Almby får swedish league-finalen i orientering nästa år: ”Har fått det ärofyllda uppdraget”

Här gick man och väntade på Tiomila i Ånnaboda 2022 som nästa stora orienteringsevenemang i länet efter SM-tävlingarna 2017 – och så slår Almby IK till och får arrangera finalen i elitserien i orientering, Swedish league, redan nästa år! I dag släpptes hela schemat för nästa års tävlingsserie, och då stod det klart att Örebroklubben kommer att arrangera de två avslutande tävlingarna en medeldistans lördagen den 3 oktober och en jaktstart på säsongens totalresultat över förkortad långdistans dagen därpå. Tävlingarna kommer att start och mål i Blackstahyttan, bara några kilometer från där långdistans-SM-arenan låg 2017. ”Vi [har] fått det ärofyllda uppdraget att stå som arrangör”, skriver klubben glatt på sin hemsida.
Swedish league kommer se lite annorlunda ut 2020 jämfört med i år och tidigare upplagor: I stället för att avgöras komprimerat på våren/försommaren blir det nu en serie med start den 4 april och final alltså så sent som den 4 oktober. Därtill ökar antalet deltävlingar till nio, varav fem är SM-tävlingar (tidigare har ofta bara natt-SM ingått i Swedish league, nu är alla de fem individuella SM-distanserna med) och de två andra är en sprint och en långdistans i Norrtälje (som blir uttagningstävlingar till världscuppremiären).
– I dialogerna vi haft har merparten varit positiva till att ha en liga över hela året, där vi inkluderar SM-tävlingar och kompletterar med tester och finalhelg. Därför väljer vi att införa detta redan till 2020. Att vi låter fler SM-tävlingar ingå i Swedish League tror vi kan lyfta såväl ligan som SM-tävlingarna. Det känns också bra att ha en nationell liga som spänner över hela säsongen, det är logiskt på något vis, och de löpare som står som segrare i oktober kan med rätta titulera sig Sverigemästare i orientering, säger Svenska orienteringsförbundets idrottschef Tomas Stenström till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Intressant i tävlingsprogrammet inför 2020 är att den nya VM-distansen knockoutsprint (premiär nästa år) kan få sitt eget SM under SM-veckan i Halmstad, preliminärt den 27 juni.

Ni missade väl för övrigt inte intervjun med Emilia Fahlin, som vi publicerade på na.se i går, efter hennes svåra krasch på träning? Blödning på hjärnan, och naturligtvis vila en tid, absolut inga tävlingar i Frankrike i helgen som tidigare fanns med i planen.

Emilia Fahlin om ett nordiskt Tour de France: ”Vore väldigt häftigt” (Plus: Länets får sin första swimruntävling men Örebro triathlon inställt)

I dag gick arrangörerna bakom Tour of Norway och Vårgårda GP ut och lanserade planerna på ett ”nordiskt Tour de France för damer”, som idén kallas. Jag vill inte skapa dålig stämning, men jag tycker att man ska använda begreppen med försiktighet. Jag väntar fortfarande på att någon ska våga starta ett riktigt treveckorslopp för damer, och det här verkar bli mer åt Giro Rosa-hållet, med ett tiotal etapper. Men det finns mycket som är bra i arrangörernas förslag: Det talas om minst två timmars direktsändning om dagen, etapper i både Sverige, Norge och Danmark och budgeten verkar vara satt till ändå beskedliga 23 miljoner kronor, vilket borde gå att lösa. Det framkommer väldigt lite detaljer i pressmeddelandet som den svenska delen av arrangörsstaben skickat ut, men planen är hur som helst att starta om två år, 2021, och att det ska vara tio etappar där ”två av de svenska” ska avgöras i Vårgårda (förmodligen i form av det lagtempo och linjelopp som sedan många år framgångsrikt körts där och där Emilia Fahlin 2016 tog Sveriges första och hittills enda seger på världstouren). Norska tidningen Haldens Arbeiderblad skriver att det dessutom blir ytterligare en etapp i Sverige, tre i Danmark och fyra i Norge (och att Vårgårda GP och Tour of Norway därmed upphör och går upp i den nya touren). Arbetsnamnet är ”Battle of north”.
– Det vore väldigt häftigt med ett stort etapplopp i norr. Det skulle definitivt bli unikt i cykelsporten och det här är något som flera av elitcyklisterna snackat om och önskat sig, säger Fahlin i pressmeddelandet.
Förra svenska superstjärnan Emma Johansson uttalar sig i sin roll som SVT-expert:
– Jag hoppas att det kommer att bli av, damerna behöver ett längre etapplopp. Det finns inget Tour de France för damer men det finns ett Giro d’Italia med tio etapper. Det här blir något liknande som girot. Det ovanliga med det här upplägget är att tre länder är inblandade, säger hon till tv-kanalens hemsida.

På tal om nya tävlingar skrev jag i dag en (pluslåst) artikel om att länet får sitt allra första ”riktiga” swimrun (Alla helgona swimrun har ju funnits och samlat in pengar till välgörande ändamål, men inte haft tävlingsklass) redan i sommar. Tävlingen går under namnet Örebro swimrun, avgörs med start och mål i Ånnaboda den 17 augusti, och får tre distanser (en kort prova på-klass och två banor med ”hemlig” längd på ”drygt en timme plus/minus en halvtimme medan den långa kommer vara drygt två timmar plus/minus en halvtimme”.

Däremot står det, sedan tre veckor tillbaka läser jag (men jag har inte sett det förrän nu), klart att det inte blir något Örebro triathlon i sommar. Liksom 2017 är tävlingen, som skulle ha ägt rum på nationaldagen, inställd. Det har arrangörerna meddelat på instagram.

Konditionsbloggen goes cykelbloggen … Fahlins första pallplats, Ahlsson x 2, Sverigecupen x 2 …

Emilia Fahlin tog säsongens första pallplats när hon blev tvåa på sista dagen av etapploppet Festival Elsy Jacobs i Luxemburg. Men hon blev trängd i spurten av förra lagkompisen Lisa Brennauer, och var inte ett dugg glad när jag pratade med henne efteråt. Ni kan läsa den (pluslåsta) intervjun med Fahlin, med en hel del om tävlingen, här. Andraplatsen i dag gjorde att Fahlin klättrade till en slutlig femteplats i sammandraget (viktigt eftersom den gav 50 UCI-poäng till världsrankningen, det är ju inte många månader kvar på OS-kvalet nu – Fahlin klättrar nu en placering och är 16:e, och vad viktigare är klättrar Sverige till tolfte plats på nationsrankningen där Fahlin kört ihop 846 av Sveriges 1 380 poäng) och en tredjeplats i poängtävlingen. Fahlin tar nu ett brejk efter en intensiv vår och åker nu på ett två veckor långt träningsläger i franska Font Romeu. Härnäst kör hon La Classique Morbihan och Grand prix de Plumelec–Morbihan helgen 31 maj–1 juni, därefter världstourtävlingen Energy Women’s tour 10–15 juni och sedan European games (”Europa-OS” som avgörs för andra gången) i vitryska Minsk med linjelopp den 22 juni och tempolopp den 25 juni innan det är dags för SM i Båstad.

Jonathan Ahlsson slutade på 79:e plats efter de fem etapperna i landslagsdebuten Course de la paix i Tjeckien. Han spelade framför allt ut sina kort under den tredje etappen, på fredagseftermiddagen, då han stötte och kom iväg från tätklungan under några kilometer i slutet, innan han blev infångad igen. Och i det korta tempoloppet samma dag var han 39:a, bara 1.14 efter täten och någon tiondel från att bli bäste svensk. Avslutningen blev tuffare då han först gick av banan, sedan hamnade ute i kantvinden långt bak och därför tvingades släppa i den första stigningen, och till slut också punkterade (han rullade i mål i den allra sista gruppen, över 14 minuter bakom täten i dag, efter att på de fyra första etapperna sammanlagt bara ha tappat 15 minuter). Allt enligt rapporter på servicemannen Martin Eckervads utmärkta instagramkonto.

Jonathans storebror Jacob Ahlsson hade en bra helg i Uppsala, och var 25:a i 188 kilometer långa Scandinavian race på lördagen (i huvudklungan som var 1.10 bakom segrande dansken Rasmus Bøgh Wallin, trots att Ahlsson tvingades kriga sig tillbaka från punktering) och ”topp 20” (jag har inte hittat någon resultatlista, men det står så i Ahlssons lags racerapport) i Skandis GP, ”Europas tuffaste GP-lopp” som arrangörerna alltid skriver, över 25 varv på en 2,3 kilometer lång slinga i dag.

Matthias Wengelin följde upp andraplatsen i premiären i Sverigecupen i mountainbike för ett par veckor sedan med att vara bästa svensk i andra deltävlingen, med UCI-status (den ger alltså lite världsrankningspoäng), Vårgårda XCO i dag. Wengelin hade två danskar och en norrman före sig i mål, och var 1.44 från seger i tävlingen men över minuten före fyran Vilgot Lindh, som ju vann premiären. Vilgots bror Axel Lindh, som bor i Örebro men tävlar för moderklubben Härnösands CK, var sjua, som tredje bästa svensk, dryg två minuter bakom Wengelin. Jag har inte sett någon cupsammanställning, men beroende på hur de utländska cyklisterna räknas bör Wengelin vara delad etta eller tvåa bakom Vilgot efter två av sju deltävlingar i cupen. Örebrocyklisternas Linda Meijer blev tolva på damsidan, 15 minuter bakom segrande Sara Öberg.

Redan på lördagen avgjordes Billingeracet, den 75 kilometer långa mountainbiketävlingen i Skövde som är premiär i långloppscupen, och där blev Marcus Jansson (landslagsmountainbikeorienteraren från Garphyttan som tävlar för CK Hymer när han inte har kartställ på hojen) sexa medan Almbys Johan ”Limpan” Lindbom tog en niondeplats, sex respektive åtta minuter bakom segrande Michael Olsson. Multisportaren Cecilia Jessen, som kör för Örebrocyklisterna, var nia på damsidan, 26 minuter bakom segrande Jennie Stenerhag.

Järlas Anna Dahlgren-Rosén vann för andra dagen i rad när andra tävlingen i Närkekvartetten, en medeldistans, avgjordes i Ånnaboda på söndagen. Ärlas Emil Andersson, som vann på lördagen, fick däremot nöja sig med en andraplats bakom Stora Tunas Joakim Svensk i dag. Bäst av länslöparna var Tisaren-duon Andrea Svensson och Anton Hallor som var fyra respektive femma, 1.25 respektive 5.34 bakom segrarna. KFUM Örebros Jonatan Gustafsson sprang hem H20-klassen dagen efter sitt pers på landsvägsmilen i Kungsholmen runt.

Vinkbo backyard ultra, som jag sprang tre timmar i ”på kul” på lördagsförmiddagen, utvecklade sig till en ren duell mellan Leonora Johnsson och Filip Andersson. Trean i uthållighetstävlingen (Tom Johnsson), som avgjordes strax utanför Karlskoga, klev av efter 15:e timmen (15:e 6,7-kilometersvarvet), och därefter fortsatte de båda upp till 24 timmar (100 miles) då Johnsson valde att kliva av. Efter ett defileringsvarv gick Andersson i mål som segrare.

van Sitteren och Wiker byggde vidare på varsin svit i Hälleforsterrängen – och så gick det i alla löptävlingarna

Ni får själva avgöra vilken svit ni tycker är mäktigast, Peter Wikers i Hälleforsterrängen eller Liduina van Sitterens det här löparåret.
van Sitteren har, vad jag kunnat hitta, sprungit 13 tävlingar i år och varit bästa länslöpare i alla utom en:
Etta i Inneserien 1 mile 31 januari.
Etta i Inneserien 2 000 meter 11 februari.
Tvåa i Inneserien 3 000 meter 13 mars (bakom Klara Frih).
Etta av länslöparna (tvåa totalt) i Startmilen 6 april.
Etta i Glanshammars terrängserie 9 april.
Etta i Örebro parkrun 13 april.
Etta i Glanshammars terrängserie 16 april.
Etta av länslöparna (tvåa totalt) i Örebro AIK halvmaraton 17 april.
Etta i Glanshammars terrängserie 23 april.
Etta i Wedevågsloppet 4 maj.
Etta i Glanshammars terrängserie 7 maj.
Etta i korta terräng-DM 9 maj.
Etta i Hälleforsterrängen i dag, den 11 maj.
Wiker har placeringsraden 1-2-2-2-2-1-2-2-1-1-1 senaste elva åren i Hälleforsterrängen (han var dessförinnan även etta 2000, 2001, 2002 och 2005, tvåa 1997, 1998 och 2004, trea 2003 och har varit topp tio alla lopp sedan 1995, men ”dippade” just utanför pallen 2006–2008). Dagens seger var alltså Wiker tredje raka och nionde totalt, och därtill den elfte raka pallplatsen och 19:e totalt i miltävlingen på elljusspåret vid Hurtigtorpet.
I dag vann van Sitteren med väl över fem minuters marginal till tvåan Jessica Jansossn, Hällefors, och ytterligare halvminuten till trean Marie Dasler, IF Start. 38.15 (bra tre herrar sprang fortare än så), 43.58 respektive 44.29. Wiker vann på 37.29, 23 sekunder före Torsbys Jonas Lövhaugen och 39 före Starts Johan Ingjald. Skidåkaren Kevin Henriksson, som vann Wedevåsloppet förra helgen, fick nöja sig med en femteplats nu, på 39.48.
Ingen på tidigare topp sju i långloppscupen sprang, varför Wilhelm Bergentz alltjämt leder före Markus Bohman i herrarnas långloppscup. I damernas drygade förstås van Sitteren ut sin redan klara ledning (hon är nu 14 poäng före Kemppi, men det där kommer ju tajta till sig när regeln om att man bara får räkna tio resultat kommer i spel) medan Dasler klev upp på tredjeplatsen.

Det sprangs ju fler tävlingar i länet i dag: Noras Christina Ryngevall (34.46) och Köpings Jörgen Martinsson (29.33) vann Svillingeruset som i år bantat huvudklasserna från tidigare 15 till 7,5 kilometer. Lag Svartå IF (tyvärr finns inga namn på lagmedlemmarna publicerade) försvarade segern i Svartåstafetten (de var 35 sekunder långsammare än i fjol men vann ändå med nästan fyra minuter före Deform). Oskar Hansson blev den åttonde snabbaste Örebro parkrun-löparen genom tiderna med 17.08 som segertid i sin debut i dag dag (sekunden före Noha Olsson, 1.16 bakom Tim Sundströms banrekord) medan Petra Hanaeus tog sin tolfte seger på nya perset 19.54 i den 102:a upplagan av tävlingen. Och i Vinkbo backyard ultra springs det fortfarande.

I Kungsholmen runt persade Jonatan Gustafsson på landsvägsmilen med 32.24 (i varje fall har inte jag sett honom springa så snabbt tidigare) medan ex-IF Start-löparen Heshlu Andemariam var ännu snäppet vassare med 32.10. De båda blev 20:e och 23:a, landslagsstjärnan Napoleon Solomon vann på 29.40. Starts Maria Eriksson och Örebro AIK:s Julia Johnsson blev 20:e och 22:a med 40.53 respektive 41.08, och på halvmaran blev Annemarie Eldholm, Örebro AIK, tolva på 1.32.40.

Emilia Fahlins framfart i Festival Elsy Jacobs (två topp tio-placeringar hittills, femma i tät spurt i dag, sjua i sammandraget inför morgondagens avgörande) kan ni läsa mer om här. Det blir en större summering av hennes framfart i morgon, liksom av Jonathan Ahlssons offensiva insatser i Tjeckien som ännu inte resulterat i några topplaceringar (han är 69:a i sammandraget inför sista etappen i morgon).

Järlas Anna Dahlgren-Rosén och Ärlas Emil Andersson var snabbast i de tunna elitklasserna i Närkekvartettens långdistans i dag. Anton Hallor blev bästa länslöpare med en tredjeplats, 4.53 bakom täten (i damernas äldsta juniorklass besegrade Tisarens Anna Hallmén skidorienterings-junior-VM-medaljören Elin Schagerström med 1,5 minuter). Mest spännande på förhand var ju att se om Tisarens ex-landslagslöpare Andrea Svensson hade hittat tillbaka till den fina, tidiga vårformen, men hon utgick. Medeldistans med större startfält väntar i morgon.

Barncancerloppet i Karlslund en succé – och van Sitteren slog banrekordet i Glanshammar

Jag hade helt och fullt missat att det arrangerades Barncancerlopp i Karlslundsspåret i går. Tydligen var det en succé, mitt instagramflöde har fyllts av bilder från loppet, och som tur var hade kollega Eva Ejdeholt bättre koll. Någon resultatlista har jag inte sett publicerad (det är förstås helt oväsentligt när syftet är att samla in pengar, men på facebook skrivs det att det var ett ”elitlopp”, så det hade ju varit kul att se tiderna).

Samtidigt avgjordes den fjärde av de fem deltävlingarna i Glanshammars terrängserie, och Liduina van Sitteren putsade sitt eget banrekord. Nu är hon bara fem sekunder från att bli första dam under nio minuter på den 2,5 kilometer långa slingan (Lisa Bergdahl hade banrekordet på 9.26 2014–2018, nu har van Sitteren sänkt det via 9.07 i fjol, vilket hon tangerade i årets första deltävling, till 9.04 i går). Ett fint formbesked inför korta terräng-DM på torsdag. Maria Eriksson var tvåa för fjärde gången i rad, på 10.13 den här gången (som bäst har hon gjort 9.54) och Johan Ingjald tog andra raka segern med 8.38 (säsongens bästa tid på herrsidan, men Johan Gunnarsson toppar fortfarande sammandraget, två poäng före Ingjald). Sista deltävlingen löps på tisdag, men van Sitteren har redan säkrat totalsegern eftersom bara de fyra bästa resultaten (och hon har redan fyra vinster) räknas. På herrsidan är det, i varje fall teoretiskt, betydligt mer öppet.

I min gamla kvarter i Karlskoga avgjordes i går också första deltävling i Park Tour Värmland, Värmlands egen serie av sprintorienteringstävlingar i stadsmiljö. Hagabys Oskar Eklöf och arrangörsklubben Djerfs Charlotte Flansbjer vann. Serien fortsätter med deltävlingar i Arvika, Kil och Deje (final de 28 maj).

I morgon bitti publiceras det dubbla (pluslåsta) cykel-texter på na.se. Dels om Emilia Fahlins test av VM-banorna (och inför helgens tävlingar i Luxemburg), dels om Jonathan Ahlssons landslagsdebut.

Regborn och Forsgren på pallen i NA:s direktsändningar, Wengelin skrev historia och dubbla landslagsuttagningar

Vi sänder ju hela finalhelgen i elitserien i orientering, Swedish league, på na.se, och snacka om att länslöparna passat på att hålla sig framme i såväl fredagens sprint som lördagens medeldistans (länkarna går till eftersändningarna). Allra hetast har, ”som vanligt” kanske man ska skriva, Martin Regborn varit. Örebrokillen som sprungit fem raka VM och tagit EM-brons slog till med en mycket meriterande seger i fredagens sprinttävling, sekunden före Gustav Bergman och över 20 sekunder före alla andra, och följde upp med en andraplats i dagens medeldistans, 1.19 bakom en tämligen överlägsen Bergman (bakom Regborn fanns sju löpare inom minuten). Tillsammans utgör de båda tävlingarna ett finfint kvitto på att de formbesked Regborn lämnat genom att vinna ett antal något mindre tävlingar under året, och sprungit bra i princip varenda gång han fått en karta i handen, gett korrekta indikationer. 2019 kan bli året då Regborn återtar sin position som en av världens tre bästa orienterare – som han hade 2017 – och kanske också året då han kan växla in många år på toppnivå mot en VM-medalj. Den som fortsätter följa bloggen får se, som vi brukar säga.
Även Lilian Forsgren har under helgen visat det vi sett massor av indikationer på under våren – hon är i allra högsta grad med och hugger om de åtråvärda VM-platserna det här året också. Och Hallsbergslöparen är kanske bättre än någonsin, trots att det redan finns EM-medalj och världscupseger på meritlistan. På fredagen var hon tvåa bakom supersprintern Karolin Ohlsson (38 sekunder bakom henne, men nio före trea Lina Strand) och i dag sexa, bara 40 sekunder från en ny pallplats (2.26 bakom Strand som vann överlägset).
Även Josefin Tjernlund (nia på fredagen, tia på lördagen) tog topp tio-placeringar i båda tävlingarna och är på god väg att fixa en plats i truppen till världscuppremiären. Ex-VM-orienteraren Filip Dahlgren var nia i dag, bara 52 sekunder från pallen, efter en tolfteplats i går (57 sekunder från pallen). Oskar Andrén var nia i går, 18:e i dag.
De här resultaten innebär att Regborn slutar tvåa och Forsgren trea efter de fem ”grundtävlingarna” i elitserien, och kommer att gå ut på de positionerna i morgondagens jaktstart på totalresultatet i morgon. Varje poäng som samlats (eller snarare, varje poäng man är efter ledaren) omvandlas till en sekund, så Regborn kommer att gå ut 96 sekunder bakom Gustav Bergman (och jagas av Emil Svensk 36 sekunder bakom) medan Forsgren startar bara 42 sekunder efter att Karolin Ohlsson gett sig iväg i tät (däremellan, 18 sekudner bakom Ohlsson, startar Anna Bachman). Först i mål vinner, helt enkelt, och förkortad långdistans (11 870 meter för damerna, 13 680 meter för herrarna) gäller. Sändningen hittar ni här.
I Tisarträffens medeldistnas var KFUM Örebros Anette Carlsson och IFK Göteborgs Fredrik Löwegren (14 sekunder före tvåan Per Eklöf, Milan) snabbast.

Jag har varit ledig och upptagen med annat i helgen, så jag har tyvärr inte kunnat se Eurosports sändningar från Tour de Yorkshire, men jag såg ett klipp från gårdagens avslutning, där Emilia Fahlin var ur position, med för långt fram när spurten drogs igång. Därifrån var det starkt att rädda en niondeplats. I dag kom hon inte med i den trio som gjorde upp om det, och heller inte i gruppen närmast bakom, men spurtade in som tvåa i sin grupp (med 18 cyklister, 3.50 bakom täten) för en 13:e-plats på etappen. Det gav en 14:e-plats i sammandraget. Jag har också noterat att det brittiska vädret bjudit på sedvanligt kaos med regn, hagel och ordentliga vindbyar. Fahlin tävlar redan på fredag igen, då tredagarstävlingen Festival Elsy Jacobs drar igång i Luxemburg.

Matthias Wengelin skrev historia som den förste att vinna det 63 kilometer långa Lidingöloppet MTB tre gånger (han har dessutom bara kört tre gånger, och alltså vunnit samtliga sin starter) efter att ha gjort ett ryck, som höll, milen före mål.
– Jag och Calle (Friberg) gjorde mycket av dragjobbet. Med 25 kilometer kvar saktade det ned lite när inte vi drog, så om dem skulle ligga på rulle var det lika bra att dom fick ta i. Upp mot Bosön öste jag på allt jag hade och sedan utför också. Det känns väldigt bra med en tredje seger, säger Örebrocyklisten (som dock inte längre tävlar för Örebrocyklisterna) till tävlingens hemsida.
Almbys Louise Ehrlin vann äldsta ungdomsklass (F16) och hennes klubbkompis Gustav Enhörning den yngsta (P12).
Axel Lindh tävlar istället i norska mountainbikecupen, och var 23:a i en kort och tät prolog i går (22 sekunder från täten) och 16:e på dagens korta etapp.

Två landslagsuttagningar: Klockhammars Axel Ekström är tillbaka i längdskidlandslagets utvecklingslag (som han körde för 2015–2017, 2017/18 flyttades han upp i A-landslaget och senaste året har han stått helt utanför landslagsgrupperna) medan Vedevågs Filip Danielsson får lämna detsamma. Mer om det senare!
Och Örebrocyklisternas Jonathan Ahlsson är, efter sina grymma resultat senaste tiden (två andraplatser förra helgen, bland annat), uttagen till att köra för svenska juniorlandslaget i Course de la paix junior, ett tjeckiskt etapplopp (där världsmästare som Fabian Cancellara och Michal Kwiatkowski skrivit in sig som totalsegrare under sina juniorår) med fem etapper över fyra dagar (där en är ett elva kilometer långt tempolopp) 9–12 maj.

Liduina van Sitteren tog tredje fullpoängaren på tre försök i långloppscupen när hon sprang hem klassiska Wedevågloppet på 37.28 över de 10,2 kilometerna, mindre än två minuter från Olga Mitchourinas klassiska banrekord från 1993 och över fyra minuter snabbare än någon annan (som den här gången råkade vara Maria Eriksson, som tog en finfin andraplats på 41.46, knappa minuten före trean, klubbkompisen [i IF Start] Marie Dasler). Mikaela Kemmpi och Josefin Gerdevåg sprang inte, men behåller ändå andra- respektive tredjeplatserna i cupen.
På herrsidan visade Kevin Henriksson och Bob Impola att skidåkare kan springa. 22-åringen från Fjugesta (som tävlar för Garphyttan) vann på 36.05, tio sekunder före tvåan Johan Ingjald och 28 före trean Impola (Vasaloppstvåan som flyttat in till just Fjugesta). Sören Forsbergs femteplats på 37.32 bör nämnas med tanke på att Örebro AIK-löparen hunnit fylla 55. Henrikssons fullpoängare gör att han går upp som trea i cupen, bakom Wilhelm Bergentz och Andreas Ingberg.
Ingjalds prestation blir ju inte sämre av att han bara några timmar tidigare hade sprungit hem den 101:a upplagan av Örebro parkrun på 18.08 (Maria Granath var snabbaste dam på 23.31).

Frida Nilsson försvarade segern i Grisrundan

Om jag läser resultatlistorna rätt (de är sorterade efter startnummer istället för slutplacering, vilket gör dem tämligen svårlästa) så försvarade Frida Nilsson (som jag då skrev att jag inte hade någon koll på, men som jag sedan dess både hunnit skriva om en massa gånger och rentav intervjuat efter segern i Sylvesterloppet) fjolårets seger i ler- och trailloppet Grisrundan i Östansjö. Om banan är densamma vågar jag inte säga (det är väl åtminstone betydligt torrare i marken den här våren), men Nilsson sprang i varje fall nästa sex minuter snabbare i år, på 47.27, vilket gav en segermarginal på 5,5 minuter till Maja Hörnström. Tisarens Magnus Persson vann herrklassen på 38.28 (över sju minuter snabbare än Ola Hellströms segertid från i fjol, så förmodligen skiljde det sig en del i bansträckning), och var därmed över fem minuter före Dennis Bergström, som tog andraplatsen för andra året i rad (fjolårsegrare Hellström stod över start, vilar sitt knä).

Emilia Fahlin kör ju Tour de Yorkshire den här veckan, men till skillnad mot vad jag tidigare skrivit och trott så tävlas det bara fredag–lördag, inte torsdag eller söndag. Jag hade förväxlat det med herrarna, som kör fyradagars. På fredagen väntas en 132 kilometer lång sträcka från Barnsley till Bedale, och på lördag fullbordas touren med 132 kilometer med start i Bridlington och mål i Scarborough. Trpts att tävlingen tillhör kategorin under världstouren kommer det en lång rad stjärnor till start, från Anna van der Breggen och Marianne Vos till Annemiek van Vleuten och Jolien d’Hoore. För FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope kör, förutom Fahlin, australierna Shara Gillow och Lauren Kitchen och franska Eugénie Duval, Victorie Guilman och Greta Richioud.
Årets VM körs just i Yorkshire i slutet av september, så det här blir som någon sorts litet genrep.

Tisarens dubbla revansch i Tiomila, Fahlins avslutning på våren, Kemppis första seger på hemmaplan efter fotoperationen och allt annat som hände i helgen

Var och sprang mest hela helgen, men någon typ av uppföljning är jag ju skyldig er bloggläsare vad gäller vad som hände i övrigt i konditionsidrottsväg i helgen. Men det blir något mer schematiskt och översiktligt än vanligt.

** Emilia Fahlin avslutade våren utan riktig toppkänning i Liège-Bastogne-Liège. 22:a, i den andra stora gruppen (Annemiek van Vleuten gick solo till segern och därbakom fanns 16 cyklister runt 1.40 efter, Fahlins 15 cyklister stora klunga var knappt tre minuter efter, och hon blev femma i den), efter 139 kilometer i Belgien. Tävlingen var alltså vårsäsongens sista, men redan på torsdag börjar sommarsäsongen med etapploppet Tour de Yorkshire.
** Tisaren tog dubbel revansch i Tiomila. Dels blev damerna äntligen topp tio igen efter fyra år utanför, och dels tog herrarna tillbaka titeln som bästa länslag, den som Hagaby lånade i fjol. Tisaren fick exakt den där effekten de ville ha av att sätta starka Lilian Forsgren på förstasträckan – Josefin Tjernlund på tredje kunde tack vare den fina starten åka hiss uppåt i resultatlistan till en andraplats, minuten bakom ledande Simona Aebersold (Tampereen Pyrintö), och Lovisa Persson förvaltade det till en tredjeplats på fjärdesträckan. Ankaret Andrea Svensson, som haft en så fin vår, hade dock tyngsta dagen av löparna i laget (hon hade dragits med sjukdom veckorna före) och tappade mycket tid och sju placeringar på avslutningen. Men en tiondeplats är en tiondeplats, och dessutom var Tisaren femte bästa svenska klubb. Herrlaget låg stabilt mellan 34:e och 44:e plats hela stafetten, och gick i mål på topp när Oskar Andrén sprang hem 35:e-platsen på sistasträckan. Daniel Attås hade bästa individuella sträckan när han var sjätte bäst av alla på femtesträckan (den direkt efter långa natten). Martin Regborn sprang upp Hagaby från 53:e till 13:e plats på andrasträckan, och Örebroklubben var bästa länslag efter långa natten där Filip Dahlgren skickade ut Samuel Andersson som 34:a, men sedan tappade laget placering för placering ned till en 73:e-plats i mål. KFUM Örebros unga lag blev 91:a. Hagabys A-lag slog Tisarens B-lag i kampen om att bli näst bästa damlag från länet, de slutade på 78:e respektive 85:e plats.
** På grund av ombyggnationer i centrum var Kumla stadslopp i år bantat från tio till fem kilometer, och banan ny (nere i Sjöparken). Mikaela Kemppi vann sitt första lopp i cupen efter fotoperationen – ja, rentav sedan DM på 10 000 meter i Glanshammar 2017 (men hon har ju vunnit utanför distriktet och blev ju bland annat veteran-SM-guldmedaljör häromsistens) – när hon skar mållinjen en minut och 40 sekunder före 29 år yngre tvåan Klara Frih, Åsbro. 18.42 respektive 20.22 (trean Antje Wiksten sprang på 21.26). Wilhelm Bergentz, som drogs med körtelfeber i vintras men är på väg tillbaka i rasande takt, är ju av samma årgång som Frih (2002) och nådde hela vägen till segern i herrklassen, på fina 16.16. Michael Welday var elva sekunder bakom på andraplatsen, Noha Olsson trea på 17.01. Bergentz och van Sitteren (som inte sprang) leder långloppscupens sammandrag efter tre tävlingar.
** Per Arvidsson vann Munkastigen trailrun på 3.17.54 (drygt 2,5 minuter före Kolmårdens Henrik Pilvinge, men nästan 22 minuter bakom Erik Anfälts banrekord från i fjol) efter att ha gått solo sista tre milen eller så. Magnus Mossberg blev näst bäste länslöpare på fjärde plats, men över 18 minuter bakom. På damsidan skuggade Örebro AIK:s Therese Fjordäng 20-talet sekunder bakom segrande Åsa Bergman (Västerås) hela loppet, och var bara 18 efter i mål, efter tre timmar och 54 minuter. Zinkgruvans Erica Bjärmark, mer känd som skidåkare (har gått skidgymnasiet i Torsby), var näst bästa länslöpare på fjrädeplatsen, men nästan 50 minuter bakom tätduon.
** Och på tal om Anfält så paceade han Huddinges Hanna Lindholm hela vägen till 2.29.34 i Hamburg maraton – den näst snabbaste tiden av en svensk genom alla tider, över sex minuter under årets VM-kvalgräns men trist nog fyra sekunder (fyra sekunder!) från kvalgränsen till OS i Tokyo nästa år (det var för övrigt tionde gången i karriären som Anfält gick under 2.30). Andreas Ingberg persade med 2.33.51, över minuten snabare än hans tidigare rekordlopp i Valencia i december, och en tid som flyttar honom från 28:e till 24:e plats på bästalistan i distriktet genom tiderna.
** Hemma i Säterskogarna var inflyttade örebroaren Matthias Wengelin tvåa, minuten bakom Vilgot Lindh (bror till inflyttade örebroaren Axel Lindh som i sin tur var femma, knappt tre minuter bakom) i premiären av Sverigecupen, Klippingracet. Örebrocyklisternas Linda Meijer var sexa, 17 minuter bakom regerande olympiska mästaren Jenny Rissveds över 30 kilometer.
** Och på landsvägssidan startade Sverigecupen med Kinnekulle cyclassic för seniorerna (Jacob Ahlsson var med som hjälpryttare i Motala AIF:s lag där Isac Lundgren tog en andraplats som en av nio man, varav tre från Motala, som kom iväg i en avgörande utbrytning) och Götenetempot för ungdomar, juniorer och veteraner (Jonathan Ahlsson tog en mycket meriterande andraplats i juniorklassen, med en snittfart på 44 kilometer i timmen över 20 kilometer och mindre än fem sekunder bakom segrande Anton Dahlbom, Södertälje). Jonathan var dessutom tvåa över 88 kilometer stenhård tävling i Kinnekulleloppet dagen därpå, bara 35 sekunder bakom segrande utbrytaren Edvin Lovidius, Södertälje.
** Och i den 100:e upplagan av Örebro parkrun kom lämpligt nog exakt 100 löpare till start, om än inga riktigt snabba. Conrad Granath (19.19) och Tess Quinn (22.29) var först i mål.

Fahlins mest hjärtskärande ögonblick – kedjan hoppade och låste bakhjulet i segerläge (och Regborn tog säsongens åttonde seger)

Det var ett av karriärens mest hjärtskärande ögonblick, rent sportsligt, för Emilia Fahlin när hon på jakt efter segern i prestigefyllda och traditionstyngda världstourtävlingen Amstel Gold race fick tvärstopp på grund av ett mekaniskt fel. Örebrocyklisten var den enda som orkade gå med polska Katarzyna Niewiadoma och trefaldiga linjeloppsvärldsmästaren Marianne Vos över sista krönet, Cauberg 2,2 kilometer före mål, men precis på toppen hoppade kedjan över det sista kugghjulet på bakväxeln och tvärlåste hjulet. Allt beroende på att växeln tidigare under loppet fått en smäll när andra cyklister kraschade. Kollega Lasse Wirström snackade med Fahlin efter tävlingen, en (pluslåst) text som ni kan läsa här (jag tror förvisso att han fått en detalj om bakfoten, att både själva incidenten med kraschen som orsakade smällen mot bakhjulet och det första växelhaveriet hände på näst sista varvet, inte tredje sista respektive sista; men det är en randanmärkning). Ja, just det där att Fahlin krigade sig tillbaka efter att kedjan hoppat av första gången är ju extremt bra, med tanke på att det var full kubbning och flera attacker framme i täten. Men med tanke på hur finalen utvecklades, där Niewiadoma ställde av Vos, och med utgångspunkt i hur Fahlin såg ut (klart piggare än Vos) så tror jag att Fahlin hade varit sämst tvåa och tagit sin bästa placering sedan segern i Vårgårda för snart tre år sedan; om det nu inte hade varit för haveriet.
Efter att ha fajtats i tre spurtavgöranden i Trofeo Alfredo Binda (sjua), Brugge–De Panne (åtta) och Gent–Wevelgem (18:e), och därefter fått gett sig i näst sista backen i Flandern runt kunde det här ha blivit fullträffen för Fahlin under karriärens bästa vår. Men det kommer, som alltid i cykel, nya chanser. Fahlin står över Vallonska pilen (La Flèche Wallonne) på onsdag men kör Liège–Bastogne–Liège på söndag och därefter etapploppen Tour de Yorkshire i Storbritannien 2–4 maj och Festival Elsy Jacobs i Luxemburg 10–12 maj.

View this post on Instagram

Amstel. Heartbrake. You’re one of my ever favourite races. Today I had the best day I’ve ever had on this course. But the luck was simply not there for me. I kept fighting, even though I shouldn’t make it back after first mechanical I did. The second time around; in the final Cauberg it’s not time enough to repair such a thing again. (I had my deraliuer broken after some girls crashed behind me second last time coming to Cauberg. And then twice my shifter doing double changes out and over the cassette in to the wheel both laps in top of Cauberg. So the bike just simply can’t go anymore) Game over. Race over. It SUCKS. When you just had the best time ever fooling the lactate with your mind pushing it up Cauberg, it can change so quickly. That one really hurts today.

A post shared by Emilia Fahlin (@emiliafahlin) on

Konditionsidrottslänets andra stora stjärna på VM-nivå, Martin Regborn, är ju inte igång med de internationella tävlingarna för säsongen än (världscupen drar ju inte igång förrän i juni i år, men det är förvisso Tiomila redan till helgen), men gav ändå ett fint formbesked när han sprang hem medeldistanstävlingen Vättefejden utanför Örkelljunga i dag. Regborn vann med nästan sex minuter före tvåan, OK Rehns ryske EM-löpare Roman Bondarenko. Mellan tummen och pekfingret borde det innebära att Regborn redan nu samlat åtta vinster i år (tidigare tre segrar i Turkiet och en i Tjeckien, en i Löpex vinterserie, en öppen bana i Vårdubbelns medeldistans).
I Boforsloppet, som avgjordes i Degerfors, dök världsmästaren Emma Johansson (Kristinehamnsbördig, men tävlar sedan tolv år för Domnarvet; hon la för övrigt ned landslagskarriären efter VM-guldet 2017) upp och sprang hem medeldistanstävlingen 59 sekunder före Tisarens Lovisa Persson. Hagabys Josefine Wallenhammar var 2.18 efter på fjärdeplatsen. På herrsidan knep förre juniorvärldsmästaren William Pommer, Stora Tuna, segern bara elva sekunder före Tisarens landslagsmeriterade Oskar Andrén på tredjeplatsen (Johan Ek-Larsson, Södertälje-Nykvarn, klämde sig in däremellan, sex sekunder bakom Pommer). Hagabys Jakob Wallenhammar var över 2,5 minuter bakom på fjärdeplatsen. I morgon vankas det långdistans i Degerforsskogarna, i Letälvsträffen.

Kort summering (Fahlin!, Anfält!, Regborn!) med liten semester på gång

I dag blir det en kortare blogg, och i morgon åker jag faktiskt till fjällen på en veckas semester, så närmaste tiden får ni klara utan blogguppdateringar. Tur det inte är någon deltävling i långloppscupen eller att Fahlin tävlar något närmaste veckan …

** Emilia Fahlin gjorde ett nytt, starkt lopp i Flandern runt i dag – även om benen den här gången inte räckte för att hänga med över de två sista backarna. Jag pratade med henne efter 23:e-platsen, och hon var både trött och glad. Läs mer i den här (pluslåsta) artikeln!

** Erik Anfält och Jonas Nilsson överträffade alla förväntningar och persade båda i Rotterdam marathon. Tiderna gör dem till trea och fyra i distriktet genom alla tider (ja, Anfält var det redan innan), och till de två bästa under 2000-talet (Anfält har de sex bästa tiderna av en länslöpare det här årtusendet, Nilsson har den sjunde). Anfält, som fyller 43 år just i dag, sprang första halvan på 1.11.40 och andra på 1.12.58 för totalt 2.24.38. Nilsson sprang på 2.27.04 (1.12.04/1.15.00). Jag pratade med båda efteråt, och ni kan läsa mer i den här (pluslåsta) artikeln!

** Martin Regborn sprang är på landslagsläger i Norge och och har sprungit norska elittävlingen Norwegian spring med övriga landslaget. I lördagens medeldistans blev han sexa, distanserad med drygt två minuter av Emil Svensk (av svenskar var även Albin Ridefelt före) och i söndagens långdistans tog han en fjärdeplats, drygt 2,5 minuter bakom Ridefeldt (även William Lindh och Johan Runesson var före). Även Tisarens Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren, som sprungit för landslaget tidigare men i år inte har någon officiell plats i någon trupp, fanns på plats. Tjernlund blev tolva respektive 18:e, Forsgren 17:e respektive 22:a i de båda tävlingarna. Tove Alexanderson vann båda.

** Tisarens lag blev åtta både på dam- och herrsidan i Kolmårdskavlen. Ellinor Tjernlund sprang upp laget fyra placeringar med en fin sistasträcka medan Filip Jacobsson (femma på förstasträckan) och Daniel Attås (åttonde bästa löptid, sprang upp laget från tionde till sjunde) imponerade mest på herrsidan, av tidernas att döma. Hagabys lag, utan Regborn men med Filip Dahlgren, var bara fem minuter bakom Tisarens herrar, på tionde plats.