Schagerström avslutade skidorienterings-EM med sjundeplats – och så blir friidrottens uppdaterade seriesystem

Så avslutades skidorienterings-EM i Bulgarien i dag alltså med stafett. Garphyttans IF:s Elin Schagerström körde sistasträckan i det svenska andralaget, och kom i mål som sjua. Eftersom svenska förstalaget var före räknas dock inte andralagets resultat officiellt – bara ett lag från varje nation kommer med i prislistan (vilket var tur för Sveriges förstalag som var trea i mål bakom två ryska lag men ändå fick silver). Umeås Klara Yngvesson tappade nästan fem minuter mot täten på förstasträckan, men Säterbygdens Frida Sandberg på andra var bara minuten långsammare än ryska stjärnan Marina Viatkina i tät och skickade ut Schagerström som sexa. Bakifrån kom dock både norska förstalagets Anna Ulvensoen och estniska stjärnan Daisy Kudre med bra fart och passerade, men å andra sidan tog sig Schagerström förbi norska Idunn Strand som körde i ett nationsmixat lag. Schagerström tappade knappt tre minuter mot ryska guld-ankaret Maria Keckina över en halvtimmes tävling, och totalt var svenska andralaget därmed knappt nio minuter bakom guldlaget i mål.
Schagerström kan därmed summera senior-mästerskapsdebuten med resulatraden 23–17–13–7, medan det i U23-VM blev sju–fem–tre och Sveriges enda medalj på U23-sidan. Silver till damerna och brons till herrarna i dag gjorde att det totalt blev fem medaljer till Sverige i EM.
Ryssarna dominerade totalt och tog åtta av nio EM-guld och fyra av sex U23-VM-guld och sammanlagt 17 av 21 möjliga medaljer i EM och nio av 18 medaljer i U23-VM (det var herrsidan i U23-klassen som drog ned statistiken lite grann, där var norrmännen starka med sex medaljer).
Skidorienteringssäsongen fortsätter med dubbla SM-helger: Medeldistans och stafett i Mora nästa helg följt av sprint och långdistans i Sundsvall 19–20 februari (och däremellan svenska cupen i Härnösand). Sedan väntar säsongens stora mål, VM i Finland 14–20 mars.

Lag-SM i friidrott innehåller ju både medel- och långdistanslöpningar, och är därför av blogg-intresse. Inte minst som KFUM Örebro i sommar återigen har både herr- och damlag i lag-SM-kvalet (även om det ser lite försvagat ut i bland annat sprint jämfört med tidigare år). 2019 var herrarna två ynka poäng från att ta sig till själva lag-SM, som avgörs under SM-veckan, medan damerna samma år tog klivet upp från division 1 till lag-SM-kvalet. 2020 blev allt inställt, och i fjol tvåa på herrsidan och trea på damsidan i sin kvalgrupp (bara ettan går vidare till lag-SM). På herrsidan dominerade löparna då tävlingen, medan damerna på grund av återbud tvingades lämna tomt på både 5 000 meter och 3 000 meter hinder.
Nu väntar ett nytt serieupplägg under lag-SM-kvalet, som förblir oförändrat: Tolv lag, på herr- respektive damsidan, fördelade på två sexlagsgrupper gör upp om två platser (en per grupp) till lag-SM. Årets lag-SM-kval avgörs i mitten av maj, finalen i Uppsala den 21 juni (alltså inte på SM-veckan i Linköping). Redan inkvalade till finalen är de åtta bästa lagen från fjolårets final. Därunder görs division 1 om så att det omfattar två grupper med lag från hela landet som gör upp om två platser i nästa års lag-SM (tidigare har Svealand och Götaland haft varsin division 1-serie, medan Norrlandslagen kommit in från sidan), och under den nivån ska en division 2 skapas. Division 1 och 2 kommer gå under benämningen svenska friidrottscupen, och deras tävlingar kommer att delas upp på två separata dagar – en i maj och en i juni. Grenprogrammet kommer att skilja sig något åt mellan de olika nivåerna, vad gäller medel- och långdistanslöpning gäller 800–1 500–3 000 hinder–5 000 meter medan det i divison 1 blir 800*2–1 500–2 000 hinder, 3 000*2 och i division 2 800–1 5000–2 000 hinder–3 000.
En mycket kuriös regel säger att löpare på 3 000 meter hinder och 5 000 meter måste ha fyllt 17 år – men i övriga grenar, som 3 000 meter slätt och 2 000 meter hinder – finns ingen åldersbegränsning.

Schagerström rätt upp på VM-pallen – och in i svenska stafettlaget (och två starkaste åkarna bröt kvällens Tour de Kif)

Hon blev juniorvärldsmästare på sista försöket. I dag såg Elin Schagerström till att bli U23-VM-medaljör på första försöket. I den tredje och sista individuella distansen (långdistans med masstart) vid skidorienterings-EM i Bulgarien – och därmed den tredje och sista som ingick i U23-VM eftersom stafetterna inte hör dit – slog Garphyttans IF-åkaren till med ett brons i en superhård långdistans med en åktid på över två timmar. Det bjöds hög höjd, stor kupering, kraftig vindar och snöfall – och till slut var Schagerström den enda icke-ryskan som stod pall: I EM-klassen tog ryssarna hand om hela pallen, i U23-VM spräckte 21-åringen från Vintrosa den ryska trippeln genom att jaga ned Aleksandra Rusakova på andra halvan och köra ifrån henne med drygt en minut. Upp till segraren Olesia Riazanova, som tog EM-silver (bara fem sekunder från guldet) hade Schagerström förvisso nästan 15 minuter och till Marina Viatkina på andraplatsen saknades drygt fem minuter – men de andra 17 U23-åkarna spöade hon. I EM slutade Schagerström 13:e, som fjärde bäst av svenskarna, efter att ha legat på 26:e plats vid första kartbytet, en tredjedel in i tävlingen. Jag pratade med Elin efter medaljen, för en artikel ni kan läsa här.
Schagerström kan därmed summera EM med resultatraden 23–17–13 och U23-VM som sjua–femma–trea – bättre och bättre ju längre distanserna blivit, från sprint via medeldistans till långdistans.
I morgon avslutas EM med stafett, och där Schagerström är ankare i svenska andralaget. Klara Yngvesson kör förstasträckan, Frida Sandberg andra. Nyckeln till en medalj är att först slå svenska förstalaget, toppat med Evelina Wickbom, Linda Lindkvist och Lisa Larsen. Bara det bäst placerade laget för varje nation räknas nämligen med i den officiella resultatlistan. Därefter gäller det att ha endera de finska eller norska lagen bakom sig – ryssarna lär vara ostoppbara. Utöver två lag per nation för de fyra länderna finns också Estland (med stjärnan Daisy Kudre som ankare), Schweiz och hemmanationen Bulgarien till start (plus Tjeckien som kommer bryta efter två sträckor eftersom de inte fått ihop tre åkare och ett mixlag). Starten går 10.15 på torsdagsmorgonen, svensk tid.

I kväll avgjordes den tredje deltävlingen i Tour de Kif på konstsnöspåret uppe i Ånnaboda, en skiathlon över 6,3+6,3 kilometer (jag antar att man lyckat slägga en 3,15 kilometer lång slinga som körts fyra varv, men är lite osäker på bansträckningen). Länets två starkaste herråkare för tillfället, Robert Brundin och Jimmy Axelsson, står noterade som DNF i resultatlistan. Av Strava-noteringarna att döma var ingen av dem sugna på att skejta, de är ju utpräglade stakåkare som siktar på långlopp, så de klev nog helt enkelt av efter den klassiska delen. Garphyttans Kevin Henriksson kunde därför ta hand om segern i överlägsen stil, vann med nästan tre minuter till Karlslunds Viktor Rikner och fyra till klubbkompisen Linus Wedin. Bara åtta åkare (inga damer) kom till start, vilket säkert kan bero på att skiathlon är en rätt ovanlig disciplin på motionärssidan.

Schagerström U23-VM-femma – och allt talar för att Nora marathon får DM-status

Dagens medeldistans blev ett kliv uppåt i resultatlistan för Elin Schagerström jämfört med lördagens sprint, både vad i EM och i U23-VM. I Europamästerskapet tog skidorienteraren från Vintrosa, som slutade 23:a i lördags, nu på 17:e plats, som femma av sju svenskar, 7.46 bakom segrande ryskan Maria Kechkina. Svenska Lisa Larsen, som stämplade bort sig i sprinten, tog andraplatsen nu, 17 sekunder bakom Kechkina (och eftersom finska Salla Koskela blev sexa var ”bara” sex på topp åtta ryskor i dag). I världsmästerskapet för U23-åkare (som jag tror att den här tävlingen utgjorde; på den officiella resultatsidan står det än så länge dock bara ”U23-världscup” över det här loppet till skillnad mot sprinten där det står ”U23-VM”) bättrade Schagerström en sjundeplats i sprinten till en femteplats i dag, av 25 startande. Hon var 6.54 bakom vinnaren Marina Viatkina (fyra i EM-klassen) och drygt tre minuter från medalj. På herrsidan ordnade Linus Rapp en svensk bronsmedalj bakom två ryssar.
Eftersom tävlingen blev uppskjuten från söndag hade Sverige möjlighet att byta laguppställning till sprintstafetten, som avgörs i morgon i stället, men så blir inte fallet: De tre förannonserade lagen kör, och därmed får Schagerström en vilodag inför onsdagens långdistans, den längsta skidorienteringstävling hon gjort i karriären.

Nora marathon har nu gått ut med inbjudan till sin tävling den 19 mars, som också är premiär i långloppscupen. Där noteras att det ”troligen” handlar om DM och veteran-DM för södra Svealand, men att det slutgiltiga beslutet tas på det nya distriktsförbundets första ordinarie årsmöte den 12 februari. Att det blir DM (och veteran-DM) noteras redan på långloppscupens hemsida, där man också kan läsa att korta terräng-DM preliminärt går i Östansjö, som bloggen rapporterat om, medan lång terräng-DM inte verkar hamna i Åsbro (som jag skrev) utan i Vretstorp. Samma datum gäller dock, den 15 oktober.

Schagerström 23:a i EM, sjua i U23-VM – Lennartsson topp tio i långlopp

Det blev en 23:e-plats i mästerskapsdebuten för Elin Schagerström, när EM i skidorientering i Bulgarien inleddes med sprint i dag. Vintrosåkaren var drygt fyra minuter bakom segrande Marina Viatkina, som anförde ett mäktigt ryskt lag som tog hand om sex av de sju platserna i toppen (hela pallen var rysk, bara estniska Daisy Kudre, som är regerande världsmästare på två distanser, slog sig in som icke-ryss på topp sju) och knappt tre bakom bästa svenskan, Evelina Wickbom på åttondeplatsen. Totalt var Schagerström femma av sju startande svenskar, 23:a av 51 startande totalt.
Men ett faktum som jag på förhand missat är att Schagerströms och de andra som inte fyllt 23 år räknade in i en egen VM-klass (inte EM) för U23-åkare. I det världsmästerskapet slutade Schagerström sjua, som bästa svenska. Avståndet upp var identiskt eftersom båda de två ryskorna i täten – Viatkina och Olesia Riazanova – också är U23:or. Nationerna får ställa upp med tre – inte två, som jag tidigare skrivit – lag i mixedsprintstafetten i morgon, men Schagerström får ändå vila (det är ingen U23-klass där). När Sverige ger Evelina Wickbom, Linda Lindkvist respektive Lisa Larsen (som stämplade fel och diskades i dagens tävling) chansen på damsträckorna i de tre lagen.

Nära Moraloppet, över 44 kilometer (mest i Vasaloppsspåret närmast Mora), avgjordes på lördagsförmiddagen gjorde Garphyttans Lucas Lennartsson ett rätt ovanligt framträdande i långloppssammanhang. 27-åringen som numera bor i Falun körde in på en åttondeplats, i andraklungan som var två minuter bakom fem utbryttare (IFK Moras Gustav Eriksson spurtade ifrån till seger). Ett tiotal åkare var med i den gruppen, och ytterligare ett par minuter bakom kom Garphyttans Rickard Ericsson och Karlslunds Robert Brundin i mål som 22:a och 28:a.
Uppe i Luleå körde Karlslunds (och OK Tisarens) Gustav Hindér och Anton Hallor i stället 40-kilometerstävlingen Kronanloppet. Hindér var åtta, knappt fyra minuter bakom segrande Johannes Hortlund, Älvsby IF, medan Hallor blev 22:a, ytterligare fyra minuter bakom.
I morgon är det dags för ungdomstävlinge Aspelundsrundan i Zinkgruvan.

I Örebro parkrun förbättrade Petra Hanaeus sin oöverträffade rad när hon tog åttonde raka segern (hon har varit snabbast varje vecka sedan den 13 november, men några gånger har det blivit inställt), den här veckan på 21.10 (totalt har hon nu varit snabbast vid 39 tillfällen). Andreas Kjellin var snabbast på herrsidan med 19.10. Totalt kom 31 löpare till start, lågt men kanske inte så konstigt med tanke på kyla och underlag.

Schagerströms drömdebut som bloggen missade – och Karlskogaåkaren vann allt när premiären äntligen blev av

Jag hoppas inte att någon missade mitt reportage med Elin Schagerström i dagens NA, finns att läsa här. I samband med att jag pratade med skidorienteraren från Garphyttans IF, som gör mästerskapsdebut i seniorsammanhang på lördag, förstod jag att hon faktiskt gjort en skidorienteringstävling sedan bronset i stafetten som avslutade JVM 2020 (när hon kom hem från Finland den våren ställdes ju allt in på grund av corona, i fjol tog hon ett sabbatsår, och Sverigecupspremiären i Jokkmokk förra helgen blev inställd på grund av en köldsmocka) – i nordfinska Ylläs i början av december i en tävling som hette Ensilumen rastit (jag är förjävla dålig på finska, men tror att det betyder typ ”första snötävlingen”) och som lockade stora delar av världseliten. Allra första tävlingsdagen som senior slog Schagerström där till med en sjätteplats, förvisso 3.42 bakom dubbla regerande världsmästare Daisy Kudre, Estland, men mindre än 2,5 minuter från pallen över 9,1 kilometer (fågelvägen) och framför allt alltså sexa av 35 startande, tredje bästa svensk och med regerande världsmästaren Lisa Larsen bakom sig. Dag två blev hon nia, som femma av svenskarna och nio minuter bakom Kudre, och det hördes när jag pratade med henne nu, en månad senare, att hon fortfarande var lite missnöjd med det. På lördag gör hon sin tredje tävlingsdag för året, när skidorienterings-EM i Bulgarien startar med sprinten.

Apropå skidorientering så avgjordes de första större svenska tävlingarna till slut helgen som gick. Utan EM-laget, som laddade på hemmaplan (eller körde en mindre tävling i Robertsfors på söndagen), men med premiär i den svenska juniorcupen och med nationella tävlingar för seniorer (”Svenska skidoträffen”). På seniorsidan sopade – i EM-åkarnas frånvaro – Karlskogafostrade veteranen (och tidigare EM-medaljören) Åsa Zetterberg-Eriksson hem rubbet, lördagens prolog och efterföljande jaktstart och söndagens medeldistans. Och på juniorsidan tog Garphyttans Nelly Mårtensson främsta placeringen med en fjärdeplats i medeldistansen i den yngre juniorklassen D18, tätt följd av klubbkompisen Måns Bergqvists prestation när han körde upp sig från en sjätteplats i prologen till en femteplats i jaktstarten i H18.

Efter sabbatsåret – Schagerström rakt in i första seniormästerskapet: ”Speciellt att ta ut en trupp när det inte finns några tävlingar att gå på”

”Jag tänker att jag kanske ska ta ett litet tävlingsuppehåll och göra något annat ett tag, och sedan komma tillbaka om någon säsong när jag är sugen på det” sa Elin Schagerström till mig när jag pratade med henne dagarna efter att hon tagit junior-VM-guld i skidorientering i februari 2020. Så blev det. Förra vintern – som förvisso var ännu mer coronastökig än den här, och därför passade det väl extra bra med ett uppehåll – gjorde Vintrosaorienteraren vad jag kan se inte en enda skidorienteringstävling. Inte hittills i vinter heller, eftersom premiären i svenska cupen i Jokkmokk i helgen blev inställd på grund av extremkyla – men i dag kom beskedet att hon ändå tagits ut till karriärens första seniormästerskap. Schagerström, som alltjämt tävlar för Garphyttans IF även om hon numera pluggar i Luleå, har fått en av två svenska U23-platser till EM i Bulgarien som startar nästa helg. Hon kommer inte att köra i någon U23-klass utan ställs mot alla seniorer och är med i kampen om medaljerna – men för att premiera utövare i de svåra, första senioråren har internationella orienteringsförbundet beslutat att viga två platser per nation åt åkare under 23.
Superstjärnan Tove Alexandersson, som tagit tio VM-guld, står över EM (hon satsar främst på skidalpinism i vinter), men Sverige har ändå ett starkt lag.
– Det är klart att det är speciellt att ta ut en trupp när det inte finns några tävlingar från säsongen att ”gå på”. Men situationen är som den är även om det givetvis inte är optimalt. Vi har en stark trupp, och på damsidan tog tre av åkarna individuella medaljer på förra årets VM. Jag tycker att vi kan spänna bågen och sikta på att ta medaljer alla fem tävlingsdagar, säger förbundskapten Martin Hammarberg till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
I bulgariska Chepelare väntar sprint, sprintstafett och medeldistnas 22–24 januari följt av en vilodag. Därefter långdistans med masstart och stafett 26–27 januari.

Med den nationella långloppssäsongen i full fart, och tävlingar både helgen som gick och den som kommer, så blev det bara tolv startande i kvällens Tour de Kif – och många av de normalt starkaste namnen saknades. Men ingen skugga ska falla över Garphyttans Kevin Henriksson, som vann tiokilometersloppet (i fristil, med individuell start, över fyra varv på konstsnöspåret i Ånnaboda) på 29.16, 1.19 före Karlslunds Oskar Eklöf och Jakob Wallenhammar som delade andraplatsen. Några damer kom inte till start.

I Karlskoga drar en stadsorienteringsserie igång i morgon, torsdag. Det gäller att vara på plats då, för att seeda sig inför resten av serien där den som är högst seedad får flest röda prickar (som motsvarar förbjudna områden) på sin karta nästa tävling. Ett intressant koncept man kan läsa mer om här. Blogg-bekantingen Rasmus Pettersson håller i det hela. Planen är att efter torsdagens premiär köra tio torsdagar i rad fram till den 24 mars, på olika platser i Karlskoga. Start och mål i morgon är vid Bråtenskolan.

Dubbla silvermedaljer och distriktsrekord på stafett-SM – och Anfälts mardrömsuppladdning och galna felspring

Det känns som att jag i gårdagens blogg nästan utlovade ett guld till KFUM Örebro-grabbarna på 3×800 meter på stafett-SM i dag, men allt kan som bekant hända i löpning och så blev nu inte fallet. I stället blev det silver, 0,89 sekunder bakom Hammarby. Det trots att Hammarby ställde upp med ett lag med årsbästan på 2.09–2.09–2.05 medan KFUM:s killar hade 2.06–2.09–2.05 och på papperet därmed tre sekunders marginal. Viggo Olsson, Albert Ziegler och Folke Eriksson hade hur som helst hur god marginal som helst bakåt och tog silvret över 17 sekunder före Mölndal. Nästan lika stor var marginalen till Tobias Tranderyd, Jack Karlssons och Jonatan Gustavssons sju år gamla distriktsrekord på distansen. Den nya rekordtiden skrivs till 6.17,25 (den gamla var 6.33,5).
I skadade Wilhelm Bergentz frånvaro fixade lagkompisarna i P19-laget – Noha Olsson, Henrik Franzén och Bergentz-ersättare Kevin Bodén – ändå silver bakom Mölndal på samma distans och raderade dessutom ut ett 31 år gammalt distriktsrekord. 5.52,01 på KFUM-laget gav sju sekunder upp och nästan 16 ned till Upsala på tredjeplatsen – och var nästan sju sekunder bättre än Anders Sjöberg (min gamla NA-kollega), Jonas Rosengren och Andreas Hugossons tidigare distriktsrekord från 1990 (5.58,69).
F15-laget var nio sekunder från medalj. De matchade, förutom Elin Freed som ankare, också Tilde Söberg Lager och Julia Gustafsson och gick i mål på 7.38,57 (15 sekunder över IF Starts 45 [!] år gamla distriktsrekord).

I O-ringens frånvaro har topporienterarna spridits ut över landet den här veckan. Martin Regborn sprang hem OK Hällens medeldistans i går, 1.11 före STora Tunas Olle Kalered på andraplatsen. I samma tävling blev Tisaren-duon Linnea Claesdotter och värdscupladdande Andrea Svensson tvåa och trea bakom Olivia Nilsson.
Jonatan Gustafsson sprang Barkenträffen i Smedjebacken, Dalarna, och tog en tredjeplats i söndagens medeldistans, knappt 2,5 minuter bakom Malungs Johan Bäckman. Gustafsson stod däremot över lördagens tävling, även den över medeldistans, där Milans Saga Sander tog en sjätteplats (6,5 minuter bakom Synnøve Bråten) och KFUM Örebros Jacob Eriksson slutade tia (5,5 minuter bakom Bäckman som vann då också).
På hemmaplan arrangerades Gif-ringen i Garphyttans IF:s regi, och även om mycket få löpare lyckades fullfölja alla fem sträckorna så fixade Simone Niggli och Matthias Niggli en familjedubbel genom att vinna dam- och herrklasserna (ja, lägg därtill att barnen Anja, Lars och Malin vann D10, H10 respektive D14 så har ni en fullständig familjetriumf). Simone var för övrigt snabbast alla fem dagarna, två gånger närmast före skidorienterings-EM-medaljören Åsa Zetterberg-Eriksson och en gång före fjolårets skidorienterings-JVM-guldmedaljören Elin Schagerström. Tävlingarna gick uppe i Kilsbergen.

Erik Anfält gjorde comeback på de lite större arenorna när han sprang Salomon 27K, en 27 kilometer lång fjällöpningstävling som är en del av fjällmaratonveckan i Åre, i går. Men uppladdningen och starten blev sämsta tänkbara. Örebrolöparen, som har SM-brons i maraton på meritlistan, anlände med nattåget bara tio minuter före start och sprang sedan rejält fel bara fem kilometer in i loppet. Han han springa en hel kilometer åt fel håll innan han upptäckte sitt misstag och vände, och fick alltså ihop 29 kilometer i stället för 27 … ”Tävlingen var därmed helt över för min del och motivationen borta men jag tog mig ändå i mål på ett hyggligt sätt och därmed blev det ett bra träningspass och kroppen kändes tämligen stark och det var fint att springa på fjället”, skriver Anfält på instagram. Med tanke på det var det imponerande att han ändå blev 34:a av 405 löpare (oj, vad han lär ha fått springa i sicksack för att komma förbi).
Norgeboende katalanen Kilian Jornet, av många rankad som världens bästa bergslöpare genom alla tider, gjorde en sällsynt start i Sverige och vann med drygt tre minuters marginal till norska Thomas Fremo på andraplatsen. Inga andra länslöpare på topp 100, vad jag kan se i resultatlistan i varje fall.

Janssons två bästa VM-placeringar i karriären, Gustafssons nya distriktsrekord, två nya distriktsmästare och slutet på Nigglis supersvit (och en hel del annat ni inte får missa från helgen)

Marcus Jansson har fått en flygande start på årets VM i mountainbikeorientering i finska Seinäjoki. Garphyttecyklisten gör sitt sjunde raka världsmästerskap, och har inlett med karriärens två bästa individuella placeringar: En sjundeplats i lördagens masstart över långdistans, med mersmak – Jansson var bara 35 sekunder bakom segrande hemmacyklisten Samuel Pokala och hade bara 28 sekunder upp till ryssen Anton Foliforov som tog bronset (efter 67 minuter tävlande) – följdes av en niondeplats i dagens sprint (45 sekunder från medalj, drygt 1,5 minuter från segrande tjecken Krystof Bogar). ”Nöjd att jag kan fortsätta leverera stabila resultat och snart har jag marginalerna på min sida”, skrev Jansson på instagram efter lördagens insats, apropå att han gärna vill ha med sig en medalj hem.
Janssons tidigare placeringsrad på VM var 78–35–34 (2014) 22–33–24 (2015), 17–42–17 (2016, sjua i stafett), 15–27–10–39 (2017, nia i stafett), 20–13–19–diskad (2018, silver i stafett), diskad–19–9–bröt(2019) – så all siffror pekar onekligen åt rätt håll.
Örebroaren Karin E Gustafsson, som saknar den där rutinen och i stället är VM-debutant i det här mästerskapet, överträffade förväntningarna och blev 25:a av 38 startande, nio minuter bakom segrande ryskan Svetlana Foliforova, i lördagens masstart. På söndagen blev hon diskad (förmodligen efter att ha stämplat fel) när stockholmaren Anna Tiderman superskrällde sig till en bronspeng (finska Marika Hara vann).
Redan i morgon fortsätter VM med medeldistansen.

Jonatan Gustafsson gjorde det igen och nöp på söndagskvällen sitt tredje distriktsrekord (efter 3 000 meter inomhus och 5 000 meter ute) inom loppet av fyra månader. På söndagen var det 1 500 meter som gällde, i Sollentuna GP (den andra av tre tävlingar i den svenska GP-serien), och Gustafsson hade seedats i ett löpsuget B-heat där de sex främsta – alla svenskar – sprang personliga rekord. Gustafsson slipade av över 5,5 sekunder på sitt och blev fyra i heatet på 3.45,90. Det säger något om hur stark svensk medeldistanslöpning är just nu – för tio år sedan hade 3.45,90 räckt till en femteplats på Sverigebästalistan när året summerades, nu räckte de till en tiondeplats av svenskar (sex sprang snabbare i A-heatet) på en enskild tävling. Tiden var 85 hundradelar under Tim Sundströms rekordnotering som gjorde honom till Sverigeåtta 2015 men ändå 74 hundradelar under träningskompisen Sundströms pers (eftersom han sprang för IFK Lidingö under sina bästa år). Tredje bäst i distriktet genom tiderna är 90-talslöparen Andreas Hugosson, tredje bäst under 2000-talet är förstås Per Sjögren.
Det man börjar fundera på är så klart om Gustafsson också kan hota Tage Ekfeldts klassiska distriktsrekord på 800 meter – 1.49,0 – från 1953. Det är det rekord i en mästerskapsgren som har stått sig överlägset längst i distriktet. Distansen är förstås något kort för Gustafsson som är specialiserad runt orienterings sprinttider (vilket ungefär motsvarar 5 000 meter), men fart har han uppenbarligen i benen. Ekfeldt sprang ju OS i Helsingfors 1952, tog EM-brons på långa stafetten i Bryssel 1950, och hans 1.49,0 var en förbättring av hans eget svenska rekord på den tiden. Men 68 år senare börjar det väl bli dags för en putsning?

I samma gala i Sollentuna och på samma distans – men i C-heatet – sprang på 5 000 meter U20-EM-kvalade Wilhelm Bergentz nytt pers med 3.55,20 (det gör honom till 23:a på distriktsbästalistan). Det är en riktigt bra tid, men inte lika vass som den på 5 000 meter om man jämför (drygt sex sekunder från U20-EM-kval, nästan sju från Nicklas Källméns P19-distritksrekord).
Noha Olsson persade med över halvminuten på 3 000 meter hinder (det var hans andra test på distansen, hans första med seriösa konkurrens), och med 9.23,43 har han knappt 8,5 sekunder kvar att plocka för att kvala till U20-EM han också. Något distriktsrekord i P19-klassen finns inte på distansen (bara på 2 000 meter med lägre hinder), men det är bara sju seniorer som sprungit fortare genom tiderna (varav två mindre än halvsekunden). Återstår att se om Olsson tänker springa fler hinderlopp under sommaren. Jag misstänker att ren rutin kan ge ett antal sekunder till.
Rebecca Högberg har deklarerat att hon skyndar långsamt in i formfönstret den här sommaren – inte minst efter vinterns skadeproblem – och som ett led i det följde 800-meterslöparen som gjorde sju lopp under 2.10 i fjol upp 2.31-loppet i årsdebuten i lag-SM-kvalet (vad som krävdes för seger där) med 2.12,98 nu (i fjol samlade hon samtliga sina tolv lopp på snabbare tider än så).
Henrik Franzén (1.52,22) och Kevin Bodén (1.53,96) persade båda på 800 meter i B- och C-heaten på distansen och var bara 1,22 respektive 2,96 sekunder från P19-EM-kvalgränsen i den grenen. Med tanke på att Franzén plockade över två sekunder på sitt tidigare pers i det här loppet känns det ju alls inte omöjligt att det ska finnas ännu lite till.
GP-säsongen avslutas med tävlingen i Karlstad (om smittspridningen av den indiska coronavarianten i Värmland tillåter) nästa tisdag, den 22 juni.

Dagen före distriktsrekordet sparade Jonatan Gustafsson på krutet och nöjde sig med en fjärdeplats i sprint-DM i orientering i Hovsta (på något annat sätt kan man inte tolka resultatlista och mellantider när man känner till hans kapacitet – och tja, i hans träningsdagbok på Strava skriver han mycket riktigt att han ”sprang i lugn fart för att spara mig till 1 500 meter i morgon”).
Med honom ute ur leken tog Anton Johansson hem segern (men även om han bor i Örebro, sambo med Ellinor Tjernlund, så tävlar han alltjämt för Jämjöklubben OK Orion och är därmed utom tävlan i DM-sammanhang) 1.17 före Daniel Attås som knep guldet 1.23 före klubbkompisen (i Tisaren) Johan Aronsson. Oskar Arlebo var ytterligare 16 sekunder bakom, men nästan minuten före Gustafsson.
Ellinor Tjernlund fixade dubbelseger åt hushållet och tog guldet 1.02 före klubbkompisen (även det i Tisaren, så dubbla Tisar-dubblar blev det) Lovisa Persson medan tidigare skidorienteringsjuniorvärldsmästaren Elin Schagerström knep bronspengen minuten bakom Persson men 43 sekunder före Lindebygdens Evelina Ericsson.
Karin Lindgren och Hugo Örn vann juniorklasserna medan det absolut mest anmärkningsvärda i veteranklasserna var att Simone Nigglis supersvit av raka segrar sedan hon återvände till Sverige vid den här tiden förra året (snart är det dags att säga adjö) abrupt tog slut efter 24 raka (troligen fler, men det är så många jag lyckats räkna in). Den 23-faldiga världsmästaren ställde upp i D40-klassen och ledde med 20 sekunder redan efter två kontroller och lika många minuters löpning – men sedan tappade hon enligt Winsplits (hon har tyvärr inte laddat upp sin insats i Livelox) nästan 1,5 inuter på tre kontroller och i mål var hon 1.40 bakom KFUM Örebros Johanna Nordström som fick ta den historiska skalpen (och bara femma av nio löpare i klassen). Med tanke på vilken komplex idrott orientering ändå är var det förstås bara en tidsfråga innan sviten skulle spricka, men att det skulle vara just här det inträffade var ju rätt oväntat.

Regborn med årets mest givna seger (rena orienteringsfesten i Kilsbergen!) – och Sundström snabbast över 3 000 meter

Har man en regerande svensk mästare tillika tidigare EM-bronsmedaljör och sexfaldig VM-löpare i klubben – som nyss sprungit distriktets snabbaste miltid genom tiderna – så vore det väl fan om han inte tog hem ett klubbmästerskap. Mycket riktigt: När Hagaby Goif på lördagen arrangerade långdistans-KM i Lisselängen (dit det är så fint att åka skidor från Ånnaboda på vintern!) var Regborn snabbast med över åtta minuters marginal eller 18 procent av löptiden över de 7,6 kilometerna. Per Carlborg tog silvret, men tiderna säger det mesta: 45.22 på Regborn, 53.37 på Carlborg. Nattcupsmästaren Love Sintring var femma (fyra i KM) på 58.03, 2,5 minuter bakom Jakob Wallenhammar som såg till att det blev guld, silver och brons till Wallenhammars i KM eftersom Josefine vann damklassen drygt fyra minuter före Amélie (Karin Lindgren blev trea; tiderna 51.01, 55.13 respektive 55.13 över 5,5 kilometer).
Fler klubbar lånade banorna och sprang sina klubbmästerskap uppe i Kilsbergen i helgen: På söndagen vann Sofie Franzén, 51.42, och Karl Kylborn, 1.09.52, Almbys KM på samma banor medan Emma Vicktorin (56.41) och Jacob Eriksson (56.02) tog hem KFUM Örebros. Garphyttans IF körde redan på lördagseftermiddagen, men använde inte samma banor (herrarna sprang den bana damerna hade i de andra klubbarna, och damernas sprang den bana som damjuniorerna hade) med en dubbel Schagerströmseger. Klubbens regerande juniorvärldsmästare Elin Schagerström vann damklassen med över tre minuters marginal medan hennes pappa Lars vann herrklassen med 55 sekunder.

Prioriteringen av klubbmästerskapet gjorde att Regborn missade löpcoachen Mikael Kroons sjätte träningstävling under coronapandemin, 3 000 meter på GIH:s banor. I hans frånvaro var Tim Sundström – tvåa på milen senast – starkast med 8.46, två sekunder före Jack Karlsson (som referens kan nämnas att Regborn hade 8.44 som mellantid på 3 000 meter innan han ökade tempot till 14.31 på 5 000 i träningstävlingen på samma banor den 1 maj; Karlsson passerade då 3 000 på 9.05 på vägen till 15.00 – Sundström avstod start). Ingen mer under nio minuter, men ytterligare sju under tio: Eric Westberg (SK Bore) på 9.03, William Wickholm på 012, Axel Sandberg på 9.13, Pär Arvidsson på 9.14, Cimmie Wignell på 9.30, Mattias Nätterlund på 9.38 och Oskar Hansson på 9.51. Veteranerna Karl-Martin Nordling (IF Göta) och Lars Lundegård avslutade fältet med starka 10.20 och 10.32.

Notera också att det blir ytterligare en liten löptävling i Kvarntorp, i Anders Björks regi, på torsdag kväll. 9,5 kilometer inklusive en tur i slalombacken och en sväng uppför trappen utlovas, och precis som vid Söderhavet runt för två veckor sedan är det småskaligt, mysigt och gratis.

Jacobsson och Englund vann landslagssprint utan landslagslöpare – Eklöf och Kandelin imponerade i virtuell trailtävling

Det blev inga landslagslöpare till start när ”landslagssprinten” avgjordes som en av två banor under Björkhaga påsksprint i går. Men tävlingen levde ändå upp till sitt namn eftersom landslagstränaren Thierry Gueorgiou lagt banan. Tisarens Filip Jacobsson var överlägsen, vann med 56 sekunders marginal till KFUM Örebros Melker Forsberg på andraplatsen och 80 till klubbkompisen Erik Lindgren på tredje (och nästan 2,5 minuter till alla andra). Almbys Siri Englund var bästa dam, 41 sekunder före skidorienteringsjuniorvärldsmästaren Elin Schagerström på andraplatsen. Totalt kom 59 löpare till start i landslagssprinten medan 17 sprang kontrollplockningsbanan ”påskorienteringen”.

Jag har ju tidigare uttryckt min ambivalens inför det här med virtuell löptävlingar, och helt omöjligt blir det ju att jämföra när det ska springas trail (på stigar med helt olika kupering och underlag), men jag måste ändå säga att jag är imponerad av den uppslutning som Team Nordic trail fick till på sin första virtuella tävling i går, den första av åtta deltävlingar i Trailrunning Sweden virtual series. 28 kilometer gps-klockad trail stod på programmet, och svenske ultratrailvärldsstjärnan Elov Olsson sprang in på 1.51.44 utanför Gävle och var därmed 22 sekunder snabbare än Ockelbokompisen Johan Lantz (som sprang på en helt annan stig). IFK Noras Per Eklöf och Örebro AIK:s Jonathan Kandelin sprang på Bergslagsleden – Digerberget och norrut respektive Mogetorp och söderut – på 2.14.18 respektive 2.16.35 vilket räckte till 15:e respektive 16:e plats (14:e och 15:e av herrarna). Deltävlingarna i virtual series kommer avgöras varje lördag, och nästa helg gäller det att räkna maximalt antal positiva höjdmeter under lördagsdygnet.
I morgon kommer vi här på bloggen presentera en helt ny virtuell löptävling!