EM-skrällen: ”Blev jätteöverraskad”

I dag kom så uttagningen världscuppremiären i Polen och EM i Tjeckien, och orienteringens förbundskapten, örebroaren Håkan Carlsson, vet att överraska. I höstas tog han ju ut jätteskrällen Daniel Attås till euromeeting. Nu lyfte han in Josefin Tjernlund, 23, i EM-truppen (hon får springa långdistans där och sprint i världscupen). Josefin av två tvillingar som blev kommer från Olofström, bor i Göteborg och började springa för Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren inför årets säsong. Vem är Josefin, frågade jag Håkan.
– Det får du nästan fråga henne själv om. Ärligt talat visste inte jag heller vem hon var förrän i helgen. Det här var allra första gången jag pratade med henne. Hon har inte varit med i landslaget alls tidigare, varken på junior- eller seniornivå. Men hon presterade riktigt, riktigt bra och var bara fyra minuter efter världstoppslöparna på en tuff långdistans, och då hade hon ändå gjort ett par misstag på vägen. Det ska bli jättespännande att se vad hon kan göra på EM, svarade Carlsson och syftade på resultaten i testtävlingen i Brösarp i helgen där Josefin var 19:e på medeldistansen, 15:e på sprinten och nia på långdistansen.
Sagt och gjort ringde jag också upp Josefin själv och frågade: ”Vem är du?” Eller i varje fall: Hur kommer det sig att du tävlar för Tisaren?

– Jag har tränat en hel del med Lilian Forsgren och Lovisa Persson från Tisaren, som också bor här i Göteborg, och eftersom vi (Josefin och tvillingsystern Ellinor) tävlade för en så liten klubb (OK Vilse 87 från Olofström) tidigare passade det bra att komma med i Tisaren som ordnar träningsläger och har stafettlag. Vi var med på en del aktiviteter med klubben redan förra året, och nu kändes det naturligt att byta, säger Tjernlund till Konditionsbloggen.
Men du har inte varit med i landslaget förut?
– Nej, och därför känns det extra kul att få chansen nu. När jag var sistaårsjunior var jag med på någon samling, men jag fick aldrig springa något mästerskap.
Så hur kändes det när Håkan ringde?
– Jag blev otroligt glad och tackade ja på en gång, förstås. Jag var inte alls förberedd på det. Det gick ju bra i helgen, och några påpekade att jag skulle kunna komma med. Men själv jag trodde absolut inte att jag skulle bli uttagen. Jag blev jätteöverraskad när Håkan ringde i måndags.
Är det en medveten satsning som betalar sig nu, har du tränat hårdare än tidigare i vinter?
– Nej, inte hårdare, men jag har legat i och haft motivation hela vintern. Tränat på. Och jag kände mig i väldigt bra form i helgen, det gjorde jag. Jag intalar mig att jag är bättre nu än förra året.
Hur kommer uppladdningen se ut, springer du natt-SM i helgen?
– Nej, det blir inget SM. Men jag är anmäld till swedish league (elitserien) i Göteborg nästa helg, och tror att jag ska springa det trots att det blir världscupen.
Hur blir det att dra på sig den blågula dressen för första gången, då?
– Det kommer vara nervöst, förstås. Så kändes det i varje fall först, även om det börjat lägga sig lite nu. Jag ska försöka landa i det här. Men lite nervös ska man väl vara?

I världscup- och EM-trupperna finns dessutom såväl Hallsbergs och OK Tisarens Lilian Forsgren, som tagit EM-silver och som VM-debuterade i fjol, som Örebros och Hagabys Martin Regborn, som sprungit två VM, och Garphyttans och IFK Lidingös Filip Dahlgren, som varit VM-tia i långdistans.
Regborn får allra tuffaste schemat, kommer få springa samtliga tre distanser i världscupen med sprintkval och sprintfinal den 30 april, medeldistans den 1 maj och mixedsprintstafett den 2 maj. I EM eventuell mixedsprintstafett den 21 maj, sprintkval och sprintfinal den 22 maj, långdistanskval den 23 maj och långdistansfinal den 24 maj. Tävlingar tre och möjligen fyra dagar i rad.

– Det blir tufft så klart, men inte omöjligt. Jag brukar kunna tävla bra flera dagar i rad, så det ska nog inte vara några problem. Och det är klart man kommer behöva springa fort på kvalen, men kanske inte fullt, säger Regborn till Konditionsbloggen.
Var det de här distanserna du ville springa?
– Ja, det är precis det här jag satsat mot och hoppats på hela vintern.
Vad har du för mål i EM?
– Det är svårt att ha ett resultatmål, det går bara att gå in och göra så bra lopp som möjligt. Konkurrensen på ett EM är kanske tuffare än på VM, eftersom toppnationerna får ställa upp med sex löpare här mot tre på VM. Å andra sidan springer inte alla de bästa alla distanser här. Jag hoppas att jag får till en riktig fullträff, i helgen gick det ju bra trots att jag inte toppat mig alls, så förhoppningsvis kommer jag vara i ännu på EM.
Kommer du köra några andra tävlingar i vår?
– Nej, det blir inga tävlingar här hemma före EM. Vill man kan man köra två tävlingar per helg hela våren, men det gäller att fokusera på träning och formtoppningen inför EM.

Till sist vad jag också förbundskapten Carlsson berätta lite om var och en av de uttagna länslöparna (ja, vad han sa om Tjernlund kan ni ju läsa ovan).

– – Martin har verkligen tagit ett kliv fysiskt under vintern och fick ut väldigt bra resultat av det i helgen. Han har tagit ett kliv närmare världstoppen, och håller han bara ihop det tekniskt också kan han vara med allra längst fram. Det ska bli riktigt kul att se vad han kan hitta på internationellt, säger Carlsson till Konditionsbloggen.
Filip då, han var inte riktigt lika stark i helgen men har stor potential, va?
– Ja, definitivt. Han har varit en av våra bästa långdistansare de senaste åren med SM-guld, fjärdeplats på världscupen och tiondeplats på VM. Han har en bra meritlista. Det lopp han presterade i söndags var tillräckligt bra för att han ska få chansen, och han är på väg i bättre och bättre form under våren. Han kommer springa medeldistans på världscupen och långdistans i EM.
Och Lilian, hur ser du på henne?
– Hon gjorde lite småmisstag i helgen, på uttagningarna. Men tittar man på sprinten såg man att hon har väldigt hög kapacitet. Hon missade förstakontrollen men höll ihop det väldigt bra. Hon var uttagen som sprintlöpare till VM i Skottland förra året, och jag tror att hon har mer att plocka ut när det är dags för världscup och EM än hon visade i helgen. Lilian springer både medeldistans och sprint i världscupen och sprint i EM.
Vad har landslaget för mål i EM?
– Sex medaljer varav två guld, det står sedan länge i vår dokumentation. Men fokus ligger inte på att räkna medaljer utan på att vi ska göra bra förberedelser, pricka form och fokusera på lopp och genomförande. Då kommer resultaten komma.
Hur tänker du kring mixedsprintstafetten i EM?
– Vi får bara ställa upp med ett lag där, två killar och två tjejer. Men i världscupen före får vi ha tre lag, så där kommer vi testa lite. Om Martin blir uttagen till EM kommer det bli tävlingar fyra dagar i rad för honom, men han är genomtränad och återhämtar sig bra, så det fixar han i sådana fall.
Hur viktigt är ett bra EM-resultat om man vill springa VM?
– Ett riktigt bra EM-resultat är naturligtvis meriterande i uttagningen till VM, men viktigast är testtävlingarna veckorna efter EM. Det blir en sammanvägning, men det krävs riktigt bra resultat på EM för att det ska väga över på VM. Där har vi bara tre platser per distans, och det betyder att truppen blir ungefär hälften så stor som till EM. Jag räknar med 12–15 löpare i VM, och då blir det väldigt hård konkurrens om platserna.

På något lite lägre orienteringsnivå, och då framför allt på grund av att varken Filip eller Martin (som tillsammans vann nio av 13 deltävlingar i fjol) kom till start, avgjordes första deltävling i Milans poängtävling i går. KFUM Örebros Oskar Arlebo tog segern i längsta klassen, klubbkompisen Elsa Ekelin var bästa dam. Samma dag avgjordes den av Almby arrangerade labyrintorienteringen på Friends arena. Och redan dagen före avgjordes senaste deltävlingen i Örebro AIK:s prestigefyllda klubbmästerskap, över 1 500 meter frisim, med Mats Einarsson och Lisa Hjalmarsson som segrare.

I kväll avgjordes Örebro AIK halvmaraton (deltävling två i långloppscupen), och jag var på plats och filmade en mäktig spurtstrid om tredjeplatsen mellan Haben Kidane och Mattias Nätterlund om tredjeplatsen. Förhoppningsvis finns det på na.se om en liten stund.
Hälleforslöparen Kidane, 18, gjorde karriärens längsta lopp och spurtade ned Örebro AIK:s rutinerade Mattias Nätterlund i kampen på tiden 1.12.35.
– Jag kan inte beskriva det, helt fantastiskt. Att springa så långt kändes helt okej. Jag har hållit runt 3.27 per kilometer och det har gått bra. Jag var egentligen inte så intresserad av att spurta ned Mattias, målet var inte att slå honom. Men jag ville spurta bra, säger Kidane som har stora mål med säsongen.
– Framför allt friidrotts-SM i augusti och terräng-SM i höst. Jag vill ta en bra placering där. Jag tränar mest för 5 000 meter och sådana distanser. Fram till dess är det bara träning, jag tar alla tävlingar som träning.
Kidanes klubbkompis Abraham Adhanom krossade både banrekord och konkurrenter när han tog segern på 1.06.09 – femte snabbaste halvmaran av en svensk i år.
Mikaela Kemppi, 43, vann damklassen överlägset på 1.19.10, minuten över hennes eget banrekord och 2,5 minuter över personliga rekordet från Haag i mars.

Och efter att ha kraschat före och sedan startat men brutit Durango–Durango i går var Emilia Fahlin i dag tillbaka i sadeln och tog ännu en topp tio-plats (säsongens femte) i stenhårt motstånd i prologen till Emakumeen Bira. Jag skrev en artikel om det på na.se tidigare i kväll.

Josefin Tjernlund är senaste tillskottet i kategorin "landslagsorienterare från länet", även om hon inte kommer härifrån utan "bara" tävlar för en länsklubb.  Foto: Privat
Josefin Tjernlund är senaste tillskottet i kategorin ”landslagsorienterare från länet”, även om hon inte kommer härifrån utan ”bara” tävlar för en länsklubb. Foto: Privat

Tappade EM-medalj – med åtta sekunder: "Ett litet misstag"

Garphyttekillen Marcus Jansson, 23, som fortfarande tävlar för Garphyttans IF men numera bor och pluggar i Linköping, har onekligen tagit stora steg framåt till den här säsongen. Vid EM i mountainbikeorientering i maj i fjol hade han placeringsraden 34-35-78 över de individuella distanserna, var tia i stafetten och inte uttagen i mixedstafettlaget. När årets EM, som i princip bjuder lika tuff konkurrens som ett VM, inleddes i portugisiska Idanha-a-Nova på måndagen fick Jansson som ensam svensk herre köra mixedstafetten – och han var bara åtta sekunder från medalj.
Till saken hör förvisso att han blev lite av en syndabock också, då Cecilia Thomasson skickade ut honom som trean på fjärde och sista sträckan (åkarna kör två var) och Marcus själv körde upp sig till andraplatsen på den första av tre looper på sistasträckan. Det som sedan hände berättar han själv om i en artikel på Svenska orienteringsförbundets hemsida:
– Sedan gjorde jag ett litet misstag på mittslingan, då kom Finland ikapp och tjecken hade kort gaffling samtidigt som han körde riktigt bra så då smet han förbi. Vi (Marcus och finländaren Jussi Laurila) såg varandra hela vägen även om vi inte hade samma kontroller. Men vid näst sista kontrollen var han före mig in, och när jag stämplade fick han ett försprång som jag inte kunde hämta in på den korta sträcka som var kvar, säger Jansson till förbundet.
I mål var Laurila åtta sekunder före Jansson och knep bronset. Tjecken Jiri Hradil spurtade ifrån och var hela 42 sekunder före finländaren. I täten var Frankrike helt i särklass, vann med nästan två minuters marginal.
Jansson väljer dock att se det positiva i de stora framsteg han gjort, och ser med tillförsikt fram emot veckan som fortsätter med sprint i morgon, medeldistans på onsdag, långdistans på fredag och stafett på lördag.
–  Jag tycker att detta var ett positivt besked, det är klart att det är lite surt när det var så nära medalj. Men jag tycker att vi ska vara nöjda. För egen del var det en bra start på veckan, säger han till förbundets hemsida.
I ungdomsklassen, där mixedstafetten har inofficiell mästerskapsstatus, var Karlskogas Erica Olson, i par med Gustav Johnsson, aldrig nära att hota om pallplatserna. Till slut drygt sju minuter bakom, på sjätte plats.

 

Emilia Fahlins brittiska stall Wiggle-Honda har nu fått ut racerapporten från gårdagens världscuplopp, som alltså slutade med en andraplats för italienska spurtesset Elisa Longo-Borghini, och precis som jag misstänkte fanns en del smått lyriska ord om Fahlins insats (det brukar nämligen göra det, hon är en väldigt uppskattad hjälpryttare och det var inte för inte som sportdirektören ville ha med henne i laget trots sjukdomsbekymren som nu tvingar henne till ett längre uppehåll).
”Flera gånger hade Chloe Hosking och Emilia Fahlin täten i klungan uppför Manayuk wall (monsterbacken som passerades sex gånger med målet på toppen sista gången), och höll på så sätt sina lagkompisar i täten och borta från trubbel”, skriver teamet.
Longo-Borghini säger själv:
– Emilia lyckades få fram mig och Giorgia (Bronzini) i rätt position varenda gång före Manayunk wall, hon var verkligen stark.
Efter fullgjort jobb valde Fahlin att kliva av, med sjukdom i kroppen fanns ingen större anledning att kämpa på när dagsverket ändå var avslutat.
I dag åkte hela stallet vidare till Richmond för att inspektera höstens VM-banor.

 

Race for heroes har äntligen fått upp en resultatlista, där det visar sig att Danny Hallmén blev 19:e man till slut. Han ledde efter paddlingen (inget annat att vänta av en gammal landslagsman) och var i det läget nästan två minuter före Emil Dahlqvist som till slut tog hem segern. Men i cyklingen tappade Danny snudd på halvtimmen jämfört med Dahlkvist och över den avlsutande löpningen (med inslag av hinderbana) var han kvarten långsammare än segraren (och åtta-tio minuter långsammare än övriga täten). Dahlqvist vann på 3.51.14, över fem minuter före de båda andra som gick under fyra timmar. Danny i mål på 4.35 efter att ha fått två minuters tidstillägg (oklart för vad). Oklart också varför det inte blev något quadrathlon-VM för Danny i helgen, som han från början hade tänkt. Borde helt enkelt ta ett snack med honom, men i dag råkar jag vara ledig … (Tysken Thoralf Berg vann hur som helst långdistans-VM i quadrathlon före tjecken Leos Rousavy och spanjoren Enrique Peces).

 

Hittade för övrigt till slut tävlingen där Josefin Gerdevåg säsongsdebuterade på 1 500 meter i helgen. Vi snackar Sayo i Sollentuna, och Gerdevåg noterade 4.37.81 utan konkurrens. William Fransson vann herrarnas 1 500 på säsongsbästat 4.17.87.