Gerdevåg och Chaillou i tidig cupledning efter segrarna i ÖAIK:s halvmaraton

Sent i går kväll publicerades en preliminär resultatlista från Örebro AIK:s halvmaraton (som jag inte hann få med i gårdagens blogginlägg), och nu i kväll dök även den officiella upp på loppets hemsida. Precis som jag fick uppgifter om i går så tog Josefin Gerdevåg och Thomas Chaillou hem segrarna, Gerdevåg nästan 4,5 minuter före tvåan Åsa Höög, veteranen från Kumla, och Chaillou knappt 1,5 minuter före Erik Anfält, som alltså kom till start bara tio dagar efter att ha gått all-in på maratonloppet i Rotterdam. Där, i Rotterdam, gick Anfält på 1.11.01 på första halvmaran (1.14.17 på andra), nu blev det 1.12.13, medan Chaillou (som också primärt satsar på maraton och i fjol faktiskt var mindre än tre minuter från Anfälts tredjeplats-tid i genom tiderna-statistiken i distriktet med sina 2.27.52 i Paris) noterade 1.10.50 (med tio sekunders marginal hans bästa sedan han började tävla för KFUM Örebro och kom med i länsstatistiken, vilket gör att han kliver upp från 23:e till 21:a tid genom tiderna). Chaillou tog ju en andraplats i Startmilen, och har i och med de båda topplaceringarna skaffat sig en tidig ledning i långloppscupen där ingen av de andra tio löparna som tagit poäng gjort det i mer än ett lopp.
Gerdevåg följde också upp en andraplats i Startmilen med en seger i ÖAIK:s halvmara, men eftersom segraren i Startmilen (Johanna Bäcklund) tävlade för en klubb utanför länet så bokförs Gerdevåg för maximala poäng i inledningen av cupen. Liduina van Sitteren har varit länstvåa i båda, och är följaktligen två poäng bakom i sammandraget, men hela 23 tävlingar återstår. Härnäst Kumla Stadslopp nästa lördag.
Tio herrar, varav sex från länet, gick under 1.20 och fyra damer, varav tre från länet, gick under 1.30. Niklas Wassberg, från Karlstad, och Johanna Eriksson, från Motala, vann motionsklassen över tio kilometer på 34.17 respektive 36.17 med Maria Eriksson som bästa länslöpare på 42.28.

van Sitteren värmde för övrigt upp med att krossa U23-landslagslöparen Lisa Bergdahls fyra år gamla banrekord i Glanshammars terrängserie, när årets andra deltävling avgjordes på tisdagskvällen. 9.07 lyder det nya banrekordet, mot Bergdahls gamla 9.26. van Sitteren vann därmed andra raka i terrängserien, återigen närmast före Maria Eriksson (9.49) och Emelie Lindgren (11.33) medan Rodney Hundemark satte årets snabbaste tid på herrsidan (8.47). terrängserien fortsätter med ytterligare tre deltävlingar de nästkommande tisdagarna.

Fahlins mardrömsdag i Vallonska pilen: ”Fyra mekaniska problem …” (Och jackpott med tre länslöpare till orienterings-EM!)

Örebrocyklisten Emilia Fahlin har haft en oturlig start på säsongen. Inte sådär som vi tyvärr blivit vana, att våren blivit förstörd av återkommande sjukdomsperioder (hon har bara missat en tävling på grund av influensa), utan det har snarare handlat om olika sorters strul. Först de två inledande, grisiga och iskalla tävlingarna (Strade Bianche och Ronde van Drenthe). Sedan kraschen där cykeln gick sönder och hon tvingades bryta Flandern runt (hennes stora måltävlingen den här våren). Och så i dag, då hon efter att ha kämpat sig i mål uppför mytomspunna Mur de Huy som 62:a, drygt sex minuter efter att Anna van der Breggen firat sin fjärde raka seger i Vallonska pilen, berättade att hon drabbats av massor av problem i den klassiska, belgiska vårtävlingen. ”Jag spenderade dagen i Flèche (”pilen” på franska) med att mycket skön extrasträning på grund av fyra mekaniska problem, vilket inte är direkt idealiskt om man till att börja med inte är någon klättrare … Men jag lyckades i varje fall ta mig i mål. Jag väntar på att fru fortuna ska komma förbi!”, skriver Fahlin (fritt översatt) på twitter. Elisa Longo Borghini blev som väntat bästa Wiggle-High5-cyklist (Fahlins bästa lagkompis, alltså) för dagen, men fick nöja sig med en elfteplats, 28 sekunder bakom van der Breggen. På söndag avslutar Fahlin vårsäsongen med Liège-Bastogne-Liège (om den här preliminära startlistan stämmer, jag har för mig att Fahlin i ursprungsläget sa att hon inte skulle köra den tävlingen).

I dag presenterades ju också uttagningen till orienterings-EM i schweiziska Ticino 6-13 maj – och för länets del blev det jackpott: Både självskrivna Martin Regborn och Lilian Forsgren och Josefin Tjernlund blev uttagna. Regborn, som i fjol blev fyra och bäste svensk i totala världscupen (han hade förmodligen tagit en pallplats i sammandraget om han inte hade blivit sjuk under finalen) tillåts göra en ny satsning mot totalen genom att vara en av endast två herrlöpare (den andre är Gustav Bergman) som springer samtliga individuella distanser (sprint, medel- och långdistans, på den sistnämnda har han en pallplats att försvara från 2016), men i gengäld är han ”bara” reserv till stafetterna. Forsgren, som anses väldigt allround men möjligen med en liten spets i sprint, får springa den distans som gick sämst i helgens EM-tester, medeldistans, medan Josefin Tjernlund, som under genombrottsåret i fjol var starkare ju längre det blev, är uttagen i sprint och långdistans.
– Vi åker ner med ambitionen att vi ska bli bästa nation. Förutsättningarna är speciella i Schweiz. Kuperingen kan vara väldigt tuff vilket vi verkligen fick känna på i världscupfinalen i höstas. Schweizarna blir svåra att rå på i hemmaterrängen, men jag tror att vi har gjort vår läxa och att vi kommer väl rustade till EM, säger förbundskaptenen (och örebroaren) Håkan Carlsson till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
EM inleds med sprint den 6 maj, medeldistanskval tisdag 8 maj med finaler dagen därpå, sprintstafett den 10 maj, stafett den 12 maj och långdistans den 13 maj.

Örebro AIK:s halvmaraton får jag skriva mer om i morgon, eftersom jag hittills bara hört mycket pålitliga rykten (av alltid like pålitlige Per Sjögren, på twitter) om att Josefin Gerdevåg tog en favoritseger i damklassen på 1.21.31 medan Thomas Chaillou tog hem herrklassen på 1.10.48 (med Erik Anfält som tvåa) sedan Abraham Adhanom inte kommit till start. Resultatlistan ska publiceras här, vad det lider.

I andra deltävlingen av tre av backlöpningscupen Rusakulan vertikal tour bjöds på en något förändrad bansträckning i avslutningen (de sista 400 meterna på stig och grusväg var utbytt mot 200 meter brant och obanad terräng; dock bara för löparna, mountainbikecyklisterna fick av förklarliga skäl ta samma väg som i måndags), vilket gjorde att banrekorden rök på såväl herr- som damsidan. Ja, Kajsa Rosdal (duktig terränglöpare som har flera medaljer i terräng-DM och som vann Kilsbergen trailrun i fjol) krossade Malin Hultmans rekord från i fjol med nästan fyra minuter medan Sjögren var 59 sekunder snabbare än sitt eget från i måndags, vilket väl tämligen väl korresponderar med den kortare bansträckning). I sammandraget har Per nu en ledning som gör att han kommer ta titeln även om han bryter ett ben och missar finalen på fredag kväll, såvida inte Oskar Nilsson vinner tävlingen … Annelie Eriksson har också ett solitt grepp om damklassen, men måste åtminstone komma till start om inte Maria Åström, Rosdal eller Therese Hultman ska gå förbi. Ingen mountainbikecyklist har startat mer än en etapp hittills, så den klassen är vidöppen (och för sakens skull ska väl nämnas att Nature Runnings karlskogingar, laget där jag är lagledare, leder lagklassen inför finalen).

Anfält testade gå för distriktsrekordet – nöjd trots att det inte höll hela vägen: ”Redan nu finns suget efter en ny mara”

När Erik Anfält är i Rotterdam så går han för distriktsrekordet i maraton (Lars Hagbergs 2.21.46 från Stockholm 1983, fyra sekunder snabbare än tiden Rolf Barr gjorde i Berlin året därpå), det är sedan gammalt. För två år sedan öppnade han Rotterdam marathon på 1.10.20, men tappade 5.13 på andra halvan och landade på 2.25.53. Den här gången öppnade han på 1.11.01 (efter att ha jobbat ihop med Fredrik Uhrbom, landslagslöparen från Spårvägen som klev av vid 18 kilometer, och gotländske Fred Grönwall för att hålla just den farten, för 2.22), men orkade inte heller den här gången fullfölja 3.21-farten per kilometer mycket längre än så. Andra halvan den här gången dock bara 4.07 långsammare än den första, vilket gjorde tiden i mål till 2.25.18.
Tiden är den näst snabbaste Anfält någonsin gjort på maran, bara 15 sekunder från perset (satt i Valencia i november 2015) och den klart snabbaste tiden som 42-åringen noterat under de två rätt skadedabbade år han haft sedan han senast försökte i Rotterdam (de fem marorna sedan dess har gått på 2.31-2.34-2.35-2.29-2.31).
Anfält berättar själv om loppet och känslan efteråt på sitt Instagramkonto: ”Spände bågen rejält från start och valde att gå med i ”Uhrbomtåget” med sikte på 2.22. […] Uhrbom pacade som en klocka i typ 18 kilometer. Större delen av resterande kilometrar ‘teamjobbade’ jag och Fred Grönvall vidare mot mål. Vi tappade en del tempo men långt ifrån några väggningar. Min tid i mål blev 2.25.16. 15 sekunder från pb. Lite surt men skit samma. Jag är nöjd och känner att löparkroppen är i bättre skick än på väldigt länge. Redan nu finns suget efter en ny mara inom en hyfsat snar framtid.”
I själva tävlingen blev Anfält näst bäste svensk (sju sekunder bakom Grönwall) på 29:e plats totalt. Kenneth Kipkemoi och Abera Kuma ordnade kenyansk dubbelseger på 2.05.44 respektive 2.05.50, före etiopiern Kelkile Gezahegn på 2.05.56.
Örebroarna Andreas Ingberg och Jakob Nilsson blev 241:a respektive 251:a 2.53.51 (halvorna på 1.20.58/1.32.53) och 2.54.21 (1.19.45/1.34.36).
Ingberg berättar mer på Instagram (låst konto): ”I dag fanns varken form, ben eller flåset där det skulle. Tyvärr blev Rotterdam marathon ingen rolig upplevelse. Inte helt förvånade när tiden varit lite för knapp i jakten på en bra kropp. Kunde aldrig riktigt matcha min game plan och fick gå på någon slags känsla men det var en chansning. Vid 18–19 var det definitivt slut på det roliga med magkramp och rökt kropp men eftersom både jag och Jakob Nilsson tyckte det var idé att lotsa vraken i mål så fick det bli så.”

Martin Regborn bytte upp sig från öppen klass, som jag skrev om i helgens höjdare, till huvudklassen på herrsidan i orienteringstävlingen MIK-medeln i Stockholm. Det var hans första riktiga test av foten efter stukningen han råkade ut för under ett landslagsläger i Spanien för två veckor sedan, och trots att han inte tog i för fullt gick han in på nionde plats, 3.13 bakom segrande landslagskollegan Gustav Bergman i ett lika starkt som brett startfält (157 löpare till start i klassen!). ”Inget fokus på resultat utan bara få ett besked om foten kommer funka nästa helg. Positivt fotmässigt i alla fall. Cirka 95 procent av tävlingskapacitet uppskattningsvis, tappade mest tid på flera mindre tekniska misstag eftersom det blev några extra blickar på var jag satte fötterna istället för på kartan”, skriver Regborn i sin öppna träningsdagbok.
Klubbkompisen Viktor Larsson var bara 22 sekunder bakom på tolfte plats.

Helgens höjdare – Startmilen utan Regborn, Vasaloppstvåan i norskt monsterlopp och Anfält tillbaka i Rotterdam

1) Startmilen
Givetvis. Äntligen drar den igång, långloppscupen som i år består av 27 deltävlingar varav 25 individuella. I går kväll bekräftade förhandsfavoriten Martin Regborn, på instagram, farhågorna om att han inte kommer att komma till start i Startmilen, på grund av den stukade fot han ådrog sig under ett landslagsläger i Spanien för två veckor sedan (han är dock anmäld till öppen klass i MIK-medeln, en orienteringstävling i Stockholm, medan förra landslagskollegan Lilian Forsgren, från Hallsberg, värmer upp med Göteborgstävlingen Herkules skogsdåd), och med tanke på de viktiga orienteringstävlingar som väntar för den regerande världscupfyran redan nästa helg (premiär i elitserien med världsrankningsstatus – men som framför allt fungerar som uttagningstävling till världscupen och EM; med sprint på fredag, långdistans på lördag och medeldistans på söndag, nere i ett förhoppningsvis helt snöfritt Skåne). Men det finns, som jag konstaterade redan i går, massor av andra spännande namn att kolla på för dem som gillar långdistanslöpning och har vägarna förbi universitetsområdet. Med Regborn ute ur matchen får Per Sjögren och Josefin Gerdevåg gälla som stora förhandsfavoriter, om det inte dyker in några efteranmälningar.

2) Reistadløpet
Den förvisso blott 50 kilometer långa norska deltävlingen, som var ny i långloppsvärldscupen förra säsongen, är en av de brutalare sett till stigning, framför allt med 450-metersklättringen de sista fyra kilometerna upp till Orta och den följande 300-metersklättringen till Øverlitjønna. Men desto bättre kanske den passar en diagonalåkare som Karlslunds Maria Gräfnings, som gör säsongens tredje inhopp i serien efter att ha slutat tvåa i Fis Worldloppet cup och som ju till skillnad från exempelvis Britta Johansson Norgren inte lär försöka staka sig runt utan gå med fäste (som Justyna Kowalczyk som vann i fjol). Gräfning står sig ju bra i de här sammanhangen, var sjua i Marcialonga och sexa i Birkebeinerrennet senast. Vasaloppstvåan Bob Impola kommer till start precis som vanligt. Han har ju efter djupdykningen i Birken (208:e plats!) värmt upp med seger i Sörbybackens skicross (i fjol sades det i förhandssnacket att det här var en bana som skulle passa Impola bra, men då hindrade sjukdom honom från start).

3) Rotterdam marathon
För exakt två år sedan sprang Erik Anfält Rotterdam marathon på 2.25.53, efter att ha passerat halvmaran på 1.10.20 (en tid han bara gjort i tävlingar i halvmaraton sex gånger), väl under tempot för att slå Lars Hagbergs snart 35 år gamla distriktsrekord på 2.21.46. Men farten mattades alltså andra halvan, och Anfält missade sitt eget personliga rekord med 50 sekunder (2.25.03 från Valencia 2015 gör honom alltjämt till distriktets tredje bästa maratonlöpare genom tiderna). På söndag morgon står han på startlinjen i Rotterdam igen, och frågan är hur hårt han spänner bågen den här gången. Vad klarar den 41-åriga kroppen efter en vinter som inleddes med rehabpass efter rehabpass men som avslutats med allt mer löpning och fart (minns de dubbla genrepen, 1.10.06 på Utrecht halvmaraton för tre veckor sedan och 32.51 på Varvetmilen för två veckor sedan) men ändå en bit från den fart som visades inför maran i Rotterdam för två år sedan (31.39 på Startmilen som då gick veckan före Rotterdam i stället för att krocka). Vi får helt enkelt se en stund efter tolv på söndag. Spännande blir det i varje fall att följa.

Anfälts fina genrep, Hanssons fantastiska andraplats, Garphyttans historiska niondeplats, Vasaloppstvåans skicrosseger i Sörbybacken och allt annat ni kanske missat

Tillbaka efter två veckor semester, alltså, och det går ju inte att i detalj redogöra för allt som hänt när man varit borta (och säkert har jag missat massor, utloggad som jag varit). Men det viktigaste, sport för sport, tänkte jag gå igenom i korthet. Häng på och hojta gärna om det är något viktigt som glömts bort!

Löpning:
** Well, det är ju först nu till helgen som långloppscupen drar igång med Startmilen (återkommer till den, förstås), men redan förra söndagen var det ju millopp i Örebro med Göteborgsvarvets seedningslopp Varvetmilen på Väster, där maratonladdande (Rotterdam marathon på söndag) Erik Anfält sprang hem segern på 32.51 (vilket bådar gott inför Rotterdam). före Simon Karlsson (Ärla) på 33.39 och med Östansjös Jonas Nilsson som näst bäste länslöpare på tredjeplatsen på 35.12, sex sekunder före Örebro AIK:s Andreas Ingberg (ytterligare nio herrlöpare – bland dem Starts David Berg, Karlslunds Jacob Halvarsson och ÖAIK:s Fredrik Härdfeldt och Johan Jongen – fixade tider som räcker för att seeda sig till första startled i Göteborgsvarvet). På damsidan blev Jenny Bursell bästa länsdam på 45.31, vilket gav en sjundeplats totalt, över åtta minuter bakom segrande Karlstadslöparen Sofia Evnert på 37.08 (som tillsammans med tvåan Fanny Lövgren fixade platser i första startled).
** Örebro parkrun har kört två upplagor där Johan Ingjald (som vanligt) och Lotta Persson var snabbast den 24 mars på 18.15 respektive 25.58 och där 13-årige Hugo Örn (i debuten!) och Therese Persson kutade raskast den 31 mars på 19.34 respektive 24.21.

Cykel:
** Emilia Fahlin visade lovande takter efter influensen när hon satt med i huvudklungan in i mål i Dwars door Vlaanderen, genrepet inför Flandern runt förra onsdags, men i själva Flandern runt gick hon sedan i backen och tvingades bryta. Cykeln verkar dock ha tagit mer skada än Fahlin själv, enligt hennes uppdateringar i sociala medier, och hon är redan igång och tränar igen i ett äntligen vårsoligt Spanien.
** Matthias Wengelin och Axel Lindh, som tidigare tävlat för Örebrocyklisterna och Almby och som alltjämt bor i stan, flög ned till Österrike för Kamptal-Klassik-Trophy, en tävling i den inhemska österrikiska mountainbikecupen, för att försöka skaffa sig världsrankningspoäng, men det gick sådär. Lindh blev 23:a och Wengelin 27:a, fem–sex minuter bakom täten. ”Jag var för långsam i början under startloopen och de två första varven (av totalt 5) så jag tappade alldeles för mycket. […] Lyckades inte ta några värdefulla UCI-poäng till rankningen”, skriver Wengelin på sin blogg.

Skidor:
** Olivia Hansson svarade för en riktig bragd när hon tog andraplatsen i 22-milaloppet Nordenskiöldsloppet, världens längsta och kanske tuffaste skidlopp. Karlslundsåkaren var förvisso tre timmar bakom segrande Emilia Lindstedt (ni vet hon som vann Wadköpingsloppet), men disponerade loppet perfekt och plockade placering efter placering efter att ha varit sexa under de första åtta milen och fyra vid vändpunkten efter elva mil. Till slut betalade sig rutinen (Hansson har kört alla upplagor av tävlingen och var fyra både 2016 och 2017) och i mål var Karlslundsåkaren över 53 minuter före trean. Allroundatleten Danny Hallmén, som tänkt sig att staka runt de 22 milen, hade varit sjuk i veckan före tävlingen och tvingades bryta efter tio mil (som han avverkade på 7.04). Bästa länsåkare blev istället Frank Kiereck (tre sekunder före Hansson i mål, som 38:e herråkare). Fredrik Svensson, Strömtorp, blev 58:a och Larz Andersson, Karlslund, 74:a.
** I SM-stafetten svarade Garphyttan, trots Axel Ekströms sjukdom, för en historisk prestation när herrlaget blev nia – föreningens bästa placering i en seniorstafett genom tiderna (minns de historiska framgångarna för juniorlaget för några år sedan, med tre raka SM-guld som första förening). Marcus Lennartsson växlade till brorsan Lucas Lennartsson som 18:e man, Lucas körde upp laget till elfte och Adam Gillman hade femte bästa åktid av alla på sistasträckan (bättre än till exempel Teodor Peterson och Gustav Nordström!) när han tog laget i mål som nia. I sprinten dagen före var tog sig Marcus Lennartsson och Zinkgruvans Markus Johansson till kvartsfinal. Johansson blev sjunde bäste U23-åkare i tävlingen, Lennartsson tionde bästa (totalt var de 19:e och 24:e). I distansloppet över 15 kilometer var Gillman bäste länsåkare med en 25:e-plats (åtta av U23-åkarna) och i den avslutande femmilen var Lucas Lennartsson starkast med en 36:e-plats (Garphyttan var åtta i lagtävlingen). Filip Danielsson? Han åkte på ryggproblem och kom inte till start under SM-veckan.
** I premiärupplagan av Linderännet utklassade Johan Kanto – Lindesbergssonen som ju var målvakt i ÖSK:s juniorlag en gång i tiden, innan han flyttade till Göteborg och sadlade om till längdskidåkning – konkurrenterna och vann miltävlingen på golfbanan med nästan fyra minuters marginal till tvåan Ulf Lekeborn som i sin tur var 1,5 minuter före förre NA-sportmedarbetaren Anders Sjöberg på tredje plats. Ida Danielsson, Filips syster, var snabbaste dam och femma totalt.
** Vasaloppstvåan Bob Impola, Karlslund, tog hem första upplagan av en skicrosstävling (på längdskidor alltså, där man åker både upp och nedför backen) som ingick i säsongsavslutningen i Sörbybacken, närmast före Garphyttans Linus Dudal och Karlslunds Sebastian Torstensson.

Orientering:
** Nej, det mesta är än så länge inställt på grund av snön (till exempel ultradistans-SM i helgen), men i måndags var Martin Regborn (på väg tillbaka efter stukad fotled på landslagsläger, men Startmilen verkar vara i farozonen) och Filip Dahlgren i Södertälje och sprang en öppen klass i Kringelträffen.

Persson vann världsrankningstävling och Gerdevåg tog hem Utrecht maraton

Josefin Gerdevåg vann Utrecht maraton (1.20.12, oklart om det är brutto- eller nettotid och om den kommer korrigeras någon sekund) och Erik Anfält blev trea (på 1.10.05; imponerande att vara mindre än 1,5 sekunder från perset med tanke på förutsättningarna) i kyla och blåst på söndagen. Fredrik Johnsson tvingades dock kasta in handduken efter att ha insjuknat under natten före loppet. Läs mer om det i den här artikeln på na.se.

Delar av Örebro läns orienteringsförbunds elitgrupp har senaste veckan varit på läger i Madrid, och avslutade i helgen med dubbla tävlingar i Rock’n’O trophy. Martin Regborn inledde säsongen med seger i lördagens långdistans (trots ”vidrigt väder med fem centimeter blötsnö i skogen”, ”bitvis vidrig terräng med svårframkomligt grönt elände” och att han inte var ”nöjd alls med det tekniska genomförandet heller”, som han skriver i sin träningsdagbok) som senare under dagen följdes av en andraplats i sprint och på söndagen av en tredjeplats i långdistans (sprinten och medeldistansen hade världsrankningsstatus, alltså nivån direkt under världscupen). Tisarens Lovisa Persson var tvåa i långdistansen, fyra i sprinten och vann sedan på söndagen, med över 4,5 minuter ned till sin klubbkompis och nyblivna A-landslagslöpare Josefin Tjernlund (som vann sprinten efter att ha stått över långdistansen).

Persson hade ju redan säkrat totalsegern i Löpex vinterserie inför dagens final, och faktum är att nästan ingen annan heller kom till start i damklassen i tävlingen i Lindesberg. Milans Therese Korkeakoski löpte ensam och vann, förstås. I herrklassen kom åtminstone tre löpare till start (men inte Daniel Attås som redan säkrat segern), och där vann William Segura.

Emilia Fahlin tvingades ställa in sin medverkan i Trofeo Alfredo Binda på grund av influensa (och Wiggle-High5:s kapten fick nöja sig med en tiondeplats). Och Örebro parkrun i går blev inställt på grund av chockhalkan (jag råkade kolla på gamla resultat när jag skrev om det i går på bloggen, men inlägget är uppdaterat nu).

Snabba Örebrolöpare möter våren (nåja) med halvmara i Utrecht

Erik Anfält (sexa i distriktet genom tiderna på 1.08.49) och Fredrik Johnsson (127:a på 1.16.52) finns med i startlistan till Utrecht science parks halvmaraton, i nederländska Utrecht, på söndag. Säkert finns fler Örebro AIK-löpare med i startlistan (de brukar vara ett gäng när de drar på äventyr), men Erik och Fredrik är de som skrivit mest på instagram inför tävlingen, och någon startlista har jag inte lyckats hitta på tävlingens hemsida. De bokad nog resan dit för att möta våren och få lite behagligare temperatur (och plattare bana) än i Nora marathon, men möts av en prognos för snöfall på lördag och minusgrader hela söndagen …
Anfält har, efter att ha haft en spikrak formkurva från det han började springa allt seriösare vid 30-strecket tävlat rätt furiöst och haft en lika imponerande utvecklingskurva (från 3.04 på Stockholm marathon som 31-åring 2007 till att springa för svenska landslaget i samma tävling 2015 [SM-femma på 2.28.09] och senare samma år göra 2.25.03 i Valencia), slitit med en hel del skadebekymmer de senaste åren. Det har handlat om trilskande baksidor och en ömmande rygg, bland annat. När han varit bra har han fortfarande varit ruggigt bra (seger i Ultravasan 45 i somras), men det har blivit glesare mellan tävlingarna och fler instagrambilder av vattenlöpning och elliptigocykel (läs: rehabträning) de senaste åren. Men följer man honom just på instagram går det inte att undvika att imponeras av hur han ändå lyckas hålla kroppen i trim på den mycket höga nivå han ändå gör, trots att den trilskats senaste tiden. Bara de här bilderna han lägger upp på sin pulsklocka, som när han förra helgen avverkade 44 kilometer i 3.53-tempo på söndagslångpasset eller när han två måndagar i rad klämde av tiokilometerspass under 34, för att däremellan ibland knappt kunna springa alls (men ändå träna rehab med samma frenesi). Det är naturligtvis dedikationen som ger resultat. Återstår att se vad det ger i Utrecht, som bara är ett delmål på vägen mot nästa resan till Nederländerna, för Rotterdam marathon den 8 april. Och känner jag Anfält rätt är också den tävlingen bara ett delmål på väg mot något ännu större. Han fyller 42 två dagar före loppet i Rotterdam och jag vet att han pratat om att testa lite längre distanser (än maraton) i terräng när han känner sig klar, men jag misstänker att han inte slutar satsa förrän han åtminstone persat på maratondistansen en gång till.

En annan tävling som skulle ha löpts på söndag är Måsenstafetten, en traditionsenlig start på orienterarnas stafettsäsong (som kulminerar med Tiomila och Jukola) och dit Tisaren som vanligt hade anmält två herr- och två damlag. Men på onsdagen tvingades tävlingsledningen fatta beslutet att ställa in på grund av rådande snöläget. ”Snödjupet var 5-30 centimeter med en yta av skare som inte riktigt bär”, skriver de på hemsidan, och fortsätter: ”Det innebär, att vi inte kan erbjuda sportsliga tävlingar och att det också är en ökad risk för skador.” Även fredagens och lördagens individuella tävlingar i samma område, Nyköpingsnatten och Nyköpingsorienteringen (dit bland andra Lilian Forsgren var anmäld), är inställd, precis som Tibrotrippeln. Återstår att se om Kolmårdsdubbeln nästa helg går att genomföra. Tur i varje fall att Löpex vinterserie, som har final på söndag, inte är väderkänslig …

Omröstningen igång och Regborn i tidig ledning – ska han ta andra raka Pulsklockan?

Så har omröstningen om NA:s och Löpex Sports pulsklocka 2017 äntligen dragit igång (det är helt och hållet resultatet i omröstningen, som avslutas vid midnatt 31 december/1 januari, som avgör vem som får priset, det är ingen jury inblandad), och inte hann den mer än publiceras på na.se innan den skapade viss debatt kring de nominerade. När jag och Daniel Gustafsson på Löpex Sport tar ut de nominerad (jag är drivande i processen, kan jag avslöja, men Daniel kommer alltid med välbehövlig input!) prioriteras förstås de idrottare som gjort de allra största prestationerna under året, men vi vill även ha en hygglig blandning av kvinnor och män och idrotter, och vi vill gärna få med någon som mer ligger åt det extrema hållet (som Danny Hallmén 2015 eller Johan Röjler/Peter Knoblach 2016). Just det sistnämnda hittade vi tyvärr ingen klockren kandidat som representerade 2017, men i stället hittade vi några givna och några möjliga kandidater. Någonstans kokade det ned till nio namn (de sex nominerade plus Filip Danielsson, Erik Anfält och David Andersson). Eftersom tre skidåkare kändes som en för mycket och Axel Ekströms och Maria Gräfnings meriter var snäppet vassare föll Danielsson bort, Andersson kändes lite för lite lokal i sammanhanget (även om han har exakt samma koppling som Gräfnings och Josefin Tjernlund, att han tävlar för en klubb från länet men inte bor här) och Anfält konkurrerade egentligen bara om en plats som löpare (man vill ju ha med en löpare, även om Danielsson och Andersson har starkare internationella meriter) med Per Sjögren. Valet föll till slut på Sjögren, som trots allt tog två topp tio-placeringar på friidrotts-SM och därtill tog massor av segrar hemma i länet och sprang de snabbaste 5 000 meter någon svensk över 35 år någonsin gjort inomhus (och så slog han ju rekord i Besegrat trappan också), medan Anfält förvisso var femma på maraton-SM och vann Ultravasans 45-kilometersklass. De båda Örebrolöparna möttes bara en enda gång under året, och då vann Sjögren (men det var i Startmilen, och tio kilometer är ju lite mer hans specialitet, det hade varit kul att se dem mötas i Åstadsloppet, men då var ju Sjögren sjuk). Hur som helst står jag helt och fullt för beslutet att Sjögren blev nominerad på Anfälts bekostnad – det var mitt val även om det alltid är tufft att jämföra äpplen och päron.
Förra året inkom det drygt 1 800 röster innan Martin Regborn kunde koras till vinnare på nyårsnatten. Nu på kvällskvisten har det inkommit drygt 200, vilket innebär att ingenting är klart än på långa vägar. Men Regborn har även i år tagit en tidig ledning, och toppar 20 röster före Emilia Fahlin och ytterligare drygt 30 före Sjögren.
Vem tycker du ska vinna? In och rösta!

Ingberg sprang på 2.48 i Valencia – Anfält bröt halvvägs: ”Besviken? Nej faktiskt inte”

Erik Anfält gjorde ett gott försök, men tvingades bryta halvvägs i Valencia marathon på grund av den lättare lårskada han dragits med sedan Kilsbergsleden för två veckor sedan. Örebrolöparen visste redan på förhand att målet han satte upp när han började träna för loppet för en månad sedan – all-in för personligt rekord – var omöjligt på grund av de där problemen, och öppnade därför med 1.14 på första halvmaran att jämföra med 1.10.30 i pers-loppet på samma bana i fjol. Så långt kändes låret ändå under kontroll, skriver han på instagram: ”Så pass att jag nästan börja[de] tro på att ta mig i mål på en skaplig tid utan att för den delen vara ett haltande vrak efter loppet. Men så börja[de] låret dra ihop sig och krampa. Skit också.”
Så Anfält gjorde det enda rätta och klev av. ”Besviken? Nej, faktiskt inte”, skriver han på instagram och fortsätter: ”[Jag] hade redan innan start bestämt mig för att inte göra en idiotsatsning som med stor sannolikhet hade slutat med en ny mycket värre bristning/sträckning än den jag drog på mig för två veckor sedan. Det hade varit en megaflopp.”
I stället ägnade Anfält resten av förmiddagen åt att heja på sina klubbkompisar Martin Ingberg, Fredrik Johnsson och Ludvig Börjesson, som gick i mål på nettotiderna (har inte sett någon lista med bruttotider än) 2.48.19, 2.51.08 respektive 2.58.42. För Ingberg innebar det ett pers med över fem minuter (från Barcelona i mars, och jämfört med förra hösten har han blivit nästan nio minuter snabbare!), och ett rejält kliv mot topp 100-listan över länets snabbaste maratonlöpare genom tiderna (2.47.52 krävs just nu).
Börjesson har gjort 2.41.54 tidigare och sprang första 30 kilometerna i tempo för att 2.37 – men sedan tog det stopp. Tvärstopp. ”Det började dra och spänna i typ varenda muskel redan redan efter 28 kilometer och jag förstod där och då att något inte stod rätt till. Efter kort mental härdsmälta då jag insåg att loppet var kört bestämde jag mig för att jag i alla fall skulle lotsa vraket i mål och från 34 blev det 75/25 gå/spring in till mål”, berättar Börjesson på sitt låsta instagramkonto.
Även Johnsson, som tidigare gjort 2.48.13 på maran, tappade en del sista biten. Han var två minuter före Ingberg vid halvmarapasseringen (1.18.25 på Börjesson, 1.21.32 på Johnsson, 1.23.31 på Ingberg), men fick också bekymmer runt 30 och var inhämtad av klubbkompisen strax före 40 och nästan tre minuter bakom i mål. ”Första krampen vid 32 kilometer, förvånad och överraskad, drog ner pace, hjälpte tyvärr inte mycket. Bestämde mig för att det finns värre saker i livet än att avsluta en mara dåligt, blandad löpning och promenad på slutet, en del high fives med kidsen längs banan”, skriver Johnsson på Instagram.

Trots linnex och kompressionsbrallor ville låret inte riktigt springa en hel mara idag. Besviken? Nej, faktiskt inte. Hade redan innan start bestämt mig för att INTE göra en idiotsatsning som med stor sannolikhet hade slutat med en ny mycket värre bristning/sträckning än den jag drog på mig för två veckor sedan. Det hade varit en mega flopp. Uppvärmningen kändes "ok". Planen när starten gick var att springa och njuta av den fantastiska atmosfären runt detta lopp samt att jag skulle bryta om låret signalerar att det inte vill springa mer. Det kändes överaskande bra i låret första 20 kilometrarna. Så pass att jag nästan börjar tro på att ta mig i mål på en skaplig tid utan att för den delen vara ett haltande vrak efter loppet. MEN så börjar låret dra ihop sig och krampa. Skit också. För att göra den "riktiga" brytningen lite lättare för mig själv stannar jag först till och gör 1:an vid en ganska torr palm 😃. Efter det ser jag ryggen på @freddaeriksson. Jobbar ifatt honom och den klungan han låg i men egentligen mest för att verkligen peppa Freddan som såg riktigt stark och fin ut. Sen klev jag av på riktigt vid ca 25 km. Väldigt nöjd med det beslutet. Hade varit väldigt besviken på mig själv om jag hade fortsatt trots att låret bad om att få stanna. Efter den definitiva brytningen stannar jag till ett tag för att heja på @ludvigborjesson, @mikaelasaga, @runningfrippe @ludvigborjesson som jag visste var bakom mig. De ser riktigt starka ut allihop 💪. Sen går jag någon kilometer genom en park bort mot mål för att kunna se målgången. Stort grattis till kanonlopp av @freddaeriksson, @mikaelasaga och @martingberg!! @ludvigborjesson och @runningfrippe krigar också på bra hela vägen in i mål. Och jag själv är långt ifrån ett bittert vrak. Låret fick bestämma, det kommer nya lopp och Valencia i goda vänners lag är inga fel 😎

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Vi hade i alla fall tur med vädret. Helt enligt gameplan till 30k, vettiga ben och bra flyt. Första krampen vid 32k, förvånad och överraskad, drog ner pace, hjälpte tyvärr inte mycket. Bestämde mig för att det finns värre saker i livet än att avsluta en mara dåligt, blandad löpning och promenad på slutet, en del high fives med kidsen längs banan. Grym publik, fick höra mycket "Vamos Frippe". Kan verkligen rekommendera detta arrangemang! Och tack @julis76 för att du står ut med att jag leker löpare. Och tack @c.christian.mundt för ett riktigt bra träningsupplägg, har varit bra och kul! Nu blir det öl och snus, och glöm inte, maran är alltid maran. #löpning #jagspringer #running #laufen #juoksu #corrida #garmin #newbalance #ullmax #enervit #valenciamarathon #örebroaik #gubbarsomlubbar #race #kramp

A post shared by Fredrik Johnsson (@runningfrippe) on

I den klassiska sprinten som avslutade Gällivarepremiären var Karlslunds Maria Gräfnings enda länsåkaren till start, men å andra sidan gjorde den numera mest långloppssatsande ex-landslagsåkaren en finfin insats när hon tog sig vidare från prologen som 26:a av 68 startande. I kvartsfinalen tog det dock stopp när Gräfnings blev femma (sedermera fyra efter att ryskan Alisa Zhambalova diskats). Det gav en 20:e-plats i sammandraget.

I Vinterspelen, säsongens första tävling i Tybblelundshallen som avgjordes i går, spurtade fjolårets långloppscupsvinnare Jakob Nilsson ned 18 år yngre Wilhelm Bergentz med sju tiondelars marginal över 3 000 meter, 9.28,13 mot 9.28,80 (Malungs Håkan Eriksson, som tog tredjeplatsen elva hundradelar bakom Bergentz, slog faktiskt svenskt M55-rekord med ett par sekunders marginal). Maria Eriksson sprang på 11.39,54 och tog en tredjeplats i damklassen.

Anfälts kamp mot klockan – kämpar mot skada dagarna före Valencia marathon: ”Låret inte löpbart”

Det var i Valencia marathon, för två år sedan, som Erik Anfält satte sitt personliga maratonrekord, 2.25.03 – den bästa tiden en löpare från länet sprungit 42 195 meter på de senaste 30 åren, och bara 3.17 från distriktsrekordet som han nästan, nästan var i from att hota då (han kände själv att han inte fick på den perfekta träffen just den dagen, att det kunde gått ännu lite fortare med tanke på formen i övrigt). På söndag är tanken att Örebrolöparen ska stå på startlinjen i Valencia igen, och målet när han annonserade starten den 22 oktober var att slå det två år gamla perset. Men en lättare sträckning i baksidan av högerlåret, som Anfält ådrog sig när han blev tvåa i terrängloppet Kilsbergsleden förr lördagen sedan, hotar nu hans start i Spanien.
På instagram berättar Anfält att han inte kunnat springa sedan loppet utan varit hänvisad till träningscykel och crosstrainer, och att det fortfarande är mycket osäkert om han hinner tillbaka i tid.
”Skadan i sig (troligtvis en lättare sträckning) är nog inte särskilt allvarlig men tiden till Valentia marathon börjar bli ganska knapp. Handduken har jag dock inte kastat in än. Har lagt upp en plan för närmaste veckan tillsammans med Johnny (Sellvén) på Naprapat Nollnitton. Han har hjälpt mig förr”, skrev Anfält på instragram i onsdags, och  i lördags fyllde han på med ännu en uppdatering: ”Att ge upp är bland det tråkigaste jag vet. Låret är inte löpbart än men det känns bättre och bättre för varje dag som går. Åtta dagar kvar. Hoppet lever.”
Det är alltså bara att hålla tummarna.
Anfält är inte enda örebroaren som är anmäld till Valencia marathon. Jag har inte lyckats hitta någon startlista, men i sociala medier har i varje fall Ludvig Börjesson och Fredrik Johnsson bekräftat att de ska ned och springa fort.