Se världsmästarens iskalla (bokstavligen) simning i vak – och här föds en ny ultratrailstjärna

De tvingades ta hål på den första tunna isen och simma i vad som bokstavligen alltså var en vak på Södra Ånnabosjön. Men inget kunde stoppa entusiasterna i träningstävlingen Alla helgona swimrun för Heja Stina, som precis som förväntat blev en lika iskall tillställning som arrangemanget är hjärtevärmande. Och kanske extra så i det iskalla vädret. På plats i Ånnaboda fanns allt från swimrundebutanter till Noras Lotta Nilsson, som varit en pionjär inom sporten och vunnit två VM-titlar i par med dottern Bibben Nordblom (och därtill varit femma i sin åldersklass i ironman-VM på Hawaii). Det är henne, Lotta, ni ser på Lars Ersängs bild nedan (många fler av hans bilder finns i evenemangets facebookgrupp, och alla är fria att använda, skriver Lars). Någon resultatlista lär inte publiceras eftersom det i strikt mening inte rörde sig om någon tävling (och mer om evenemanget, plus bilder och tv, finns att se här, eftersom kollega Eva Ejdeholt var på plats).

Simmarna, här Lotta Nilsson, var tvungen att hålla sig i rännan som huggits upp mellan iskanten och bryggan.  Foto: Lars Ersäng
Simmarna, här Lotta Nilsson, var tvungen att hålla sig i rännan som huggits upp mellan iskanten och bryggan. Foto: Lars Ersäng

Redan i går, lördag, tog örebroaren Beata Falk en väldigt meriterande seger. Den förra elitorienteraren och juniorvärldsmästaren (som dominerade på juniorsidan i Sverige 2007–2009 och tog 14 JSM-medaljer varav åtta guld och som första årssenior 2010 tog två SM-silver innan hon la ned elitsatsningen; och som sedan dess verkar ha hunnit utbilda sig till läkare i Linköping och flyttat till Torsby, om det mina snabba googlingar ger vid handen stämmer) har hunnit bli 27 år och dyker förvisso fortfarande då och då upp i orienteringsresultatlistorna för sitt Hagaby, men i går handlade det om något helt annat: Kullamannen, en av Sveriges råaste ultratraillopp (och i sådana brukar orienterare hävda sig bra). Vi snackar 66 kilometer med runt 3 300 höjdmeter (höjdkurvan visar ett av tre varv …), och riktigt rå terräng (och rått väder, den här gången!) i nordvästra Skåne. Falk, som jag inte har några noteringar om från tidigare lopp av det här slaget, vann med över 20 minuters marginal närmast före Klåveröds Linda Bengtsson (och min löparvän från Örebro backyard ultra i somras, Karlskogalöparen Leonora Johnson, blev femma nästan två timmar bakom Beata). Otroligt imponerande, och man hoppas ju att det ger blodad tand. En ny svensk ultratrailstjärna kan vara född (vi har ju redan ett par i Emelie Forsberg och Ida Nilsson)! Resultatet hade räckt till en 13:e-plats av 127 (som gick i mål) i herrklassen, där Hallsbergssonen Emil Lauri blev tvåa, sex minuter bakom segraren Sebastian Ljungdahl. Många fina bilder från loppet finns i Helsingborgs Dagblads artiklar.

Visst passade regerande svenska mästaren Matthias Wengelin på att genrepa inför nästa helgs försvar av mästartröjan när Smécrossen, Eskilstunas egen cykelcrosstävling, avgjordes på lördagen. Någon resultatlista har jag inte lyckats hitta, men av facebookuppdateringar att döma verkar örebroaren ha brutit redan efter ett varv. Däremot verkar klubbkompisen Alexander Ehrlin (i Almby IK) ha tagit tredjeplatsen i juniorklassen.

Fahlin inför Kina: ”Åker dit och tränar på lagkörning och spurtuppdrag”

I morgon inleder Emilia Fahlin avslutningen på en hektisk vår som redan innehållit 24 tävlingsdagar, och som nu ska avrundas med ytterligare tre race i Kina. Tour of Chongming Island är ett tre dagar långt, i princip helt platt, etapplopp som allt som oftast brukar sluta med stora klungspurter. Inte direkt vad den OS-klara Örebrocyklisten har som specialitet. Det börjar med två vanliga linjeetapper, 140 respektive 113 kilometer långa, och avslutas med ett kriterium på 99 kilometer på söndag. Fahlin berättade lite om tankarna när jag pratade med henne i måndags.

– Det är en typisk klungspurttävling. Tre dagar klungspurt. Det brukar går fort, vara många attacker men alltid samla sig till kontrollerade spurter med de bästa lagen. För mig personligen ser jag mest fram emot att öva på att köra spurtuppdrag, att vara en del av spurttåget. Det lär inte bli jättemycket utrymme för att köra för framskjutna placeringar åt mig själv, det är inga favorittävlingar, inga finaler som passar mig. Så jag åker dit och tränar på lagkörning och spurtuppdrag, säger Fahlin till Konditionsbloggen.

Förutom Fahlin ställer hennes italienska stall Alé-Cipolliini upp med Marta Tagliaferro, Annalisa Cucinotta, Anna Trevisi, Ellen Skerritt och Martina Alzin. Teamchefen Fabiana Luperini hoppas på bra resultat i ett pressmeddelande: ”Det kommer vara många starka cyklister med i tävlingen i Kina, och det blir ett viktigt test för oss. Vi kommer jobba hårt, tjejerna är fokuserade och väldigt beslutsamma. Vi kommer att spela ut alla våra kort, inte bara i spurterna.”

 

På torsdagen inleddes elitserieavslutningen i orientering i Sandviken, och det har jag skrivit en del om här (Lilian Forsgren blev femma!). Marcus Jansson och Erica Olsson vann lika väntat som överlägset – båda med över tio minuter – sina respektive klasser när den första av fyra etapper av mountainbikeorienterarnas Tour de Stockholm avgjordes. Och på hemmaplan drog Närkekvartetten igång med långdistansen i Vretstorp, och karlskogingen Marie Pettersson, OK Djerf, fixade länsseger i damernas huvudklass (med över tre minuters marginal) medan Södertälje-Nykvarns Erik Liljequist vann herrklassen.

Själv gjorde jag lite oväntat säsongspremiär som löpare när jag kutade Grisrundan i Östansjö, en väldigt trevlig men lerig tävling på Tjurruset-tema, med tre långa avsnitt av lerigt bäckvadande och 70 procent obanad terräng. Det höll dock på att ta en ända med förskräckelse när jag, som taktiserade och försökte ligga i rygg hela tiden, tappade min gubbe och tvingades leta snitslar på egen hand. Tittade för mycket åt sidorna och sprang rakt in i ett träd, med en utstickande gren som stack sönder högerkinden med blodvite som följd. Får vara glad att pinnen inte stack ut ögat.
Kände redan på uppvärmningen att benen var skräp, och att jag därtill är helt ur form hjärt- och lungmässigt gjorde att det blev åtta väldigt långa kilometer, även om man tar den tuffa banan i beräkning.
Hallsbergssonen Emil Lauri, som fått det prestigefyllda priset ”årets talang” av sportjournalisternas klubb i Örebro län (alltså årets största talang alla sporter inräknade i Örebro län) och varit femma på junior-VM, vann överlägset, med nästan 4,5 minuters marginal. Korsade mållinjen på 37.17.
Jag? 28:a på 51.58, närmast bakom damsegraren Hanna Henriksen.

Emil Lauri i den första, långa bäcken. Flög fram, enligt uppgift.  Foto: Maria Åström
Emil Lauri i den första, långa bäcken. Flög fram, enligt uppgift. Foto: Maria Åström
Konditionsbloggaren behöver sjukvård efter målgång.  Foto: Maria Åström
Konditionsbloggaren behöver sjukvård efter målgång. Foto: Maria Åström