Ekström får jaga från 33:e plats i Madona – och Hedlund får plats i elitstartledet

Det såg riktigt bra ut när Axel Ekström, som inte direkt är känd som någon sprinter, tog sig vidare som sista man från kvalet och tog en slutlig 20:e-plats när skandinaviska cupens minitour i lettiska Madona inleddes på fredagen (tredje bästa svensk där). Men lördagens distanslopp över tio kilometer i klassisk stil blev inte någon lika rolig historia, där U23-VM- och Tour de ski-åkaren från Klockhammar fick nöja sig med en 38:e-plats, som åttonde bästa svensk, 1.41 bakom segrande norrmannen Daniel Stock (det var idel norrmän topp fem, tio på topp elva och 28 på topp 37). Men med tanke på att den skejten fungerat bättre än den klassiska tekniken för Ekström i vinter så lär utgångsläget i morgondagens jaktstart över 15 kilometer i just fri stil vara rätt inspirerande: Ekström går ut som 33:a, men har mindre än minuten upp till sjunde plats och mindre än två till täten.

I Panvåren, orienteringssäsongens startskott nere i Kristianstad, strök Tisarens landslagslöpare Andrea Svensson sitt deltagande, men KFUM Örebros Erik Lindgren skrällde i stället hem en andraplats, bara två sekunder bakom segrande Samuel Keller (Nyköping), i fredagskvällens inledande nattorientering. Lindgren var bara åtta halvvägs men sprang alltså upp sig nästan hela vägen till segern. Ellinor Eriksson, som bytt från just KFUM till Tisaren inför årets säsong, stod över natten men slutade fyra både på medeldistansen (bakom idel landslagsnamn och före en del) och sprinten i dag. I morgon avslutas Panvåren med långdistans.

I inomhus-SM i friidrott för 15- och 16-årsklasserna schabblade jag bort Klara Frihs namn i förhandssnacket, men Åsbrolöparen vann hur som helst sitt försökheat på 1 000 meter och är vidare till söndagens final. Heatet gick så långsamt att hennes 3.11,22 bara var nionde bästa tid totalt (åtta till final), så hon lär ha en del kvar att ge i morgon. Samma sak, men med helt annan utgång, hände Örebrokillen Wilhelm Bergentz, som tävlar för Thoren, på 1 000 meter. Han har gjort 2.51,44 i vinter, men efter lusigt tempo förlorade han en spurtuppgörelse där fem löpare inom 1,5 sekunder (!) gjorde upp om två finalplatser. Alla medeldistansfinalerna avgörs i morgon.

Till sist en text från i går, som jag glömt länka: Andra raka Örebrosegern i Stafettvasan! Ja, och så ett konstaterande att Magnus Hedlund, Granbergsdal, tilldelats en plats i elitstartledet i sitt 27:e raka Vasalopp (av 27 möjliga sedan han fyllde 18 och fick börja åka). Kör med startnummer 133 på bröstet, som ende åkare som både bor i länet och representerar en länsklubb.

Helgens höjdare – Vasaloppet, orienteringspremiär och ett blodigt knä

1. Vasaloppet
Tja, vad trodde ni? Jag har ju skrivit en del under veckan, så det är bara att ta del av det materialet:
Därför är Elin Fjellström toppseedad länsdam i Vasaloppet (i startled två).
Kalle Gräfnings om förkylningarna och målsättningen att slå klubbrekord (pluslåst reportage).
Allt inför historiska premiären av Nattvasan (pluslåst reportage).
Ska vi slå vad om Impolaseger i Vasaloppet?
Bob Impola om fyra sjukdomsperioderna som förstört säsongen efter succéstarten – och känslan när han nu är tillbaka lagom till Vasaloppet (pluslåst reportage).
Startnumren i elitledet att hålla koll på? Jo, Bob Impola har nummer 64, Bill Impola nummer 17, Kalle Gräfnings nummer 233 och Johan Kanto (han är född och uppvuxen i Lindesberg och var som junior lovande fotbollsmålvakt i ÖSK) nummer 183. Elin Fjellström har nummer 18 942 på bröstet, men henne lär det bli svårare att få syn på i tv då hon kommer ha 600 åkare före sig när startgrinden går upp.
Och får man inte nog med skidor under Vasaloppshelgen (och VM för den delen) så kör ju dessutom Axel Ekström den sista deltävlingen i skandinaviska cupen, i lettiska Madona, med start i dag.

2. Ungdoms-inomhus-SM i friidrott
Det händer ju inte jättemycket i löparväg en helg när friidrotts-EM avgörs, men 15- och 16-åringarna passar i varje fall på att göra upp om SM-medaljerna i Uppsala, och när det gäller medel- och långdistans är det 1 000 meter som gäller för 15-åringarna och 1 500 meter för 16-åringarna. KFUM Örebros Melker Forsberg har tredje bästa årsbästat på 1 500 meter (4.24,03) och Thorens Wilhelm Bergentz fjärde bästa på 1 000 meter (2.51,44) precis som Lisa Hallmén på 1 500 meter (5.20,43; men där är det väldigt få som sprungit distans i vinter, och många har bättre personbästan än så från i fjol).

3. Orienteringspremiär
Panvåren nere i Kristianstad är för många orienterare (över 1 000 anmälda i år) traditionsenlig vårpremiär, och säsongens första större tävlingar. Det vankas nattorientering på fredagen, både medeldistans och sprint på lördagen och en avslutande långdistans på söndagen, och somliga – som Tisarens nyblivna seniorlandslagslöpare Andrea Svensson – springer rubbet medan andra – som hennes landslagsnosande nya klubbkompis Ellinor Eriksson – plockar russinen ur kakan och står över natten.

Bubblare: Matthias Wengelin och Axel Lindh avslutar på söndag sitt träningsläger på Cypern med ett hyfsat krävande XCO-lopp. Kolla in Lindhs ben efter förra veckans etapplopp och Wengelins coola video från nedförsbackarna på Cypern på de inlänkade instagraminläggen nedan!

Kemppi slog svenskt rekord – med 21 sekunder: Första svenska under sju minuter

Hon var inte ens föranmäld. Men ändå svarade Mikaela Kemppi för den mest anmärkningsvärda prestationen när den tredje deltävlingen i Inneserien – över 2 000 meter – avgjordes i Tybbleundshallen på tisdagskvällen. Den 43-åriga örebroaren, som satsar främst på maraton och som gjorde A-landslagsdebut i Stockholm marathon 2015 och var Sverigefemma på distansen 2016, slog nämligen svenskt veteranrekord i D40-klassen på distansen med över 21 sekunders marginal.
Nu är ju inte 2 000 meter någon särskilt vanlig distans; men tiden 6.44,4 (manuell tidtagning eftersom tidtagningsdatorn strulade under två av fyra heat i kväll, berättar tävlingsarrangören Börje Nordin) är ändå vass och ska jämföras med Catharina Sundelöf åtta år gamla Sverigebästanotering på 7.06,12. Kemppi blev därmed första svenska kvinna att springa två kilometer inomhus under sju minuter med väldigt god marginal (utomhus har Hässelbys Marie Söderström-Lundberg gjort 6.21,3). Det hade förstås varit kul att se vad en duell mellan träningskompisarna Kemppi och Erika Bergentz på en distans där de båda ”möts” (Kemppi är ju maratonspecialist, Bergentz i grunden medeldistansare med veteran-EM-silver på både 800 och 1 500 meter), men Bergentz, som var föranmäld, valde att stryka sig.
Att Bergentz inte kom till start innebär också att Per Sjögren, som noterade både bäst tid (5.36,38) och högst poäng (87,76) i tisdagens deltävling nu i praktiken har avgjort serien redan inför det avslutande 3 000-metersloppet den 13 mars. Sjögren har nämligen 262,39 i sammandraget, vilket gör att den ende som har realistisk möjlighet att komma ifatt (tre bästa resultaten efter fyra deltävlingar räknas) är Eskilstunas Berhe Kidane (tvåa på tisdagen vad gäller tid med 5.36,67 och trea på poäng med 87,00) som behöver göra 8.20,71 på 3 000 meter för att nå Sjögrens 262,39 totalt (det motsvarar 89,27 procent av ett tänkt världsrekord för 18-åringar). Där bakom finns bland andra Jonatan Gustafsson (som stod över 2 000-metersloppet inför helgens junior-SM) som behöver springa 3 000 meter på 8.19,25 (91,14 procent av ett tänkt världsrekord för 18-åringar) och Melker Forsberg som behöver dynga till med på 8.05,98 (96,12 procent av ett tänkt 16-årsrekord) för att komma ikapp Sjögren.
Sjögren själv var dock inte jättenöjd med kvällens lopp utan twittrade: ”Tyvärr inte den känslan jag hade hoppats på i kvällens 2000-metersrace. 5.36,38 och spurt mot en kille som tydligen är god för 51 sekunder på 400 meter. Gav upp planerna för en snabbare tid rätt snabbt och satsade på att vinna loppet istället. Passerade halvvägs på 2.50 ungefär.”

Under en rätt tävlingsintensiv helg missade jag att säsongens femte deltävling i Löpex vinterserie (även känd som Nattcupen) avgjordes strax utanför Örebro i söndags. Lovisa Persson tog tredje segern i serien (på sina starter, egentligen tre på fyra senaste deltävlingarna), 2.43 före Josefin Erlandsson. Men då ska man veta att topplöpare som Rebecka Nylin, Elin Vinblad, Andrea Svensson (som blev senior vid nyår och som fått en plats i utvecklingslandslaget) och Ellinor Eriksson (som tränade med landslaget i höstas) valde att springa i långa herrklassen. Nylin vann den kampen, åtta sekunder före Vinblad efter drygt 70 minuters löpning (det var ingen spurtstrid utan individuell start).
Daniel Attås var helt överlägsen på herrsidan och vann med över nio minuters marginal före Tibros Rickard Djerf (som går på orienteringsgymnasiet i Hallsberg) och mer än tolv före Ärlas örebroare Simon Hedlund. den sistnämnde behåller dock ledningen i sammandraget, åtta poäng före Djerf. Tre deltävlingar återstår, alla i mars. Jag ska försöka att inte missa dem!

”Redan” i lördags publicerades dessutom resultaten från förra onsdagens deltävling i Tour de Kif, tillika DM i fristil för Karlslunds IF. Erik Svensson vann hela 29 sekunder före Peter Jellvert och drygade därmed ut totalledningen före Robert Brundin som inte kom till start (han var ju mittemellan Wadköpings- och Engelbrektsloppet). Några seniordamer kom inte till start, så där är läget oförändrat i sammandraget. I morgon kväll är det dags för nästa etapp i touren, 20 kilometer klassisk stil med masstart, som vanligt på konstsnöspåret i Ånnaboda.

Helgens höjdare inleddes med en mäktig skräll – som kan leda rätt in i världscuplaget

1) Bruksvallsloppet
Det var ju förbaskat att SVT inte hade hunnit rigga upp sina kameror och körde live redan i dag. Men ni missade väl ändå inte knallen? Axel Ekström är ju inte på något sätt obekant för bloggens läsare, men ändå en doldis för många i skid-Sverige. Och en andraplats, med så många A-landslagsåkare och tunga namn bakom sig, borde väl rimligen ge chansen i världscuplaget, även om det dröjer till tredje helgen, i Davos 10–11 december, innan just distanslopp i fristil står på programmet.
På nyhetsplats har jag producerat en hel del skidtexter senaste dagarna: Om Filip Danielssons steg in i seniorvärlden, om Bill Impolas reaktion på astmamedicindebatten och om hans satsning mot världscupen.
Helgen i Bruksvallarna har jag skrivit om här på bloggen, och i morgon sjunker vi ned i tv-soffan och följer de två sista loppen.
Men missa inte den här bilden först, förresten. Axel Ekström, Marcus Hellner och Lukas Bauer. Sicken trio!

Axel Ekström, Marcus Hellner och Lukas Bauer på pallen i Bruksvallarna.  Foto: Ulf Palm/TT
Axel Ekström, Marcus Hellner och Lukas Bauer på pallen i Bruksvallarna. Foto: Ulf Palm/TT

2) Skridskosäsongen rullar vidare
Nästa helg är det dags för premiär – första deltävlingen någonsin – i U23-världscupen i skridsko. Den avgörs i vitryska Minsk, men den här helgen är Kumlas Adam Axelsson, som ska köra den historiska tävlingen, i Hamar för att hitta form och fart i en norsk cuptävling (Adam kör 500, 1 000 och 1 500 meter) där efter sjukdomsbekymren som förstörde tränings- och tävlingslägret i Inzell. Hans klubbkompis i Örebroföreningen SK Winner, OS-skrinnaren David Andersson, tävlar för andra helgen i världscupen, och kör 1 000 meter på lördagen och 1 500 meter på söndagen i Naganos gamla OS-arena.

3) En orienteringsnyhet – Ellinor Eriksson byter klubb
Så mycket orientering, löpning eller cykling verkar det inte vara i helgen (och triathleter och swimrunare har väl gått i ide) – så i stället kastar vi in en liten nyhet som helgens tredje höjdare: Det har nu blivit officiellt (jag hörde ryktet för ett par veckor sedan men har inte hunnit blogga det, och nu är det ju för sent att ta åt sig någon kredit …) att Ellinor Eriksson som gjort sådana framsteg den gångna säsongen byter klubb från KFUM Örebro till OK Tisaren.
I ett känsloladdat inlägg på KFUM:s hemsida skriver Ellinor själv om klubbytet: ”Jag [hoppas] på att få omge mig med fler löpare i min ålder som
strävar mot samma mål. Att få ta del av, samt dela erfarenheter med andra och
utvecklas vidare i rätt riktning. Jag vill nå toppen och jag tror att det här är rätt steg på vägen dit.”
På sin egen blogg, som jag tidigare rekommenderat, skriver Eriksson dessutom underhållande om den gångna helgens landslagsläger: ”Måste erkänna att jag gått runt och varit lite smått starstruck hela tiden.”

Vart ska man springa 2017? (Och här är alla lagen till Svampensprinten – Andrea Svensson får springa med världsmästare i landslagsdebuten – och Ellinor Eriksson får chansen i landslagsdress!)

Har ägnat ett par timmar åt veritabel löparporr i kväll: Jag har googlat tänkbara mållopp 2017 (vid sidan om Örebro backyard ultra, som jag redan är anmäld till). På lördag avslutar jag ju årets tävlingssäsong med Borås sextimmars (mer om det senare i veckan), och i november är det hög tid att bestämma vad man ska satsa på nästa säsong. Det finns numera ett oändligt utbud av lopp i den kategori jag gillar allra bäst (och som passar mig allra bäst, har det visat sig); inte alltför tekniska traillopp på runt fem, sex mil och med ett par, tre tusen höjdmeter. Men budget och tidsåtgång begränsar, och man vill ju gärna kombinera sitt tävlande med en fin semester. Jag har bland annat tittat länge och väl på La 6000D i franska alperna (på samma ort där bobtävlingarna avgjordes under OS i Albertville – och man springer faktiskt i (jo i!) bobbanan. Ett lopp som stämmer in på alla de där faktorerna och dessutom ligger bra tidsmässigt, i slutet av juli. Men sedan hittade jag något helt annat (som man så ofta gör när man googlar lopp) och dreglade över schweiziska Niesenlauf – ett lopp uppför världens längsta trappa. Vi snackar 1 669 höjdmeter fördelat på 11 674 steg: Alltså som trappan på Kvarntorpshögen mer än 27 gånger … Har ni något tips på något skönt lopp (gärna i Alperna, alternativt på någon medelhavsö/kanarieö) som ni tycker jag borde spana in lite extra och som i ordens vidaste bemärkelse på något sätt stämmer in på mina ”krav” ovan, så skriv gärna en kommentar eller skicka ett mail!

Jag skrev ju i går om torsdagens mixedsprintstafett vid Stampen där i princip hela svenska A-, u- och juniorlandslagen kommer att mäta sina krafter. Nu är laguppställningarna till tävlingen offentliggjorts, och några lag är förstås mer intressanta än de övriga (se alla laguppställningarna här!).
Andrea Svensson, Tisarenlöparen som blev juniorvärldsmästare i fjol men fick hela våren förstörd av en knäåkomma och missade årets JVM (men tog revansch genom att slå i princip hela världseliten i europeiska juniorcupen i slutet av säsongen) blir egentligen inte senior förrän vid årsskiftet, men blev uttagen i utvecklingslandslaget redan nu och får göra sin debut i vuxet sällskap i par med världsmästaren Fredrik Bakkman (tog VM-guld i stafett 2014, och följde upp med brons i årets mästerskap i Strömstad).
Men allra häftigast är ändå att förbundskapten Håkan Carlsson lånat in KFUM Örebros succélöpare Ellinor Eriksson (som redan hunnit summera säsongen i ett läsvärt inlägg på sin blogg, som hon avslutar med ”2016 kommer bli ett år att minnas. Jag har presterat långt över mina förväntningar […]. Ser redan fram emot nästa år, jag vill mer och jag tänker vara förberedd!”) och placerat henne i ett lag med femfaldiga svenska mästaren Albin Ridefelt (som kutade VM i Strömstad i somras). En finfin chans för Eriksson att göra avtryck direkt i debuten i landslagsdress, med andra ord!
Vad gäller de två andra OK Tisaren-löparna i utvecklingslandslaget har Lilian Forsgren tilldelats OK Linnés Niklas Aldén som liksom Eriksson inte finns med i något av 2017 års landslag men som kutade Euromeeting i fjol (Daniel Attås hittills enda landslagsuppdrag) medan Josefin Tjernlund ännu inte tilldelats någon lagkompis (hennes tvillingsyster Ellinor springer i ett klubblag med Lovisa Persson).
Martin Regborn är kartritare och banläggare och får därför förstås inte springa själv.
Det handlar alltså om en mixedsprintstafett där lagmedlemmarna springer två sträckor var. Damerna kör sträcka ett och tre, herrarna sträcka två och fyra. Starten går 18.00 på torsdag.

Kemppi missade rekord (efter magras och vadkramp): ”Min första riktiga motgång”

Mikaela Kemppi, 43, ville ju verkligen slå det där distriktsrekordet när Berlin marathon avgjordes i dag. Därför hade hon väldigt svårt att glädja sig åt att hon slutade på 14:e plats i världens kanske mest prestigefyllda maraton med tiden 2.44.46, tog en andraplats i åldersgruppen D40, slog personligt rekord med 71 sekunder och slog sig in på tredje plats på den svenska årsbästalistan. I varje fall när jag pratade med henne några timmar efter målgången under Brandenburger Tor (dessutom avslöjade hon att ”misslyckandet”, hur hon nu kan kalla en sådan grym tid för det, kan ha räddat hennes maratonkarriär).

– Jag har aldrig varit med om något liknande. Nu efter målgång … Alltså, jag brukar stanna ett par minuter och pusta och sedan är jag okej. Brukar känna: ”Snyt dig och skärp dig”, åt de som ligger och vrider sig. Men nu förstår jag vad det handlar om. Jag var helt tom på energi när jag kom i mål och kunde varken få i mig mat eller vatten på grund av magen, säger Kemppi till Konditionsbloggen.
Vad var det som hände?
– Jag sprang så himla bra till 25 (1.36.06, på väg mot en sluttid runt 2.42), men sedan fick jag först magknip. Sedan magras. Ja, jag var till och med tvungen att stanna och gå på toa. Då tänkte jag: Nu är det kört. Men sedan: ”Skärp dig, ut och spring!” Efter toastoppet gick jag nog på lite för hårt, blev stressad över tiden jag förlorat. För sedan slog krampen till i vaden. Sista sju kilometerna fick jag sänka farten och vinkla foten på olika sätt för att kunna fortsätta.
Ändå personligt rekord med över en minut, det måste du vara nöjd med?
– Nja, just nu kan jag ändå inte riktigt glädja mig. Jag gick för distriktsrekordet (det missades med 66 sekunder) och jag vet ju att man inte får hur många chanser som helst i livet när man är frisk och kry, är i form och har bra väder på en snabb bana. Samtidigt är det här den första motgången jag haft, jag kan säkert lära mig jättemycket och kommer nog känna mig mer nöjd om några dagar. Jag är nöjd med att jag verkligen vågade pressa mig, att jag gav allt jag hade. Hade jag gått i mål och varit skitfräsch hade jag nog varit missnöjd för att jag inte tog ut mig.
Har du någon analys av vad som gick fel, gjorde du något annorlunda mot vad du brukar?
– Nej, jag gjorde exakt som jag alltid gjort. Och jag har aldrig någonsin haft magproblem, under något lopp någon gång. Jag spände bågen i dag, och kroppen kanske sa ifrån. Men det kändes absolut inte värre än de andra marorna jag sprungit. Jag sprang helt enligt planen och var säker på att det skulle gå vägen efter 25 kilometer. Där fick jag mig en liten näsbränna. Ska jag tänka positivt får jag ändå ta med mig att jag tömde ut allt jag hade i dag, trots att det gick emot.
Vad händer nu?
– Jag är mest orolig för vaden. Energin kommer tillbaka när man kan få i sig något, jag känner redan att jag börjar bli hungrig, men jag hoppas att jag inte skadade något när jag fortsatte springa på vaden. Jag måste lyssna på den och ta det lugnt. Men visst blir det fler lopp i höst. Men jag vet inte vad nästa stora grej blir. En av killarna från Örebro sa efteråt: ”Nu planerar vi nästa mara!” Men jag: ”Jag har aldrig varit så osugen i hela mitt liv.” På något sätt känner jag att jag kanske hade varit klar med maran om det gått vägen och blivit riktigt bra i dag. Då kanske jag hade kunnat nöja mig och sedan bara springa på skoj och njuta. Men nu måste jag nog ge det åtminstone ett försök till på en riktigt snabb, internationell bana. Jag tänker inte låta det här bli min sista maraupplevelse, jag vill avsluta på ett bättre sätt.

Fem herrlöpare från Örebro tog sig under tre timmar i Berlin. Ludvig Börjesson var snabbast med 2.42.57 och 52-årige Sören Forsberg sprang på 2.47.16. Även Andreas Ingberg (pers med exakt sex minuter när han sprang in på 2.47.56), Gustav Grek och Anders Larsson tog sig under drömgränsen. Jonas Rosengren bröt efter 30 kilometer på 1.57.40 med beräknad måltid på drygt 2.45.

Emilia Fahlin svarade för ännu ett otroligt bra lopp (hon är ju i sitt livs form just nu) i sitt VM-genrep, Gran Premio Bruno Beghelli. 50-talet cyklister var samlade inför spurten i Monteveglio, och Fahlin testade att gå för det och blev femma bakom åkare som Chloe Hosking (en australisk stjärncyklist som nu tog sin tredje seger för året) och Marianne Vos (holländskan med tolv VM- och två OS-guld). Tävlingen var Fahlins sista för Alé-Cipollini-stallet, nu återstår bara VM (tempoloppet körs den 11 oktober, linjeloppet den 15 oktober) innan säsongen är över.

I stafett-SM i orientering svarade Hagabys Viktor Larsson och KFUM Örebros Ellinor Eriksson, som båda kutat ruggigt bra i helgen, för de mäktigaste prestationerna av länslöpare. Larsson växlade över till VM-sjuan Martin Regborn som trea, bara sex sekunder från ledning, före löpare som Øystein Kvaal Østerbø (två VM-medaljer i fjol). Regborn tappade en dryg minut på Ruslan Glebov på andrasträckan, men behöll kontakten med andraplatsen när han växlade som trea till Jakob Wallenhammar på sistasträckan, som tappade 18 minuter och 15 placeringar och korsade mållinjen på 18:e plats, en minut och en placering bakom Tisarens andralag med Jonas Merz, Oskar Andrén och Johan Aronsson (Tisarens förstalag blev 37:a sedan Gustav Hindér växlat som 60:e av 75 startande lag efter en tung förstasträcka där han tappade nästan 17 minuter på Larsson och de andra i täten, vilket Daniel Attås och Filip Jacobsson inte kunde rädda).
Eriksson, då? Tja, hon var tvåa, bara fyra sekunder från att vinna förstasträckan, och hade landslagslöpare som Tisarens Lilian Forsgren och exilörebroaren Maria Magnusson (Sävedalen) bakom sig. Anette Carlsson och Elsa Ekelin höll sedan undan till en tolfetplats i mål för KFUM, urstarkt och till exempel två placeringar före Tove Alexanderssons Stora Tuna. Bästa placeringen i stafett-SM tog föga förvånande ändå Tisaren, som blev fyra, 24 sekunder från medalj och bara 70 från guld (det tog Göteborg-Majorna). Forsgren växlade som trea, tre sekunder bakom Eriksson, och och Ellinor Tjernlund tappade bara en placering på andrasträckan innan hon växlade till EM-meriterade tvillingsystern Josefin Tjernlund som sprang om Järlas båda lag som båda var före men tappade Göteborg-Majorna och Kåre och därmed blev fyra även i mål. Tisarens andralag med Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Andreas Svensson slutade på 16:e plats, och blev därmed tredje bästa andralag.
Anton Hallor sprang Skräddartorpsträffen i Fagersta istället, och blev fyra i herrklassen.
I veteran-SM avslutade Asta Sjöberg, Lindebygdens meste medaljör, med ett brons på långdistans.

Och så har OS-satsande skridskoåkarna David Andersson (som var med i OS i Sotji och tävlar för Örebroklubben SK Winner) och Adam Axelsson (som kommer från Kumla och också kör för Winner) äntligen dragit igång säsongen. I en träningstävling i nederländska Leeuwarden körde David 500 meter på 37,45 och Adam på 37,91, och en knapp timme senare följde de upp med 1.13,03 respektive 1.14,33 på 1 000 meter. Ungefär en sekund över pers på båda distanserna för Adam, lite mer för David.
– En riktigt bra start på säsongen med två bra lopp. 37,91 är en bra tid för mig så här tidigt på säsongen, 1.14,30 är liknande vad jag gjorde som snabbast förra året och nu är det bara september och säsongen har knappt börjat. Jag är riktigt nöjd med båda loppen, men det finns saker man kan förbättra, jag gjorde några småmissar. Så jag ser verkligen fram  emot säsongen. Nu är det bara fyra dagar kvar på lägret här i Leeuwarden och det är hårdkörning som står på programmet för att ladda upp inför en månad i Inzell i oktober, säger Axelsson till Konditionsbloggen.

Ellinor Tjernlund, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren efter fjärdeplatsen i SM-stafetten.  Foto: Torbjörn Andrén
Ellinor Tjernlund, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren efter fjärdeplatsen i SM-stafetten. Foto: Torbjörn Andrén

Tack alla för pepp och gratulationer till mitt nya rätt fina pers! Lovar att jag ska njuta av det om en stund men just nu är jag bara så sliten, trött, låg och har ont i en vad. Jag sprang jättebra och helt enligt plan till 25k sen magont, magras, toastopp. Aldrig hänt mig förut… Vilken chock! 😱 Så rackarns slitigt från 30k och in. Kramp och ont i vaden också. Efteråt har jag mått så dåligt som aldrig förr 😂😅😱… Varit på toa 10 ggr, låg på energi och vätska och kunde knappt ta mig hem till hotellet. Cykeltaxi till tunnelbanan var ett måste… Vaden gör ont och jag kan knappt gå… Även om det känns jobbigt så är jag samtidigt nöjd och stolt att jag krigade hela vägen in i mål. Jag spände bågen och vågade satsa. Det hade lika gärna kunnat hålla hela vägen 👊💥 Jag har aldrig fattat eller haft respekt för hur det är att må dåligt och ha ont efter ett lopp men nu vet jag. 🙏Fy tusan! 😱😡😁😅 Nu ligger jag i sängen och kvider 😂😂😂 Kram på er och tack för pepp och fina ord ❤️. Som ni förstår är det blandade känslor och jag gläds inte fullt ut av perset. Än. Det kommer… när jag fått smälta detta en stund och fått i mig lite vätska och energi! Ge mig ett par timmar till så är jag på G igen 😂😅👊💥. Det värsta är att jag inte kan släppa maran på detta sätt. Det kräver mer värdighet, eufori och stolthet. Klart jag gör om det. Någon gång. Men just nu orkar jag inte tänka på det… #hatkärlektillmaran #berlinmarathon2016 #nyttPB #mycketvillhamer

A photo posted by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

A photo posted by larra69 (@larra69) on

Nätterlund snabbast uppför backen någonsin – och Anfält slog sitt eget rekord: ”Men fjolårets lopp var bättre”

Visst går det att kuta tre lopp på en vecka. Efter asfaltsmilarna Blodomloppet i Västerås och Hälsloppet i Huddinge så tog Mattias Nätterlund hem Kilsbergen trailrun med start och mål i Ånnaboda. Och inte nog med det – Örebro AIK-löparen passade dessutom på att notera den snabbaste tiden någonsin i tävlingssammanhang uppför Södra Storstenshöjdens slalombacke (från botten, där extremparken brukar vara belägen under Battle of vikings, till Storstenen): 4.01. Nätterlund slog rekordet uppför backen när han var tvåa bakom Per Sjögren 2014 (4.10) och förbättrade det när han var tvåa bakom Filip Dahlgren i fjol (4.09). I år klämde han till med 4.01 på väg mot seger med 2.36 före Fredrikshofs Thomas Chaillou. Nätterlund persade med nästan två minuter i det 14 kilometer långa stigloppet och var mindre än minuten från VM-orienterare Dahlgrens banrekrod från i fjol.
På damsidan var Erika Bergentz, som springer för nya klubben Thorén Track & Field, totalt överlägsen (fått blodad tand på kuperade stiglopp efter Sälen fjällmaraton, kanske) och var över fem minuter före IF Starts Kajsa Rosdal i mål. Bergentz var bara två sekunder från Karin Forsbergs backrekord, men nästan 5,5 minuter från Forsbergs banrekord.
Loppet ingår i långloppscupen där Nätterlund passerade Erik Anfält (som sprang Bergsleden ultra istället, se nedan) för tredjeplatsen på herrsidan medan topp fem inte påverkades alls på damsidan (ingen ställde upp).

I Bergslagsleden ultra, 47,5-kilometersloppet med start i Digerberget, mål i Ånnaboda och ett par extrasvängar utöver Bergslagsleden (Rusakulan, Falkaberget, Södra Storstenshöjdens slalombacke) som ger loppet totalt över 1 200 höjmedeter, försvarade Erik Anfält sin seger från i fjol, och putsade dessutom sitt eget banrekord med nio sekunder (vilket ger ett snitt på 19 hundradelar per kilometer …).
– Men egentligen gjorde jag ett bättre lopp förra året. I dag gick det väl bra i 35 kilometer, men sedan hade jag krampkänningar och uppförs slalombacken fick jag gå hela vägen, i fjol sprang jag. Men då la jag bort massor av tid på grund av felspringningar, och så var vädret sämre, säger Anfält till Konditionsbloggen (konditionsbloggaren sprang själv loppet och stötte ihop med Anfält på den efterföljande middagen; min racerapport kommer i början av veckan).
Den här gången sken septembersolen, i fjol vräkte regnet ned. Då var Anfält i kanonslag, nu har han skadebekymmer.
– Det har varit lite olika saker, bland annat har jag haft problem med lårens baksidor och så har jag börjat få krampkänningar väldigt ofta, något jag inte alls haft problem med innan. Jag tror att det beror på att något är fel i ryggen, så jag ska iväg och träffa en specialist, säger Anfält som meddelar att han troligen avstår Lidingöloppet men som alltjämt siktar på en bra tid i Frankfurt marathon.
Anfälts klubbkompis Ludvig Börjesson tog andraplatsen, bara 5.41 bakom. Nästan på sekunden det avståndet skiljde i Blankhult, efter 31,5 kilometer, därefter sprang de båda jämnt. IFK Noras Per Eklöf, som varit tvåa i de två tidigare upplagorna av loppet, var trea i Blankhult, fem minuter före fyran Edvin Karlsson, men tappade sedan fart och var omsprungen med nio minuters marginal när löparna passerade Ånnaboda för första gången, och 15,5 minuter efter i mål. Karlsson trea, Eklöf fyra.
På damsidan stack Sandra Lundqvist, Kristinehamn, iväg redan i starten, men KFUM Örebros Anette Carlsson släppte aldrig mer än någon minut och var mindre än tre bakom i mål. IF Starts Maria Eriksson trea i mål, dryga halvtimmen bakom.

Orienterings-DM fortsatte på söndagen med långdistans (en tävling som tangerade Bergslagsleden ultra rent geografiskt, vissa inskolningssträckan gick på Bergslagsleden vid Lockhyttan, och några av seniorernas kontroller satt nära leden). Tisarens EM-löpare Josefin Tjernlund, som stod över medeldistansen i går, var tillbaka nu och tog en programenlig seger. Men Ellinor Eriksson, gårdagsvinnaren, pressade henne hårt och visade att formen är god inför SM-hösten. Enligt winsplits beräkningar la Eriksson bort 1.52 på två bommar, och i mål skiljde just 1.54. I övrigt sprang de båda löparna alltså jämnt. Hagabys Elin Vinblad tog bronset, men hon var över 14 minuter efter.
Herrpallen var identisk med gårdagen: Martin Regborn, som tog EM-brons i just långdistans i maj, vann med över sex minuters marginal före Tisarens ex-landslagslöpare Daniel Attås, som i sin hade knappa minuten ned till trean Gustav Hindér.
På fredag är det dags för natt-DM, på söndag stafett-DM. Sedan väntar två SM-helger.

Matthias Wengelin fick efter sin inledande tre raka segrar lämna svenska långloppscupen i mountainbike besegrad. För andra loppet i rad av Michael Olsson, Serne Allebike, som kom loss solo i 100 kilometer långa Bockstensturen i Varberg och var nästan tre minuter före Örebros VM_femma som i sin tur vann en spurtduell mot Varbergs Fredrik Edin. Grythyttans Fredrik Berg blev elva efter att tidigare ha varit topp tio i fem av sex deltävlingar han kört.
Wengelins vapendragare och Almbyklubbkompis Axel Lindh testade istället landsvägsbenen, men fick nöja sig med 40:e plats i 180 kilometer långa Tre Berg som Alexander Wetterhall vann programenligt före tre lagkompisar i arrangörsklubben Tre Berg CK. I fredagens uppvärmning, 100 kilometer långa Tre Berg GP, gick det bättre, med en tiondeplats för Lindh (enligt hans Instagram, jag hittar ingen resultatlista.

Och så till sist några ord om Gyttorps Bibben Nordbloms chanser att ta sin fjärde VM-titel i swimrun i morgon, måndag (NA visar den officiella direktsändningen från loppet på na.se med start 5.45 på morgonen, loppet startar 15 minuter senare):
Bibben tävlar i år tillsammans med fjolårssegraren Maja Tesch, som då bröt Bibbens och hennes mamma Lotta Nilssons segersvit. Deras lag heter Head Swimming (det är sponsornamn all the way i swimrunsporten) och har nummer 103. Teschs lagkompis i fjolårets guldlag, Annika Ericsson, bildar i år lag Addnature med erkänt duktiga Kristin Larsson, som gick in i väggen på väg mot tredjeplatsen i fjol. Även amerikanska laget Godd ’Nuff med Sara McLarty och Misty Beccera, var på väg mot något stort i fjol, men gick ut för hårt och kroknade, de har säkert samlat på sig värdefull rutin till i år. Och Team Ultraswimrun med Christine Andersen och Johanna Wallensten varnas det också för.
Bibben och Lotta har fortfarande banrekordet på 10.26.31, men Bibben tror att det kommer krävas betydligt bättre tider än så i årets tävling (om vädret blir så bra som utlovats, börjar det blåsa och bli strömt kan bara det göra en timme på sluttiden).
– Jag tror det kommer krävas en tid under tio timmar för att ens hamna på pallen i år, för konkurrensen är riktigt tuff. Maja och jag har lagt upp en plan för att klara det, säger Bibben.
Hon har också trimmat utrustningen för att tjäna viktig tid: Hon har vänt på dolmen (flytverktyget som swimrunatleterna har mellan benen) uppochned för att förbättra flytförmågan, hon har skaffat nya trailskor som ger bättre fäste på de glashala klipphällarna, skippat långa strumpor och skaffat en tunnare våtdräkt för att minska motståndet i vattnet och, kanske viktigast av allt, skaffat en styvare lina som gör att hon och Maja på ett mer effektivt sätt kan dra varandra i simning (där kommer Bibben ligga först) och löpning (där Maja är starkare) så att linan inte fjädrar lika mycket.

Tvåan Anette Carlsson, segraren Sandra Lundqvist, trea Maria Eriksson och fyra Anette Jonsson efter målgång i Bergslagsleden ultra.  Foto: Anders Eriksson
Tvåan Anette Carlsson, segraren Sandra Lundqvist, trea Maria Eriksson och fyra Anette Jonsson efter målgång i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders Eriksson
Erik Anfält med medaljen efter andra raka segern i Bergslagsleden ultra.  Foto: Anders Eriksson
Erik Anfält med medaljen efter andra raka segern i Bergslagsleden ultra. Foto: Anders Eriksson

 

Så följer ni Röjler och Knoblach på Bergslagsleden

Hela Bergslagsleden på mindre än 91 timmar, är det möjligt? I morgon bitti, 5.00, gör i varje fall Johan Röjler, trefaldig OS-skrinnare, ultralöpare och allmänt konditionsfenomen, och Peter Knoblach, urstark elitmotionär, för andra året ut för att göra ett försök. I fjol kom de till Leken, drygt halvvägs, innan de tvingades bryta på grund av skadekänningar, hällregn och allmän utmattning, men i år är supportorganisationen betydligt bättre, väderutsikterna mer gynnsamma och insatserna högre då det pågår en stor insamling till fördel för funktionsnedsatta i Tadzjikistan och flyktingar i Iran via organisationen Operation Mercy och då en hel del kringaktiviteter ordnas runt löpningen och insamlingen. Den här gången ska Johan och Peter bara lyckas.
5.00 på måndag morgon sticker de alltså iväg från Kloten, men redan nu är liverapporten igång om den sista delen av uppladdning. Det är också där ni som inte har möjlighet att ta er ut på leden och heja och springa med följer evenemanget bäst. Själv tänker jag följa en bit av den sista sträckan på torsdag. Midnatt mot fredag måste Röjler och Knoblack vara i mål vid Stenkällegården för att klara de 91 timmarna och därmed med bred marginal sätta FKT, fastest known time, på Bergslagsleden.

Lite kort om helgen som gick:
** Emilia Fahlin slutade trea i linjeloppet i cykel-SM efter att världsrankningsettan Emma Johansson lyckats komma iväg från huvudkunglan, som sedan inte hade mycket till motivation att sätta fart förrän det var dags för spurten, där Fahlin drog igång först men fick ge sig mot tredje svenska OS-cyklisten, Sara Mustonen-Lichan.
** Martin Regborn anförde Sverige (ja, Sveriges löpare var snabbast på alla sträckor, men Regborn stod för 22 av de 40 sekunderna Sverige var före i mål) till seger över regerande världsmästarna Danmark (med tre av fyra löpare från VM-guldlaget) i landskampen i Örebro mixsprintstafett (KFUM Örebro, med en inlånad Filip Jacobsson i laget, blev trea, bara 6.52 bakom svenska landslaget – Ellinor Eriksson tappade bara 44 sekunder på Karolin Ohlsson och Cecilie Friberg Klysner som växlade samtidigt!). Och det efter att bara två timmar tidigare ha slagit alla danskar i den individuella sprinten (Örebro city sprint), som räknas mot världsrankningen. Enda problemet? Regborn hade något tjall på stämplingsbrickan, som saknade registreringar från tio kontroller i mål. Därmed förvandlades en andraplats, sex sekunder bakom Emil Svensk, till en diskning för ”felstämpling”. ”Saknade tio (!) stämplingar i min bricka (har stämplat vid alla)”, skriver Regborn på twitter. I stället blev Jonathan Karlsson och Ellinor Eriksson bästa länslöpare på sjunde respektive sjätte plats. Filip Jakobsson och Elin Vinblad vann de ”nationella” seniorklasserna.
** Diskad blev också Hallsbergs student-VM-laddande orienterare Lilian Forsgren (eller om hon bröt, det är lite svårt att avgöra av sträcktiderna) i Idre fjällorientering, den första av fem tävlingar under Idreveckan. Daniel Attås tog en tredjeplats på herrsidan, drygt fem minuter bakom överlägsne Ludwig Ljungqvist. Ellinor Tjernlund var bästa lokala damlöpare med en åttondeplats, tre placeringar och nästan två minuter före tvillingsystern och EM-löparen Josefin Tjernlund, som snott alla rubriker under våren.
** Anders Ekhlom inte bara klarade Celtman, utan blev dessutom 28:a totalt (tolfte herrveteran!) på tiden 14.25.51 (55.24 i simningen, 6.01.16 i cyklingen, 7.13.08 i löpningen, 12.03 i växlingarna). Jag hoppas kunna återkomma med en intervju med Anders om upplevelserna av en av världens tuffaste ironmantävlingar senare i veckan.
** Detsamma gäller Lotta Nilsson, femma i D50-klassen i ironman-VM på Hawaii i fjol, som kvalade in till årets VM genom en andraplats i D50-klassen i Ironman Österrike i dag. Stålkvinnan från Nora var trea av alla damer upp ur vattnet (59.02 på 3 800 meter), höll ledningen i klassen och var fortfarande 13:e totalt efter cyklingen (5.26.21) men tappade till en andraplats i D50 och en 40:e-plats totalt efter 4.22.01 på det avslutande maratonloppet. Inklusive växlingar på 7.40 blev sluttiden 10.55.04, pers med 1.14. Lottas dotter Bibben Nordblom var sjua upp ur vattnet av damerna i 25-29-årsklassen, men cyklade sedan upp sig till en fjärdeplats och höll den hela vägen in i mål för ett nytt pers med över fyra minuter, nu 11.14.04.