Gräfnings två tiondelar av en sekund från totalsegern efter 383 kilometer (och Fahlin en krasch från succé)

Två tiondelar av en sekund – efter 383 kilometers skidåkning. Relativt distansen (sett över säsongens alla sju deltävlingar, alltså) lär marginalen mellan vinst och andraplats i långloppsvärldscupen Fis Worldloppet cup vara en av de minsta som konditionsidrottsvärlden sett. För hade Karlslundsåkaren Maria Gräfnings bara varit 0,2 sekunder snabbare i finaltävlingen Engadin skimarathon i dag, och därmed varit före norskan Mari Eide, så hade hon tagit hem hela tjottaballongen. Men nu lyckades hon inte med det, nu blev hon fyra istället för trea i det schweiziska långloppet i fristil, och eftersom enda konkurrenten om totaltiteln, franska Aurelie Dabudyk, samtidigt spurtslog sin landsman Emilie Bulle med sekundmarginal i kampen om sjundeplatsen så slutade Gräfnings och Dabudyk på samma poäng i cupen (486) – och därmed tog Dabudyk hem titeln tack vare fler loppsegrar i vinter (3–1). För Dabudyk var titeln den tredje raka, och det är hon andra åkare genom tiderna att uppnå efter Cristina Paluselli 2004–2006 (cupen har funnits under olika namn sedan 1999/2000 och tidigare svenska segrare är Antonina Ordina, Elin Ek, Jenny Hanson och Sandra Hansson), för Gräfnings var det andra raka andraplatsen i totalen.
”Jag är så lycklig över att ta min tredje totalseger i rad, men det här året var det väldigt jämnt. Maria har varit så stark de senaste loppen att hon nästa tog mig. Det gör att jag är ännu gladareöver att jag lcykades hålla undan”, säger Dabudyk till Worldloppets hemsida.
22-åriga schweiziska stjärnskottet Nadine Fähndrich (fyra i teamsprinten i OS) vann själva finaltävlingen, Engadin skimarathon, med nästan 1,5 minuters marginal till landsmannen Rahel Imoberdorf (som blev trea i cupen) på andraplatsen. Holmes och Gräfnings var ytterligare 1,5 minuter bakom, medan Dabudyks grupp var 2,5 minuter bakom dem.
Återstår att se hur Gräfnings, som tävlat åtta helger i rad, väljer att avsluta säsongen. Det finns ju bland annat tre tävlingar kvar i den andra långloppsvärldscupen, Skiclassics, närmast Birkebienerrennet på lördag.

Även örebroaren och proffscyklisten Emilia Fahlin var mycket nära succé på söndagen. Jag såg sista 20 kilometerna (som tv-sändes av ett nederländskt bolag) av Ronde van Drenthe, och Wiggles lagarbete var imponerade att följa. Lisa Brennaur och Kirsten Wild låg längst bak i klungan, snackade med varandra och sparade kraft inför spurten, medan Fahlin och Julie Leth arbetade framme i tät för att det inte skulle gå iväg några utbrytningar. Ja, Fahlin var allra längst fram och bevakade med mindre än tre kilometer kvar. Men sedan, när Wild (som tog tre guld på ban-VM i nederländska Apeldoorn och nu gjorde landsvägsdebut i Wiggle-tröjan) skulle hjälpas fram till en bra spurtposition gick Moniek Tenningo och Lotta Lepistö in i en refug just efter en högersväng och krsachde precis framför Wigglegänget. Wild gjorde en kvick undanmanöver på andra sidan refugen men gick i backen mot trottoarkanten där, och hela uppdraget blev förstås förstört, bara 1 500 meter före mål. Istället satte Amy Pieters (nederländska stjärnan i Boels-Dolmans) in en långspurt och lyckades hålla en vilt jagande Alexis Ryan (23-årigt amerikanskt stjärnskott i Canyon-Sram som tog sin första proffsseger så sent som i fredags) bakom sig. Brennauer blev bästa Wigglecyklist på 14:e plats, Fahlin rullade i mål som 22:a, Leth som 30:e och Wild kom upp på hjulen och korsade linjen som 44:a.
För Fahlin lär det trots allt ha varit en finfin genomkörare, och även om banan i Drenthe närmast pannkaksplatt så är det ett kvitto för henne att hon kan sitta med i täten och diktera villkor så sent i ett lopp så här tidigt på säsongen, det var ju säsongens blott andra start för Fahlin efter lerbadet (och det efterföljande flygstrulet) på vägarna runt Siena förra helgen.
Härnäst väntar en ny tur till Italien för Fahlin, där Trofeo Alfredo Binda körs nästa söndag.

Sverigecupen i längdskidor avslutades på söndagen med en jaktstart där totalledande Teodor Peterson inte kom till start och istället först startande Daniel Svensson blev omåkt av Oskar Svensson som spurtslog Karl-Johan Westberg efter 15 kilometer fristil. Garphyttans Lucas Lennartsson var bäste länsåkare och avancerade från 25:e startposition till en 18.e-plats i mål, och var faktiskt bara två sekunder efter segrande Svensson i ren åktid (han hade fjärde bäst åktid av alla, bättre än ett gäng landslagsmän). Lillebror Marcus Lennartsson slutade 26:a.
I distriktsstafetten som avslutade juniorernas cupsäsong hade Örebro inget damlag på plats, men killaget blev det en 17:e plats efter att Emil Hagström gått starkt och hållit en sjätteplats på förstasträckan.

Redan i går avgjordes för övrigt Hälleforsrännet, med tio respektive 15 kilometer i klassisk stil, med intervallstart, för seniorerna. IFK Moras Madelene Nord (landslagsåkare och EM-silvermedaljör i draghund, född i Karlskoga men uppvuxen i Dalarna, som också vann Lospåret härom året) vann damklassen över 5,5 mintuer före tvåan Cecilia Eriksson, Hagfors, och Nusnäs Jonathan Hedbys /som varit topp 100 på Vasaloppet ett par gånger) vann herrklassen minuten före IFK Moras Tim Magnusson (Granbergsdals USM-silvermedlajör Ludvig Berg såg i varje fall till att det blev en länsseger i H16-klassen. Skidsäsongen i länet avslutas med Kilsbergsloppet (i år individuellt DM) nästa helg och nya Linderännet helgen därpå, men redan i morgon, måndag, avgörs jaktstarten på totalresultatet i Tour de Kif (som dock inte räknas in i själva touren).

Helgens höjdare – Holmenkollens femmil, Gräfnings titelchans och dubbla världscuper

1) Holmenkollens femmil
Jag vet inte riktigt om Filip Danielsson har tur eller otur när han blir uttagen till världscupen. Han har fått köra två fantastiska tävlingar (skiathlonloppet i Lillehammer och nu Holmenkollens magiska, klassiska femmil som körts som körts sedan 1902 [1898–1901 var det en tremil]) inför storpublik (det kan säkert bli uppåt 100 000 norrmän i skogen på lördag eftermiddag. Men samtidigt har han fått möta de tuffaste startfälten som världscupen kan erbjuda. Norge dominerar ju längdskidvärlden totalt, och reglerna gör att de, när de arrangerar, får ställa upp med 15 istället för sex åkare till start. Så istället för att bara få möta Martin Johnsrud Sundby, Johannes Høsflot Klæbo, Didrik Tønseth, Niklas Dyrhaug, Finn Hågen Krogh och Hans Christer Holund ställs han nu mot ytterligare nio hungriga norrmän … Det kommer naturligtvis bli överjävligt tufft i en tävling som alla vill vinna någon gång i karriären. I listan över tidigare segrare finns alla från Thorleif Haug (dubbla OS-guld 1924) via Sven Utterström, Mora-Nisse, Assar Rönnlund, Oddvar Brå, Thomas Wassberg, Gunde Svan, Vegard Ulvang, Vladimir Smirnov, Per Elofsson, Petter Northug och Anders Södergren, till Daniel Rickardsson och Martin Johnsrud Sundby (men inte Björn Dähli, konstigt nog, han var som bäst tvåa 1999). I år körs tävlingen i fristil, och precis som varje år sedan 2000 är det masstart som gäller.
Övriga starka skidåkare från länet, som Axel Ekström, bröderna Lennartsson, Adam Gillman, Oscar Johansson och Markus Johansson, samlas till avslutningar i Sverigecuperna både för seniorer och juniorer i Örnsköldsvik.

2) Engadin skimarathon
Med sjunde tävlingen i sju länder, på två kontinenter och inom loppet av åtta helger (den åttonde, när det var tävlingsfritt, åkte Maria Gräfnings Marcialonga …) avslutas på söndag långloppsvärldscupen Fis worldloppet cup med det schweiziska 42-kilometersloppet Engadin skimarathon. För Karlslundsåkaren Gräfnings är förutsättningarna solklara för att hon ska ta hem totalcupen, där hon inför avslutningen är tvåa bakom franska Aurelie Dabudyk (precis så som cupen slutade förra året). 14 poäng skiljer de båda, och eftersom första-, andra- och tredjeplatserna ger 100, 80 respektive 60 poäng i cupen räcker det för Gräfnings att ha Dabudyk bakom sig om hon är topp två. Men nu lockar Engadin fler skickliga skidåkare (och passare de som inte är långloppsspecialister bättre) än många andra av loppen i cupen, så det är inte alls säkert att de båda kommer vara så långt framme (i startlistan finns namn som Nadine Fähndrich, Riitta-Liisa Roponen, Marie Eide och Rahel Imoberdorf). I fjol blev Gräfnings (som då liksom nu i övrigt hade idel topplaceringar i övrigt) femma medan Dabudyk var nia. Så, vad krävs för att Gräfnings ska ta sig förbi Dabudyk med en lägre placering? Jo, blir Gräfnings trea får Dabudyk inte vara bättre än femma, sedan krävs fyra/åtta, femma/nia, sexa/elva, sjua/13:e, åtta/15:e.

3) Världscuppremiär och världstourfortsättning
Efter förra veckans mycket tuffa inledning av värdstouren fortsätter Emilia Fahlin tävlingssäsongen med Ronde van Drenthe (det ska bli 13 grader, men regn) ett knappt 16 mil långt lopp med start i Emmen och mål i Hoogeveen (i Belgien, alltså) där Fahlin kör tillsammans med nya lagkompisen Rachele Barbieri samt Lisa Brennauer, Lucy Garner, Julie Leth och säsongsdebuterande superstjärnan Kirsten Wild (70 proffssegrar under bältet!).
Redan dagen före, på lördagen, gör Matthias Wengelin sin första världscupstart sedan den misslyckades OS-satsningen 2015 (4 juni 2015 gjorde han senaste starten), när mountainbikecyklisternas världscup drar igång i sydafrikanska Stellenbosch.

Gräfnings har fortfarande chans på totalsegern – och Gillman snabbast av alla i JSM

Karlslundsåkaren Maria Gräfnings tog femte topp-femplaceringen (hon har en första-, en andra- och en tredjeplats som bäst) på sex lopp i långloppsvärldscupen Fis marathon cup i vinter när hon på söndagen blev just femma i 42 kilometer långa fristilsloppet Engadin skimarathon i Schweiz. Gräfnings vann ju Engadin frauenlauf förra helgen, men fick nu släppa 1.50 på norska Mari Eide (Som tillhört Norges sprintlandslag i vinter och varit topp 20 i sex världscuper med två åttondeplatser, utslagen i semifinal, som bästa resultat) som avgjorde före upploppet och tog segern 17 sekunder före hemmaåkaren Rahel Imoberdorf. Caitlin Gregg (en av tidernas största VM-skrällar när hon tog bronset i snökaoset som var tiokilometersloppet i Falun för två år sedan) blev trea och Seraina Boner (som körde VM i Lahtis för Schweiz för en dryg vecka sedan) blev fyra, men det viktigaste ur Gräfnings synpunkt var att hon höll Aurelie Dabudyk bakom sig. Att den franska åkaren bara blev nia innebär nämligen att det ”bara” skiljer bara skiljer 98 poäng dem emellan inför finalen i 50 kilometer långa fristilsloppet Ugra skimarathon i Ryssland den 8 april. Det innebär att Gräfnings tar hem totalsegern om hon vinner det loppet samtidigt som Dabudyk inte kommer till start (eller blir som bäst 30:e). Bakifrån är det bara Omoberdorf och möjligen estniska Tatjana Mannima som hotar.
Senast en svensk stod på pallen i Fis marathon cup var Jenny Hansson och Jörgen Brink 2012, och seanste segrarna kom året innan genom Sandra Hansson och Jerry Ahrlin. På damsidan är det bara de båda Hansson (Jenny 2009 och 2010, Sandra 2011), Elin Ek (2007) och Antonina Ordina (2011 och 2002) som tagit hem totalsegern.
Herrloppet i Engadin skimarathon? Jo, det vann en viss Dario Cologna, efter att ha spurtat ned Anders Glöersen, Ilja Tjernousov och Maurice Manificat för att nämna några (det var 20 åkare inom elva sekunder!).

I avslutningen av junior-SM i Kalix visade Kumlasonen och Garphytteåkaren Adam Gillman att formen är bättre än någonsin när han följde upp segern i Stafettvasan förra fredagen, onsdagens femteplats på 20 kilometer masstart och lördagens JSM-silver på tio kilometer klassiskt med att krossa konkurrenterna över öppningssträckan i den 3×5 kilometer långa stafetten. Gillman, som körde förstasträckan även när Garphyttan tog guld i fjol, ställde av resten av fältet och växlade nio sekunder före en klunga – och hans 13.14,9 var hela stafettens klart bästa åktid. 17-årige Emil Hagström på andrasträckan höll i bra, hade nionde bästa åktid och växlade som tvåa bakom Sundbyberg, men Filip Halldén på sistasträckan tappade till elfte plats och fick se sig passerad av Zinkgruvans slutman Markus Johansson (SM-silvermedaljören i sprint) som fullbordade en fin uppåkning efter att Olle Windahl tappat 1.25 på Gillman på förstasträckan och växlat till Oscar Johansson som 27:a (Oscar hade femte bästa åktid på sin sträcka, Markus näst bästa på sista). Zinkgruvan bäst i länet med en tiondeplats, alltså, medan Garphyttan efter de historiska tre raka JSM-gulden i stafett nu fick nöja sig med elfteplatsen. På damsidan kom inga länslag till start.

På orienteringslandslagets läger nere i Italien har Martin Regborn sprungit dubbla sprinttävlingar, i någon typ av öppet medelhavsmästerskap i orientering, fredag och lördag, med en 51:a-plats i den första och en 14:e-plats i den andra som resultat (han beskriver det själv som ren träning, och berättar att han joggade runt den första). I torsdags genomfördes dessutom ett test av den kommande VM-distansen knockoutsprint (typ längdskidsprint, alltså), där Regborn var en av bara två svenskar som tog sig vidare från kvalet i herrklassen. Väl i semifinalen slutade han tvåa i sitt heat, slagen i en spurtduell av fransmannen Lucas Basset med en sekunds marginal, men ändå inte vidare till final. Reglerna säger nämligen att bara segrarna från de fem semifinalerna plus den bästa tvåan, som i det här fallet var britten Kris Jones på sex sekunder bättre tid i sin semifinal, går vidare till finalen. Ett format det kanske behöver skruvas lite på inför VM-premiären, kan jag tänka.
Regborn instagrampostade från både fredagens och lördagens tävlingar: