplats i H50) när Fredrik Berg tvingades stanna hemma på grund av hjärnskakningen han ådrog sig på tärning inför SM förra helgen. Han mår dock bättre och var igång och tränade i helgen.

Erikssons superdistans, Sundströms nya rekord, Bergs tung DNS och mycket mer

Var ju borta i helgen, så här kommer en liten summering av vad ni missade. Egen racerapport från Lur kommer inom kort!

I helgens andra långlöparutmaning, Linde sextimmars, tog Kopparbergs egen superlubbargubbe Johan Eriksson en väntad seger – och med 76 910 meter slog 46-åringen dessutom sitt eget pers med 721 meter och banrekordet med 1 755 meter. förbättringen av perset gjorde att han avancerade förbi tre män på Sverigebästalistan genom tiderna på sex timmar, där Eriksson nu är 26:a. Ska försöka ta reda på hur många H45:or han har framför sig, kan inte vara många. Ultraswedens Erik Andersson blev tvåa på 74 492 meter, och tillsammans med motionsklassaren Emil Falkek, Falkenberg, på 71614, och damsegraren Yudith Hernandez Melgar, Varberg, på 71 119 var de tre de enda som klarade drömgränsen sju mil. Yudith är Sverigefemma genom tiderna med sitt drygt två kilometer bättre pers. Storådalens Leila Toivonen bästa lokala dam på 54 376 meter, Spartacus långlöparräv Hasse Byrén tvåa av lokala herrarna på 63 642 meter.

Tim Sundström sprang däremot snabbare än lugnt i helgen. Örebrolöparen stagnerade ju efter supertiden 3.56,40 som 18-årig junior 2008, och levde med det perset i sex år, till förra sommaren. Men sedan han då, via en flytt till Stockholm och träning med Tureberg FK, äntligen tog sig under den gamla juniortiden har han exploderat. Distriktsrekordet 3.49.13 inomhus i vintras var första gången han gick under 3.50. Utomhus har han radat upp distriktsrekordet 3.46,18 (i Manchester 30 maj),3.49,82 (världsungdomsspelen i Göteborg) och nu distriktsrekordsförbättringen 3.46,75 i belgiska Heudsen-Zolder.. KBC Nacht (namnet på grund av att tävlingen pågår ganska långt in på natten) som han slog till med 3.46,75. Standarden på 1 500 meter i Sverige i år är riktigt hög, och Tims tid gör honom bara till sjua. Det är fortfarande över fyra sekunder upp till den topp tre-placering på rankningen som vanligtvis ger en plats i Finnkampen. Finns rum för förbättring ges nästa chans vid Karlstad grand prix på onsdag, med Konditionsbloggen på plats!

I mountainbike-SM tvingades Fredrik Berg, som jag intervjuade här på bloggen förra veckan, ta en DNS efter att ha vurpat dagen före tävlingen och slagit i det hjärnskakningsdrabbade huvud. Han tog därmed det enda vettiga beslutet och ställde in sin start. Läs mer om det på hans egen blogg. Linda Meijer fick nöja sig med dubbla silver efter fjolårets dubbla guld. I fredagens sprinttävling enligt längdskidprincip blev Meijer tvåa i finalen bakom Hakarpspojkarnas Ann Berglund. Över den drygt timslånga crosscountrybanan blev avståndet upp till mountainbikeorienteringsvärldsästaren Cecilia Thomasson, Östersund, till slut över fem minuter för Meijer, som efteråt skrev på sin blogg att hon förmodligen hade ”årets sämsta ben”. Medaljer också till Katarina Rönnbacka-Nybäck (silver i D40-sprinten) och Malin Nilsson (brons i D40-sprinten, fyra i crosscountry) och Linus Persson, Karlskogacyklisterna (brons i herrjuniorernas sprint).

Multikompetenta Danny Hallmén (känd från kanotlandslaget, ironman i Kalmar (som han bloggade om uppladdning till på na.se), löptävlingar, vårens EM-brons i quadrathlon och världsrekord i 24-timmarspaddling inomhus, diverse multisporttävlingar med mera, med mera) gjorde i helgen swimrundebut i den över 30 kilometer löpning och hela 6 700 meter simning i den stenhårda tävlingen Höga kusten swimrun, tillsammans med sin gamla kanotkollega Jacob Holst. Efter en del banändringar, med tillhörande besvikelser, på grund av dåligt väder kom det nykomponerade paret, som aldrig tidigare testat tävlingsformen, i mål på en stark nionde plats efter sex timmar och sex minuter (en timme och 16 minuter bakom segrarna). Läs mycket mer på Dannys egen blogg, där det även finns väldigt många fina bilder!

O-ringen hårdbevakas i papperstidningen, där ni i dag kan läsa en intervju med Simone Niggli, Tisarens schweiziska superlöpare (23 VM-guld …) som vann första etappen av O-ringen i går, trots att det snart är två år sedan hon pensionerade sig från landslaget. I dag följde hon upp med seger även på andra etappen (delad sådan med norska Anne Hausken Nordberg), och nu leder Niggli sammandraget med nästan fyra minuter före svenska regerande medeldistansvärldsmästaren Annika Billstam. Degerfors skidorienteringslandslagsman Filip Jacobsson var överraskande tvåa i den stenhårda H18-klassen (120 startande bara i elitklassen …) på första etappen i går, men kom av för mig okänd anledning inte till start i dag. Hans O-ringen är därmed över. Nyblivna juniorvärldsmätaren Andrea Svensson är sjua totalt i D20 efter en åttondeplats i går och en femteplats i dag. Tisarens Lars-Åke Wall leder H65-klassen. I morgon är det dags för sprint för eliten. Då dyker även många av de svenska VM-löpare som står över O-ringen upp och kutar (bland dem Lilian Forsgren och Martin Regborn).

Avslutade – med etappseger och tröja

Emilia Fahlins Wiggle-Honda-stall avslutade Giro d’Italia på (näst) bästa sätt. De sista fyra kilometerna av girot, uppför den tunga stigningen till skidorten San Domenico di Varzo, ställde Wiggles amerikanska stjärna Mara Abbott av totalledaren Anna van der Breggen, och alla andra, och tog en riktigt tung etappseger. Hon vann till slut med 55 sekunder före van der Breggen och resten av fältet sprack av rejält. Det var inte nog, van der Breggen tog totalsegern 1,5 minuter före Abbott, som avancerade från femte till andra plats efter sin superavslutning. Men ändå en riktigt tung skalp – och efter det klassiska champagnesprutandet tackade Abbott Fahlin och de andra lagkompisarna.
– Det här var ett helt fantastiskt sätt att avsluta girot på. Jag är så tacksam mot teamet som haft förtroende för mig hela vägen. Hela teamet var helt otroligt bra i dag, de tog hand om mig hela dagen. Jag är väldigt stolt över att få ligga på Giorgia Bronzinis hjul, det betydde mycket för mig, säger Abbott till Wiggles hemsida.
Dessutom fixade Wiggle en tröja – då Elisa Longo Borghini tog den blå tröjan som bästa italienska cyklist (med ”hyfsad” marginal, totalåttan Longo Borghini var nästan kvarten före Francesca Cauz, näst bästa italienaren som 16:e totalt).
– Klart jag är glad över att ta den blå tröjan och slutade topp tio i sammandraget efter problemen jag haft med mitt ben, säger Longo Borghini, som offrade allt för Abbott på sista etappen, till hemsidan.
För Fahlin väntar nu ett träningsläger i de italienska bergen och därefter damernas Tour de France (endagsloppet, alltså) som körs timmarna före herrarnas finaletapp i touren, med målgång på Champs-Élysées, den 26 juli.

På cykel med lite fetare däck värmde regerande D30-mästaren Linda Meijer upp inför nästa helgs mountainbike-SM med två nya segrar i Västgötacupen. Almbycyklisten vann Mariestads mtb-race på lördagen och Mtb-race Tibro på söndagen. Och hon var inte bara snabbast av alla D30-cyklisterna, utan dessutom snabbaste dam alla kategorier bakom Borlänges Felicia Ferner. Men på årets SM, som körs i Småland med start på fredag, verkar det bli riktigt tuff konkurrens. Totalt hade Almby 19 cyklister på plats i Västergötland, och bland annat tog Andreas Wahlstedt en stark andraplats i H40-klassen i SM-genrepet.

Kanot-SM passerade under bloggens radar i veckan, men en liten summering kan man väl försöka sig på?! Bland örebroarna svarade förre landslagsmannen David Leijonborg för starkaste placeringarna med en femteplats i K1 500 meter, tillsammans med Patric Svensson i K2, en sjätteplats på 1 000 meter och en sjundeplats på 200 meter. Örebros multisport-, triathlon- och quadrathlonstjärna Danny Hallmén, även han med förflutet i kanotlandslaget, körde för Linköping och blev, ihop med Johannes Nilsson, nia i en grymt jämn final på K2 1 000 meter (mindre än sju hundradelar till sjundeplatsen, fem sekunder till pallen och 7,5 till segern). I den riktiga konditionsdistansen, K1 5 000 meter, blev Hallmén 20:e och Svensson 23:a, på 24.21,68 respektive 24.44,92, en bra bit bakom segrande Henrik Strand, Luleå, på 21.52,03.

Bildextra: Dannys väg till EM-bronset

Danny Hallmén slog alltså till med ännu en urstark prestation i dag. Det skriver jag om här och i morgondagens papperstidningen.
Men nu har jag även fått tag i resultatlistan från tävlingen, en lista som Danny kommenterar så här: ”Gissar att simningen var något kort, cyklingen var 42 kilometer för den mätte jag (officiellt var den 40), paddlingen var alldeles för kort, gissar 5,5 kilometer (officiellt sju) och löpningen var typ elva kilometer (officiellt tio)”.
I resultatlistan kan man läsa att Danny var femma upp ur vattnet, men i samma klunga som huvudkonkurrenterna (bara Albert Corominas Bertran hade brutit sig loss, men han drabbades av magproblem och tog sig knappt runt löpning, föll till tolfte plats efter att ha behövt över 77 minuter för de tio kilometerna). Corominas Bertran var också den ende som paddlade snabbare än ex-landslagskanotisten Hallmén. Örebroaren var trea ur kajaken, löpte förbi den magstrulande spanjoren men fick se sig passerad av fransmannen Martinou Laurent som löpte milen (som alltså antagligen var elva kilometer) på fina 39.52 med de andra tre sträckorna i kroppen. Tysken Stefan Teichert, som tog över totalledningen när spanjorens mage kraschade, höll undan med nöd och näppe. Löpte över sju minuter långsammare än fransmannen men var ändå 53 sekunder före i mål. Danny var 7,5 minuter bakom på tredje plats, och hade 38 sekunder bak till Vicente Roig Riera, som tog in nästan två minuter i löpningen, på fjärdeplatsen.
Av allt det här kan man väl konstatera att quadrathlon i ännu större utsträckning än triathlon är en sport där atleterna har olika specialområden, och där dessa ger väldigt stort utslag med enorma svängningar. Det verkar helt enkelt vara en väldigt kul tävlingsform, och det ska bli spännande att se vad Hallmén räcker till i långidstans-VM i Hannover den 7 juni, en tävling som på pappret ska passa honom ännu bättre med längre distanser och plattare banor.

Danny Hallmén var femma upp ur vattnet efter simningen. Foto: Isabella Ackeräng
Danny Hallmén var femma upp ur vattnet efter simningen. Foto: Isabella Ackeräng
Danny var, med sin bakgrund som landslagskanotist och med NM-guld, U23-EM och världscuper på meritlistan, förstås grym i kajakmomentet och var näst snabbast av alla 35 startande där.  Foto: Isabella Ackeräng
Danny var, med sin bakgrund som landslagskanotist och med NM-guld, U23-EM och världscuper på meritlistan, förstås grym i kajakmomentet och var näst snabbast av alla 35 startande där. Foto: Isabella Ackeräng
Fyran Vicenten Roig RIera, Spanien, trean Danny Hallmén, segraren Stefan Teichert, Tyskland, och tvåan Martinou Laurent, Frankrike.  Foto: Isabella Ackeräng
Fyran Vicenten Roig RIera, Spanien, trean Danny Hallmén, segraren Stefan Teichert, Tyskland, och tvåan Martinou Laurent, Frankrike. Foto: Isabella Ackeräng

Mer från söndagen, då?
Tja, Emilia Fahlin följde upp fredagens 57:e-plats i prologen i Luxemburg och lördagens 57:e-plats i den första linjeetappen med en – tamtaram! – 57:e-plats i söndagens avslutande etapp. Osannolikt att lyckas ta samma placering tre dagar i rad. Men i sammandraget fick proffscyklisten från Örebro hålla till godo med 58:e plats. 28 cyklister var loss och nederländskan Floortje Mackaij vann. Fahlin rullade i mål med den stora klungan drygt fyra minuter bakom. Hennes Wiggleteam fick med tre cyklister i utbrytningen, däribland OS-mästaren Danielle King och dubbla VM-segraren Giorgia Bronzini, men ingen av dem lyckades i spurten i dag heller. Bronzini bästa Wigglecyklist på 15:e plats. I sammandraget var King bäst, på 22:a plats, och Wiggle blev bara fyra i lagtävlingen. Anna van der Breggen vann sammandraget. För Fahlin väntar härnäst Tour of Chongming Island, utanför Shanghai, 13–15 maj och världscupdeltävling som kryptiskt nog har samma namn den 17 maj. Jag var i sms-kontakt med Fahlin i kväll, men hon hade bråttom till ett flyg och hade inte tid att snacka. Ska försöka återkomma inför Kinatävlingen.
Filip Dahlgren tog en fin andraplats bakom fyrfaldige VM-medaljören Peter Öberg i sin första långdistanstävling på svensk mark i år, Mälarmårdsdubbelns långdistans på söndagen. Faktum är att Dahlgren var tre sekunder snabbare än Öberg från kontroll tre – efter tio minuters löpning – och in i mål 50 minuter senare. Men de 83 sekunder Dahlgren la bort precis i början gjorde att Öberg vann med 80 sekunder. Övriga orienteringslandslaget, bland dem Lilian Forsgren och Martin Regborn, avslutade i helgen landslagslägret i Skottland. Och till helgen är det dags för Tiomila.