Semesterhalvmaran helt inställd – men vertikala kilometern i Storstenshöjden får fint startfält (vinnaren av Bydalen fjällmaraton, Kandelin, Axelsson …)

Nu har arrangörsföreningen LK Gränslöst bekräftat det som Närkes friidrottsförbund skrev redan förra veckan, och som jag då uppmärksammade på bloggen: Både Semesterhalvmaran (som är en deltävling i långloppscupen), Sommarmilen (som är en motionsklass som går samtidigt) och barnloppet Solruset är helt inställt 2020.
Därmed är nu elva av 25 deltävlingar i cupen helt uppskjutna – en är genomförd, två är uppskjutna, elva finns kvar på ursprungligt datum i programmet (den närmaste DM på 5 000 meter i Glanshammar den 17 juni). Nu är vi alltså nere kring smärtgränsen för om cupen kommer att kunna genomföras – 14 deltävlingar är i minsta laget, och än har vi nog inte sett slutet på raden av inställda lopp. Å andra sidan skulle man, om de enskilda arrangörerna så ville, kunna hitta många lediga datum i höst. I november finns till exempel inte en enda tävling inplanerad. Och löparna lär ju vara hyggligt sugna på att springa efter den här våren …
Så här är läget i långloppscupen just nu:
Genomfört: Nora marathon (maraton-DM).
Struket från cupen men genomfört som separat tävling utan sanktion: Rusakulan vertikal.
Uppskjutet: Korta terräng-DM (Vretstorp), Vintrosaloppet.
Inställt: Startmilen, Örebro AIK halvmarathon, Kumla stadslopp, Wedevågsloppet, Hälleforsterrängen, Rallarrundan, Lindesjönloppet, Fröviloppet, Semesterhalvmaran, Stripastafetten.
Kvar på programmet: DM på 5 000 meter (Glanshammar; 17 juni), Dalenrundan (26 juli), DM på 10 000 meter (Hallsberg; 1 augusti), Wadköpingsloppet (23 augusti) Östansjöloppet (29 augusti), Norasjön runt (DM i halvmaraton; 12 september), Tarstaborgsrundan (27 september), Hostruset (3 oktober), Åstadsloppet (10 oktober), långa terräng-DM (17 oktober), Kilsbergsleden (31 oktober), Lucialoppet (5 december).

Ett lopp som ju faktiskt blir av är #diabeteshjältar VK trail på söndag. Det är andra upplagan av tävlingen, som framför allt är ett välgörenhetsarrangemang men också länets enda vertikala kilometer (även om det inte är en vertikal kilometer i ordets rätta bemärkelse – man springer inte 1 000 meter rätt upp eftersom det inte finns några sådana toppar i länet, utan upp och ned tills man ackumulerat 1 000 höjdmeter på en banan som Ola Backlund lagt åt arrangörsklubben Nature Running). Att det går att köra trots coronareglerna och Svenska friidrottsförbundets tävlingsstopp beror dels på att man vidtagit åtgärder mot smittspridning (och det är redan från början, precis som i fjol, individuell start som gäller) och att man valt att inte sanktionera evenemanget.
Startlistan ser naggande god ut om man kan sina lokala traillöpare, trots att det är max 50 deltagare som gäller: Malin Hagberg, från Björkliden (där hon är lavintekniker), sprang jag en bit med under Sweden skyrace 2014 (hon vann ”korta” damklassen) och sedan dess har hon bland annat vunnit Bydalen fjällmaraton, och hon utmanas främst av Örebro AIK:s Anna-Karin Larsson som startar en minut bakom på söndag. På herrsidan snackar vi om lokala namn som Jonathan Kandelin, Jimmy Axelsson, Anton Hallor, Mathias Viktorsson, Martin Duberg, Björn Eriksson, Ola Backlund själv, Rihards Darzins och Tomas Karlsson.

I kväll följde OK Tisaren upp sitt medeldistans-KM vid Kvarntorpshögen för några veckor sedan med sprint-KM i Ekoparken i Hallsberg. Josefin Tjernlund, som varit så stark den här våren när allt varit inställd, fick faktiskt se sig slagen med över minuten (1.16) över 20 minuters löpning av Lovisa Persson (de båda var de enda Tisarenlöparna i damklassen) medan Valter Pettersson, som egentligen är junior, vann herrklassen 47 sekunder före Anton Hallor och 50 före Erik Fernlund.
I Mossberga, norr om Karlskoga, var Djerfs egen Per Jansson än en gång vassast i en motionsorientering (Maja Welander snabbaste dam; en handfull Örebrolöpare deltog i de kortare klasserna).
I söndags sprang hela 149 löpare (men med vitt skilda och klubbsamordnade, coronasäkrade, starttider) en ungdomstävling (med öppen klass för vuxna som ändå skjutsade dit dem) i orientering vid Kedjeåsen norr om Karlskoga. Valter Pettersson var snabbast (i äldsta klassen, H18) även där, drygt en minut före Djerfs Rasmus Pettersson (Pers son, som var tvåa i motionsorienteringen i kväll) medan Lovisa Gustafsson vann D18 med nästan fem minuter. KFUM Örebros Hugo Örn, som var i USM-final på 1 500 meter i Tybblelundshallen i vintras (då för IF Start), vann H16-klassen medan Tisarens Jan Sjödin var näst snabast av de vuxna (bakom en Karlstadslöpare).

Filip Andersson ett varv längre än sambon i Vinkbo backyard ultra – i år också

Med start 10.00 på lördagen avgjordes en av ytterligt få löpartävlingar som faktiskt blivit av i Sverige i inledningen av maj – Vinkbo backyard ultra i Karlskoga. Enligt det gängse backyard ultra-konceptet går tävlingen ut på att springa en 6,7-kilometersslinga (i just den här tävlingen har man fyra olika slingor att välja på) med start varje timme, så många timmar i rad som man orkar. Första upplagan avgjordes förra året, och resultatet blev snarlikt trots att startfältet var rejält vässat till i år (men bara ett 40-tal fick delta, på grund av coronapandemin): Degerforsaren Filip Andersson vann närmast före sin sambo, Leonora Johnsson. Förra året gjorde Johnsson 24 timmar (100 miles) innan hon släppte iväg Andersson på defileringsvarvet (senare under sommaren satte de tillsammans ett sedermera dubbelslaget FKT på Bergslagsleden). Den här gången pressade hon honom till ytterligare två timmar: 26 varv (drygt 174 kilometer) på Johnsson, 27 (181 kilometer) på Andersson.
Trea blev Leonoras mamma Regina Johnsson på 21 varv (i fjol var det pappa Tom som blev trea på 15 timmar/varv, han nöjde sig med tolv varv nu). Christer Broström från Finspång, en kändis i backyardkretsar, blev fyra på 19 varv/timmar, Tomas Ankarcrona från Bankeryd femma på 18.
Själv hade jag bara tid att vara med på ett varv, så jag sprang så snabbt som möjligt (just under 28 minuter), vilket ju egentligen bara är dumdristigt i backyardsammanhang – men jag hade bråttom till jobbet.
En tävling som för övrigt inte är coronastruket ännu är Örebro backyard ultra med start på torsdagsmorgonen den 21 maj (kristi himmelsfärd), men det är förmodligen bara en tidsfråga innan det ryker ur schemat.

Nature Running (föreningen jag springer mina lopp för, ska jag vara transparent och upplysa er om) har för övrigt uppdaterat reglerna för #diabetshjältar VK trail i Ånnaboda den 31 maj. På grund av coronapandemin kommer det bli individuell start med minutmellanrum och maximalt 50 deltagare. Mer information här.

Tror för övrigt att jag glömt notera att orienterings-VM slutgiltigt ställts in. Inte skjutits upp, utan ställts in. Det blir inget sprint-VM varken 2020 eller 2021 (och sedan tidigare är ju skogs-EM, och hela världscupen, 2020 helt inställt). I stället blir det alltså sprint-EM och skogs-VM 2021 att sikta mot. Utöver några SM-tävlingar och kanske Tiomila i höst. Kollega Billy Hammer pratade igenom situationen med Martin Regborn tidigare i fredags.

Fahlin cyklar Zwift på Eurosport onsdag och torsdag – och kan få köra historiskt Paris–Roubaix i höst (och Ahlsson imponerade igen och Andrén blir landslagscoach i USA)

Emilia Fahlin kom, för min del lite oväntat, till start när första etappen av Zwifttävlingen Tour for all kördes i går. Det är dels ett välgörenhetsarrangemang, dels ett sätt för proffsstallen att synas, och det sänds live i Eurosport flera timmar varje eftermiddag den här veckan (med Roberto Vacchi som kommentator!), vilket damerna verkligen inte är bortskämda med när det gäller ”riktig” cykling. Jag pratade med Fahlin efter Zwiftdebuten i går (det var hennes allra första tävling, hon hade testat programvaran tre gånger innan), för en text ni förhoppningsvis inte missat. Tour for all handlar är först och främst en lagtävling där Fahlin med sin 15:e-plats i premiären i går bidrog med elva poäng till sitt FDJ Nouvelle-Aquitaine Futuroscope (lagkompisen Cecilie Uttrup Ludwig blev två, övriga tre åkare från teamet poänglösa, men det räckte ändå till en fjärdeplats i sammandraget efter första dagen). Cyklisterna får maximalt köra fyra av fem dagar, och därför stod Fahlin över dagens etapp, däremot ska hon köra både onsdag och torsdag – i morgon tillsammans med Evita Muzic, Brodie Chapman och Shara Gillow som lagkompisar. I dag körde Eugénie Duval, Stine Borgli och Lauren Kitchen för FDJ och nollade (ingen blev topp 25), vilket gjorde att laget föll till åttonde och näst sista plats i sammandraget.
Dagens stora nyhet kring Fahlin var ändå att det internationella cykelförbundet UCI presenterade en ny preliminär kalender, där förutsättningarna är att coronapandemin avtagit och länderna öppnats så att det går att starta cykeltävlingar igen i augusti. I sådana fall kommer säsongen starta med Strade Bianche (som blev uppskjutet den 7 mars) den 1 augusti. Därefter följer Vårgårda GP (8–9 augusti), Tour of Norway (13–16 augusti) och GP de Plouay (26 augusti) enligt tidigare plan. Därefter återstod i ursprungslplanen bara tre tävlingar (nio tävlingsdagar) på världstouren, men nu har i stället elva tävlingar (28 tävlingsdagar) klämts in, utöver SM (22–23 augusti), EM (24–28 augusti) och VM (20–27 september). Vi snackar damernas endagars Tour de France den 29 augusti, Boles ladies tour i Nederländerna 1–6 september, Giro d’Italia 11–19 september, Vallonska pilen den 30 septemer, Liège-Bastogne-Liège 4 oktober, Amstel gold race 10 oktober, Gelt–Wevelgem 11 oktober, Flandern runt 18 oktober, Tour of Guangxi och Brugge–De Panne båda den 20 oktober, Tour of Chingming Island 23–25 oktober och en final med Madrid challenge så sent som 6–8 november. Men framför allt: Tidernas första Paris–Roubaix för kvinnor, planerat till den 25 oktober. Fler detaljer kring det häftiga beskedet får vi återkomma med.
Det enda på världstouren som helt ställts in är Ronde van Drenthe, Trofeo Alfredo Binda och Women’s tour – alla andra tävlingar har skohornats in under hösten. Snacka om att det blir ett coolt program om allt går i lås.

Den svenska corona-Zwift-cupen SCF Zwift Challenge avslutades på måndagen och Jacob Ahlsson attackerade på sedvanligt sätt uppför men fick inte den lucka han behövde för att köra hem segern. Spurt är inte hans främsta styrka, och därför fick han se sig slagen med halvsekunden av Samuel Brännlund, men alla andra svenskar var över minuten efter duon. Kumlakillen Ahlsson fick därmed placeringsraden 4–3–1–3–2 i de fem deltävlingarna i cupen och var den som imponerade överlägset mest sett över hel serien. Lillebror Jonathan Ahlsson deltog inte den här veckan.

Tisarens Oskar Andrén, som ju fick göra världscupdebut i Kina i höstas, är klar som juniorlandslagscoach för USA:s orienteringslandslag inför kommande mästerskap, något vi lär få tillfälle att återkomma till.

På tal om orientering erbjöd Djerf i kväll motionsorientering – arrangemang som verkar blivit populärare än vanligt så här i coronatider när inte mycket annat finns att springa (i kväll 79 startande). Alexander Jansson vann långa banan tolv sekunder före sin pappa Per Jansson (båda Djerf). Maja Welander snabbast av damerna.

#diabetshjältar VK trail är en av få löpartävlingar som finns kvar i kalendern i maj, och nu meddelar arrangörerna i Nature Running att tävlingen verkligen kommer bli av, men att det kommer bli ett coronasäkert upplägg som kommer att presenteras inom kort. Vi återkommer alltså även där.

Klart: Datum för #diabetshjältar VK Trail – och sista året för Bergslagsleden ultra (på nuvarande bana)

Anmälan är ännu inte öppen, men på Facebook släppte Nature Running (föreningen som jag springer för, bör jag påpeka för transparensens skull) häromdagen datumet för #diabetshjältar VK Trail. I premiären i fjol var ju Kajsa Rosdal och Johan Röjler snabbast runt de två varven i Storstenshöjdens omgivningar, som gav totalt 1 000 höjdmeter, och framför allt samlades 16 000 kronor in till Barndiabetesfonden (2018 arrangerades #diabeteshjältar trail på en plattare bana i Ånnaboda och drog in över 8 000 kronor). I år är det återigen vertikal kilometer som gäller, och den 31 maj är datumet.
En annan nyhet från samma klubb är att Bergslagsleden ultra, som vi sedan tidigare vetat kommer att avgöras den 19 september, i år löps för ”sjunde och sista gången på denna bana”. Jag minns att jag redan efter premiäråret skrev att arrangörerna tittade på en 75 kilometer lång bana (för Örebros 750-årsjubileum), men vad de nu har i tankarna vet jag inte. Bergslagsleden är ju 28 mil lång och erbjuder oändliga möjligheter.

Förstaårsjunioren Ahlsson skrällde med pallplats i elitklassen – och Röjler vann länets första vertikala kilometer

Får be om ursäkt för att det inte blev någon helgens höjdare den här helgen (trots att det vankas både stafett-SM och Örebro city sprint, med döv-SM den här helgen). Befinner mig alltjämt på jobbresa i USA. Men en liten uppdatering blir det i dag.

Jonathan Ahlsson fortsatte i dag sin finfina säsongsinledning genom att i sin blott andra start i seniorelitklass ta hem en sammanlagd andraplats i Huskvarna GP. Jag har fortfarande inte fått tag i någon resultatlista, men jag har fått rapporter om att 16-årige Ahlsson blev trea i backprologen efter att ha varit i en utbrytning som som tio år äldre proffset (i Riwal Readynez Cycling Team) Kim Magnusson själv fick jaga ikapp. Därefter slutade Ahlsson tia i GP-loppet över 50 minuter plus två spurtvarv, efter att återigen ha varit i utbrytning. Det räckte till en tredjeplats i sammandraget (båda etapperna gick under samma eftermiddag).
Resultatet är förstås spektakulärt – Ahlsson är egentligen förstaårsjunior och ska inte tävla i elitklass förrän 2021, men veckan före sin juniorlandslagsdebut i Course de la paix testade han den svenska elitklassen i Göteborgsgirot och låg redan då med långt framme. Och nu fick han alltså kliva upp på pallen, bredvid bland andra Magnusson. En häftig utveckling!
Även Örebros mountainbikelandslagsman Matthias Wengelin lär ha kört tävlingen (han fanns i varje fall med i startlistan), men hur det gick för honom i hans första landsvägslopp på länge vet jag inte eftersom arrangörerna inte lyckats få till någon resultatlista än …

Jonathan Ahlsson på prispallen i Huskvarna, med Kim Magnusson bredvid sig. Foto: Eive Fahlin

Johan Röjler är ju mest känd som skridskoåkare, men har efter den elitsatsningen (som bland annat ledde till tre OS) har han också testat benen som ultralöpare (Ultravasan, Transvulcania) och han vann ju Tarstaborgsrundan 2013. I dag visade han att hjärta och lungor är intakta när han tog hem Diabeteshjältar VK trail (länets första vertikala kilometer!) i Ånnaboda med över fem minuters marginal till Johan Ingjald, som ju sprungit riktigt bra den här våren. Röjler avverkade de 16,5 kilometerna (jag har själv provsprungit banan och vet att den är så lång, även om det står 16 kilometer officiellt) på 1.33.43, Ingjald var tvåa på 1.39.04 och Björn Eriksson trea på 1.40.21 medan banläggare själv, Ola Hellström, kom in som fyra på 1.43.31. Kajsa Rosdal var ju nästan på hemmaplan och var snabbaste dam på 2.01.35 (det verkar dock ha varit en enda mixedklass) före Tilde Malmo på 2.18.50. Men det viktigaste var förstås inte tiderna utan insamlingen till Barndiabetesfonden, som för en liten stund sedan var uppe i över 16 000 kronor.

Liduina van Sitteren fortsatte på vinnarspåret när hon tog hem den 104:e upplagan av Örebro parkrun på 18.26, bara skidåkaren Kevin Henriksson (parkrundebut!) på 17.12 och Patrik Nilvér (17.27) var snabbare. För sjunde veckan i rad kom över 80 löpare till start (vid den här tiden förra året var det oftast 50–60), så det känns som om arrangemanget nått en ny nivå.

Jonatan Gustafsson slutade på 14:e plats, mindre än två minuter bakom segrande Viktor Svensk, på medeldistansen som inledde helgens junior-VM-tester i Mullsjö. Valter Pettersson var 25:a, drygt fem minuter från täten. I morgon väntar en långdistans.

Testsprang Örebros egen vertikala kilometer – nästa lördag avgörs tävlingen

Lider av lite tidsbrist inför en längre jobbresa, så i dag får ni nöja er med en återpublicering av ett Instagraminlägg jag gjorde i förmiddags, om ett lopp jag på grund av resan tyvärr kommer att missa – men som jag hoppas att alla ni andra kommer att delta i. Nästa lördag smäller det, i omgivningarna runt Storstenshöjdens slalombacke. Diabetshjältar VK Trail skriver historia som länets första vertikala kilometer någonsin, om än med nedförsbackar emellan (länet har ju ingen punkt högre än 425 meter, så det hade ju blivit omöjligt annars; och räknar man lopp med över 1 000 höjdmeter så finns ju förvisso sedan tidigare bland annat Bergslagsleden ultra i länet).

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

I måndags fick jag en privat rundvisning på #diabeteshjältarvk-banan av banläggaren @cyclepro3, och jag måste säga att jag är mycket imponerad av hur han fått ihop alla fina stigar (och till och med hittat ett par som var nya för mig, som i princip vuxit upp i Ånnaboda) och lika ledsen för att jag på grund av jobbresa inte kan delta i tävlingen nästa lördag. Varvet är åtta kilometer, med 500 höjdmeter, men även om det går runt Storstenshöjden och avslutas uppför södra backens liftgata så är det väldigt lite slalombackekänsla och väldigt mycket fin stig. Springer man tävlingsklass är det två varv (16,5 kilometer eftersom man ska ned till starten igen, mål och varvning är på toppen) och 1 000 höjdmeter. Men man kan också springa ett varv eller en kortare trekilometersbana, och det viktigaste är att man deltar och skänker en slant till @barndiabetesfonden_. Mer info på @bergslagsledenultra. Foto: @cyclepro3

Ett inlägg delat av Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) 15 Maj 2019 kl. 4:11 PDT

En vertikal kilometer i Närke – för Barndiabetesformen (och fyra hälleforsare med slagläge i EM i Nybro)

En vertikal kilometer – i Närke? Jo, nästa år blir det faktiskt av (jag, och förmodligen en hel del andra, har redan avverkat det på träning några gånger; och Besegrat trappan är ju nästan, nästan 1 000 höjdmeter in alles). Det är ingen tävling, förvisso, men som insamlingsevent. Det är (min egen klubb) Nature Running som arrangerar den andra upplagan av #diabeteshjältar trail – den här gången uppdaterad till #diabetshjältar VK trail, där ”VK” alltså står för ”vertikal kilometer” – 1 000 höjdmeter. Så mycket mer än datumet – den 25 maj – och att banan ska gå ”runt Falkaberget och Storstenshöjden” är ännu inte känt, men jag förutsätter att det kommer bli svintufft och minst lika roligt. I år drog arrangemanget in 14 200 kronor till Barndiabetesfonden.

Förra söndagen tog Anders Johansson, tävlandes för Hällefors BK, SM-guld i draghundsportens barmarksdisciplin cykel (man cyklar mountainbike med en hund som hjälper till och drar). När EM i dag inleddes i Nybro slutade samma ekipage på åttonde plats, som bästa svensk (det är första dagen av två, man tar med sig tiden till fredagen, så medaljerna delas ut i morgon). Johansson har bara 31 kunder upp till ledaren och 21 till pallen efter 4,8 kilometer, som han avverkade på 8.51. Norrmannen Viktor Sinding-Larsen var snabbast på 8.20. Göran Olsson och Degerfors superveteran Timo Silvola (som tog SM-brons förra helgen), som båda också tävlar för Hällefors, ligger på tolfte och 15:e plats, 18 respektive 22 sekunder bakom klubbkompisen Johansson (de var andra och tredje bästa svensk, så hela topptrion representerade Hällefors). Dessutom var Hällefors Li Hultgård tredje bästa svensk på damsidan på torsdagen med en niondeplats, 17 sekunder från guld och 13 från medalj på tiden 9.05 (alltså snabbare än både Olsson och Silvola). Alla fyra hälleforsare har med andra ord slagläge inför fredagsmorgonens avgörande.