På lördag startar cupen i backyard ultra – med urstarka namn på startlinjen

Backyard ultra, löpningsdisciplinen där man springer 6,7 kilometer i timmen med start varje heltimma så många timmar man orkar, har exploderat senaste åren, men har nått nytt rekordintresse i år. Originalloppet i USA, Big’s backyard, har utsett en lång rad lopp jorden (bland annat Sydkusten ultra backyard i Trelleborg) runt vars vinnare belönas med startplatser i tävlingen i Tennessee, och här hemma i länet har Ola Nordahl, som bloggen skrivit om flera gånger tidigare, dragit igång svenska cupen i backyard ultra, och på lördag morgon drar första loppet igång (när det slutar vet man ju inte, det gör det ju först en timme efter att näst siste löpare gett sig).
En hel del spännande namn finns anmälda. Förutom undertecknad (som tar det här som ett långpass och inte tänker springa alltför många varv) finns starka löpare som Pernilla Otto (som redan har säkrat en plats i originalloppet i USA till senare i år), Maria ”Marathon-Mia” Thomsen som bland annat fullföljt Gax (246 kilometer genom Skåne) tre gånger, Lisa Amundsson som har svenska rekordet i backyardlöpning med 31 timmar, Fredrik Forsström som gått nästan 88 timmar i sträck i Fotrally, Örebros egen ultralöpningslegendar Hasse Byrén och Daniel ’Roxen’ Roxvret som sprang från Treriksröset till Smygehuk i somras. Ja, det kommer bli tufft om poängen (topp 15 i vart och ett av de fyra loppen får poäng i cupen, plus att alla som deltar får en poäng per lopp). Det är svårt att sia vem av alla de här topplöparna (eller någon annan) som kommer att knipa segern i helgen; för i backyardlöpning handlar det mesta om motivation och pannben. Vem ser det här som ett riktigt A-lopp och är beredd att offra sig lite extra? Den personen kommer alltid att vinna över den som inte vill springa sönder sig inför kommande, ”viktigare”, utmaningar (som jag, jag har ju min 100-milesdebut i Aktivitus trailrace i april att tänka på). Vill de har nog många kapacitet att hålla på i minst 36 timmar, men frågan är om just vilja finns när det blir kallt och mörkt och långt (det ska bli nedåt tolv grader och lite vind natten mellan lördag och söndag, enligt prognoserna).
Första loppet går på platta, välpreparerade skoterspår i Säfsen/Fredriksberg – alltså utanför länet – men två av fyra deltävlingar – Örebro backyard ultra 30 maj och finaltävlingen Kvinnersta backyard ultra den 5 oktober – har tävlingscentrum vid Kvinnerstagymnasiet strax norr om Örebro. Jag kommer som vanligt att liveuppdatera från tävlingen på Twitter, åtminstone så länge jag själv är med och springer.

Nyårshelgens höjdare – Sylvesterloppet och årets sista chans att vara snabbare än mig i trappan

1. Sylvesterloppet
När vi (ja, jag skriver vi, för jag anmälde mig precis) kutar iväg från Norvalla IP på nyårsaftonens förmiddag gör vi det i den 37:e upplagan av loppet som numera är både klassiskt och populärt. Från starten 1981 fram till 2003 hade Sylvesterloppet i Nora bara vid ett tillfälle över 100 deltagare – de 14 gångerna sedan dess deltagarantalet bara understigit 100 vid två till fällen och fyra senaste åren har 199–178–184–184 löpare kommit till start. Det är jäkligt bra på en dag när många har andra saker inplanerade, och somliga reser bort och så vidare. Nå, som jag skrev tidigare i veckan (och det gäller fortfarande, för anmälningstiden går inte ut förrän vid midnatt mot lördag) så vet vi inte om det kommer några riktigt vassa namn (tänk Regborn, Gerdevåg, Anfält, Johanna Eriksson, Rosdal) till start, så vi får väl se vilka som står där på startlinjen …

2. Örebro parkrun
Julupplagan förra helgen gjorde, precis som i fjol, succé. Vi får se hur många av dem som ställer upp i Örebro parkrun den här gången också. I fjol var det 90 dagen före julafton, därefter 54 dagen före nyår och 37 första lördagen i januari – men det kanske hade något med de vädermässiga förutsättningarna att göra. Annars brukar ju all typ av fysisk aktivitet se ett rejält uppsving i början av januari … Nå, förra veckan kom 125 och sprang iklädda tomteluvor (eller rentav i helkroppsgrandräkter), och helt uteslutet är det ju inte att någon springer utklädd till en champagneflaska i morgon …

3. Sista chansen att …
… putta ned mig från podiet bland årets snabbaste i Besegrat trappan. Nå, nu har ju förstås inte alla som gjort utmaningen registrerat sina tider på hemsidan, men fram tills dags dato är jag faktiskt den näst snabbaste i år, med en registrerad tid, i utmaningen (alltså tio vänder i trappen på Kvarntorpshögen, plus att man ska förbi toppen och ta bilvägen ned varje gång). Förvisso över en kvart långsammare än Per Sjögrens rekordtid från i fjol, men ändå. Därtill var jag den första i år att registrera en tid (snön låg fortfarande kvar på delar av bilvägen) den 9 april (jag tränade inför Niesen treppen lauf …). Så när det inte finns så många andra tävlingar under helgen kan ni ju alltid passa på att försöka bräcka den där tiden på 1.13.55 (Anton Calmerfalk är allra snabbast i år med 1.10.48, rekorden har Sjögren på 57.44 och Sanna Holmgren Wiberg på 1.13.11).

Mina tio bästa lopp i år – du följer väl nedräkningen?

Vid sidan om den här bloggen, där jag främst rapporterar om länets elitidrottare och elitmotionärer (och deras förehavanden lokalt och ute i den stora världen) och resultat från allsköns lokala tävlingar så driver jag också ett instagramkonto där jag berättar om min egen träning (och, framför allt, tävling). Så här vid årets slut räknar jag för andra året i rad (det är andra året jag har kontot) ned en topp tio-lista över årets bästa lopp (vilket sker ett lopp per dag under årets tio sista dagar). Har du missat det så kommer de sex första loppen här, från tiondeplatsen upp till femteplatsen. Årets fyra bästa lopp återstår fortfarande att presentera!

View this post on Instagram

Årets lopp, plats tio: Mörksuggejakten trail 2018 blev ett år då jag sprang en hel del lopp (28, om jag räknat rätt), och även om alla utom tre var mer träning än tävling så har man ju alltid någon sorts målbild när man nålar fast nummerlappen. Men i Rättviksskogarna lördagen den 7 juli visste jag bara att jag ville ta ut mig. Jag körde juniortaktik, försökte hänga med tätklungan, i början(jag kände inte igen några namn, så jag tänkte att de nog inte var så starka 😂). Dog förstås efter någon kilometer, men jobbade mig sedan in i loppet och var riktigt stark sista milen (av totalt cirka 21,5 kilometer) på de härligt kuperade tallmostigarna. Jag plockade placeringar, och kände mig pigg – och avslutade med att lägga bort flera minuter på en missad sväng. SMACK – så var den dagen förstörd. Linkade i mål som åtta efter att ha haft vittring på femteplatsen. Dagen därpå sprang jag korta klassen (15 kilometer) i Mora trail. En härlig bana trots stela ben, ett lopp som hamnade precis utanför den här topp tio-listan. #mörksuggejaktentrailrun #brännmyrstopptio

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Årets lopp, plats nio: Bergslagsleden ultra Jag fortsätter på gårdagens tema med lopp som gick åt helvete. @bergslagsledenultra är ju inte mitt favoritlopp bara för att det går i terrängen där jag växte upp och började älska löpningen, utan också för att det är min egen klubb, Nature Running, som arrangerar det. Trots det har det gått rätt uselt vartenda år. Premiäråret var jag i kanonslag och var före VM-löparen Frida Södermark i mål trots att jag la bort 15 minuter på en praktfull felspringning. 2015 och 2016 hade jag järnbrist (vilket jag inte visste om) och därför kraftigt vikande resultat i såväl det här loppet som alla andra, och 2017 missade jag det på grund av förkylning. Så i år gick jag all-in, det här var årets mållopp med stort M. Hur det slutade? Med min första brutna tävling i livet. Magen rasade ihop totalt. Var på toa fyra gånger på morgonen, innan start, och hade stannat och dyngt i skogen två gånger innan jag klev av i Mogetorp, efter 16 av 48 kilometer. Då krampade det så illa att varje steg gjorde ont. Men 2019, då jävlar ska jag ta revansch, och då ska loppet upp högre på topp tio-listan! #brännmyrstopptio Foto: @marcusmahlberg

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Årets lopp, plats åtta: Gallaberget trailrun @vretstorpsif1908 har de senaste åren vuxit ut till en favoritarrangör för oss som gillar små och familjära lopp allra bäst (peaken i mitt löparliv var ju när jag fick springa The Hill marathons med fem deltagare i fjol, så ni förstår säkert vilken typ av lopp jag gillar bäst!). I år har jag kutat Höstloppet och varit supporter/pacer på löpningen på Vretstorps triathlon, men bäst av allt gillar jag Gallaberget trailrun som går på så fantastiska stigar runt Gallabergssjön. Tack till @iqlaz som drar runt arrangemanget, och jag hoppas att vi ses igen 2019! (PS till alla arrangörer: Fler lopp borde gå på vardagskvällar, eftersom vi löpare redan är så uppbokade på helgerna!) Foto: Undertecknad (det föreställer löparna som blev tolva och 13:e på korta banan, 6,2 kilometer). #brännmyrstopptio

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Årets lopp, plats sju: Kloten–Nyberget Jag har länge närt en dröm om att springa hela Bergslagsleden i ett sträck (jag har sprungit hela sträckan, sånär som på 46 kilometer mellan Ulvberget och Nyberget, i etapper), och helst då på mindre än 85 timmar och 33 minuter (som är FKT på leden). Det blev inte 2018 (och det blir inte 2019 heller – men 2020, kanske!), men däremot tog jag chansen att springa det nya loppet Kloten–Nyberget som samarrangerades med första dagen av @randomeventssweden:s fantastiska tävling Bergslagsleden på fem dagar. Mitt mål var att ta banrekordet på sträckan (min PT @crossfitmercedes mål var att jag inte skulle gå över 80 procent av maxpuls på hela dagen eftersom det var en poäng i min uppladdning inför Ultravasan, men de båda ambitionerna krockade mindre än man kunde tro), och det hade jag gjort om inte @keepgoingperra varit ännu snabbare den där dagen (han fortsatte sedan och slog ett magnifikt effektiv tid-rekord på hela leden med 32.48.40 över de fem dagarna). Nå, jag kanske gick till historien ändå: Jag var den enda startande i Kloten–Nybergets första upplaga, och nu verkar tävlingen vara nedlagd (den har i varje fall ännu inte annonserats ut för nästa år,till skillnad mot modertävlingen Bergslagsleden på fem dagar som kommer att avgöras 23–27 juli 2019). Viktigast var ändå att det blev en helt magisk dag på 58 kilometer av Bergslagsleden jag aldrig sprungit innan (men som innehöll många guldkorn som de mysiga stigarna på första etappen, det häftiga gruvområdet utanför Kopparberg och de oändliga backarna upp från Stjärnfors), och trevligt samkväm både före och efter. Vilket gäng de är, arrangörerna i Random Events! Foto: @peterknoblach #brännmyrstopptio

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Årets lopp, plats sex: Niesen treppen lauf Löptävlingen (eller; ska vi bara säga tävlingen, för så mycket löpning blev det inte för så många) uppför världens längsta trappa var en av de mest inspirerande utmaningarna jag (eller om det nu var @crossfitmercedes) hittat. Vi bommade precis anmälan till 2017 års upplaga vilket gjorde att vi hann snacka upp loppet i nästan två år innan vi äntligen var på plats i Mülenen en kylslagen junimorgon i år. Med facit i hand måste jag erkänna att själva loppet blev något av ett antiklimax; trots att jag sprungit otaliga varv i trappan på Kvarntorpshögen och gjort oräkneliga stepups på gymmet så var jag inte nog stark för att hålla den fart jag hade hoppats uppför de 11 674 stegen som tar en de 1 669 höjdmeterna upp till Niesens topp på 2 352 meter över havet. Men allt annat var fantastiskt: Stämningen på väg uppför trappen och uppe på toppen, resan, sällskapet, utsikten (när molnen till slut lättade), maten (eller ska jag säga ”osten”?) … Men just det där att jag på förhand hade målat upp det här som ett av tre stora mållopp i år (vilket gjorde att jag avstod att gå all-in i Örebro backyard ultra ett par veckor innan) gjorde att jag inte kan känna mig helt till freds med min prestation. Foto: Selfie av @crossfitmercedes om det inte framgår … #brännmyrstopptio #niesenlauf

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

View this post on Instagram

Årets lopp, plats fem: Rusakulan vertikal tour Ännu ett av @randomeventssweden:s galna påhitt. Ett vertikal-lopp mitt på Närkeslätten, eller i varje fall från dess kant upp på en av Kilsbergens högsta toppar, Rusakulan. Tre kvällar, måndag-onsdag-fredag, en vecka i april samlade jag och mina kompanjoner (@crossfitmercedes, @jonea1980, Alice, @karnyq och @gitochm; ja, pappa var också med, men utom tävlan) poäng åt vårt lag Nature Runnings karlskogingar i uppförsloppet. Svinkul, familjärt och på en ansträngningsnivå där mjölksyran sprutade ur öronen (ni ser ju pulskurvorna som är bifogade, där gult står för 80-89 procent av maxpuls och rött för 90+), och även om vi sista kvällen fick se oss slagna till totalsegern när motståndarlaget mobiliserade så var vi rätt nöjda med vår insats. Och ja, jag har redan börjat formera trupperna för att en gång för alla ta hem lagtiteln 2019! Ja, och så hoppas jag på några personliga rekord uppför backen, också! #brännmyrstopptio #rusakulanvertikaltour

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Andraplats i julaftonsorientering – och tidernas hårdaste julklapp

Julafton betyder förstås julaftonsträning på Crossfit Karlskoga – men därefter, och framför allt – OK Djerfs julaftonsorientering. I år var det lite klenare uppslutning än vanligt, men det betydde å andra sidan att jag kunde vara med och tampas rätt långt fram. Höll på att fippla med åttaåringens utrustning när starten gick, så jag var halvminuten efter alla andra iväg, men det gjorde varken till eller från eftersom jag blev tvåa, med drygt fyra minuter upp till segraren (Rasmus Pettersson) och över sex bak till trean över 7 400 meter stadsorientering (som jag avverkade på 10,9 kilometer effektiv orienteringsdistans på 54.20, inklusive de 30 sekunder jag stod still i början). Totalt kom 25 löpare till start, och mer än en tävling var det ett riktigt trevlig samkväm som i vanlig ordning avslutades med glögg och pepparkakor.

På eftermiddagen var det dags för julklappsutdelning, och då fick jag förutom en mäktig skryttröja (med alla mina stora lopp printade på ryggen, bild kommer!) och nya löpartajts (folk tycker tydligen att det är ett problem att det blivit hål i grenen på de flesta av de gamla paren) en start i Aktivitus trailrace, ett 100-mileslopp som mestadels går på stigar, i Göteborgsområdet (kan vi kalla det för tidernas hårdaste julklapp?). Starten går 20.00 på fredagskvällen den 26 april och målet stänger 2.00 natten mot söndag (efter 30 timmar). För att få en silvermedalj (motsvarande Ultravasans/Vasaloppets prestationsmedalj, kan man säga) krävs att man går i mål på under 24 timmar. 2017 kom ingen i mål (en löpare tog sig fram till checkpointen vid 70 kilometer!), men i år klarade 13 av 22 startande loppet, varav sex under 24 timmar. Välmeriterade ultralöparen Fredrik Larsson etablerade banrekordet på 20.50.13 (inga damer deltog). Jag har ju aldrig sprungit så långt, förutom i ett par backyard ultra-lopp, och det här är ju något helt annat där man måste bära med sig sin energi och så vidare. En otroligt inspirerande utmaning som ni lär få höra mycket mer om på bloggen framöver!

God jul på er!

Bevisat: Julgranar är långsammare än julklappar (i varje fall i Örebro parkrun)

Förra året sprang Mikael Sandberg Örebro parkruns julspecial klädd som ett paket. I år dök han upp utklädd till en julgran. Och därmed bevisade han, kan man väl säga, att julklappar är överlägset snabbare än barrträd. Nå, förra året sprang Sandberg på 33.41 (på en isig och jävlig bana), i år behövde han 38.13 på sig för att ta sig runt (på en fint sandad och inte särskilt hal slinga). Sandberg parkrunpersade så sent som för en månad sedan när han avverkade de fem kilometerna vid Rynningeviken på 21.01, vilket säger något om hans egentliga kapacitet.
Totalt dök 125 (mestadels) julklädda löpare upp till lördagens gratislopp, vilket ar 35 fler än i fjolårets julupplaga och den tredje bästa deltagarsiffrorna under de 84 lördagar som Örebro parkrun arrangerats. Snabbast av alla var meste vinnaren Johan Ingjald (18.59 gav 17 lördagen med bästa tid) och förstagångsparkrunaren Frida Nilsson (20.35). Själv lyckades jag inte få till mer julkänsla än en tomteluva, och sprang på 20 blankt.
Tja, tiderna spelade förstås inte så mycket roll den här gången (det gör det väl aldrig i parkrun, om man inte själv jagar en tid), utan det var samkvämet, glöggen och de hembakta lussebullarna som var huvudattraktionen. En gång är ingen gång och två gånger är en tradition, så nu kan man väl räkna in parkrun någonstans mellan löksillen och Kalle Anka.

Glöm förresten inte att gå in och rösta vem som ska ha Pulsklockan! Några dagar in på omröstningen leder Bob Impola blott 13 röster före Mikael Kroon, och det lär fortsätta vara tajt i år med tanke på att bara inloggade läsare kan rösta.

Hassan, Ingjald och Eriksson vann Höstloppet – men nästa helg får Starttrion stenhård konkurrens

IF Start-duon Mohamed Hassan och Johan Ingjald sprang tillsammans i Höstloppet i Vretstorp i dag, och eftersom jag själv var trea i mål – nästan sex minuter bakom – kan jag inte ge någon ögonvittnesskildring för om de gjorde upp om segern, men jag tror att de valde att dela på den. Hur som helst är Hassan före Ingjald i resultatlistan, men båda på 51.54 över 13,3 kilometer med runt 150 höjdmeter (jag kutade det mycket trevliga loppet på 57.37).
Maria Eriksson, även hon från IF Start, var fyra i mål, bästa dam på 59.36 – och Örebro AIK:s Therese Fjordäng såg oberörd ut när hon kom i mål 37 sekunder senare med en hund i koppel. Anna Karlsson, Östansjö, trea.
Loppet lockade dubbelt så många löpare som i fjol – 20 nu mot tio då – och därtill sex gångare.

Bara timmar efter att Höstloppet var i mål (och därmed bara några få utomhustävlingar återstår under 2018) stängde anmälan till säsongens första inomhustävling i Tybblelundshallen: Glanshammars IF:s Vinterspelen. Seniorerna springer 3 000 meter, och Starttrion Hassan, Ingjald och Eriksson är anmälda dit också. På damsidan är bara två löpare klara (de får dock sällskap av tre F17-löpare, bland annat Åsbros Klara Frih), men på herrsidan ser det ut att bli riktigt bra klass med Thorens superspännande 02:or Wilhelm Bergentz och Noha Olsson, Starts Cimmie Wignell (hinderbanespecialisten som gjort 16.29 på 5 000 meter och 35.09 på landsvägsmilen i år), och Örebro AIK:s Jakob Nilsson som vann långloppscupen 2016. De yngre ungdomarna kutar 800 meter, och där kommer bland andra Starts Hugo Örn (P15) till start.

För övrigt blev det inget pris som Årets mountainbikeorienterare för Marcus Jansson trots att han var nominerad som två av tre kandidater (ensam och i ett stafettlag) till priset på orienteringsgalan på fredagen. I stället tog Nadia Larsson hem titeln, medan Tove Alexandersson blev Årets orienterare för sjätte gången. Totalt delades 30 priser och stipendier ut på galan, men inte ett enda gick till någon länsorienterare, vilket väl säger en del om vilket mellanår det blev.
Jansson avslutade för övrigt sin tävlingssäsong med en start i svenska cupen i cykelcross på söndagen, där han blev elva i deltävlingen i Jönköping, drygt 5,5 minuter bakom segrand David Eriksson, Art-V CC.

Bekräftat: Adam Axelsson får köra U23-världscupen

Han har ju klarat kvalgränserna på 500, 1 000 och 1 500 meter, men det definitiva beskedet att Kumlasonen Adam Axelsson ska få köra U23-världscupen i vinter har dröjt – tills nu. På onsdagen blev det helt klart att Axelsson kommer representera Sverige, till att börja med i världscuppremiären i polska Tomaszów Mazowiecki 24–25 november (det körs 1 000 meter på lördagen och 500 och 1 500 meter på söndagen). Axelsson är just nu hemma i Örebro för grundträning och rehab av den ljumske han sträckte i samband med tävlingen i Inzell förra helgen, men kommer att åka till norska Hamar för tävlingen Odalsskøyta nästa helg (helgen före världscuppremiären).

Nu vet jag inte om några länsåkare hade tänkt ställa upp – det är ju i Bruksvallarna nästa vecka man ska prestera om man vill ut på världscup eller skandinavisk cup i vinter – men i dag blev det i varje fall klart att Gällivarepremiären i helgen ställs in. ”Snö saknas på vissa delar av banan, samt stadion. Förutsättningarna för att tillverka snö är minimala enligt prognos”, skriver arrangörerna.

Själv testade jag i dag Mardrömmen, Quite rights nya utmaning på Kvarntorpshögen. Jag vet inte om jag var för sent ute eller om min tid räknas (utmaningen var ju egentligen tänkt som en ersättning till Besegrat trappan under den tid som trappan var avstängd, och nu är den ju sedan drygt en vecka tillbaka öppnad igen), men jag noterade i varje fall den näst bästa tiden hittills, om än i något bristfällig konkurrens bakom snabbe Anton Hallor.

View this post on Instagram

Där bakom finns berget. Eller ja; Kvarntorpshögen. Drömskt höljd i dimman. Eller snarare mardrömskt. Testade nämligen @quiterightsweden:s (de som ligger bakom #besegrattrappan) nya utmaning #mardrömmen i dag. Tio gånger uppför liftgatan (och sedan stigen/grusvägen över toppen, ned bilvägen och över knölen vid utegymmet tillbaka till starten igen) på Kvarntorpshögen. Jag kände mig lite däven, hade inte riktigt motivationen på plats, och därtill visade sig GPS-klockan vara urladdad (så jag fick ta tid med mobilen), men tog mig i varje fall runt på 1.39.13 trots bara två minuter över 90 procent av maxpuls (över cirka 14,5 kilometer och drygt 1 000 höjdmeter). Över 16 minuter från @trainlikehallor:s FKT på 1.23 blankt. En bra dag borde jag kunna kapa halva hans försprång. Jag lovar komma tillbaka och testa igen! Lägger förresten in länken till utmaningen i min profil, om någon mer vill prova!

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Favoritsegrar i Karlslundsspåret och första kvinnan från länet som klarade Kullamannen 100 miles (och gör inte som jag och missa inte Allhelgona swimrun!)

Det blev dubbla favoritsegrar i den 53:e upplagan av Kilsbergsleden. Nå, Erik Anfält kom och efteranmälde sig i den egna klubbens mest klassiska tävling, och när väl den anmälan var inlämnad så var det förstås inget snack om saken. KFUM Örebros fransman Thomas Chaillou utmanade förvisso, men i slutändan var Anfält 40 sekunder före Chaillou. Redan klara långloppscupsvinnaren Per Arvidsson, IF Start, blev trea på 51.42 med klubbkompisen Cimmie Wignell (hinderbanespecialisten) ytterligare en minut bakom.
Och på damsidan var det förstås inget som helst snack om att SM-trean Johanna Eriksson (på 10 000 meter) skulle avgå med segern. Hon korsade mållinjen efter att ha avverkat de 14,7 kilometerna på 54.21, 3,5 minuter före redan klara långloppscupsvinnaren Liduina van Sitteren (57.52) och ytterligare drygt tre minuter före trean Josefin Gerdevåg (1.01.01; hon sprang tävlingen som en del i ett långpass) och mer än tre till före fyra Cecilia Svedin (1.04.18).
Chaillous andraplats tar honom upp på tredje plats i långloppscupen medan det inte blev några förändringar i toppen på damsidan. Cupen avslutas med Lucialoppet i Östansjö den 8 december.
Får man vara lite gnällig var det, ur ett föräldraperspektiv, lite svårt med anmälan till Kilsbergsleden i år. Det framgick inte i anmälan vilka åldersklasser som skulle springa i vilken klass, och efteråt gjordes det heller inga separata åldersklassresultatlistor (och tydligen fick de som sprang 1,2 kilometer inte ens några tider). Tidigare år har det ju varit full klassindelning från sju år och uppåt. Och på samma sätt verkar veteranklassen också ha försvunnit. Nåja, arrangemanget som sådant (banan, vätskestationer, funktionärer som visar vägen och tar hand om alla, prisutdelningen efteråt) var lika fint som vanligt, och den här novemberdagen bjöd ju på strålande väder!

View this post on Instagram

Visst, säsongen är över, men loppen tar ju inte slut för det! Två veckor efter årets sista mållopp, och efter nio dagar med hostan från helvetet (men inget annat sjukdomssymptom) var det dags för #kilsbergsleden i dag. Hade en vag förhoppning om att gå under timmen (4.05-snitt), men kände att första kilometerns 4.10-fart var för hög och fick backa av. Halvvägs fick jag kramp i diafragman, men när det släppte kom jag in i en ovanlig runners high-känsla i tre-fyra kilometer; farten god, pulsen på 93 procent av max, men jag kände mig knappt andfådd. Sista kilometerna gick jag om ett par i uppförsbackarna, som jag gillar mest, men sista kilometern, utför och platt, var en plåga som vanligt. I mål på 1.03.34 (4.19-snitt), varav 49 minuter över 90 procent av maxpuls. Långt från timmen, men i varje fall pers. Nöjd. Det var ju träning det handlade om. Min #naturerunning-vän @crossfitmercedes var grymt stark på femkilometaren, men hade inte så stora förhoppningar om mig och hade inte hunnit ur värmestugan för att heja när jag gick i mål. 😂😂 Tack @orebroaik1964 för fint lopp! Foto: @jonea1980 (som själv sprang 10,6 kilometer i rekordfart!)

A post shared by Jonas Brännmyr (@jonasbrannmyr) on

Tuffaste löparen i Karlslundsspåret var kanske ändå Rihards Darzins, som hade sprungit Örebro parkrun bara någon timme innan. 19.45 på femkilometaren följdes av 1.05.05 på 14,7. Veteranen Åsa Höög (19.15) och unge Noha Olsson (18.51) var snabbast av alla i den 78:e upplagan av Örebro parkrun (där konditionsbloggskändisen Danny Hallmén gjorde sin sjätte start och förbättrade parkrunperset till 20.27).

Nere i Skåne löptes det också på lördagen: Kullamannen, Sveriges förmodligen hårdaste trailtävling. Eftersom det inte är lopp som går under friidrottsförbundets tävlingssanktionering så saknas det ofta klubbuppifter i resultatlistan, vilket gör det svårt att hitta alla länslöpare. Men karlskogingen Leonora Johnsson sprang i varje fall in på åttonde plats över kungadistansen 100 miles (tio mil på Skåneleden följt av tre varv i ”dödens zon”) på lite under 32 timmar och en kvart (superrutinerade klättrarkungen Petter Restorp, som var elva på UTMB i höst, vann på 17.58) vilket är en superprestation (i fjol kom bara fyra damer i mål, så tuff är banan) medan Örebro AIK:s Ola Hellström blev 27:a i den ursprungliga tävlingen, över 22-kilometersvarvet som är ”dödens zon” på 2.08.08.

Ett viktigt arrangemang som missades i helgens höjdare i går: Alla helgona swimrun (som i år verkar ha bytt namn till Allhelgona swimrun) uppe i Ånnaboda på söndagen (starten går 12.00). Det utlovas fler byten mellan disciplinerna i år (fem hundrameterlånga simningar, sex löpningar), men totaldistansen är ungefär densamma som de tidigare två upplagorna: Fem kilometer löpning och 500 meter simning. Det är mer ett evenemang än en tävling, där det viktiga är att samlas och samla in pengar under hashtagen #hejabarncancerfonden.

13 länslöpare till terräng-SM – här är alla namnen att hålla koll på i helgen (Regborn! Wiker! Sundström! Forsberg!)

Det går att efteranmäla sig till terräng-SM i helgen, men med kraftigt höjd anmälningsavgift (från 180 till 400 spänn på seniorsidan) så får man förmoda att de flesta hade anmält sig redan när ordinarie tid gick ut förra onsdagen. Därmed kan vi räkna in 13 löpare med länsanknytning (och konstatera att vi tyvärr inte kommer få se några Linus Rosdal, Erik Anfält, Josefin Gerdevåg, Filip Dahlgren, Markus Bohman, Jonathan Gustafsson, Haben Kidane eller Jack Karlsson i årets mästerskap, och förstås inte heller rehabande eller nyligen comebackande löpare som Erika Bergentz, Per Sjögren eller Mikaela Kemppi). Men, på plats på golfbanan på Öland i helgen finns ändå en hel del spännande namn. Eller vad sägs om följande:
VM-orienteraren Martin Regborn dubblar och kör både 4 000 och 12 000 meter.
Hälleforsfostrande Hässelbylöparen Louise Wiker, som har tagit åtta SM-medaljer i terränglöpning (tre individuella, fem i lag), springer både 4 000 och 8 000 meter. Detsamma gör Fellingsbrofostrade Sävedalenlöparen Lisa Bergdahl, som haft en riktigt fin inledning på hösten med segrar i Åstadsloppets femkilometersklass och Sävedalsloppet, och Örebro AIK:s Liduina van Sitteren, som redan säkrat totalsegern i långlopppscupen och som i helgen tog DM-silver just i terräng. Comebackande Finnkampslöparen Karin Forsberg, KFUM Örebro, som vann guldet minuten före van Sitteren, foksuerar på söndagens 8 000-meterslopp (en längre intervju med henne kommer på na.se senare i veckan) och bronsmedaljören Maria Eriksson, Start, springer 4 000 meter i veteranklassen K40 på lördagen och 8 000 meter med seniorerna på söndagen.
Örebrofostrade Turebergslöparen Tim Sundström som ju är så snabb när han är skadefri (16.21 på fem kilometer på ett ”träningspass” i Örebro parkrun häromsistens, distriktsrekord på 1 500 meter med 3.46,75) fokuserar på lördagens 4 000-meterslopp.
Thorens Wilhelm Bergentz (Sverigeetta på 3 000 meter, -tvåa på 1 500) och Noha Olsson (Sverigetrea på 1 500 meter och 2 000 meter hinder) springer 4 000 meter i P16-klassen. KFUM Örebros Melker Forsberg, som vid sidan av Regborn är den enda ur Mikael Kroons starka träningsgrupp som kommer till start, kutar samma distans i P17.
Örebroaren Heshlu Andemariam, som kommit tillbaka starkt efter sina skador och gjort 33.04 på milen i år, vunnit Lindesjönloppet och varit tvåa i Semesterhalvmaran (han lämnade IF Start för IFK Lidingö den 1 oktober), springer 8 000 meter i H22-klassen.
I veteranklasserna finns förutom Eriksson också Starts Marie Dasler (4 000 meter i K50) och Örebro AIK:s Sören Forsberg (8 000 meter i M55) som båda lär ha god medaljchans. Almbys Liljana Persson i K65 (4 000 meter) har jag sämre koll på.
Tittar man på startlistan i stort finns massor av toppnamn anmälda till tävlingen på Öland, med alla från Meraf Bahta och Napoleon Solomon till Mustafa Mohamed, David Nilsson och Sarah van der Wielen. Det lär bli häftiga tävlingar!

Min farbror Jerry Brännmyr, som bor i Kalmar, driver en alldeles egen blogg och har faktiskt skrivit ett inlägg om mig i dag, efter att han var och hejade på mig i Växjö i lördags. Läs och begrunda!

Och till sist måste jag, även om det inte har någon som helst länsanknytning, tipsa om stockholmaren Johan Steenes magiska prestation i original-backyard ultra-tävlingen Big Backyard Ultra i Tennessee, USA, de senaste dagarna. Efter 68 timmar, och lika många varv på den drygt 6,7 kilometer långa banan för totalt drygt 455 kilometer, stod Steene som vinnare när tvåan Courtney Dauwalter valde att kliva av (hon gjorde 67 varv, det gäller att göra ett mer än tvåan för att vinna). Ingen har tidigare sprungit längre än 59 timmar i den här tävlingsformen, så där kan man snacka om rekordkross.

Trappan stängd – då har du chansen att genomföra ”Mardrömmen” (och Bohman tangerade tränarens tid i Amsterdam)

Besegrat trappan har ju blivit ett begrepp spritt långt utanför Kvarntorpshögens horisonter: Det gäller att springa trappan upp, runt toppen och nedför grusvägen tio varv på kortast tid. Att det är en kul utmaningen säger jag inte bara för att jag just nu har årets näst bästa tid (1.13.55; vilket är över 16 minuter sämre än Per Sjögren rekordtid från 2016) av de som låtit registrera sina besegranden på utmaningens hemsida utan för att det verkligen är så … Men sedan förra måndagen, och den här veckan ut, är trappan stängd för reparationer, och då har Quite Right, som står bakom Besegrat trappan, hittat på den nya och tillfälliga utmaningen ”Mardrömmen”. Vi snackar ett något längre varv med något fler höjdmeter – och utan trappsteg. Helt enkelt liftgatan upp, vid Kvarntorpshögens slalombacke, och så förbi toppen och samma väg ned som vid Besegrat trappan. det blir runt 300 meter längre, per varv, än trappan – och jag kan tänka mig att det blir tuffare för benen på så sätt att man använder mer av samma muskler hela tiden i stället för det skifte som trappa uppför/löpning nedför medför (tänk att man äntligen fick skriva ”nedför medför” i en begriplig mening!).
OK Tisaren-orienteraren Anton Hallor, som länge var den ende som gått under timmen på Besegrat trappen med sina 59.53 (fortfarande den näst snabbaste bakom Sjögren) testade ”Mardrömmen” i lördags och avverkade den på 1.23 blankt. Det ger alltså ett snitt under 5.43 per kilometer trots drygt 1 000 höjdmeter. Peter Sjödin, Kumla, är enda andra löparen som tagit sig under två timmar, medan Victoria Gyllberg, även hon från Kumla, är enda dam som genomfört utmaningen, på 2.28.07. Passa på att testa innan söndag!

KFUM Örebros Markus Bohman, som vann Hostruset (15.28 på fem kilometer) för två veckor sedan och Åstadsloppets tiokilometersklass (33.07) sprang på söndagen in som åtta i Amsterdams halvmaraton (eller Mizuno halve marathon, som loppet officiellt heter) på 1.11.32. Bohman jagade 1.10 och låg i fas till 15 kilometer (på 50.08), men lyckades inte hålla ut de sista 6,1. Tiden var ändå ett pers med runt 90 sekunder och länets tredje bästa tid på distansen i år bakom Erik Anfälts 1.10.06 och Thomas Chaillous 1.10.50. 1.11.32 är lustigt nog också exakt samma tid som Bohmans tränare Mikael Kroon har som pers, från Motala 1997, och de två delar nu därför 26:e-platsen på distriktets bästalista genom tiderna på halvmaran. Britten Abel Tsegay vann tävlingen i Amsterdam, som avgjordes samma dag som stadens stora maraton, på 1.07.50.