Allt du behöver veta inför Trofeo Alfredo Binda – och så gick det när världsmästare Lysell dök upp i Karlskoga

Alfredo Binda är en italiensk cykellegend, trefaldig världsmästare och femfaldig vinnare av Giro d’Italia på 20- och 30-talen. I hans födelsestad Cittiglio i norra Italien har han sedan 1974 hyllats med tävlingen som bär hans namn, Trofeo Alfredo Binda (det första dussinet upplagor hann han själv uppleva). Det har sedan starten varit en tävling endast för kvinnor, vilket gör den till en av de äldsta i sitt slag, och sedan 2008 har den varit en del av världscupen som sedermera transformerats till världstouren (i år är det säsongens andra deltävling).
I fjol blev tävlingen inställd på grund av corona, men i morgon körs den – för sjunde gången med Emilia Fahlin på startlinjen. Hon gör det i ett ramstarkt lag, och det är inte alls säkert att hon själv kommer få chansen att tävla för eget resultat (det fick hon varken i Omloop Het Niuwsblad eller Strade Bianche, där hon körde för Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli som är med nu också). Men det här är en bana som, rätt dag, kan passa Fahlin utmärkt.
2019 blev hon sjua, vilket – kan man tycka – borde ha räckt för att redan samma höst, när hon definitivt säkrade en OS-plats åt Sverige, ha blivit tilldelad den. Den gången var 28 cyklister med i tätklunga in mot mål, och amerikanen Coryn Rivera spurtade hem segern (danska stjärnan Uttrup Ludwig, som då inte anslutit till Fahlins stall men som nu är kapten där, var trea den gången; så det här är en tävling som definitivt passar henne. I Fahlins övriga starter i tävlingen har hon uteslutande haft hjälpryttaruppdrag.
Förutom Uttrup Ludwig och Cavalli har Fahlin australiska Brodie Chapman och franska Évita Muzic och Jade Wiel i laget i morgon. Jämfört med senaste världstourtävlingen, Strade Bianche, är det Stine Borgli ut och Wiel in.
En rad tunga namn saknas. Lotte Kopecky, Amy Pieters, Lorena Wiebes och ett gäng andra kör i stället den mindre belgiska tävlingen Omloop van de Westhoek, och sådanas som regerande världsmästaren Anna van der Breggen, Lisa Brennauer, Annemiek van Vleuten Ellen van Dijk, Demi Vollering och Sarah Roy står helt enkelt över resan till Italien och laddar i stället för kommande tävlingar i Belgien och Nederländerna.
Men det finns ändå gott om toppnamn på plats, så klart, i regerande mästaren Marianne Vos (även vinnare 2009, 2010 och 2012), Elisa Longo Borghini (vinnare 2013), Lizzie Deignan (vinnare 2015 och 2016), Amanda Spratt (tvåa 2019), Katarzyna Niewiadoma (vinnare 2018) och Uttrup Ludwig (alltså trea 2019).
Trofeo Alfredo Binda startar i Cocquio-Trevisago och inleds med två olika, längre varv – ett på 27 kilometer med en tuffare stigning på 146 höjdmeter och ett på 44,5 kilometer med två stigningar varav en är riktigt rejäl med 264 höjdmeter på knappt sju kilometer. Därefter körs fyra varv på en kortare slinga, 17,4 kilometer som inleds med en kort backe på 111 höjdmeter snabbt följt av en längre på 133 – men därefter bär det nedför till målet i Cittiglio (men det går lätt uppför, 13 höjdmeter, de sista 450 meterna till mållinjen). Totalt gör det drygt 141 kilometer och en av säsongens allra tuffaste tävlingar. Normalt är att det blir hårdkörning och att cyklister droppar av bak i klungan tills ett 20-tal gör upp om det på slutet. Vi får se hur det blir i år.
Starten går 12.10 och Eurosport sänder från 14.30. Beräknad målgång strax före 16.

Kretsupptakten, eller tidigare kanske mer kretsens vårpremiär (”kretsen” i det här fallet syftar på den östra delen av Värmland – Karlskoga, Degerfors och Kristinehamn) arrangeras traditionsenligt den här tiden på året, och det kan inte ens corona sätta stopp för. Eftersom det räknas som träning snarare än tävling – gränsen är ju hårfin, men det spelar ju mindre roll eftersom man knappast springer runt och smittar någon i en orienteringsskog – funkade det i år också; och även om Kristinehamns traditionella nattävling på fredagskvällen inte verkar ha blivit av i år så löptes det i Karlskoga i dag och i Degerfors i morgon. Och snacka om att Karlskoga fick finbesök till tävlingen vid Björkborn: Ingen mindre än dubble världsmästaren Jerker Lysell dök upp och matchade mot traktens storheter (och Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Filip Jacobsson och Anton Johansson).
Jerker, som är renodlat sprinter, sprang ”långa” banan över knappt sju kilometer (fågelvägen) på drygt 52 minuter, och var drygt fyra minuter före Ellinor som blev tvåa (Djerfs egen Marie Pettersson var faktiskt bara tolv sekunder bakom henne och halvminuten före Josefin).
Anton och Filip mätte krafterna i den ”extra långa” klassen över drygt en mil, och där drog Johansson det längsta strået med 2,5 minuters marginal (Filip spurtade ifrån nye klubbkompisen Daniel Martinsson, Lilians sambo, med sju sekunder – det var masstart på de två längre banorna). Lilian själv dominerade mellanbanan över 4,6 kilometer, som hon vann med nästan sju minuter till tvåan, Hagabys Mikael Andersson.
Till morgondagens tävling i Stubbetorp, strax söder om Degerfors, är det betydligt färre stora namn med i anmälningslistan, men Simone Niggli har i varje fall tänkt springa den långa banan.

Jag verkar för övrigt ha haft fel när jag antog att Maria Gräfnings säsong var över för att hon inte körde Vålådalsrennet i dag, för nu finns hon med i startlistan till morgondagens Tåssåsen criterium 64 i morgon. Karlslundsåkaren har väst 522, och starten går 8.00 (herrarna fem minuter innan) och loppet över 64 rätt platta kilometer på ett 32-kilometersvarv direktsänds i Eurosport.

Så här (tror jag) att Ullmax vinterserie slutade – och de vann i sådana fall

Dagens delomgång i Ullmax vinterserie (även känd som Nattcupen, men i helgen med möjlighet att välja om man ville springa i ljus eller mörker), som avgjordes i mycket krävande terräng ovanför Klockhammar (i terrängen runt Rusakulan), ställde nya krav på mig som försöker göra någon sorts sammanställning. Det publicerades nämligen (i varje fall inte ännu) regelrätt resultatlista, utan alla som ville laddade upp sina gps-filer i analysverktyget Livelox, och så var det bra med det (vilket naturligtvis inte är några konstigheter när det bara är en träningstävling, men de sex första delomgångarna bjöds det ju på fina listor). Problemet är dels att jag inte tror att alla resultat kommit in (i sådana fall störtdök antalet deltagare plötsligt) och dessutom har alla inte startat och (framför allt) stannat sina pulsklockor vid start och mål, vilket gör att man får räkna manuellt på tiderna (och en sådan som Nelly Mårtensson på damernas mellanbana bommade sista kontrollen, vilket man fick kolla ganska nära för att notera). Nå, jag tror att jag sorterade ut det hela och att Järlas Erik Berzell (som bor, eller i varje fall bott, i Hallsberg) var snabbast på långa banan trots att han är fyra i resultatlistan (jag ber om ursäkt för eventuella felräkningar). Orions Anton Johansson (som är sambo med Ellinor Tjernlund i Örebro) blev med samma uträkning tvåa i dag och säkrade hur som helst segern i sammandraget närmast före Simone Niggli, som inte lämnat in något resultat i dag. Bästa dam blev i stället Ellinor, 13 sekunder före systern Josefin Tjernlund och drygt fem minuter före klubbkompisen och landslagslöparen Lilian Forsgren (som jag var ute i Klockhammar och träffade för ett reportage ni kan läsa på tisdag).
Karin Lindgren tog hem mellanbanan, men Lovisa Gustafsson, som bara var åtta sekunder bakom, säkrade ändå ”totalsegern” närmast före Sofie Bodin som var trea, distanserad med knappt fem minuter.
Och anledningen till att det inte räknades några riktiga resultat eller totallistor i år var att regeringen infört totalförbud mot tävlingar för alla under elitnivå, därför har tävlingarna fått genomföras som träningstävlingar, utan sammandrag (mer än på denna blogg). Återstår att se om det ändå görs några mer ordentliga listor från finalen, och om jag i sådana fall får anledning till att uppdatera listorna nedan.

Ullmax vinterserie, preliminär slutställning 2021. Uträkning: Jonas Brännmyr

I dag avgjordes också tredje och sista mountainbiketävlingen (Alanya avocado mtb cup) i turkiska Alanaya för den här gången, en nivå upp jämfört med de två tidigare tävlingarna (den här på UCI 1-nivå). Örebroaren Axel Lindh slutade på 20:e plats, drygt sju minuter bakom franska Victor Koretzky som precis som de två tidigare dagarna vann närmast före polska Bartlomiej Wawak.
”Kom ut risigt i starten och fick springa delar av första varvet i lång, långsam kö. Framme vid första langningzonen var jag redan dryga minuten efter täten och vid varvning ut på andra varvet klev Turkiska mästaren, som jag körde med, av för han ansåg sig vara för långt bak för att fortsätta. Jag gnetade vidare utan att hitta nåt särskilt gott flyt”, berättar Lindh på instagram.

Karlskogingen Åsa Zetterberg-Eriksson avslutade säsongen, där hon varit ensam skidorienterare från länet, med en tolfteplats på långdistans-SM i Alfta.

Tätkänningen försvann i första backen – så var Vasaloppet för länsåkarna (Hedlund slog rekord som 48-åring: ”Så gott som, gammal god form”)

Nej, det var sannerligen ont om länsframgångar i årets Vasalopp, i varje fall om man tittar på den absoluta täten. Där bakom många bra prestationer, som vi ska återkomma till längre ned, men när det brann till i herr- och damklasserna var länsåkarna ungefär lika långt efter som innan bröderna Impolas genombrott med Bills 13:e-plats 2013.
Den som höll fanan högst var Maria Gräfnings, som bara till klubbtillhörighet är ”länsåkare” (hon har råkat välja Karlslund som sin nationella klubbadress trots att hon aldrig bott i länet, hon kommer från Falun och bor i Davos). Och även för Gräfnings, som var femma i Vasaloppet för två år sedan, försvann kontakten med täten redan i den första backen. Det gick undan från start i damtävlingen, och bara fyra var med till Smågan. De blev en kort period åtta, sedan fem, sedan – när Marit Bjørgen gick upp och bombade i Lundbäcksbackarna – tvåa. Och när andra herrklungan kom ikapp var det bara Lina Korsgren som orkade ta ryggarna. Superdupermeriterade debutanten Bjørgen fick släppa och tog andraplatsen, 42 sekunder bakom. Korsgren slog banrekordet med över 16 minuter i de supersnabba medvindsförhållandena med 3.52.08 (notera att jag hade fel i mitt förhandsinlägg; banan var verkligen 90 kilometer och tiderna från i år gäller som rekord, de hade fixat till det genom en liten omdragning).
Gräfnings låg i en större grupp som var nästan två minuter bakom i Smågan. I Evertsberg var de tio tillsammans, från elfte till 20:e plats, knappt sex minuter bakom, och i Hökberg hade Gräfnings och Laila Kveli ensamma kommit ikapp Anikken Gjerde Alnes, som ett tag (tidigt) var nära att ansluta till de åtta som då var allra längst fram. De tre var då elva–tolva–13:e, knappt 8,5 minuter bakom täten. Men sista två milen tröt orken och Gräfnings tappade både Kvelis rygg, Elin Mohlin (24 sekunder före), Roxana Lacroix (elva sekunder före) och Anastasia Vlasova (två sekunder före), och blev 15:e – vilket även var den 15:e snabbaste tiden i Vasaloppets historia eftersom hon var sista åkare in under det gamla banrekordet (15.31 bakom Korsgren).
Olivia Hansson var 49:a uppför första backen och plockade sedan fem placeringar till Oxberg, för att sedan hålla 44:e-platsen i mål på 4.38.35. Erika Bergentz hade inte fått till fästvallan och var näst sist (72:a), på ovana uppförs-stak-armar, till Smågan, men plockade sedan fyra placeringar och kom i mål som 68:e på den för en elitmotionär fantastiska tiden 5.16.01 (1997 hade man varit femma med den tiden, just sayin’). Perstider på båda, förstås (hitta mig en åkare som inte persade i dagens förhållanden!): med drygt 64 minuter för Bergentz och med drygt 17 för Hansson.
Bob Impola var ändå länsåkaren man hade störst förhoppningar om när det gällde pallmöjligheter, och där kanske det är taskigt att säga att det sprack redan i första backen. Nej, han låg väl placerad som 31:a i den 65 plus moms stora tätklungan som brakade igenom kontrollen i Smågan efter 26 minuter, men redan i Mångsbodarna sladdade han längst bak i densamma, och i Risberg var det över. Där hade han tvingats släppa 2,5 minuter, och så mycket tar man inte igen i en tävling där tempot är upptrissat från start. Herrtävlingen var en enda lång utnötning, och 50-talet orkade med förbi Risberg (Impola var 71:a där). I Evertsberg var de 45, men i backarna ned därifrån (ett väldigt oväntat ställe att gå loss på!) kom Tord Asle Gjerdalen, Vetle Thyli, Anton Karlsson coh Ermil Vokuev iväg, och redan i Oxberg hade de nästan en minut. Thyli fick släppa efter Hökberg, och direkt efter Eldris (där avståndet till den stora klungan [som nu inte längre var stor utan bara bestod av nio jagande] alltjämt var minutstort) satte Gjerdalen in det avgörande rycket. Anton Karlsson var närmast att kunna svara, utan att lyckas. Nya rekordtien 3.28.18 på GJerdalen, Karlsson 36 sekunder bakom och Vokuev 61 medan Thyli blev uppkäkad av andragruppen. Impola kom i mål som 61:a, 14.17 bakom (men visst, även hans 3.42.35 var pers, med drygt 15 minuter, och över 42 minuter snabbare än hans andraplatslopp 2018 då förhållandena var helt väsensskilda med snöfall).
Jimmy Axelsson var 118:e man i Smågan men så bra som 95:a i Oxberg, innan det började vända – och han tog mållinjen som 101:a man (på 3.47.55, 19.37 bakom Gjerdalen). Han blev till slut ändå topp 100 eftersom tjecken Fabian Stocek, som precis som Gräfnings kör för Vltava Fund ski team, blev diskad, och Karlslundsåkaren – som haft en raketartad Vasaloppskarriär – intervjuades av min kollega Hugo Levinsson efteråt.
Lindesbergsbördiga Johan Kanto blev 165:a (näst siste man under fyra timmar med 3.59.47, 33.04 bakom Gjerdalen) och Karlslunds Robert Brundin missnöjd 172:a (4.01.22, 33.04 efter).
Granbergsdals historiska veteran Magnus Hedlund, 48, gjorde sitt snabbaste lopp i sitt 31:a Vasalopp 1,5 minuter bättre än tid än 2004, då han var 77:a och både bäste länsåkare och bäste värmlänning (en kombination man officiellt bara kan lösa om man är från Degerfors eller Karlskoga). Det gav en 198:e-plats som gjorde att han för första gången sedan 2017 var topp 200 (och för 16:e gången totalt, första gången var 1995; första gången han åkte var 1991 och därifrån kommer alltjämt sämsta placeringen, en 668:e-plats).
– Jag tränade ju bättre och mer förr, det måste jag säga. Men jag tränade bra nu när det var snö i en hel månad hemma. Jag lyckas väl ändå komma upp i, så gott som, gammal god form fortfarande med en liten träningsspurt på slutet. Den viktigaste grejen är ju föret. Det måste vara bra om det ska kunna gå, men det har det ju varit förut med. Det året jag åkte på 4.09, då var det också sånt här före, säger Hedlund till Karlskoga Tidning om rekordloppet.
Nionde länsåkaren som skulle ha startat, Gustav Hindér, hade testat positivt för covid-19 och tvingades avstå.

Det ska förstås noteras att Karlskogabördiga skidorienteringsveteranen Åsa Zetterberg-Eriksson (EM-brons 2008, numera elitmotionär) blev tia på medeldistansen under SM i Umeå i går. Åsa tävlar alltjämt för lilla Karlskoga-, Degerfors- och Kristinehamnssammanslutningen Öset Skido, varför hon inte kom till start i dagens stafett.

Simone Niggli byggde på sin segerrad när landslagsledningen och tränare Thierry Gueorgiou bjöd in till VM-relevant träningstävling i Villingsberg, mellan Karlskoga och Örebro. Niggli var snabbast bland på bana två när motionärer släpptes på banorna efter att landslaget var klara (62 sekunder före Tisarens veteran Tomas Hallmén och ytterligare 62 före maken Matthias Niggli; Josefin och Ellinor Tjernlund var fyra och femma, 2.49 respektive 3.31 bakom). Jag har inte lyckats hitta landslagslöparnas tider (jag vet inte ens vilka som var där!), men det hade förstås varit spännande att jämföra dagens svenskar mot dagens Niggli. På bana ett var Orions Anton Johansson överlägset snabbast av ”motionärerna”, tre minuter före Roxens Jonas Andersson. Filip Jacobsson bästa länslöpare på tredjeplatsen, 4.41 bakom (men nästan fem minuter före fyran Erik Groth, KFUM Örebro).

Niggli tog 18:e raka när Nattcupen avgjordes i Hallsberg – Jacobsson vann i Regborns frånvaro

Om man räknar positionen som bästa dam i mixedklass som en seger, och det bör man väl göra, så tog Simone Niggli i kväll sin 18:e raka seger (om jag inte missat någon tävling, vilket jag säkert gjort) sedan återkomsten till Sverige när hon tog åttonde plats i den tredje ”delomgången” (det får inte kallas tävling eller deltävling på grund av coronarestrikionerna) i Ullmax vinterserie avgjordes med start och mål vid Tisarens klubbstuga i Hallsberg. Med det var hon över 14 minuter före näst bästa dam, klubbkompisen Lovisa Persson, och ytterligare drygt fyra före trean Ellinor Tjernlund.
Filip Jacobsson, som också springer för Tisaren, vann dubbla deltävlingar och var tvåa i sammandraget i fjol, och tog nu sin första för vintern, nästan fyra minuter före klubbkompisen Johan Aronsson och nästan fem före KFUM Örebros Jacob Eriksson. Jacobsson var den ende som klarade den nästan åtta kilometer långa banan (fågelvägen) under timmen, i en handfull minusgrader och mer eller mindre snörester.
På mellanbanan, som traditionellt varit damernas tävlingsklass, blev det också hemmaseger genom Anna Hallmén, som virtuellt (det är ju individuell start) var tvåa fram till näst sista kontrollen men spurtade förbi orienteringsgymnasiets Emma Ling, Hakarpspojkarna, med sju sekunder. KFUM Örebros Lovisa Gustafsson trea, 26 sekunder bakom (alla andra var distanserade med fem minuter).
Eftersom serien i år inte får kallas för tävling räknas det heller inget sammandrag, men Jacobsson har placeringsraden nio–tre–ett, Aronsson fyra–tolv–två och Martin Regborn vann de två första tävlingarna (han fanns inte med i kväll, laddar förmodligen för 3 000-meterstävlingen på lördag), Gustafsson har varit två–fem–tre på mellanbanan.
Nästa vecka är det dagtävling som gäller, i Lindesberg på söndagen. Då är det start mellan nio och tolv som gäller.

Niggli vann slasknattorienteringen på walk over – Regborn bommade bort fyra minuter men vann med 1,5

Simone Niggli eller Josefin Tjernlund? Frågan om det är världens bästa orienterare någonsin, men som lade ned sin elitsatsning efter 2013 års säsong, eller klubbkompisen (i Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren) som nu är på gränsen till svenska landslaget som är starkast så här 2021 skulle få sitt svar i kväll – och svaret var väl att Niggli vann på knockout. Dels var hon redan tre minuter före halvvägs in i kvällens natt- (och slask-) orientering i Ullmax vinterserie i södra delen av Markaskogen, dels hittade Tjernlund aldrig den tolfte kontrollen (även om det ser ut som om hon passerade precis bredvid på hennes spår på Livelox). Det kostade ett tiotal minuter, och i mål var hon drygt kvarten bakom (men utgick förstås efter den missade kontrollen). Främsta utmanarna till Niggli blev istället klubbkompisarna Lovisa Persson och Ellinor Tjernlund, som var sju respektive nio minuter bakom schweiziskan i mål över sju kilometer krävande nattorientering. Eftersom det är mixedtävling fick Niggli ingen klasseger den här gången (efter 16 raka sedan återkomsten till Sverige i höstas), men hon var alltså ändå överlägset bästa dam i tävlingen.
Hur bra loppet var? Tja, kanonbra. Niggli var bara 4,5 minuter bakom Martin Regborn, som förstås sopade hem andra raka segern (och då ska man veta att Niggli gick ut som fjärde löpare av 23, så det var inte så att hon kom sent och hade extra mycket snöspår att springa i).
Regborn gjorde två krokar, dels en enminutersbom när han inte kom rätt på tredje kontrollen och en lite större navigationsmiss till tolvan (samma kontroll som Tjernlund bommade) som kostade uppåt tre minuter. Därmed blev det jämnare än vanligt; OK Orions Anton Johansson (som alltså tävlar för en Blekingeklubb men är sambo med Ellinor Tjernlund i Vintrosa) var bara 1.21 bakom (och faktiskt i ”virtuell” ledning efter Regborns bom till tolfte kontrollen) och Tisarens Filip Jacobsson 2.22 bakom på tredjeplatsen (Quentin Rauturier hade också jätteproblem till tolvan, även om han hittade kontrollen till slut, och bröt därefter – så man kan ju fråga sig om den verkligen satt rätt när tre av fältets fyra starkaste namn tappar bort sig just där, men det är så klart en ren spekulation, och andra sprang ju rakt på).
Emmy Granstedt och Emmy Ling, som går första respektive tredje året på orienteringsgymnasiet i Hallsberg men representerar Hakarpspojkarna, blev etta och tvåa (39 sekunder skiljde dem åt) på mellanbanan som är damernas egentliga tävlingsklass i Ullmax vinterserie. Moa Alsiö, IF Hagen, blev trea, Klara Persson (orienteringsgymnasiet och Halmstad OK) fyra och KFUM Örebros Lovisa Gustafsson bästa länslöpare på femte plats.
Totalt kom 102 löpare till start.
Tredje deltävlingen i cupen löps nästa onsdag, med utgångspunkt från Tisarens klubbstuga i Hallsberg.

Tisaren kunde inte försvara SM-medaljen (bildextra från sprintstafetten!) – Fahlin i hjälpryttarroll i Gent–Wevelgem

Förra året tog Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren silver på sprintstafett-SM, men när årets tävling avgjordes i området runt Sörbyvallen i Örebro på söndagen lyckades det till hälften nya Tisarenlaget inte försvara pallplatsen.
Ellinor Tjernlund, som kom in i laget när stjärnan Lilian Forsgren kastade in handduken på fredagen (på grund av ett infekterat sår som gjorde ena foten obrukbar), gjorde förvisso en stark förstasträcka och växlade som fyra, bara elva sekunder från tät (och 46 före Stora Tuna, som sedermera vann). Men 18-årige Valter Pettersson, som tog SM-guld i H18 i lördagens individuella sprint, var något nummer för liten mot den absoluta Sverigeeliten och tappade 1,5 minuter på sin sträcka (Daniel Attås, som Pettersson ersatte i förstalaget, hade 55 sekunder bättre löptid för Tisarens andralag på samma sträcka). Pettersson skickade ut Oskar Andrén som 14:e lag, och han sprang upp Tisaren till sjunde plats via en fin sträcka där han bara tappade 30 sekunder mot Gustav Bergman. Ankaret Josefin Tjernlund tappade en placering på sista, och i mål var Tisaren åtta, 2.23 bakom Tove Alexandersson som sprang hem guldet åt Stora Tuna.
Gustav Hindér stämplade fel för Tisarens andralag, på tredjesträckan, och Karin Lindgren gjorde detsamma för KFUM Örebros lag i B-finalen (Jonatan Gustafsson och Melker Forsberg hade båda näst bästa löptid på sina sträckor där).
Jag var på plats på tävlingen och snackade med Valter och Josefin för en text som ni kan läsa här. Pettersson funderade på att springa långa terräng-DM (hemma i Åsbro på lördag) och/eller terräng-SM medan Josefin hoppades att Euromeeting kommer bli av och att hon i sådana fall får en plats i den svenska truppen.

Ellinor Tjernlund gjorde en finfin insats på förstasträckan för Tisaren och skickade ut Valter Pettersson som fyra. Foto: Jonas Brännmyr
Andrea Svensson sprang förstasträckan för Tisarens andralag. Foto: Jonas Brännmyr
Blott 18-årige Valter Pettersson tog plats i Tisarens förstalag för första gången på en SM-stafett men kände själv att han inte hade fart för att utmana Sverigeeliten. Än. Foto: Jonas Brännmyr
Daniel Attås var petad ur Tisarens förstalag, men sprang i B-laget och var 55 sekunder snabbare än ersättare på samma sträcka. Foto: Jonas Brännmyr
Oskar Andrén, som bor i Norge men som rest hem för sprint-SM, sprang upp Tisaren till en sjundeplats med en bra tredjesträcka. Lördagen blev inte lika kul för Andrén, som hade strul med stämplingspinnen i kvalet och missade A-finalen (han tog revansch med seger i B-finalen). Foto: Jonas Brännmyr
Gustav Hindér stämplade fel på tredjesträckan, så Tisarens andralag blev diskat. Foto: Jonas Brännmyr
Oskar Andrén skickar ut Josefin Tjernlund på sistasträckan. Foto: Jonas Brännmyr
Lovisa Persson sprang fjärdesträckan i B-laget. Foto: Jonas Brännmyr

Nere i Belgien hade Emilia Fahlin en hjälpryttarroll i världstourcomebacken efter handskadan, men ingen i FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope hade tillräckligt bra ben för att gå med tätklungan i stenhårda Gent–Wevelgem. Över de mest tuffa sektionerna på banan utkristalliserades en tätgrupp med en handfull riktigt starka namn (Jolien D’Hoore, Lotte Kpecky, Lisa Brennauer, Lizzie Deignan …) och de höll undan till mål där D’Hoore spurtade starkt till en hemmaseger. FDJ:s norska löfte Stine Borgli fanns med i en lite större klunga därbakom, som nästa kom ikapp. Fahlin fanns i tredjeklungan, knappt fyra minuter bakom, och klockades som 43:a i mål (i samma grupp fanns 19-åriga Julia Borgström från Skanör, som gör sin första säsong som proffs).
På söndag väntar Flandern runt för Fahlin, en tävling som är minst lika hård men som brukar vara en av hennes favoriter under vårsäsongen (nu är den på grund av coronaskäl flyttad till hösten).

Guld till Pettersson, silver till Regborn, brons till Lech och Dasler (lördagen i medaljer, helt enkelt) – och så van Sitterens rekord

När sprint-SM avgjordes i området runt Sörbyvallen i södra delen av Örebro i dag sprang Valter Pettersson hem den första (om jag inte missminner mig) juniortiteln av en länsorienterare sedan Djerfs Frida Johansson skrällvann natt-DM i Östansjö 2017. 18-åringen från Åsbro har ju under den här mycket speciella säsongen visat framfötterna på de sätt som det går (för två veckor sedan spöade han till exempel alla länets löpare – seniorer, alltså – i korta terräng-DM), och fullträffen fick han till den dagen det betydde som mest. Av splittiderna att döma gjorde han inte ett enda . , och guldet i den yngre juniorklassen (H18, alltså klassen för dem som är födda 2002 och 2003) säkrade han med 16 sekunders marginal till tvåan Mattias Östberg, Stora Tuna, efter knappt 15 minuters orientering. Övriga var ytterligare 20 sekunder bakom.
Martin Regborn hade däremot inte sekunderna på sin sida, och kunde inte försvara sitt guld från i fjol. Örebroaren var exakt lika med landslagskollegan Gustav Bergman vid första mellantiden i tv, halvvägs ungefär, och tappade sedan fyra sekunder till den andra, nära mål, men tog in tre av dem (splittiderna hittar ni här, om ni vill grotta ned er). Silver för Regborn, alltså (Kåres Isac von Krusenstierna tog bronset, elva sekunder bakom) och guld för Bergman för tredje SM-tävlingen i rad (Regborn har silver–brons–silver i medeldistans, långdistans och sprint). Regborn visste inte riktigt vad han skulle tycka i SVT-intervjun efteråt, kändes det som. Försmädligt att förlora guldet med en sekund förstås, när det fanns ganska många sekunder att förbättra ute på banan. Men ändå ett bra resultat med tanke på att han inte sprungit en sprinttävling på ett år och var osäker på formen efter förra SM-helgen och Lidingöloppet. Så kan man nog sammanfatta det hela.
Ytterligare sex länslöpare tog sig till A-final i seniorklasserna, och av dem var Josefin Tjernlund bäst med en niondeplats, 1.27 bakom segrande Tove Alexandersson men bara 40 sekunder från bronset. Systern Ellinor var knappa minuten bakom, på 18:e plats. Jonatan Gustafsson 26:a, Lovisa Persson 28:a, Daniel Attås 30:e. Oskar Andrén missade A-finalen oh fick trösta sig med seger i B-heatet. På juniorsidan var Melker Forsberg nia och William Segura 37:a i den äldre klassen, Rasmus Pettersson 23:a i den yngre (2.06 bakom Valter).
Lilian Forsgren kom inte till start, på grund av ett infekterat sår på ena foten.
I morgondagens mixedsprintstafett ersätts hon av Ellinor Tjernlund på förstasträckan, medan Lovisa Persson kliver in som ankare i andralaget.

Nere på Anderstorp blev det också dubbla medaljer till länet när SM-milen avgjordes, men det allra häftigaste var nog ändå att Liduina van Sitteren slog det inofficiella distriktsrekordet på tio kilometer landsväg. Inofficiellt av två orsaker: 1) Till skillnad från Svenska friidrottsförbundets svenska rekord-lista, som inkluderar tio kilometer landsväg, så erkänner inte Närkes friidrottsförbund det som en rekorddistans. 2) Den historiska statistiken för distriktet felar på distansen. Alla lopp i länet och alla SM-tävlingar på distansen finns med, men inte alla andra tiokilometerslopp som kan ha löpts i Sverige och utlandet under främst 1900-talet.
Det är dock svårt att tro att någon före i dag varit snabbare än de 35.27 som Josefin Gerdevåg noterade när hon blev fyra på SM-milen i Malmö i april 2015. Men i dag sprang van Sitteren in på 35.15 (och blev tia, konkurrensen i Sverigetoppen har hårdnat!). Dessutom blev Erica Lech i samma lopp (där de 19 starkaste damerna gjorde upp) in precis bakom van Sitteren på 35.18, den näst snabbaste tiden av en länslöpare någonsin. Det gav en elfteplats bland seniorerna, men också ett brons i K40-klassen. Veteranbrons tog också Marie Dasler, i K50 på 41.09. Och tja, Zinkgruvanfostrade Motalalöparen Johanna Eriksson tog silver i K35, två sekunder från guldet, och blev sexa totalt med 34 blankt. Louise Wiker bröt (flera länslöpare som anmält sig, bland annat Fredrik Johnsson, kom inte ens till start).
17-årige KFUM Örebro-löparen Wilhelm Bergentz vann herrarnas B-heat på finfina 31.17, tre år äldre klubbkompisen Axel Sandberg vann B-heatet på 32.42. Mathias Viktorsson och Björn Engqvist persade med 35.37 respektive 36 blankt i M35. Maria Eriksson sexa i K40 med 43.35.
Ex-örebroaren Heshlu Andeamariam blev 24:a på 30.22 i herrarnas A-heat som Samuel Tsegay vann på 28.31. Meraf Bahta vann damernas på 32.02.

Hemma i länet arrangerades också två motionsarrangemang under lördagen: Notoriskt snabba Jimmy Axelsson (som förra helgen kombinerade rullskid-SM med Örebro crazy trail) var snabbast av alla när Digertestet invigdes, en Besegrat trappen-inspirerad utmaningen vid Digerberget strax utanför Nora, i Norabygdens SK:s regi, med 100 höjdmeter över 1 000 meter löpning. Axelsson klarade det på 4.26, Per Eklöf och Rodney Hundermark var näst snabbast med 5.09. Josefin Erlandsson noterade finfina 5.39 och var därmed över en minut snabbare än Jessica Korkeakoski. Efter invigningsdagen är det ny fritt fram för vem som helst att när som helst göra testet.
Och i Svartå avgjordes 21 kilometer långa mountainbiketävlingen Svartåtrampet där Anna Eriksson (1.22.31) och Patrik Bergman (54.34) var snabbast.

Fahlin äntligen topp åtta på världstouren igen – och Regborn ställde av övriga orienteringseliten i första tävlingen (plus: Bergdahls superpers och seger, van Sitteren vann igen, Nätterlund tog hem kampen)

Klockan börjar bli mycket, så vi kör bara några korta noteringar från senaste dygnets konditionsidrottande:
** Emilia Fahlin vann klungspurten om sjundeplatsen, bakom sex utbrytare, i La Course i dag. Det är Fahlins bästa placering på världstouren efter förra årets huvudskada, och alla topp åtta-placeringar på högsta nivå är väldigt viktiga ur SOK:s synvinkel inför OS (om det nu blir av nästa år). Fahlin har ju skakat fram en kvalplats åt Sverige, men har ännu inte blivit uttagen. Nu har hon ännu en gång visat att hon har topp åtta potential. Jag pratade med Fahlin efteråt, artikeln kan ni läsa här. Fahlins nästa tävling är Giro d’Italia med start nästa fredag. Jonathan Ahlsson stängde cykel-EM med en 48:e-plats i går.
** Martin Regborn visade klass när säsongens första svenska orienteringstävling med riktigt elitstartfält avgjordes sent omsider avgjordes utanför Västervik på lördagen. Över sex kilometer och 35 minuter medeldistans var Regborn nästan minuten före tvåan Anton Johansson och minst 1.42 före övriga 97. Ett riktigt statement, men också en extra knäck – hur surt är det inte för honom att alla internationella tävlingar (utom Euromeeting) blivit inställda när Regborn verkar vara i sitt livs form? Lilian Forsgren, Andrea Svensson, Josefin Tjernlund och Ellinor Tjernlund var nia, tia, 19:e och 26:a. Forsgren var drygt fem minuter bakom som vanligt överlägsna Tove Alexandersson, knappt tre minuter från andraplatsen. I morgon är det dags för långdistans.
** Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl kom sent igång med sin säsong, men i dag vann hon 5 000 meter vid Göteborg GP på 16.56,07 – personligt rekord med över nio sekunder (och då var personbästat tre år gammalt, i sommarens två lopp har hon inte varit under 17.15!).
** Liduina van Sitteren avslutade (?!) veckan med att vinna Östansjöloppet på 38.39 över tio kilometer ganska krävande terräng. Tisarens Ewa Pettersson, som jag hade dålig koll på, bjöd dock riktigt bra motstånd och gick i mål bara 52 sekunder bakom (Petra Hanaeus trea på 43.34). På herrsidan vann Starts Mattias Nätterlund kampen mot Örebro AIK-duon Jonas Nilsson och Gustaf Leonardsson – 35.46 på Nätterlund mot 35.54 på Nilsson och 36.48 på Leonardsson. De två sistnämnda sparrade varandra i det här annorlunda loppet där löparna startar två och två.
** Karlskogas Anna Ferletta var enda länslöpare på medel- eller långdistans på USM i löpgrenar i Norrköping i dag, och tog en niondeplats på 800 meter i F15-klassen med personliga rekordet 2.24,47 (Alice Magnell Millán, som redan varit i senior-SM-final, vann förstås).

Helgen som gick: Tisarens historiska SM-medalj, Fahlins comeback, Wengelins cupseger, tre löptävlingar i länet och dubbla dubbelsegrar i Stockholm

Det blev av olika anledning (tidsbrist!) inget bloggat i helgen, så här kommer en snabb uppdatering av vad som egentligen hände.

Avslutande SM-helgen i orientering
Vad: Medeldistans-SM på lördagen (kval fredag) och stafett-SM på söndagen.
Resultatlista medeldistans och stafett.
Bästa länsresultaten: Tisaren tog klubbens första medalj genom alla tider i damernas stafett-SM (trots att största stjärnan Lilian Forsgren, som var fyra i medeldistansen, inte kom till start) efter att Josefin Tjernlund spurtat ned IFK Lidingös Anna Bachman. Ellinor Tjernlund och Lovisa Persson la grunden till den historiska medaljen.
Notera: På herrsidan blev det dubbla femteplatser, men inga medaljer i stafett-SM. Hagabys förstagubbe Per Carlborg tappade nästan 5,5 minuter på täten (Stora Tuna, som höll i och vann) på förstasträckan, men Filip Dahlgren var snabbast av alla på andra (med över halvminuten!) och plockade upp laget från 43:e till sjunde plats, och Martin Regborn tog sedan laget in i medaljstriden, men fick ge sig med sex sekunder mot IFK Göteborgs Max Peter Bejmer i bronsuppgörelsen. Tisarens lag låg efter Filip Jacobssons och Gustav Hindérs insatser trea inför sista sträckan, men Oskar Andrén kunde inte följa Bejmer och Regborn och laget blev femma. I medeldistansen gjorde Regborn precis som på förra veckans långdistans ett starkt kval som följdes av bommar i finalen (i långdistansen hade Regborn den bästa ”bomfria” tiden, uträknat av Winsplits). Den här gången blev det en niondeplats. ”Bom i början, blev ikapplöpt av Albin (Ridefelt) med 2 min och la ner loppet med tanke på kommande världscup”, skriver Regborn på Strava. Tisarens stafettlöpare Josefin Tjernlund, Lovisa Persson och Ellinor Tjernlund slutade 15:e, 23:a och 26:a, medan Filip Jacobsson och Gustav Hindér blev 25:a och 30:e. Oskar Andrén missade A-finalen efter succén med en femteplats i norska mästerskapen på samma distans förra helgen (och maratondebutsuccén helgen dessförinnan). Jonatan Gustafsson (sexa i H20) och Valter Petersson (sjua i H18) var som vanligt bäst av länets juniorer.

Grand Prix International d’Isbergues
Vad: 122 kilometer lång cykeltävling på den tredje högsta internationella nivån (UCI 1.2) där Emilia Fahlin gjorde comeback över tre månader efter sin senaste cykeltävling (på grund av huvudskada efter krasch på träning).
Resultatlista.
Vinnare och Fahlins resultat: Den tolv cyklister stora tätgruppen sprack av i slutet, och nederländska Christine Majerus vann spurten närmast före Fahlins teamkompis Clara Copponi, Frankrike. Fahlin blev nia, tolv sekunder bakom.
Notera: Fahlins lag, FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope, dominerade tävlingen som inte lockade så många andra högprofilerade team (delvis eftersom den inte är på så hög nivå, delvis för att VM startade i går). FDJ hade därför fem cyklister bland de nio främsta, vilket man mycket sällan ser i cykelsporten. Fahlin var nöjd efteråt, och verkar ha bestämt sig för VM-start även om det ännu inte kommit något definitivt besked:
– Det gick bättre än vad jag hade trott. Jag kunde sitta med rätt så långt upp när det var lite kuperat och göra det jobbet jag skulle. Jag har inte pratat med förbundskaptenen än, utan vi skulle höras i morgon, så vi tar nog beslutet då. Men personligen hade jag tyckt att det hade varit skitkul att få så mycket tävlingar som det går att få, sa hon till SVT i går.
Efter VM återstår två tävlingshelger den här säsongen: I Italien 5–6 oktober (Giro dell’Emilia och GP Bruno Beghelli) och i Kina 22 oktober (Tour of Guangxi).

Bergslagsleden ultra
Vad: 48 kilometer långt traillopp (mestadels) på Bergslagsleden, med start i Digerberget utanför Nora och mål i Ånnaboda.
Resultatlista.
Vinnare och bästa länslöpare: Stockholmaren Johanna Gelfgren tog revansch för fjolårets andraplats och sprang hem segern på 4.18.30 – men missade Beata Falks banrekord med 18 sekunder. Petra Hanaeus, som tagit jättekliv framåt i år, var tvåa på 4.45.09. Ärlas Simon Karlsson kapade nio minuter på sin fjolårstid, då han blev trea, och vann nu 15.40 före Almbus Josef Sandell.
Notera: Therese Fjordäng låg trea inledningsvis, men fick ge sig med 3,5 minuters marginal till Mia Gyllebring i kampen om sista pallplatsen. Johan Ingjald tog starten och var var med i pallfajten halvvägs, men föll tillbaka till en femteplats. Johan Röjler gjorde första tävlingen efter Ö till ö-debuten, och sprang hem en sjundeplats. Och själv blev jag åtta, en racerapport kommer!

Wadköpingslöpet
Vad: 9,5 kilometer långt traillopp i terrängen runt Karlslundsspåret.
Resultatlista.
Vinnare: Mattias Nätterlund tog sin första seger sedan comebacken, på 44 blankt, 1.15 före klubbkompisen (i Örebro AIK) Jonathan Kandelin som i sin tur var 19 sekunder före Per Sjögren (som ju inte gör så många tävlingar numera). Arrangörsklubben Karlslunds egen Lena Hasselgren Lindsten hade ännu större segermarginal – 1.17 – till Therese Persson när hon vann på 56.54. Nathalie Karlsson trea, 3.18 bakom.
Notera: Almbys Rihards Darzins, som är en av Sveriges bästa döva orienterare med SM-guld i sprint och VM på meritlistan i sommar, fullföljde som ende löpare dubbeln med Bergslagsleden ultra på lördagen och Wadköpingslöpet på söndagen. Han slutade 21:a på leden på 5.17.49 och 15:e i löpet med 56.12.

Hallbyrundan
Vad: Nio kilometer långt kortlopp på lördagen och 20 kilometer långt crosscountrylopp på söndagen, i Jönköping, som avslutande tävlingar i mountainbikens Sverigecup.
Resultatlista lördag och söndag.
Länsresultat: Matthias Wengelin slutade tvåa på lördagen och trea på söndagen, 0,5 respektive 50 sekunder bakom dubbelsegraren Emil Lindgren, och säkrade därmed totalsegern i cupen.
Notera: Det här var frekvent tävlande Wengelins allra sista tävling för säsongen (han har bland annat hunnit köra hem dubbla SM-guld). ”Nu ska det bli skönt att ta det lite lugnt utan tävlingar, istället är det två fina helger ihop med Mountainbikeskolan på G i Hellas”, skriver Wengelin på sin blogg.

Stockholm actionrun
Vad: Åtta kilometer långt hinderbanelopp, med 40 hinder, enligt samma koncept som tidigare genomförts i Örebro.
Resultatlista.
Länsresultat: Det blev dubbelt Örebro på både dam- och herrsidan i Stockholm actionrun. Siri Englund vann 26 sekunder före Sara Forsström medan Englunds sambo Cimmie Wignell vann 23 sekunder före Forsströms sambo Martin Bäckström. Alla andra var över tre minuter bakom, på både herr- och damsidan.

Örebro parkrun
Vad: 122:a upplagan av femkilometerstävlingen lockade 93 löpare som stod över Bergslagsleden ultra som avgjordes samtidigt.
Resultatlista.
Vinnare: Bella Lagrange (21.56) och Conrad Granath (18.33) var snabbast den här veckan.

Anfält vann både Fröviloppet och Dovra trailrun: ”En riktigt tung brödrostdubbel” (och Hagaby bästa länslag i Jukola)

När det gäller att rada upp segrar hemma i länet har det mesta den här säsongen handlat om Liduina van Sitteren. Men den här helgen tog en gammal lokalloppskung tillbaka tronen: Erik Anfält, som är en av distriktets vassaste långlöpare genom tiderna och som vann SM-brons i maraton i fjol, sprang nämligen hem både Fröviloppet på lördagen och Dovra trailrun på söndagen.
Anfält vann ju långloppscupen fem gånger på sex år 2010–2015 (och sprang somliga år snuskigt många tävlingar), men är numera lite mer selektiv (även om han dammat av tre maror under 2.30 under våren) i sitt tävlande. Lördagens millopp var faktiskt hans allra första i långloppscupen den här säsongen. Det blev seger med en bra bit över tre minuter, på 34.07 (tvåan Kevin Henriksson sprang på 37.28, trean Johan Ingjald på 37.40. ”Hade hoppats få till en lite snabbare tid och kanske till och med utmana mitt eget banrekord från 2015 (33.23). Men det gick inte. Höll rätt bra tempo i fem kilometer men sen tappade jag stinget rejält i hettan”, skriver Anfält på Instagram.
När Anfält i dag följde upp med Dovra trailrun, den andra deltävlingen av tre i den nya, lokala trailtouren, så blev han betydligt tuffare utmanad på de tekniska, kuperade och till stor del rätt blöta (leriga) stigarna runt vackra Dovra sjöar. Tvåan Jonathan Kandelin, som ju vann Gallaberget trailrun i stor stil i onsdags, berättar själv på instagram: ”Hade en liten lucka mellan kilometer 11–14:ish, där jag valde att försöka trycka på ytterligarem men hade spelat ut mitt kort och benen kunde inte svara när han klev om igen tre kilometer innan mål.”
Anfält vann på 1.20.19 (på 17 kilometer, som förvisso kanske snarare var 17,5; en tid som säger en hel del om hur tufft det var), 62 sekunder före Kandelin, nästan fem minuter före trean Jimmy Axelsson (Winforce Sverige) och nästan elva före trean Serge Le Normand (IK NocOut).
”Somnade med en dröm i fredags. Att lyckas sopa hem en riktigt tung brödrostdubbel i helgen. Begav mig därför till Östansjö i dag för att försöka följa upp vinsten i gårdagens Frövilopp med en ny vinst i tuffa, tekniska och mycket vackra Dovra Trailrun 17 kilometer. Det satt hårt inne. Blev rejält utmanad av klubbkompisen Jonathan. Jag var starkast på de mer lättlöpta partierna och Jonathan på de tuffa och mer tekniskt krävande partierna. Tur för mig att det var ”lättlöpt” på slutet …”, skriver Anfält på instagram.
Mikaela Kemppi tog säsongens andra seger i långloppscupen (hon vann ju Kumla stadslopp) med en marginal på över 4,5 minuter ned till Marie Dasler på andraplatsen (Kemppi på 39.30, Dasler på 44.05 och Malin Sjödin på 46.46). Ingen av dem dubblade med Dovra, som i stället vanns av Karlstads Linnea Nilsson på 1.43.05. Camilla Bergdahl var 4.41 bakom, som gick en riktig match mot Iva Fagré om andraplatsen (Bergdahl var sju sekunder före).
Ingjald utökade sin ledning i långloppscupen genom tredjeplatsen, medan Henriksson gick förbi Wilhelm Bergentz upp på tredjeplatsen. Dasler och Kemppi, som redan före Frövi var tvåa respektive trea i cupen, tog in några poäng på van Sitteren, som ändå känns som en given segrare vad det lider. På onsdag är det extrapoäng på spel eftersom det vankas distriktsmästerskap.
Hur poängen kommer att fördelas i trailtouren har arrangörerna ännu inte meddelat, trots att två tredjedelar nu alltså är avverkade.

Kollega Elena Lövholm har redogjort för Venla- och Jukolakavlarna på na.se, men man kan väl säga att Hagaby överträffade förhoppningarna med en 29:e-plats på herrsidan (att jämföra med 73:e-platsen i Tiomila) medan Tisaren inte nådde upp till de högt ställda förväntningarna på damsidan (laget var tia i Tiomila, nu 36:a; femte bästa svenska klubb i Tiomila, nu 15:e). Per Carlborg, som sprang startsträckan för Hagaby, stämplade de första kontrollerna utanför topp 100, men växlade som 56:a, och därefter plockades det placeringar hela vägen. Regborn gick ut som 45:a och noterade, trots att han var så långt från någon tätklunga, den tionde bästa tiden av de 1 652 slutmännen, och plockade 16 lag på väg till mål där Hagaby var knappt 46 minuter bakom segrande Stora Tuna (elva lag var inom 20 minuter efter en hel natts orientering). Hagaby blev bästa distriktslag (Tisaren 47:a, kvarten bakom Hagaby) och tionde bästa svenska lag.
Josefin Tjernlund på förstasträckan tappade nästan fem minuter på täten, Lovisa Persson på andra ytterligare 4,5 och Ellinor Tjernlund på tredje över nio. Så långt var Tisaren 54:a, och då hjälpte det inte så mycket att Lilian Forsgren gjorde 13:e bästa sträcktiden på avslutningen och nästan sprang jämnt med täten – det gav ändå ”bara” 18 placeringar i totalen och en 36:e-plats knappt 20 minuter bakom segrande norska laget Fredrikstad BK.

Petra Hanaeus sprang hem sin 14:e seger i Örebro parkrun (bara Ingjald, 22, och Annica Sjölund, 15, har fler) – och samtliga har kommit sedan november. Det var loppets 108:e upplaga (och första gången LK Gränslöst hade en ”takeover”), och Gustav Grek sprang snabbast av alla på 17.59 (Mathias Viktorsson tvåa på 18.13), medan Hanaeus noterade personliga rekordet (på banan) 19.46. Ingen annan dam gick under 23 minuter. För åttonde gången på två månader var det över 100 löpare till start.