Ahlsson EM-33:a trots växelhaveri, van Sitteren/Kemppi/Lech krossade stafettrekordet och Darzins kommer direkt från EM till natt-DM

Det blev en 33:e-plats för Jonathan Ahlsson i linjeloppet, i U23-klassen, när cykel-EM i Trento inleddes i dag. Det kan ju låta odramatiskt, men faktum är att Kumlakillens bromsar slutade att fungera kort inpå start och att bara en blixtsnabb mekanikerinsats räddade det hela. Ahlsson kände själv inte att han hade några pangben, och var drygt 2,5 minuter bakom segrande danske proffset Johan Price-Pejtersen i mål (38 sekunder bakom landslags- och klubbkollegan Hugo Forssell, från Linköping, på 29:e-platsen). Det kan du läsa mer om i den här artikeln där Ahlsson berättar om tävlingen.
U23-cyklist är man i fyra år (i år är det ålderskategorierna 1999–2003), och tittar man på 03:orna så var Ahlsson sjua (elfteplacerade kroaten Fran Miholjevic var vassast av dem, 1.24 före Ahlsson).
På lördag avslutas EM för Ahlssons del med linjeloppet.

Resultaten från Spartacusstafetten har äntligen trillat in, och det visar sig att Örebro AIK:s lag med Liduina van Sitteren, Mikaela Kemppi och Erica Lech inte bara vann utan också kapade över 1,5 minuter på det gamla banrekordet när de noterade 1.07.35 över sex (van Sitteren på 22.17), tre (Kemppi på 11.50) respektive nio kilometer (33.28 på Lech) i Karlslundsspåret för totaltiden 1.07.35. Det gav en segermarginal på nästan tio minuter till Helene Nilsson, Lisa Brorson (som vann Dovra trails korta distans i söndags) och Marie Dasler i IF Starts förstalag som blev tvåa. Starts andralag tog tredjeplatsen, bara 28 sekunder bakom förstalaget efter att 66-åriga Rose Marie Enmalm dunkat in 11.41 på andrasträckan (nio sekunder snabbare än Kemppi för sträckseger – kan det stämma?! Resultatlistan säger i varje fall så). I andralaget ingick även Petra Hanaeus och Antje Wiksten.
Allra bästa tiden damtiden på andrasträckan (11.27) noterade dock Siri Englund som sprang för Örebro AIK:s lag som tog hem segern i mixedklassen. Sören Forsberg växlade i ledning efter 22.17 på förstasträckan och Björn Eriksson tog laget i mål med en marginal på 5,5 minuter till tvåan Kumla SF (Peter Ström/Malin Sjödin/Jesper Ström) med 34.06 på tredje. Det ej klubbankutna laget Örjans lärjungar tog tredjeplatsen med Sebastian Månsson, Adam Myrberg och Benita Månsson.
I herrklassen bröt Start ÖAIK-dominansen när långloppscupens kung Per Arvidsson sprang upp laget från en fjärdeplats vid växlingen (37 sekunder bakom klubbens andralag som hade snabbare löpare både på första- och andrasträckan) till en seger med över 1,5 minuter. 1.02.23 på Pär Englund, David Berg och Arvidsson mot 1.03.58 på Elias Zika, Hugo Örn och Mattias Nätterlund. Tisdagsklubben (Simon Karlsson/Hannes Andersson/John Lundström) tog tredjeplatsen på 1.04.25. Andersson hade snabbaste herrtiden på andrasträckan (10.31) medan Martin Duberg var snabbast på förstasträckan (20.56) i det Örebro AIK-lag med Björn Engqvist och Jonathan Kandelin på de två sista sträckorna.
Många av de här löparna är anmälda till Norasjön runt på lördag, halvmaran som har status både som DM och veteran-SM och som förstås är en deltävling i långloppscupen. Mer inför den i morgon!

I morgon avgörs natt-DM i orientering i skogarna på Kilsbergskanten, utanför Garphyttan. Alla de tyngsta namnen saknas så Anna Hallmén och Filip Jacobsson får gälla som favoriter (även om mycket kan hända i nattorientering). Bland de rätt få anmälda (totalt 15 i huvudklasserna) finns för övrigt Almbys Rihards Darzins som så sent som i går avslutade orienterings-EM för döva i litauiska Vilnius med att stämpla fel i långdistansen. Det gjorde han även i den inledande sprinten vilket ledde till att han inte blev uttagen i mixedsprintstafettlaget (som blev femma), men han revanscherade sig med en 13:e-plats (som bäste svensk) i medeldistansen. På söndag avslutas orienteringens DM-helger med stafetterna.

Dasler och Arvidsson drygar ut i cupen efter DM-segrarna – och Kåregren och Fahlin hade ett finger med i spelet när supertriatleten gjorde länet

Liduina van Sitteren vann DM på 10 000 meter med 4,5 minuter i fjol, men i år var det på herrsidan som en enda löpare avgjorde tidigt, varvade resten av fältet ett par gånger (det behövde inte van Sitteren göra, eftersom hon inte hade några fler kvinnor i sitt heat i fjol) och vann med jättermarginal. Det handlade förstås om IF Starts Per Arvidsson som sprang hem DM-guldet (och veteran-DM-guldet i M35) på 32.44,86 (bara 15 sekunder från perset från i fjol, trots att han den här gången fick göra hela loppet själv). Oskar Larsson tog silvret och David Berg bronset, på 35.35,67 respektive 36.44,39.
Det var betydligt tajtare – om än inte tajt (det skiljde ett halv varv i slutändan) – på damsidan där 53-åriga superveteranen Marie Dasler tog guld (även i K50, så klart) före gamla storlöparen Mikaela Kemppi (guld i K45), på 39.43,47 respektive 40.23,91 (Antje Wiksten tog bronset på 42.52,04).
DM avgjordes på Skölvboslätts IP, i Glanshammar, på söndagen – men resultatlistan dök in på nätet först i morse. Det korades förstås ett antal fler veteranmästare: Vretstorps Magda Costyson (58.11,48), IFK Noras Hanna Fridhamre (K40, 48.47,80), IF Starts Pär Englund (M40, 36.49,24) och Tommy Theoren (M45, 39.29,79), IFK Noras Magnus Mossberg (M50, 39.15,47), Starts Mikael Hansson (M55, 42.49,41), Storådalens Leila Toivonen (K60, 56.50,0), Noras Peter Grölund (M60, 44.11,25), Almbys Ljiljana Persson (K65, 57.12,46), Östansjös Hans Backström (M65, 46.42,47), Almbys Bo Persson (M70, 43.30,28), Storådalens Birgitta Jansson (K75, 1.00.46,83), Östansjös Sven-Olof Olofsson (M75, 50.14,48) och Storådalens Arne Evertsson (M80, 1.28.58,0). Mest anmärkningsvärt skulle jag säga att Bo Perssons (även om det var tre minuter från det svenska veteranrekordet) och Birgitta Janssons tider är. Jansson fyller 80 nästa år, vilket innebär att hon går upp i K80 redan vid tävlingsårsskiftet om några månader – och på 10 000 meter finns inget svenskt rekord noterat där (detsamma gäller 5 000 meter).
Dasler och Arvidsson drygar i och med sina segrar ut sina ledningar i långloppscupen. Arvidsson ser ut att vara på väg mot ännu en totalseger (han har sprungit alla fyra loppen hittills och samlat 26 av 28 möjliga poäng) medan Dasler framför allt hotas av Liduina van Sitteren (om van Sitteren kan få ihop tio deltävlingar; hon har 2–0 i inbördes möten på Dasler men har bara sprungit två av de fyra första tävlingarna, och nu återstår bara 15 tävlingar).

Jag har däremot fortfarande inte fått tag i någon resultatlista från Adolfsberg backyard ultra, men i Ultraaktuellt hörde jag att Kosteröarnas Lisa Amundsson mycket riktigt vann på 19 varv/timmar (drygt 127 kilometer), närmast före Kumlas Maria Pettersson (18 varv/timmar) som därmed överskred sitt tidigare backyardpers från Hjälmargården backyard ultra i maj med ett varv. Jag har inte hört vem som blev trea och vem som blev bästa man, men totalt kom 27 löpare till start varav 15 tog sig minst sju varv, rapporterar Ultraaktuellt.

Triatleten Benny Halvarsson från Norrtälje kom i dag till Hallsberg och Örebro för den elfte dagen av sitt projekt att göra en ironman om dagen i 21 dagar fördelat på en i varje län. Han simmade i Alléhallen på morgonkvisten (men stördes av en trasig våtdräkt som läckte vatten) och cyklade sedan till Örebro (där han bland annat möttes upp av Emilia Fahlin och Tomas Kåregren) och sprang vid Rynningeviken. Han fick lite väder under dagen (regnskurar men framför allt vind) men avverkade sina 3,8 kilometer simning, 180 kilometer cykel och 42,2 kilometer löpning enligt plan, kom i mål som han skulle på kvällskvisten (mållinjen var vid gångbron vid oljehamnen), och gav sig av mot Värmland för morgondagens övningar. Dagens ironman var den elfte i ordningen, så målgången sker den 26 augusti, i Stockholm.

Filip Dahlgrens första SM-medalj på fyra långa år – och van Sitteren tog ännu en seger

Jag förvarande ju för Josefin Tjernlund – men det blev Filip Dahlgren som fixade medalj åt länet på orienterings ultralånga SM-distans. Vädret gjorde tävlingen till en av de tuffare man sett, och örebroaren – som sprang EM och var topp tio på VM 2014 men sedan haft allsköns skadeproblematik – svarade upp och levererade ett kanonlopp. Han anförde tätgruppen över den 5,4 (!) kilometer långa sträckan mellan kontroll tre och fyra (det är fågelvägen som räknas; Dahlgren sprang över 6,5 kilometer och klockan stannade på 30 minuter och 39 sekunder …), men strax efter gick Olle Kalered, Stora Tuna, ifrån, och sedan såg Dahlgren honom aldrig mer. Även IFK Moras Simon Hodler var före en stund, men stämplade fel och bröt. Så 1,5 timme in i loppet var Dahlgren tvåa och drog ifrån resten av löparna allt mer. Några (synbara) bommar blev det inte, och i mål hade Dahlgren nästan nio minuter bak till trean Simon Hector, Snättringe, och 3,5 upp till segrande Kalered.
SM-medaljen är 31-årige Dahlgrens femte i seniorkarriären, varav den tredje individuella (han har ett silver och ett brons i stafett från tiden han tävlade för IFK Lidingö). Den två tidigare individuella var ett guld och ett brons i långdistans, 2013 respektive 2015.
Man ska naturligtvis ha i åtanke att åtta av de bästa herrarna saknades på grund av resan till Finland för helgens världscuppremiär, men som Dahlgren själv sa i kollega Olle Mellströms (pluslåsta) intervju på na.se:
– Det är åtta killar som är på världscupen, men jag har slagit flera av dem under våren. Vi som är här i dag och slåss om medaljerna håller hög nivå, men sen är det extra lätt att slå sig in i topp tio just i dag. Men att vinna är ju tufft och Olle Kalered är duktig på långa distanser.
Love Sintring slog till med karriärens bästa SM-placering som sexa, om än 31 minuter bakom täten i en väldigt utdragen tävling där det skiljde 87 minuter mellan första och 20:e man i mål.
Tjernlund, som jag varnade för på förhand, tappade täten tidigt men var inte långt borta i medaljsnacket. Damerna hade att göra i över 2.40 i extremvärmen, och Tjernlund var mindre än fyra minuter bakom tredjeplacerade Nelly Carlsson, Pan-Kristianstad, som i sin tur var sju minuter bakom segrande Anna Wehlin, Linköping, som tillsammans med Johanna Engström, OK Hällen, var överlägsna.

Värmlands distrikts struntade i krocker med både världscup och SM och körde sitt sprint-DM i dag. Ex-karlskogingen och ex-Tisaren-löparen Linda Take, som bor i Karlstad och tävlar för OK Tyr, vann. Inga löpare från Karlskoga- och Degerforsklubbarna ställde upp i seniorklasserna.

Varför bryta ett grymt flow, tänkte kanske Liduina van Sitteren coh sprang hem den nio kilometer långa långloppscupstävlingen Lindesjönloppet på 35.26 i supervärmen. Det var 2.20 före Örgrytes Desireé Lilliehöök, som tog andraplatsen, medan Antje Wiksten faktiskt var minuten före Marie Dasler som trea, på 40.27 respektive 41.39. van Sitteren drar ifrån i cupen, och Dasler befäster sin andraplats.
Regerande långloppscupssegraren Per Arvidsson tog andra raka segern efter vinsten i Rallarrundan i måndags, och är därmed plötsligt uppe på andra plats i cupen, två poäng bakom Johan Ingjald som bara var 30 sekunder bakom på torsdagen: Arvidsson sprang på 33.16, Ingjald på 33.46 och David Berg, som därmed fixade en IF Start-trippelseger, var trea på 36.44.

Fredrik Rådström, som bor i Karlskoga men tävlar för Hällefors, blev tvåa i femkilometerstävlingen Bjurtjärnsloppet (precis på andra sidan länsgränsen mot Värmland, från Karlskoga mot Storfors räknat), på 19.27 (Kristinehamns Josef Snellman vann på 18.33).

Och Örebro parkrun hade ett extrainsatt lopp för att fira nationaldagen. 102 deltagare kom till start, och Kevin Henriksson och Petra Hanaeus vann på 18.49 (han sprang på 17.12 i debuten förra helgen) respektive 19.58 (det var hennes tolfte seger, och hon tangerade därmed dagens trea Bella Lagrange som trea i historiken över löparna med flest segrar).

Emilia Fahlin på världstourpallen igen: ”Plötsligt kände jag mig som en helt ny person på cykeln”

En utbrytning med nio–tio cyklister som ingen riktigt räknade med skulle hålla hela vägen, en lite knixig avslutning, en Emilia Fahlin i skrälläge. Lägg karbonpapper på Vårgårda GP 2016 och du får tredje etappen i Emakumeen Bira 2018. Enda skillnaden: Den här gången lyckades hon inte lura skjortan av spurtstarka nederländskan Amy Pieters, som så sent som i mars tog VM-silver på bana (då behöver man kunna spurta!) och då som nu liksom Fahlin var med i utbrytningen. Tja, en annan liten skillnad var också att det här kom på en betydligt tuffare bana, där det är tveksamt om Fahlin bara för något år sedan hade haft förmågan att gå med de bästa uppförscyklisterna hela vägen över de tre stigningarna.
Men nu gjorde hon det, och tog alltså andraplatsen trots en rätt snårig spurt, som hon berättar om i den här (pluslåsta) texten jag skrev för na.se för en liten stund sedan.
När jag ändå pratade med Fahlin hörde jag också om hur de senaste dagarna varit, tävlingscomebacken efter den överraskande toursegern i Tjeckien för tre veckor sedan, snack som inte fick plats i den andra texten.
– Det har stämt okej för att komma direkt från höjd (Fahlin klämde in ett läger mellan Gracia Orlova och tävlingscomebacken i Baskien i onsdags), men jag har inte haft några riktigt bra dagar och egentligen såg jag Bira mer som träning, för att komma igång efter brejket, inför Thüringen runt (etapploppet i Tyskland som startar nästa måndag) som jag siktat mer mot. Men i samband med starten i dag så var det riktigt dåligt väder, det regnade och var kallt, och plötsligt kände jag mig som en helt ny person på cykeln. Jag tror att vädret rensade luften från sådana grejer som gör att man känner av allergier. Det var grymt kul att känna att man är med i tävlingen, att man kan vara där uppe bland de allra bästa, säger Fahlin.
I morgon avslutas etapploppet i Baskien med en 120 kilometer lång etapp som präglas av en stigning på nästan 600 höjdmeter halvvägs. Där lär det avgöras om regerande världsmästaren Annemiek van Vleuten lyckas behålla ledartröjan. Lisa Brennauer är Fahlins bästa lagkompis i sammandraget, på sjätteplats, 42 sekunder bakom van Vleuten.

Nu har resultaten från Spartacusstafetten landat, och som jag hintade om i går blev det en trippelseger för IF Start, dessutom genom nytt banrekord på den avslutande niokilometersslingan när Per Arvidsson tvingades dra på allt han hade för att plocka in de 41 sekunder som Jonatan Palm, LK Gränslöst, hade att gå på efter fint förarbete av Stefan Olars och Mathias Viktorsson. 30.41 på sträckan var sex sekunder snabbare än Cimmie Wignells tidigare bästanotering och gav segern i herrklassen med sju sekunders marginal (i ett lag som också innehöll Johan Ingjald och David Berg).
I damklassen var Starts Helene Nilsson, Gabriela Eliasson och Pansy Ståhl märkligt nog enda lag still start, men i mixedklassen fanns gott om konkurrens och där bärgade den blågula Örebroklubben segern efter att taktiskt ha satt formstarka Maria Eriksson på den sex kilometer långa förstasträckan (övriga lag på topp sju valde att låta kvinnan i laget springa den korta andrasträckan, på tre kilometer, men där satte Start istället Hugo Örn). Eriksson slog alla killar utom Gränslösts Eric Segelberg, och Örn förde sedan upp Start i en tvåminutersledning som Cimmie Wignell drygade ut till en solklar seger.
På måndagskvällen följde Maria Eriksson upp med en åttondeplats i Vårruset i Falun, där hon avverkade fem kilometer på 20.14, 1.14 bakom hemmalöparen Linnea Palm som vann på 19 blankt. Nästa onsdag är det dags för Örebros upplaga av tävlingen.

Han slog nytt banrekord – ”utan ordentlig löpträning på tre veckor och utan ett enda steg som uppvärmning”

David Berg, 28, har ju smugit lite i periferin vad gäller löpning i Örebro senaste året. IF Start-löparen var till exempel tolva i Kilsbergsleden i fjol och sexa i det där 3 000-metersloppet i Inneserien där Per Sjögren fortsatte två kilometer till och slog svenskt rekord. Men det är lördagens resultat i Örebro parkrun som gör att Berg, en inflyttad göteborgare som jobbar i samma hus som jag (SCB-huset i Örebro, alltså), nu för första gången blir omskriven här i bloggen. För i fjärde upplagan av den gratis träningstävlingen slog Berg till med nytt banrekord: 17.30 – 13 sekunder snabbare än den tidigare bästanoteringen satt av Ludvig Börjesson för två veckor sedan. På sin jogg.se-profil berättar Berg själv om femkilomtersloppet: ”Tänkte testa knät, galet pigga ben gjorde att det gick fortare än tänkt. Banrekord utan större smärta i knät. Bättre ’formbesked’ än väntat. Utan ordentlig löpträning på tre veckor och utan ett enda steg som uppvärmning.”
Annica Sjölund var snabbast dam för fjärde gången av fyra möjliga (nu på nytt banrekord, 23.44), 1,5 minuter före Johanna Kallin (Daniel Johansson var tvåa i herrklassen, 19 sekunder bakom Berg). Totalt kom 54 löpare till start, vilket verkar vara den nivå Örebro parkrun landat på efter succépremiären med 97 startande (57–59–54 sedan dess).

David Berg satte nytt banrekord i Örebro parkrun (bilden dock från förra gången han sprang).
Foto: Henrik Eknor
Annica Sjölund har varit snabbaste dam i samtliga fyra upplagor av Örebro parkrun hittills. Den här lördagen på nytt banrekord (tiden dock från tidigare vecka). Foto: Petter Segerås