Fahlin fick formbesked – trots dubbla krascher i världstourpremiären

Emilia Fahlin fick ett nytt, tidigt formbesked när kroppen svarade precis som hon ville när hon jobbade för sina lagkompisar Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli i världstourpremiären Strade Bianche, med start och mål i Siena, Toscana, Italien, på förmiddagen. Fahlin var med i täten och bevakade utbrytning och ledde duon till rätt positioner i klungan ända fram till de tre avslutande grusvägspartierna 25 kilometer före mål. Då gick Örebrocyklisten själv, ganska odramatiskt, omkull efter en stor masskrasch framför. Problemet var bara att hon redan hade kraschat betydligt värre, åtta mil tidigare. Den gången i full fart i en sväng efter en lätt utförsbacke på ett av grusvägspartierna, när en cyklist framför gick omkull och Fahlin reflexreagerade, fick sladd och flög av själv.
Om det berättade hon när jag ringde upp henne efteråt för den här artikeln (där hon berättar själv). Första prognosen var god, hon hade mest bara skrapsår; men det fanns ett ”men” eftersom hon hade smärta i ena knäet, efter en smäll. Nästa tävling är tio dagar bort, och hon kommer helt enkelt få avvakta och se hur knäet känns.
I täten blev det en dramatisk uppgörelse tolv cyklister tog sig igenom det sista gruspartiet tillsammans, bland dem Cavalli och Uttrup Ludwig. Cavalli var väldigt aktiv och provade ett eget ryck under de sistsa tolv kilometerna in mot målet, men det var Elisa Longo Borghini och Chantal van den Broek-Blaak som till slut kom loss. De hade runt 30 sekunder till gruppen bakom (Cavalli hade återigen kommit loss och fanns mittemellan) vid kilometermärket, där en mäktig men kort klättring börjar (12,4 procent över 500 meter). Där ställde Blaak, som inte hade gjort något jobb fram till backen, av Longo Borghini. Regerande världs- och olympiamästaren Anna van der Breggen tog tredjeplatsen medan Cecilie Uttrup Ludwig till synes gav bort fjärdeplatsen till Annemiek van Vleuten. Cavalli blev åtta och teamets franska talang Évita Muzic bästa U23:a på 20:e plats. Av svenskor blev Lotto Soudals Hanna Nilsson 33:a (i en stor, utdragen andragrupp 2,5–3 minuter bakom) och Team DSM:s Wilma Olausson 69:a.
Fahlin hade kraschat sönder cykeln redan i första vurpan, och i andra fick sig även reservcykeln en rejäl kyss, vilket gjorde att hon inte kunde använda sina två lägsta växlar (vilket hon fick erfara genom att kedjan hoppade in i hjulet ett par gånger). Hon valde ändå att fullfölja, och kom över linjen i Siena som 74:a, 11.17 bakom. Men det säger förstås ingenting om någonting.
Härnäst väntar belgiska Nokere Koerse för Fahlin , onsdagen den 17 mars.

Allt du behöver veta inför världstourpremiären med Fahlin på lördag

På lördag är det äntligen dags för världstourpremiären i landsvägscykel, Strade Bianche, med Emilia Fahlin på startlinjen (precis som i förra helgens tävlingspremiär i en roll som ”road captain”, alltså ett sorts lagkapten och förste hjälpryttare åt danskan Cecilie Uttrup Ludwig som stallet ska försöka matcha fram till segern). Tyvärr verkar det som om Eurosport bara sänder sista knappa timmen av helgens tävling, från 12.30 (vilket sannolikt inte beror på tv-kanalen utan på att arrangören inte tillhandahåller mer tv-bilder än så), men man får glädja sig åt det lilla. Loppet startar 9.15 och målgång är beräknad till 13.15.
Även om man inte kan många ord italienska kan man lista ut att tävlingens namn betyder ”vita vägarna”, och det beror på att loppet i vissa partier går på ”vita” grusvägar, vilket bidragit till dess lite ikoniska status trots att det bara arrangerats sedan 2007 (sedan 2015 för damerna). Damernas tävling är i år 136 kilometer lång (det är småkuperat precis hela tiden men absolut inga våldsamma backar, men det är en intressant 12,4-procentsvägg mellan kilometermärket och 500-metersmärket, innan det bär utför mot mållinjen), har som vanligt start och mål i Siena (i Toscana i centrala Italien) och passerar åtta partier med de vita grusvägarna, det längsta nästan en mil men några väldigt korta. Förra året flyttades tävlingen från tidig mars till den 1 augusti, och då tvingades Fahlin bryta efter att ha kört slut på sig redan under första timmen i extremvärme. På lördag lär det inte bli några sådana problem, för prognosen säger tio–tolv plusgrader.
Kollar man på den absoluta toppen utgår Lizzie Deignan och Lotte Kopecky jämfört med förra lördagen medan Marianne Vos tillkommer och gör säsongsdebut. Därmed är åtta från världsrankningens topp tio på plats (regerande olympiska mästaren och världsmästaren Anna van der Breggen tog över förstaplatsen från Elisa Longo Borghini efter segern i Nieuwsblad).
FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope har 13 cyklister i truppen den här säsongen. Sex körde premiären, Omlopp Het Nieuwsblad, förra helgen (eller skulle kört, Brodie Chapman fick kasta in handduken på morgonen, magsjuk), och sex andra skulle ha kört GP Le Samyn i tisdags, men på grund av ett misstänkt positivt covid-19-test i laget (det framgick inte om det handlade om en ledare eller cyklist) så drog sig laget ur. Den 13:e, som ännu inte funnits med i någon trupp den här säsongen, är franska Évita Muzic som skapade rubriker när hon vann sista etappen på Giro d’Italia i fjol och därmed tog stallets första seger på världstouren någonsin. I truppen till världstourpremären ersätter hon landsmannen Eugénie Duval. Övriga fem i laget är samma som i lördags: Kaptenen Cecilie Uttrup Ludwig (som har den här tävlingen som ett av sina stora mål för våren), Fahlin, Marta Cavalli, Stine Borgli och Chapman. Fahlin kör med nummer 85 på ryggen, Uttrup Ludwig med 81.
Årets världstour skulle bestått av 24 deltävlingar, men två är redan inställda och tre uppskjutna på obestämd tid.
Efter Strade Bianche väntar minst tio dagars tävlingsuppehåll för Fahlin, som vid sidan om inledningen på säsongen håller på att flytta in i sin nya lya i Örebro. Nästa världstourtävling är Alfredo Binda i Italien den 21 mars.

Fahlin med karriärens bästa säsongsöppning – och Tjejvasan utan länsframgångar

Emilia Fahlin slog till med en riktig praktinsats i Omloop Het Nieuwsblad i dag, som såväl resultat- som prestationsmässigt var hennes bästa säsongspremiär i karriären. Hon fick uppdraget att se till att sätta lagkompisarna Cecilie Uttrup Ludwig (som var lagets bästa kort i dagens tävling) och Marta Cavalli (som var andrakortet) i bästa möjliga läge inför de två avslutande backarna, är allt skulle avgöras. Och med syra i de egna benen drog Fahlin fram danskan och italienskan till front i botten av Kapelmuur, där det blev hårdkörning i tät. Därmed var förstås Örebrocyklistens egna chanser körda – hon tävlade ju inte för sin egen del i dag – men hon tog sig ändå över de två sista backarna och rullade i mål som 23:a, knappt 2,5 minuter bakom regerande världsmästaren Anna van der Breggen som gick loss uppför den sista backen, Bosberg, och vann 23 sekunder före en grupp med 17 cyklister. Där tog Cavalli nionde- och Uttrup Ludwig 17:e-platserna. Jag pratade med Fahlin efter tävlingen för en artikel ni kan läsa här.
Härnäst väntar världstourpremiären, Strade Bianche, i Italien på lördag för Fahlin.

I Tjejvasan blev det inga stora framgångar för länet. Maria Gräfnings, dalaåkaren som tävlar för Karlslund, var den enda som hade potential att hänga på i det våldsamma tempo som genast trissades upp längst fram – och hon kom inte ens till start. Olivia Hansson blev därför bästa örebroare genom att vinna en spurtuppgörelse mellan sju åkare om 50:e-platsen, knappt åtta minuter bakom segrande Lina Korsgren. Garphyttansystrarna Anja och Ronja Andersdotter blev 65:a och 75:a, drygt elva respektive knappt 13 minuter bakom.
Av länsbördiga åkare var Karlskogafostrade Susanne Hedlund, nu i dalaklubben Bjursås IK, bäst med en 45:e-plats, drygt en minut före Hansson.

Här är allt du behöver veta inför Emilia Fahlins premiär på lördag – som sportdirektörens höga mål: ”Vinna ett maximalt antal tävlingar”

I går släppte arrangörerna de preliminära laguppställningarna inför lördagens stora cykelpremiär, belgiska halvklassikern Omloop Het Nieuwsblad, och i dag bekräftade Emilia Fahlins franska stall FDJ-Nouvelle Aquitaine–Futuroscope sitt lag: Fahlin och danska stjärnan Cecilie Uttrup Ludwig, som delade på kaptensskapet i fjol, ihop med norska Stine Borgli, 22-åriga italienska nyförvärvet Marta Cavalli, australiska Brodie Chapman och franska Eugénie Duval.
Det är danskan som man kör för under de första tävlingarna, om man ska tolka sportdirektören Stephen Delcourts i det pressmeddelande han skickade ut på onsdagen: ”Förra året vann Évita Muzic (som står över helgens tävling och i stället kör GP Samyn på tisdag med fem andra lagmedlemmar) teamet första världstourseger i Giro Rosa. Vi tar med oss självförtroendet från den segern och bygger vidare som ett enat lag och med en helhjärtad support för Cecilie Uttrup Ludwig.”
Omloop Het Nieuwsblad är första gången någonsin som stallet kommer till start med ett sexmannalag med sex olika nationaliteter, skriver Delcourt. ”Det här kommer vara väldigt mycket nerver i den här tävlingen. Alla kommer vilja visa upp sig, för resten av kalendern är väldigt osäker (med tanke på coronasituationen)”, fortsätter han vidare, och: ”Vi kommer dels att använda loppet för att förbereda oss för Strade (Bianche, välrdstourpremiären nästa helg) och dels jobba hårt tillsammans med målsättningen att vara med längst fram.”
Delcourt nämner Strade Bianche, La Flèche Wallonne, Flandern runt, Paris–Roubaix, franska mästerskapen (laget har sju franska cyklister) och La Course som årets huvudmål och skriver att ”målet är att vinna ett maximalt antal tävlingar”.
Eftersom säsongen är så osäker vill ingen missa inledningen, så nästan alla världens toppåkare finns med i startlistan. Regerande världsmästaren Anna van der Breggen finns med, liksom världsrankningsettan Elisa Longo Borghini, tvåfaldiga världsmästaren Annemiek van Vleuten, och namn som Lisa Brennauer, Lizzie Deignan, Lotte Kopecky, Ellen van Dijk och Katarzyna Niewiadoma. Den enda topp tio-åkaren som saknas är 14-faldiga VM- och OS-guldmedaljören Marianne Vos, som precis som vanligt kört cykelcross i vinter (tolva på VM) och därför skjuter lite på landsvägspremiären.
Banan är hemlig, eftersom man vill undvika publiksamlingar (de belgiska covidreglerna säger att publiken inte får stå vid start, i mål, i backar eller längs kullerstenspartier, och på övriga delar maximalt vara fyra i grupp), men herrarnas bana har läckt ut, och den är i princip oförändrad jämfört med fjolåret. Om samma gäller damerna ser banan ut så här, med start i Gent, mål i Ninove och nio kullerstensavsnitt och tio backar (där den näst sista är superklassiska Muur Kapelmuur, där det är kullersten i själva backen). Någon liten ändring bör dock bara gjord, för den officiella distansen har ökat från 122,9 kilometer i fjol till 124,4 i år.
Tävlingen sänds i Eurosport (förmodligen bara i deras playtjänst), men damerna visas först efter att herrarna gått i mål (preliminär sändningsstart 16.37 av damtävlingen), vilket innebär att man nog bara hinner se sista fjärdedelen.
Inför premiären tog jag ett längre snack med Fahlin i måndags, och det har genererat tre artiklar. Den första gick ut i morse (den handlar om hennes arbete med värmeanpassning inför OS), och den andra kommer i morgon bitti (den handlar om hur hon ser på året och framtiden). Den tredje handlar om hur hon ska göra för att blidka SOK:s krav och bli OS-uttagen, den publiceras förmodligen på fredag.

Johansson missade SM-semi i upploppssvängen, Högberg har problem med en fot, Fahlins säsongspremiär inställd och Röjler på plats i Heerenveen …

Zinkgruvans Markus Johansson var ju den länsåkare man hade störst förväntningar på inför dagens klassiska sprint i skid-SM i Borås, och han motsvarade dem så till vida att han var sjätte snabbast av alla i kvalet och skaffade sig en fin position bakom rutinerade hemmaåkaren Karl-Johan Westberg i sin kvartsfinal. Men precis inför den sista, viktiga kurvan in på upploppet lyckades IFK Moras Gustav Eriksson kliva in och ta innern, och då tappade Johansson momentum inför spurten där han blev slagen med 28 hundradelar. Någon lucky loser-tid var det aldrig nära att räcka till eftersom kvartsfinalen var den klart långsammaste (Johansson fick därtill en skriftlig varning för något skejtskär). Johansson blev därmed 13:e i resultatlistan (bäste åkare att missa semifinalerna) medan både Westberg (fyra) och Eriksson (sexa) tog sig till finalen som Bores Anton Persson vann.
Johansson blev därmed 13:e i resultatlistan (bäste åkare att missa semifinalerna) medan både Westberg (fyra) och Eriksson (sexa) tog sig till finalen som Bores Anton Persson vann.
Även Garphyttans Marcus Lennartsson tog sig vidare från kvalet, som 19:e man, men han gick sig stum i backen, kom långt efter och slutade distanserat sist i sin kvartsfinal, 27:a totalt. Karlskogafostrade junioren Ludvig Berg slutade 44:a i kvalet, 3,3 sekunder från att ta sig vidare till kvartsfinalerna.
I morgon väntar en tremil i klassisk stil med masstart, som fått ny starttid 9.10 på grund av skidskytte- och alpin-VM. Axel Ekström, fyra i tisdagens 15-kilometerslopp, har nummer fem på bröstet, Filip Danielsson 13, Adam Gillman 31, Lucas Lennartsson 32 och Markus Johansson 48.

I går avslöjade Rebecca Högberg på instagram vad som egentligen hände när hon avbröt lördagens 800-meterslopp i Göteborg: Det är en sena under högerfoten som strulat under några veckors tid, en smärta som till slut var ospringbar: ”Jag [fick] bryta efter 550 meter då foten gjorde för ont och det högg under flera gånger så jag inte kunde springa ordentligt”, berättar hon och fortsätter: ”Det är ju fan att man inte kan få köra på som man vill bara. Jag vet att jag är i bra form (det visade förra måndagens testlopp) så nu är det bara att göra allt för att foten ska läka snabbt då inomhus-EM fortfarande är i sikte. Jag kan kvala dit!” Kvalperioden pågår till den 24 februari, så Högberg har ytterligare ett par veckor på sig att kurera foten och prestera 2.05,5. Utomhus gjorde hon 2.05,63 i somras.

En något äldre nyhet, som jag snubblade över först i dag: Emilia Fahlins tilltänkta säsongspremiär, spanska fyradagarstävlingen Setmana ciclista Valenciana, som skulle körts 18–21 februari, är inställd (eller möjligen uppskjuten, arrangörerna har ansökt om nya tävlingsdatum i maj). Fahlins andra tänkta tävling var världstourpremiären Strade Bianche den 6 mars, men det återstår att se dels om den blir av (andra världstourtävlingen, Ronde van Drenthe, är redan struken), dels om Fahlin i sådana fall försöker hitta ett annat genrep före.

I morgon inleds skridsko-VM i Heerenveen med 5 000 meter för Nils van der Poel (10 000 meter, där han har allra störst möjligheter till medalj, går på söndag). Trollhätteskrinnaren tränas ju sedan några år av örebroaren och trefaldige olympiern Johan Röjler, som nu är på plats nere i Nederländerna för att coacha van der Poel under mästerskapet. Tidigare i dag publicerade Svenska skridskoförbundet en intervju med Röjler, på videolänk, som jag rekommenderar!

Rekordtidigt Vårruset i Örebro 2021 – om pandemin tillåter (och Fahlin bekräftar att säsongen är över: ”Ett gemensamt beslut”)

Vårruset kommer, om pandemin tillåter, att arrangeras rekordtidigt i Örebro 2021. Tävlingen brukar alltid arrangeras under andra halvan av maj, men när nu sanktionsansökan för nästa års lopp lämnats in har arrangörerna (en central kommitté med lokal hjälp från KFUM Örebro) valt torsdagen den 6 maj som datum. Gubbracet, KFUM Örebros egen tävling på samma bana som till skillnad från Vårruset riktar sig till män, kommer att gå dagen innan, onsdagen den 5 maj (det har alternerats lite under åren, med Vårruset eller Gubbracet/Grabbhalvan dagen före den andra, och även veckodagarna har skiljt sig åt – det är Vårruset centralt som styr mycket av det där).
När jag för en vecka sedan gick igenom de dittills inkomna sanktionsansökningarna fanns bara fem lopp i kalendern (Startmilen, Vintrosaloppet, Svartåloppet, Blodomloppet och Hostruset) – nu har ytterligare 13 tillkommit. Örebro AIK halvmaraton kör som vanligt onsdagen, elva dagar efter Startmilen (i det här fallet den 21 april) och Kumla stadslopp den sista lördagen i april (24 april). Spartacusstafetten återuppstår efter ett år i träda (ej på grund av coronapandemin) och avgörs söndagen den 16 maj medan Hälleforsterrängen tar ett rejält skutt åt andra hållet (jämfört med Vårruset) och landar lördagen den 29 maj. Lindesjönloppet avgörs som vanligt på nationaldagen (tisdagen den 6 juni) och dubbelarrangemanget Semesterhalvamaran/Sommarmilen den tredje lördagen i juli (den 17 juli). Stripastafetten är planerad till lördagen den 7 augusti, Östansjöloppet går tre veckor senare (den 28 augusti), Åstadsloppet andra lördagen i oktober (den 9 oktober) och Kilsbergsleden på den avslutande lördagen på höstlovet (den 6 november).
På orienteringssidan finns än så länge i kalendern för 201 Tisarträffen 8–9 maj, Närkekvartetten 13–16 maj (Kristi himmelsfärd), och skogs-DM-tävlingarna (medel- och långdistans i Lindesberg 4–5 september, natt i Garphyttan 10 september och stafett i Tisarens regi 12 september).

I dag hade Emilia Fahlin ett nytt hjälpryttaruppdrag när Brugge–De Panne avgjordes i Belgien. Uppdraget var att hjälpa fram Eugénie Duval till slutet av tävlingen, och hon fick också med sig Clara Copponi till den 24 cyklister starka klunga som gjorde upp om det i slutet. Efter allt jobb med att ta vind, positionera lagkompisar och kontra attacker orkade Fahlin själv inte gå med i tätgruppen när den stora klungan sprack upp i kantvinden med 18 kilometer kvar, och hon rullade i mål i en större klunga drygt 1,5 minuter bakom segrande Lorena Wiebes (Jolien D’Hoore var först i mål men blev deklasserad efter en trängning på upploppet; Duval gav vad hon hade i spurten och nådde en tiondeplats, Copponi blev 13:e).
Jag pratade med Fahlin efteråt för en artikel ni kan läsa här, men i det läget hade hon och teamet inte fattat det slutgiltiga beslutet som kommunicerades i ett pressmeddelande från Vårgårda CK senare under kvällen: Tisdagens tävling blev säsongens sista för Fahlin, hon står över både Bretagne tour 28 oktober–1 november och Madrid challenge 6–8 november.
– Vi har tagit ett gemensamt beslut att jag åker hem till Sverige och börjar ladda om inför nästa år i stället för att köra några fler tävlingar. Nu behöver jag komma till ro och bygga för nästa år. Jag vet att jag har kapacitet att vara med där framme när allt stämmer, säger Fahlin i pressmeddelandet.
Fahlins 14:e säsong som proffs har varit strulig, med coronapandemi, skadekänningar och bruten hand. Hon hann bra med 17 tävlingar, men fick i varje fall med sig ett SM-silver och, framför allt, en topp åtta-placering på världstouren genom sjundeplatsen i La Course – vilket bör uppfylla SOK:s kriterium för OS-deltagande nästa år. Fahlin har kontrakt med FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope över 2022.

Fahlin tog hjälpryttarrollen i Flandern runt: ”Hundra procent fokus på den uppgiften” (och Johnsson slog inofficiellt distriktsrekord i backyardlöpning)

I dag avgjordes Flandern runt, och Emilia Fahlin hade som väntat en hjälpryttarroll åt danska lagkompisen Cecilie Uttrup Ludwig, som var trea i klassikertävlingen i fjol (då hon tävlade för Bigla). Jag kollade Eurosports sändning, men det var svårt att se exakt när Fahlin åkte av klungan (jag skulle tippa att det skedde Kruisburg-Hotond med knappt tre mil kvar, men jag låter det vara osagt). Det var hur som helst där som Chantal van der Broek-Blaak kom loss i tät, och därifrån lyckades hon hålla undan till seger med 61 sekunders marginal till teamkompisen Amy Pieters, som vann spurten om andraplatsen i den klunga som misslyckades med att jaga ikapp segraren. Uttrup Ludwig fanns med där, men hamnade fel i position på upploppet, fastnade ute vid kravallstaktetet och fick slå av på takten och rullade in som sist i den gruppen och 16:e i loppet. Nästa grupp (däremellan fanns tre cyklister i ett ingemansland) var sex minuter bakom täten medan Fahlin tog mål med en grupp tio minuter bakom (på 76:e plats, men det är ju av akademiskt intresse när man arbetar åt någon annan).
– Jag hade hundra procent fokus på den uppgiften och jag tycker ändå att den var godkänd. Sedan känner jag ju att min nivå inte är den ska vara men det är bara att acceptera med skador och allt som varit den senaste tiden, säger Fahlin i ett pressmeddelande från Vårgårda CK (som bevakar de svenska proffsen).
Fahlin finns alltjämt med i laguppställningen tisdagens världstourlopp Brugge–De Panne, som Uttrup Ludwig står över. Därmed skulle Fahlin, i normala fall, vara FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscopes starkaste namn, men i nuvarande form (efter sensommarens skadekänningar och den nyopererade, brutna handen) får vi se vem de kommer satsa på.
Med nuvarande pandemiutveckling är allt förstås mycket osäkert, men i kalendern finns därefter tredagarstävlingen Madrid challenge som avslutning på världstoursäsongen (6–8 november) och dessförinnan franska Bertagne tour 28 oktober–1 november) på lägre internationell nivå, dit Uttrup Ludwig är preliminäranmäld i FDJ:s ännu inte fulltaliga lag.

Årets VM i backyard ultra pågår för fullt, men länets hopp Leonora Johnsson tvingades kliva av nu vid 22-tiden, efter att ha avverkat 32 varv (214,5 kilometer). Med det delade hon sjundeplatsen, av 15 startande (som näst bästa dam, men det finns inga könsklasser i backyardlöpning), i Sveriges tävling (som pågår för fullt uppe i Älvdalen) och, om jag läser rätt i de något haltande liveresultaten så blev det en 82:a-plats av 300 startande i världen, varav plats 17 av 69 kvinnor (om man hade räknat dem för sig. Leonora var dessutom bäst av alla i världen under 25 år (och, tror jag, trea av dem under 30). Jag är också ganska säker på att ingen länslöpare tidigare klarat 32 varv i en backyardtävling, så ett inofficiellt distriktsrekord lär vi kunna räkna in (totalt, för både herrar och damer). Det dröjer nog ytterligare minst ett dygn innan det koras en världsmästare, för många vill fortsätta länge. Sex svenska löpare gav sig ut på 34:e varvet nu vid 23.

Tisaren kunde inte försvara SM-medaljen (bildextra från sprintstafetten!) – Fahlin i hjälpryttarroll i Gent–Wevelgem

Förra året tog Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren silver på sprintstafett-SM, men när årets tävling avgjordes i området runt Sörbyvallen i Örebro på söndagen lyckades det till hälften nya Tisarenlaget inte försvara pallplatsen.
Ellinor Tjernlund, som kom in i laget när stjärnan Lilian Forsgren kastade in handduken på fredagen (på grund av ett infekterat sår som gjorde ena foten obrukbar), gjorde förvisso en stark förstasträcka och växlade som fyra, bara elva sekunder från tät (och 46 före Stora Tuna, som sedermera vann). Men 18-årige Valter Pettersson, som tog SM-guld i H18 i lördagens individuella sprint, var något nummer för liten mot den absoluta Sverigeeliten och tappade 1,5 minuter på sin sträcka (Daniel Attås, som Pettersson ersatte i förstalaget, hade 55 sekunder bättre löptid för Tisarens andralag på samma sträcka). Pettersson skickade ut Oskar Andrén som 14:e lag, och han sprang upp Tisaren till sjunde plats via en fin sträcka där han bara tappade 30 sekunder mot Gustav Bergman. Ankaret Josefin Tjernlund tappade en placering på sista, och i mål var Tisaren åtta, 2.23 bakom Tove Alexandersson som sprang hem guldet åt Stora Tuna.
Gustav Hindér stämplade fel för Tisarens andralag, på tredjesträckan, och Karin Lindgren gjorde detsamma för KFUM Örebros lag i B-finalen (Jonatan Gustafsson och Melker Forsberg hade båda näst bästa löptid på sina sträckor där).
Jag var på plats på tävlingen och snackade med Valter och Josefin för en text som ni kan läsa här. Pettersson funderade på att springa långa terräng-DM (hemma i Åsbro på lördag) och/eller terräng-SM medan Josefin hoppades att Euromeeting kommer bli av och att hon i sådana fall får en plats i den svenska truppen.

Ellinor Tjernlund gjorde en finfin insats på förstasträckan för Tisaren och skickade ut Valter Pettersson som fyra. Foto: Jonas Brännmyr
Andrea Svensson sprang förstasträckan för Tisarens andralag. Foto: Jonas Brännmyr
Blott 18-årige Valter Pettersson tog plats i Tisarens förstalag för första gången på en SM-stafett men kände själv att han inte hade fart för att utmana Sverigeeliten. Än. Foto: Jonas Brännmyr
Daniel Attås var petad ur Tisarens förstalag, men sprang i B-laget och var 55 sekunder snabbare än ersättare på samma sträcka. Foto: Jonas Brännmyr
Oskar Andrén, som bor i Norge men som rest hem för sprint-SM, sprang upp Tisaren till en sjundeplats med en bra tredjesträcka. Lördagen blev inte lika kul för Andrén, som hade strul med stämplingspinnen i kvalet och missade A-finalen (han tog revansch med seger i B-finalen). Foto: Jonas Brännmyr
Gustav Hindér stämplade fel på tredjesträckan, så Tisarens andralag blev diskat. Foto: Jonas Brännmyr
Oskar Andrén skickar ut Josefin Tjernlund på sistasträckan. Foto: Jonas Brännmyr
Lovisa Persson sprang fjärdesträckan i B-laget. Foto: Jonas Brännmyr

Nere i Belgien hade Emilia Fahlin en hjälpryttarroll i världstourcomebacken efter handskadan, men ingen i FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope hade tillräckligt bra ben för att gå med tätklungan i stenhårda Gent–Wevelgem. Över de mest tuffa sektionerna på banan utkristalliserades en tätgrupp med en handfull riktigt starka namn (Jolien D’Hoore, Lotte Kpecky, Lisa Brennauer, Lizzie Deignan …) och de höll undan till mål där D’Hoore spurtade starkt till en hemmaseger. FDJ:s norska löfte Stine Borgli fanns med i en lite större klunga därbakom, som nästa kom ikapp. Fahlin fanns i tredjeklungan, knappt fyra minuter bakom, och klockades som 43:a i mål (i samma grupp fanns 19-åriga Julia Borgström från Skanör, som gör sin första säsong som proffs).
På söndag väntar Flandern runt för Fahlin, en tävling som är minst lika hård men som brukar vara en av hennes favoriter under vårsäsongen (nu är den på grund av coronaskäl flyttad till hösten).

Emilia Fahlin tog sensationell femteplats i belgiskt storlopp: ”Lite förvånad och jäkligt nöjd” (Och Jonathan Ahlsson vann

Emilia Fahlin inte bara körde sin internationella comeback efter handfrakturen i dag – hon körde rentav hem en sensationell femteplats före en hel mängd meriterade namn i Brabantse Pijl. Mitchelton-Scotts Grace Brown, Australien, kom iväg med två mil kvar och Team Sunweb-duon Liane Lippert och Floortje Mackaij kom iväg efter henne i en brant backe med milen kvar, men i klungan som bildades där bakom, med 24 cyklister, spurtade Fahlin in andraplatsen (som femma totalt alltså) bakom Lotte Kopecky. Det var över all förväntan i en tävling där Örebrocyklisten egentligen skulle hjälpa fram Eugénie Duval i finalen, och under de tolv bitvis rätt tuffa milen gjorde en hel del jobb i tät av klungan för att kontrollera skeendet. Men Duval fick problem med cykeln, och då fick Fahlin axla spurtrollen – och gjorde en brutalt bra avslutning med tanke på förutsättningarna, både i tävlingen och i att hon kastade gipset först för sju dagar sedan.
Jag pratade med Fahlin i eftermiddags, för den här artikeln. Där säger hon att hon är ”lite förvånad och jäkligt nöjd” över resultatet, och hon lät lätt överväldigad på rösten.
Härnäst väntar Gent–Wevelgem på söndag och Flandern runt söndagen därpå, båda på världstouren.

Apropå cykel finns det ytterligare en sak att notera från helgens SM i Tierp, där Kumlasonen Jacob Ahlsson körde hem Mästerskapskedjan, ett pris som instiftades redan 1950 och som går till den svenska mästare, i linjeloppet eller tempolopp, som är bäst i den andra disciplinen. Eftersom Ahlsson, som vann tempo-SM i somras, blev 22:a på linjeloppet i söndags samtidigt som vinnaren där – Kim Magnusson – inte startade i tempot så fick Ahlsson kedjan i år.

Emilia Fahlin tog bragdartat SM-silver med nya specialskyddet – kör i Belgien på tisdag: ”Bättre än jag realistiskt sett kunde förvänta mig”

Även om Emilia Fahlin ”bara” tog silver när landsvägs-SM avgjordes på den platta varvbanan på Tierp arena i går så var det både bragd- och guldstämpel på en medaljen. Det hade inte ens gått tre veckors sedan hon bröt ett ben  i högerhanden, bara 15 dagar sedan hon opererades och bara tre dagar sedan hon kastade gipset. Hon fick ta ett stort ansvar när Carin Winell, CK Hymer, var i utbrytning mot slutet och återigen när Alexandra Nessmar, Team Ormsalva, attackerade precis när Winell hämtades in och farten avstannade, bara någon kilometer före mål. Och sedan gick Fahlin upp i tät med en riktig rackarrökare till långspurt där ingen utom Nathalie Eklund, Stockholm CK, kunde följa. Men Eklund inte bara följde, utan vek ut ett 50-tal meter före mål och passerade med en cykellängd. Övriga två sekunder bakom. Matilda Frantzich, CK Ringen, tog ronset.
”SM är alltid ett speciellt lopp, och det här året extra mycket så för min egen del. Jag fick modifiera taktiken utifrån hur vad handen klarade och i slutet testade jag en längre sprint på det knixiga partiet in mot upploppet utan att lyckas hålla undan till linjen. Målet inför tävlingen var bara att se vad kroppen klarade av med tanke på att jag opererade handen för två veckor sedan, och det gick bättre än jag realistiskt sett kunde förvänta mig”, skriver Fahlin på Instagram.
Specialskyddet fungerade så bra för Fahlin att hon redan på onsdag kommer göra internationell comeback i belgiska Brabantse Pijl, en tävling på den tredje nivån inom proffscyklingen (UCI 1.1). Det ör bra startfält med bland andra Ellen van Dijk, Trixi Worrack, Chloe Hosking och Marta Bastianelli anmälda.
I dag avgjordes herrseniorernas lopp på samma bana (men över 25 varv i stället för 15, och där vann Kim Magnusson, CK HVR16 närmast före Gånghester CK-bröderna (som startat klubben!) Jacob och Lucas Eriksson. Garphyttesonen Marcus Jansson, som tävlar för CK Hymer, blev bäste länscyklist på 19:e plats, drygt en halvminut bakom, medan Kumlakillen Jacob Ahlsson, den svenske tempomästaren som tävlar för Motala AIF och Örebrocyklisternas Albin Stålberg blev 22:a respektive 23:a (åtta och nia av U23:orna, ytterligare en minut efter. Axel Lindh (örebroare som tävlar för Team Ormsalva) 37:a. Herrjuniorerna körde i går, och där blev Örebrocyklisternas Jonathan Ahlsson och Harald Stålberg elva respektive 19:e. Ahlsson var med i 16-mannaklungan in mot mål (juniorlandslagskollegan Edvin Lovidius, Södertälje CK, vann) med Stålberg var ett par minuter efter.

Resten av allt det göttiga som hände i helgen (alla löpartävlingar!) får ni vänta på till i morgon, för nu går ögonen i kors efter en natt utan sömn. So long!