Efter persslakten på halvmaran – Erica Lech tvåa på Lidingöloppet (och Regborn vann orienteringskampen, Bergentz fyra och Nilsson bröt van Sitterens supersvit)

Erica Lech går från klarhet till klarhet just nu. Förra veckan seger i halvmaran Kalmar Malkars 21KM, pers med över fem minuter och in som femma på distansen i distriktets genom tiderna-lista. I dag tvåa på i vad jag tror var debuten på Lidingöloppet. Örebro AIK-löparen var en av 23 specialinbjudna löpare till 30-kilometersdistansen (bara eliten fick chansen i år, på grund av coronapandemin), och hade bara Örgrytes Hanna Kumlin före sig i mål. Som referens hade tiden 2.05.42 räckt till en tiondeplats i fjol, som sjunde bästa svenska, 1,5 minuter före Liduina van Sitteren (som dock tagit jättestora kliv framåt sedan dess).
De allra vassaste löparna valde dock 15-kilometersdistansen på lördagen, och där tog sig Ullevis Charlotta Fougberg om Hälles Meraf Bahta på andra halvan och vann med över en minut, på 52.11. Bäst av länslöparna blev Zinkgruvanfostrade Johanna Eriksson (Motala AIF) med en sjätteplats på 56.02 följt av Louise Wiker som tia på 57.37, Liduina van Sitteren som 16:e på 59.47 och Lisa Bergdahl som 18:e på 1.01.05.
Martin Regborn tog den prestigefyllda titeln som bästa orienterare på herrsidan med en åttondeplats på 47.05, fyra sekunder före Emil Svensk och över minuten före Gustav Bergman som tvålade till honom två gånger om på orienterings-SM förra helgen (men Regborn slog ju Bergman även på friidrotts-SM). Samuel Russom, IS Göta, vann på 45.38, sju sekunder före Hälles Samuel Tsegay. Ex-örebroaren Heshlu Andemariam 26:a på 49.32.
Ännu närmare pallen var dock Wilhelm Bergentz i P19-klassen över tio kilometer, där han blev trea på 33.23, 1.13 bakom segrande Jonathan Edman, IFK Umeå, och 23 sekunder från Väsbys Hampus Månsson på tredjeplatsen.
Fredrik Johnsson bröt på 30 kilometer.

I korta terräng-DM i spåret i Vretstorp blev det inte, som jag hade tippat, Klara Frih som bröt Liduina van Sitterens nästa två år långa DM-svit – utan Frida Nilsson som gick in på 16.40 över de fyra kilometerna och med den tiden var 19 sekunder före 17 år yngre konkurrenten som fick nöja sig med ett guld i F17-klassen. Ytterligare fyra år yngre Elin Freed (en 14-åring som bor i Glanshammar och tävlar för KFUM Örebro) tog ännu mer överraskande bronset före hemmalöparen Therese Fjordäng och Marie Dasler: Freed hade 17.38, Fjordäng 17.51 och Dasler 17.59.
Alla utom Fjordäng blev dessutom guldmedaljörer i sina respektive åldersklasser: Nilsson i yngsta veteranklassen K35, Frih i äldre juniorklassen F19, Freed i yngre juniorklassen F17, och Dasler i K50 (å andra sidan fick Fjordäng ett silver i lagklassen, med sitt Vretstorp, bakom IF Start). Veteranguld tog också Maria Eriksson (K40, 18.09), Therese Persson (K45, 18.31), Irene Ikonen (K55, 20.51) och Lilijana Persson (K65, 24.12). Av 16 damer till start fick 15 med sig medalj hem …
På herrsidan ”skrällde” OK Tisarens talangfulla orienteringsjunior Valter Pettersson, 18, och tog guldet på 13.40, sex respektive åtta sekunder före KFUM Örebro-duon Axel Sandberg och William Wickholm (Enhörnas Johan Ek-Larsson var dock snabbast av alla på 13.19, men utom tävlan). Per Sjögren blev DM-fyra för andra helgen i rad (i söndags på 5 000 meter), men distanserad med 45 sekunder av Pettersson. Pettersson tog DM-guld även i P19, Per Sjögren i M40 och i lag (med KFUM Örebro – Örebro AIK tog veteranlagguldet). Ännu ett utropstecken: Tisarens 16-åring Emil Larsson var sjätte snabbast av alla med 14.33 och tog förstås DM-guld i P17. Mathias Viktorsson (M35, 14.46), Magnus Mossberg (M45, 15.42), Mikael Persson (M50, 16.33), Mikael Hansson (M55, 17.31) och Hans Backström (M65, 19.15) fick också med sig DM-titlar hem från Vretstorps folkpark.

Jimmy Axelsson följde upp förra helgens seger i Talluden trailrun med en ny – i rullskidcupen Moto tours sista deltävling, 35 kilometer med start från Närkes Kil till Mogetorp och därefter en avslutning tillbaka till Garphyttan och uppför Ånnabodabacken. Robert Brundin, som redan säkrat totalsegern, var 51 sekunder bakom i mål, trean Daniel Olsson över 1,5 minuter. Segern var Axelssons tredje raka i deltävlingar han ställt upp i, men en svagare start på säsongen och en missad etapp gjorde att han slutade 72 poäng bakom Brundin (hade han vunnit den deltävling han missade hade det ändå ”bara” bara gjort 38 poäng i sammandraget, så det saknades mer än så).
Olivia Hansson, som också redan säkrat totalen, var ensam dam till start och gick i mål som 13:e av de 20 åkarna, 15 minuter bakom Axelsson vars segertid skrevs till 1.28.11.
Mattias Fritz tog tredjeplatsen i sammandraget på herrsidan efter en tiondeplats på lördagen (Adam Nyrén blev fyra både på lördagen och totalt, hade behövt bli tvåa för att ta sig förbi) medan Åsa Fjellström och Nelly Mårtensson tar andra- och tredjeplatserna på damsidan.

Rebecca Högberg spöade två finskor med ”årets sämsta lopp” i ny svensk storseger – och Sverigeettan vann Närke-DM på 800 meter

Rebecca Högbergs perfekta Finnkampssvit – aldrig slagen av en finländska i sina fyra första grenstarter (400 och 4×400 2009 och 2010) – sprack förvisso i dag när hon fick släppa iväg Sara Kuivisto till grenseger i Tammerfors, men det betydde inget i det stora hela eftersom den överlägsna svenska segern på damsidan var säkrad redan innan 800-metersloppet löptes.
Högberg följde i rygg på Kuivisto och Lovisa Lindh som drev upp farten från start (hela loppet går att se här), men öppningstempot på 1.02,25 (på Kuivisto, kanske 1.03 på Högberg) var lite för hårt för dagen och redan vid klockringningen fick KFUM Örebro-löparen börja släppa. På bortre rakan blev avståndet till de två där framme allt större, och in på upploppet sneglade Högberg över axeln och försäkrade sig mest om att ingen annan finländska skulle få komma förbi. Att 21 år yngre supertalangen Alice Magnell Millán, Eskilstuna, (som la sig sist från start och var långt efter vi varvningen) spelade ju mindre roll. 2.07,82 på klockan hade varit pers och distriktsrekord i våras men nu 1,2 sekunder över.
”Ett av årets sämsta lopp”, konstaterar Högberg själv på instagram (hon har sprungit snabbare än så vid fyra tillfällen), men fortsätter: ”Jag är ändå otroligt nöjd med säsongen i det stora hela” och ”nu ska det bli otroligt skönt att få vila ett par veckor för att sen börja köra på med grundträningen inför inomhussäsongen och där komma tillbaka starkare och snabbare”. Det låter väldigt lovande. Kuivisto vann på 2.03,36, men svenskt på andra, tredje och fjärde plats gav 12–10 blågul favör i grenen och en sammanlagd seger med 221–186 i damkampen, den 18:e under 2000-talet (och varje gång Högberg varit med har det blivit storsegrar). Nästa år avgörs Finnkampen i Göteborg.

I mountainbikeväg följdes gårdagens Huskvarna mountain i dag upp med Hallbyrundan, i Jönköping, och en ny pallplats för örebroaren Matthias Wengelin, den här gången en andraplats bakom Emil Lindgren som vann för andra dagen i rad (1,5 minuter bakom). Axel Lindh var fyra i går, femma i dag, ytterligare 1,5 minuter bakom.

Vinnarna på medeldistans i Närkes ungdoms-DM i friidrott heter Elin Freed (Glanshammars IF står hon för i resultatlistan, men jag tror hon tävlar för KFUM Örebro sedan ett par veckor tillbaka; F15, 800 meter på 2.18,76 – en tid halvsekunden över den som redan gör henne till Sverigetrea i F14-klassen, som hon egentligen sorterar under, i år), Viggo Olsson (KFUM Örebro; P15, 800 meter på 2.08,85 – som är Sverigeetta i P14 med 2.06,09 som han gjorde i Täby open för tre veckor sedan), Tuva Frih (Åsbro Goif; F13, 600 meter på 2.02,42) och Hampus Östring (KFUM Örebro; P13, 600 meter på 1.50,97). Några längre distanser springs i DM-sammanhang för de här åldersklasserna.

Efter segrar både lördag och söndag har jag inte lyckats hitta Martin Regborn i någon resultatlista i dag, men Tisarens Ellinor Eriksson och Erik Lindgren dök upp i Stockholmsdistriktets mästerskap i medeldistans, och där var det som sig bör många starka namn med: Eriksson blev åtta, 4.22 bakom segrande ex-landslagslöparen Emma Bjessmo och Lindgren blev 16:e, 10.25 bakom en viss Gustav Bergman (åtta VM-medaljer) och namn som Johan Runesson, Simon Hector och Jens Rönnols.

Ekström klar för Davos – återvänder till banan där han slog igenom i världscupen (och Wickholm nära Gustafssons ”rekord” på 1 000 meter)

Axel Ekström får, som jag tippade i gårdagens blogginlägg (men i övrigt var det inte många rätt …), chansen även i Davos. Därmed kommer han hålla sviten vid liv och ha kört alla distanstävlingar i världscupen före Tour de ski. Det betyder förstås att han ligger jäkligt bra till för en plats även där. Men redan i Davos kommer Ekström ha säsongens bästa chanser till poängplacering hittills. Formen är uppåtgående, det är betydligt färre norrmän på startlinjen jämfört med i Lillehammar (åtta i stället för 15), det är Ekströms favoritdistans på menyn (15 kilometer fristil) och det är en bana han har väldigt bra minnen på (på dagen för tre år sedan, den 10 december 2016, gjorde Ekström sin ”riktiga” världscupdebut just i Davos, och tog världscuppoäng över dubbla distansen). Banan är utslagsgivande med 183 höjdmeter per femkilometersvarv (alltså 550 över 15 kilometer) där lejonparten finns på varvets första halva, som i mångt och mycket är en lång klättring på 84 meter med några korta utförsbackar (med höjdförlust) som avbrott. Dessutom ligger Davos uppe i Alperna, så banans högsta punkt är över 1 630 meter över havsnivån.
Calle Halfvarsson står över den här helgen också, efter sin förkylning, så Ekströms lagkompisar på söndag blir liksom i Lillehammar Jens Burman, Johan Häggström och Björn Sandström, plus Karl-Johan Westberg och Gustaf Berglund (av dem är det bara Häggström som dubblerar och även kör lördagens sprint). Filip Danielsson får alltså som väntat lämna laget, liksom Marcus Ruus.
Danielsson ska istället köra premiären i skandinaviska cupen, i finska Vuokatti. Han står över fredagens sprint i fristil men är anmäld både till lördagens masstartslopp (30 kilometer i klassisk stil) och söndagens distanslopp (15 kilometer i fristil).

Jag missade för övrigt att Triumfglasspelen avgjordes i söndags, men så var det. Men faktum är att det var nere och nosades på de snabbaste tider som någonsin noterats av en länslöpare på 1 000 meters-distansen i den här hallen (något officiellt 1 000-metersekord finns inte, och löpare som sprungit snabbare utomhus har inte fått med sina bästa innetider i någon statistik, så hur många – om någon – av de 50 löpare som sprungit snabbare än Jonatan Gustafssons 2.34,22 utomhus även gjort det inne vet ingen). Nå, i herrheatet i söndags var William Wickholm bara 58 hundradelar från Gustafssons toppnotering när han sprang in på 2.34,80 (och då ska man veta att Gustafsson satte den tiden i början av förra innesäsongen – för att mot slutet av densamma vara i sådan form att han tog sig till SM-final på 1 500 meter).
Eftersom Markus Bohman gjort 2.34,42 och Jack Karlsson 2.34,45 så är Wickholm därmed fyra av tusenmeterslöpare inomhus (i varje fall i modern tid) i länet. Och alla fyra ingår i Mikael Kroons träningsgrupp … Det gör för övrigt även tvåan i loppet, Noha Olsson, som slog till med 2.39,46 (och då ska man komma ihåg att han är 17, fyra år yngre än Wickholm). Stocksäters Viktor Sjökvist var snabbast i 17-årsklassen (Olsson har fått flytta upp efter tävlingsårsskiftet den 15 november) med 2.49,54, liksom Glanshammars Elin Freed på 3.19,34.
De yngre ungdomarna sprang i stället 800 och 600 meter.
Hade Wickholm eller Olsson ställt upp – och presterat samma tid – i Inneseriens 1 000-meterslopp förra veckan hade de noterat 84,30 respektive 84.03 poäng och slutat på tredje plats.

Wignell (eller Hundermark?) snabbast i premiären av Inneserien

Ingen var riktigt nära Jonatan Gustafssons 2.34,22 från i fjol när Inneserien i Tybblelundshallen drog igång med 1 000-metersloppet i helgen. Hinderbanespecialisten och militära femkamparen Cimmie Wignell (2.50,32), Starts unge Hugo Örn (2.50,93), Noras veteran Rodney Hundermark (2.52,03) och Örebro AIK-duon Pär Johansson (2.53,85)och Philip Sander (2.56,70) pressade ändå varandra till tider en bra bit under tre minuter i A-heatet.
Klara Frih var anmäld men kom inte till start, så snabbaste dam blev i stället – som vanligt – Liduina van Sitteren (3.15,69), men hon hade bara halvminuten till godo på Glanshammars 13-åring Elin Freed (3.16,29) som vann korta terräng-DM i sin åldersklass i maj och som slagit en hel del åldersbundna klubbrekord i GIF.
Kvällens stora vinnare var dock inte Wignell, utan Hundermark. Enligt den omräkningstabell för kön och ålder som gäller i serien – som består av fyra deltävlingar där de tre bästa resultaten räknas – var Hundermarks tid nämligen värd 88,69 poäng (för att den motsvarade 88,69 procent av ett tänkt världsrekord för 51-åringar), om jag nu räknat rätt. Det är i sådana fall den nionde högsta poängen någon någonsin noterat i serien, men jag låter det vara oskrivet tills de officiella uträkningarna publicerats.
Lars Lundegård var inte mycket sämre med 84,89 poäng för 3.03,35, Örns tid var värd 80,81, Freeds 79,58 och Catharina Wahlstedt 5.37,09 motsvarade 78,80 procent av ett tänkt världsrekord för 76-åriga damer.
Totalt kom 52 löpare till start (56 var föranmälda; i A-heatet föll förutom Frih också Arturs Steinbergs bort), och det får väl anses väldigt starkt för en så plågsam distans som tusen meter.
Serien fortsätter med miletävlingen den 31 januari och 2 000 meter den 11 februari innan den avslutas med 3 000 meter den 13 mars.