Regborn om stafettkänslan: ”Aldrig väggat så hårt i hela mitt liv”

Well, efter fyra dagar i Madrid (inklusive nödlandning på vägen ned, 36 timmar som åskådare på crossfit regionals, fyrverkerifest efter Reals champions league-seger och ohälsosamt mycket paella) och en rätt seg hemresa är det lite svårt att samla sig och summera smulorna från helgen.

EM-bronsmedaljören Martin Regborns nya fjärdeplats i EM-stafetten i lördags var förstås det överlägset största som hände, men istället för att jag ska orda för mycket om det här tycker jag istället att ni ska gå in och läsa på hans egen blogg, där han beskriver känslan under avslutningen i ordalag som ”aldrig väggat så hårt i hela mitt liv”, ”knapp styrfart in i mål” och ”otroligt besviken att inte kunna förvalta det utgångsläget” (Sveriges andralag, med Regborn som ankare, var i ledning ut på sistasträckan). Klart den känslan kan hänga kvar ett tag med tanke på det, och med tanke på att en fjärdeplats är den tråkigaste placeringen. Men herregud vilket EM han gjorde ändå, Regborn. Fyra i sprint, trea i långdistans och fyra i stafett, av en EM-debutant som tidigare (så sent som i april) hade en niondeplats i världscupen som karriärens bästa resultat. Man får lyfta på hatten.
Även Lilian Forsgren fick till slut springa stafett, efter ett återbud i det svenska andralaget. Hon förde in Sverige två till en inofficiell elfteplats på förstasträckan, vilket också blev slutplaceringen.
Resultaten gör att Regborn nu är femma i världscupen (Forsgren 37:a, Josefin Tjernlund 68:a) och sexa på sprintvärldsrankningen (Forsgren 23:a).

I orientering med mountainbike visade Garphyttans Marcus Jansson ännu en gång, och med stort eftertyck, hur överlägsen han är inom sporten i Sverige just nu. Vann lördagens medeldistans och söndagens långdistans i svenska cupen med nästan fem respektive långt över tio minuter, vilket gör att han står på maxpoäng efter fyra av tio deltävlingar.
Karlskogas Erica Olsson fick däremot stryk för första gången i år när hon ”bara” blev tvåa i D20-klassen, 36 sekunder efter, i lördagens deltävling. Revanscherade sig på söndagen och leder stort i totalen, förstås.

I säsongspremiären i swimrun, Utö swimrun, tog dubbla världsmästarna (och regerande VM-bronsmedaljörerna) Lotta Nilsson och Bibben Nordblom (mor och dotter från Nora/Gyttorp) en tredjeplats, 13 minuter bakom segrande Annika Ericsson och Elisabet Pärsdotter Westman. Örebroaren och konditionsbloggsprofilen Danny Hallmén fick nöja sig med en 33:e-plats i herrklassen, i par med Jacob Holst.

KFUM Örebro Friidrotts P17-grabbar tog SM-brons i 3×800 meter när stafett-SM avgjordes på Stockholms stadion. Olle Tyrsmo, Tobias Tranderyd och Jonatan Gustafsson sprang in på 6.13,52, 13,5 sekunder bakom segrande Huddinge. Örebroaren Tim Sundström, som tävlar för Tureberg, gjorde riktig säsongsdebut på bana efter förra helgens joggingpass i Gävle och fick med sig ett SM-silver på 4×800 meter med sig hem (som kunde varit ett guld, om inte avslutaren – Sverigeettan Andreas Almgren, fått ont i en fot och inte kunnat spurta). Sundström skar även mållinjen som trea över 4×1 500 meter,  men där diskades laget på grund av någon typ av växelstrul mellan Erik Widing och Amanuel Gergis.

I Långa Lugnet, andra deltävlingen i mountainbikecyklisternas långloppscup, byggde Almbys Matthias Wengelin på sin numera rätt långa segersvit genom att gå i från och vinna med betryggande 35 sekunder ned till tvåan Fredrik Edin. Klubbkompisen Axel Lindh femma, Grythyttans Fredrik Berg sexa.

Och så genomfördes ju motionstävlingarna (utan tävlingsmoment) Vänern runt och Vulkanloppet.

Ja, lite så var helgen, i alla fall. Givetvis har jag säkert missat en hel del, men räknar med att ni hör av er!

Bland bergatröjor, EM-cyklister och en sällsynt DNF – här är en recap från helgen

Bortrest i helgen, och jösses vad efter man ligger med bloggandet. Det har ju varit en ”hygglig” helg för länets konditionsidrottare. Ja, för konditionsidrotten överlag. Sköna maj är ju den mest tävlingsintensiva månaden både för löpare och orienterare (och cyklisterna ligger inte långt bakom), och släng in en långhelg i matchen så exploderar tävlingssäsongen i ett mäktigt crescendo. Så bloggen får bita i det sura äpplet och bjussa på en lite recap.

Först och störst: Emilia Fahlin tog hem bergstävlingen i Tour of Chongming Island, det kinesiska etapploppet på damernas världstour. Det var ju inte mycket till stigningar på banan, men bara att Fahlin, i den konkurrensen, först lyckades knipa bergssprinten på första etappen och därefter, med lagkamraternas draghjälp, lyckades ta hem den på andra etappen också trots att det var många om budet är förstås urstarkt. Fahlins första polkaprickiga bergatröja i karriären, och nu drar hon till Sierra Nevada för att träna i riktiga berg med sikte på den tuffa avslutningen av OS-banan i Rio de Janeiro i augusti.

Örebroarna Matthias Wengelin och Axel Lindh straffades hårt för sina dåliga startpositioner (världsrankningen ligger till grund för startlistan) när OS-disciplinen crosscountry avgjordes under EM i Huskvarna. Matthias blev 58:a och Axel 65:a, varvade tre respektive fyra gånger av Europamästaren Julisen Absalon. Det känns väldigt tveksamt om Sverige överhuvudtaget kommer att få någon representation på mountainbikesidan i Rio i höst, eftersom SOK kräver topp åtta-potential och Emil Lindgren blev bäste EM-svensk på 30:e plats. Och på damsidan har Sverige inte ens någon kvalplats.

Lilian Forsgren visade stigande form när elitseriefinalen i orientering avgjordes i Sandviken. Torsdagens femteplats följdes upp med en ny i lördagens medeldistans, och i söndagens jaktstart över långdistans sprang hon upp sig till en femteplats i sammandraget också. Bästa tänkbara resultat med tanke på förutsättningarna, Forsgren spurtade ned de hon kunde och hade nästan sju minuter upp till fjärde plats. Tove Alexandersson vann, förstås. Tisarens andra EM-löpare, Josefin Tjernlund, tog tionde plats i sammandraget med Hagabys gamla supertalang och juniorvärldsmästare Beata Falk knep en oväntad tolfteplats. Även Daniel Attås (17), Ellinor Eriksson (17), Rebecka Nylin (26), Lovisa Persson (27) och Ellinor Tjernlund (30) tog topp 30-placeringar i elitseriens totalställning. Degerfors och Tisarens Filip Jacobsson bästa länsjunior med en fjärdeplats i H20-klassen.

Hemma i underbar Kilsbergsterräng, och dito väder, vann Lina Persson, Skogsfalken, en dubbelseger i de två avslutande tävlingarna i Närkekvartetten, medan Per Öberg, OK Hällen, och Henrik Löfås, OK Linné, vann lördagens långdistans respektive söndagens medeldistans. Nina Hallor (tvåa på söndagen) och Per Eklöf (trea båda dagarna) försvarade länets färger bäst. Förbundskaptenen och örebroaren Håkan Carlsson? Jodå, han tog hem sin motionsklass på lördagen.

I Stockholm avslutade Garphyttans Marcus Jansson och Karlskogas Erica Olsson varsin perfekt vecka med segrar även i de två avslutande deltävlingarna i Tour de Stockholm. De två tävlingarna var även premiär i mountainbikeorienterarnas elitserien, svenska cupen. Jättelika segermarginaler i lördagens medeldistans följdes av mindre marginaler i söndagens långdistans, där Marcus faktiskt fick dela segern med IFK Moras Linus Mood (på samma sekund efter 4 933 sekunders cykling …). Marcus och Erica vann förstås Tour de Stockholm (på maxpoäng) och leder svenska mountainbikecupen.

I Wedevågsloppet uteblev Abraham Adhanom, som knäckte det 25 år gamla banrekordet i fjol (han sprang på Kungsholmen i stället), men 19-årige Solnalöparen Yergalem Shewalem dök upp och sprang bara 61 sekunder över betydligt mer rutinerade Adhanoms fjolårstid. Örebro AIK:s Jakob Nilsson spurtade ned Hällefors Peter Wiker i kampen om andraplatsen och maxpoängen i långloppscupen (35.25 på Nilsson, 35.36 på Wiker) medan Örebro AIK:s Mikaela Kemppi tog andraplatsen på damsidan (bakom en annan Solnalöpare, 17-åriga Bekelu Beji) på 38.17. De två var enda damöparna under 40 minuter, Sävedahlens Lisa Bergdahl tog tredjeplatsen på 40.50. Nilsson och Kemppi har tagit tidiga, och rätt stora, ledningar i långloppscupen.

Kungsholmen runt? Tja, halvmaran blev en mycket sällsynt DNF (did not finish; brutet lopp) för Erik Anfält, som haft fotproblem på slutet och nu också lårbekymmer, tvingades kliva av. men Mattias Nätterlund och Ludvig Börjesson höll Örebro AIK-fanan högt och slutade nia och elva på 1.15.29 respektive 1.15.54, sju minuter bakom segrande Lars Södergård. Adhanom? Jo, han sprang milloppet på 29.46.

I Karlskoga vann JVM-orienteraren William Pommer, från Hörnefors, trailtävlingen Energi- och Miljöloppet på 23.53 (det är enda tiden som anges, det är nämligen, egentligen, ett lopp helt utan tidtagning). Karlskogaorienteraren Marie Pettersson, som vann första deltävlingen i Närkekvartetten i torsdags, vann damklassen före skidåkaren Malin Hedlund.

Frida Södermark, som vann Svampenmaran förra lördagen med över en timme, klarade sina målsättningar i Wings for life run: Hon vann tävlingen lokalt i Santiago, Chile (med nästan åtta kilometers marginal), och lyckades hålla igång över 50 kilometer innan mållinjen hann ikapp (52,37). Precis som hon trodde bjöd dock ”världstävlingen” lite för tuff konkurrens. Japanskan Kaori Yoshida (tidigare avstängd för epodopning …) vann med nästa sju kilometers marginal före portugisen Vera Nunes (Yoshida sprang 65,71 kilometer, världsrekord i tävlingsformen). I loppet i Kalmar lyckades två skidåkarbröder Impola från Kopparberg nästan få ihop en mara. Bill kutade 41,31, Bob (som sprang 2.43.11 på Stockholm marathon i fjol) hann pressade sig 250 meter längre och fick 41,56.

Och så har Adam Axelsson varit och tränat med bröderna Northug. Bara en sån sak!

Och säkert har det hänt mycket, mycket mer i helgen. Hör av er om jag glömt något viktigt!

Viktigast av allt: Heja Stina!

När det går nog bra för de lokala konditionsidrottarna (och jag är i tjänst) blir det ju nyhetsartiklar på na.se istället för blogginlägg om deras insatser. Som i går, med Lilian Forsgren. Eller i dag, när Emilia Fahlin körde hem en bergatröja i Kina och Matthias Wengelin blev EM-sexa i Huskvarna.
Men, det har ju hänt en del annat i dag också.
I skogarna söder om Vretstorp sprang Lina Persson, OK Skogsfalken (från Svängsta, norr om Karlshamn), och Johan Strand, Göteborg-Majorna, hem andra deltävlingen av Närkekvartetten. Bästa lokala löpare var Amélie och Jakob Wallenhammar, Hagaby, med varsin tredjeplats. Mest anmärkningsvärt? Att EM-klara orienteraren Martin Regborn ställde upp i motionsklass och slutade på tredje plats, två minuter bakom William Pommer, Stora Tuna. Men så var det förstås också ett rent träningspass och inte tävling för Regborn.
Och så avgjordes andra deltävlingen av mountainbikeorienteringens Tour de Stockholm, med nya segrar för Garphyttans Marcus Jansson (vann med 14 minuters marginal över en medeldistans …) och Karlskogas Erica Olsson. Det blir åtminstone lite tuffare konkurrens i morgon, när tredje deltävlingen avgörs i morgon. Den dubblerar nämligen som första deltävlingen i svenska cupen, vilket lockar ett större startfält.

Men klart viktigast i dag: Läs kollega Anna Levins reportage om swimrun-atleten och bloggbekantingen Matti Tordsson och hans leukemidrabbade dotter Stina, som får stöd av artisten och swimrunprofilen Petter. Otroligt stark läsning på nätet, men framför allt i morgondagens pappers-NA. Heja Stina!

Fahlin inför Kina: ”Åker dit och tränar på lagkörning och spurtuppdrag”

I morgon inleder Emilia Fahlin avslutningen på en hektisk vår som redan innehållit 24 tävlingsdagar, och som nu ska avrundas med ytterligare tre race i Kina. Tour of Chongming Island är ett tre dagar långt, i princip helt platt, etapplopp som allt som oftast brukar sluta med stora klungspurter. Inte direkt vad den OS-klara Örebrocyklisten har som specialitet. Det börjar med två vanliga linjeetapper, 140 respektive 113 kilometer långa, och avslutas med ett kriterium på 99 kilometer på söndag. Fahlin berättade lite om tankarna när jag pratade med henne i måndags.

– Det är en typisk klungspurttävling. Tre dagar klungspurt. Det brukar går fort, vara många attacker men alltid samla sig till kontrollerade spurter med de bästa lagen. För mig personligen ser jag mest fram emot att öva på att köra spurtuppdrag, att vara en del av spurttåget. Det lär inte bli jättemycket utrymme för att köra för framskjutna placeringar åt mig själv, det är inga favorittävlingar, inga finaler som passar mig. Så jag åker dit och tränar på lagkörning och spurtuppdrag, säger Fahlin till Konditionsbloggen.

Förutom Fahlin ställer hennes italienska stall Alé-Cipolliini upp med Marta Tagliaferro, Annalisa Cucinotta, Anna Trevisi, Ellen Skerritt och Martina Alzin. Teamchefen Fabiana Luperini hoppas på bra resultat i ett pressmeddelande: ”Det kommer vara många starka cyklister med i tävlingen i Kina, och det blir ett viktigt test för oss. Vi kommer jobba hårt, tjejerna är fokuserade och väldigt beslutsamma. Vi kommer att spela ut alla våra kort, inte bara i spurterna.”

 

På torsdagen inleddes elitserieavslutningen i orientering i Sandviken, och det har jag skrivit en del om här (Lilian Forsgren blev femma!). Marcus Jansson och Erica Olsson vann lika väntat som överlägset – båda med över tio minuter – sina respektive klasser när den första av fyra etapper av mountainbikeorienterarnas Tour de Stockholm avgjordes. Och på hemmaplan drog Närkekvartetten igång med långdistansen i Vretstorp, och karlskogingen Marie Pettersson, OK Djerf, fixade länsseger i damernas huvudklass (med över tre minuters marginal) medan Södertälje-Nykvarns Erik Liljequist vann herrklassen.

Själv gjorde jag lite oväntat säsongspremiär som löpare när jag kutade Grisrundan i Östansjö, en väldigt trevlig men lerig tävling på Tjurruset-tema, med tre långa avsnitt av lerigt bäckvadande och 70 procent obanad terräng. Det höll dock på att ta en ända med förskräckelse när jag, som taktiserade och försökte ligga i rygg hela tiden, tappade min gubbe och tvingades leta snitslar på egen hand. Tittade för mycket åt sidorna och sprang rakt in i ett träd, med en utstickande gren som stack sönder högerkinden med blodvite som följd. Får vara glad att pinnen inte stack ut ögat.
Kände redan på uppvärmningen att benen var skräp, och att jag därtill är helt ur form hjärt- och lungmässigt gjorde att det blev åtta väldigt långa kilometer, även om man tar den tuffa banan i beräkning.
Hallsbergssonen Emil Lauri, som fått det prestigefyllda priset ”årets talang” av sportjournalisternas klubb i Örebro län (alltså årets största talang alla sporter inräknade i Örebro län) och varit femma på junior-VM, vann överlägset, med nästan 4,5 minuters marginal. Korsade mållinjen på 37.17.
Jag? 28:a på 51.58, närmast bakom damsegraren Hanna Henriksen.

Emil Lauri i den första, långa bäcken. Flög fram, enligt uppgift.  Foto: Maria Åström
Emil Lauri i den första, långa bäcken. Flög fram, enligt uppgift. Foto: Maria Åström
Konditionsbloggaren behöver sjukvård efter målgång.  Foto: Maria Åström
Konditionsbloggaren behöver sjukvård efter målgång. Foto: Maria Åström

Långhelgens höjdare – extra fet lista

Med torsdag som röd dag är det ju i praktiken redan i dag fredag – och det märks även i Konditionsidrottssvängen. Så här är en rekordtidig – och rekordlång – ”helgens höjdare” med allt ni inte ska missa.

1. Mountainbike-EM i Huskvarna
Etablerade landslagsåkarna Matthias Wengelin och Axel Lindh har ju båda flyttat till Örebro senaste året och bytt klubb till Almby IK, så plötsligt har länet två åkare med på EM. Inte illa pinkat, direkt. Ingen av dem får dock åka torsdagens inledande mixedstafett, då bara en herrelitåkare får starta och svenska förbundskaptenen valt att satsa på Emil Lindgren (apropå tre gånger Filip på natt-SM-pallen kan man ju konstatera att det är tre gånger Emil i svenska stafettlaget …). På fredag kör dock både Wengelin och Lindh sprinten (som avgörs som en skidsprint, med individuellt kval och finalheat; Wengelin var sjua i en kaosartad EM-tävling i Italien i fjol) och på söndag avgörs OS-disciplinen, crosscountry. I dagens pappers-NA (som går att köpa som e-tidning på na.se) har jag en lång intervju med Wengelin inför mästerskapet i Huskvarna.

2. Elitseriefinalen i orientering
Elitserien i orientering, som i år heter swedish league, med tre deltävlingar i Sandviken; sprint på torsdag, medeldistans på lördag och långdistans med jaktstarttotalresultat där först i mål vinner hela elitserien. Två av fyra EM-klara länsorienterare finns på plats i Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund, medan Martin Regborn och Filip Dahlgren istället prioriterar träning. Forsgren ligger elva och Tjernlund på 14:e plats efter fyra deltävlingar. Inför söndagens jaktstart räknas varje löpares fyra bästa resultat från sex deltävlingar, och varje poäng bakom ledaren betyder en sekund i jaktstarten. I startlistan finns också namn som OK Tisarens Daniel Attås och Filip Jacobsson. Tävlingarna sammanfaller med Kuxaträffen, och lockar långt över 1 000 deltagare och massor av länslöpare även utanför elitklasserna.

3. Wedevågsloppet
Abraham Adhanom, den 38-årige ex-eritrianen som numera bor i och tävlar för Eskilstuna och som tog fem SM-guld (5 000 och 10 000 meter, på halvmaraton, långa terräng-SM, lagtävlingen i korta terräng-SM) och två silver (korta terräng-SM, lagtävlingen i långa terräng-SM) förra året, blev ju den som till slut knäckte Jonny Danielssons klassiska tid över Wedevågsloppets 10,2 kilometer – 30 minuter blankt från 1990. 15 000 spänn fick Adhanom för bedriften i fjolårets lopp, och nu är han tillbaka för att casha in 15 lax till. För trots att banrekordspotten rök i fjol så har lika mycket pengar åter stoppats in om någon nu kan slipa ytterligare sekunder från Adhanoms finfina 29.55. Någon startlista har jag dock inte lyckats hitta, så vilka fler som ställer upp i lördagens tävling, som är den femte av 27 deltävlingar i långloppscupen, återstår att se.

4. Tour of Chongming Island
Världstouren rullar vidare med ett etapplopp fredag–söndag, och Emilia Fahlin är på plats i Kina för sista tävlingen innan OS-uppladdningen börjar med tre veckors träningsläger på hög höjd i spanska Sierra Nevada-bergen. Annars är det lite tunt i startlistan, bara 14 stall till start och flera av de allra värsta saknas; det finns inget Boels-Dolmans, inget Rabobank, inget Orica … Alé-Cipollini har dessutom lämnat Marta Bastianelli, Malgorzata Jasinska och Ane Santesteban, som gjort många av de bästa resultaten i år, hemma. Men vid sidan om Fahlin är i varje fall Marta Tagliaferro, som tagit två etappsegra i mindre tävlignar den här säsongen, samt Ellen Skerritt, Annalisa Cucinotta, Martina Alzini och Anna Trevisi. En längre förhands med Fahlins tankar inför tävlingen kommer på bloggen i morgon!

5. Närkekvartetten
Samtidigt som många av Sveriges – och länets – bästa löpare drar till Sandviken för elitseriefinalen avgörs årets stora orienteringshelg i länet, den av OK Tisaren, KFUM Örebro och Hagaby Goif samarrangerade Närkekvartetten. Den inleds med lång- och medeldistans vid Tycke, söder om Vretstorp, torsdag och fredag, och avslutas med lång- och medeldistans i Mogetorp på lördag och söndag. Mellan 580 och 820 löpare är anmälda per dag.

Bubblare: Det ska springas löptävling i Karlskoga också, trailloppet som i fjol hette Kretsloppet men i år går under namnet Energi- & Miljö-loppet (5 780 meter med 235 meters ), och där jag blev topp tio i fjol (självskryt är väl bästa beröm, eller hur var det nu?). Men i år är jag tyvärr bortrest på lördag (och därtill ur form). För alla barn är det arrangeras dessutom Majaloppet på Stora Holmen. Och redan i morgon, torsdag, är det alltså Grisrundan i Östansjö. Och så kickstartar mountainbikeorienterarna den nationella säsongen med fyradagarstävlingen Tour de Stockholm, som avslutas med de två första deltävlingarna i svenska mountainbikecupen lördag och söndag. Marcus Jansson, Garphyttecyklisten som är Sveriges bäste herr-mtbo-åkare, och karlskogingen Erica Olsson, som är Sveriges största talang och förra sommaren tog J20-EM-silver som 15-åring, är anmälda till alla fyra tävlingsdagarna, medan en del andra verkar välja att bara köra helgen. Och man får ju heller inte glömma Kungsholmen runt, halvmaran i Stockholm som i år lockar löpare som Erik Anfält (om foten håller, den har varit en följetong på Instagram), Mattias Nätterlund och Ludvig Börjesson.

Dubbla skidnyheter – och allt annat du (kanske) missat

Hemma igen från en weekend i Aten, och naturligtvis har det hänt en hel del sedan senaste blogginlägget. Men innan vi gör en lite catchup från helgen tar vi dagens båda skidnyheter:
Trots den tunga vintern, med en 24:e-plats som bäst i SM (i skiathlon, därtill 30:e i femmilen, 32:a i sprint ohc 43:a i distansloppet) och en 28:e plats som bäst i skandinaviska cupen (näst bästa placeringen, på totalt sju lopp, var 53:a), får Garphyttans Axel Ekström förnyat förtroende i utvecklingslandslaget. Ekström, som förra säsongen var femma och sexa på junior-VM och fick debutera i världscupen, är nämligen en av åtta herråkare som förbundstränarna Lars Selin och Ola Ravald plockat ut i sin trupp inför nästa säsong.
Team Exspirit, långloppsvärldscupslaget som Kopparbergs Bill Impola kört för de tre senaste åren (de två första under namnet Team Coop) lägger ned verksamheten, meddelar de i ett pressmeddelande utan att alls gå in på varför. Impola hade ändå utgående kontrakt med teamet, och lär med sin höga kapacitet – som han inte riktigt fick ut i vinter – vara ett hett villebråd på marknaden.

I dag var det för övrigt dags för tredje omgången av Milans poängtävling, och precis som förra veckan ställde både Martin Regborn och Filip Dahlgren upp. Den här gången var det Regborns tur att få revansch, han vann med över minutens marginal på knappa 44 minuters löpning efter att ha gjort ett lopp som av splittiderna att döma varit helt prickfritt. Av twitterkonversationen mellan löparna efter loppet att döma verkar dock Dahlgren, precis som Regborn senast (och kanske även nu?), ha kört intervallpass före kvällens träningstävling, så man ska väl inte dra för stora växlar av det här resultatet heller … På lördag möts de båda igen, i världscuppremiären i Polen.
Best of the rest i den krävande Lockhytteterrängen var för övrigt KFUM Örebros Oskar Arlebo, men han var distanserad med över 8,5 minuter av Regborn. Sara Schmidt, Trollhätta, bästa dam.

Så till det göttigaste från helgen:
** Mikaela Kemppi tog tredje raka segern i långloppscupen när hon vann Kumla stadslopp i lördags, och hon gjorde det på 36.53, med över 2,5 minuters marginal till Motalas Johanna Eriksson och över fem minuter till näst bästa länslöpare (och första konkurrent i långloppscupen) Ann-Marie Eldholm, Östansjö (som blev fyra på 41.43). Norrköpingslöparen Anders Kleist, mest känd som terränglöpare, vann Kumla stadslopp på 32.03 i lördags, med Hälleforstalangen Haben Kidane som tvåa på 32.35. Men eftersom Kidane tävlar för Eskilstuna var det Jakob Nilsson som inkasserade högsta poängen i långloppscupen. KFUM Örebro-löparen var fyra i tävlingen på 35.10, fyra sekunder före veteranen Ulf Hallmén. Åsbros talang Klara Frih vann F15-loppet över 2,5 kilometer på 9.28, och hade därmed bara en kille före sig, IF Starts Edwin Nylander på 9.12.
** Mattias Nätterlund knäckte oväntat Erik Anfält med 47 sekunders marginal över 14 kilometer i Stockholmsloppet Salomon city trail, där de båda Örebro AIK-löparna blev etta och tvåa (Anfält står dock listad för ”Team Salomon” i resultatlistan, oklart vad det innebär).
** Ingrid Ziegler, som kutade så bra i Valencia marathon i höstas och som i år tagit klivet upp i D40-klassen, vann Munkastigen trailrun i överlägsen stil. Örebro AIK-löparen klarade ut de 44 kilometerna från Olshammar till Laxå, mestadels består av stig, på urstarka 3.38.52, en tid som till exempel bara 14 av 107 startande herrar pallade med (Jonas Olsson, Akele, vann herrklassen på 3.07.54, Kvarnsvedens Stig Söderström, som gjort över 800 maratonlopp, var sist i mål på 8.41.35).
** Tisarens EM-klara Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund tog dubbla elfteplatser respektive en 13:e- och en 21:a-plats när elitserien fortsatte med långdistans i lördags och medeldistans i söndags, båda tävlingarna strax utanför Göteborg. Veteranen Helena Jansson helt överlägsen båda dagarna. Regborn och Dahlgren kom ju inte till start, så bästa länslöpare på herrsidan var Daniel Attås med en 37:e-plats i medeldistansen.
** Marcus Jansson, Garphyttans VM-åkare, vann Äspetmedeln i Kristianstad i lördags, en världsrankningstävling i mountainbikeorientering med åkare från en lång rad nationer (bland annat topåkare från Finland, Tjeckien, Ryssland, Italien, Danmark och Portugal), efter att dagen före ha tolva i Furubodasprinten, med samma status. På söndagen följde han dessutom upp med en tredjeplats i nästan 2,5 timmar långa tävlingen Ultralong Høker (som dock inte hade världsrankningsstatus). Karlskogas junior-EM-silvermedaljör Erica Olsson tog en dubbelseger i D20-klassen.
** Linnea Martinsson och Emil Andersson, som tävlar för Järla respektive Ärla, tog varsin dubbelseger i Boforsloppet och Letälvsträffen, Karlskoga- och Degerforsorienteringens stora tävlingshelg. Karlskogingen Maria Wester, som efter en period i OK Tisaren nu även hon tävlar för Eskilstunatklubben Ärla, var tvåa och trea på damsidan, Tisarens veteran Tomas Hallmén bäste länslöpare i herrklassen med en andraplats i Boforsloppet. Mest anmärkningsvärt kanske ändå att Regborn dök upp även här och kutade Boforsloppet i öppen klass.
** OS-satsande mountainbikeåkaren Matthias Wengelin, som flyttade till Örebro i fjol, har jag varit dålig på att uppdatera om i vår trots att han bytt klubb till Almby IK och och blivit uttagen till EM på hemmaplan. Han körde hur som helst norska cuppremiären i Darbu i lördags, men slutade på grund av sjukdom först på 17:e plats.

The showdown i Stadsskogen (eller: Dahlgren fick sin revansch till sist)

Well, ibland byter superatleterna Martin Regborn och Filip Dahlgren om – och springer i skogen som vanliga män. Typ. I kväll gick länets båda VM-orienterare på herrsidan hur som helst en riktig holmgång i Stadsskogen i Nora, där den andra av OK Milans 14 poängtävlingar i år.
Och liten revansch blev det för Dahlgren, som inte bara förlorade med 4-2 i inbördes möten mot Regborn i poängtävlingarna i fjol (även om han tog hem totalen eftersom fem bästa resultaten räknas och Dahlgren skrapade ihop fem segrar, varav tre när Regborn inte var med, medan Regborn ”bara” sprang de där sex deltävlingarna när Dahlgren också var med) utan också fick ge sig mot Hagabylöparen i de båda mötena i Brösarp förra helgen (medel- och långdistans i världscup- och EM-testtävlingarna). För den här gången vann Dahlgren med klar marginal, över 2,5 minuter, efter att ha varit snabbast på sträckorna (från föregående kontroll till nästan) till kontroll tre, fyra, sex, sju, åtta, nio, elva, tolv och 13 och successivt byggt upp en ledning på exakt 2.30 medan Regborn tappade lite här och lite där (22 sekunder till tvåan, 23 till sjuan och 20 till tolvan var de största tidsspillen). I mål, efter 18 kontroller och knappt 37 minuters löpning, skiljde 2.37.
Habila hemmalöparen Per Eklöf var best of the rest, 4.53 bakom Dahlgren och 2.16 efter Regborn, Tisarens Anton Hallor 5.36 bakom. Rebecka Nylin bästa dam, 18.03 bakom, då det i poängtävlingen är det mixedklass som gäller.
Nästa tisdag tävlas det i Röbergshagen, med Eklöf som banläggare. Återstår att se om det blir lika fint besök där.

Trots att det är min riktiga hemmaplan, där jag tillbringat de allra flesta av mina träningstimmar genom åren, hade jag helt bommat att det avgjordes ett ”MTB-rally” i Råbäck, motionsmeckat i Degerfors, i lördags. En mountainbiketävling på rallymanér, med inslag av mountainbikeorientering på ”transportsträckorna” och vanligt mountainbike på de sju korta ”specialsträckorna” (totalt drygt 16 minuters åktid). Marcus Jansson, Sveriges bästa mountainbikeorienterare, dök upp och vann förstås, men fick hård konkurrens av Tobias Hörbing (son till svenske rallymästaren Eddie Hörbing) och med Johan Carlsson på tredje plats. Erica Olsson, som tog D20-junior-EM-silver i mountainbikeorientering som 15-åring i fjol, var bästa dam. Kul initiativ, en tävlingsform som säkert kan locka tävlande från flera discipliner.

I morgon smäller det med La Flèche Wallonne, vallonska pilen, en av cykelvärldens största klassiker mycket tack vare sin målgång uppför ”muren”, Mur de Huy. Emilia Fahlin ställer lite motvilligt upp och kommer främst assistera lagkompisarna Ane Santesteban och Malgorzata Jasinska. Med i laget finns också Anna Trevisi, Dalia Muccioli och Ellen Skerritt. På startlinjen finns förstås hela världseliten med allt från Emma Johansson till Lizzie Armitstead, Annemiek van Vleuten, Marianne Vos, regerande mästaren Anna van der Breggen, och Elisa Longo Borghini i spetsen (men ingen Giorgia Bronzini, vad det verkar). Lares Waowdeals-stallet matchar både Alexander Nessmar och Sara Penton, två svenskar som ligger en bra bit efter men säkert inte helt gett upp hoppet om att plocka Sveriges andra (och eventuellt tredje) OS-biljett från Fahlin.

Fahlin bommade medalj – Dahlgren brände guldläge: "Bittert" – "Vet'e fan vad som hände"

Det skiljde alltså inte mer än 14 sekunder mellan Emilia Fahlin och historieböckerna. Det var marginalen som skiljde den 26-åriga cyklisten från Örebro och hennes lagkamrater i Wiggle-Honda från bronset i lagtempot i VM i amerikanska Richmond, som hade gjort Fahlin till den sjätte svenska VM-medaljören genom tiderna på damsidan i landsvägscykling. Hela tävlingen var en nagelbitare, med dubbla sekundstrider där det växlade fram och tillbaka om både första- och tredjeplatsen. Men ändå – som Fahlin sa här på bloggen i införintervjun – var Wiggle-Honda outsiders, och allt behövde falla på plats för att laget skulle greja en medalj. I princip allt föll också på plats, vilket gjorde Fahlin ambivalent när Konditionsbloggen återigen ringde upp för att höra vilka känslor som egentligen bubblade i magen efter den där fjärdeplatsen.

– Det känns bra, men tråkigt. Vi är jättenöjda med tävlingen och en fjärdeplats är en jättebra placering för oss, men samtidigt är det den tråkigaste placeringen. Allt klaffade och på förhand var det långt ifrån självklart att vi skulle vara med så långt framme. Vi gjorde allt vi kunde. Men det är ändå jäkla bittert när det skiljer så lite. Vi kramade om varandra efteråt, sa: ”Bra kört.” Men vi var inte direkt skitnöjda, det var inget jubel, inga jätteleenden, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur upplevde du tävlingen?
– Det var tufft. Det gick jäkla fort under första halvan, där vi hade rätt mycket medvind. Sedan mycket tyngre de sista tio–tolv kilometerna, när vi vände runt och åkte norrut, in i motvinden. Det var annorlunda förhållanden, det hade inte blåst på det sättet under någon av dagarna när vi provat banan, och det gjorde det tungåkt. Två av våra cyklister (Audrey Cordon-Ragot och Danielle King) fick slita väldigt hårt där, och de fick stå över flera förningar. Vi tappade lite för mycket på den delen och hade inte tillräckligt med kraft kvar i slutet. I ett önskescenario hade alla sex haft lite mer kraft lite längre, det kanske var där vi tappade lite mot Rabobank. Med fem kilometer kvar tappade vi första tjejen (Cordon-Ragot) och ett par kilometer kvar åkte femte tjejen (King) av. Då var det bara att bita sig fast i sista backen eftersom tiden tas på fjärde cyklisten.
Rabobank startade bakom er, hade de fördel av att gå på era tider? Hade det slutat annorlunda om ni startat efter?
– Nej, vi hade tillgång till radiokommunikation med ledarbilen och fick baktider hela tiden. Vi hörde när det var tio kilometer kvar att vi bara var två sekunder efter, och hade hela tiden koll på läget. Vi visste att vi körde för medalj och vad som krävdes. Men man kan inte göra mer än att köra på, fokusera på sin egen tävling. Man kan inte fullgasa för tidigt, för då tappar man åkare. Det gäller ändå att göra sitt eget lopp, och det fanns inget vi skulle ha ändrat på. I slutet gäller det ändå bara att tömma alla krafter man har.
Fyra i VM – hur rankar du det i karriären?
– Om man tänker efter så har det varit grymt kul att få vara med på den här resan, att få köra för medalj i ett lagtempo. En häftig situation jag aldrig varit i tidigare. Och jag kan säga att det var nervöst i morse.
Linjelopp på lördag, hur laddar du för det?
– Jag har precis förflyttat mig till andra sidan stan, från Wiggles hotell till svenskhotellet. Checkat in och ätit lunch. I eftermiddag ska jag trampa ur benen och få massage, och i morgon blir det lugnt. Sedan blir det ett par träningsdagar, någon långtur och någon intervallträning för att hålla igång kroppen. Sedan hoppas man få superkompensation sista dagarna. På torsdag är det officiell träning med avstängda vägar, så då kan man kika på banan i sin helhet. Sedan är det bara att försöka hitta den perfekta formen.

I orienterings-SM blev det inte heller på söndagen några medaljer för länslöparna – och därmed slutade höstens båda SM-helger med en ynka pallplats (Filip Dahlgrens brons i långdistans förra helgen) över 16 klasser (herrar, damer, H20, D20, H18 och D18 i medel- och långdistans, herrar, damer, herrjuniorer och damjuniorer i stafett). Men det kunde blivit ännu en medalj – ja, ett guld – för Garphyttelöparen Dahlgren på söndagen. Efter finfint förarbete av Lidingölagkompisarna Mårten Boström och Fredrik Bakkman (tidigare Johansson) släpptes Dahlgren nämligen i väg i ledning med över två minuter på den sista sträckan av SM-stafetten. Redan till tredje kontrollen gjorde Dahlgren dock en grov bom – tappade enligt Winsplits beräkningar nästan 3,5 minuter – och var ett tag nere på åttonde plats. Räddade till sjätte i mål, men var 4.35 från guldet (som Göteborg-Majorna tog efter briljant slutsträckelöpning av Johan Runesson) och 2.16 från pallen. Dahlgren hade bara 17:e bästa löptid på sistasträckan, och tappade 6.39 mot Runesson. Garphyttekillen var förstås inte nöjd när Konditionsbloggen ringde upp för att höra vad som hände.

– En ganska grov groda, men det vet’e fan vad som hände, egentligen. Jag kom väl inte riktigt överens med kartritaren. Nej, jag förstår inte hur jag gjorde misstaget. Det var ett parallellfel, jag läste en höjd som en annan och fick inte ihop det. Jag var helt övertygad om att jag hade orienterat rätt. Därför hade jag extra svårt att läsa in mig igen, för jag hade verkligen fått det att stämma bra. Det gick mycket tid innan jag var tillbaka på banan igen, säger Dahlgren till Konditionsbloggen.
Blev du stressad när de andra löparna dök upp?
– Nej, grejen är att jag var lugn, bockade av objekten och höll mig till planen. Om man gör misstag är det ofta för att man är lite stressad i sitt agerande, att man springer utan plan. Men så var det absolut inte. Jag höll mig lugn, även när de andra lagen dök upp, jag såg ju att de passerade när jag försökte reda ut vad som hänt.
Truppen till världscupfinalen tas ut i början av veckan, tror du på en plats där?
– Det är svårt att säga. Det återstår att se.
Det är Euromeeting nästa helg för landslagslöparna som inte kommer med till världscupfinalen, lockar det?
– Nej, Lidingöloppet lockar mer. Jag kommer att springa där istället. Det har varit ganska tufft med två SM-helger i rad nu. Jag har ju precis fått igång kroppen efter problemen jag hade under vintern och våren, och det gäller att vara försiktig.

Örebros VM-sprinter Martin Regborn hade tolfte bästa tid på sistasträckan i herrstafetten, var nästan två minuter snabbare än Dahlgren, och sprang upp sitt Hagaby från 28:e till 20:e plats. Tisaren slutade på 28:e plats. På damsidan tog Uppsalaklubben OK Linné guldet. Tisaren var sjua inför sista sträckan, men VM-löparen Lilian Forsgren glömde ta på sig GPS-sändaren och laget blev diskat. I stället blev Hagaby, med Beata Falk – som la av med elitorienteringen efter VM 2010 – på sistasträckan, bästa länslag på elfte plats. Gustav Hindér i Tisarens herrjuniorlag gjorde en brutal förstasträcka och växlade i en över tre minuter stor ledning, men lagkompisarna tappade 14 minuter och åtta placeringar.

Vid veteran-SM i Surahammar, som på söndagen avslutades med långdistans, tog Tisarens Lars-Åke Wall guld i H65 – hans andra titel på två dagar – medan KFUM Örebros Calle Olsson tog silver i H35 och Lindebygdens Asta Sjöberg brons i D75.

Marcus Jansson, Garphyttecyklisten som dominerat svensk mountainbikeorientering den här säsongen, gjorde precis vad som krävdes för att säkra segern i den svenska mtbo-cupen när han tog andraplatsen bakom Attundas Anders Frisk i finalen i Karlstad på söndagen. Jansson ledde masstarten vid den 27:e av de 28 kontrollerna, men fick släppa Frisk i spurten och var sex sekunder bakom i mål. Janssons fabror, Thomas Jansson, 51, var trea i mål bara tolv sekunder bakom Frisk, och klättrade till sjätte plats i sammandraget.
Djerfs Erics Olsson vann D20-klassen men fick nöja sig med andra plats totalt i cupen, mycket på grund av att hon ställde upp i sin egen åldersklass (D16) i SM, som räknades som tre deltävlingar. Ändå starkt av 15-åringen att vara Sveriges näst bästa D20-cyklist – och dessutom tog hon ju EM-silver i stafett i D20-klassen i somras.

Erik Anfält, 39, har haft en mäktig dubbelhelg med personligt rekord på 10 000 meter vid ALJ memorial trophy (tillika Stockholms-DM) på Stockholms stadion på lördagen (31.44,37 är bästa tiden av en löpare i distriktet på 18 år, sedan Nicklas Källméns 31.33,57 1997, och den för upp Anfält på 17:e plats på den svenska årsbästalistan) och överlägsen seger i Tarstaborgsrundan på söndagen.
I den förstnämnda noterades en hel del fina resultat av länslöpare. Mattias Nätterlund sprang på 33.12,11, Fredrik Johnsson på 35.03,34 och Andreas Ingberg på 36.32,74. Men det var Anfält som dominerade från start till mål, och i den officiella rapporten skriver arrangörerna (Spårvägens FK): ”De första fyra kilometerna delade han och Daniel Lund på farthållningen, men sedan var det Erik som fortsatte mata på 76-rundor. Kilometerna avverkades på 3.13–3.07–3.09–3.12–3.11–3.12–3.11–3.11–3.12–3.07. Halvorna 15.52,0 – 15.52,4!”
I Tarstaborgsrundan, som på grund av översvämningskatastrofen avgjordes över tre varv i ett 2,5 kilometer långt elljusspår, vann Anfält med nästan två minuters marginal till Jonas Rosengren – 25.02 mot 26.58 på 39- respektive 42-åringarna. 16-årige Stocksäterlöparen Mikel Welday knep tredjeplatsen, dryga minuten bakom Rosengren, efter att ha spurtat ned Peter Edholm med sekundmarginal.
Mikaela Kemppi mötte bra motstånd och vann ”bara” med 23 sekunders marginal till Kumlas Åsa Höög. Erika Lech trea, mindre än minuten bakom.
Anfält har ju kommit igång med poängplockandet i långloppscupen sent den här säsongen, men är nu uppe på tredje plats i sammandraget och har, tack vare regeln att man bara får räkna tio tävlingar, alla möjligheter att knipa slutsegern. Kemppi har i praktiken säkrat damsegern med 62 poäng av 72 möjliga poäng, men i teorin kan fortfarande Maria Eriksson, Gabriella Eliasson, Josefin Gerdevåg, Edita Martuseviciute, Antje Torstensson, Erika Lech och Åsa Höög gå förbi. Men då krävs i princip att någon av dem vinner samtliga sju deltävlingar som är kvar och därmed rafsar in de 46 poängen som finns kvar att göra upp om. Tämligen osannolikt, alltså.
Nästa deltävling är Karlslundsloppet lördagen den 3 oktober.

Lars Hagstedt, ende länslöparen i årets Black river run, klev av efter 112,7 i det 160,9 kilometer (100 miles) långa loppet. Han hade då hållit på i 20 timmar och 37 minuter, räknat från starten vid tiotiden på lördagsmorgonen tills han fick nog vid 6.37 på söndagen. Hemmalöparen Niklas Holmström var först i mål efter 16 timmar, 31 minuter och 22 sekunder, över en timme innan någon annan dök upp vid målet.

Gustav Hindér, Martin Särnbrink och Sebastian Agerhäll fixade en niondeplats åt Tisarens herrjuniorer i SM-stafetten. Foto: Torbjörn Andrén
Gustav Hindér, Martin Särnbrink och Sebastian Agerhäll fixade en niondeplats åt Tisarens herrjuniorer i SM-stafetten. Foto: Torbjörn Andrén

 

Dahlgrens jättebom, i GPS-sändningen från loppet. Den gröna svansen är fem minuter lång. Faksimil: Svenska orienteringsförbundet
Dahlgrens jättebom, i GPS-sändningen från loppet. Den gröna svansen är fem minuter lång. Faksimil: Svenska orienteringsförbundet

Fahlin om succégenrepet – och Bibben och Lotta inför Ö till ö

I dag sitter Konditionsbloggen i Sandhamn (av alla ställen!) och skriver. Här, långt ute i Stockholms skärgård, går starten i Ö till ö, världsmästerskapet i swimrun, tidigt i morgon bitti. Vi snackar 64 865 meter löpning och 9 525 meter simning fördelat på 27 löp- och 26 simsträckor. 52 byten upp och ned ur vattnet. Och här ute är Noras Bibben Nordblom, 50, och Lotta Nilsson, 23, verkliga världsstjärnor. Så fort de klev av deltagarfärjan, Silverpilen, flockades press, funktionärer och medtävlande runt dem. Alla vill trycka en hand, önska lycka till, prata lite, ta en bild, få en intervju. På plats finns inte bara jag och fotograf Veronika Ljung-Nielsen från NA, utan också tysk radio, schweizisk tv, franska Canal Plus och al-Jazira, plus en hel del branschpress och svenska tidningar. Bibben och Lotta har vunnit damklassen två år i rad, och tilldelades som regerande världsmästare sviten på Sands hotell när boendet fördelades mellan deltagarna (det ingår i startavgiften). Och där, med havsutsikt i tre riktningar, fick Konditionsbloggen ett halvt dygn före startsignalen en exklusiv pratstund med duon.

– Det är väldigt kul att komma hit. När man kliver i land i Sandhamn är det som om alla race spelar upp sig igen, i huvudet. Allra bästa minnena är våra två vinster tillsammans, när vi stått överst på prispallen ihop. Och för varje år vi kommer hit känns det bättre, för man vet mer vad som väntar, säger Nordblom till Konditionsbloggen.
Vad är det som gör Ö till ö så speciellt?
– Det är allt runt omkring, från att man åker ut tillsammans, alla deltagarna, på båten … , säger Nordblom.
– Det är hela konceptet som gör det så fantastiskt. Det är så fint här ute, och när man kommer i mål på Utö. Och alla människor. Det är verkligen en upplevelse, det är inte som vissa tävlingar som man går och river av och åker hem, utan här är man verkligen inne i det. Det är helt suveränt, säger Nilsson.
– Själva tävlingen är speciell eftersom den är så lång, har så många övergångar, på grund av kylan i vattnet och eftersom det är två som det måste stämma för. För har den ena en dålig dag så blir det dåligt för den andra också. Man är så beroende av varandra, säger Nordblom.
Väderprognosen i morgon pratar om sol men 10-15 sekundmeter nordanvindar. Är det bra?
– Det kan bli spännande om det blåser, för det kommer inte att blåsa medvind hela tiden även om vi mest ska söderut. Vissa simningar kommer att gå snabbare än man tror och andra kommer det bli sidvind och då kommer det bli att man driver och simmar längre, säger Nordblom.
– Jag tror ändå att tuffa simningar är en nackdel för oss. Vi är kanske inte de bästa simmarna, men vi är bättre simmare än löpare. Och jag tror att vi bemästrar vågorna bättre och inte blir lika trött som sämre simmare om det är tuffa förhållanden, säger Nilsson.
Vad siktar ni på för tid?
– Vi vill förstås förbättra oss, vi har fått bättre och bättre tider varje år, men det är så beroende av vädret. Vinden kan göra upp till en timme på simningarna, och får man lägga mer kraft i vattnet har man mindre energi till att springa.
Hur ser konkurrensen ut?
– Vi vet några som är jätteduktiga. Addnature (Kristin Larsson/Carolin Holmqvist) vann Utö swimrun och Engadin swimrun och har nog vunnit allt de ställt upp i. De borde vara favoriter.  Och Team Surfspot vann Amfibiemannen och var tvåa i Utö swimrun, men en av tjejerna (Maria Edstedt) är skadad och kan inte vara så hon (Annika Ericsson) har fått ragga tag i en ny lagkompis (Maja Tesch), och vi har ingen aning om hur det ligger till för dem. Men sedan vet vi inte så mycket om de utländska. Det finns två amerikanska lag som vi inte har någon koll på, de kan ju också vara jätteduktiga. Och sedan kan det finnas de som mest har tränat i år och gått framåt.
Men erfarenheten talar väl till er fördel?
– Tja, men det är faktiskt så att vi aldrig varit några favoriter när vi stått på startlinjen. Jag tror ingen skulle ha spelat pengar på oss varken 2013 eller 2014. 2013 var vi med för försata gången och förra året var det en i favoritlaget som blev sjuk under loppet. De låg precis före oss, och men vi sprang förbi.
Är ni bättre i år än i fjol?
– Jag känner mig bättre swimruntränad i år. Efter Nice ironman har jag bara satsat på swimrun och lagt ned cykelträningen.  För cyklingen tar jättemycket tid. När jag tränade för triathlon la jag ned tio timmar i veckan på cyklingen, men nu kan jag lägga mer tid på simning och löpning istället, säger Bibben.
– Det är svårt att säga, men det känns som vi gått framåt i simningen. Vi har simmat mer med paddlar. Och i löpningen hade jag ramlat och slagit mig i strax före tävlingen förra året. Så det känns inte som vi är sämre i år i alla fall. Vi har tränat mer med utrustning (paddlar, dolme, våtdräkt, strumpor, trailskor) i år. Simhallen i Nora har rustat, så vi har blivit tvungna att simma mer ute, och det är lika bra det. Vi har gjort så att vi sprungit till någon sjö hemmavid, Norasjön, Åsbosjön  eller Vikern, och så har vi simmat 40-60 minuter och sprungit hem.

Med start i Bunde och målgång i Valkenburg, i södra Nederländerna, avslutades etapploppet Boles rental ladies tour i dag. För Örebros proffscyklist Emilia Fahlin, 26, liksom för stora delar av övriga världseliten dessutom genrep inför VM som nu bara är två veckor borta. Och vilket genrep det blev. Fahlin var i två utbrytningar, varav en höll i 70 kilometer, och när klungan väl kom ikapp orkade hon hänga på och ta ännu mer jobb i täten innan hon tackade för sig och föll tillbaka lite på sista varvet, men kom ändå i mål som 17:e cyklist. Sammantaget en grym prestation som fick lagkompisarna att jubla, berättade Fahlin när Konditionsbloggen ringde upp från tillfälliga redaktionen i Sandhamn.

– De andra tjejerna tyckte att jag körde bra, de sa att de inte hade sett mig köra så bra på hela året. Skönt att få det beskedet på sista tuffa linjeetappen före VM, det ger en väldigt positiv känsla att jag kunde slita mig med uppför backarna. Inte minst eftersom banan är ganska lik den på VM med korta, branta backar, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur upplevde du loppet?
– Vi hade taktiken att gå in och riskera mycket och prova allt möjligt. Vi hade inget att förlora eftersom Elisa Longo Borghini som vi skulle köra för hade en bit upp i sammandraget (42 sekunder). Därför höll vi oss långt framme och la ned mycket jobb på att komma med i utbrytningar, och jag var en av två som hade som uppgift att hålla sig framme. Först kom jag med i en kort utbrytning som bara höll i tio kilometer, men direkt efter blev det en kontrautbrytning som jag också gick med i, och den höll i 70 kilometer.
– Vi var sex-sju tjejer av elva i utbrytningen som hjälptes åt att ta jobbet för att få utbrytningen att hålla. Tanken var att Elisa skulle kunna komma upp med en grupp att jag skulle vara där framme då. Men klungan kom ifatt till slut, och då var det bara att fortsätta köra för min del. Det kändes väldigt bra att jag efter en så tuff dag hade kraft att slita mig uppför backarna två gånger till, och att jag kunde vara med och gå på attacker och köra på riktigt ordentligt.
Har du varit så här aktiv någon gång den här säsongen?
– Nej, jag har inte fått uppgiften att göra det tidigare. Men i dag var jobbet att gå med i utbrytning, och då lyckades jag med det.
Det var tempolopp i fredags, hur var det?
– Okej, inte dåligt. Men jag hade lite för tunga ben den dagen, fick inte till det riktiga trycket. Men det var godkänt. Egentligen var det lite för kort för mig, elva kilometer. Jag föredrar jättekorta prologer eller längre tempolopp.
Hur har veckan varit överlag?
– Jäkligt regnig. I dag var enda dagen som det höll upp. Och det har varit nervös körning i klungan, med en hel del krascher. De fem första etapperna var platta, tekniska, och med kantvind. Det slet mer på mig än det gjorde i dag, jag föredrar när det är lite mer upp och ned. Men det var en helt okej vecka, vi fick ett par segrar med laget och jag kom igenom helskinnad. Och att få avsluta med en riktigt bra etapp i dag var skönt, det ger en positiv känsla.
Hur ser VM-uppladdningen ut?
– Nu åker jag hem till Spanien i fyra dagar, och sedan flyger vi till USA på fredag. Där har vi läger i nio dagar med förberedelser för och fullt fokus på lagtempo-VM den 20 september. Sedan är det sex dagar till linjeloppet, och då åker jag över till svenska lägret och ställer om fokus, finslipar sista formen inför det.

Wiggle-Hondas italienska stjärna Longo Borghini spurtade till slut i mål som tvåa bakom Thalita de Jong och klättrade till femte plats i sammandraget, som temposegraren Lisa Brennauer, Team Velocio, tog hem.

I mountainbikeorienterings-SM i Söderhamn, som avslutades med medeldistans på söndagen, fullbordade Karlskogas D20-EM-silvermedaljör Erica Olsson, 15, sin guldtrippel i D16-klassen när hon vann 1,5 minuter före Leksands Adelina Funke. Garphyttans Marcus Jansson fick däremot överraskande ge sig med samam tidsmarginal mot Attundas Anders Frisk, och fick därmed summera SM med ett guld, ett silver och en diskning (på lördagens långdistans, där han var överlägset snabbast men hade kört på en otillåten väg). Därmed krympte Janssons försprång i svenska cupen till 20 poäng inför den avslutande jaktstarten i Karlstad om två veckor.

I orienteringens stafett-DM, i ett plaskblött Hallsberg, tog Hagaby en dubbel när Elin Vinblad/Amélie Wallenhammar/Linnéa Holmqvist vann damklassen med 24 minuters marginal före sitt eget B-lag och Jacob Wallenhammar/Harald Larsson/Viktor Larsson tog hem herrkalssen 21 minuter före KFUM ÖRebros grabbar. I Värmland var det betydligt jämnare, med sekundstrider och länsinslag på både herr- och damsidan. På damsidan hade Karlskogaklubben OK Djerf (med Åsa Zetterberg Eriksson, Elin Lindberg och lördagens långdistans-DM-vinnare Marie Pettersson) segern i en liten ask när Pettersson överraskande bommade sista kontrollen och inte lyckades spurta ikapp Tyrs Linn Nilsson, som med en sekunds marginal fixade ännu ett DM-guld åt lagkamraten och ex-karlskogingen Linda Take, som var tvåa på förstasträckan dagen efter Tjejmilen. På herrsidan sprang Tisarens Oskar Andrén hela stafetten, alla tre sträckorna, själv (utom tävlan, förstås), och var i ledningen efte rtvå sträckor. Men veteranen Jan Olm hämtade in de 19 sekunderna och spurtade ned Andrén med en enda sekunds marginal och fixade segern åt sitt Kil. I bronskampen knäckte Degerfors unga lag Djerfs veteraner med nära nog åtta minuters marginal. Därmed är orienteringens DM-säsong över, och nästa helg tar SM vid.

Svealandsmästerskapen i friidrott (det största mästerskapet för 13- och 14-åringar, eftersom de är för unga för ungdoms-SM) tog Åsbros Klara Frih guld på 600 meter i F13-klassen på 1.38,88 medan KFUM Örebros Wilhelm Bergentz (gissa vem han brås på) knep bronset i P13-klassen med 1.39,12