Emilia Fahlin på världstourpallen igen: ”Plötsligt kände jag mig som en helt ny person på cykeln”

En utbrytning med nio–tio cyklister som ingen riktigt räknade med skulle hålla hela vägen, en lite knixig avslutning, en Emilia Fahlin i skrälläge. Lägg karbonpapper på Vårgårda GP 2016 och du får tredje etappen i Emakumeen Bira 2018. Enda skillnaden: Den här gången lyckades hon inte lura skjortan av spurtstarka nederländskan Amy Pieters, som så sent som i mars tog VM-silver på bana (då behöver man kunna spurta!) och då som nu liksom Fahlin var med i utbrytningen. Tja, en annan liten skillnad var också att det här kom på en betydligt tuffare bana, där det är tveksamt om Fahlin bara för något år sedan hade haft förmågan att gå med de bästa uppförscyklisterna hela vägen över de tre stigningarna.
Men nu gjorde hon det, och tog alltså andraplatsen trots en rätt snårig spurt, som hon berättar om i den här (pluslåsta) texten jag skrev för na.se för en liten stund sedan.
När jag ändå pratade med Fahlin hörde jag också om hur de senaste dagarna varit, tävlingscomebacken efter den överraskande toursegern i Tjeckien för tre veckor sedan, snack som inte fick plats i den andra texten.
– Det har stämt okej för att komma direkt från höjd (Fahlin klämde in ett läger mellan Gracia Orlova och tävlingscomebacken i Baskien i onsdags), men jag har inte haft några riktigt bra dagar och egentligen såg jag Bira mer som träning, för att komma igång efter brejket, inför Thüringen runt (etapploppet i Tyskland som startar nästa måndag) som jag siktat mer mot. Men i samband med starten i dag så var det riktigt dåligt väder, det regnade och var kallt, och plötsligt kände jag mig som en helt ny person på cykeln. Jag tror att vädret rensade luften från sådana grejer som gör att man känner av allergier. Det var grymt kul att känna att man är med i tävlingen, att man kan vara där uppe bland de allra bästa, säger Fahlin.
I morgon avslutas etapploppet i Baskien med en 120 kilometer lång etapp som präglas av en stigning på nästan 600 höjdmeter halvvägs. Där lär det avgöras om regerande världsmästaren Annemiek van Vleuten lyckas behålla ledartröjan. Lisa Brennauer är Fahlins bästa lagkompis i sammandraget, på sjätteplats, 42 sekunder bakom van Vleuten.

Nu har resultaten från Spartacusstafetten landat, och som jag hintade om i går blev det en trippelseger för IF Start, dessutom genom nytt banrekord på den avslutande niokilometersslingan när Per Arvidsson tvingades dra på allt han hade för att plocka in de 41 sekunder som Jonatan Palm, LK Gränslöst, hade att gå på efter fint förarbete av Stefan Olars och Mathias Viktorsson. 30.41 på sträckan var sex sekunder snabbare än Cimmie Wignells tidigare bästanotering och gav segern i herrklassen med sju sekunders marginal (i ett lag som också innehöll Johan Ingjald och David Berg).
I damklassen var Starts Helene Nilsson, Gabriela Eliasson och Pansy Ståhl märkligt nog enda lag still start, men i mixedklassen fanns gott om konkurrens och där bärgade den blågula Örebroklubben segern efter att taktiskt ha satt formstarka Maria Eriksson på den sex kilometer långa förstasträckan (övriga lag på topp sju valde att låta kvinnan i laget springa den korta andrasträckan, på tre kilometer, men där satte Start istället Hugo Örn). Eriksson slog alla killar utom Gränslösts Eric Segelberg, och Örn förde sedan upp Start i en tvåminutersledning som Cimmie Wignell drygade ut till en solklar seger.
På måndagskvällen följde Maria Eriksson upp med en åttondeplats i Vårruset i Falun, där hon avverkade fem kilometer på 20.14, 1.14 bakom hemmalöparen Linnea Palm som vann på 19 blankt. Nästa onsdag är det dags för Örebros upplaga av tävlingen.

Han slog nytt banrekord – ”utan ordentlig löpträning på tre veckor och utan ett enda steg som uppvärmning”

David Berg, 28, har ju smugit lite i periferin vad gäller löpning i Örebro senaste året. IF Start-löparen var till exempel tolva i Kilsbergsleden i fjol och sexa i det där 3 000-metersloppet i Inneserien där Per Sjögren fortsatte två kilometer till och slog svenskt rekord. Men det är lördagens resultat i Örebro parkrun som gör att Berg, en inflyttad göteborgare som jobbar i samma hus som jag (SCB-huset i Örebro, alltså), nu för första gången blir omskriven här i bloggen. För i fjärde upplagan av den gratis träningstävlingen slog Berg till med nytt banrekord: 17.30 – 13 sekunder snabbare än den tidigare bästanoteringen satt av Ludvig Börjesson för två veckor sedan. På sin jogg.se-profil berättar Berg själv om femkilomtersloppet: ”Tänkte testa knät, galet pigga ben gjorde att det gick fortare än tänkt. Banrekord utan större smärta i knät. Bättre ’formbesked’ än väntat. Utan ordentlig löpträning på tre veckor och utan ett enda steg som uppvärmning.”
Annica Sjölund var snabbast dam för fjärde gången av fyra möjliga (nu på nytt banrekord, 23.44), 1,5 minuter före Johanna Kallin (Daniel Johansson var tvåa i herrklassen, 19 sekunder bakom Berg). Totalt kom 54 löpare till start, vilket verkar vara den nivå Örebro parkrun landat på efter succépremiären med 97 startande (57–59–54 sedan dess).

David Berg satte nytt banrekord i Örebro parkrun (bilden dock från förra gången han sprang).
Foto: Henrik Eknor
Annica Sjölund har varit snabbaste dam i samtliga fyra upplagor av Örebro parkrun hittills. Den här lördagen på nytt banrekord (tiden dock från tidigare vecka). Foto: Petter Segerås