VM-guld till Svensson – och Fahlin överlevde ännu ett berg

En kort liten fredagseftermiddagsuppdatering:
** Andrea Svensson avslutade junior-VM i orientering på absolut bästa sätt – med guld. Läs mycket mer om det här. Tisarlöparens VM-resultat blev därmed, i tur och ordning och med en hygglig formkurva: 43:a i sprint, nia i medeldistans, tia i långdistans och etta i stafett. Kollega Fiedler söker Andrea för en kommentar just nu, så förhoppningsvis blir det ett rejält VM-guldsnack i morgondagens papperstidning. Nästa uppdrag för Svensson? O-ringen som startar på söndag.
** Emilia Fahlin överlevde ännu en bergsetapp i Giro d’Italia (hon har ju aldrig varit någon bergsget på sadeln) och rullade i mål 29 minuter efter täten på fredagens etapp, tillsammans med sin lagkompis och spurtspecialist Jolien d’Hoore. Lucinda Brand, Rabobank-Liv, vann etappen efter en lång, lång utbrytning, och där bakom kom sex förföljare loss.m Bland dem topp fyra i sammandraget; Megan Guarnier, Ashleig Moolman, Anna van der Breggen och Fahlins lagkompis Elisa Longho Borghini. Även Wiggles Mara Abbott fanns med där framme, och avancerade därmed från åttonde till sjätte plats i sammandraget. De fem, plus Katarzyna Niewiadoma, är inom en minut och har alla chans på totalsegern inför lördagens tempo som lär bli avgörande för sammandraget. Däremot rasade gårdagssegraren Mayuko Hagiwara igenom i dag och tappade tio minuter och nio placeringar i sammandraget.
** Linda Meijer bloggar inför helgens, och resten av sommarens, fortsatta tävlande. Missa inte det.

Äntligen giroseger för Fahlins lag

På sjätte dagen hände det för Emilia Fahlins Wiggle-Honda-lag i Giro d’Italia. Och som det hände! Mayuko Hagiwara attackerade redan i inledningen av den sista stigningen, tre mil från mål, och ingen förmådde svara förrän toppen av backen, med två mil kvar. Men trots att förföljarna verkade kunna hämta in henne med fem kilometer kvar kom lagarbetet i klungan av sig, och Hagiwara lyckades hålla undan för seger (Japans första någonsin i Giro d’Italia) med 24 sekunders marginal före en åttamannagrupp där Wiggle-Honda dessutom hade med Elisa Longo Borghini, som klättrade en placering och nu är fyra i sammandraget (25, 14 och 11 sekunder bakom Megan Guarnier, Anna van der Breggen och Ashleigh Moolman som också var med i tätklungan). Hagiwara avancerade från tolfte till sjunde plats och är nu bara 33 sekunder bakom Guarnier. Mara Abbott tappade tre sekunder på tätklungan men klättrade från nionde till åttonde plats, och Wiggle är enda lag med tre cyklister på topp tio (även om Rabobank-Liv har fem på topp elva).
Fahlin brände sitt krut som hjälpryttare under inledningen av etappen, och satt sedan med teamets spurtkanoner Giorgia Bronzini och Jolien d’Hoore över de tre snortuffa stigningarna som dagens bergsetapp bestod av. De tre rullade i mål 33 minuter efter Hagiwara, men ur energibesparingssynpunkt och med kommande etapper i åtanke var det förstås ett perfekt uträttat dagsverke.
Tre etapper återstår. Fler berg i morgon, tempolopp på lördag och en platt etapp med fruktansvärd avslutningsstigning på söndag.

För övrigt har de officiella resultaten från Hr Anders Triple Run Bonanza nu ramlat in, och vi kan notera att Louise Wiker, den snart VM-debuterande Hälleforslöparen som tävlar för Hässelby, gick in på 16.53,30 (rätt bra av en maratonlöpare på 5 000 meter …). Var därmed knappt tolv sekunder före Josefin Gerdevåg över mållinjen, och knappt tio bakom segrande Cecilia Norrbom, Spårvägen. Nu flyger Wiker till USA för höghöjdsläger som en del i uppladdningen inför friidrotts-VM. Nästa uppgift på hemmaplan, även det en del i laddningen, lär bli Norrköpings stadslopp.

Fahlins tuffa giro: "Är svårt att äta"

Pratade med Emilia Fahlin i går, och hade en längre intervju med henne om operationen av luftvägarna (laseroperation av näsmusslorna) för två veckor sedan och comebacken i Giro d’Italia som pågår just nu i tisdagens NA, papperstidningen (som går att köpa som e-tidning på na.se). I dag avgjordes den fjärde etappen (femte, om man räknar in prologen), 103 tämligen platta kilometer med start i Pioltello och målgång i Pozzo d’Adda, strax utanför Milano. Wiggle-Honda har haft sina stjärnor långt framme under inledningen av etapploppet, men inte fått till det i spurterna. Inga pallplatser så här långt. I dag var alla det brittiska stallets toppnamn (Giorgia Bronzini, Elisa Longo Borghini, Jolien d’Hoore, Mara Abbott och Mayuko Hagiwara) med i den 69 cyklister stora tätklungan, men ingen nådde topp tio. I sammandraget är Longo Borghini kvar på femte plats och Abbott alltjämt nia. Ale Cipollinins Annalisa Cucinotta vann etappen men Boels-Dolmans Megan Guarnier toppar alltjämt sammandraget söndagens utbrytning. Fahlin rullade i mål som 92:a i dag efter att ha fullgjort sitt jobb som hjälpryttare, ligger på 87:e plats i sammandraget. Men placeringarna spelar förstås ingen roll alls för Fahlin, vars extremt viktiga uppgift i stället handlar om att se till att få fram lagkamrater, vakta utbrytningar och serva stallets stjärnor (och som blivit extra viktig sedan teamkompisarna Anna Sanchis och Audrey Cordon Ragot tvingats bryta girot med varsitt nyckelbensbrott).
– I år har jag fått en dubbel uppgift i att båda assistera våra spurtare och våra bergsspecialister. I dag hade jag som uppgift att se efter de två tjejerna vi har i toppen i totalen (Longo Borghini och Abbott), berättade Fahlin för Konditionsbloggen efter måndagens etapp.

I söndags, när det var två rejäla stigningar på programmet, assisterade hon bergsspecialisterna under den första, platta, delen av etappen och inriktade sig sedan på att överleva.
– På en sådan etapp handlar det om att ta sig igenom andra halvan och ödsla så lite energi som möjligt. Att inte gå över gränsen och avväga väldigt noga hur hårt man kör för att ta sig igenom och spara krafter till kommande dagar, säger Fahlin som hittade ett okej tempo över bergen i en 25-mannagrupp som rullade i mål knappa kvarten efter täten.
Och det är inte bara berg, tio etapper på lika många dagar och taktiskt rävspel som ska bemästras. Det är dessutom hyfsat varmt i Italien just nu.
– 38 grader och gassande sol och nästan fyra timmars cykling i går (läs: i söndags) och 3,5 timmar i dag (läs: i går; och för den delen tre timmar i dag, tisdag). Då är det viktigt att fylla på med energi. Det är svårt att äta när det är så himla varmt, men drycken är allra viktigast, och att få i sig salter och sådant, säger Fahlin.
Hur har kroppen fungerat efter uppehållet?
– Det är tufft att vara tillbaka, det är en månad sedan jag tävlade sist och det har inte blivit så mycket träning heller. Det känns att man får ta i, men det har fungerat rätt så bra med tanke på hur dåligt förberedd jag var. Prologen gick ju riktigt bra, säger Fahlin som blev 30:e där, bara tio sekunder från segern i det platta tvåkilometerstempot.
– Jag gillar den typen av tävlingar, och det hade kunnat gå ännu mycket bättre om jag hade kunnat förbereda mig. Men sportdirektören (Egon van Kessel) var nöjd och glad och tyckte det såg lovande ut, och det var kul att höra. Framför allt med tanke på hur uppladdningen sett ut.

Girot fortsätter med tre bergsetapper onsdag, torsdag och fredag, ett individuellt tempolopp på lördag (som för några år sedan hade passat Fahlin som hand i handske; nu är det mer osäkert hur hårt hon orkar plåga sig över 21 kilometer) och avslutas med den grymma klättringen till Varzo på söndag.
Därefter blir Fahlin kvar i de italienska bergen, i Livigno närmare bestämt, för en omgång med grundträning som ska ge en boost inför andra halvan av säsongen, som inleds med damernas endagsversion av Tour de France den 26 juli och tyska världscup­deltävlingen Sparkassen Giro helgen därpå, och där höjdpunkten är Vårgårda världscupdeltävling (dit är Fahlin dock ännu inte uttagen) och VM i Richmond, USA, i september.

Tillägg (det hände ju en del andra saker under tisdagen också, inlägget uppdaterat vid 22.30-tiden):
** Louise Wiker (Hällefors nyblivna friidrotts-VM-löpare) och Josefin Gerdevåg (KFUM Örebros långloppsräv) gjorde upp över 5 000 meter i Huddinge AIS-arrangemanget Hr Anders Triple Run Bonanza på Källbrinks IP på tisdagskvällen. Någon resultatlista har jag ännu inte sett röken av, men Gerdevåg drämde i varje fall till med ett nytt flott personligt rekord enligt tränaren Mikael Kroon. Slipade 22 sekunder på sin gamla tid när hon sprang in på 17.05,17 (månadsgamla 17.27,0 fick stryka på foten). Tiden tar henne från fjärde till andra plats i distriktet genom tiderna, förbi Mikaela Kemppis 17.25,46 och Linda Ströms 17.13,28 och nu är Gerdevåg ”bara” 17 sekunder bakom Karin Forsbergs 16.48,45. Får återkomma till hur det gick för Wiker när resultatlistan ramlar in. Perset var dessutom Gerdevågs tredje på fyra dagar efter lördagens 3 000-meterspers och söndagens 1 500-metersdito. ”Med lite trötthet efter helgens tuffa lopp och nattjobb i natt i vårdens tjänst blev kapningen ändå 22 sekunder. Starkt jobbat”, skriver tränare Kroon på facebook.
** Andrea Svensson tog en topp tio-placering på junior-VM i dag. Det skrev jag om här.

Wiker till VM, stålkvinnan till Hawaii, Garphyttekille spöade Northug, Fahlins näsoperation och mitt monstertest

Två veckors semester gav 287 olästa mejl. De är avklarade. Men det var det lilla. Att tugga sig ikapp allt som hänt i konditionsidrottslänet under semestern tog betydligt längre tid. Här är något av allt jag (och ni?) missat de senaste 15 dagarna. Håll till godo och tipsa mig om jag missat något väsentligt!

Löpning.
Friidrotts-VM:
Först och främst: Hälleforslöparen Louise Wiker är uttagen till VM. Det har kollegorna skrivit om här. Hur stort är det här? När hade länet senast en löpare i friidrotts-VM?!
Viby marathon: Två präktiga banrekord av Erik Anfält (Örebros egen landslagsman i maraton) och Huddinges Kajsa Berg (som tagit två EM-guld och ett VM-silver på 100 kilometer) i hettan i lördags. 2.36.16 respektive 2.50.12 (de båda vinnarna var också de enda som tog sig under tre timmar; Patrik Johansson herrtvåa på 3.03.38). Maria Eriksson, Start, knep damernas DM-guld på 3.33.43, drygt nio minuter före Emma Ardland, Örebro AIK, som var enda andra länsdamen till start (något DM-brons delades därmed inte ut). På herrsidan tog Thomas Fridh, Stocksäter, DM-bronset bakom Anfält och Johansson (totalt delades dessutom åtta veteran-DM-guld ut). Anfält klättrade i och med segern upp på femte plats i långloppscupen (det var hans blott andra start för året). Av topp tio-löparna i sammandraget var det bara Anfält och Maria Eriksson, som gick upp på andra plats bakom Mikaela Kemppi i cupen, som ställde upp. Lågsäsongen fortsätter, och nästa deltävling i cupen är Dalenrundan den 26 juli.
Jordgubbslunken: Näej, den här upplagan kom ingen av snabbspringare från länet till start. Värmland dominerade totalt i loppet som springs i Rudskoga, några kilometer på andra sidan länsgränsen.
Hyttloppet: Peter Wiker, Hällerfors, och Åsa Höög, Kumla, försvarade sina fjolårssegrar i Granbergsdal. Höög dessutom på en betydligt bättre tid än i fjol. Med 35.24 hade hon bara fem herrar framför sig i mål (och över tre minuter bak till andra dam över knappt nio kilometer).
Världsungdomsspelen: Är ju inte bara en fest för ungdomar. Utan också för veteraner, som Erika Bergentz. I lördagens 1 500-meterslopp bommade hon det 30 år gamla svenska rekordet över 1 500 meter i K40-klassen med åtta sekunder (i mål på 4.40,83), men på söndagen tog hon revansch över 800 meter och klådde Katarina Wikanders sju år gamla svenska rekord på 2.18,43 med över 1,5 sekunder när hon löpte in på 2.16.83. Sonen Wilhelm Bergentz, 12, visade att farten sitter i generna när han klådde morsans tid och blev bäste svensk i P13-klassen på 4.39,61 över 1 500 meter. Även Josefin Gerdevåg gjorde riktigt bra resultat. Mosade sitt personliga rekord på 3 000 meter med 17 sekunder (!) när hon sprang in på 9.38,85, vilket gör henne till näst snabbast i distriktet genom tiderna bakom Ann Sundström. Dan därpå följde hon upp med ett pers även på halva distansen, 4.32,78 (”Långsam öppning blixtrande avslutning för att vara marathonlöpare”, twittrade tränaren Mikael Kroon). Dessutom gjorde Tim Sundström sommarens, och karriärens, tredje 1 500-meterslopp under 3.50 (den här gången med 18 hundradelars marginal), när han blev bäste svensk på 3.49,82.

Orientering.
Sprint-SM: Avgjordes under SM-veckan i Sundsvall, men blev ingen fest för länsdeltagarna, direkt. Inga lag till start i mixedsprintstafetten. VM-löparen Martin Regborn nia, Josefine Höög 15:e och ex-juniorlandslagsmannen Oskar Regborn 19:e individuellt. ”Bra första halva i dag, något sämre andra del och hjärnsläpp till sista. Besviken nia. Hade hoppats på mer”, twittrade Regborn som låg trea efter sju av 18 kontroller men sedan tappade successivt och la bort halvminuten till den avslutande kontrollen.
Junior-VMTisarens Andrea Svensson missade ju SM-veckan (både sprinten och orienteringsskyttet, där hon är världens bästa junior) eftersom JVM drog igång i Norge i går. Ingen större succé i sprinten (43:a, 2.44 efter), men i dagens medeldistanskval kvalade hon lätt vidare till morgondagens final.
Annars? Nja, det har förstås sprungits en hel del. Typ Idre tredagars, 3+3 i Sälen och Eskilstuna weekend. Men mer bredd än elit, om man säger så.

Triathlon.
Långdistans-VM: Har det rapporteras en hel del om på na.se. Morgan Pätsi tvingades bryta, men doldisen Cecilia Jessen tog guld i D30-klassen.
Nice ironman: Noras stålkvinna Lotta Nilsson, 50, kvalade för första gången in till ironman-VM på Hawaii genom att fullständigt krossa alla konkurrenter i D50-klassen (och hon var 17:e snabbast av alla damer i hela tävlingen). Lotta simmade snabbast av alla, cyklade snabbast av alla och vann med över en halvtimmes marginal utan att behöva ta ut sig i löpningen (4.17.28 över det avslutande maratonloppet). Däremot missade hennes dotter Bibben Nordblom chansen att kvala in till ett tredje ironman-VM i rad. Bibben ledde U24-klassen stort efter simningen, men tappade nio minuter i cyklingen och var i det läget tre minuter bakom Valetnine Filleul. I löpningen tappade hon ännu mer tid, och var till slut 14 från segern och biljetten till Hawaii.
Utmaningen: Andreas Peterson och Therese Carlsson vann årets upplaga av sprinttävlingen i Nora med stora marginaler (43 respektive 90 sekunder). Skidåkaren Olivia Hansson visade att lungor och hjärta funkar oavsett sport när hon tog en sjundeplats, mindre än tre minuter bakom. Se NA:s webbteve här.

Rullskidor.
SM: Trist nog kom inga lokala åkare till start.
Moto eagle tour: Har inte haft någon deltävling under min semester, faktiskt.
Inge Bråten memorialBåde Kopparbergs Bill Impola (trea) och Garphyttans/Vedevågs Filip Danielsson (tia) besegrade Petter Northug (!) över 20 kilometer fristil. Jack Impola fick däremot ge sig i spurten. Calle Halfvarsson vann tävlingen mer än en minut före tvåan (oklart hur långt före trean Bill, några tider har mig veterligen inte publicerats).

Cykel:
Giro d’Italia: Emilia Fahlin har genomgått en näsoperation (vidgade luftvägarna med en laseroperation för att slippa fler bihåleinflammationer) och gjort comeback – och succé direkt. I prologen i Giro d’Italia i fredags var hon bara tio sekunder från etappsegern över ett två kilometer platt tempolopp. Fahlin slutade på 30:e plats av 148 startande, och var näst bäst av åkarna i sitt brittiska lag Wiggle-Honda. Därefter har hon fått rikta in sig på sitt ordinarie jobb som hjälpryttare åt stallet stjärnor, som dock inte lyckats nå några pallplaceringar på de tre inledande etapperna. Däremot ligger både Elisa Longo Borghini (femma, 13 sekunder bakom totalledaren Megan Guarnier) och Mara Abbott (nia, 37 bakom) bra med i sammandraget inför de sex etapper som återstår. Mycket mer om Fahlin på bloggen i morgon.
Seniorcupen: Adam Axelsson blev tvåa i båda helgens deltävlingar och drygade ut sin ledning i sammandraget rejält. På lördagen fick Kumla­cyklisten ge sig i en spurtuppgörelse mot Per Jørstad, CK Lunedi, i 28 kilometer långa Södra Hestra Sparbank GP i småländska Burseryd. På söndagen vann Axelsson klungspurten bakom utbrytaren Mattias Lundqvist, Aktivus SC, i 90 kilometer långa Västboloppet. Även David Klasson, klubbkompis till Axelsson i Örebrocyklisterna, lyckades gå med klungan båda dagarna och körde i mål på 22:a respektive åttonde plats (och Jade Cleveland var med i klungan som 16:e man på lördagen). På måndagen flög Axelsson, som främst satsar på karriären som skridskoåkare, till tyska Inzell för ett tio dagar långt isläger.
SM? Näe, det var ju klent med lokalt deltagande både på riktiga SM på Sollerön och på kortdistans-SM under SM-veckan i Sundsvall.
Mountainbike: Inga Sverigecupetävlingar att rapportera från, men Grythyttans Fredrik Berg fortsätter prestera riktigt bra cykellopp. Var senast sexa i Mörksuggejakten i lördags. Skriver underhållande om det hela på sin blogg.

Simning:
Vansbrosimningen: Inga riktigt framskjutna placeringar för de lokala simmarna, men däremot klarade Frank Kiereck sitt mål att genomföra klassikern under 24 timmar. (Däremot väldigt konstigt att han i förhandsartikeln sa att ”vad jag vet har ingen klarat av det här tidigare”, vilket förstås är helt fel. Ganska många har klarat det tidigare, och några få under väldigt mycket tuffare betingelser. Som Andreas Lindén.)

Multisport:
Åre extreme challenge: Kollegorna har skrivit fint om Danny Hallméns hjälpsamhet här.

Egen träning:
Tja, någon egen tävling blev det faktiskt inte under semestern. Var en vecka på Mallorca och hade tänkt ställa upp i säsongens tredje deltävling i den baleariska cupen i vertikala kilometer-löpning (alltså en relativt kort löptävling med minst 1 000 höjdmeters stigning), som avgjordes med start i pittoreska kustbyn Deià och mål på bergstoppen Teix. Anmälningsavgiften var modesta 15 euro, men problemet var att man behövde ha spansk tävlingslicens för att få ställa upp, och det skulle ha gått på över 100 euro. Så, i stället för att springa tävlingen ställde jag klockan på 6.00, tog hyrbilen till Deià och sprang tävlingsbanan före tävlingen (där förste löpare gick iväg 9.30). Klockade mig själv och mötte och hejade sedan på de 103 tävlingslöparna på vägen ned. En trevlig utflykt, även om tävlingsbanan inte var riktigt vad jag hade väntat mig (förannonserat var 5,6 kilometer, men faktum är att den var 8,3 med ett nästan tre kilometer långt platt/sluttande parti mellan de första 850 höjdmeterna och den avslutande bergsknallen; se höjdkurvan nedan). Sprang den på 1.35, vilket hade gett en 83:e-plats i tävlingen (hade nog kunnat pressa ur lite till om det verkligen varit tävling och jag inte kört två timmar löpning/benstyrka på gymmet kvällen innan). Vinnaren Juan Navarro Moreno i mål på övermänskliga 55.52 (totalt fyra löpare gick under timmen) i den redan vid den tidiga timmen över 30-gradiga värmen). Totalt blev det tre bergslöpningar, tre stadslöpningar, två vandringar, två gympass och tre simvändor under veckan på Mallis.
Väl hemma igen körde jag i fredags ett genrep inför Lurs backyard ultra. Körde på samma upplägg, med start varje timme, för att testa tempo och matintag och hitta eventuella problem. Gjorde testet tuffare än loppet kommer att vara (6,9 istället för 6,3 kilometer per timme, 115 höjdmeter per timme i stället för en rätt platt bana, stekande sol och 27 grader i skuggan i stället för betydligt trevligare väder [hoppas jag]). Sprang åtta timmar (55,79 kilometer) och kände att jag kunde ha fortsatt en bra stund till. Magen fungerade rätt fint, pannkakorna satt som en smäck, och enda problemet var väl egentligen att det blev ganska långtråkigt att springa själv. Men i Lur kommer jag förstås att ha sällskap (och kanske ska jag frångå mina principer och stoppa hörlurar i öronen; vi får se). Väldigt positivt hur som helst att benen håller! Jag firade det hela med att punktera racercykeln på lördagen och 2,5 timmars monsterträning i vräksol på söndagen. Så är man redo att börja jobba igen!

Höjdkurvan i vertikala kilometern Deià–Teix, fotot på mig har Maria Åström tagit.
Höjdkurvan i vertikala kilometern Deià–Teix, fotot på mig har Maria Åström tagit.

 

Fahlins sista lopp gav ny världscuppall

Emilia Fahlin körde i dag sitt lopp på ett bra tag, får man förmoda, eftersom Örebrocyklisten nu en gång för alla ska ta itu med sina ständigt återkommande sjukdomsbekymmer i allmänhet och det senaste halvårets efterhängsna akuta och kroniska bihåleinflammationer i synnerhet. Hur det gick? Tja, hennes brittiska stall Wiggle-Honda lyckades inte ta tredje världscupsegern på sex lopp den här säsongen på den osedvanligt tuffa banan med mål på toppen av en backe som är mer av en vägg (den heter Manayunk wall). Men nästan. Elisa Longo Borghini, som vann Flandern runt i ensam utbrytning i våras, fick ge sig mot brittiska OS-silvermedaljören Lizzie Armistead precis före toppen, men tog andraplatsen. Det där skedde för mindre än en halvtimme sedan, så någon resultatlista har jag ännu inte sett och än mindre har Wiggle-Honda hunnit författa någon pressrelease, men jag förutsätter att Fahlin som vanligt var högst delaktig i förarbetet.
I världscupens medeldistans i Munkedal blev Lilian Forsgren i dag inslängd som reserv i det svenska världscuplaget. Kanske inte helt ultimat för att prestera att ha tre urladdningar på fyra dagar i kroppen, men Fahlin höll ihop hyggligt. Gjorde tre halvminutsbommar enligt det officiella analysverktyget och fem minuter bakom överlägsna Helena Jansson, drygt tre bakom resten av topplöparna. Nu blir det en spännande väntan på VM-laget. Vilken dag den tas ut är inte offentliggjort, men det blir under den kommande veckan.
Tim Sundström valde 800 meter på Folksam challenge i Uppsala, men orkade inte med i spurten. 1.54.46 gav en sjätteplats i heatet, åttondeplats totalt, dryga sekunden över personliga rekordet. Josefin Gerdevåg twittrar om att hon sprungit säsongens första 1 500-meterslopp utomhus också. 4.37, som tar henne in på topp tio-listan genom tiderna i distriktet (hon hade ingen tid registrerad på 1 500 ute tidigare). Har dock inte lyckats klura ut var hon sprang …
I KFUM:s multisporttävling blev Per Eklöf och Henrik Eknor enda lag under två timmar när de korsade mållinjen på 1.56.14, exakt fem minuter före Rasmus Bengtsson och Jerker Lindskog. Trefaldige olympiern Johan Röjler, i par med Peter Knobach, blev trea, drygt tio minuter bakom.. Emma Arland och Anna Kero vann en tuff tätstrid i damklassen med bara 50 sekunders marginal efter över 2,5 timmars tävlande. De tog över ledningen med bara minuter före mållinjen, efter att Pernilla Wedin och Maria Kaivanto varit i ledningen från start (ett tag med över sju minuter). Sofie Gustavsson och Jonas Evaldsson vann en ännu tätare mixedklass bara elva skunder före Katja Nyström och Peter Jellvert. Resultatlistan här.

Stallet till Fahlin: "Trots sjukdomen vill vi ha dig"

På söndag körs klassiska amerikanska cykeltävlingen The Philadelphia Cycling Classic, som för första gången tagit plats på världscupprogrammet. Och mot alla odds står Emilia Fahlin, 26, på startlinjen. I tisdagens NA, papperstidningen, berättade hon nämligen om att de efterhängnsna bihåleinflammationerna slagit till igen, och att hon nu i princip kämpar för att rädda sin karriär. Trots det propsade hennes brittiska stall Wiggle-Honda på att hon före nya sjukdomsuppehållet skulle åka över till USA och köra den här för laget så viktiga tävlingen. Det säger en hel del om vilken status hon har som hjälpryttare till laget stjärnor.
– Jag har varit helt öppen och ärlig mot sportdirektören och lagledaren om hur jag känner mig, men de sa: ”Trots sjukdomen håller du en bra nivå, vi vill ha med dig i laget.” Det är skönt att veta att man har en okej nivå trots allt, samtidigt känns det väldigt surt också, för man skulle vilja vara frisk och få ut ännu mer, kunna vara med och tävla på riktigt själv, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Vad blir det för typ av lopp?
– Det är två–tre backar på varje varv, och målgången är i år flyttad till toppen av den värsta backen. Det är som en vägg, kort och superbrant. Det är en tuff bana, och det blir speciellt med den nya målgången. Tidigare har det varit en tävling för spurtare, nu blir det något helt annat. Det kommer att passa de explosiva klättrarna bäst. Vi har tre som kan tampas om segern i Giorgia Bronzini, Elisa Longo Borghini och Mara Abbott.
Wiggle-Hondas lag är i sanning urstarkt, förutom de fyra nämnda kommer även Chloe Hosking (som tagit två segrar och sju pallplatser i år) och Japans regerande tempo- och linjemästare Mayuko Hagiwara finnas på startlinjen .
Resan är också viktig ur ett annat perspektiv. Efter tävlingen reser cyklisterna i Wiggle-Honda nämligen vidare till Richmond, för att inspektera banorna där årets VM avgörs i slutet av september.
– Sedan flyger jag hem till Sverige för att få ordning på kroppen, säger Fahlin som räknar med ett längre uppehåll från cyklingen (och det kan du alltså läsa mer om i tisdagens papperstidning som fortfarande går att köpa som e-tidning på na.se).

 

Annat smått och gott:
** Resultatlistan från Fjugestaloppet har äntligen dykt upp i sin helhet, och det visar sig att det blev en rätt ohotad seger för Jonas Olofsson. Örebro AIK-löpare sprang de fem kilometerna på 17.28,3, 14 sekunder snabbare än örebroaren Johnny Sellvén som tävlar för Umara SC (en kostnadsfri idrottsförening med medlemmar från hela landet) och ytterligare 21 sekudner före Starts Johan Ingjald på tredjeplatsen. Ingjalds klubbkompis Gabriella Eliasson tog hem damklassen på 19.40,7, 37 sekunder före Hagabys Elin Winblad och nästan minuten före Starts Maria Eriksson (som tog andra pallplatsen på tre dagar efter Rallarrundan). Eliasson klev i och med segern därmed förbi Josefin Gerdevåg och är ny tvåa i långloppscupen. Haben Kidane och Mikaela Kemppi toppar alltjämt trots att de inte fanns med i Fjugesta.
** Hallsbergslöparen Lilian Forsgren får efter gårdagens succé äran att inleda för det svenska förstalaget, som ser ruggigt toppat ut, när säsongens första sprintstafett i världscupen i orientering avgörs i och kring Fredriksten, den vackra fästningen i norska Halden, i morgon, fredag. William Lind springer andrasträckan, Jonas Leandersson tredje och Helena Jansson avslutar för Sverige. De två sistnämnda med VM-guld på meritlistan. Forsgren kommer ha bland annat Maja Alm och Julia Novikova emot på första sträckan (och Rahel Friederich som sprang första sträckan när Schweiz tog VM-guld i den nya disciplinen förra året), så det gäller att hålla tungan rätt i mun. Örebrolöparen Martin Regborn, som nu har två chanser på lika många dagar att visa att han ska ha en plats i det svenska VM-laget, springer andrasträckan i det svenska tredjelaget. Redan VM-kalra Annika Billstam öppnar där, Oskar Sjöberg och Helena Karlsson avslutar.
** Skriver om banändringarna i Örebro triathlon här, och mycket, mycket mer inför tävlingen i morgondagens papperstidning. Där har jag intervjuer både med Bibben Nordblom och Morgan Pätsi.
** Tisarens Oskar Andrén satsade i kväll på att göra en Per Sjögren, och ledde (utom tävlan, naturligtvis, men ändå) Värmlands distriktsmästerskap över 5 000 meter i 4 600 meter (åtminstone om man får tro hans egen Twitter). Götas André Rangelind spurtade hem loppet på 15.47,41 (helt enligt plan att inte attackera Andrén förrän sista 400, enligt Sysslebäckkillens blogg), halvsekunden före klubbkompisen Anders Eriksson. Men Andrén bet ifrån och höll tredjeplatsen, i mål på 16.00,38. Ex-karlskogingen Linda Take, som vann Karlstads vårrus häromsistens, tog för övrigt DM-guldet i damklassen på 18.59,27.

Fahlin om succén: "Glad att jag lyckats spela en bra roll"

Nu har jag fått tag i Emilia Fahlin, som startade resan till Europa direkt efter succétävlingen i världscupen i söndags och därför inte kunde höra av sig förrän morgonen därpå. Bättre sent än aldrig, tycker bloggen!
Så här berättar Fahlin om hur hon var med och hjälpte lagkompisen Giorgia Bronzini till segern i Tour of Chongming islands world cup:

– Tävlingen bjöd inte på några större överraskningar än väntat, det brukar bli klungspurt och så var det i år också, kontrollerat speciellt av Hitec som hade Kirsten Wild som största favoriten. Vi hade en mer öppen spurttaktik då vin te hade lyckats få till någon vinst dagarna innan, och lyckades äntligen få hem segern när Giorgia var först över linjen, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur summerar du veckan som helhet?
– Världscupen var vårt stora mål och vi såg touren som ett test av hur vi skulle kunna världscuptävlingen. Så det var enorm glädje i laget efter att vi vann det viktiga racet! Annars har det varit en bra vecka med superbra lagkörning och övning på spurttåg, och jag är glad att jag lyckats vara med och spela en bra roll i dessa. Det är inte alltid lätt att vara uppe och framme i spurtkaoset, speciellt inte på en så ”lätt” bana som i Kina då det är så platt och snabbt.
Vad händer nu?
Det är tillbaka till Europa nu och nästa två tävlingar för mig blir i franska Plumelec 29 och 30 maj (La Classique Morbihan respektive Grand Prix de Plumelec-Morbihan Dames, två tiomilslopp på 1.2-nivå, den tredje nivån i internationell cykling under världscuploppen 1.1-loppen).. Sedan bär det av på ännu en lång resa mot Philadelphia och nästa världscup den 7 juni.

Gerdevåg om andra SM-bronset: "Första var många gånger större"

Delad glädje är dubbel glädje, brukar det ju heta. Men att bli trea av svenskarna i Stockholm marathon, en av Sveriges största löptävlingar, är förstås ändå betydligt större än att hålla Hässelbys B-lag och Sävedalen bakom sig på den udda distansen 3×1 500 meter på ett regnigt, blåsigt, gråtrist Sollentunavallen. Så, nog förstod jag vad Josefin Gerdevåg skulle svara nära jag frågade KFUM Örebro-löparen om skillnaden mellan hennes första SM-guld (maraton 2012) och hennes andra (som alltså kom i dag).
– Det var förstås många gånger större, men det här var också kul. Vi var ju lite chockade att det räckte till pallen, säger hon till Konditionsbloggen.
Så sent som på lördagen såg det ju nämligen inte ut som om KFUM över huvud taget skulle komma till start. Rebecca Högberg fick halsont och feber och kastade in handduken tidigare i veckan. Lotta Lennartsson slog upp en fotskada och tvingades bryta lördagens 4×800-meterslopp. Och Louise Sundström kunde inte stanna och springa på söndagen.
De två kvarvarande lagmedlemmarna, Gerdevåg och Erika Bergentz, funderade på att springa de två första sträckorna och kliva av, men föreningen ringde in 15-åriga talangen Lisa Brorson. Och det slutade alltså med succé. Bergentz var tvåa till första växlingen, Gerdevåg trea till andra och i ett lopp med väldigt stora marginaler kunde Lisa hålla undan och säkra bronset, 66 sekunder bakom Hässelbys A-lag på andraplatsen (Lidingö tog silvret med 4,5 sekunders marginal) och 21 sekunder före Hässelbys B-lag på fjärdeplatsen. Gerdevåg kutade på Bergentz kutade på 4.47,1, Gerdevåg på 4.44,8 och Brorson på 5.26,2 för sluttiden på 14.58,07.
– Det var för kallt för bra tider, konstaterade Gerdevåg som ändå var väldigt nöjd med medaljen.
– Vi trodde inte att det skulle bli så här bra. Vi hade inga förväntningar alls på Lisa, men hon sprang jättebra.
För Gerdevåg var det alltså andra medaljen i senior-SM-sammanhang (hon har ju dessutom två–tre fjärdeplatse [beroende på hur man räknar gårdagens brutna lopp] bara i år), för Bergentz (som hunnit samla en del i veteransammanhang) och Brorson var det första.
Gerdevåg kommer att stå över både Göteborgsvarvet och Stockholm marathon, och nästa helg blir det i stället lag-SM-kval med KFUM Örebro, i Eskilstuna. Där ska hon springa 5 000 meter och eventuellt också 1 500. Bergentz ska vid 42 års ålder göra debut på hinder (2 000 meter, i de här sammanhangen) och om inte Högberg är tillbaka från sin sjukdom kan Bergentz få springa 800 meter också.
KFUM:s herrlag, bestående av William Fransson (4.21,7), Tim Sundström (3.54,5), Abshir Aweys (4.27,4) och Per Sjögren (4.13,6), blev fyra (av fyra lag) över 4×1 500 meter vid stafett-SM, 16 sekunder från Malmö på bronsplatsen. Spårvägen tog guldet, Huddinge silvret.

 

Erika Bergentz, Josefin Gerdevåg och Lisa Brorson tog SM-brons på 3x1 500 meter.  Foto: Mikael Kroon
Erika Bergentz, Josefin Gerdevåg och Lisa Brorson tog SM-brons på 3×1 500 meter. Foto: Mikael Kroon

Emilia Fahlin avslutade veckan i Kina på absolut bästa sätt. Som hjälpryttare var hon i högsta grad delaktig när Wiggle-Hondas italienska spurtkanon och dubbla världsmästare Giorgia Bronzini knep segern i säsongens femte världscupdeltävling, Tour of Chongming Island world cup. Efter att Bronzini i etapploppet på samma plats, med samma namn, tidigare i veckan förlorat tre raka spurtstrider och varit trea-trea-fyra i de tre etapperna hade sportdirektören Egon van Kessel beslutat om en ändrad taktik, där laget inte skulle köra enbart för Bronzini utan låta alla tre starka avslutare, alltså även Chloe Hosking och ”Nettie” Edmondson, få en chans. Ändå var det alltså Bronzini som hittade rätt och lyckades plocka ned Kirsten Wild.
Bronzini berättar själv om dramatiken i avslutningen på Wiggle-Hondas hemsida:
– Vi var tillsammans i ett försök att dra fram Chloe, men det blev lite kaos i sista svängen, och vi tappade henne. Men jag hade kvar ”Nettie” på rullen, och med 700 meter kvar var bäst alternativet att gå ut till höger och dra igång spurten, men jag fick inget utrymme och vingades vänta. Med 300 meter kvar kollade jag bak, och då hade jag tappat ”Netti”, så då beslutade jag mig för att försvara min position och hålla Wilds rulle. Som tur var blåste det stark motvind och hon blev tvungen att ta en långspurt vilket gjorde att jag kunde komma förbi precis före mållinjen.
Och så hyllade hon återigen sina lagkompisar; Fahlin, Hosking, Edmondson och Eileen Roe.
– Den här segern berodde verkligen på den fantastiska lagkänslan vi har.
Konditionsbloggen har förgäves sökt Fahlin, men på sin facebooksida skriver hon kort och glatt: ”Vi gjorde det! Vi tog hem världsuptävlingen i Kinda för Wiggle-Honda! Vilken dag och vilket lag!”
Wiggle-Honda har nu vunnit tre av fem världscupdeltävlingar 2015 (tidigare Jolien d’Hoore i Ronde van Drenthe, när Fahlin kraschade så illa, och Elisa Longo Borghini i Flandern runt, när Fahlin låg hemma i sjuksängen). Laget ligger tvåa i världscupsammandraget, och i individuella världscupen är d’Hoore trea, Longo Borghini fyra och Bronzini åtta. Nästa världscupdeltävling är Philadelphia International Cycling Classic den 7 juni, oklart om Fahlin kommer att köra där.

 

Och så några ord om Filip Dahlgren, som slog till med en otroligt fin andraplats i dagens långdistans i Bjursås. Jag skrev ju om Garphyttelöparen, som var VM-tia i långdistans i fjol, inför helgen, och då berättade han om skadebekymren som gjort att han inte sprungit längre än si sådär 70 minuter varken på tävling eller träning. Trots det var han snabbast av alla under de där sista 20 minuterna som han oroade sig för på förhand – i konkurrens med hela Sverige- och stora delar av världseliten. Bland annat drog Dahlgren ifrån med drygt 1.40 på tolvfaldige VM-guldmedaljören Thierry Gueorgiou under sista halvtimmens löpning, och han hämtade in halva slutsegraren William Linds ledning, minskade det från över två minuter till 63 sekunder bara sista tolv minuterna (sista elva för Dahlgren). Konditionsbloggen ringde upp Dahlgren för att höra hur loppet egentligen gestaltade sig, och om han säkrat en plats till världscupen i början av juni nu.

– Det blev en lite passiv inledning. Det var olika terrängtyper, började med stenbunden botten med väldigt detaljerad kartbild, väldigt teknisk orientering, och det tog ett tag innan jag kom in i det och visste vad jag skulle läsa på, vad jag skulle använda i orienteringen. Men jag låg ändå hyfsat med från början, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
– Strax före varvningen gjorde jag någon liten krok på 20–30 sekunder, och då fick jag syn på William Lind som startat två minuter efter mig. Jag blev lite förvånad att han kommit ikapp eftersom jag tyckt att jag börjat bra, men när vi kom in till varvningen fick jag höra att han var i ledning och att jag var trea, och det var ändå ett kvitto på att jag gå att bra men han väldigt bra.
– Efter varvning och kartbyte hade vi olika gaffling, men ut ur boet, där vi hade haft olika slingor, kom vi tillsammans igen, vi hade löst våra uppgifter på samma tid, och sedan låg vi tillsammans några kontroller. Ut på sista långsträckan (från kontroll 29 till kontroll 30) hade jag bestämt mig innan och körde bara iväg, medan han stannade upp och tittade på kartan. Där tog jag en minut (Filip var snabbast av alla på sträckan och hela 1.11 före William), och därför skiljde det bara en minut i mål.
Hur kändes kroppen i första långdistansen?
– Jag visste att jag höll 60–70 minuter, men största frågetecknet inför var tävlingen var om jag skulle stå mig i 90. Jag var riktigt trött på slutet, men det gick. Det var ett bra lopp, bortsett från några små misstag.
Vad händer nu?
– Planen är att springa Swedish league-finalen nästa helg. Och sedan är det 1,5 veckor till … Ja, till världscupen, förhoppningsvis.
Du är svårpetad nu, va?
– Ja, jag tycker väl det.
Klarar kroppen så många lopp på så kort tid?
– Ja, det känns bra. Men det är viktig att låta den återhämta sig och hålla i med rehab- och styrketräning så man inte går på några nya smällar.

Örebroaren Martin Regborn hade en ny tung dag i dalaskogarna och efter dagens 25:e-plats, tio minuter bakom Dahlgren, kan örebroaren som kutade VM i fjol nog glömma landslagsuppdrag den här säsongen. Lilian Forsgren var nia på långdistansen, sexa av svenskorna, i en tät damtävling med 15 löpare inom 6.33. Kan det räcka för att få springa mer än sprint i världscupen? Det är nog på håret.
Stalltipset är att Dahlgren får springa långdistans och möjligen medeldistans i världscupen, Forsgren sprint och möjligen medeldistans. Om jag får tippa. Trupperna kommer preliminärt på tisdag.
I elitseriesammandraget är den enda lokala löparen med toppkänning Tisarens junior Andrea Svensson, som följde upp fredagens seger med en andraplats i dag och klättrar till tredje plats i sammandraget. Hon kan boka in resan till junior-VM i Norge i början av juli nu.

Elitserien i orientering, deltävling fem av sju, långdistans, D21: 1) Josefine Engström, Alfta-Ösa, 1.09.58, 9) Lilian Forsgren, Tisaren, +4.26, 27) Lovisa Persson, do, +12.02, 49) Rebecka Nylin, do, +20.00, 51) Marie Pettersson, Djerf, +20.23.
H21: 1) William Lind, Malung Skogsmårdarna, 1.29.31, 2) Filip Dahlgren, Lidingö, +1.03, 25) Martin Regborn, Hagaby, +10.52, 41) Daniel Attås, Tisaren, +16.57, 60) Anton Hallor, do, +30.45.
D20: 1) Emma Bjessmo, IFK Lidingö, 1.05.23, 2) Andrea Svensson, Tisaren, +0.38, 11) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +9.22, 38) Elin Lindberg, Djerf, +23.04, 45) Josefine Höög, Hagaby, +33.26, 47) Nina Hallor, Tisaren, +38.28.
H20: 1) Simon Imark, Tullinge, 1.07.55, 10) Gustav Hindér, Tisaren, +8.26, 13) Harald Larsson, Hagaby, +9.49, 45) Sebastian Agerhäll, Tisaren, +33.54.
D18: 1) Sanna Fast, Eksjö, 54.41, 33) Saga Sander, Milan, +13.35.
H18: 1) Emil Ljungemyr, Kolmården, 56.18, 49) Martin Särnbrink, Tisaren, +29.40.

Fahlin hyllas i Kina: "Gjorde ett fantastiskt jobb"

Emilia Fahlin, proffscyklisten från Örebro, tävlar i Kina den här veckan. Tour of Chongming Island är ett etapp på den högsta rankningsnivån på damsidan under världscupen, och pågår onsdag-fredag. Följs sedan av ett världscuplopp (som kryptiskt nog har samma namn) på söndag. I princip hela den samlade världseliten är på plats, men eftersom stallen bara får ställa upp med fem cyklister var snackar vi slimmade lag. Fahlins brittiska stall Wiggle-Honda har satsat på tre starka spurtare (tvåfaldige världsmästaren Giorgia Bronzini, från Italien, och australierna Chloe Hosking och ”Nettie” Edmondson) på de platta och snabba banorna som sällan ser några utbrytningar, och två hjälpryttare i Fahlin och brittiska Eileen Roe.
Det var nära att ge utdelning direkt. På första etappen på tisdagsmorgonen, svensk tid, hjälpte Fahlin och Hosking fram Bronzini i spurten. Där räckte inte italienskans ben för att plocka ned Hitec products holländska stjärna Kirsten Wild, som haft en sanslös form på slutet och redan hunnit med fem segrar den här säsongen, men italienskan hyllade ändå sina lagkompisar efteråt.
– Tjejerna gjorde ett fantastiskt jobb hela vägen, och under de sista 800 meterna gjorde Emilia och Chloe ett fantastiskt jobb. I slutändan är den typen av sprint (lätt nedför på upploppet) inte min favorit, men vi försökte verkligen gå för det och gav aldrig upp. Stort tack till alla tjejer och till ledarna för supporter”, säger Bronzini till teamets hemsida.
När Fahlin gjort sin del av jobbet rullade hon i mål som 77:a, 21 sekunder bakom. Dagens 113 kilometer långa sträcka följs av en 107 kilometer lång etapp i morgon före den 83 kilometer långa avslutningen på fredag.
Konditionsbloggen bytte några ord med Fahlin när hon precis anlänt till Kina i tisdags, och hörde då mest om tävlingen i Luxemburg för 1,5 veckor sedan och om formen efter de akuta och kroniska bihåleinflammationerna.
”Luxemburghelgen var bra,  bortsett från prologen som blev tävlingsöppnare. Jag kände mig bra, speciellt lördagen då jag kunde vars med och köra på slutvarven. Det var en hård, kuperad avslutningsbana, och det var kul att kunna vara med och gå på ryck även på de hårda partierna i backarna. Jag har inte varit med i  förstaklungan de andra år på den etappen, så det var positivt”, skriver Fahlin om Luxemburg.
Hon fortsätter: ”Formen blir bättre för varje tävlingshelg jag fått. Kina är annorlunda tävling, platt och det blir mestadels klungspurter beroende på vinden. Vi har tre spurtare här, så det blir mest fokus på dem och spurterna. Vi ser touren som genrep och prova på och har världscupen på söndag som lagmål. Jag hoppas vi kan få ett par vinster med oss!”

 

I dag var det för övrigt premiär för Karlslunds rullskidserie Moto-Eagle tour, men något mer än namnen på segrarna (Garphytteduon Daniel Olsson och Olivia Hansson, som vann JSM-guld i rullskidor på en tid som hade räckt till senior-SM-guld förra året) har jag ännu inte tagit del av från tävlingen.

 

Och så rekommenderar jag varmt orienteringsförbundets egen intervju med förbundskapten Håkan Carlsson, som ju är örebroare, inför elitseriedeltävlingarna i Dalarna som drar igång i morgon, där han diskuterar hur han ser på stundande världscup- och VM-uttagningar. Intressant läsning!

 

Själv ska jag, mitt i mina skadebekymmer och helt ur form, åka till Nyköping och springa Oppebylöpet i morgon. Tanken när jag anmälde mig (eller, rättare sagt, fick loppet i present) i vintras var att jag skulle testa hur långt ifrån 40-minutersmålet jag var genom att börja i det tempot och se hur långt det höll. Ett genrep, ett test, vad ni vill. Nu lutar det åt att jag börjar i personlig rekord-fart i stället (lite under 4.15 per kilometer) och så får vi se hur långt det håller. Vädret verkar i varje fall bli trevligt, och det är alltid kul med lite sällskap på träningspassen … Någon startlista har jag inte sett, så om jag får några storfräsare att spana in på startlinjen fortfarande höljt i dunkel.

Dahlgrens succécomeback – och Olausson grymma tid

Han skippade säsongens två första SM-deltävlingar, lördagens elitseriepremiär över favoritdistansen och i princip alla andra tävlingar också (enda gången jag sett honom i resultatlistan var efter Milans två poängtävlingar, modell motionsorientering, typ). Men när Garphyttans Filip Dahlgren på söndagen knöt på sig tävlingsskorna igen visade han att uppehållet varit av godo. Nästan fyra månader efter världscuptävlingen på Tasmanien sprang han som om han aldrig varit borta. Visst, en lov som kostade drygt 1,5 minuter till tredje kontrollen gjorde att VM-tian från Italien i somras var nere på 68:e plats (!) i resultatlistan, men sedan klättrade han kontinuerligt. 28:a till femte kontrollen, tolva till nionde, sjua till elfte, femma till 13:e och sedan hela vägen in i mål, efter 19 kontroller. Med stabila sträcktider hela vägen, och mindre än tre minuter bakom segraren Gustav Bergman. Exakt hur bra prestationen var (nästan alla motståndare hade en vråltung långdistans i benen) är svårt att säga, men helt klart är Dahlgren i varje fall på rätt väg.
I damklassen var Lilian Forsgren i samma position, med utvilade ben. Hallsbergslöparen öppnade urstarkt, ledde efter tre kontroller (drygt fyra minuters löpning) och var sexa efter nio. Men sedan verkar hon inte ha orkat hålla farten uppe (sjukdom som spökade, som ledde till strykningen på lördagen?), och i mål var hon nere på 19:e plats. Länets tredje landslagslöpare, Martin Regborn, fick nöja sig med en 31:a-plats. Och Tisarens schweiziske världsmästare Matthias Kyburz, på pallen i går, var så långt nere som på plats 47 på söndagen.
I Belgien verkar Emilia Fahlin ha haft en riktigt bra helg. Lär ha jobbat hårt för sina lagkamrater och satt med i klungan in i mål båda dagarna. Ja, för det blev ett uppdrag även på lördagen, efter ett sent återbud från lagkamrat. Fahlin fick köra 137 kilometer långa Omloop van Borsele, vilken dock inte blev någon succétävling för hennes stall; Chloe Hosking blev bara elva i klungspurten, superspurtaren Giorgia Bronzini var så långt nere som på 27:e plats.
Söndagens sedan tidigare planerade framträdande i Dwars dor de Westhoek blev betydligt bättre. Elise Delzanne gick förvisso solo och höll hela vägen in i mål, men där bakom vann Fahlins lagkompis Jolien d’Hoore klungspurten.
I Karlstad har de svårare att få fram cykelresultaten, som det verkar, och jag vet fortfarande inte hur det gick för Adam Axelsson i lördagens GP-lopp eller söndagens linjelopp i Hammarö tredagars.
Däremot har Munkastigen trailrun nu lyckats producera en resultatlista, med Albin Olausson i särklassig topp. Den 22-årige KFUM Örebro-löparen, som numera bor i Linköping och pluggar med idrottsinriktning, kom hem till Närke och sopade banan med konkurrenterna. I mål över tio minuter före Solvikingarnas Jonas Svensson och över 22 minuter före länslöpare nummer två, Tisarens Albin Pettersson. 2.56.21 är för övrigt en riktigt grym tid på 44 kilometer stig (måste vara värt en bra bit under 2.35 på en platt mara, va?). Jag har inte koll på banrekordet, men det är i varje fall åtta minuter bättre än fjolårets segertid.
På damsidan vann favoriten, Fagerstas Maria Strömberg Bylund, med KFUM Örebros Antje Torstensson på andra plats, bara 1.43 bakom. Sara Richert, som kutat så bra de senaste åren, twittrade ju i går om att hon hade det tungt, och faktum är att hon fick nöja sig med en elfteplats, 52 minuter bakom.

 

Elitserien i orientering, deltävling 2 av 7, damer: 1) Helena Jansson, Leksand, 37.08, 19) Lilian Forsgren, Tisaren, +8.45, 47) Lovisa Persson, do, +17.04, 53) Rebecka Nylin, do, +19.15.
Herrar: 1) Gustav Bergman, Ravinen, 33.32, 5) Filip Dahlgren, IFK Lidingö, +2.44, 31) Martin Regborn, Hagaby, +7.04, 47) Matthias Kyburz, Tisaren, +9.08, 49) Daniel Attås, do, +9.12, 54) Oskar Andrén, do, +9.45, 77) Anton Hallor, do, +19.30.
D20: 1) Tilda Johansson, Orion, 38.39, 4) Andrea Svensson, Tisaren, +4.02, 21) Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, +9.03, 29) Elin Lindberg, Djerf, +10.49, 51) Josefine Höög, Hagaby, +21.42, 56) Nina Hallor, Tisaren, +23.09.
H20: 1) Björn Cederberg, Pan-Kristianstad, 34.56, 5) Gustav Hindér, Tisaren, +1.02, 8) Harald Larsson, Hagaby, +2.07, 36) Sebastian Agerhäll, Tisaren, +7.59.
H18: 1) Simon Hector, Snättringe, 34.44, 21) Filip Jakobsson, Degerfors, +6.57, 48) Jakob Fransson, Milan, +14.35.