Schagerström höll guldtempo till sjätteplatsen (tror jag) – och Forsgrens styrkebesked i Sverigepremiären

Ibland är det svårt att följa tävlingar på distans, via resultatlistor.
Jag hade tänkt börja det här blogginlägget med att konstatera att ”Elin Schagerström höll världsmästartempo från första mellantiden och in i mål – men fick nöja sig med en sjätteplats efter att ha tappat över två minuter på täten precis i inledningen av lördagens medeldistans vid junior-VM i skidorientering i Piteå.” Det var nämligen vad man kunde utläsa av liveresultaten. Problemet var bara att jag råkade dubbelkolla med Winsplits tider kontroll till kontroll, och de diffar rejält mot liveresultaten och talar om ett längre och mer kontinuerligt tapp mot täten där ryska Aleksandra Rusakova tog guld elva sekunder före Siiri Saalo och 21 före Marina Vyatkina. Så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Klart är i varje fall att torsdagens JVM-sprintsilvermedaljör tog sig i mål på sjätte plats, 1.45 bakom täten, och att hon för tredje tävlingsdagen i rad var näst bästa svenska bakom Sofia Westin, världsmästaren från i torsdags, som den här gången var fyra. De båda är förstås givna på två av sträckorna i söndagens stafett, som avslutar JVM. Lagen är ännu inte offentliggjorda.

Emilia Fahlin har tilldelats kaptensnumret i sitt nya lag för första gången inför söndagens världstourtävling Trofeo Alfredo Binda. Tävlingen direktsänds på Youtube från 14.30 (halvvägs in i tävlingen som startar 12.30 och har beräknad målgång vid 16.30.

Lilian Forsgren fick en smakstart på den nationella säsongen (hon har ju redan hunnit med två pallplatser under träningslägret nere i Turkiet) när hon på fredagen blev tvåa bakom Anna Bachman i Nyköpingsnatten (Forsgren är ju erkänt stark nattorienterare och har tagit båda sina senior-SM-medaljer just på natt-SM) och på lördagen följde upp med nästan minutstor seger i Nyköpingsorienteringen före tre klubbkompisar från OK Tisaren: Formstarka Andrea Svensson på andraplatsen, Ellinor Tjernlund på tredje och Josefin Tjernlund på fjärde; 56, 59 respektive 86 sekunder bakom.
Martin Regborn var bara sju sekunder från att göra samma sak som Forsgren. Han var tvåa på fredagskvällen, förvisso efter att ha joggat en kort, ”öppen”, klass och tvåa igen, de där sju sekunderna bakom Linnés Rassmus Andersson över nio kilometer (fågelvägen) när han sprang ”på riktigt” i dag.
Degerfors och Tisarens Filip Jacobsson tog en finfin tredjeplats av 115 startande i fredagens huvudklass (den som Regborn stod över), bara tio sekunder bakom världs- och Europamästaren Gustav Bergman över 8,6 kilometer nattorientering.
I morgon avslutas orienteringshelgen i Södermanland med Måsenstafetten.

I Sverigecupens final i Kalix visar Filip Danielsson med all önskvärd tydlighet att formen är uppåtgående efter den struliga vintern. På nolltid har han kvitterat till 2–2 i inbördes möten mot Axel Ekström (vars form är på väg åt andra hållet efter den fina inledningen på vintern som gett honom tre världscuputtagningar) och på ren tur lovade jag ju aldrig att äta upp en truga om någon av dem skulle ta sig vidare till kvartsfinal i fredagens sprint – för det gjorde ju Danielsson. han var rent av 18:e i kvalet, tog sig vidare med över tre sekunders marginal, och bara en ynka sekund från att dessutom ta sig vidare till semifinal som lucky loser (han blev bästa kvartsfinaltrea av de som inte gick vidare, och därmed inplacerad som 13:e man i resultatlistan). Även Garphyttans Marcus Lennartsson (även han trea i sitt heat, två sekunder från en lucky loser-plats och 15:e i slutändan) och Zinkgruvans Markus Johansson (sist i sitt heat, 27:a totalt) tog sig vidare från kvalet med Axel Ekström missade med 2,3 sekunder.
I dagens distanslopp över tio kilometer i klassisk stil följde Danielsson upp med en sjätteplats, 36 sekunder bakom segrande Björn Sandström och bara 17 sekunder från pallen (Garphyttans Lucas Lennartsson och Adam Gillman blev 22:a och 26:a, 1,5 minuter bakom täten, medan Ekström fick nöja sig med en 41:a-plats, drygt två minuter bakom). Därmed kommer Danielsson gå ut som sjua, 34 sekunder bakom ledande Sandström, i morgondagens jaktstart på totalresultatet över 15 kilometer i klassisk stil.
I juniorklasserna har Garphyttans Emil Hagström som vanligt svarat för bästa länsresultaten. I fredagens sprint var han fyra i kvalet trea och lucky loser i sin kvartsfinal men fyra och utslagen i sin semifinal som var något långsammare än den andra. Totalt åtta. I dag var han 21:a över 15 kilometer (ja, juniorerna körde längre än seniorerna i dag, förmodligen eftersom de inte har någon jaktstart i morgon utan istället en distriktsstafett).

I Örebro parkrun, den 95:e upplagan, sprang Johan Stunz (som faktiskt var bästa länslöpare i Göteborgsvarvet för några år sedan) in på fina 17.48. Petra Hanaeus tog sin åttonde seger på 20.29 (bara tre löpare har fler). Även Mokhtar Bennis och Conrad Granath gick under 19 minuter, och även Maria Eriksson gick under 21 på damsidan.

JVM-silver till Schagerström efter galen spurt – och här är Fahlins lagkompisar i världstouren på söndag

Jag haussade henne inför långdistansen (det slutade med en fetbom redan till andra kontrollen och en 13:e-plats i mål) och baissade henne inför dagens sprint. Då slog Elin Schagerström till med vad som bör ha varit hennes livs tävling hittills – och tog hem ett junior-VM-silver i skidorientering. 18-åringen från Vintrosa gick ut sist av alla och om det nu fanns någon möjlighet att få höra splittider i skogen hade hon fått veta att hon var 16:e av 40 startande till första kontrollen, sjua till andra och femma halvvägs. Men därifrån och in gjorde hon ett fantastiskt lopp, och på spurten, från sista kontrollen till mållinjen, växlade hon en osäker bronspeng (sex sekunders marginal bak till fyran vid sista kontrollen) till ett säkert guld (sju sekunder före trean Marina Vyatkina, Ryssland, som var före vid sista kontrollen). Den enda som var ännu snabbare än Schagerström den här marsdagen i Piteå var landslagskompisen Sofia Westin, som vann med 23 sekunders marginal.
Kollega David Hellsing skrev om medaljloppet här.
Silvret var Schagerströms andra medalj i internationella sammanhang efter ungdoms-EM-bronset för två år sedan.
De svenska resultaten (Sofia Berglund var tredje bäst med en elfteplats (sådan bredd var bara Ryssland, trea-femma-sjua, och Norge, sexa-åtta-nia, i närheten av att visa, fjärde bästa nation var Finland, 14:e-16:e-22:a, eller Schwiez, fyra–15:e-29:a, välj själv) bådar förstås väldigt gott inför söndagens stafett. Men först väntar en medeldistans, på lördag.

I dag släppte Emilia Fahlins stall FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope laget till söndagens världstourtävling Trofeo Alfredo Binda. Australiern Lauren Kitchen, som var den enda som tog sig i mål i någon av förra helgens väder- och längdmässigt supertuffa tävlingar i Belgien (Fahlin blev ju avplockad på fredagen och klev av på söndagen), är inte med den här gången. Nej, faktum är att Fahlin och Victorie Guilman är de enda av de sju cyklisterna som luftades förra helgen som följer med till Italien. De får där sällskap av Shara Gillow (som var 18:e i Strade Bianche för ett par veckor sedan), Charlotte Bravard, Eugénie Duval och Évita Muzic. Fahlin och Gillow är de överlägset mest rutinerade cyklisterna i den skaran. Mer om tävlingen i morgon!

För övrigt har distriktets DM i terränglöpning, den korta varianten som avgörs på vårarna, bytt datum från tisdagen den 23 april till torsdagen den 9 maj (mitt emellan Wedevågsloppet och Hälleforsterrängen). IF Start arrangerar, men inte i Örebro där klubben hör hemma utan på en tvåkilometersbana ute i Fellingsbro. De yngsta springer ett varv, alla från 15 till 85+ år springer två. Regerande mästare är Jessica Jansson och Jack Karlsson.

Fahlin tvingads kliva av sin världstourpremiär: ”Kunde inte sitta i iskylan och darra som ett asplöv” (och senaste nytt om Ekström, Regborn och Axelsson)

Axel Ekström hade en tung dag på Lugnet. Han var ju en av sex svenska herrar som fick åka i landslagsdress, men var bara tolva av de totalt 15 svenskarna (övriga åkte i klubbdresser, i nationell kvot) i 15-kilometersloppet i fristil. Något som annars brukar vara Ekströms favoritdisciplin. Jag var på plats i Falun och pratade med honom efteråt, och han var inte alls nöjd med känslan. Läs den (pluslåsta) intervjun, som handlar mycket om framtiden, här. Ekström slutade på 60:e plats av 66 startande i det som blir hans sista världscuplopp för säsongen (ryssen Alexander Bolsjunov vann, nästan 4,5 minuter för Ekström). Till helgen kör han finalen i Sverigecupen i Kalix, och helgen därpå avslutas säsongen med SM-femmilen i Gällivare.

Emilia Fahlin valde att bryta sin säsongspremiär på världstouren redan efter en tredjedel av det 166 kilometer långa loppet Ronde van Drenthe i Nederländarna. Väderförhållandena var helt enkelt för usla.
– Jag valde själv att kliva av. Jag kunde inte sitta där i iskylan och darra som ett asplöv på cykeln, säger Fahlin till vargardacycling.se och fortsätter, apropå att hon blev avplockad i stormvindarna fredags:
– Det är klart att det blev olyckligt att inleda med de värsta väderförhållanden man kan tänka sig. Jag vågade inte fortsätta och utsätta mig för risken att dra på mig nya sjukdomar. Nu fick förnuftet råda.48 cyklister lyckades fullfölja tävlingen, och italienskan Marta Bastianelli vann en spurtuppgörelse med nederländska Chantal Blaak och Ellen van Dijk (alla tre är ju faktiskt gamla världsmästare i linjelopp). Precis som i fredags var australiern Lauren Kitchen enda cyklisten från Fahlins lag FDJ Nouvelle Aquitaine Futuroscope att ta sig i mål, som 28:a 1.54 bakom täten.
Fahlin ska preliminärt köra alla deltävlingar i världstouren i vår, och fortsätter således med Trofeo Alfredo Binda på söndag innan det bär av till Belgien för tre tävlingar på elva dagar.

Adam Axelsson avslutade säsongen med ett 1 500-meterslopp på 1.53,60 vid Oval finale i Calgary, en halv sekund från årsbästat och ytterligare drygt en tiondel från det fyra år gamla perset. ”Det var riktigt tungt i dag. Jag var riktigt sliten, vet inte om jag håller på att bli förkyld eller om det bara är den torra luften här som gör det. Men jag kände mig seg. Jag var nöjd med att jag tog mig igenom. Hade jag haft samma känsla som i går hade det nog inte varit något problem att åka en sekund snabbare per varv”, sa Axelsson när jag pratade med honom tidigare i dag. Mest pratade vid dock om gårdagens succélopp över 500 och 1 000 meter, för en (pluslåst) text som går att läsa här.

Och Martin Regborn var tillbaka på vinnarspåret med sin fjärde internationella seger för året när han tog hem den stora tjeckiska vårtävlingen Jarní skály, över långdistans, med hela 3,5 minuters marginal till dubble EM-medaljören Vojtech Kral på andraplatsen. Regborn är i Tjeckien som ledare för orienteringsgymnasiet i Hallsberg, och flera av hans adepter glänste i det som här gick under namnet ”H21 B” i avsaknad av riktiga juniorklasser. Regborn själv hade ledningen från första kontrollen till målgång.

Närkes lag slutade först på femte plats när Svealandsmästerskapen i friidrott, 13- och 14-åringarnas största tävling under inomhussäsongen, avgjordes i Tybblelundshallen i helgen. Men man kan inte gnälla på killarnas medeldistanslöpare, som samlade fler poäng än något annat distrikt (ja, delad förstaplats med Stockholm). KFUM Örebros Anton Eklind var snabbast av alla i 14-åringarnas 1 000-meterslopp (2.57,40) och Thoren Track and Fields Folke Eriksson tvåa i 13-åringarnas 800-meterslopp (2.18,54). Några tjejer från Närke kom tyvärr inte till start på medeldistansen.

Fahlin nära blåsa av vägen i premiären – och Axelsson fortsätter slå nya rekord

En säsongsstart kan nog inte bli mycket tuffare än den Emilia Fahlin fick i Drentse 8 van Westerveld i går. Flera cyklister blåste bokstavligt talat av de nederländska vägarna i den storm som tävlingen genomfördes i.
– Jag är chockad. Under mina tolv år som cyklist på den här nivån har jag aldrig varit med om något liknande. Det borde inte ha varit någon tävling i dag, sa Emilia Fahlin till vargardacycling.se efteråt.
Fahlin försökte ändå kriga sig igenom tävlingen – men plockades av inte långt från mål. Orsaken? Hennes klunga hade hamnat för långt bakom de åtta cyklister som kommit loss längst fram, och med hänvisning till regelboken stoppade arrangören alla cyklister utom de åtta i tät och de 28 som låg i den jagande klungan – som Fahlin precis var på väg ikapp.
– Vi var precis på väg att komma ikapp den klunga som låg framför oss. Det var helt obegripligt men våra protester hjälpte inte. Jag är ändå nöjd med hur det kändes trots den sjukdomsperiod jag haft de senaste veckorna. Jag var bekväm på cykeln och ser fram emot söndagen – även om det sägs att det ska blåsa ordentligt då också … , sa Fahlin till Vårgårda.
I morgon står Fahlins första världstourtävling för säsongen på schemat, 166 kilometer långa Ronde van Drenthe.
Franska Audrey Cordon-Ragot, som i fjol var teamkompis med Fahlin i nu nedlagda Wiggle-High5, vann Drentse 8 van Westerveld 1.30 före de sju andra cyklisterna i utbrytningen och 11.30 före den större klungan. Australiska Lauren Kitchen var den enda av Fahlins lagkompisar i FDJ Nouvelle Aquitaine Futuroscope som tog sig i mål. 130 tvingades bryta.

Adam Axelsson fortsätter att krossa sin personliga rekord vid tävlingarna i Calgary. I sina sista 500- och 1 000-meterslopp för säsongen sänkte han på lördagen sina tider till 36,68 (10,34 på första hundringen, 26,34 på helvarvet) respektive 1.11,60 (17,28 på första tvåhundringen, 26,31 på första varvet, 28,01 på andra varvet). Axelsson avslutar Oval finale med 1 500 meter på söndagen.

Varken Maria Gräfnings eller Bob Impola gjorde några större avtryck i Birkbeinerrennet i dag. Gräfnings slutade på 16:e plats, 18 minuter bakom segrande Justyna Kowalczyk, och Impola blev 32:a, 11,5 minuter efter Petter Eliassen. Det brukar ju ofta bli ganska stora avstånd just i Birken, med den utmanande banan med en jättestigning första halvan, och årets upplaga var inget undantag. Både Kowalczyk och Eliassen hade avgjort halvvägs. Två tävlingar återstår i långloppsvärldscupen Ski classics i vinter: Reistadløpet den 6 april och Ylläs-Levi en vecka senare.

I morgon är det dags för Axel Ekström i världscupen i Falun (och jag kommer vara på plats!). Han går ut som oseedad mitt i det seedade fältet, med startnummer 66 av 69 (klockan 15.03), vilket bör innebär att han kan få bra ryggar att gå på åtminstone på de två första varven.

Min löparkompis Jennie Grahn, från Karlskoga, Lidingös Mikael Johansson (som tävlar för danska Løbeklub Ulkebøl) vann Nora marathon på 4.06.42 respektive 3.09.42. Det kanske inte låter så mycket för världen, men underlaget var riktigt svårt med is och slasksnö, och dessutom bjuder ju banan på en och annan höjdmeter. Stocksäters Tomas Fridh blev tvåa på 3.19.51 i sin comeback. Stockholmaren Anna Hellström vann halvmaran för andra året i rad (på 1.30.49) tio minuter före Sara Gunnarsson, Storådalen, som blev bästa länslöpare och IF Starts Marie Dasler. På herrsidan var Mikael Sundqvist bäste länslöpare först på sjätte plats (1.40.12), medan Ludvikas Joakim Nordqvist vann på 1.29.26. Starts Maria Eriksson (46.25) och Noras egen Per Eklöf (41.52) vann kvartsmaran som i princip motsvarar ett varv på Sylvesterloppets bana.

Frida Nilsson (19.43) och fotbollsspelaren Carl Grundel (19.00) var snabbast i 94:e upplagan av Örebro parkrun som lockade 75 löpare på lördagsmorgonen.

Väntad seger för Enmalm i Inneserien – och så ställer laget upp i Fahlins tävlingspremiär

(Uppdaterad 14 mars) Det blev, som väntat, Rose-Marie Enmalm som tog hem 2018/19 års upplaga av Inneserien. Den 64-åriga IF Start-löparen från Kumla följde upp sina två tidigare finfina insatser på engelska milen och 2 000 meter med att springa 3 000 på 13.44,69, vilket om min omräkningstabell stämmer (tävlingens officiella uträkningar är ännu inte klara) motsvarar 88,15 procent av ett tänkt världsrekord för åldersgruppen.
Det skulle i sådana fall ge Enmlam 265,56 poäng, att  jämföra med 258,68 för tvåan Marie Dasler (som sprang på 11.38,11 i kväll) och 256,44 för Jonatan Gustafsson (som stod över).
Snabbast rent tidsmässigt var Västeråslöparen Hassan Abdiqadir på 8.51,04, men KFUM Örebro-talangen Jack Karlsson var bara 37 hundradelar bakom (övriga minst nio sekunder bakom). Västerås Elsa Wallenius sprang på 10,19,36 och Åsbros Klara Frih på 10.35,23 (över 25 sekunder snabbare än perset från januari och 8,4 sekunder snabbare än någon annan svensk 17-åring sprungit i år!), men de båda möttes inte eftersom de gick i olika heat.
Coolast var kanske ändå att Håkan Eriksson, Malung, sprang på 9.30,93 – vilket motsvarar 94,16 procent av det tänkta världsrekordet för 58-åriga herrar. Ingen i Inneseriens historia har varit över 90 procent tidigare, och han smackade alltså till med 94. Mäktigt. Hemmalöparen IngMarie Johansson satte dessutom näst bästa siffran genom tiderna med 86,86 procent när hon sprang in på 11.38,85.
Segrare i Inneserien
2015/16:
Rose-Marie Enmalm (Patrik Johansson bäste herre).
2016/17: Per Sjögren (Catharina Wahlstedt bästa dam).
2017/18: Serien inställd.
2018/19: Rose-Marie Enmalm (Jonatan Gustafsson bäste herre).
Bästa resultaten, i förhållande till ålder, i Inneseriens historia:
94,16: Håkan Eriksson, Malungs SOFK, 9.30,93 på 3 000 meter 2019.
89,86: IngMarie Johansson, 11.38,85 på 3 000 meter 2019.
89,78: Erika Bergentz 4.46,27 på 1 500 meter 2017.
89,67: Patrik Johanssons 2.50,15 på 1 000 meter 2016 (egentligen december 2015).
89,18: Rose Marie Enmalms 12.58,50 på 3 000 meter 2016.
88,98: Rose Marie Enmalms 6.12,45 på 1 500 meter 2017.
88,92: Rose Marie Enmalms 8.48,59 på 2 000 meter 2019.
88,75: Patrik Johanssons 6.07,80 på 2 000 meter 2016.
88,49: Rose Marie Enmalms 6.57,44 på en engelsk mil 2019.

Inneseriens prispall efter fyra deltävlingar: Tvåan Marie Dasler, segraren Rose-Marie Enmalm, , trean Jonatan Gustafsson, fyran Rodney Hundermark och femman Michael Welday. Foto: Börje Nordin

På fredag är det äntligen dags för Emilia Fahlin att göra säsongspremiären. Jag pratade med henne i går, och den (pluslåsta) intervjun där hon berättar om varför premiären dröjt och vad hon har för förväntningar på våren hittar ni här. Det blir ju många nya namn på lagkamrater att hålla reda på i år, så det gäller att redan nu börja sätta sig in i det hela: I fredagens 145 kilometer långa Drentse 8 van Westerveld (som är en tävling på nivån just under världstouren) ställer Fahlins stall FDJ Nouvelle Aquitaine Futuroscope upp med Fahlin, australiern Lauren Kitchen och franska cyklisterna Victorie Guilman, Greta Richiod, Coarlie Demay och Jade Wiel. Till söndagens 165 kilometer långa världstourlopp Ronde van Drenthe byts Wiel ut mot Maelle Grossetete. Vi får se vem man väljer att köra för om Fahlins ben ännu inte är i form att tävla med längst fram.

Fahlin står över tänkta säsongspremiären – och Tisaren öppnar för orienteringsskytte (och tilldelas SM och världscup direkt!)

När Emilia Fahlin la sin plan för 2019 under tidig vinter var etapploppet Setmana Ciclista Valenciana, över fyra dagar i den spanska Valenciaregionen med start på torsdag, tänkt som säsongspremiär. Men ni som följer henne på instagram har säkert sett att hon varit lite krasslig på slutet, och nu har hon bestämt sig för att avstå tävlingen i Spanien den här veckan. Jag sms:ade lite med Fahlin i eftermiddags, och det är inte klart när premiären nu i stället kommer att bli (hon fokuserar för tillfället på att träna ikapp), men hon finns i varje fall med i startlistan till belgiska vårklassikern Omloop Het Nieuwsblad den 2 mars, som kapten (med första startnummer i laget) för nya stallet FDJ Nouvelle Aquitaine Futuroscope (kommer man orka skriva ut det långa namnet hela säsongen, och vilka delar av det är annars de viktigaste; kan man kalla de för FDJ-NAF?). Vi får väl se om hon kommer till start där, eller rentav tävlar något veckan innan. Vi som följt Fahlin några år vet ju att hon sällan är på topp den här tiden av året.
Missa förresten inte att Fahlin är en av tre cyklister som kommer skriva krönikor i internationella cykeltidsskriften Procycling den här säsongen.

För över en vecka sedan, den 9 februari, hade OK Tisaren årsmöte (Andrea Svensson utsågs till årets tisare), och då startade klubben en sektion för orienteringsskytte (som ju inte faller under Svenska orienteringsförbundet utan under Svenska Mångkampsförbundet, varför man måste skapa en ny sektion). Klubben har ju några löpare som varit framgångsrika i den lite udda tävlingsformen men då fått representera andra klubbar, just Andrea och hennes bror Leif Svensson som tog tre guld var i juniorklasserna på VM i tyska Storkow 2014, och på senare år har ju Gustav Hindér och Mikael Pihel tagit VM- och SM-medaljer, men då för Östra Almbys räkning. Från och med nu kommer de kunna tävla för sin orienteringsklubb även i orienteringsskyttesammanhang.
– Det är jätteskoj att få med en av länets största orienteringsklubbar med massor av duktiga orienterare, till denna växande sport. Förhoppningen är att intresset ska öka även bland andra orienteringsklubbar och att fler deltagare vill prova och också börja tävla, säger Hans Mandahl, förbundskonsulent inom orienteringsskytte vid Svenska Mångkampsförbundet, i en text som Mandahl själv skrivit och som jag fått mailad till mig från Tisaren.
I texten framgår det också att det planeras för att Tisaren redan i år kommer att arrangera SM-tävlingar (med världscupstatus) vid Hallsbergs motorstadion 28–30 juni. Sprint, masstart och stafett står på programmet.

Pulsklockan 2018 – kandidaterna och alla som inte blev nominerade

För en stund sedan öppnade omröstningen om vem som ska tilldelas NA:s och Löpex Sports pulsklocka 2018, priset som ska gå till den länsidrottare eller -ledare som stått för den främsta prestationen i en konditionsidrott under året. Det är femte året som utmärkelsen finns, men för första gången har vi öppnat upp den för ledare. Det var ett beslut för att bredda priset, bland annat eftersom vi märkt att många kandidater återkommer år efter år (i år är två av fem nominerade tidigare vinnare).
De som var närmast att bli nominerade, men som föll på målsnöret, var följande (i bokstavsordning):
Håkan Carlsson, ledare: Förbundskapten för orienteringslandslaget som tog två VM- och två EM-guld och totalt åtta mästerskapsmedaljer 2018.
Filip Danielsson, skidor: Bästa svensk på alla distanser utom sprinten vid U23-VM, debut i världscupen.
Johan Eriksson, skidor/cykel/löpning: Vann Vasatrippeln och slog nytt banrekord med över en timme och 21 minuter.
Johanna Eriksson, löpning: Fick ett stort genombrott och tog SM-brons på 10 000 meter.
Maria Gräfnings, skidor: Vann Tartu maraton och var två tiondelar av en sekund från att ta hem totalsegern i Fis Worldloppet Cup.
Gustav Hindér, orienteringsskytte: Tre VM-medaljer (guld i stafett) och dubbla SM-guld.
Marcus Jansson/Viktor Larsson, mountainbikeorientering: Var två  av tre länkar i stafettlaget som tog Sveriges första VM-medalj på herrsidan genom tiderna (ett silver).
Martin Regborn, orientering: SM-silver i både sprint och ultralång distans.
Annie Söderberg, ledare: Förbundskapten för mountainbikelandslaget som tog världscuppallplatser i både downhill, sprint (XCE) och four-cross.
Nominerade är i stället Erik Anfält, Emilia Fahlin, Josefin Gerdevåg, Bob Impola och Mikael Kroon. Läs mer om dem här. Omröstningen är öppen till midnatt på nyårsafton – därefter utses vinnaren som får motta ära, blommor och den toppmodern pulsklockan Polar Vantage M, till ett värde av 2 799 kronor.
– Den har i princip alla funktioner man kan önska sig, och det som är så häftigt är att den har ett batteri som håller i 30 timmar i driftläge, säger Daniel Gustafsson på Löpex Sport, som tillsammans med undertecknad står bakom utmärkelsen.
Det betyder att till och med en motionär som jag skulle kunna klara UTMB utan att klockbatteriet tog slut ,..

Drömförhållanden – då kan det bli rekordtidig start för längsta skridskotävlingen (och Ahlsson lämnar Örebrocyklisterna)

Kallt och torrt väder gör att det just nu råder drömförhållanden för skridskoåkning på de sjöar som hunnit frysa till, vilket förstås blir allt fler ju längre kylan håller i sig. Hemfjärden lär vara magisk just nu (även om jag förstås inte uppmanar någon att ge sig ut om man inte har gedigen kunskap, redskap och sällskap). Nu visar prognoserna förvisso mildare väder och några regndroppar i helgen, men sedan ska det frysa på igen och det har gett Random events förhoppningar om att det ska gå att arrangera Ice race vintage, 20-milatävlingen som är en av Sveriges längsta skridskotävlingar och körs på en varvbana mellan Rävgången och Lindholmen, redan nästa lördag skriver de på instagram (tävlingen arrangeras den första lördagen under säsongen då isförhållandena tillåter det, och utlyses på onsdagen, tre dagar före tävlingen). För att klara tävlingen ska man dessutom använda tidstypisk utrustning från 1963 och åka på under tio timmar och 59 minuter.
Både 2013/14, då tävlingen drogs igång, och 2014/15 blev den inställd eftersom isen aldrig var åkbar, 2015/16 arrangerades det den 23 januari (Fredrik Nylén vann på 8.24, även Bella Lagrange och Thomas Jansson klarade maxtiden), 2016/17 arrangerades det den 11 februari (Nylén vann igen, på nya rekordtiden 8.23.30; ingen annan fullföljde) och 2017/18 arrangerades det den 18 februari (ingen fullföljde, Fredrik Holmgren kom längst med 129 kilometer).

Ett helt annat besked kom också på sociala medier på onsdagen: Jacob Ahlsson, klubbens bästa herrcyklist, lämnar Örebrocyklisterna. Det skriver han själv på facebook: ”Med denna bild tackar jag Örebrocyklisterna för de åren jag tävlat för er och all hjälp jag fått från klubben. Men nu är det dags för något nytt! Mer info inom kort.” Därmed är det alltså inte bekräftat för vilka Ahlsson kommer att tävla 2019, men det lär visa sig inom kort. Ahlsson tog stora steg under 2018 och var bland annat på pallen i ett kermesselopp i Belgien och slutade femma i sammandraget i Svanesunds tredagars (där han ett tag var i virtuell ledning under en utbrytning på sista etappen).

Och på tal om Örebrocyklisterna pratade jag med Emilia Fahlin i dag, om att hon för sjätte gången är nominerad till NA:s guldklocka. Tycker ni att enda representanten för konditionsidrotten ska tilldelas länets mest prestigefyllda idrottspris tycker jag att ni ska gå in i artikeln och rösta på henne (observera att omröstning endast är vägledande, det är en jury – som jag råkar sitta med i – som utser vinnaren). Nomineringarna till det om möjligt ännu tyngre priset NA:s och Löpex Sports Pulsklocka kommer inom ett par veckor.

Fahlin får ännu en utmärkelse: Årets lejoninna i cykelvärlden

I går skrev jag om att Emilia Fahlin röstats fram till årets cyklist i Sverige, alltså priset Årets Postcyklist som Svenska cykelförbundet och dess sponsorer står bakom, och i dag har Örebrocyklisten som har en så fantastisk säsong bakom sig tilldelats en ny utmärkelse: Av den i sociala medier profilerade cykelsupportern Lion of Roubaix, som jobbar för att lyfta fram de hårt arbetande cyklisterna som sälla får så stora rubiker, har Fahlin utsetts till Årets lejoninna, som varje år tilldelas en cyklist som överkommit svårigheter (vilket är en fahlinsk paradgren, det är väl det enda hon ägnat sig åt de senaste sex–sju åren). I motiveringen, som är lång och går att läsa i trådade Twitter-meddelanden här, framgår det att hon får priset för att ha krigat igenom en ovanligt grisig vår (det framhålls att hon var sist av de 59 cyklisterna som tog sig i mål i hällregnet i Strade Bianche, att hon efter att precis ha kommit tillbaka från influensan upplevde sitt livs kallaste dag på cykeln i Dwars door Vlaanderen, att hon kraschade i Flandern runt och drabbades av fyra (!) mekaniska problem i Vallonska pilen) för att komma ut på andra sidan som en bättre cyklist än någonsin, ta alla de där segrarna och pallplatserna och avsluta säsongen med att bli fyra på en av tidernas tuffaste VM-banor.
Tyskan Charlotte Becker, som blir lagkompis med Fahlin i FDJ Nouvelle Aquitaine Futuroscope nsäta år, tilldelas andraplatsen bakom Fahlin i utmärkelsen medan Teniel Campbell, från Trinidad och Tobago, tog tredjeplatsen. På herrsidan (ja, Årets lejon, helt enkelt) tilldelades Lawson Craddock, amerikanen som kraschade svårt på första etappen i Tour de France och ådrog sig frakturer på ena skulderbladet men ändå fullföljde alla 21 etapperna, förstapriset.
Det återstår förstås att se om Emilia Fahlin kan utmana om de finaste utmärkelserna här hemma i Närke: NA:s guldklocka och NA:s och Löpex Sports pulsklocka!

Fahlin årets cyklist – och sista (?) chansen att tävla i multisport i Örebro

Emilia Fahlin vann, som väntat, utmärkelsen som årets svenska cyklist, Årets Postcyklist, för sin fantastiska säsong 2018. Fjärdeplatsen på VM, de elva internationella pallplatserna, SM-guldet i linjelopp … Det hade varit rätt svårt att gå förbi henne, även om det handlar om en webbomröstning och man aldrig vet hur folk klickar … Fahlin fick 25 000 kronor, en blombukett och en fin prisstatyett som en del i utmärkelsen. Jag skrev en liten artikel om det hela som ni kan läsa här.

Ni kan också läsa lite mer om terräng-SM, som jag skrev om här i bloggen i helgen, framför allt ur Karin Forsbergs perspektiv i den här artikeln.

En veckogammal nyhet som jag tidigare inte uppmärksammat här på bloggen är att Örebroloppet, den multisporttävling som fram till 2015 hette KFUM Multisport Sprint, precis som i somras kommer att genomföras andra söndagen i juni (2019 blir det den 9 juni) – men att det också blir den sista upplagan av tävlingen som arrangerats åtminstone sedan 2001. I varje fall blir det ingen tävling 2020, skriver AH Event, som arrangerar tävlingen tillsammans med KFUM Örebros orienteringssektion, på sitt instagramkonto. Tävlingen är i första hand en partävling i herr-, dam- och mixedklasser med enklare orientering, mountainbike och paddling. Någon annan multisporttävling finns det inte i länet just nu.
Det är också klart att Örebro triathlon, som i år gjorde comeback efter att inte ha arrangerats i fjol, kommer att ligga kvar på nationaldagen. Det blir alltså tre dagar före Örebroloppet.