Fahlin i virtuell tourledning i utbrytningen: ”Hoppades att det skulle hålla”

Emilia Fahlin var ett tag upp i totalledningen i etapploppet Thüringen runt på onsdagen, åtminstone ”virtuellt”, alltså om man räknar in den aktuella ställningen på en pågående etapp i totalen. Proffscyklisten från Örebro gick in i den 131 kilometer långa linjetappen med start och mål i Schleiz (den tredje av sju etapper i touren) som elva i sammandraget, 22 sekunder bakom ledande Coryn Rivera, men kom ganska exakt tre mil före mål iväg i en utbrytning tillsammans med nederländska Lucinda Brand, som var fem sekunder bakom i totalen. När de båda hade jobbat upp en 22-sekunderslucka på klungan var Fahlin därmed virtuell ledare – och efter en mil i utbrytning mättes försprånget till 1.06. Men de stall som inte hade några cyklister i utbrytningen – alla utom Fahlins Wiggle-High5 och Brands Team Sunweb, alltså – började i det läget sätta ordentlig fart, och åtta kilometer före mål var klungan ikapp. Därifrån blev det positionering inför en spurt där Fahlins lagkompis Lisa Brennauer till en andraplats, hennes tredje pallplats på lika många etapper, återigen bakom Sunwes duktiga spurtare Coryn Rivera. Små, olyckliga luckor i tätklungan gjorde att Fahlin bokfördes elva sekunder bakom täten och tappade till 19.e plats i sammandraget, 41 sekunder bakom Rivera (Brennauer gick upp på andraplatsen, 15 sekunder bakom, när bonussekunderna räknats in).
– Sakta men säkert närmare jag mig, säger Breannuer i ett pressmeddelande apropå att hon varit trea de två första dagarna men ännu inte vunnit någon etapp (i fjol vann hon hela touren).
– Jag är nöjd med en andraplats. Vi hade Emilia i utbrytning med Lucinda Brand vilket var klockrent för vår del, men en hel del andra team var inte nöjd med den situationen, så de stängde luckan. De hade en ganska stor lucka ett tag, och de var  länge i utbrytning. Det var en riktigt bra situation: Jag hoppas verkligen att det skulle hålla för Emilias skull. Lucinda är en bra cyklist att ha med sig i utbrytningen eftersom hon alltid gör ett hårt jobb. Vårt lag var superstarkt i dag igen, framför allt Emilia som var delaktig i en hel del farliga lägen, och framför allt i utbrytning som var briljant för vår del.
Thüringen runt fortsätter på torsdagen med en 118 kilometer lång etapp med start och mål i Gera. Ingenting är ännu avgjort, inte minst som en nästan 19 kilometer lång tempoetapp avslutar touren på söndag.

Emilia Fahlin i utbrytning i Thüringen runt. Foto: Vélofocus

Själv var jag i kväll på plats och sände Vårruset ihop med Gabriel Rådström. I sändningen, som går att se i efterhand här, pratade jag bland annat med fjolårssegraren Mikaela Kemppi om hennes skadefrånvaro och när en eventuell comeback kan ske, med segraren Josefin Gerdevåg om förväntningarna inför ett rekordvarmt Stockholm marathon på söndag, med trea Liduina van Sitteren om hennes mål i sommar (eller höst; för det var först och främst Lidingöloppet som gällde) och med en fotbollsspelare om hur hon kunde skrälla och ta en fjärdeplats och vara en av bara fem löpare (av 4 000) under 20 minuter. Gerdevågs segertid skrev i värmen till 18.46 (en bit under tänkt maratonfart på lördag, där hon går för fyraminuterskilometer), vilket var tio sekunder snabbare än tvåan Agnes Sjöström, Hässelby, som vann Vårruset i Örebro på 17.30 2013 men i år alltså var nästan 1,5 minuter långsammare. van Sitteren var sekunden bakom Sjöström, tog in mycket tid på andra halvan men kunde inte utmana i spurten. Maria Eriksson tog femteplatsen bakom fotbollsspelaren Stina Gustafsson Pettersson, de båda sprang på 19.56 respektive 19.57.

I dag blev det också klart att Axel Ekström lämnar moderklubben Garphyttan för IFK Mora. Ett beslut han berättar om i den här plusmärkta texten som jag skrev efter att ha snackat med honom tidigare i eftermiddags.

Fahlin stark igen – och Regborns väntade seger

Emilia Fahlin fortsatte köra starkt även under andra etappen av Thüringen runt, på tisdagen. Örebrocyklisten som var tolva på första etappen i går var 13:e nu i en klungspurt där hennes främsta uppgift var att hjälpa var lagkompisen Lisa Brennauer till en bra position (dessförinnan hade Fahlin bland annat varit med och dragit upp tempot i klunga för att jaga in en utbrytning): Och därifrån tog tyskan för andra dagen i rad en tredjeplats, den här gången bakom Canyon-Srams italienska Elena Cecchini och Team Sunwebs amerikan Coryn Rivera, som behåller totalledningen (Brennauer är, på grund av bonussekunder, elva sekunder bakom medan Fahlin är elva 22 sekunder bakom). 36 cyklister var med i tätklungan, ytterligare sex strax bakom.
– Jag är väldigt glad att alla i teamet var där, det hjälpte mig mycket. Sista kilometern var en raksträcka, och det passar mig ganska bra. Jag är nöjd med att ta en ny tredjeplats, säger Brennauer i ett pressmeddelande.

Själv var jag och kollega Gabriel Rådström i kväll på plats och sände Gubbracet, där Martin Regborn tog en väntad seger på med tanke på värmen finfina 15.16 (han har gjort 14.57 i Hostruset som bästa femkilometerslopp på landsväg, och banrekordet i Gubbracet är Per Sjögrens 14.56 från 2010) med Startmilentrean Markus Bohman, som ju är ny i KFUM Örebro för året och som jag inte riktigt hunnit få stenkoll på än, återigen överraskade mig som tvåa på 16.02. Erik Anfält tog tredjeplatsen på 16.07. Både Regborn och Anfält (och Örebro Hockey-spelaren Marcus Weinstock) intervjuade jag efter tävlingen, de går att se snacken går att se i sändningsartiken, liksom uppsnacket med Per Sjögren några minuter före start.

I Karlstad sprang ex-karlskogingen och ex-OK Tisaren-orienteraren Linda Take i kväll hem en tredjeplats i deras Vårruset, på 18.32, drygt en minut bakom segrande klubbkompisen Sofie Nelson.

Och i morgon är det alltså dags för Vårruset att inta Örebro. Josefin Gerdevåg är storfavorit av de föranmälda, även om hon laddar för lördagens mara i Stockholm, med Liduina van Sitteren (som också är anmäld till Stockholm) som lika given favorit som tvåa. Men vi får väl se om det kommer till några snabba löpare utifrån på efteranmälningar. Vi sänder loppet direkt här!

Emilia Fahlin tolva efter att ha hjälpt stallkompisen till pallen: ”Supernöjd med sättet som laget körde på”

Emilia Fahlins strålande form verkar hålla i sig. Efter att ha följt upp totalsegern i tjeckiska etapploppet Gracia Orlova för en månad sedan med en andraplats på tredje etappen av världstourtävlingen Emakumeen Bira för exakt en vecka sedan hjälpte hon i dag sin tyska lagkompis Lisa Brennauer till en tredjeplats den fösta etappen av sju i Thüringen runt – som bestod av sju rundor på ett 12,2 kilometer långt varv för totalt 82,5 kilometer med en knixig final med skarpa svängar, motlut och gatsten.
Fahlin själv var med hela vägen, och kom i mål som tolva. Avslutningen gjorde att det sprack på flera ställen i tätklungan: Brennauer kunde inte hålla hjulet på amerikanska Coryn Rivera och franska Roxane Fournier, som gjorde upp om segern (Rivera vann efter målfotogranskning) och hamnade två sekunder bakom på sin tredjeplatsen, och efter fem, 19 och 26 cyklister sprack det också av, men inalles var 74 av 100 startande (fem av sex Wiggle-High5-cyklister) inom tolv sekunder. Med bonussekunder inräknade är Brennauer, som tog hem sammandraget i fjol när hon körde för Canyon-Sram fyra i sammandraget efter första etappen, nio sekunder bakom Rivera. Fahlin, som var med i en grupp som var fem sekunder bakom på etappen, är 16 sekunder bakom i sammandraget, på 13:e plats.
”Jag är supernöjd, först och främst med att vi tog en tredjeplats. Laget körde väldigt bra, de försökte – och lyckades – sätta mig i en bra position och alla gjorde sitt bästa för att hålla sig framme i klungan och hjälpa mig och ge mig en bra position. Så jag är supernöjd med sättet som laget körde på, och jag tycker en tredjeplats är riktigt bra”, säger Brennauer i ett pressmeddelande där hon ändå funderar på om hon var lite för feg i slutet av etappen, runt den sista skarpa svängen med 200–300 meter kvar: ”Avslutningarna i den här touren är alltid trixiga, och alla var kvar i tätklungan i dag och slogs om positioner. Kanske var jag nia eller tia runt sista kurvan, men jag är nöjd, ibland måste man ta det säkra före det osäkra.”
Startlistan för Thüringen är rätt tunn, trots att det rör sig om ett etablerat etapplopp på nivån precis under världstouren (UCI 2.1, vilket är nivån över Gracia Orlova, där Fahlin tog hem totalsegern för en månad sedan). Av de större proffslagen är det vid sidan av Wiggle-High5 bara Team Sunweb (med Rivera som vann i dag, plus nederländska Lucinda Brand och Ellen van Dijk, som båda är erkänt duktiga etapploppscyklister med flera totalsegrar) och Canyon-Sram (med italienska Elena Cecchini, som vann tävlingen för två år sedan, och tyska veteranen Trixi Worrack) som är på plats med hyggligt starka namn. I övrigt deltar fem landslag (men inget svenskt i år) och ytterligare tio proffslag.
Touren fortsätter med ett nytt varvlopp, men på en längre loop (34 kilometer, 440 höjdmeter på vart och ett av de fyra varven), på tisdagen. Därefter följer en 131 kilometer lång etapp, som bland annat innehåller en stigning på 400 höjdmeter, på onsdag och en 118 kilometer lång sträcka med tuff inledning på torsdag innan det fredag och lördag vankas 105 respektive 142 kilometer långa linjeetapper (på lördag väntar återigen en riktigt tuff start, med runt 1 000 höjdmeter första 55 kilometerna). På söndag avslutas Thüringen runt med ett nästan 19 kilometer långt tempolopp med 200 utslagsgivande höjdmeter, och det är nog inte förrän då kampen om totalsegern avgörs.

Redan i morgon avgörs Gubbracet, som jag och Gabriel Rådström kommer att direktsända här (skaffa plusabonnemang/prenumeration på na.se/NA/någon annan Mittmediaprodukt om ni inte redan har det!). KFUM Örebro kommer med alla sina kanoner i Martin Regborn, Per Sjögren (”Kungen av Gubbracet”, som dock flaggar för att han är ur form), Jack Karlsson, Thomas Chaillou, Jonathan Gustafsson, Dominic Poschenrieder, Alexander Larsson, Melker Forsberg och Axel Sandberg. Örebro AIK matchar upp med Mattias Nätterlund och Erik Högkvist och IF Start matchar Per Arvidsson, David Berg, Johan Ingjald, Hugo Öhrn och Elias Zika (inte så illa fyra dagar före Stockholm marathon, va?). Totalt är 649 löpare föranmälda.

Fahlin gjorde jobbet på sista etappen – och Regborn vann i ”drömterräng”: ”Orientering blir inte finare än så här”

Efter måndagens succéartade andraplats på den tredje och näst sista etappen i världstourloppet Emakumeen Bira avslutade Emilia Fahlin de fyra dagarna i Baskien med en habil arbetsinsats på den sista sträckan, där Wiggle-High5-stallet körde för de tre cyklisterna som fortfarande var med i snacket i sammandraget: Lisa Brennauer, Elisa Longo Borghini och Martin Ritter. Kaptenen Longo Borghini, som efteråt berättade att hon dragits med sjukdom före och in i etapploppet och känt sig osäker både på om hon överhuvudtaget skulle starta och därtill kunna ta sig i mål, var den som därför lite överraskande visade sig vara starkast. Italienskan kontraattackerade efter spurtpris och fick med sig Olga Zabelinskaja, den trefaldiga OS-medaljören från Ryssland som Fahlin plockade etappsegern av i Tjeckien för tre veckor sedan, i en utbrytning bakom solokörande Amanda Spratt, Australien. Och båda utbrytningarna höll hela vägen in: Spratt vann 1.16 före Longo Borghini som var starke än Zabelinskaja i spurten, och bakom dem var det ytterligare 45 sekunder till nästa cyklist i listan.
Spratt (som förvisso är en mycket stark cyklist med många proffssegrar på meritlistan men som bara var tia i sammandraget inför etappen), som tävlar för Mitchelton-Scott, fick rentav så mycket tid på cyklisterna som egentligen gjorde upp om totalen att hon snodde toursegern 48 sekunder före sin kapten, Annemiek van Vleuten. Longo Borghini avancerade till femte plats i sammandraget, 1.27 bakom, medan Fahlin blev 29:a totalt efter att ha varit 43:a sista dagen, men det var ju mer av akademisk betydelse.
Nästa tävling för Fahlin blir Thüringen runt med start på måndag.

I kväll var också Martin Regborn tillbaka som segrare, i Milans fjärde poängtävling för året, efter ett EM som blev förstört av ett par inledande misstag och en avslutande matförgiftning (han deltog ju på Milans redan förra veckan, men då utan att gå alls i närheten av för fullt). Den här kvällen skriver han själv i sin träningsdagbok att ”planen var att gå på 90 procent, men kändes lätt i kroppen och fick feeling i drömterrängen så blev nog lite hårdare”. Facit blev en seger med drygt tre minuter före klubbkompisen Filip Dahlgren, VM-tia i långdistans för några år sedan, över knappt 40 minuter orientering (6,4 kilometer fågelvägen) i skogarna väster om Lindesberg, ungefär vid något som heter Timanshyttan: ”Orientering blir inte finare än så här”, enligt Regborn.
Jacob Eriksson, KFUM Örebro, var tredje man runt den längsta banan, men över tio minuter bakom tätduon. Hans klubbkompis Calle Olsson, som leder totalen tack vare att han startat alla tävlingar hittills (det där kommer reda upp sig senare eftersom bara de fem bästa resultaten från elva tävlignar räknas i slutändan) var åtta, nästan 16 minuter bakom. Milans egen Lisa Westerberg var bästa dam, drygt fyra minuter före klubbkompisen Saga Sander som är bäst i sammandraget.

Emilia Fahlin på världstourpallen igen: ”Plötsligt kände jag mig som en helt ny person på cykeln”

En utbrytning med nio–tio cyklister som ingen riktigt räknade med skulle hålla hela vägen, en lite knixig avslutning, en Emilia Fahlin i skrälläge. Lägg karbonpapper på Vårgårda GP 2016 och du får tredje etappen i Emakumeen Bira 2018. Enda skillnaden: Den här gången lyckades hon inte lura skjortan av spurtstarka nederländskan Amy Pieters, som så sent som i mars tog VM-silver på bana (då behöver man kunna spurta!) och då som nu liksom Fahlin var med i utbrytningen. Tja, en annan liten skillnad var också att det här kom på en betydligt tuffare bana, där det är tveksamt om Fahlin bara för något år sedan hade haft förmågan att gå med de bästa uppförscyklisterna hela vägen över de tre stigningarna.
Men nu gjorde hon det, och tog alltså andraplatsen trots en rätt snårig spurt, som hon berättar om i den här (pluslåsta) texten jag skrev för na.se för en liten stund sedan.
När jag ändå pratade med Fahlin hörde jag också om hur de senaste dagarna varit, tävlingscomebacken efter den överraskande toursegern i Tjeckien för tre veckor sedan, snack som inte fick plats i den andra texten.
– Det har stämt okej för att komma direkt från höjd (Fahlin klämde in ett läger mellan Gracia Orlova och tävlingscomebacken i Baskien i onsdags), men jag har inte haft några riktigt bra dagar och egentligen såg jag Bira mer som träning, för att komma igång efter brejket, inför Thüringen runt (etapploppet i Tyskland som startar nästa måndag) som jag siktat mer mot. Men i samband med starten i dag så var det riktigt dåligt väder, det regnade och var kallt, och plötsligt kände jag mig som en helt ny person på cykeln. Jag tror att vädret rensade luften från sådana grejer som gör att man känner av allergier. Det var grymt kul att känna att man är med i tävlingen, att man kan vara där uppe bland de allra bästa, säger Fahlin.
I morgon avslutas etapploppet i Baskien med en 120 kilometer lång etapp som präglas av en stigning på nästan 600 höjdmeter halvvägs. Där lär det avgöras om regerande världsmästaren Annemiek van Vleuten lyckas behålla ledartröjan. Lisa Brennauer är Fahlins bästa lagkompis i sammandraget, på sjätteplats, 42 sekunder bakom van Vleuten.

Nu har resultaten från Spartacusstafetten landat, och som jag hintade om i går blev det en trippelseger för IF Start, dessutom genom nytt banrekord på den avslutande niokilometersslingan när Per Arvidsson tvingades dra på allt han hade för att plocka in de 41 sekunder som Jonatan Palm, LK Gränslöst, hade att gå på efter fint förarbete av Stefan Olars och Mathias Viktorsson. 30.41 på sträckan var sex sekunder snabbare än Cimmie Wignells tidigare bästanotering och gav segern i herrklassen med sju sekunders marginal (i ett lag som också innehöll Johan Ingjald och David Berg).
I damklassen var Starts Helene Nilsson, Gabriela Eliasson och Pansy Ståhl märkligt nog enda lag still start, men i mixedklassen fanns gott om konkurrens och där bärgade den blågula Örebroklubben segern efter att taktiskt ha satt formstarka Maria Eriksson på den sex kilometer långa förstasträckan (övriga lag på topp sju valde att låta kvinnan i laget springa den korta andrasträckan, på tre kilometer, men där satte Start istället Hugo Örn). Eriksson slog alla killar utom Gränslösts Eric Segelberg, och Örn förde sedan upp Start i en tvåminutersledning som Cimmie Wignell drygade ut till en solklar seger.
På måndagskvällen följde Maria Eriksson upp med en åttondeplats i Vårruset i Falun, där hon avverkade fem kilometer på 20.14, 1.14 bakom hemmalöparen Linnea Palm som vann på 19 blankt. Nästa onsdag är det dags för Örebros upplaga av tävlingen.

Fahlin minuten från topp tio i tempolopet – och världsmästaren vann igen i Gillersklack

Emilia Fahlin hade inte riktigt de där raketbenen som krävs för att klara hem ett toppresultat i en 27 kilometer lång tempoetapp på världstournivå, och fick nöja sig med en 33:e-plats under andra etappen av Emakumeen Bira på söndagen. Fahlin, som har två niondeplatser på individuella tempolopp på VM på meritlistan och därtill en fjärdeplats i lagtempo, var knappt 2,5 minuter bakom segrande Annemiek van Vleuten (som vann 14 sekunder före Anna van der Breggen coh tog över totalledningen i sammandraget med lika mycket), och exakt en minut från topp tio. Fahlins lagkompis Lisa Brennauer var trea, och ligger på samma plats i sammandraget, 41 sekunder bakom van Vleuten. Det är tyskan, som leder poängtävlingen, som Wiggle får köra för under de två sista etapperna måndag och tisdag: Två 115 respektive 120 kilometer långa linjeetapper med några rätt krävande stigningar per dag.

Mer cykel: I Vänersborg avgjordes i dag säsongens tredje deltävling i landsvägscykel, men än så länge har jag inte sett några resultat från linjeloppet i CKW 3-dagars. Däremot kan jag konstatera att Jacob Ahlsson, som är ende örebroaren som kör i elitklassen, tog en 20:e-plats i gårdagens GP-lopp över 23 varv på en 1,7 kilometer lång bana. Ahlsson var med i en andraklunga drygt två minuter bakom topp 13. Emil Andersson, Giro Cycle Club, vann före Motalas Lucas Eriksson. I herrseniorklassen, som är nivån under elit och som körde 16 varv på samma bana, tog Adam Axelsson en fjärdeplats, sekunden bakom en tättrio efter att inte lyckats hålla hjulet på Uddevallas Marcus Kjelldahl som blev trea (Magnus Falk, Wänershof, vann), och David Klasson blev elva, 20 sekunder bakom. Och i P16-klassen, som också körde 16 varv (det gick 1,5 minuter långsammare än för seniorklassen, mer skiljde inte), tog Jacobs lillebror Jonathan Ahlsson en tredjeplats efter att ha förlorat spurten mot Mölndals Gustav Thompson, 20 sekunder bakom segrande Lukas Vernersson, även han från Mölndal.
I Grythyttan trampades det 70 kilometer långa motionsloppet Skiffertrampen, och utanför Uppsala kördes den 51 kilometer långa mountainbiketävlingen Pearl Itzumi MTB. Jag vet inte om Matthias Wengelin, som var anmäld, strök sig eller bröt, men i mål kom han i varje fall inte (Emil Lindgren vann efter en tajt spurt mot Michael Olsson och Calle Friberg).

Efter lördagens femteplats i SM-klassen i Göteborgsvarvet var Josefin Gerdevåg tillbaka på tävlingsbanan redan på söndagen, och tog en seger på 3 000 meter (på 10.40,56, 4,5 sekunder före Täbys Karin Olsson) för KFUM Örebro i årets lagmatch i friidrott. KFUM slutade dock tvåa, med liten marginal, i lagmatchen och missade uppflyttning till lag-SM-kvalgruppen inför nästa säsong, i stället blir klubben kvar i division 1 Svealand även 2019, vilket ni kan läsa om i den här öppna artikeln. I övrigt tappade KFUM Örebro en hel del viktiga poäng på medel- och långdistans, där segrande Täby i övrigt sopade rent med segrar på 800 meter, 1 500 meter och 1 500 meter hinder (och en andraplats bakom Gerdevåg på 3 000 meter). Sara Jernfält blev trea för KFUM på 800 meter (2.26,48), Cornelia Fernsten blev fyra på 1 500 meter (6.35,01) och Antje Torstensson blev femma på 1 500 meter (5.35,81). Jämfört med Täby tappade KFUM åtta poäng på de fyra distanserna, och totalt skiljde bara fem poäng mellan lagen.

På hemmaplan avgjordes Spartacusstafetten, som i vanlig ordning inte levererat några resultat … Men av inlägg på sociala medier att döma så tog IF Start en trippelseger i herr-, dam- och mixedklass, i den sistnämnda med ett lag bestående av Maria Eriksson, Hugo Öhrn och Cimmie Wignell.

Uppe i Gillersklack tog regerande världs- och Europamästaren Eskil Kinneberg hem segern i herrklassen för andra dagen i rad i den nationella orienteringstävlingen Klackenloppet, som liksom på lördagen bjöd på en medeldistans. Även svenska EM-löparen Lisa Risby vann för andra dagen i rad, och liksom i går närmast före sin syster Kajsa Risby. Både Eskil och Lisa var runt tre minuter före närmaste konkurrent på en tävling med en segertid runt halvtimmen. Milans Lisa Westerberg (sexa, drygt sju minuter bakom) och Tisarens Gustav Hindér (fyra, drygt fyra minuter bakom) var bästa länslöpare.

Och i Stockholms skärgård grejade tidigare världsmästarduon Bibben Nordblom och Lotta Nilsson från Nora som väntat en pallplats i Ötillö swimrun Utös sprintklass. Duon var 2.12 bakom segrande Anna Hellström/Lovisa Jönsson och över tre minuter före alla andra. I den långa klassen, som ingår i världstouren i swimrun, tog IF Starts Marie Dasler en sjätteplats i par med Malin Broström, 44 minuter bakom segrande Fanny Danckwardt/Desirée Andersson.

Fahlins stall nära succé – och i morgon väntar spännande tempolopp

Emilia Fahlins stall Wiggle-High5 satsade allt på tyska Lisa Brennauer i spurten på första etappen av spanska världstouretapploppet Emakumeen Bira, och hade det inte varit för nederländska Sabrina Stultiens (Waowdelas pro cycling) som kom loss och vann 17 sekunder före klungan, så vet’e tusan om det inte hade fungerat. Martin Ritter och Elisa Longo Borghini, som var med i klungan, fixade ett perfekt uppdrag åt Brennauer som sedan plockade ned både Giorgia Bronzini, Anna van der Breggen och Annemiek van Vleuten, de starkaste spurtarna och cyklistrna i världen de senaste åren. Fahlin rullade i mål i en grupp 2.50 bakom segraren, tillsammans med lagkompisarna Eri Yonamine och brittiska Elinor Barker. Ur ett rent Fahlin-perspektiv kommer morgondagens etapp bli mycket mer intressant: Då vankas nämligen ett platt tempolopp över 26,6 kilometer med start i Agurain och mål i Gasteiz-Vitoria. Fahlin, som tog två niondeplatser i tempolopp på VM 2010 och 2011, går ut som 54:e cyklist av 127, och startar 16.53.

Jag skrev en hel del om Josefin Gerdevågs finfina femteplats i Göteborgsvarvet här (och på sitt instagramkonto bekräftar hon att hon kommer att springa 3 000 meter i KFUM Örebros division 1-seriematch i morgon!). Vad jag missade i min sökning upp och ned i resultatlistorna var dock att hinderbanespecialisten Jonathan Kandelin blev bäste länslöpare med en 111:e-plats, på 1.17.50. Därmed var han 31 sekunder före veteranen Johan Eriksson, 49-åringen från Kopparberg, som jag utropade till snabbast från länet i den där texten.

Nöjd med 5:e platsen! Skönt linne @ymr_track_club !

A post shared by feenie81 (@feenie81) on

Hemma i Örebro tog Johan Ingjald sin 13:e seger (flest av alla) när den 54:e upplagan av Örebro parkrun avgjordes i den sköna majsolen. IF Start-löparen kutade på 18.12 och var därmed 51 sekunder snabbare än tvåan Erik Högkvist, Örebro AIK, som också avstod Göteborgsvarvet. Anna Mendelsson var snabbaste dam på 22.45, nästan två minuter före Tove Anger.

Örebrocyklisternas Linda Meijer, som tog veteran-VM-silver redan 2014, verkar ha fått blodad tand av att cykla i elitklass och tog på lördagen sin första pallplats i elitsammanhang när hon var tvåa, knappt 1,5 minuter bakom hemmacyklisten Hanna Millved i Mariestads deltävling i Västgötacupen i mountainbike. Almby hade ett 20-tal cyklister på plats, bland annat Johan Lindbom och Linnea Angerman som blev trea respektive sexa i elitklasserna.

Under första dagen av nationella orienteringstävlingen Klackenloppet tog EM-löparen Lisa Risby, OK Kåre, en väntad seger, 2.18 före sin syster Kajsa Risby och nästan sju minuter före trea Lisa Westerberg, OK Milan, som blev bästa länslöpare. Hagabys Viktor Larsson blev tvåa på herrsidan, 3.13 bakom norska Eskil Kinneberg, som är regerande världs- och Europamästare i stafett.

Helgens höjdare – Fahlin igång men annars en mellanhelg

1) Emakumeen Bira
Emilia Fahlin är tillbaka på tävlingscykeln för första gången efter supersuccén i tjeckiska etapploppet Gracia Orlova för några veckor sedan. Däremellan har hon hunnit med ett kortare höghöjdsläger, och måhända också varit hemma i Spanien och tvättat cykelbyxorna … Comebacken skedde hur som helst på torsdagen, då hon i kategori ett-loppet (steget precis under världstouren) Durango-Durango var hjälpryttare åt Wiggle-High5:s två vassaste klättrare, italienskan Elisa Longo Borghini och tyskan Lisa Brennauer. Båda var med i den större klungan som sprack av i sista klättringen, och varifrån tre nederländska cyklister (tävlandes för tre olika stall) tog sig loss: Regerande OS-guldmedaljören Anna van der Breggen som är helt omöjlig i år och nu tog sin sjunde proffseger på 13 tävlingar, Annemiek van Vleuten (ni vet hon som kraschade så otäckt i OS) som med andraplatsen nu redan hunnit med sex pallplatser i år (varav en seger) och doldisen Sabrina Stultiens. Longo Borghini vann spurten om fjärdeplatsen 1.22 bakom segraren (Brennauer blev 36:a, i gruppen som var 2.30 bakom, Fahlin kom i mål som 66:a, 4.45 bakom; noterbart också att Hanna Nilsson fixade tre viktiga UCI-poäng i kampen om svenska VM-platser som åtta, i Longo Borghinis grupp).
Nåväl. Helgens tävling, som ingår i världstouren, är ett fyra dagar långt etapplopp och heter Emakumeen Bira, och är en klassiker som körts årligen sedan 1988 uppe i Baskien (där även Durango-Durango avgjordes) och som vunnits av bland andra Susanne Ljungskog och Emma Johansson. Tävlingens tre linjeetapper, på lördag, måndag och tisdag, är alla förmodligen lite väl kuperade för Fahlins smak, men söndagens 27 kilometer långa tempolopp är pannkaksplatt och blir ett spännande test för gamla tempospecialisten Fahlin. Wiggle-High5 startar med samma lag som på torsdagen: Fahlni, Longo Borghini, Brennauer, brittiska Elinor Barker och de regerande österrikiska och japanska mästarna Martin Ritter och Eri Yonamine. Fahlin körde tävlingen senast för två år sedan, och var då elva sekudner från segern som sjua i en 3,3 kilometer kort prolog som var det årets enda tempolopp.

2) Spartacusstafetten
Maj är årets överlägset mest intensiva månad när det gäller löptävlingar, men just den här helgen är det faktiskt lite lugnare, i varje fall i länet. På lördagsmorgonen vankas förstås parkrun, precis som vanligt, men annars är det ”bara” Spartacusstafetten, den första av två stafetter som ingår i långloppscupen (men som bara ger poäng i klubbtävlingen och inte individuellt). Någon startlista har inte publicerats, så vi får se vilka som dyker upp. Men förra året hette vinnarna (det är tremannalag i herr-, dam- och mixedklass) Mikaela Kemppi, Erica Lech, Annika Larsson, Heshlu Andemariam, David Berg, Per Arvidsson, Elias Zika, Siri Englund och Cimmi Wignell, så det brukar dyka upp en hel del starka namn.

3) Ö till ö swimrun Utö
Den svenska swimrunsäsongen drar äntligen igång, och på Utö – där världsmästerskapet Ö till ö har målgång i september – avgörs två kortare varianter med starka startfält. Flerfaldiga världsmästarna Bibben Nordblom och Lotta Nilsson, från Nora, tävlar ihop igen och får gälla som favoriter på sprintdistansen (en knapp mil löpning, drygt två kilometer simning, 14 växlingar), medan IF Starts Marie Dasler, som i fjol tog en skrällartad åttondeplats i världsmästerskapet och har fått en plats dit i år igen, startar på den längre världsrankningsdistansen (nästna 38 kilometer löpning, över fem kilometer simning, 38 växlingar) tillsammans med Malin Broström från Sundsvall.

Bubblare: Även i orientering är det lite ”helgen efter”; efter EM och Närkekvartetten. Men uppe i Gillersklack löps Klackenloppet i dagarna två, med medeldistans både lördag och söndag och drygt 200 löpare anmälda. Bland dem A-landslagets Lisa Risby, OK Kåre, som EM-debuterade med en 23:e-plats som bästa resultat (i långdistansen i söndags). Ingen av OK Tisarens kanoner kommer till start (och inte heller Hagabys, på herrsidan), men däremot Milans Saga Sander och Josefin Erlandsson. På herrsidan tillhör Hagabys Viktor Larsson förhandsfavoriterna, även snabbe junioren Melker Forsberg (KFUM Örebro) kutar liksom veteranen Per Eklöf (Milan).
Tredje deltävling i Sverigecupen i landsvägscykling avgörs också, CK Wänershofs tredagars i Vännersborg, med Jacob Ahlsson. Det är den tredje dagen, linjeloppet, som ingår som deltävling i cupen, om jag förstått saken rätt.

Anfält knyckte banrekordet, Gerdevåg tog tredje raka och mycket mer

Det var inte förrän på fredagen som Erik Anfält avslöjade på instagram att han skulle efteranmäla sig till Munkastigen trailrun och göra debut i den 44 kilometer långa trailtävlingen med start i Olshammar och mål i Laxå. Men väl på plats visade Anfält att hans landslagsmeriter, 2.25-maror (tre stycken!) och Ultravasan 45-seger inte är någon slump: Han satte av genom Tiveden i ett alldeles eget tempo och korsade mållinjen på 2.56.06, 15 sekunder under Albin Olaussons fyra år gamla banrekord. Comradesladdande Morgan Pätsi tog andraplatsen, knappt 12,5 minuter bakom (på 3.08.30) och Jakob Nilsson fixade en Örebro AIK-trippel genom att ta hem tredjeplatsen (med halvminutsmarginal till Hässelbys Peter Nilsson) på 3.15.41. Ingrid Ziegler såg till att det blev ÖAIK högst upp på damsidan också, när hon vann med nästan 15 minuters marginal, på 3.40.29. Gabriella Wågström, Solvikingarna blev tvåa på 3.55.15, och Therese Fjordäng, Örebro AIK, trea på 4.01.39.

Alla de där löparna (och de som sprang Örebro actionrun, se nedan) dränerade säsongens tredje deltävling i långloppscupen, Kumla stadslopp, på deltagare både på toppen och bredden (213 fullföljande, alla klasser utom knattar inräknat, är sämsta siffran sedan 2010). Men damklassen innehöll i varje fall de två starkaste löparna som just nu representerar länsklubbar (rehabande Mikaela Kemppi undantagen): Josefin Gerdevåg som tog tredje raka fullpoängaren i cupen genom att vinna tävlingen, milloppet på 37.55 och Liduina van Sitteren som återigen var tvåa, på 38.52. Marie Dasler blev terdje bästa länslöpare på sjätte plats med 42.36. Och faktum är att 63-åriga Kumlalöparen Rose Marie Enmalm tog cuppoäng i seniorklassen som sjätte bästa länslöpare med 48.30.
I herrklassen sålde sig KFUM Örebros 18-årige Jack Karlsson dyrt mot Strömstads rutinerade och 14 år äldre Peter Gross, men fick ge sig i spurten och blev tvåa på 33.18, en sekund bakom. Örebro AIK:s Andreas Ingberg tog tredjeplatsen på 35.14.

Örebro actionrun var jag med och sände live (framför allt gjorde jag intervjuer efter målgång) och skrev en (pluslåst) artikel om här. Inflyttade örebroaren och tidigare VM-fyran Cimmie Wignell (som springer för IF Start) fick revansch på Örebro AIK:s Jonathan Kandelin efter Startmilen, och blev först i tävlingens historia att ta en andra seger (han vann även premiärupplagan 2015). På damsidan blev det Göteborgsseger genom Emelie Lindgren, men örebroaren Sara Forsström, som vann i fjol, tog andraplasen nu (tredje raka topp två-placeringen).

Om några löpare blev över? Tja, faktum är att hela 59 kutade Örebro parkrun i morse, där Elin Törnqvist (22.22) och Thomas Lindahl (18.43) var snabbast. Rihards Darzins drog dubbeln och körde först parkrun på 20.02 för att två timmar senare springa actionrun i elitklassen och ta en 17:e-plats där.

Men en av dagens roligaste löparnyheter kommer faktiskt från Stockholm och Ältasjön runt där Hälleforsbördiga Louise Wiker gjorde sin första tävling (ja, om man räknar bort ett par parkruns under träningslägret i Sydafrika) efter fotoperationen som följde på friidrotts-VM i somras. Wiker tog en andraplats, 21 sekunder bakom Lena Örn, efter 26.09 på sju kilometer.

Dagens största var ändå otvetydigt Emilia Fahlins tredje seger på lika många dagar. Trots det blev hon av med ledartröjan, med två sekunders marginal, i sammandraget efter en sjätteplats i tempoloppet på förmiddagen. Om det har jag skrivit massor i den här (pluslåsta) texten. I morgon avslutas det tjeckiska etapploppet Gracia Orlova med ett varvlopp inne i Orlova (en stad av Karlskogas storlek precis på gränsen till Polen), och för att sno tillbaka totalsegern från ryska trefaldiga OS-medaljören Olga Zabelinskaja lär Fahlin dels behöva ha henne bakom sig, dels sluta etta, tvåa eller trea på etappen (det finns också tre spurtpriser, med vardera 3–2–1 sekund i potten till topp tre, att jobba med).

Matthias Wengelin lyckades däremot inte följa upp förra helgens succé i norska cuppremiären med en ny seger i den svenska. I sin hemmatävling Klippingracet fick örebroaren nöja sig med en sjätteplats, drygt fyra minuter bakom segrand Emil Lindgren. Axel Lundh blev nia, ytterligare ett par minuter från täten.

I Tiomila misslyckades Tisaren återigen med att ta en topp tio-placering på damsidan. Om detta har jag skrivit en hel del i den här (pluslåsta) artikeln. Att Ellinor Tjernlund, som skulle ha sprungit förstasträckan, blev sjuk och tvingades kasta in handduken ställde förstås till det, och laget var bara 79:a (7,5 minuter bakom) efter förstasträckan och 57:a (12,5 minuter bakom) efter andra. Men Andrea Svensson, Josefin Tjernlund och Lilian Forsgren sprang upp laget till 15:e plats. Tisarens andralag blev näst bästa länslag med en 87:e-plats medan Hagaby blev 103:a, Milan 132:a och Djerf 190:e lag.
Herrstafetten startade för en stund sedan och har beräknad målgång vid sju i morgon bitti. Martin Regborn lyckades inte försvara sin förstasträckesseger från i fjol, men tog i varje fall en andraplats, 33 sekunder bakom Koovees Joni Hivrikallio. Vi får se hur det utvecklar sig under natten.

Karlslunds Maria Gräfnings stängde definitivt längdskidsäsongen när hon i dag vann isländska 50-kilometersloppet Fossavatnsgangan med över nio minuters marginal till tvåan Anouk Faivre Picon (som var 13:e på skiathlon i OS i februari) och schweiziska OS-medaljören (i skidskytte) Selina Gasparin. Gräfnings var tvåa, 26 sekunder bakom Gasparin, i skejtloppet över halva distansen i torsdags.

Mer om Fahlins seger i Tjeckien: ”Väldigt kul komma till landslaget, de har en tro på mig”

Emilia Fahlin tog sin första proffseger sedan triumfen i Vårgårda för snart två år sedan när hon i dag tog hem den första etappen på den tjeckiska fyradagarstouren Gracia Orlova (en tävling med 2.2-klass, alltså två snäpp under världstouren). Jag ringde givetvis upp Fahlin efteråt och skrev en (pluslåst) artikel om det på na.se, men allt fick inte plats där (som det sällan gör när textlängden är begränsad). Så, vad sa hon mer, som inte fick plats i artikeln? Bland annat berättade om hon känslan att komma till landslaget, där hon är given kapten (och ännu mer så när varken Hanna Nilsson, Sara Penton eller Sara Mustonen Lichan kom till start i Tjeckien, det svenska laget består istället av Fahlin, Ida Erngren, Clara Lundmark, Sara Olsson, Alexandra Nessmar och Alice Andersson) efter en tuff vår med otur och sjukdomar och hjälpryttarroll i proffslaget Wiggle-High5.
– Det är väldigt kul komma till landslaget, de har en tro på mig som jag kanske inte känner alltid annars. Lucas (Persson, förbundskaptenen) är väldigt positiv och det märks att han är sugen på totalen nu när jag vann första etappen. Jag hade inte alls tänkt på totalen innan, och det kan hända mycket i morgon, men jag tänker i alla fall inte ge bort tröjan i onödan, jag är sugen på att försöka behålla den, sa Fahlin som också utvecklade lite mer hur timmarna fram till den avslutande stigningen såg ut:
– Det var några små utbrytningar, men alla är måna om att hålla ihop gruppen på första etappen av en tour för att kunna vara med och köra om totalen, så alla hämtades in. I slutet var det istället så att folk åkte av bak i klungan, när de inte orkade längre, men vi var en ganska stor grupp in i sista backen. Det var ett par av de andra svenskarna som var med ganska länge, men flera av dem har inte tävlat så mycket internationellt tidigare och i finalen var jag själv.
Att behålla ledningen över fredagens etapp blir nyckeln för Fahlin, som inte är känd som någon klättrare (även om torsdagens final var tuff, med 100 höjdmeter sista kilometern och kullersten sista 300 meterna, plus ösregn), i kampen om sammandraget. Andra etappen bjuder nämligen tre rejäla stigningar (plus ett svagt motlut mot mål), där den första är värst med 600 meter stigning på fyra kilometer en knapp fjärdedel in i den drygt tio mil långa tävlingen.
– Det känns som att det är där det kommer att bära eller brista för min del. Jag var inte helt självsäker när jag kom hit, men att jag kunde distansera de andra i sista backen i dag var ett bra kvitto. I dag kändes backarna bra, men det är en ny dag i morgon.
Lördagen bjuder ett 13,5 kilometer långt och småkuperat tempolopp, fram och tillbaka på en asfaltsväg, vilket är något som bör passa Fahlin, följt av en 63,5 kilometer lång etapp där de första 35 kilometer är relativt platta medan de sista tre milen bjuder på ett ihållande men svagt motlut på sammanlagt nästan 500 höjdmeter. Den avslutande etappen, på söndag, bjuder på åtta varv på en 12,7 kilometer lång slinga i centrala Orlova, med tre korta men branta backar.

Nu har också startlistan till Kumla stadslopp, asfaltsmilen som är den tredje deltävling i långloppscupen, kommit. En hel del toppnamn saknas eftersom somliga i stället springer Munkastigen trailrun, Örebro actionrun eller rentav Tiomila (mer om allt det i morgon, men om Tiomila kan ni läsa redan nu, här), men på damsidan finns flera starka namn i Josefin Gerdevåg och Liduina van Sitteren och utifrån löpare som Strömstads Rebecka Andersson och Sköldinges Marie Sandberg (som båda är goda för en bit under 40 en bra dag). På herrsidan saknas dock nästan alla tunga, lokala namn sånär som på KFUM Örebros Jack Karlsson (som ju gjorde 16.31 på fem kilometer i Örebro parkrun förra lördagen), som får ses som främste utmanare till Strömstads Peter Gross, som sprungit NM i terränglöpning, om segern om inte några vassa löpare efteranmäler sig.