Rekordtidigt Vårruset i Örebro 2021 – om pandemin tillåter (och Fahlin bekräftar att säsongen är över: ”Ett gemensamt beslut”)

Vårruset kommer, om pandemin tillåter, att arrangeras rekordtidigt i Örebro 2021. Tävlingen brukar alltid arrangeras under andra halvan av maj, men när nu sanktionsansökan för nästa års lopp lämnats in har arrangörerna (en central kommitté med lokal hjälp från KFUM Örebro) valt torsdagen den 6 maj som datum. Gubbracet, KFUM Örebros egen tävling på samma bana som till skillnad från Vårruset riktar sig till män, kommer att gå dagen innan, onsdagen den 5 maj (det har alternerats lite under åren, med Vårruset eller Gubbracet/Grabbhalvan dagen före den andra, och även veckodagarna har skiljt sig åt – det är Vårruset centralt som styr mycket av det där).
När jag för en vecka sedan gick igenom de dittills inkomna sanktionsansökningarna fanns bara fem lopp i kalendern (Startmilen, Vintrosaloppet, Svartåloppet, Blodomloppet och Hostruset) – nu har ytterligare 13 tillkommit. Örebro AIK halvmaraton kör som vanligt onsdagen, elva dagar efter Startmilen (i det här fallet den 21 april) och Kumla stadslopp den sista lördagen i april (24 april). Spartacusstafetten återuppstår efter ett år i träda (ej på grund av coronapandemin) och avgörs söndagen den 16 maj medan Hälleforsterrängen tar ett rejält skutt åt andra hållet (jämfört med Vårruset) och landar lördagen den 29 maj. Lindesjönloppet avgörs som vanligt på nationaldagen (tisdagen den 6 juni) och dubbelarrangemanget Semesterhalvamaran/Sommarmilen den tredje lördagen i juli (den 17 juli). Stripastafetten är planerad till lördagen den 7 augusti, Östansjöloppet går tre veckor senare (den 28 augusti), Åstadsloppet andra lördagen i oktober (den 9 oktober) och Kilsbergsleden på den avslutande lördagen på höstlovet (den 6 november).
På orienteringssidan finns än så länge i kalendern för 201 Tisarträffen 8–9 maj, Närkekvartetten 13–16 maj (Kristi himmelsfärd), och skogs-DM-tävlingarna (medel- och långdistans i Lindesberg 4–5 september, natt i Garphyttan 10 september och stafett i Tisarens regi 12 september).

I dag hade Emilia Fahlin ett nytt hjälpryttaruppdrag när Brugge–De Panne avgjordes i Belgien. Uppdraget var att hjälpa fram Eugénie Duval till slutet av tävlingen, och hon fick också med sig Clara Copponi till den 24 cyklister starka klunga som gjorde upp om det i slutet. Efter allt jobb med att ta vind, positionera lagkompisar och kontra attacker orkade Fahlin själv inte gå med i tätgruppen när den stora klungan sprack upp i kantvinden med 18 kilometer kvar, och hon rullade i mål i en större klunga drygt 1,5 minuter bakom segrande Lorena Wiebes (Jolien D’Hoore var först i mål men blev deklasserad efter en trängning på upploppet; Duval gav vad hon hade i spurten och nådde en tiondeplats, Copponi blev 13:e).
Jag pratade med Fahlin efteråt för en artikel ni kan läsa här, men i det läget hade hon och teamet inte fattat det slutgiltiga beslutet som kommunicerades i ett pressmeddelande från Vårgårda CK senare under kvällen: Tisdagens tävling blev säsongens sista för Fahlin, hon står över både Bretagne tour 28 oktober–1 november och Madrid challenge 6–8 november.
– Vi har tagit ett gemensamt beslut att jag åker hem till Sverige och börjar ladda om inför nästa år i stället för att köra några fler tävlingar. Nu behöver jag komma till ro och bygga för nästa år. Jag vet att jag har kapacitet att vara med där framme när allt stämmer, säger Fahlin i pressmeddelandet.
Fahlins 14:e säsong som proffs har varit strulig, med coronapandemi, skadekänningar och bruten hand. Hon hann bra med 17 tävlingar, men fick i varje fall med sig ett SM-silver och, framför allt, en topp åtta-placering på världstouren genom sjundeplatsen i La Course – vilket bör uppfylla SOK:s kriterium för OS-deltagande nästa år. Fahlin har kontrakt med FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope över 2022.

Fahlin tog hjälpryttarrollen i Flandern runt: ”Hundra procent fokus på den uppgiften” (och Johnsson slog inofficiellt distriktsrekord i backyardlöpning)

I dag avgjordes Flandern runt, och Emilia Fahlin hade som väntat en hjälpryttarroll åt danska lagkompisen Cecilie Uttrup Ludwig, som var trea i klassikertävlingen i fjol (då hon tävlade för Bigla). Jag kollade Eurosports sändning, men det var svårt att se exakt när Fahlin åkte av klungan (jag skulle tippa att det skedde Kruisburg-Hotond med knappt tre mil kvar, men jag låter det vara osagt). Det var hur som helst där som Chantal van der Broek-Blaak kom loss i tät, och därifrån lyckades hon hålla undan till seger med 61 sekunders marginal till teamkompisen Amy Pieters, som vann spurten om andraplatsen i den klunga som misslyckades med att jaga ikapp segraren. Uttrup Ludwig fanns med där, men hamnade fel i position på upploppet, fastnade ute vid kravallstaktetet och fick slå av på takten och rullade in som sist i den gruppen och 16:e i loppet. Nästa grupp (däremellan fanns tre cyklister i ett ingemansland) var sex minuter bakom täten medan Fahlin tog mål med en grupp tio minuter bakom (på 76:e plats, men det är ju av akademiskt intresse när man arbetar åt någon annan).
– Jag hade hundra procent fokus på den uppgiften och jag tycker ändå att den var godkänd. Sedan känner jag ju att min nivå inte är den ska vara men det är bara att acceptera med skador och allt som varit den senaste tiden, säger Fahlin i ett pressmeddelande från Vårgårda CK (som bevakar de svenska proffsen).
Fahlin finns alltjämt med i laguppställningen tisdagens världstourlopp Brugge–De Panne, som Uttrup Ludwig står över. Därmed skulle Fahlin, i normala fall, vara FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscopes starkaste namn, men i nuvarande form (efter sensommarens skadekänningar och den nyopererade, brutna handen) får vi se vem de kommer satsa på.
Med nuvarande pandemiutveckling är allt förstås mycket osäkert, men i kalendern finns därefter tredagarstävlingen Madrid challenge som avslutning på världstoursäsongen (6–8 november) och dessförinnan franska Bertagne tour 28 oktober–1 november) på lägre internationell nivå, dit Uttrup Ludwig är preliminäranmäld i FDJ:s ännu inte fulltaliga lag.

Årets VM i backyard ultra pågår för fullt, men länets hopp Leonora Johnsson tvingades kliva av nu vid 22-tiden, efter att ha avverkat 32 varv (214,5 kilometer). Med det delade hon sjundeplatsen, av 15 startande (som näst bästa dam, men det finns inga könsklasser i backyardlöpning), i Sveriges tävling (som pågår för fullt uppe i Älvdalen) och, om jag läser rätt i de något haltande liveresultaten så blev det en 82:a-plats av 300 startande i världen, varav plats 17 av 69 kvinnor (om man hade räknat dem för sig. Leonora var dessutom bäst av alla i världen under 25 år (och, tror jag, trea av dem under 30). Jag är också ganska säker på att ingen länslöpare tidigare klarat 32 varv i en backyardtävling, så ett inofficiellt distriktsrekord lär vi kunna räkna in (totalt, för både herrar och damer). Det dröjer nog ytterligare minst ett dygn innan det koras en världsmästare, för många vill fortsätta länge. Sex svenska löpare gav sig ut på 34:e varvet nu vid 23.

Tisaren kunde inte försvara SM-medaljen (bildextra från sprintstafetten!) – Fahlin i hjälpryttarroll i Gent–Wevelgem

Förra året tog Hallsbergs- och Kumlaklubben OK Tisaren silver på sprintstafett-SM, men när årets tävling avgjordes i området runt Sörbyvallen i Örebro på söndagen lyckades det till hälften nya Tisarenlaget inte försvara pallplatsen.
Ellinor Tjernlund, som kom in i laget när stjärnan Lilian Forsgren kastade in handduken på fredagen (på grund av ett infekterat sår som gjorde ena foten obrukbar), gjorde förvisso en stark förstasträcka och växlade som fyra, bara elva sekunder från tät (och 46 före Stora Tuna, som sedermera vann). Men 18-årige Valter Pettersson, som tog SM-guld i H18 i lördagens individuella sprint, var något nummer för liten mot den absoluta Sverigeeliten och tappade 1,5 minuter på sin sträcka (Daniel Attås, som Pettersson ersatte i förstalaget, hade 55 sekunder bättre löptid för Tisarens andralag på samma sträcka). Pettersson skickade ut Oskar Andrén som 14:e lag, och han sprang upp Tisaren till sjunde plats via en fin sträcka där han bara tappade 30 sekunder mot Gustav Bergman. Ankaret Josefin Tjernlund tappade en placering på sista, och i mål var Tisaren åtta, 2.23 bakom Tove Alexandersson som sprang hem guldet åt Stora Tuna.
Gustav Hindér stämplade fel för Tisarens andralag, på tredjesträckan, och Karin Lindgren gjorde detsamma för KFUM Örebros lag i B-finalen (Jonatan Gustafsson och Melker Forsberg hade båda näst bästa löptid på sina sträckor där).
Jag var på plats på tävlingen och snackade med Valter och Josefin för en text som ni kan läsa här. Pettersson funderade på att springa långa terräng-DM (hemma i Åsbro på lördag) och/eller terräng-SM medan Josefin hoppades att Euromeeting kommer bli av och att hon i sådana fall får en plats i den svenska truppen.

Ellinor Tjernlund gjorde en finfin insats på förstasträckan för Tisaren och skickade ut Valter Pettersson som fyra. Foto: Jonas Brännmyr
Andrea Svensson sprang förstasträckan för Tisarens andralag. Foto: Jonas Brännmyr
Blott 18-årige Valter Pettersson tog plats i Tisarens förstalag för första gången på en SM-stafett men kände själv att han inte hade fart för att utmana Sverigeeliten. Än. Foto: Jonas Brännmyr
Daniel Attås var petad ur Tisarens förstalag, men sprang i B-laget och var 55 sekunder snabbare än ersättare på samma sträcka. Foto: Jonas Brännmyr
Oskar Andrén, som bor i Norge men som rest hem för sprint-SM, sprang upp Tisaren till en sjundeplats med en bra tredjesträcka. Lördagen blev inte lika kul för Andrén, som hade strul med stämplingspinnen i kvalet och missade A-finalen (han tog revansch med seger i B-finalen). Foto: Jonas Brännmyr
Gustav Hindér stämplade fel på tredjesträckan, så Tisarens andralag blev diskat. Foto: Jonas Brännmyr
Oskar Andrén skickar ut Josefin Tjernlund på sistasträckan. Foto: Jonas Brännmyr
Lovisa Persson sprang fjärdesträckan i B-laget. Foto: Jonas Brännmyr

Nere i Belgien hade Emilia Fahlin en hjälpryttarroll i världstourcomebacken efter handskadan, men ingen i FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope hade tillräckligt bra ben för att gå med tätklungan i stenhårda Gent–Wevelgem. Över de mest tuffa sektionerna på banan utkristalliserades en tätgrupp med en handfull riktigt starka namn (Jolien D’Hoore, Lotte Kpecky, Lisa Brennauer, Lizzie Deignan …) och de höll undan till mål där D’Hoore spurtade starkt till en hemmaseger. FDJ:s norska löfte Stine Borgli fanns med i en lite större klunga därbakom, som nästa kom ikapp. Fahlin fanns i tredjeklungan, knappt fyra minuter bakom, och klockades som 43:a i mål (i samma grupp fanns 19-åriga Julia Borgström från Skanör, som gör sin första säsong som proffs).
På söndag väntar Flandern runt för Fahlin, en tävling som är minst lika hård men som brukar vara en av hennes favoriter under vårsäsongen (nu är den på grund av coronaskäl flyttad till hösten).

Emilia Fahlin tog sensationell femteplats i belgiskt storlopp: ”Lite förvånad och jäkligt nöjd” (Och Jonathan Ahlsson vann

Emilia Fahlin inte bara körde sin internationella comeback efter handfrakturen i dag – hon körde rentav hem en sensationell femteplats före en hel mängd meriterade namn i Brabantse Pijl. Mitchelton-Scotts Grace Brown, Australien, kom iväg med två mil kvar och Team Sunweb-duon Liane Lippert och Floortje Mackaij kom iväg efter henne i en brant backe med milen kvar, men i klungan som bildades där bakom, med 24 cyklister, spurtade Fahlin in andraplatsen (som femma totalt alltså) bakom Lotte Kopecky. Det var över all förväntan i en tävling där Örebrocyklisten egentligen skulle hjälpa fram Eugénie Duval i finalen, och under de tolv bitvis rätt tuffa milen gjorde en hel del jobb i tät av klungan för att kontrollera skeendet. Men Duval fick problem med cykeln, och då fick Fahlin axla spurtrollen – och gjorde en brutalt bra avslutning med tanke på förutsättningarna, både i tävlingen och i att hon kastade gipset först för sju dagar sedan.
Jag pratade med Fahlin i eftermiddags, för den här artikeln. Där säger hon att hon är ”lite förvånad och jäkligt nöjd” över resultatet, och hon lät lätt överväldigad på rösten.
Härnäst väntar Gent–Wevelgem på söndag och Flandern runt söndagen därpå, båda på världstouren.

Apropå cykel finns det ytterligare en sak att notera från helgens SM i Tierp, där Kumlasonen Jacob Ahlsson körde hem Mästerskapskedjan, ett pris som instiftades redan 1950 och som går till den svenska mästare, i linjeloppet eller tempolopp, som är bäst i den andra disciplinen. Eftersom Ahlsson, som vann tempo-SM i somras, blev 22:a på linjeloppet i söndags samtidigt som vinnaren där – Kim Magnusson – inte startade i tempot så fick Ahlsson kedjan i år.

Emilia Fahlin tog bragdartat SM-silver med nya specialskyddet – kör i Belgien på tisdag: ”Bättre än jag realistiskt sett kunde förvänta mig”

Även om Emilia Fahlin ”bara” tog silver när landsvägs-SM avgjordes på den platta varvbanan på Tierp arena i går så var det både bragd- och guldstämpel på en medaljen. Det hade inte ens gått tre veckors sedan hon bröt ett ben  i högerhanden, bara 15 dagar sedan hon opererades och bara tre dagar sedan hon kastade gipset. Hon fick ta ett stort ansvar när Carin Winell, CK Hymer, var i utbrytning mot slutet och återigen när Alexandra Nessmar, Team Ormsalva, attackerade precis när Winell hämtades in och farten avstannade, bara någon kilometer före mål. Och sedan gick Fahlin upp i tät med en riktig rackarrökare till långspurt där ingen utom Nathalie Eklund, Stockholm CK, kunde följa. Men Eklund inte bara följde, utan vek ut ett 50-tal meter före mål och passerade med en cykellängd. Övriga två sekunder bakom. Matilda Frantzich, CK Ringen, tog ronset.
”SM är alltid ett speciellt lopp, och det här året extra mycket så för min egen del. Jag fick modifiera taktiken utifrån hur vad handen klarade och i slutet testade jag en längre sprint på det knixiga partiet in mot upploppet utan att lyckas hålla undan till linjen. Målet inför tävlingen var bara att se vad kroppen klarade av med tanke på att jag opererade handen för två veckor sedan, och det gick bättre än jag realistiskt sett kunde förvänta mig”, skriver Fahlin på Instagram.
Specialskyddet fungerade så bra för Fahlin att hon redan på onsdag kommer göra internationell comeback i belgiska Brabantse Pijl, en tävling på den tredje nivån inom proffscyklingen (UCI 1.1). Det ör bra startfält med bland andra Ellen van Dijk, Trixi Worrack, Chloe Hosking och Marta Bastianelli anmälda.
I dag avgjordes herrseniorernas lopp på samma bana (men över 25 varv i stället för 15, och där vann Kim Magnusson, CK HVR16 närmast före Gånghester CK-bröderna (som startat klubben!) Jacob och Lucas Eriksson. Garphyttesonen Marcus Jansson, som tävlar för CK Hymer, blev bäste länscyklist på 19:e plats, drygt en halvminut bakom, medan Kumlakillen Jacob Ahlsson, den svenske tempomästaren som tävlar för Motala AIF och Örebrocyklisternas Albin Stålberg blev 22:a respektive 23:a (åtta och nia av U23:orna, ytterligare en minut efter. Axel Lindh (örebroare som tävlar för Team Ormsalva) 37:a. Herrjuniorerna körde i går, och där blev Örebrocyklisternas Jonathan Ahlsson och Harald Stålberg elva respektive 19:e. Ahlsson var med i 16-mannaklungan in mot mål (juniorlandslagskollegan Edvin Lovidius, Södertälje CK, vann) med Stålberg var ett par minuter efter.

Resten av allt det göttiga som hände i helgen (alla löpartävlingar!) får ni vänta på till i morgon, för nu går ögonen i kors efter en natt utan sömn. So long!

Inget SM-besked från Fahlin (som kastat gipset!) – men här är sex andra länscyklister att hålla koll på i helgen

Emilia Fahlin la ut bilder på instagram tidigare i dag där hon visade upp sin högerhand – gipset var kastat, men det såg fortfarande ganska svullet ut (och det var ett rejält ärr). Jag smsade lite med henne tidigare under dagen, om det fortfarande var aktuellt att köra SM-linjeloppet på Tierp arena på lördag. Och det var det, kanske. Hon skulle konferera lite med sin tränare. Efter att själv ha sett bilderna på handen förstår jag inte hur hon ska kunna cykla med den, men hon har tydligen redan gjort någon eller några testrundor, och cykler är ju bland de hårdaste av hårda jävlar, så man ska aldrig säga aldrig. Men något besked fick jag aldrig från Fahlin.
Fahlins främsta meriter är förstås segern i Vårgårda GP 2016, de tre fjärdeplatserna på VM och faktumet att hon fram till årets VM – som hon missade på grund av skadan – hade deltagit i 14 raka globala mästerskap, men hon har också tagit sju SM-guld (tre i linje, tre i tempo, ett i lagtempo tillsammans med Karin Aune och Johanna Nilsson). Senaste linjeguldet kom 2018, tre sekunder före Lisa Nordén som är anmäld även i år. Både 2017 (stod över) och 2019 (skadad)missade hon linje-SM, 2016 tog hon brons bakom Emma Johansson och Sara Mustonen. Vad kan hon göra om hon kommer till start i år? Tja, vinna så klart, om inte handen sätter stopp.
Men oavsett om Fahlin kommer till start eller inte finns det länscyklister att hålla koll på i helgens SM. Först och främst förstås bröderna Ahlsson – Jonathan i juniorklassen och Jacob i seniorklassen. Båda vann SM-guld i tempo i somras – Jonathan väntat och Jacob som en superskräll före Tobias Ludvigsson som är inne på sitt åttonde raka år som heltidsproffs på högsta internationella nivå. Båda tillhör Sverigeeliten också på linjelopp – deltog på EM i junior- respektive U23-klasserna i somras – men har där än tuffare konkurrens om segern. Bröderna är från Kumla och Jonathan representerar fortfarande Örebrocyklisterna medan Jacob kör för Motala AIF.
Ytterligare en brödraduo är anmäld för Örebrocyklisterna – 17- respektive 19-åriga Nyköpingskillarna Harald och Albin Stålberg, som (vilket jag missat) kommit över till klubben. Albin var 39:a i linjeloppet i ungdoms-OS i Ungern 2017, men har sedan dess haft en del sjukdomsbekymmer. Harald var 13:e på tempo-SM i somras. Harald kör i junior- och Albin i seniorklassen.
Garphyttekillen Marcus Jansson, som har sina främsta meriter från mountainbikeorientering (SM-guld så sent som i lördags), är också anmäld, för sin landsvägsklubb CK Hymer, och inflyttade örebroaren Axel Lindh, som är mer känd från mountainbikecyklingen, är anmäld för Team Ormsalva AC.
Banan är 7,6 kilometer lång, går på flygfältet och motorbanan i Tierp och innehåller således en hel del raksträckor, men också några ordentliga kurvor, bland annat en hårnål som ser rätt brutal ut. Damerna och herrjuniorerna kör båda på lördagen, 15 varv (114 kilometer) med start 13.00 respektive 10.00. Herrseniorerna kör 25 varv (190 kilometer) med start 12.00 (damjuniorerna, utan länsdeltagande, kör åtta varv – 60,8 kilometer – med start 10.00 på söndagsmorgonen).

Dubbelseger för länslöparna på döv-SM – och Regborn bland de anmälda till sprint-SM i Örebro

Jag rapporterade ju om både senior-, junior- och ungdoms-SM i orientering i helgen, men det avgjordes också ett orienterings-SM för döva och hörselskadade. Precis som ungdomarna fick de bara en distans, men i deras fall var det långdistansen som ställdes in. Det hela avgjordes i samband med Nässjö OK:s medeldistanstävling med drygt 400 startande på lördagen, men i själva mästerskapet fanns bara sju löpare (varav fyra i herrseniorklassen). Två av herrarna stämplade dessutom bort sig – så till slut återstod bara de två länslöparna: Jesper Melin och Rihards Darzins, som i vanliga fall springer för Garphyttans IF respektive Almby IK men på dövsidan båda representerar Nerike IF. Melin var starkare från start och i mål över tolv minuter före, 1.01.50 mot 1.14.24.

Nästa SM är sprint- och sprintstafett-SM som ju avgörs i Örebro helgen 10–11 oktober. Området som är avlyst är i södra Örebro, från Grönpepparparkens IP i väster till Almby kyrka i öster, från Almbyplan i norr till Sörbybacken i söder. Anmälan stänger på söndag, efteranmälan en vecka senare, men redan nu är 320 löpare och 25 lag anmälda. Bland dem helgens dubble SM-medaljör Martin Regborn, som alltså verkar få ställa upp trots att det är hemmaplan. Kul! Även Lilian Forsgren, som ju tog sensationellt SM-silver i medeldistans i lördags, finns med.

Jag pratade med Emilia Fahlin om fredagens handoperation, som gjort att hon efter tolv raka världsmästerskap tvingats kasta in handduken till VM på lördag, i går. Artikeln finns ute på na.se nu, och där berättar hon bland annat att hon inte utesluter comeback redan i SM på Tierp arena nästa helg.

Emilia Fahlin bröt handen – bryter Girot och missar sannolikt VM (och en första titt på startlistorna till helgens löpartävlingar)

I går skrev jag ju något slängigt om att Emilia Fahlin tog det lugnt när hon var klar med sitt jobb i Giro d’Italia och med all rätt inte hade bråttom i mål. Men verkligheten på måndagens etapp såg helt annorlunda ut, visade det sig i dag. Fahlin bröt nämligen ett ben i högerhanden redan efter 20 kilometer, och slet sig sedan runt de 150 sista kilometerna med smärta och en högerhand som var allt mindre brukbar ju längre dagen gick. Hon hade först svårt att växla och bromsa, och till slut kunde hon knappt hålla i styret – inte optimalt i 60 kilometer i timmen nedför serpentinvägar … Men i mål skulle hon, för att eventuellt kunna starta dagen därpå. Nu visade en snabb röntgen att metakarpalbenet ut mot lillfingret var av, och då fanns det förstås ingen möjlighet att fortsätta, och Fahlin kom därför inte till start på dagens etapp (där Cecilie Uttrup Ludwig försvarade sin fjärdeplats i sammandraget, med hjälp av de fyra andra cyklisterna som finns kvar i tävlingen för FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope).
Fahlin kommer flyga hem till Sverige under onsdagen för nya undersökningar och få sin rehabilitering planerad. VM körs redan nästa lördag, tolv dagar efter smällen, och det är förstås högst osannolikt att hon kan komma till start där, om det inte går att trolla fram någon typ av specialskydd. Oklart om hela hösten är i fara, eller om en comeback i oktober är möjlig (cykelsäsongen är ju längre än vanligt i år, på grund av att så mycket blev uppskjutet under våren och sommaren).
Vad det var som hände när handen gick sönder? Det berättade Fahlin för mig i den här artikeln (där hon även berättar om vad hon tror om VM-chanserna), men den korta versionen är att hon skulle ta emot en drickflaska från en ledare som stod och langade vid sidan av vägen, och att den i 45–50 kilometer i timmen träffade handen på ett otroligt oturligt sätt och slog sönder benet.
Jag frågade också Fahlin vad hon hade fått för upplevelse av de tre Giroetapperna hon han köra före skadan.
– Det var tufft. Väldigt hårda banor, riktigt varmt och långa dagar på cykeln. Men just nu är det tuffaste att jag inte får en möjlighet att fortsätta fajtas och köra klart. Det är givetvis inte optimalt, men det går inte att fortsätta med en bruten hand, sa hon.

Föranmälan till DM (och veteran-DM) över 5 000 meter, som avgörs i Hallsberg på söndag förmiddag, går ut i morgon, och nu har en lista över de 34 som hittills anmält sig presenterats. De starkaste namnen hittills är Markus Bohman, William Wickholm, Noha Olsson, Per Arvidsson, Axel Sandberg och Marie Dasler. Mest anmärkningsvärt är att Liduina van Sitteren, regerande mästaren som brukar springa varenda lopp som erbjuds i länet, ännu inte anmält sig. Förmodligen är det bara en tidsfråga. Löpare som Erik Anfält, Mattias Nätterlund, Jonathan Kandelin och Josefin Gerdevåg springer i stället Bergslagleden ultra på lördag. Blir tufft att kombinera med ett snabbt 5 000-meterslopp dagen därpå, till och med för löpare av den kalibern. Jimmy Axelsson springer Talludden trail på söndag.

Fahlin i låååång Giroetapp (och SM blir av!), Andrén snabbast i norska mästerskapet och Nilsson vann Askermountain mudrace för tredje året i rad (minst)

Göra klart jobbet, och sedan ta sig till mål utan att bränna de sista energireserverna. Det verkar vara Emilia Fahlins melodi i Giro d’Italia (ja, i förrgår underlättade ju en punktering på ett av grusvägspartierna verkligen inte saken), där fjärde etappen i dag avgjordes – en av proffscyklingens längsta etapper någonsin på damsidan, 17 dessutom rätt kuperade mil mellan Assisi och Tivoli.
Lizzy Banks och slovenska överraskningen Eugenia Bujak, som inte har något med sammandraget att göra, kom loss och var drygt en minut före de andra i mål. Återigen var det målgång uppför, med sedvanligt avsprucken klunga. Redan totalledande Annemiek van Vleuten fick 15 sekunder till på nya totaltvåan Katarzyna Niewiadoma (som passerade Anna van der Breggen, som tvingaes släppa 37 sekunder på van Vleuten i dag), medan Cecilie Uttrup Ludwig – som Fahlin kör för – hade en ny stark dag men tvingades släppa tillbaka 21 sekunder efter att ha hämtat in tio på van Vleuten med andraplatsen i går. I sammandraget har van Vleuten nu 1.56 på Niewiadoma som i sin tur är sju sekunder före van der Breggen och 1.07 före Ludwig.
Fahlin tog mållinjen som 108:e cyklist av 120 startande för dagen, nio minuter och 41 sekudner efter att Banks passerat den. I sammandraget innebär det nio placeringar ned, till 71:a plats, 25.44 bakom. Men det betyder förstås ingenting alls i ett lopp där hon kör för någon annans skull.
I morgon väntar en snällare etapp, med både start och mål i Terracina. Förvisso ska en drygt 600 höjdmeter lång backe besegras efter fem mil, men totalt är etappen bara 110 kilometer lång och efter backen bär det mest nedåt till mål.
Girot avslutas på lördag.
För övrigt är det nu klart att det blir ett cykel-SM (utöver redan avgjorda tempo- och kortdistans-SM) i höst, trots allt. Det blir inte Sälen och inte Uppsala utan Tierp arena (förvisso nära Uppsala), en motorbana och flygplats där det tidigare bland annat körts STCC. Helt platt, förstås, och ett varv på 7,6 kilometer som damerna preliminärt ska köra 15 varv (herrjuniorerna, med Jonathan Ahlsson, kör lika många – herrarna, med Jacob Ahlsson kör 23). Damer och herrjuniorer tävlar den 3 oktober, herrar och damjuniorer dagen därpå. Kommer Fahlin till start blir det därmed på bekostnad av belgiska världstourtävlingen Liège-Bastogne-Liège.

Jag skrev ju om Tisarens Oskar Andréns lite tuffare inledning på det norska mästerskapet i orientering (17:e på långdistans, 35:a på medel) förra veckan, men missade att notera den betydligt roligare avslutningen i går: För sin norska klubb IL Leik var han snabbast av alla – åtta sekunder före Freidigs Mats Eidsmo – på förstasträckan på stafetten som avslutade mästerskapsveckan.
Leik föll sedan tillbaka till 17:e plats efter att Ola Keiserås tappat 7,5 minuter på andra och Andreas Sølberg ytterligare fem minuter på sistasträckan (Freidig höll däremot i och vann, med Vegard Kittilsen och Håvard Sandstad Eidsmo, jagad av Magne Dæhli i spurten, på de två sista sträckorna).
I fjol dubblerade han mästerskapen, men i år kommer Andrén inte till start i SM till helgen.

Resultatlistorna från söndagseftermiddagens Askermountain mudrace är nu publicerade (evenemanget hette ”5:th and last”, men jag hoppas verkligen inte att det var sista upplagan eftersom jag hittills aldrig haft möjlighet att springa). Janne Werner tog sin första seger på 35.08 medan Frida Nilsson tog åtminstone tredje raka (jag har inte hittat resultatlistor från de två första åren) och därtill var näst snabbast overall bakom Werner, bara 53 sekunder bakom (och över två minuter före herrtvåan Alexander Swärd på 38.13. Anna Bergendal, som jag tror är samma person som spelat i damallsvenskan i fotboll med Tyresö, blev näst bästa dam på 41.51. Tomas Galmén och Linda Samuelsson treor.

Bergdahl svensk mästare – och Regborn och Niggli fullbordade DM-grandslamen

Fellingsbrofostrade Lisa Bergdahl är svensk mästare – på den något udda distansen 3×1 500 meter. som andralänk mellan Gaël de Connick och Sara Christiansson i Göteborgsklubben Sävedalens lag sprang var hon på söndagen med och tog segern 17 sekunder före IFK Göteborg. Segrartiden? 14.01,90. Stafett-SM avgjordes på Slottskogsvallen i Göteborg, och på just den här distansen var det bara Göteborgsklubbar till start. Men en seger är ju alltid en seger och ett SM-guld ett SM-guld. Några Örebrolag kom inte till start på någon distans i årets stafett-SM.

Med sprint-, sprintstafett- och stafett-DM coronainställda blev det bara distriktsmästerskap på tre orienteringsdistanser i Örebro läns distrikt i år – och bra två mästare på seniorsidan: Martin Regborn och Simone Niggli tog på söndagen nämligen sina tredje guld för säsongen i lika överlägsen stil som de två första, på natt- och långdistans. Nu stod medeldistans på programmet, och Niggli vann med över 7,5 minuters marginal över fyra kilometer orientering. Lovisa Persson och Anna Hallmén (drygt elva minuter bakom) såg till att det blev en helpall för Tisaren. På herrsidan stack Tisarens Johan Aronsson upp och tog silvret åtta sekunder före Filip Dahlgren (som var tvåa på långdistansen i går), medan Gustav Hindér missade medalj med just åtta sekunder.
Nästa helg avgörs SM i medel- och långdistans, men utan Niggli på startlinjen. Det står klart när efteranmälningstiden går ut nu vid midnatt. Tisaren har ändå elva löpare till start, KFUM Örebro sju, Hagaby fyra, Djerf två och Milan en.

Emilia Fahlin kör som bekant för lagkompisen Cecilie Uttrup Ludwig i Giro d’Italia, och det går fortsatt bra för danskan. Efter gårdagens fjärdeplats slutade hon i dag tvåa, endast slagen av självaste Marianne Vos över den 142 kilometer långa etappen med start i Santa Fiora och målgång uppför i Assisi. Vos fick två sekunders lucka, medan Ludwig i sin tur hade tre sekunder på trean Elisa Longo Borghini. Ludwig behåller därmed fjärdeplatsen i sammandraget, 2.38 bakom Annemiek van Vleuten, och är tvåa i både poäng- och bergspristävlingarna. Fahlin var 2.12 bakom i mål, som 78:a.
I morgon körs den 170 kilometer långa etappen mellan Assisi och Tivoli som har några riktigt saftiga stigningar på vägen.

Även om det inte publicerades någon regelrätt resultatlista från Norasjön runt, den klassiska halvmaran som i år avgjordes coronasäkert, med individuell start, så har en lista med alla löpares tider lagts ut, i bokstavsordning. Det är löparnas egna tider som listas, så helt tillförlitligt är det måhända inte, men fyra löpare gick i varje fall under 1.30: Tom Imopla (som ingår i brödraskaran med längdskidåkarna Bill, Bob och Jack) på 1.27.10, Niklas Hasselwander på 1.28.29, Per-Erik Lundin på 1.29.00 och Frida Nilsson på 1.29.17.

Askermountain mudrace löptes ju under söndagen, men resultatlista väntas inte förrän i morgon kväll.