SM-silver till Jonatan Gustafsson, van Sitteren distriktsmästare för åttonde gången i rad (och Sundström för tredje gången i karriären) – och så gick det i första Porla Brunnsloppet

I vintras tog Jonatan Gustafsson SM-brons inomhus i herrjuniorernas 22-årsklass. I dag toppade han det, med SM-silver i Linköping. Loppet var taktiskt, och för Gustafssons del säsongens allra långsammaste, men när det blev dags att spurta var det bara Oliver Löfqvist, Spårvägen, som var vassare än KFUM Örebro-löparen. 4.02,43 på honom, 4.03,12 på Gustafsson och 4.03,67 på trean, hemmalöparen Abdul Majiid Musse. Han var i sin tur bara 1,7 sekunder före Stocksäters Michael Welday (som tillhör samma träningsgrupp under Mikael Kroon som Gustafsson), som tog en finfin fjärdeplats på säsongsbästat 4.05,37.
I F19-klassen blev Klara Frih femma på samma distans. De fyra löparna i täten var samlade inom 85 hundradelar, medan Frih hamnade i ett ingenmansland, nio sekunder bakom, på nya årsbästat 4.39,81.
Noha Olsson hade otur och blev seedad i B-heatet på P19-killarnas 1 500-meterslopp, blev tvåa där på 4.13,73 men fick nöja sig med tiondeplatsen i sammandraget.

På hemmaplan avgjordes ju i dag årets andra distriktsmästerskap i löpning, tillika årets andra deltävling i långloppscupen (den första efter att coronan slog till på allvar och 50-gränsen infördes) – DM på 10 000 meter på Transtensvallen i Hallsberg.
För damklassen gjorde coronan varken till eller från – Liduina van Sitteren är alldeles oavsett länets vassaste löpare för tillfället och tog hem sitt åttonde raka distriktsmästerskap (hon har vunnit samtliga som avgjorts 2019 och 2020). Lägger man till 2018 har hon tio guld och tre silver på de 13 senaste distriktsmästerskapen. Den här dagen var hon ensam dam i A-heatet och visste från start att hon ”bara” behövde understiga Petra Hanaeus 41.24,73, och det är ju faktiskt ”bara” med tanke på att van Sitteren gjort 35.05, 35.15 och 35.55 (mer taktiskt lopp på SM förra helgen, där hon blev tolva) i sina tre tidigare 10 000-meterslopp den här säsongen. Med tanke på att det inte behövde gå fortare, och att van Sitteren förra helgen sprang både 5 000 och 10 000 på SM var det inte konstigt att hon kostade på sig ett något mer sparsamt tempo den här förmiddagen: 36.55,63 och DM-guld med nästan 4,5 minuter, alltså. Siri Englund kom inte till start, så Therese Persson tog DM-bronset på 46.54,31.
På herrsidan sprang Tim Sundström sitt första 10 000-meterslopp (i varje fall sedan han återvände till KFUM Örebro från IFK Lidingö, men jag hittar inga noteringar någonstans om att han provat distansen tidigare), och tog hem DM-guldet med drygt 37 sekunders marginal till klubbkompisen Markus Bohman som i sin tur hade knappt sex sekunder till godo på Erik Anfält: 32.19,16, 32.56,34 respektive 33.02,04. Sundström sprang exakt en minut snabbare på landsvägsmilen på Mikael Kroons testlopp på Väster tidigare i somras, och har gjort fyra sekunder snabbare i officiella sammanhang (32.15 i fjol). I DM-sammanhang var Sundströms guld hans tredje (i det här distriktet, i varje fall) efter dubbla på korta terräng-DM, först 2014 och sedan 2015.
Även Per Arvidsson (33.32,14) gick under 34 minuter, Mattias Nätterlund bröt.
Anfälts tid gav honom DM-guld i M40-klassen, övriga veteranmästare: Sandra Almer Carlsson (K35, 48.15,23), Mathias Viktorsson (M35, 36.40,86), Hanna Fridhamre (K40, 52.50,34), Petra Hanaeus (K45, 41.24,73), Mats Johansson (M45, 39.17,01), Annica Sjölund (K50, 54.35,01), Peter Törnqvist (M50, 41.04,59), Mikael Hansson (M55, 47.39,30), Alf Ekblad (M60, 48.46,00), Susanne Malmqvist (K65, 50.53,06), Per Börjesson (M65, 54.01,30). Ingen ställde upp i K55- och K60-klasserna, och 70-plussarna har ju inte tillåtelse att tävla för tillfället.
van Sitteren står i och med nya segern på maxpoängen 16 efter två deltävlingar i långloppscupen, Therese Persson är tvåa på 13 och Hanaeus trea på sju. Arvidsson går om Gustaf Leonardsson (sjua i dag) i herrcupen, och toppar nu på elva poäng före Leonardsson på tio och Sundström på åtta. Återstår att se om det blir en fullständig cup i år, men Östansjöloppet ser i varje fall ut att bli av på lördag.

Hemma i Porla avgjordes i dag den första upplagan av Porla Brunnsloppet, där Erik Höglund (som ser stark ut, minns att han var trea i sammandraget i Rusakulan vertikal tour i fjol) dominerade. Han vann såväl prologen, alla omgångarna i knockoutsprinten i mossen (trots fall i finalen!), keirinloppet och finalen. Janne Werner tog andraplatsen medan Tomas Galmén tog hand om tredjeplatsen. Anna Karlsson (hon som hade en egen backyard i Vretstorp i våras) blev bästa dam på tredjeplatsen.

Axel Ekström kom hem till Klockhammar som vinnare – men Nätterlund och van Sitteren vann cupen (plus nya besked inom cyklingen och trailtävlingar och orientering i helgen)

Känslan att man valde fel kväll att åka till Klockhammar – onsdag i stället för fredag – blev tydlig redan på förmiddagen i dag när Axel Ekström (landslagsskidåkaren med 25 världscuptävlingar under bältet som kommer just från Klockhammar) plötsligt dök upp i startlistan till finaltävlingen i Rusakulan vertikal tour. Och inte blev den mindre av när han drämde till med alla tiders snabbaste tid uppför backen och vann tävlingen med 23,8 sekunders marginal trots att även tvåan Mattias Nätterlund, som i och med andraplatsen säkrade totalsegern i touren, också gick en bra bit under de tidigare banrekordet.
Dagens bankonfiguration var återigen ny – precis som i onsdags – och därmed har fyra olika tävlingsbanor använts upp till toppen. Men hur som helst var den knappast snabbare än den ”vanliga” banan som använts vid sju tillfällen de tre senaste åren, och ändå var Ekström 35 sekunder under det banrekordet.
Snabbaste tiden upp på toppen över huvud taget har fortfarande Nätterlund från i måndags, men då körde man den snabbare, raka bansträckning med obanad avslutning rätt upp till toppen. Den är uppskattningsvis 200–300 meter kortare, det ska bli intressant att titta på Strava i morgon och jämföra.
Jimmy Axelsson blev trea. Tiderna 13.35, 13.58 respektive 14.10.
Liduina van Sitteren tog tredje raka segern och Frid Nilsson tredje raka andraplatsen, och slutade därmed etta och tvåa i touren, medan tolvåriga Ebba Fryxell för andra tävlingen i rad blev trea. De tre nådde toppen i mörkret på 16.06, 16.56 respektive 20.06. Lisa Lindskog, som varit fyra bakom Fryxell de två senaste tävlingarna, tog dock tredjeplatsen i sammandraget eftersom Fryxell inte kom till start i första tävlingen. Erik Höglund tog tredjeplatsen på herrsidan.

Redan i morgon är det dags för en ny trailtävling i länet – Lanna öppen trail, tävlingen som ersatte coronainställda Lanna night trial. Fem kilometer bitvis teknisk trail med start och mål vid Lanna badgruva och fri starttid mellan 10.00 och 15.30.

Den pågående virtuella etappen av Kilsbergen trailtour har också lockat några nya startande de senaste två dygnen (bland annat undertecknad), så ställningen efter tre av fem dygns tävlande är följande, damer:
1) Kajsa Rosdal, 44.51.
2) Linda Meijer, 46.24.
3) Mia Nilsson, 47.41.
Herrar:
1) Andreas Wahlstedt, 35.28.
2) Jonas Brännmyr, 39.17.
3) Ola Hellström, 39.48.
4) Claes Adolfsson, 39.59.
5) Andreas Pantzar, 40.17 (Strava hittar inte segmentet i hans löpning, men tävlingsledningen har granskat GPS-spåret och godkänt tiden).
6) Erik Nilsson, 40.24.
7) Rihads Darzins, 41.00.
8) Erik Malm, 42.51.
9) Daniel Tholin, 47.41.
10) Victor Barinas, 48.41.

Det har också kommit ett gäng nya besked i cyklingen. Nederländske cykelreportern Peter van der Veen, som driver ett faktaspäckat Twitterkonto, rapporterar om en lång rad tävlingar som Emilia Fahlin var aktuell för men som inte alls kommer bli av 2020. En majoritet av allt som ställts in verkar vara just inställt och inte uppskjutet, till skillnad från herrsidan.Vi snackar tävlingar som Ronde van Drenthe, Trofeo Alfredo Binda, Women’s tour, Thüringen runt och Tour of Uppsala som definitivt inte kommer bli av i år.
På uppsidan finns att Uppsala tagit över linjelopps-SM från Lindvallen (det blev ju inställt när juni rök ur kalendern), och nu planeras för SM och Skandisloppet 22–23 augusti. Damerna (Emilia Fahlin) och herrjuniorerna (Jonathan Ahlsson) kör på lördagen, herrseniorerna (Jacob Ahlsson) på söndagen.
Om det skulle råda fortsatt tävlingsförbud i augusti kommer SM i stället att avgöras 3–4 oktober. Det är även reservdatum för SM i tempolopp, som tills vidare ligger kvar helgen 25–26 juli i Lekeryd. Däremot är kortbane-SM, tillsammans med hela SM-veckan i Halmstad, inställd.
I vevan då SM-veckan ställdes in fick orienteringen också börja leta efter nytt datum för första upplagan av knockoutsprint-SM (som verkar bli kvar i Halmstad), och friidrotten jobbar på att hitta nya datum för lag-SM och 100-kilometers-SM. Det är oklart vad som händer med rullskid-SM.

I morgon är det för övrigt dags för vårens förmodligen största orienteringstävling i distriktet. Tisaren har nämligen löst max-50-personer-biffen genom att dela upp sitt arrangemang på den nyuppdaterade kartan vid Kvarntorpshögen på fyra olika småtävlingar: Länets elitorienterare och orienteringsgymnasieelever springer vid 9.15–9.45 (där finns namn som Josefin Tjernlund och Love Sintring med). Tisarens egna löpare springer sedan ett medeldistans-KM 10.30–11.30 (utan Tjernlund, då, men med Rebecka Nylin, Lovisa Persson, Filip Jacobsson, Erik Fernlund och Valter Pettersson, bland andra). KFUM Örebro följer därefter med 32 startande 13.30–13.30 (bland dem Jonatan Gustafsson och Lovisa Gustafsson). Och 14.30–15.00 hälsas alla andra välkomna. Alltihop på samma fyra banor.

Sveriges extremaste klassiker tänker om (kanske): ”Gör om och gör rätt”

Kommer ni ihåg planerna på Big 5 challenge? En samling mer eller mindre tuffa tävlingar i Örebro med omnejd som skulle bli Sveriges mest extrema ”klassiker” (som den här typen av löst sammanknutna tävlingar numera kallas i analogi med ”En svensk klassiker”). Men av premiärupplagan bidde det bara en tummetott, så att säga. Det började med att STH skicross blev inställt, och sedan verkar luften ha gått ur lite ur marknadsföringsapparten. Hur som helst genomfördes ju de övriga sex deltävlingarna (och för att klara Big 5 challenge behövde man, som namnet antyder, klara fem inom samma kalenderår). Eftersom få konditionsidrottare kör extremenduro (Morgan Rosell undantagen) och få enduroförare ställer upp i konditionstävlingar (Oliver Nelson och Joakim Ljunggren undantagna) så var det därmed (när vi alltså räknat bort Battle of vikings) Örebrot triathlon, Örebroloppet (multisport), Örebro actionrun, Bergslagsleden ultra/Kilsergen trailrun och Bergslagsloppet (mountainbike) som skulle klaras av.
Efter att Bergslagsloppet avgjordes förra söndagen drog jag iväg ett mail till Örebro X Challenge, som marknadsför de här tävlingarna och låg bakom konceptet Big 5 challenge, för att kolla om någon klarat biffen, men det visade sig att själva ”klassikern” ställts in. ”Det blev inte vad vi tänkt oss då [idén] visade sig ha svaga sidor vid inställda tävlingar. […] Det som hände, och som du skrev om i din blogg, var nog att vi var för optimistiska. Ska vi anta en utmaning att skapa en extrem utmaning i och röt Örebro så behöver vi göra om och göra rätt, både med tanke på marknadsföring av konceptet, våra samarbetspartners och arrangörerna”, skriver Gunn-Viol Kattilakoski.
Göra om eller lägga ned är alltså alternativet inför nästa år. Men det var faktiskt några som tog tjuren vid hornen och tog sig igenom de fem tävlingarna redan i år (även om de, som jag förstår det, inte får något för insatsen. ”3-5 har knäckt utmaningen i år”, skriver Kattilakoski, men namnger vara Erik Höglund.
Och tja, jag vet ju att Höglund tog sig igenom Örebro triathlon på 4.49.22, vann Örebroloppets herrklass i par med Hjalmar Hurtig, blev tia i Örebro actionrun och fullföljde Bergslagsloppets 65 kilometer på 3.11.53, men jag hittar honom inte i resultatlistan i Battle of vikings och på Bergslagsleden ultra/Kilsbergen trailrun var han arrangör och skötte alltifrån informationen före starten till medaljutdelningen, så … Kanske betyder det att ingen klarade fem grenar, men tre-fem klarade fyra? Hur som helst får vi se vad som händer nästa år. Väl marknadsfört är det naturligtvis en pangidé att satsa på Sveriges tuffaste klassiker.

Webb-tv: Här springer de in som segrare i Örebroloppet

Missade, oförklarligt nog, Örebroloppet när jag satte ihop helgens höjdare i går. Multisportloppet som ingår i Örebro xchallenge och som precis som vanligt avgjordes med löpning/mountainbike/kanot/lättare orientering i områdena runt Karlslund och Hästhagen på lördagen. För att väga upp för mitt misstag tog jag en sväng förbi före jobbet, och fick se en rafflande upplösning i herrklassen där Erik Höglund och Hjalmar Hurtig hade tagit en tidig ledning men jagades ned av Mats Carlberg (mr Moto Eagle Tour) och Pär Wedin under inledningen av den avslutande orienteringen.
Carlberg och Wedin gick ifrån i en 30-sekundersledning med bara kilometer kvar, men läste sedan fel på kartan, missade en bro, och brände 56 sekunder gentemot Höglund och Hurtig, vilket blev helt avgörande. När de väl hade tagit tillbaka ledningen utökade Höglund/Hurtig den till över två minuter, och efteråt satt Carlberg i gräset och svor långa ramsor.
– Det känns sjukt bra, sa Höglund i segerintervjun.
– Erik öppnade hårt, och sedan hängde jag på. Men löpningen kändes bra, och cyklingen kändes också bra. Där bytte vi, där var jag lite starkare, så då körde vi stenhårt. De (Carlberg/Wedin) låg och drog en lång bit och vi försökte bita i, men sedan var vi starka på slutet. En bra grej var att vi aldrig bytte skor, vi körde samma utrustning hela vägen och fick därför ett försprång på 20–30 sekunder ut på kanoten, berättade Hurtig.
– På avslutande orienteringen tog vi första kontrollen först, men de kom ikapp oss när vi bommade vägen dit, och så låg de 20–100 meter före oss hela vägen tills det var två–tre kontroller kvar då de gick fel och vi kunde gå om. Och då såg vi dem inte mer, sa Höglund.
Lisa Hällsten och Åsa Tobiasson var snabbaste damlag, Xara Sand och Marcus Jonsson vann mixedklassen. Bbild på herrsegrarna nedan (och en liten filmsnutt från målgången här).

Emilia Fahlin gjorde en urstark klungspurt och blev fyra i första etappen av Auensteiner Radsportage i stenhårt motstånd (precis som i Tour of Norway i fjol spurtade hon ned bland andra silver-Emma Johansson). Det har jag skrivit lite mer om här.

Och från gårdagens VM-tester i orientering kan man konstatera att Lilian Forsgrens sjätteplats var det stora glädjeämnet (men en sjätteplats ger ju knappast en VM-plats eftersom Sverige bara har tre platser dit). Martin Regborn missade en kontroll för andra tävlingen i rad (och sjätte gången på 15 år, enligt hans twitter, där han kallar det ”dålig ny ovana” men skriver att han hade ”bra känsla så länge det varade”). Regborn låg på 13:e plats efter 14 av 18 kontroller, men sprang förbi den 15:e. Filip Dahlgren kom inte till start.

Hjalmar Hurtig och Erik Höglund (med dottern Freja i famnen) vann Örebroloppet. Mobilfoto: Jonas Brännmyr
Hjalmar Hurtig och Erik Höglund (med dottern Freja i famnen) vann Örebroloppet. Mobilfoto: Jonas Brännmyr