Inställt för Fahlin i helgen – frågan är vad som blir kvar av cykelsäsongen i coronavirusets spår

I tisdags utropade jag ju här på bloggen att Strade Bianche kommer att köras på lördag, trots det nya coronavirusets framfart i Italien. Så blir inte alls fallet, visar det sig. I går tog den italienska regeringen ett beslut om att ställa in all idrott (utom den som kan genomföras inför tomma läktare) i landet den närmaste månaden, och på torsdagen tvingades arrangören av den klassiska cykeltävlingen till slut krypa till korset och ”skjuta upp” den (det är väldigt oklart vilket annat datum tävlingen skulle kunna köras, men man vill väl hålla öppet för alla eventualiteter). Jag pratade med Emilia Fahlin tidigare i kväll, och hon var inte särskilt bedrövad att bli av med just den här tävlingen, där hon skulle ha varit hjälpryttare åt de mer klättringsstarka åkarna i laget.
Men frågan är vad som händer med resten av cykelsäsongen. Ända borta i Kalifornien, i det från corona hittills rätt befriade USA, har det ställts in cykeltävlingar i dag, UAE Tour avbröts och team sattes i karantän och flera stall och läkare har varit tveksamma till fortsätta tävlingsässongen som vanligt  – och oron är stor för att allt mer av tävlingsprogrammet kommer att ställas in. Den andra italienska världstourtävlingen, Trofeo Alfredo Binda om två veckor, lär förstås ryka. Men frågan är hur det blir med de sju världstourtävlingarna som under mars och april ska köras i från smittan än så länge rätt fredade Nederländerna och Belgien.
– Situationen förändras varje dag. Just nu är det problem i Italien och kanske för Paris-Nice. Nästa gång är det oss. Men vi har inte tagit fram någon handlingsplan för ett nödläge än, sa Thomas Van den Spiegel, som basar över Flanderklassikerna (bland annat Flandern runt och Gent-Wevelgem, som Fahlin ska köra) till belgiska tidningen Het Laatste Nieuws i dag.
Och så har den japanska OS-ministern öppnat för en flytt av OS i Tokyo till senare under året. Fortsättning följer, uppenbarligen. Läs min intervju med Fahlin i morgon förmiddag.

Borttappade (i min rapportering) Garphyttan-åkare gjorde starka Vasalopp: ”Mycket lärdomar inför nästa” (och Fahlin får tävla i Italien på lördag – trots coronavirusutbrottet)

På något sätt hade jag helt lyckats undgå att både Marcus Lennartsson och Adam Gillman (som har juniorlandslagsmeriter och inför årets säsong siktade mot U23-VM, men vintern blev av olika skäl inte riktigt vad han hoppats på) gjorde sina bästa Vasalopp (och inledningsvis saknades bådas resultat i en här artikeln där alla länsåkares resultat presenteras – uselt!). Båda tog plats i elitledet och Lennartsson, som gjorde debut, tog sig hela vägen fram till 119:e plats (på 4.51.36) efter att ha varit nere på 180:e i Mångsbodarna. I Risberg passerade de exakt samtidigt, på plats 173 och 174, och även i Evertsberg var de tillsammans (på topp 150), men sedan räckte Gillman inte till medan Lennartsson fortsatte att plocka ytterligare 30 placeringar ned till mål medan Gillman (som debuterade med en 121:a-palts i fjol) blev 220:e (på 5.04.52).
Lennartsson berättar lite om loppet på sin instagram (där det också finns en bild på honom och Gillman): ”En för långsam start och en vurpa som ledde till att drickbältet gick sönder halvvägs var de största missarna. Att sedan avancera i det före som var igår var tufft men plockade placeringar och slutade till slut på 119:e plats med mycket lärdomar inför nästa.”
Gillman är 22 och Lennartsson 23, och båda bor numera i Östersund. Det är kul att så unga åkare, på gränsen till Sverigeeliten, väljer att prova långlopp.
Garphyttans bästa placeringar i Vasaloppet stod Sakari Virtanen för. Virtanen, som för övrigt också vann det första Wadköpingsloppet 1968, var 31:a eller bättre samtliga år mellan 1963 och 1969 med topparna 1967 (femma, klubbens bästa placering – Assar Rönnlund vann 37 sekunder före Janne Stefansson det året, Virtanen var 5.21 bakom) och 1966 (sjua). Även Arne Eriksson har en topp tio-placeringer (nia 1958). Bakom dem är Olivia Hansson bäst, med en 14:e-plats 2015, då hon tävlade för Garphyttan.

Internationella nyhetssidan Cycling news meddelar för övrigt att världstourtävlingen Strade Bianche kommer att köras som planerat på lördag, trots utbrottet av det nya coronaviruset i Italien. Emilia Fahlin var ju lite tveksam till det i kollega Lasse Wirströms intervju som gick ut i morse, men nu ska arrangören RCS Sport enligt Cycling news ha informerat stallen om att det definitivt kommer bli tävling. Det är ännu inte bekräftat vilken laguppställning Fahlins team kommer köra med, men hon har själv berättat för NA att hon kommer tävla här för att sedan vila nästa helg och därefter köra samtliga världstourtävlingar som återstår i Europa under våren.

Annorlunda Vasalopp, succé av Fahlin, SM-brons till Gustafsson och Pihlström och fyra SM-guld till Dasler (en bättre söndag, helt enkelt!)

Vilket märkligt Vasalopp det blev. Spännande från första till sista stund, egentligen, med konstanta utbrytningar. Kul att titta på, även om det förstörde dagen för länshoppet Bob Impola, som gick på fjolårets vinnande taktik att hålla sig kall i klungan och vänta på att utbrytarna skulle hämtas in, vilket aldrig hände. Och vilken körning av Lina Korsgren, riktigt häftigt att se!
Allt om Vasaloppet kan ni läsa här (som är ett referat blandat med en intervju med Impola), och i morgon bitti publicerar vi en lång lista med alla länsresultat.

Det var någon typ av tekniskt problem som gjorde att Emilia Fahlin hamnade på efterkälken direkt i säsongspremiären i går, men i dag fick hon gruvlig revansch när hon redan på tävlingssäsongens andra dag spurtade hem en fjärdeplats i belgiska Omloop van het Hageland. Kollega Lasse Wirström har snackat med henne i kväll för en artikel som publiceras i morgon bitti, men redan nu kan man ju säga att det är väldigt positivt att se Fahlin så högt upp i listan även om några av de vassaste namnen saknades i dag (i princip alla körde i går, och nu laddas det om för europeiska världstourpremiären i Italien nästa helg). Fahlin höll sig lugn och syntes inte mycket under de 13 milen med start i Tienen och mål i Tielt-Winge, men när det skulle avgöras hittade hon en väg nästan ända fram (det var 23 cyklister kvar i tätgruppen och ytterligare 17 som i princip hade kontakt). Nederlänska Lorena Wiebes vann närmast före italienska Marta Bastianelli och danska Emma Cecilie Norsgaard.

Förra vintern gick Jonatan Gustafsson till sensationell final på 1 500 meter på inomhus-SM för seniorer. I år satsade Gustafsson i stället på junior-SM (trots den där prestationen är han fortfarande junior både i år och nästa år!) och sprang hem ett brons på distansen i M22-klassen, med 3.59,99 – 43 hundradelar öre Hässelbys Axel Djurberg och drygt två respektive drygt 1,5 sekunder bakom Malmös Warsame Doley och Sävedalens Leo Magnusson. Stocksäters Michael Welday och Gustafssons klubbkompis (i KFUM Örebro) Jack Karlsson var sexa och sjua på personliga rekorden 4.04,88 respektive 4.06,02 medan William Wickholm blev tia och Alexander Larsson tolva på persen 4.09,05 respektive 4.14,26. Förutom Gustafsson var det bara Axel Sandberg, som blev 15:e, som inte gjorde karriärens bästa tid – han sprang på 4.23,35.
I P19 – där Noha Olsson och Wilhelm Bergentz åkte ut i försöken efter tung uppladdning (Olsson har precis blivit frisk från influensa och Bergentz har problem med en baksida och var tveksam till start – sprang Hallsbergs orienteringsgymnasiums Samuel Pihlström (som springer för OK Landehof) hem ett brons i ett lopp som faktiskt gick snabbare än M22:ornas – där Pihlströms perstid 3.57,22 faktiskt hade räckt till guld (nu var han över fem sekunder från guldet, som Växjös Omar Nuur tog). På samma sätt hade Åsbros Klara Frihs pers 4.47,32 räckt till silver i M22, men nu blev hon femma i F19 på perset 4.47,32. Olsson, Bergentz och Frih springer även nästa år i 19-årsklassen.

I veteran-SM i Malmö blev det totalt fyra guld och 14 medaljer till länet på medel- och långdistans – och tre av gulden stod IF Starts Marie Dasler för (ja, hon tog fyra, men 400 meter räknas ju inte till medeldistans) genom att göra rent hus i K50-klassen med segrar på 400 meter (1.13,29), 800 meter (2.40,60), 1 500 meter (5.32,07) och 3 000 meter (11.09,96 – där var segermarginalen klart minst, 24 hundradelar mot 49 på 400 meter och många sekunder på de andra två distanserna). Bo Persson, Almby, stod för det sista guldet när han sprang hem segern på 3 000 meter (12.08,89) i M70-klassen där han också tog silver på 1 500 meter. Starts Maria Eriksson tog silver på både 1 500 och 3 000 meter, Ljiljana Persson, Almby, tog ett silver (på 1 500 meter) och ett brons (på 3 000 meter) i K65-klassen,  Annica Sjölund, IF Start, tog tre brons (200, 800 och 1 500 meter) i K50, Lars Lundegård, KFUM Örebro tog ett brons (på 800 meter, var också fyra på 1 500 meter i M55, och Rodney Hundermark, IFK Nora, tog brons på 800 meter och var dessutom fyra på 1 500 och 400 meter i M50-klassen.

Axel Lindh (i lag med Edvind Lindh) och Matthias Wengelin (med Vilgot Lindh) försvarade sina tolfte- respektive 13:e-platser när paretappmountainbikelopet Cyprus sunshine epic avslutades med crosscountry i dag. Återigen var Axel klart starkast av svenskarna som 13:e man i mål. ”Riktigt nöjd med dagens tävling. Tog mig igenom min typiska svacka under de mittersta varven och fick spurta mot några av idolerna om placeringarna i slutändan”, skriver han på instagram. Wengelin, som varit den starkare av de båda så länge jag känt till dem (alltså åtminstone sedan de båda flyttade till Örebro) var återigen ett gäng minuter bakom. ”Starten på den här säsongen har varit riktigt jobbig och jag har en hel del att fundera på innan jag ställer mig på startlinjen igen”, skriver han. Ondrej Cink och Bartlomiej Wawak försvarade sin ledning i sammandraget och vann med 45 sekunders marginal efter 14 timmars cykeltävling.

Danielsson sjuk, Fahlin sex minuter från täten, Finnkampsgrabbarna utslagna i försöken på JSM … Och en hel del positiva resultat från lördagen! (Myhlback på pallen! Lindh med storform på Cypern! van Sitteren med totalseger!)

Det blir förstås tidig uppstigning för Vasaloppet i morgon (ska hinna hem till föräldrarnas traditionsenliga Vasaloppsfrukost i Degerfors vid 7.30, så klockan på 6.45), så det blir bara några korta uppdateringar från lördagen:

** Filip Danielsson blev sjuk i veckan (precis som Jens Burman och Marcus Ruus) och kom inte till start i världscupen i Lahtis i dag. Världens chans för Axel Ekström att få en världscuptävling till, alltså, men Sverige körde istället med två man kort (bara Victor Brännmark kallades in) och får nu hoppas att alla håller sig friska till i morgon så det går att få ihop ett stafettlag.
** Emilia Fahlin tappade kontakten med tätklungan när Omloop Het Nieuwsblad gick in i sitt avgörande skede (med branta backar och tuffa kullerstenspartier, ibland i kombination) med timmen kvar av tävlingen och kom sedan inte tillbaka. Jag lyckades inte se på tv-sändningen om det blev någon incident eller om hon helt enkelt fick slut på kraft, men tillbaka kom hon aldrig trots att hon tillsammans med lagkompisarna ett tag ledde jakten i andraklungan (som inför sista tuffa backen, där det sprack av ännu mer, bara var halvminuten från att återansluta). Regerande världsmästaren Annemiek van Vleuten avgjorde just i den backen och vann solo på ett imponerande vis. Fahlin i mål som 62:a, i en grupp med bland annat tre lagkompisar, knappt sex minuter bakom täten. Cecilie Uttrup Ludwig, den danska stjärnan som är ny i Fahlins lag och som är hennes klart mest meriterade lagkompis i år, fick kasta in handduken på grund av sjukdom. Hon står fortfarande uppsatt i truppen till morgonagens tävling, Omloop van het Hageland, men vi får se om hon verkligen kommer till start.
** Habile terränglöparen Ola Backlunds (tidigare Hellström) lag i Nattvasan tvingades bryta i Risberg. Eller rättare sagt hans lagkompis Emil Fallqvist. Backlund fortsatte solo och kom i mål på 5.27 – en tid som hade gett runt 85:e plats. Och gjort laget till bästa länslag. Den titeln tog nu istället Hanna Thorold och Peter Fagerström som skidade på 5.49.51. Joel och Dick Lager (5.52.16) var också under sex timmar. Imponerande av EM-medaljören i rallycross Philip Gehrman att klara Nattvasan på 6.27 också, får man säga!
** I Stafettvasan var Petter Myhlback (som representerat Karlslund i VM!) den korta sträckan mellan Oxberg och Hökberg i laget som blev trea (han växlade till sonen Alvar Myhlback, som bara var ett år gammal när Petter tävlade i VM 2007) som körde hem pallplaceringen åt laget. Bästa länslag (och enda på topp 100) i Stafettvasan blev ”Butikskonsult” som hade Tobias Vinblad (tidigare Karlsson och med meriter från långloppsvärldscupen för Team Skistart – men som också spelat allsvenskt för Örebro Hockey) på förstasträckan. 4.55.16 blev deras tid, vilket gav en 62:a-plats.
** Axel Lindh fortsätter visa riktigt fin form på Cypern. går var han bara fem minuter bakom täten på en tuff etapp i Cyprus sunshine epic, och i dag var han på väg mot ett pangresultat innan han gick omkull mot slutet (men han räddade ändå topp 15). I par med lillebror Edvin Lindh, som tappat 18 minuter mot Axel över 18 minuter på Axel på de här två etapperna, så är Axel tolva i sammandraget, knappt 40 minuter bakom Ondrej Zink och Bartlomiej Wawak inför det avslutande crosscountryloppet i morgon. Matthias Wengelin, som kör med Edvins tvillingbror Vilgot Lindh, ligger en placering och tre minuter bakom.
** Både Wilhelm Bergentz (med 74 hundradelar i ett långsamt heat) och Noha Olsson (med 1.32 i ett snabbt heat) blev utslagna i försöken på 1 500 meter på junior-SM i Göteborg i dag, med 4.13,84 respektive 4.10,37. En skräll med tanke på att båda sprang Finnkampen i höstas, men då å andra sidan som P17-löpare och nu uppe i P19. Klen tröst att de var trea och femma av 02:orna i dag (sex av åtta till final födda 2001), men nästa år så … Samuel Pihlström från Landvetter, tävlandes för OK Landehof, gick däremot till final (som vinnare av det första heatet, med femte bästa tid totalt). Varför han är intressant? Jo, han går på orienteringsgymnasiet i Hallsberg och bor alltså i länet åtminstone under skolveckorna. I morgon final i den här klassen, plus Klara Frih i F19 och alla KFUM Örebro-löparna i M22.
** Det har förstås blivit en hel skrälldus av medaljer på veteran-SM, men de återkommer jag till och summerar rubbet i morgon.
** För tre veckor sedan tog Frida Nilsson den tredje totalsegern av en kvinna i Örebro parkrun någonsin. I dag tog Liduina van Sitteren den fjärde, på 18.30 (tre sekunder före Niklas Hasselwander) och blev därmed den första kvinnan med två. van Sitteren var dessutom snabbast av damerna för tionde gången på lika många starter (och snabbast av alla för andra gången i rad). Frida Nilsson fanns också med, och satte nytt parkrunpers med 19.06 (hon hade 19.13 när hon totalvann).
** Och här finns resultaten från Tybblelundsspelen där KFUM Örebros Viggo Olsson vann 1 000 meter på 2.56,74 i 15-årsklassen (på damsidan vann Alingsås Paulina Hultberg på 3.01,61 medan Karlskogas Ella Laine var bästa länslöpare med 3.39,06). De yngre löpte 800 meter.

Lindh slog Wengelin i säsongspremiären på Cypern – och Fahlin inleder säsongen med dubbla (!) tävlingar i helgen (och en upphittad bild efter historiska 800-metersfinalen)

Något jag – i all skid- och löparyra – missade i helgen var att cykelsäsongen faktiskt startade en vecka före Emilia Fahlins tävlingspremiär. Precis som i fjol var nämligen Matthias Wengelin nere på Cypern och körde UCI-tävlingen Lythrodontas MTB på en varvbana i skogarna utanför Nicosia. Den här gången var också vapendragaren Axel Lindh (som liksom Wengelin bor i Örebro men, också precis som Wengelin, inte längre tävlar för någon Örebroklubb) med – och för en gångs skull (får man väl nästan skriva) var Lindh före i mål: Som fyra respektive femma, 32 respektive 71 sekunder bakom segrande österrikaren Karl Markt (en 40-åring som var topp 20 på London-OS 2012). Axels lillebror Vilgor Lindh blev tvåa, 15 sekunder bakom. Bara 16 cyklister kom till start i herrarnas elitklass, och bara nio höll sig kvar på ledarvarvet.
Men det här var egentligen bara uppvärmning för den 24:e upplagan av klassiska Cyprus sunshnie epic (som tidigare hetat Cyrpus sunshine cup) som startar med en 19,5 kilometer lång tempoprolog på torsdag. Fredag och lördag körs runt sex mil långa etapper och på söndag avslutas det hela med ett crosscountrylopp på en sexkilometerslopp.

Jag skrev om laget till Emilia Fahlins säsongspremiär på lördag (Omloop Het Niewsblad) förra veckan, men nu står det klart att hon inte nöjer sig med den tuffa belgiska vårtävlingen nästa helg – utan också tävlar på söndag. Då tävlar hon i Omloop van het Hageland (som har undertiteteln Tienen–Tielt-Winge efter start- och målorterna). Loppet, som är 121 kilometer långt, startar alltså i Tienen och efter drygt 45 kilometer kommer cyklisterna in på ett 15 kilometer långt varv med en lite knix (33 höjdmeter på 700 meters cykling uppför Roselberg) som ska tas fem gånger.
Emma Johansson vann den här tävlingen 201, Marta Bastianelli är regerande mästare och Fahlin tävlade här 2011, 2015 och 2016 utan några topp 30-resultat, men i år känns det som att banan kan passa henne bättre (och den är dessutom i princip helt förändrad jämfört med 2016) även om hon kommer direkt från vinterträningen.
I den preliminära anmälan har lagen till söndagstävlingen sju cyklister (mot sex på lördagen), och eftersom Fahlins FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope även väljer att vila Lauren Kitchen efter lördagen får två nya cyklister plats: Franska talangen Maëlle Grossetête och nyförvärvet Brodie Chapman som redan hunnit ta en seger i år i Race Torquay hemma i Australien (och som var stallets kapten i världstourpremiären där nere där hon grejade en tiondeplats).
Cecilie Uttrup Ludwig kommer få cykla i kaptenströjan i den tävlingen (för det får man väl anse att tröja nummer ett i laget är), med Fahlin i tröja två och Chapman i tröja tre.
Ytterligare tre svenskar kommer köra tävlingen: Hanna Johansson för Multum Accountants-LSK, Julia Borgström för NXTG Racing och Alice Andersson för Waasland Sceutrity-Wase Zone. Ingen av dem finns med på lördagen, då däremot betydligt mer rutinerade Sara Penton startar för Drops.

Rebecca Högberg, Elin Östlund, Klara Frih, Emma Östlund
Fick den här bilden skickad till mig i dag, borde ju ha varit publicerad med gårdagens blogginlägg egentligen: Rebecca Högberg (som tog guld på 800 meter på inomhus-SM i helgen) fångad på bild tillsammans med loppets fyra – Åsbros 17-åring Klara Frih (i orange) – och KFUM:s sprinterstjärnor Emma Östlund (silver på 60 meter, brons på 200) och Emma Jansson (femma på 200 meter, sexa på 60 meter). Foto: Börje Nordin

Danielsson retsamt nära bli femte länsåkaren att ta världscuppoäng genom tiderna (0,6 sekunder!) – och här är laget i Fahlins säsongspremiär

För tredje gången på elva dagar var Filip Danielsson i dag retsamt nära sina första världscuppoäng i karriären. I masstarten i Falun körde han upp sig från 60:e startposition till en 30:e-plats kilometern före mål, men fick ge sig ner mot stadion och nöja sig med en 32:a-plats, 2,3 sekunder från topp 30. I kvalet till brutalsprintei i Åre häromdagen var han förvisso 58:a, men ändå bara 5,68 sekunder från topp 30. Och i dag, i 34-kilometersloppet med start och mål i Meråker (i Ski tour, som på grund av det hårda vädret ersatte långloppet mellan Storlien och Meråker) slutade han 31:a – 0,6 sekunder bakom polacken Dominik Bury som tog den sista världscuppoängen över det korta och snabba upploppet (lite mer flyt med vallningen – samtliga svenskar tappade kopiöst på andra halvan, tillbaka ned mot Meråker – hade förmodligen räckt för att fixa poängen). Danielsson avslutade tävlingen i en tiomannagrupp som körde om två poängpositioner – och det blev Bury och schweizaren Jason Rüesch som tog dem.
Danielsson spurtade ändå in före meriterade namn som Adrej Larkov och Andrew Musgrave och landslagkompisarna Marcus Ruus och Johan Häggström (längre bak fanns också Viktor Thorn, Martin Bergström och Teodor Peterson, så Danielsson var tredje bästa svensk bakom Jens Burman och Daniel Richardsson i dag), och i sammandraget klättrade han från 54:e till 40:e plats i touren och krympte avståndet till topp 30 totalt från 1.31 till 1.13 (han passerade Thorn i sammandraget och är nu sjätte bästa svensk).
Återstår i Ski tour gör nu en sprint på lördag och en jaktstart på totalresultatet på söndag.

Här är länsåkarna som tagit världscuppoäng (för herrarna startade världscupen 1973/74 och för damerna 1978/79 (men den blev helt officiell först säsongen 1981/82):
101 poängplaceringar: Torgny Mogren (från Hällefors, numera boendes i Mora, representerade Åsarna under åren han körde i världscupen).
6: Ann Rosendahl-Torstensson (från Kopparberg, numera boendes i Lindesberg, tävlade hela karriären för Garphyttans IF).
5: Axel Ekström (från Klockhammar, numera boendes i Östersund, har representerat Garphyttans IF vid fyra av tävlingarna, IFK Mora vid en).
1: Fredrik Persson (från Örebro men numera boendes i Norberg, representerade Åsarna under åren han körde i världscupen).
Fotnot: Petter Myhlback, som inte kommer från länet, tog tre topp 30-placeringar i världscupen under åren han tävlade för Örebroklubben Karlslund (och totalt sex under hela karriären).

Jag skrev ju en hel del om Timo Silvola och draghunds-EM i går, men torsdagens premiärdistans – 15 kilometer lina – blev inte alls någon framgång för degerforsaren. Silvola var 18:e man i mål, av 21 startande, 3.16 bakom segrande Yngve Hoel, Norge (svenske Martin Norberg tog brons och Jessica Häggqvist vann guld på damsidan med en tid som faktiskt var tolv sekunder bättre än Hoels).

Att Emilia Fahlin skulle göra säsongspremiär i Omloop Het Nieuwsblad den 29 februari skrev jag om här på bloggen redan i december, och nu när det bara är lite drygt en vecka kvar har henns franska stall FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscope lämnat in den preliminära laguppställningen till 127-kilometersloppet med start i Gent och mål i Ninove, i Belgien (loppet passerar tio officiella ”berg”, bland annat legendomsusade Kapelmuur 21 kilometer före mål).
Laget stoppar in danska nyförvärvet Cecilie Uttrup Ludwig, som förväntas dela kaptensskapet med Fahlin i år, i laget direkt, liksom australiska Lauren Kitchen och franska Eugénie Duval, som fick ta ansvar när Fahlin var borta i fjol, norska Stine Borgli (som anslöt till teamet i somras och hittills inte hunnit tävla tillsammans med Fahlin) och franska Évita Muzic. Stallet hade ju ett fullt lag på tävlingarna nere i Australien, men av de som var med där är det bara Kitchen, som var 15:e i världstourpremiären Cadel Evans Great Ocean road race som tävlar nu (Brodie Chapman var bäst i laget med en tiondeplats).
Men det där loppet går alltså nästa helg. Helgen därpå, den 7 mars, startar den europeiska världstoursäsongen med Stade Bianche i Italien.

Prislösa galor för Fahlin och Carlsson

Det blev inga priser varken för Emilia Fahlin eller Håkan Carlsson när idrottens galasäsong avslutades (?!) med Cykelgalan i lördags och Idrottsgalan i måndags. Efter att för första gången i karriären ha fått det prestigefyllda ”årets postcyklist”-priset för 2018 var Fahlin nominerad till priset även för 2019, men fick se sig passerad i webbomröstningen av mountainbikecyklisten Jenny Rissveds, som i augusti tog sin första världsucpseger sedan OS-guldet i Rio de Janeiro 2016 (bancyklisten Gustav Johansson blev årets postcyklist på herrsidan).
Och Carlsson var för fjärde året i rad nominerad till priset som årets ledare i idrotts-Sverige, men fick för fjärde gången se en fotbollstränare kliva upp på Globens scen och ta emot det i stället. Den här gången var det Peter Gerhardsson som fick priset. I sociala medier väljer han ändå att se den fantastiska uppmärksamhet orienteringen ändå fick på galan: Tove Alexandersson blev både årets kvinnliga idrottare och fick Jerringpriset (och ta emot Bragdguldet, som hon fått sedan tidigare). Då spelade det liksom mindre roll att varken Carlsson, Gustav Bergman eller damstafettlaget nådde hela vägen fram. ”Idrottsgalan är över, svensk orientering levererade! Tack till helt fantastiska löpare, otroligt kompetenta personer som jobbat i och runt landslaget och förbundet nu och tidigare samt alla eldsjälar runt om i orienterings-Sverige!”, skriver Carlsson på facebook.

NA:s pulsklocka 2019 – här är kandidaterna (dags att rösta!)

Länk direkt till omröstningen!

När Löpex Sport i våras gick i konkurs var det förstås ett hårt slag även för NA:s och Löpex Sports pulsklocka, priset som går till den främsta prestationen av en länsidrottare i en konditionsidrott under året. Löpex var med från starten, och delade de fyra första åren ut en pulsklocka till vinnaren av priset (min tanke från början, när jag instiftade priset 2014 var att det bara skulle handla om ära, men Löpex gjorde det så mycket mer prestigefyllt). 2018 års pris till Bob Impola blev aldrig utdelat, och hör ingen annan sportfirma av sig och vill vara med på ett hörn kommer NA:s pulsklocka – som priset får heta från och med nu – så återgår det nu till att bara vara ära man vinner. Men, jag tänker hur som helst inte låta priset dö – att inte en enda konditionsidrottare tog plats i kandidatlistan till NA:s guldklocka i år visar ju att det verkligen behövs ett speciellt pris för att lyfta fram konditionsidrottarna.
Efter en hel del tankemöda har jag tagit fram sex kandidater som ni, kära bloggläsare, nu får rösta på. Ni avgör helt själva vem som ska få den sjätte upplaga av Pulsklockan. Här är de ni kan välja på (i bokstavsordning):

Emilia Fahlin, 31, cykel.
Örebrocyklisten var i inledningen av säsongen nära-nära en riktig fullträff på allra högsta nivå, men fick nöja sig med två topp tio-placeringar (och sex topp 25-placeringar) på världstouren innan huvudskadan hon ådrog sig i en träningskrasch i maj såg ut att förstöra allt. Det tog tre månader att repa sig, men när Fahlin var tillbaka var det som om hon aldrig varit borta. Hon var 15:e på VM, topp tio på världstouren och fixade dubbla OS-platser åt Sverige.

Maria Gräfnings, 34, längdskidor.
Karlslundsåkaren vann Vasaloppet Kina, Dolomitenlauf, Tartu maraton, Finlandialoppet, Urga ski marathon och sammandraget i Fis Worldloppet cup under en enda lång framgångsvåg vårvintern 2019. Dessutom blev hon femma i Vasaloppet. Resultat som talar för sig själv. Den tidigare världscupåkaren från Falun fick ett andra genombrott efter att två år i rad dessförinnan ha slutat tvåa i Worldloppetcupen.

Jonas Nilsson, 27, löpning.
2015 sprang han Startmilen på kul – i fotbollströja, klubblös, i motionsklass. Först 2017 kom han med i Örebro AIK och började satsa, i fjol debuterade han på maratondistansen och i höst hotade han Lars Hagbergs 36 år gamla distriktsrekord. En remarkabel utveckling. Personbästana skrivs nu till 2.27.04 på maraton (fyra i distriktet genom tiderna), 1.08.30 på halvmaran (från segern i Åstadsloppet), 32.09,35 på 10 000 meter (från segern i DM) och 15.26,09 på 5 000 meter (som också gav ett DM-guld).

Martin Regborn, 27, orientering.
Hagabyorienteraren har själv sagt att han hade säsongens sämsta form på VM, vilket förstås var en missräkning, men i övrigt gjorde han en riktigt stark säsong. Topparna: Två pallplatser i världscupen (en individuell, en i stafett), totalt fem topp tio-placeringar i individuella lopp i världscupen, karriärens första senior-SM-guld (i sprint) och en tredjeplats i sammandraget i swedish league (en seger i en deltävling). Och så nytt pers på fem kilometer landsväg, 14.41, i Hostruset.

Liduina van Sitteren, 30, löpning.
Örebro AIK-löparen tog ett nytt kliv som löpare 2019 och dominerade hemma i länet. Vann alla sex DM-gulden – från kort terräng upp till maraton – och var snabbaste distriktslöpare i alla 22 (!) lopp i långloppscupen hon ställde upp i. Ett förmodligen oslagbart rekord. Persade i Stockholm marathon (2.54.17) och Göteborgsvarvet (1.20.19) vilket gav 13:e respektive tolfte plats på SM.

Josef Snellman, 35, Lars Drageryd, 30, Leonora Johnsson, 24, och Filip Andersson, 30, löpning.
Hajpen kring att springa hela Bergslagsleden i ett svep snabbare än någon någonsin gjort tidigare tog rejäl fart i somras. Först bättrade Karlskogalöparna Leonora Johnsson och Filip Andersson det gamla rekordet med över elva timmar när de sprang på 75.07 med målgång den 7 juli, sedan slipade örebroaren Lars Drageryd rekordet till 62.22 med målgång den 19 juli och den 8 september dundrade Kristinehamns Josef Snellman (han är alltså inte från länet, men blir nominerad ändå!) på 57.44. Ultralöpning har sällan varit hetare i länet.

Hedersomnämnande: Närmast att bli kandidater, men utan att lyckas klämma sig genom nålsögat, var ledarna Håkan Carlsson (orienteringslandslaget) och Mikael Kroon (medel- och långdistansgruppen i KFUM Örebro) samt idrottarna Elin Schagerström (två junior-VM-medaljer i skidorientering), Jonathan Ahlsson (landslagsdebut, junior-EM i cykel), Marcus Jansson (tre topp tio-placeringar på VM och EM i mountainbikeorientering), Jonatan Gustafsson (SM-finalplats på 1 500 meter inomhus), Axel Ekström (flera starka resultat i världscupen i längdskidor), Erik Anfält (distriktets bästa maratontid på 36 år med 2.24.38 i Rotterdam) och Oskar Andrén (2.34.34 i maratondebuten och några veckor senare världscupdebut i orientering).

Omröstningen hittar du här. Den är endast för prenumeranter och pluskunder på någon av Mittmedias tidningar (till exempel NA, DT, Bandypuls) och stänger som vanligt vid midnatt på nyårsafton.

Alla vinnarna av NA:s pulsklocka
Priset instiftades 2014 eftersom det då hade gått tio år sedan en konditionsidrottare senast fick NA:s guldklocka (Monica Holler 2004), och än har den dystra sviten inte spräckts.
2014: Adam Axelsson, skridsko/cykel, SK Winner/Örebrocyklisterna.
2015: Josefin Gerdevåg, löpning, KFUM Örebro.
2016: Martin Regborn, orientering, Hagaby Goif.
2017: Emilia Fahlin, cykel, Örebrocyklisterna/Wiggle-High5.
2018: Bob Impola, skidor, Karlslunds IF/Team Serneke.

Ekström utanför poängen, Nilsson spände bågen mot distriktsrekord, Danielsson ryckte upp sig och Eklöf mot segern (en bra tredje advent, va?)

Det blev inga världscuppoäng i Davos heller för Axel Ekström, trots att hans favoritdisciplin 15 kilometer fristil stod på programmet. Han fick nöja sig med 48:e plats, 37 sekunder från poäng (topp 30, alltså) och 2.20 bakom segrande norrmannen Simen Hegstad Krüger.
Jag partade med Ekström efteråt, en text ni kan läsa här.

Jag snackade också med Jonas Nilsson efter försöket att slå det 36 år gamla distriktsrekordet i maraton i Malaga i dag. Han låg i fas halvvägs, men orkade inte hålla ryggen han hade behövts och drabbades mot slutet av loppet av en kramp som förstörde allt. Nilsson tappade över tio minuter på andra halvan, jämfört med första, och kom i mål på 2.31.43. 1.10.29 på första halvmaran, 1.21.14 på andra. Att Nilsson gjorde 2.33 när han gick allout för ett toppresultat i maratondebuten i Valencia i december ett fjol och nu var mycket besviken med en två minuter snabbare tid säger rätt mycket om vilka steg han tagit under året (han persade med 2.27.04 i Rotterdam i våras, men fick kramp och klev av i Stockholm marathon).
Fler länslöpare som jag hittat i resultatlistan från Malaga: Martin Duberg gjorde just under 2.57 (pers), David Hedlund gjorde 3.23.33, Fredrik Holm 3.50.50 och Maria Hedlund 2.08.43 på halvmaran. Fyll gärna på i kommentarsfältet om jag missat någon!

På tal om texter jag skrivit … Angående Emilia Fahlins OS-chanser har jag pratat både med SOK och henne själv (om testet av banan, bland annat). Texter som publicerats på na.se under helgen.

Precis som i går var det 16 norrmän överst i listan när skandinaviska cupens premiärhelg i dag avslutades med 15 kilometer i fristil. Jan Thomas Jenssen var snabbast den här gången. Filip Danielsson hade en betydligt bättre dag än i går och blev femte bäste svensk med en 32:a-plats, bara 1.39 bakom Jenssen, 1,2 sekunder från cuppoäng och 21 sekunder från Jonas Eriksson som var bäste svensk (precis före Daniel Richardsson). Totalt kom 155 åkare till start, varav 18 svenskar.

Per Eklöf går mot totalsegern i Julserien, som arrangeras av Arboga OK. I dag följde den rutinerade OK Milan-löparen upp segern i första deltävlingen och andraplatsen i den andra med en vinst i den tredje. 3,5 minuter före tvåan Anton Kruse som liksom trean Jonatan Gustafsson (han som sprang SM-final på 1 500 meter i vintras men som i dag var distanserad av Eklöf med nästan tio minuter i skogen) för KFUM Örebro. Det är mixedtävling, men bästa dam var också från KFUM Örebro; Julia Gustafsson som blev sexa på näst längsta banan (1,5 minuter före Linköpings Elisabeth Ahlgren). Hur poäng räknas och totalsegrare utses har jag inte lyckats läsa mig till, men Eklöf lär, om han inte redan säkrat totalsegern, ha väldigt god chans att göra det när finalen avgörs på annandagen.
I Lindesberg, vilket ju är mer av hemmaplan för Noralöparen Eklöf, dök stockholmaren Martin Larbo, som jobbar i Örebro, upp och vann Lusselunken i Lindesberg nästan fyra minuter före tvåan Axel Thybeck, som springer för arrangörsklubben Lindebygdens OK. Lindebygdens Sofia Carlsson var bästa dam på längsta banan medan Milans Therese Korkeakoski var snabbast av alla på mellanbanan.

Fahlin nominerad till årets Postcyklist – och Sintring kopplar tidigt grepp i Nattcupen

Ingen av landslaglsöparna kom till start heller i den andra deltävlingen av Ullmax vinterserie, även känd som Nattcupen avgjordes i Örebro i går. Deltävlingen var också den sista tävlingen före årsskiftet och den första under årets säsong i mörker.
Tisarens Lovisa Persson och KFUM Örebros Jacob Eriksson tog hur som helst hand om segrarna, men med små marginaler. Persson var bara 17 sekunder före tvåan Emma Ling, Hakarpspojkarna, men hade å andra sidan över 4,5 minuter till godo på trean Josefin Erlandsson, Milan. Ingen av de tre deltog i första deltävlingen, så Uddevallas Malin Widén (som vann då och blev femma på onsdagen) toppar alltjämt totalen.
Eriksson var bara elva sekunder före Hagabys Love Sintring (men över 1,5 minuter före trean Johan Aronsson, Tisaren) på herrsidan. Sintring vann första tävlingen och kopplar därmed ett tidigt grepp i cupen, med 38 av 40 möjliga poäng så här långt.
Efter årsskiftet avgörs ytterligare sex deltävlingar i cupen.

Den här veckan släpptes, senare än tidigare år, kandidaterna i omröstningen om årets Postcyklist, Svenska cykelförbundets mest förnäma utmärkelse. Utmärkelsen har delats ut sedan 1983 (med uppehåll 2003–2011) och ges varje år till den kvinna och den som röstas fram (numera av oss som går in på nätet och röster) som årets mest framgångsrika cyklist. Emilia Fahlin fick priset i fjol, efter dubbla fjärdeplatser på VM, och är efter årets remarkabla comeback efter hjärnskakningen förstås nominerad igen. Hon är en av sex som gör upp om priset på damsidan – rösta gör ni här.