Fahlin får ännu en utmärkelse: Årets lejoninna i cykelvärlden

I går skrev jag om att Emilia Fahlin röstats fram till årets cyklist i Sverige, alltså priset Årets Postcyklist som Svenska cykelförbundet och dess sponsorer står bakom, och i dag har Örebrocyklisten som har en så fantastisk säsong bakom sig tilldelats en ny utmärkelse: Av den i sociala medier profilerade cykelsupportern Lion of Roubaix, som jobbar för att lyfta fram de hårt arbetande cyklisterna som sälla får så stora rubiker, har Fahlin utsetts till Årets lejoninna, som varje år tilldelas en cyklist som överkommit svårigheter (vilket är en fahlinsk paradgren, det är väl det enda hon ägnat sig åt de senaste sex–sju åren). I motiveringen, som är lång och går att läsa i trådade Twitter-meddelanden här, framgår det att hon får priset för att ha krigat igenom en ovanligt grisig vår (det framhålls att hon var sist av de 59 cyklisterna som tog sig i mål i hällregnet i Strade Bianche, att hon efter att precis ha kommit tillbaka från influensan upplevde sitt livs kallaste dag på cykeln i Dwars door Vlaanderen, att hon kraschade i Flandern runt och drabbades av fyra (!) mekaniska problem i Vallonska pilen) för att komma ut på andra sidan som en bättre cyklist än någonsin, ta alla de där segrarna och pallplatserna och avsluta säsongen med att bli fyra på en av tidernas tuffaste VM-banor.
Tyskan Charlotte Becker, som blir lagkompis med Fahlin i FDJ Nouvelle Aquitaine Futuroscope nsäta år, tilldelas andraplatsen bakom Fahlin i utmärkelsen medan Teniel Campbell, från Trinidad och Tobago, tog tredjeplatsen. På herrsidan (ja, Årets lejon, helt enkelt) tilldelades Lawson Craddock, amerikanen som kraschade svårt på första etappen i Tour de France och ådrog sig frakturer på ena skulderbladet men ändå fullföljde alla 21 etapperna, förstapriset.
Det återstår förstås att se om Emilia Fahlin kan utmana om de finaste utmärkelserna här hemma i Närke: NA:s guldklocka och NA:s och Löpex Sports pulsklocka!

Fahlin årets cyklist – och sista (?) chansen att tävla i multisport i Örebro

Emilia Fahlin vann, som väntat, utmärkelsen som årets svenska cyklist, Årets Postcyklist, för sin fantastiska säsong 2018. Fjärdeplatsen på VM, de elva internationella pallplatserna, SM-guldet i linjelopp … Det hade varit rätt svårt att gå förbi henne, även om det handlar om en webbomröstning och man aldrig vet hur folk klickar … Fahlin fick 25 000 kronor, en blombukett och en fin prisstatyett som en del i utmärkelsen. Jag skrev en liten artikel om det hela som ni kan läsa här.

Ni kan också läsa lite mer om terräng-SM, som jag skrev om här i bloggen i helgen, framför allt ur Karin Forsbergs perspektiv i den här artikeln.

En veckogammal nyhet som jag tidigare inte uppmärksammat här på bloggen är att Örebroloppet, den multisporttävling som fram till 2015 hette KFUM Multisport Sprint, precis som i somras kommer att genomföras andra söndagen i juni (2019 blir det den 9 juni) – men att det också blir den sista upplagan av tävlingen som arrangerats åtminstone sedan 2001. I varje fall blir det ingen tävling 2020, skriver AH Event, som arrangerar tävlingen tillsammans med KFUM Örebros orienteringssektion, på sitt instagramkonto. Tävlingen är i första hand en partävling i herr-, dam- och mixedklasser med enklare orientering, mountainbike och paddling. Någon annan multisporttävling finns det inte i länet just nu.
Det är också klart att Örebro triathlon, som i år gjorde comeback efter att inte ha arrangerats i fjol, kommer att ligga kvar på nationaldagen. Det blir alltså tre dagar före Örebroloppet.

Nyheter om två födelsedagsbarn (Fahlin, Hallor), upphittade resultat, upphittad löpare och DM-silvermedaljören som byter klubb

Emilia Fahlins nya stall, franska FDJ Nouvelle Aquitaine Futuroscope (kommer man orka skriva ut hela det långa sponsornamnet varje år?) har nu spikat truppen inför 2019, och den innehåller 13 cyklister varav nio fransmän. Tyska 35-åringen Charlotte Becker är den mest meriterade, hon vann världstouretapploppet Tour of Chongming Island i år. I övrigt är det många unga och rät oerfarna namn, men Charlotte Bravard vann franska mästerskapen i linje i fjol och australiska duon Shara Gillow och Lauren Kitchen har tagit en del segrar genom åren, framför allt hemma i Australien. Men ingen av dem kan matcha Fahlins meriter senaste säsongerna, vilket borgar för att Örebrocyklisten kommer få många chanser att göra resultat 2019, och därtill lär kunna få ganska fritt spelrum när hon väljer vilka tävlingar hon vill köra och vilka hon vill gå in lite extra för. Fahlin fyller för övrigt 30 år i dag, så bloggen passar på att säga grattis!

Tisaren-orienteraren Anton Hallor, som jag skrev om så sent som i måndags, berättar på instagram att han fått sitt första landslagsuppdrag som tränare, 26 år gammal (även han fyller i dag, så grattis till honom också!). Han ska hålla i ett läger för det irländska orienteringslandslaget i mitten av november. Mer om det senare!

Nu har äntligen resultaten från Friskisrundan, tävlingen som avgjordes med löpning från Friskis & Svettis gamla lokaler i Örebro till deras nya (nio kilometer) plus några inslag av styrkeövningar och pussel. IF Starts Johan Ingjald var helt överlägsen på herrsidan och vann med över tre minuters marginal, 38.03 mot Philip Sander Matthiesens 41.24. Storådalens Sara Gunnarsson vann en betydligt tajtare kamp på damsidan, 16 sekunder före Marie Johansson, 43.31 mot 43.47.

Alltid lika pålitliga Per Börjesson tipsar om att även Johanna Eriksson, Motala AIF, faktiskt kommer från länet, något jag hade missat helt. Jag var ju på plats i Eskilstuna när hon tog sitt skrällartade SM-brons på 10 000 meter i augusti, och hade jag haft koll på hennes bakgrund redan då hade jag givetvis tagit ett snack med henne, men så blev nu inte fallet. Hon följde sedan upp med en fjärdeplats i Lidingöloppet och är nu anmäld till terräng-SM i yngsta veteranklassen, K35 (4 000 meter), på lördagen (där hon är regerande mästare) och i seniorklassen (8 000 meter) på söndagen där hon bland annat ställs mot Karin Forsberg (läs mitt stora reportage om henne här), Louise Wiker, Lisa Bergdahl, Liduina van Sitteren och Maria Eriksson (läs min stora genomgång av länslöparna i terräng-DM, där jag alltså missade Johanna, här). Måhända är Johanna det allra största lokala medaljhoppet seniorklass, även om det blir tufft mot Meraf Bahta, Sarah van der Wielen och övriga.
När Eriksson fortfarande sprang för Zinkgruvan blev hon för övrigt silver i korta terräng-DM och brons i DM över 5 000 meter.

na.se skrev jag i dag också om ett antal klubbyten i friidrotten (tävlingsårsskiftet i friidrott är ju den 15 november, och sista dag att registrera byten var den 15 oktober). Att notera bland länslöpare är att Frida Nilsson, som blev tvåa bakom Liduina van Sitteren i Norasjön runt och därmed tog DM-silver i halvmaraton, går från Örebro AIK till IF Start, och att Rihards Darzins, en av Sveriges bästa döva löpare, byter från Friskis&Svettis Örebro till Almby IK. Även motionslöparna Robert Vestman (från Östansjö) och Jan-Erik Werner (från Stocksäter) går till Almby.

Fahlin avslutade succésäsong – och Axelsson inledde succéartat

Emilia Fahlin avslutade säsongen med Chrono des Nations i dag. Det gick väl sådär, om man ska vara ärlig, och slutade med en elfteplats bakom mindre kända cyklister som Anna Turvey och Edwige Pitel. Men det förtar förstås ingenting av Örebrocyklistens mäktiga säsong med elva internationella pallplatser och två fjärdeplatser på VM. Och när jag talade med henne efteråt berättade hon mycket riktigt att det varit svårt att ladda om efter världsmästerskapet.
Var och när nästa säsong inleds är ännu inte spikat, men klart är att laget avstår det stora australiska etapploppet Women’s Tour Down under i januari. Trolig säsongspremiär blir i stället den nya spanska tävlingen Vuelta a la Comunitat Valenciana den 10 februari eller belgiska klassikern Omloop Het Nieuwsblad den 1 mars. Världstouren startar med italienska Strade Bianche den 9 mars.

I morgon bitti publiceras dessutom en intervju med Adam Axelsson, som äntligen är tillbaka efter sjukdomsbekymren, på na.se. I helgen gjorde han riktigt tävlingscomeback efter 1,5 år, och han slog till med de bästa tider han någonsin presterat i oktober och kvalade dessutom in till U23-världscupen på både 1 000 och 1 500 meter. Vi snackar 37,79 på 500 meter och 1.14,10 på 1 000 på lördagen följt av 37,84 på 500 och 1.56,36 på 1 500 vid de internationella tävlingarna i tyska Izell. Kvaltiden på 500 meter var mindre än tre tiondelar från att även den räcka för kval till U23-världscupen, och då ska man veta att Axelsson inte gjorde något perfekt lopp.
– Jag hade första inner och fick dålig ingång, så jag var en halvsekund bakom och blev tvungen att lämna företräde i växlingen vilket gjorde att jag fick stanna upp lite och låta han som kom från yttern gå före. Där tappade jag lite, berättar Axelsson som får en ny chans att kvala nästa helg, och ännu en helgen därpå, eftersom han blir kvar i Inzell ytterligare två tävlingshelger (han var där även förra veckan, men fick då avstå tävling på grund av förkylning).
Svenska skridskolandslaget är för övrigt rätt rumphugget för tillfället – Sotji-olympiern David Andersson, som liksom Axelsson tävlar för Örebroklubben SK Winner, har (åtminstone tillfälligt) lag skridskorna på hyllan och Pyongchang-olympiern Nils van der Poel har tagit en ny timeout från sporten. Axelsson lär därmed vara landets bäste aktiva skrinnare för tillfället, men något landslag är han inte del i efter sina sjukdomar. I Inzell har han istället varit med ett norskt lag, och de kommande två veckorna blir han kvar på egen hand.
– Förbundet har sagt att de vill satsa yngre och bredare, så det blir nog ingen landslagsgrupp i år. Vi får se vad som händer, säger Axelsson.

Det blev inga pallplatser för de länets orienterare i Älgfritt i Motala, men Iva Fagré och Erik Fernlund sprang i varje fall hem varsin femteplats.

 

Vann Pulsklockan – nu är Fahlin nominerad till nytt pris

På sina elva första säsonger som proffs hade Emilia Fahlin tolv internationella pallplatser i seniortävlingar. I år har hon sopat hem elva stycken under en enda säsong (och den är inte över än, först på lördag avslutar hon året med Chrono des Nations i Frankrike). Och därtill förstås två fjärdeplatser på VM. Inte konstigt alls att Örebrocyklisten är en av 13 svenska cyklister som blivit nominerade till priset som Årets postcyklist, Svenska cykelförbundets finaste pris som delats ut årligen sedan 1983 (varje år till en herr- och en damcyklist). Fahlin har aldrig belönats med priset, men har varit nominerad vid flera tillfällen, senast i fjol. Fahlin har däremot fått flera andra fina priser genom åren, bland annat Sören Gunnarssons stipendium och så förstås NA:s och Löpex Sports pulsklocka. Rösta på Årets postcyklist gör man här.

Fahlins säsong fortsätter efter VM-guldet: ”Men ingen mängdträning …”

Emilia Fahlin tog två fjärde- och en 16:e-plats på cykel-VM, och framför allt den avslutande fjärdeplatsen i det brutala linjeloppet var sensationell. Världsmästerskapet har ju ofta fungerat som säsongsavslutning, men så inte i år. Redan på lördag körs Giro dell’Emilia, en tävling på nivån just under världstouren, som Fahlin körde för två år sedan, och inte förrän den 21 oktober avslutas årets världstour med kinesiska Tour of Guangxi, som namnet till trots är en endagarstävling (det blir den allra sista tävlingen som Wiggle-High5 skickar ett lag till innan stallet upplöses). Fahlin kommer dock inte köra någon av de tävlingarna, men hon har ändå inte avslutat säsongen. Som jag tidigare skrivit om på bloggen kommer hon att avsluta säsongen med Chrono des Nations i Frankrike den 14 oktober (Fahlins sista tävling i Wiggles dräkt, även om det ser ut som om hon kommer bli ensam från laget som åker dit), något så ovanligt som ett fristående tempolopp. Tävlingen har jörts sedan 1990 och Susanne Ljungskog vann den två gånger 2007–2008. Fahlins lagkompis Audrey Cordon-Ragot är regerande mästare. Banan har oftast varit knappt 21 kilometer lång, men är i år för andra året i rad 26,45 kilometer lång. När jag pratade med Fahlin efter den sensationella fjärdeplatsen i lördags frågade jag om hon verkligen skulle orka ladda om och köra den här tävlingen som hon tänkt, och det var hon fast besluten att göra:
– Men det blir ingen mängdträning fram tills dess, det har jag inget för så här sent på säsongen. Det kommer bli mer korta, hårda, intensiva pass på tempocykeln, sa Fahlin.
Nästa år kommer Fahlin att köra för franska FDJ Nouvelle-Aquitaine Futuroscope. Återstår att se hur bytet av stall kommer påverka vinterträningen och var nästa säsong kommer att starta (Fahlin har ju inlett säsonger både i Qatar, Argentina och Australien, men har fått bäst utdelning när hon skjutit på säsongsstarten tills Europasäsongen dragit igång).

View this post on Instagram

Saturday is still in a blur! 🌪 📸 @velofocus

A post shared by Emilia Fahlin (@emiliafahlin) on

 

Fahlins fjärdeplats det mäktigaste under bloggåren (och van Sitteren topp tio av svenskarna i Lidingöloppet)

Emilia Fahlins fjärdeplats på VM i dag var nog den mäktigaste insats jag sett en konditionsidrottare från länet utföra under mina sju år på NA. Kan inte påminna mig om något som ens kommer i närheten. Eller jo; Martin Regborns bronslopp på EM 2016 var häftigt att följa, och Fahlins seger i Vårgårda samma år. Men just att alla odds var emot Fahlin gjorde det här tillfället ännu mer speciellt, i mina ögon, även om det slutade utan medalj. Hon tappade kontakten med de hon gick in i, i den tuffa backen strax söder om Innsbruck, på alla tre varven, men krigade sig varje gång tillbaka: Första gången tillbaka till huvudklungan, andra gången tillbaka till bronsfajten, tredje gången till kampen om en fjärdeplats som hon vann. Och efteråt var känslan just den, som Fahlin själv gav uttryck för när jag pratade med henne någon timme senare, att hon vann en fjärdeplats snarare än förlorade en medalj (det enda snöpliga i sammanhanget är att det var Fahlins tredje fjärdeplats i VM, om man räknar in de två tidigare i lagtempo, men än väntar hon på första medaljen). För Fahlin avslutas säsongen med den franska tempotävlingen Chrono des Nations om två veckor. Och redan nästa år är det ju VM i Storbritannien, på en bana som på pappret ska passa henne betydligt bättre …

Klubbkompisarna (i Örebro AIK) Liduina van Sitteren och Erik Anfält blev tionde respektive elfte bästa svensk i dam- och herrklasserna i Lidingöloppet i dag. van Sitteren persade med över två minuter och sprang in som 14:e dam, på 2.07.53, knappt 15 minuter bakom segrande kenyanen Sylvia Medugu, som var drygt en minut före första svensk, Huddinges Hanna Lindholm (OK Tisarens Josefin Tjernlund var näst bästa länslöpare på 19:e-platsen, 2,5 minuter bakom van Sitteren). Anfält var 1.40 bakom sin perstid från 2015 (1.46.06 som då gjorde honom till näst bästa svensk, i dag hade den tiden räckt till en åttondeplats av svenskarna) men mer än minuten snabbare än i fjol. Då var han precis före Johan Olsson i mål, men den här gången fick han se sig slagen av den gamle skidkungen som var placeringen före i mål. KFUM Örebros Linus Rosdal, som var bäste svensk i Lidingöloppet 2015 och tvåa i Ultravasan 45 i år, låg jämnt med Anfält första 5,7 kilometerna (enligt mellantiderna), men valde sedan av någon anledning att kliva av. I stället blev Örebro IAK.s Jonas Nilsson (51:a på 1.53.36) näst bästa länslöpare.
Lindebygdens Asta Sjöberg vann veteranklassen för 80-plussare, över fyra kilometer, med över 5,5 minuters marginal. Sjöberg sprang på 24.31 och slog därmed också alla 80-åriga gubbar utom en. IF Starts Heshlu Andemariam tog en tiondeplats i M22-klassen (som springer 15 kilometer) på 53.32.

Örebro parkrun lockade, i samarbete med Sveriges Radio Örebro och till fördel för Världens barn, hela 167 löpare till lördagens upplaga (den 73:e sedan starten). Jag vet inte hur mycket som samlades in i bössorna på plats, men 42 av oss (jo, jag sprang också) har skickat in pengar digitalt, och den insamlingen är upp i 5 970 kronor än så länge. Dagen till ära dök Tim Sundström, som har distriktsrekord på 1 500 meter både inom- och utomhus och därtill banrekord på Örebros parkrunbana, upp och sprang på 16.21 (29 sekunder över sitt pers från juni i fjol). Degerforsaren och Tisaren-orienteraren Filip Jacobsson gjorde debut i sammanhanget med 17.13, och Thorens Noha Olsson, som vunnit tre gånger i september, blev trea på 17.37. Mikaela Kemppi var ensam dam under 20 minuter (Petrea Hanaeus var tvåa på 20.45) och tog därmed sin femte seger på åtta starter (men två av dem gjorde hon när foten var ganska nyopererad).

Filip Jacobsson och Tim Sundström slog följe inledningsvis. Foto: Jimmy Glinnerås
Konditionsbloggaren spände bågen för att springa under 19 minuter i Örebro parkrun, men kroknade på andra halvan och landade på 19.33. Foto: Jimmy Glinnerås

Snart dags att jagas av zombies igen – och här är nio nya datum att skriva in i löparkalendern (plus ett gäng för orienterarna …)

”Här jagas Regborn av zombies” är nog en av mina absoluta favoritrubriker på Konditionsbloggen genom åren. Det var 2016, när zombieloppet Run for your lives för första gången intog Örebros gator. I dag är det exakt en månad kvar till den tredje upplagan, som alltså går av stapeln lördagen den 27 oktober. Eftersom man tjänar på att springa är det i varje fall någon mån en konditionsidrottstävling, även om det primärt handlar om att ta sig 6,5 kilometer utan att bli tagen av de zombies som jagar löparna mer än två gånger (man har tre ”liv”, tygremsor, fäst på ett bälte och tar de slut är man ute). Man kan fortfarande anmäla sig både som löpare och zombie. 2015 och 2017 arrangerades loppet också vid gruvområdet i Stråssa, i Lindesbergs kommun.

Ytterligare åtta lopp har nu ansökt om sanktion för 2019 (sista dagen, innan avgiften höjs, är ju på söndag, jag skrev om de första loppen som inkommit med sanktion häromdagen), Kumla Stadslopp, Hälleforsterrängen, Fröviloppet, Semesterhalvmaran, Sommarmilen, Wadköpingslöpet (vars första, succéartade upplaga avgjordes i söndags) och Lucialoppet ligger alla kvar på samma helger och veckodagar som i år medan Vintrosaloppet ligger kvar på Kristi himmelsfärds-torsdagen, vilket gör att loppet flyttar 20 kalenderdagar till nästa år – från 10 till 30 maj (Örebro backyard ultra gör ju exakt samma sak). Vintrosaloppet verkar inte haft någon sanktion på sin första upplaga, åtminstone kom loppet aldrig med i Närkes friidrottsförbunds tävlingskalender, men lockade ändå 64 löpare i femkilometersklassen. Liduina van Sitteren (19.00) och Garphyttans Fredrik Eliasson (18.52) noterade banrekord (van Sitteren slog därtill alla herrar utom Eliasson). Återstår att se om Vintrosaloppet och/eller Wadköpingslöpet letar sig in i långloppscupen nästa år, det brukar dröja närmare nyår innan det är helt klart.
Silverleden på 1 dag, som inte ansöker om sanktion för sitt lopp utan kör det utanför friidrottsförbundets försorg, ligger också kvar vid samma tidpunkt i tävlingskalendern som i år, den 29 juni avgörs den sjunde upplagan av det 64 kilometer långa stigloppet.

Även orienterarna har börjat spika sitt schema för 2019. Största ändringen där är att Närkekvartetten, förmodligen på grund av den mycket ovanligt sena Kristi himmelsfärd (dagen kan ju infalla när som helst mellan 30 april och 3 juni, men så sent som 30 maj kommer inte att ske igen förrän 2030), delas upp på två helger istället för att utnyttja Kristi flygare-ledigheten och köra fyra dagar i rad. Därmed kommer medel- och långdistanserna som Garphyttan och Hagaby samarrangerar att äga rum 11–12 maj, medan de två sista etapperna över medel- respektive långdistans, som KFUM Örebro står för, avgörs helgen därpå. Helgen före Närkekvartetten avgörs som vanligt Tisarträffen i dagarna två. Boforsloppet och Letälvsträffen avgörs ytterligare två veckor tidigare, på Påskdagen och Annandag påsk (21 respektive 22 april). Örebro city sprint flyttas en månad, från juni till maj (det är ju inget EM nästa år) och gäller nästa år som DM (i både sprint och sprintstafett) men har däremot ännu ingen bekräftad världsrankningsstatus. Övriga DM avgörs i slutet av augusti (natt 30 augusti) och början av septemer (stafett 1 september, medeldistans 7 september, långdistans 8 september). Askersundsmedeln och Lindebygdsträffen avgörs 10–11 augusti medan Korpen, världens äldsta årligen återkommande orienteringstävling, arrangeras den 15 september och Dubbelfajten den 21 september.

På lördag avslutas årets cykel-VM (för damernas del, herrarna kör ju sitt mycket spektakulära linjelopp på söndag) med linjeloppet, och jag pratade med Emilia Fahlin inför det. En artikel ni hittar här!

Fahlin 16:e i tempoloppet – och här är år Vårrusets nya datum i löparkalendern 2019

Emilia Fahlin slutade på 16:e plats när tempoloppet vid cykel-VM avgjordes i dag. Exakt samma placering som hon noterade i Doha för två år sedan, senaste gången hon trampade ett VM-tempo, men den här gången var hon nästan minuten närmare pallen. Jag snackade med Fahlin direkt efter loppet, och den intervjun kan ni läsa här. På lördag avslutas VM med ett riktigt tufft linjelopp, och det kommer bli spännande att följa Fahlins framfart där, med tanke på hur hon utvecklats under året.

Vårruset och Gubbracet byter dag med varandra. De båda femkilometersloppen som arrangeras i KFUM Örebros regi – Gubbracet som ett helt eget arrangemang och Vårruset i samarbete med en central organisation – flyttas dels från sista till näst sista veckan i maj, dels från tisdag–onsdag till måndag–tisdag. Ja, på så sätt kan man ju se det som att det bara är Vårruset som flyttas, från onsdagen till måndagen, medan Gubbracet ligger kvar på tisdagen. Så blir det i varje fall: Måndagen den 20 maj löps Vårruset, dagen därpå Gubbracet. Och det där står klart eftersom sanktionerna nu i strid ström trillar in för nästa års friidrottstävlingar (sista dag, till ordinarie avgift för arrangörerna, är söndag). Alla andra lopp som hittills sökt sanktion hos Närkes friidrottsförbund (Startmilen, Spartacusstafetten, Viby marathon, Svartåloppet, Stripastafetten, Östansjöloppet, Blodomloppet, Stafesten för Unicef, Hostruset och Åstadsloppet) är kvar på samma veckor och veckodagar som i år med undantag för Lindesjönloppet som ligger kvar på nationaldagen och därför byter söndag mot lördag.

Så följer du Fahlin i tisdagens VM-tempo: ”Gäller att man är fokuserad hela tiden”

15.22 i morgon, onsdag, ger sig Emilia Fahlin ut på sitt första VM-tempolopp sedan 2016. Då blev det en 16:e-plats i Doha, och en liknande placering skulle hon räkna som en framgång, berättar hon i en text som publiceras på na.se i morgon förmiddag. Anledning till att hon trots alla fina resultat under året inte vågar tro på en topp tio-placering i VM-tempot, där hon var nia 2010 och 2011, är att hon helt enkelt kört för få tempolopp de senaste åren och tränat för lite på den här disciplinen som de senaste åren krävt allt mer specialisering eftersom de som är bra på tempo nu är överjävligt bra på just tempo. Glappet mot ”vanliga cyklister” har helt enkelt ökat. Favoriterna är hur som helst inga ovanliga namn. Det handlar om fyra nederländska cyklister, där Fahlin rankar regerande världsmästaren Annemiek van Vleuten högst följt av Anna van der Breggen, Ellen van Dijk och Lucinda Brand. När jag pratade med Fahlin nämnde hon också sina två lagkompisar Lisa Brennauer, Tyskland, och Audrey Cordon Ragot, Frankrike, som cyklister som kan förhindra en helt nederländsk VM-pall.
Den 27,7 kilometer långa banan inleds med ett ganska lättåkt parti innan det blir en rejält brant backe på runt 50 höjdmeter, och därefter en längre stigning på runt 90 höjdmeter innan det blir ett mer böljande parti och en tämligen lätt avslutning ned och in i Innsbruck.
–  Den går genom små byar och har många sega motlut och backar. Man kan tro att man är uppe men så kommer det en backe till som man inte sett. Den är väldigt orytmisk och det gäller att man är fokuserad hela tiden och att man inte går för stum för tidigt i backarna, säger Fahlin till TT.
Totalt kommer 52 cyklister till start: Först startar Argentinas Fernanda Yapura vid 14.40 och sist ut går van Vleuten vid 15.56.30 (cyklisterna startar med 90 sekunders mellanrum). Tidtagningen går att följa här (tyvärr bara en mellantid) och SVT:s direktsändning hittar ni här.
Fahlin är ensam svensk i tempoloppet men får sällskap av Hanna Nilsson och Sara Penton i lördagens linjelopp, som avslutar VM i Österrike.