Klubbyten (nästan alla lämnar Thoren) och uppskjutet skridskolopp: ”Skulle troligen slutat med simtävling istället”

38 aktiva över 13 år (det är de som bokförs på Svenska friidrottsförbundets hemsida, eftersom det är de som måste överföra sin tävlingslicens under mer kontrollerade former) lämnade KFUM Örebro för då nybildade utbrytarklubben Thoren Track and field under 2016. Nu visar det sig att nästan alla gått tillbaka. Ja, de mest namnkunniga kastarna har förvisso lämnat för Eskilstuna och VM-sprintern Odain Rose har gått till Spårvägen, men av övriga kommer nästan alla att återvända till KFUM. Däribland flera namn som är välbekanta för de inbitna bloggläsarna: Wilhelm Bergentz, Noha Olsson och Henrik Franzén. Medeldistanstrion är klar för sin nya klubb den 23 december, skriver KFUM på sin hemsida. Jag har gjort en större text om detta som går ut på na.se under förmiddagen (håll utkik!), och när jag pratade med Erika Bergentz, som är citerad där, passade jag förstås på att fråga om de tre talangfulla grabbarna och de andra knappt tiotalet medeldistanslöparna som funnits i samma träningsgrupp i Thoren kommer att uppgå i Mikael Kroons framgångsrika gäng i KFUM, men så blir inte fallet, i varje fall inte initialt.
– Det blir två olika grupper. KFUM har döpt oss till ”yngre medeldistans”. Det är ett litet hopp, åldersmässigt. Den yngsta killen i Kroons grupp är 01:a, och det är bara en kille, de andra är lite äldre. Medan ”Wille” och Noha, som är yngst i vår grupp, är 02:or. Så vi kommer fortsätta att vara två grupper, och Bo-Gunnar Bogges kommer att fortsätta vara huvudtränare för de här grabbarna medan jag sköter mycket av det praktiska, administrativa och håller i en träning i veckan, berättade Erika (som själv håller på att rehaba sin fot efter operation).
Olsson lär representera Thoren för allra sista gången i Inneseriens premiär på tisdag, eftersom övergången till KFUM inte kommer vara klar då. Wilhelm, som också tävlar i skidor för Garphyttans IF, kommer inte att springa då.

Det var ju förresten snack om att det möjligen skulle gå att arrangera 20-milaskridskotävlingen Ice race vintage på Hjälmarens is redan på lördag, men förra veckans drömförutsättningar har regnat bort, och nu ser det ju dessutom ut att bli plusgrader i helgen igen. ”[Skulle vi köra på lördag] skulle det troligen sluta med att det blev en simtävling istället”, skriver arrangörerna på facebook. Tävlingen arrangeras ju den första lördagen under säsongen då det finns förutsättningar, så det är bara att fortsätta vänta.

Gräfnings tvåa i American Birkebeiner – bara tio poäng från totalledning i cupen: ”Oj, vilket race!”

Karlslundsåkaren Maria Gräfnings visade att segern i Tartu maraton förra helgen inte var någon slump (tja, det var det väl ingen som trodde, hon har ju varit superkonsekvent på hög nivå i långloppsvärldscupen Fis Worldloppet cup i vinter) när hon flög över till USA och tog en andraplats i American Birkebeiner på lördagen (spurtslagen av hemmaåkaren Caitlin Gregg, ni vet amerikanskan som, mycket tack vare snöfallet som drabbade de seedade åkarna, tog ett skrällbrons i Falun-VM 2015). Men viktigare än placeringen i det 50 kilometer långa fristilsloppet var hur Gräfnings placerade sig relativt Aurelie Dabudyk, hennes enda utmanare om totalsegern i cupen. Och för andra helgen i rad knäckte Gräfnings franskan före spurten, och nu klämde sig dessutom hemmaåkaren Chelsea Holmes in emellan och stal värdefulla poäng. Därmed har Dabudyks försprång på två helger krympt från 80 till ynka tio poäng, och nu har Gräfnings allt i egna händer (är hon före Dabudyk i de två lopp som återstår så tar hon titeln efter att ha varit två bakom franskan i fjol). Dabudyk har placeringsraden 1-1-1-3-4 i årets lopp, Gräfnings 3-2-2-1-2. Cupen avslutas med Demino Skimarathon i Ryssland den 3 mars och Engadin Skimarathon i Schweiz den 11 mars, två fristilslopp över 50 respektive 42 kilometer.
”Oj, vilket race, superhärliga spår och ett konkurrenskraftigt fält. Och väldigt känslosamt för mig att vara tillbaka i USA och träffa en massa vänner jag inte sett på väldigt länge. Jag är väldigt nöjd med min andraplats före starka Chelsea Holmes och Aurelie Dabudyk”, skriver Gräfnings på instagram.

Hemma i Vasaloppsspåren fixade, som jag skrev om i fredags, Erika Bergentz en startplats till Tjejvasan sent, och hon blev med över fem minuters marginal bästa länsåkare (Gräfnings, Olivia Hansson och Kristina Roberto, som är de som hade kunnat utmana, fanns inte med). Bergentz blev 46:a totalt (trots att hon inte fick stå i elitledet, vilket betydde att hon fick göra många omkörningar, men redan nu har hon kvalat in dit till nästa år) och var trea i D45-klassen. Den förra veteran-EM-silvermedalisten i medeldistanslöpning var mindre än tolv minuter bakom segrande tjeckiskan Katerina Smutna (och mindre än åtta bakom sjuan Julia Jansson, Sollefteå, som var bäst av dem som inte orkade gå med i utbrytningen). Det här var Bergentz första start i Tjejvasan sedan 2001 då hon var 61:a på 2.09.45 (sedan dess har hon bara gjort en individuell skidtävling, Wadköpingsloppet för tre veckor sedan).
”Supernöjd men det hade gärna fått vara några fler backar”, skriver Bergentz på sitt (låsta) instagramkonto.
Bakom henne var 28 år yngre klubbkompisen (i Garphyttans IF) Ronja Andersdotter nästa bästa länsåkare på 81:a plats (1.52.23) medan mamma Åsa Fjellström var 1,5 minuter före dottern Elin Fjellström, 83:a och 93:a (1.52.35 respektive 1.54.00) och Josefine Wallenhammer också tog en topp 100-placering (95:a på 1.54.30). Bästa åkare med länsförfltuet var dock Susanne Hedlund, exil-karlskogingen som tävlar för Bjursås IK, som blev 31:a.
Redan i fredags tog Lucas Lennartsson, Garphyttan, en femteplats i Kortvasan, bakom meriterade åkare som Anton Karlsson och Rikard Tynell.
Ludvig Berg, Granbergsdal, följde upp sitt silver i sprint i junior-SM med en åttondeplats i ungdomsvasans 19 kilometer långa H16-klassen (han var tvåa i H14-klassen i fjol, men mötte nu ett år äldre åkare). Hans lillasyster Ellen Berg blev dessutom sexa i D12-klassen.
Under första dagen av öppet spår på söndagen noterade Kopparbergs Johan Eriksson, som är en av länets bästa ultralöpare genom tiderna, den klart bästa tiden med 5.52.15. Det var Erikssons debut i Vasaloppssammanhang vintertid, men han har avverkat Ultravasan tre gånger och som bäst varit så bra som 14:e (2016) och två gånger varit tvåa i sin åldersklass (M45, 2015 och 2016, men i år har han gått upp i H50).

I skidorienterings-SM tog Elin Schagerström ett väntat guld i den yngre juniorklassen i lördagens sprint (och det gjorde även lillasyster Signe Schagerström, i ungdoms-SM:s 14-årsklass; Ösets Filip Jacobsson blev åtta i herrarnas elitklass, bara 1,5 minuter bakom segrande Andreas Holmberg). Men i söndagens långdistans stämplade Schagerström fel i ledning med tio minuter två kontroller (av 23) före mål. Därmed byttes ett säkert guld mot en diskning (och Jacobsson bröt).

I finalen av skandinaviska cupen, i Trondheim, blev Filip Danielssons och Axel Ekströms resultatrader över sprintkval (fristil), distanslopp (tio kilometer klassisk stil) och jaktstart (15 kilometer fristil) 44–60–36 respektive 101–44–30. Ekström körde därmed upp sig 46:e till 35:e plats i jaktstarten, medan Danielsson jagade upp sig från 58:e till 40:e plats i minitourens slutställning.
”Rätt tung helg i Trondheim för min del! Nu blir de hem och leta efter formen inför kommande tävlingar”, skriver Danielsson på instagram.

I ungdoms- och junior-SM i friidrott tog Melker Forsberg bästa placeringen på medeldistans även om han inte lyckades motsvara sin fjärdeplats på Sverigelistan över 1 500 meter i P17-klassen när han gick i mål på 4.27,54 (han har sprungit nästan 14 sekunder snabbare i vinter), som nia i finalen. Jack Karlsson var 3,5 sekunder fån att ta sig till final i P19-klassen på samma distans och slutade på elfte plats med 4.13,50 (Axel Sandberg och Hamid Ali sprang på 4.37,52 respektive 4.55,16).

I den 43:e upplagan av Örebro parkrun tog både Johan Ingjald och Bella Lagrange sina nionde segrar i lopet, på 18.50 (enda under 21) respektive 23.29. För Lagrange var det avslutningen på en vecka som också innehållit 200-kilometersloppet (i skridsko, alltså) på sjön Runn i tisdags och som skulle ha innehållit även 53 kilometer maraton-SM i skridsko, men det ställdes in med kort varsel på grund av för få anmälda (Lagrange och sex till).

Hansson tvåa i Wadköpingsloppet, Gräfnings tvåa i König Ludwig lauf – och därför blir Regborns inomhussäsong bara sex dagar lång

En stor del av helgens kraft och energi gick åt till förmiddagens direktsändning av Wadköpingsloppet, därför blev det inget blogginlägg i går (jag satt istället och läste på om alla toppåkare inför dagen). Nåväl, jag hoppas att ni tog del av sändningen som var den första stora direktsändningen någonsin av NA från en skidtävling (räknar vi in hela koncernen så drog vi ju igång vårt Vägen till Vasaloppet med Harsa ski marathon förra helgen, och ytterligare tre tävlingar kommer att sändas de två kommande helgerna). Missade ni något finns höjdpunkter här, en text om damklassen här och en text om herrklassen här.
Ur en lokal synvinkel, då? Jo, Olivia Hansson infriade förväntningarna och tog andraplatsen bakom urstarka Emilia Lindstedt, och där bakom la örebroaren Erika Bergentz, mer känd som medeldistanslöpare, beslag på tredjeplatsen i sin första individuella skidtävling sedan hon körde in som 62:a i Tjejvasan 2001 (första skidtävlingen över huvud taget sedan dess var ju när hon vann stafett-DM för några veckor sedan). Den viktiga syskonduellen mellan Josefine och Amélie Wallenhammar tog lillasyster Josefine hem med fem sekunders marginal. Det räckte till en femteplats.
I herrklassen var ju Karlslunds Bob Impola förhandsfavorit, men magsjukan han drabbades av efter Marcialonga gjorde att ha inte kunde göra sig själv riktigt rättvisa, och att han tappade Pontus Nordström och Ludwig Tärning strax innan åkarna kom tillbaka till Ånnaboda för de avslutande 1,5 varven på konstsnöspåret, och att han på själva konstsnön också blev ikappkörd och nedspurtad av 50-åriga superveteranen Peo Svahn, som tog sin nionde topp tre-placering i Wadköpingsloppet (men han saknar seger), vilket förpassade Impola till fjärdeplatsen. Karlslunds Linus Larsson blev tia och Granbergsdals Magnus Hedlund 13:e.

Karlslunds Maria Gräfnings hoppade ju över hemmatävlingen och körde istället andra deltävlingen i långloppsvärldscupen Fis Worldloppet cup, där hon tog en andraplats i tyska 50-kilometersloppet König Ludwig lauf, 13 sekunder bakom Aurelie Dabudyk, som vann cupen i fjol och nu tagit hem de två första deltävlingarna.
”Det var mycket tuffare i dag (än förra året). Maria och jag jobbade tillsammans nästan hela loppet, och först på sista kilometer lyckades jag bryta mig loss från henne”, berättar Dabudyk på Worldloppets hemsida.
Precis som det slutade förra året leder nu Dabudyk sammandraget före Gräfnings. Nästa söndag avgörs nästa deltävling, det 68 kilometer långa fristilsloppet La Transjurassienne i Frankrike och Schweiz.

Sveriges bästa distansåkare, just bakom de som flugit till Sydkorea för OS, körde istället tredje deltävlingen i Sverigecupen, i Ulricehamn, i helgen, och där Axel Ekström en fjärdeplats, bara tre sekunder från pallen (26 från segern) i söndagens 15-kilometerslopp i fristil. Adam Gillman var näst bästa länsåkare med en 27:e-plats där. I lördagens sprint var Ekström 18:e i prologen (Gillman 24:a, Marcus Lennartsson 29:a), men alla tre åkte ut i kvartsfinal (Ekström var trea i sin och placerades in på 15:e plats i resultatlistan, Lennartsson 16:e, Gillman 19:e).

Raka Spåret, löptävlingen som avgjordes i Sätra i går, skrev jag en del om i en öppen artikel på na.se som ni kan läsa här. Orientearen Martin Regborn gjorde sin första start under en inomhussäsongen som blir exakt sex dagar lång, meddelar han på twitter. Han sprang 3 000 meter och blev femma på 8.20,96 drygt fem sekunder över sitt eget distriktsrekord. Ett läger med orienteringslandslaget i Spanien gör att han missar inomhus-SM i år, men han hinner ändå med Hammarbyspelen på fredag då det återigen vankas ett 3 000-meterslopp och då är även klubbkompisarna Jack Karlsson (som i helgen gjorde den galna dubbeln att springa Raka Spåret på lördagen och åka Wadköpingsloppet på söndagen), Jonatan Gustafsson, Melker Forsberg, William Wickholm och Thomas Chaillou (som vann i B-heatet i Raka Spåret på 8.45.55) anmälda på den distansen. I Raka spåret valde de yngre klubbkompisarna istället att springa 1 500 meter, och där var Gustafsson snabbast med 4.02,69, vilket gav en tredjeplats i B-heatet och en elfteplats totalt (men han var snabbast av alla födda 1999 eller senare). Även Josefin Gerdevåg sprang 1 500 meter, och vann B-heatet på 4.44,37 (en tid som hade räckt till nionde plats i A-heatet, där hon hade kunnat få mer draghjälp …).

Garphyttans Elin Schagerström inledde sitt första junior-VM (hon kan ju få göra tre, eftersom hon debuterar så ung) i skidorientering med en 23:e-plats i sprinten, fem minuter bakom segrande finskan Liisa Nenonen, och drygt 1,5 minuter från en topp tio-placering. Med det var hon trea av de sex svenskarna som var till start, vilket förstås är viktigt inför stafettuttagningen senare i veckan. Dessförinnan väntar medeldistans på måndag och långdistans på onsdag. Alltihop avgörs i Bulgarien.

Bergentz vann DM i fel sport, Attås slog Dahlgren och uppskjuten monstertävling

Veteran-EM-silvermedaljören och veteran-SM-segraren Erika Bergentz drogs ju med skador under större delen av löparsäsongen, även om hon ju blev trea i D40-klassen i Göteborgsvarvet och vann Vasakvartetten. Men inget ont som inte har något gott med sig – kan man inte springa får man alternativträna, och Bergentz visade att hon skött rehaben perfekt när hon på onsdagen tog DM-guld i längdskidåkning. Visst, det var en stafett, men faktum är att Bergentz hade bästa åktid på båda sina sträckor (och de enda som noterade bättre åktider var Bergentz lagkompis Tina Åkesson och Karlslunds långloppspecialist Olivia Hansson).
Tävlingen kördes på konstsnöspåret i Ånnaboda, som nu är cirka 1 700 meter långt, och seniorerna åkte två varv per sträcka, två sträckor per lagmedlem, i tvåmannalag. Bergentz och Åkesson (som representerar Garphyttan) vann till slut 2.19 före Hansson och Paulina Hellström (Karlslund). Åsa Fjellström och Elin Winblad tog bronset ytterligare 33 sekunder bakom.
På herrsidan var segermarginalen ännu större, och med samma utgång: Garphyttan före Karlslund. Emil Hagström och Joel Lager var snabbast på alla fyra sträckorna och vann 2.26 före Robert Brundin och Tobias Karlsson (smygcomebacken fortsätter!) med Dan Larsson och Erik Svensson på tredjeplatsen.
Hela 52 tvåmannalag kom till start.

Slaget om Kilsbergen. Del 1 Ikväll är det efter 1 års vila dags för länets skidderby, kanske förutom duellen Mora Vs. Falun Borlänge på SM stafetten kanske Sveriges största rivalmöte? På 2000 – talet uppstod det som skulle bli ”slaget om Kilsbergen", en sprintstafett infördes som distriktsmästerskap istället för 3×10 km. Succéns kom direkt med 10 lag till start första året och sedan har det alltjämt varit mellan 15-30 lag till start. Rivaliteten mellan slättens giganter Karlslunds IF och bergens talangfabrik Garphyttans IF har alltid funnits där. Garphyttan med de tyngsta meriterna på nationell nivå och Karlslund som vuxit sig starkare år efter år som etablerad långloppsklubb med flera åkare i långloppselit. Garphyttan med sin blomstrande ungdomsverksamhet mot Karlslund med sin fina verksamhet för vuxna och lite aggressivare värvningstaktik runt elitåkare. Fler klubbar har såklart åkt i stafetterna fast hittills har ingen utan ovan nämnda frångått med segern i herrklassen. I damklassen har Zinkgruvans IF lånat titeln några gånger fast även här är det KIF och GIF som normalt slåss om titeln Kilsbergens drottningar. Rivalitet är ordet… Något som också hörts de gånger Örebroarna tagit titeln länets snabbaste i Vasaloppet. Då har det mullrats från bergen… ”Jag får gratulera till det, trots att du är Karlslundare, men det får inte hända igen. ” Historik Under det unga 2000 hade GIF via bröderna Torben och Tryggve Malm knallhårda strider mot Karlslund, ofta anförda av Klas Larsson och Mats Carlberg. Pokalen vandrade från år till år mellan bergen och slätten. När Karlslund värvade hem storåkaren Daniel Cornelius vidtog en lång period av KIF segrar. Vid det här laget fostrade Garphyttan fram en ung kille vid namn Patrik Karlsson. Garphyttan letade sig närmre och närmre och år 2009 fick den nu pilsnabbe Karlsson köra hem guldet. Med sig i laget då på klassiska sträckorna hade han en heroisk kämpande Joel Hultin som överträffade sig själv och bet sig fast i de stakstarka Karlslundarna. Insatsen gav slagläge och sedemera en knock out för Patrik på fristilssträckorna Giflägret utbrast glatt – änligen! Så gött att få sätta dit de där ”kaxiga” =) forts.

A post shared by Karlslunds IF Skidor (@kifpower) on

Slaget om Kilsbergen. Dela gärna egna minnen och psyka i kommentarfältet. Del 2 Därefter följde många år av Gifdominans… Tills Karlslund värvade över ovan nämnde Karlsson med orden. ”Kan vi inte slå dem får vi värva sönder dem”  Sagt och gjort, 2013 till dags dato är det Karlslund som varit i förarsätet oftast framförda av Tobias Karlsson med ovan nämnda fristilsvirtuos Patrik Karlsson. På damsidan gjorde Karlslund detsamma, Olivia Hansson åkte hem på tok för mycket till GIF. Vilket innebar att operation ”söndervärvning” togs till. Fast… Gif de fyller ju på med brutala åkare och  i dagsläget står GIF som skyhöga favoriter om man ställer upp mangrant, problemet är bara att mitt i veckan är det svårt att få hem stjärnor som Axel Ekström, Joel Lager mfl. Så ikväll kommer pokalen åter hemföras till Närkeslätten. Garphyttans IF, juniorerna, Kevin Henriksson och Jack Karlsson får vänta. Pensionärerna i Garphyttan, Danne Olsson och Per Wedin, de får längta, men mer än så blir det inte. Till Norabygdens Skidklubb med Johan Karbing och Klas Larsson. Tack för att ni deltager. Almby IK, skönt med fler cityvargar på jakt. Men bytet är vårt!! . . Ikväll åker pokalerna hem till där de hör hemma, till the home of KIF power! #kifpower

A post shared by Karlslunds IF Skidor (@kifpower) on

På onsdagskvällen avgjordes också första deltävlingen i Löpex vinterserie (också känd som Nattcupen) sedan årsskiftet, och i Martin Regborns frånvaro (han är på landslagsläger i Spanien) passade en hel del råttor på att dansa på bordet, eller vad man nu säger. I en masstartstävling i Brickebacken luftade skadeförföljde VM-löparen Filip Dahlgren benen för första gången på länge och tog en tredjeplats bakom Tisaren-duon Daniel Attås, som sprungit flera landslagsuppdrag, och Filip Jacobsson, som är förstaårssenior efter ett par juniorår där han inte riktigt fick ut sin fulla potential (i helgen debuterade han ju dessutom som senior i skidorientering, där han har JVM-medaljer på meritlistan). Jacobsson ledde 40 minuter in i tävlingen, men ett par missar på slutet gjorde att Attås gick ifrån och vann med 74 sekunder efter 45 minuters löpning. Dahlgren var ytterligare drygt en minut bakom. Även konditionsbloggsbekantingar som Jonatan Gustafsson (femma) och Per Sjögren (14:e) fanns med i resultatlistan.
På damsidan tog Lovisa Persson, Tisaren, andra segern på två starter, men det satt långt inne mot Saga Sander, Milan, som bara var sex sekunder bakom. Tisarens Rebecka Nylin trea, 1.40 efter, och behåller därmed ledningen i sammandraget.
På herrsidan tog Attås över ledningen från Regborn. Nästa deltävling löps i Laxå den 31 januari.

Och så till sist ett tråkigt besked: Det blir, trots is som bär, inget Ice race vintage på lördag. Monstertävlingen – 200 kilometer skridsko på Hjälmarens is – är inställd på grund av det ymniga snöfallet.
Arrangörerna av tävlingen, som varje år avgörs den första lördagen då isen är duglig, skriver själva på facebook: ”Vi är besvikna att vi trots all vår tidigare entusiasm tvingas tillkännage att det inte blir något lopp på lördag den 20 januari. Isen är täckt med 10–15 centimeter snö efter det senaste dygnets kraftiga snöfall. Vi har varit i kontakt med de som skottar isen på Rynningeviken, och de har informerat oss om att isen under snön är för tunn för att de ska kunna ge sig ut. Vi hoppas att det håller sig kallt och klart så att vi får möjlighet att köra tävlingen väldigt snart.”

SM-silver till Regborn – och Anfält spurtade ned Johan Olsson: ”Det får vi göra om …”

Hallsbergsorienterare tog VM-brons

Att Erik Anfält vann Ultravasan 45 gjorde jag en större, men pluslåst, intervju med honom om på na.se som går att läsa här (och där kan man också läsa om Josefin Gerdevåg, Erica Lechs och Erika Bergentz seger i Vasakvartetten samt Lisa Bergdahls seger i Vasastafetten), och under dagen har det dessutom blivit två artiklar om Emilia Fahlins framfart i Tour of Norway (ingen av dem pluslåsta, den ena om gårdagens framgångar och den andra om dagens praktskandal). Så, här i bloggen fokuserar vi istället på Mikael Pihel.

”Mikael, vem?” kanske ni säger, men vi snackar om en 44-årig orienterare från Hallsberg som gett sig på den ädla sporten orienteringsskytte och på fredagen slog till med ett VM-brons när världsmästerskapet i Sundsvall inleddes med den klassiska distansen. ”Bronset ordnades genom en helt igenom felfri punktorientering tillsammans med ett säkert skytte”, skriver Hans Mandahl i ett mail till NA. Sverige dominerade tävlingen och la beslag på samtliga medaljer på herrsida, och därtill tog Hallsbergs Gustav Hindér hem fjärdeplatsen (drygt 1,5 minuter bakom Pihel). Johan Eklöv tog hem VM-titeln på ett överlägset sätt, nästan 13 minuter före tvåan Robbin Kantarp som var 1,5 minuter före Pihel i mål.

OK Tisaren-orienterare i svenska landslagskläder: Gustav Hinder blev fyra och Mikael Pihel tog bronset när orienteringsskytte-VM i Sundsvall inleddes med klassisk distans på fredagen.  Foto: Hans Mandahl

I Kalmar ironman slutade förre swimrunvärldsmästaren Bibben Nordblom, från Nora, på 17:e plats i D25-klassen, 52:a plats totalt bland damerna, på 11.17.18 efter att ha simmat på 1.04.03, cyklat på 5.50.58, sprungit den avslutande maran på 11.17.18 och svarat för några av hela tävlingens snabbaste växlingar (1.51 mellan simning och cykel, 1.42 mellan cykel och löpning). Örebro AIK:s Ida Larsson blev fyra i samma klass (tolfte dam totalt) på finfina 10.35.52 (1.26.36/5.23.28/3.35.48).

Liduina van Sitteren vann sin debut i Örebro parkrun (i den 19:e upplagan som avgjordes på lördagen), och var bara 17 sekunder från Mikaela Kemppis banrekord (19.27 mot 19.10). Per Sjögren ställde upp för fjärde gången, men sprang för första gången utan joggvagn (tror jag), och noterade näst snabbaste tiden någonsin på banan, 16.10 (18 sekunder bakom Tim Sundströms rekord).

Mr. Örebro parkrun x 2 #örebroparkrun #parkrunsverige

A post shared by parkrun Sverige (@parkrunse) on

Och Martin Regborn, han värmde upp inför världscupen i Lettland med sen seger i OL-roundens sprint i Riddarhyttan.

Kemppi och Anfält skippade Göteborgsvarvet – slog rekord i parkrun: ”Halvmaran skulle slita för mycket på mig just nu”

För två år sedan sprang Örebro AIK:s Mikaela Kemppi och Erik Anfält i det svenska landslaget i den nordiska landskamp som arrangerades inom ramen för Stockholm marathon (Vad hände med den, förresten? Lades den ned efter kritiken?). I dag sprang de ihop igen, men på en något lägre nivå. Både Kemppi och Anfält avstod nämligen Göteborgsvarvet, världens största halvmaraton tillika SM på distansen, i sina uppladdningar inför årets upplaga av Stockholm marathon. Båda är ju kända för att aldrig banga ett lopp och använda tävlingar som hårda träningspass (hösten 2015 gjorde jag någon typ av bloggdokument om hur många tävlingar Anfält egentligen sprang – samtliga med topplaceringar – inom loppet av några månader; början på den finns här och det går att leta sig vidare här) och Kemppi är av samma skrot och korn även om hon för det mesta stannar hemma i länet (hon har vunnit sex av sju deltävlingar i långloppscupen den här våren och tagit hem fem DM-titlar). Men det senaste halvåret har båda haft strul. Anfält med skador, Kemppi med något som verkar vara mer sjukdomsrelaterat. Därav inget Göteborgsvarvet för någon av dem (Kemppi var anmäld men stannade hemma, Anfält anmälde sig aldrig). Kemppi skriver en hel del om sitt beslut på instagram: ”Jag har efter mycket velande, valande och grubblande bestämt mig för att hoppa över Göteborgsvarvet i år. Jag kommer prioritera Stockholm marathon som har varit mitt huvudmål för säsongen. […] I den ”dåliga form” jag är i nu får jag prioritera om och försöka rädda upp det jag kan på dessa två veckor. Halvmaran skulle slita för mycket på mig just nu istället för att som planen stärka upp mig inför maran.”
Men ändå blev det alltså löpning, i samma lopp, för både Kemppi och Anfält på lördagen: I Örebro parkrun.
För Anfält var det andra gången, och liksom senast gjorde han det som en insprängd del av ett långpass (oklart exakt hur långt, men troligen åtminstone 30 kilometer), med skillnaden att han den här gången släppte på lite mer och tog
Om även Kemppi sprang långpass har jag dålig koll på (hon har ännu inte avrapporterat på instagram …), och tog inte bara segern (sjätte herrsegraren på sex upplagor) utan också banrekordet på 16.39 (med 51 sekunders marginal) och den femte snabbaste parkruntiden i Sverige någonsin. Finländske landslagsorienteraren Mårten Boström har rekordet på 16.17 (om man väljer att räkna bort honom för att han är finländare så är Markus Bohmans sekunden långsammare tid rekord; och i sådana fall skulle Anfält bli tvåa på listan eftersmo även trean och fyran är utländska medborgare).
Även Kemppi drog till med banrekord och femte bästa tiden i Sverige någonsin, 19.33 (enligt samma premisser som för Anfält, med utländska löpare, hade även hon varit tvåa om man bara räknat svenskar, Catherine Taylor som har rekordet på 18.14 är ju en brittisk landslagsorienterare; men Åsa Lundin har kutat på 19.23).
Överlag var det ett starkt startfält i sjätte upplagan av Örebro parkrun (trots Göteborg, men tack vare att det inte var några deltävlingar i långloppscupen i helgen), med löpare som VM-triathleten Morgan Pätsi, Fredrik Johnsson, Annika Larsson, Josefin Erlandsson, Anton Hallor – och Per Sjögren, som sprang med joggvagn (vilket han tidigare gjort i bland annat Sylvesterloppet och Kumla stadslopp). Något som gjorde att Annica Sjölund, som vunnit de fem första upplagorna, bara blev fyra trots nytt personligt rekrod. Totalt kom 54 löpare till start.
Massor med bilder från loppet går att se här, jag lånar (med tillstånd av arrangören), ett par på täten:

Mikaela Kemppi i sin debut i Örebro parkrun. Det slutade med seger och banrekord, förstås. Foto: Stefan Sjögren
Erik Anfält på väg mot nytt banrekord i Örebro parkrun, efter att dessförinnan redan ha avverkat nästan 20 kilometer av lördagens långpass … Foto: Stefan Sjögren
Per Sjögren sprang de fem kilometerna under 21 minuter, trots löpvagn. Foto: Stefan Sjögren

Jag har efter mycket velande, valande och grubblande bestämt mig för att hoppa över Göteborgsvarvet i år 😢… Jag kommer prioritera Stockholm marathon som har varit mitt huvudmål för säsongen. Göteborgsvarvet var tänkt som sista hårda passet inför maran. Sedan är det ju SM och det vill jag verkligen inte hoppa över… Men i den "dåliga form" jag är i nu får jag prioritera om och försöka rädda upp det jag kan på dessa två veckor. Halvmaran skulle slita för mycket på mig just nu istället för att som planen stärka upp mig inför maran. Lycka till alla som tävlar idag! Jag är sååå avis… Kraft och mod! 👊💥🙌🙏 Jag kommer följa er på webben! I veckan har jag joggat men också kört två korta kvalitetspass. För att testa om kroppen kan tänka sig att hålla sig frisk och börja tåla lite fart… Ett löpbandspass 6×4 min med progressiv fartökning efter 1 min vila. Ett 15×60/60 dvs 60 sek snabbt och 60 sek jogg. 15 ggr. Kämpa kroppen! 🙏

A post shared by Mikaela Kemppi (@mickan0473) on

I själva Göteborgsvarvet gjorde Anfält och Kemppis frånvaro (och även Louise Wikers och Josefin Gerdevågs, förstås) att Linus Rosdal och Erika Bergentz fick representera länet längst fram. Rosdal, som ju var bäste svensk i Lidingöloppet för två år sedan, slog till med 1.09.02 (bara 1.16 över perset från den svinsnabba banan i Haag i mars i fjol) och slutade på sjunde plats i SM-klassen, 3.45 bakom Mustafa Mohammed (och som 20:a totalt, ytterligare fem minuter bakom segraren Geoffrey Yegon). Bergentz var knappt två minuter över sitt årsgamla personbästa (satt på ÖAIK:s betydligt snällare bana) med 1.24.57, vilket räckte till en 16:e-plats av svenskarna och en tredjeplats bland svenska D40-löpare. Ingrid Ziegler var bara en placering bakom i D40-klassen, som 20:a totalt på 1.30.42 (Malin Strand, Sävedalen, vann SM på 1.17.53 och var 13:e löpare totalt över linjen, knappt tio minuter bakom Fancy Chemutai).
I de olika åldersklasserna tog även Ingmarie Johansson (Örebro AIK, sexa i D50) och Mohtar Bennis (Örebro AIK, åtta i H50) topp tio-placeringar.

Redan i går avgjordes ju det första av två VM-testlopp i orientering i Estland, med rejäl besvikelse från Martin Regborns sida efteråt. Örebrolöparen som haft en så strålande inledning på säsongen åkte på sitt första ”bakslag” (om man nu kan kalla en sjundeplats för det, men han själv var besviken på sin insats efteråt) när han bommade bort totalt tre minuter på två kontroller tidigt i långdistansen. Regborn, som har som mål att springa både långdistans och sprint i VM i juli, var 4,5 minuter bakom Gustav Bergman i mål (men det kommer ännu en långdistans, i världscupen i Finland nästa vecka, innan VM-uttagningen görs, och Regborn har inlett säsongen med att vara etta–etta–tvåa i sina tre värdelopp; elitserien i Huskvarna, Tiomilas förstasträcka och elitseriesprinten i Bollnäs).
”Ridå. Sjabblade bort mig både till 5:an och 6:an efter en riktigt bra inledning. Fick slita i värmen resten av banan”, skriver Regborn på instagram.
På damsidan har ju varken Josefin Tjernlund eller Lilian Forsgren visat riktig VM-klass den här våren (det är ju jävligt hårt att slå sig in i ett landslag med Tove Alexandersson och Helena Jansson när Sverige bara har tre/fyra startplatser per distans), och i dagens långdistans förbättrades inte möjligheterna när Tjernlund blev nia och Forsgren elva (Emma Johansson vann, Tove Alexandersson bröt, Tisarens tredje löpare Andra Svensson gjorde detsamma redan efter första kontrollen).

Och i dag var jag och kutade Stockholms brantaste, men mer om det i måndagens blogginlägg!

Danny Hallméns beslut (”alla var överens”) – och Bergentz utmanar Sjögren om totalsegern i Inneserien

Jag skrev ju en lång, pluslåst artikel om att allroundidrottaren och Konditionsbloggskändisen Danny Hallmén fick sin plats i  Ö till ö, VM i swimrun, som han kämpat för under tre säsonger när han satt på akuten med avsliten lårmuskel. Då var han i valet och kvalet om han skulle operera låret eller inte. Nu har han bestämt sig.
– Jag var i Stockholm och träffade en sjukgymnast som är ”specialist” på hamstringsskador i torsdags, och jag har träffat ortopeder och alla var överens, säger Hallmén till Konditionsbloggen.
På Instagram utvecklar han: ”Jag får lita på kroppens läkning, men oavsett val så hade det blivit och blir en lång rehabilitering. Men det har faktiskt börjat hända lite grejer i baksidan redan nu . I och med en relativt positiv prognos, så har jag och Jacob tagit vår plats till VM i swimrun, Ö till ö! De blir såklart inte som vi tänkt oss, men de blir vår resa ‘tillbaka’ och ska bli så häftigt!”
Kolla in Hallméns Instagraminlägg med röntgenbild och om beslutet:

Redan i går släpptes förresten startlistan till tredje deltävlingen, av fyra, i Inneserien: 2 000 meter (tio varv i Tybblelundshallen, alltså). Och det står klart att Erika Bergentz kommer ge Per Sjögren en match om totalsegern. Det är ju nämligen så, efter två deltävlingar, att Sjögren har en rätt klar ledning, men Bergentz har bästa enskilda resultatet (men hon sprang inte första loppet, på 1 000 meter), och eftersom man räknar tre av fyra resultat så kan hon komma ikapp i slutändan. Sjögren har 174,63 poäng på två tävlingar (poängen är en procentsats av det beräknade världsbästat för respektive årskull, för Sjögrens del har han sprungit 87,14 procent på 1 000 meter och 87,49 procent på 1 500 meter av ”världsrekord” för 38-åringar herrar), Bergentz 89,78 poäng på sin enda. Även Rose Marie Enmalm har bättre enskilt resultat (88,98 på 1 500 meter) än Sjögren men är inte föranmäld till morgondagens 2 000-meterslopp. Det är inte heller totaltvåan Jonatan Gustafsson (som ju har helgens junior-SM, försök på 1 500 meter på lördagen, final på söndagen, att tänka på).

För övrigt blev det i dag klart att Degerforsklassikerns längdskidstävling ställs in (eller i varje fall skjuts upp), vilket konstigt nog passar mig utmärkt eftersom det nu är helt klart att vi ska livesända Marieberg galleria marathon på söndag (mer än det senare) och jag därför ändå inte skulle ha kunnat åka tävlingen. Men jag hoppas innerligt att den blir av senare i vår eftersom en inställd skidåkning gör att jag tvingas simma Degernässimmet i augusti (man måste klara av fyra av fem grenar för att fullfölja Degerforsklassikern, och jag gillar inte att simma …).

Ett varv till med stakfria zonerna: ”Är ett stort skämt”

Jag var själv ute på en del annan idrott i dag och hann inte se herrstafetten från längdskid-SM i Söderhamn, men jag tror att det räcker med att läsa kommentarerna för att förstå att de stakfria zonerna återigen orsakade parodiska scener. Martin Holmststrad, teamchefen i starkt länsförankrade Team Serneke, skriver bland annat att ”zonerna i sig är som bekant ett stort skämt men det är skönt att flera åkare fortsätter gå sin linje och ändå väljer att staka. De är verkligen nya generationens skidåkare” efter att Östersunds Oskar Kardin (som kör för teamet) och IFK Moras Andreas Holmberg (som var bäste svensk i Marcialonga i söndags) valt att köra sistasträckorna för sina lag utan fästvalla och ”fejkdiagonalat” i de stakfria zonerna. ”Vi kan nog inte konstatera annat än att hela stafetten hade fått ett annat utfall om alla hade fått åka så snabbt som möjligt från punkt A till B”, skriver Holmstrand apropå IFK Mora tappade från första till femte plats på sistasträckan och Östersund fick nöja sig med sjätte.
Filip Danielssons och Bill Impolas SK Bore, med Oscar Persson på sistasträckan, blev åtta i stafetten och Garphyttan, med Marcus Lennartsson, Adam Gillman och Lucas Lennartsson, slutade på tolfte plats, 3.50 bakom segrande Falun-Borlänge.
Bob Impola var för övrigt inte på plats i dag heller, och bekräftar i sms till Konditionsbloggen att han inte kommer att köra varken skiathlonloppet i SM eller Wadköpingsloppet i morgon, utan i stället laddar om för nästan helgs Toblach–Cortina i långloppsvärldscupen.
”Magsjuka […] drabbade Bob direkt efter loppet vilket var gott svar nog att kroppen helt slutade fungera med ca 10–15 kilometer kvar”, skriver Holmstrand på Team Sernekes hemsida apropå Marcialonga.

En längre text om Axel Ekströms tankar kring att bli bäste svenske herråkare i U23-VM går ut som plusläsning på na.se i morgon bitti. Missa inte den!

Martin Regborn var tydligt märkt av senaste veckans sjukdom och valde att kliva av 3 000-metersloppet i Raka spåret. Per Sjögren dyngade däremot till med årsbästa med elva sekunders marginal och franske klubbkompisen Thomas Chaillou satte personligt rekord med 8.43,71. I 1 500-metersloppet, som lockade KFUM Örebros yngre förmågor, lyckades Jonatan Gustafsson inte riktigt pressa sig till nytt årsbästa, men med 4.10,11 var han ändå klart snabbast av kvintetten från klubben.

Arrangörerna har ännu inte fått upp någon resultatlista från lördagens tävlingar i veteran-SM i Borås, men av rapporterna att döma följde Erika Bergentz upp fredagskvällens överlägsna guld på 3 000 meter med ett nytt på 1 500 på 4.48. Mikaela Kemppi kom inte till start på grund av sin förkylning.

Adam Axelsson verkar för övrigt ha ställt in sitt deltagande i tävlingarna i Inzell i dag, jag hittar i varje fall inte hans namn i resultatlistan, men jag har inte fått tag i honom så jag vet inte vad det beror på.

Sjögren snabbast – men bara trea i Inneserien (Kemppi stod över: ”Det säkra före det osäkra …”)

Erika Bergentz blev första svenska kvinna över 40 år under tre minuter på 1 000 meter strax före jul. Per Sjögren är just nu statistisk Sverigeetta (säsongen är ännu i sin linda) för seniorer på 1 500 meter efter sitt tävlingsrekord i Örebro indoor games förra helgen. Men vem av dem är egentligen starkast? Tja, enligt internationella veteranfriidrottsförbundets omräkningstabell är svaret Bergentz. För när de båda ställdes mot varandra (om än i olika heat) i Inneseriens andra deltävling i Tybblelundshallen i kväll sprang Bergentz, som fyller 44 i år och ju tog veteran-EM-silver på distansen för två år sedan, 1 500 meter på 4.46,27 vilket omvandlas till 89,78 procent av ett tänkt världsbästaresultat för årskategorin medan Sjögren sprang på 4.05,28 vilket motsvarar 87,49 procent.
Nä, faktum är att Sjögrens procent inte ens räckte till andraplatsen – den knep Rose Marie Enmalm, som 63 år gammal löpte de 7,5 varven i Tybblelundshallen på 6.12,45 motsvarande 88,98 procent. Nä, inte ens Sjögrens indoor games-rekord på 4.01,57 hade räckt (det hade gett 88,84 poäng) för att utmana damerna och inte ens fyra blankt (89,42) hade gett segern, utan Sjögren hade tvingats ned på 3.59,01 för att ta Bergentz på procent/poäng. Ändå var Sjögrens procentpoäng bättre än den han vann första deltävlingen på i december (87,14).
”Hade siktet inställt på sub-4, men hittade inte rätt löpkänsla i steget för det tyvärr. Känner mig ändå nöjd med tiden och loppet”, twittrar Sjögren som drog hela loppet.
Man var ju annars spänd på att se hur Mikaela Kemppi, som ju är specialiserad på betydligt längre distanser, skulle stå sig i sammanhanget, men hon hade ”lite känningar i hals bland annat och tog det säkra före det osäkra” rapporterar Bergentz på twitter, så det får vi vänta med att se till inomhus-veteran-SM nästa helg.
Annars, då? Tja, Sjögren vann förstås tidsmässigt och hade återigen mindre än hälften så gamle klubbkompisen (i KFUM Örebro) Jonatan Gustafsson i släptåg. Gustafsson, sprang in på 4.06,95 vilket gör honom till Sverigeetta på distansen i åldersklassen i vinter och Sverigetvåa bakom Sjögren bland seniorerna (som 18-åring, men kom ihåg att det är ypperligt tidigt på vintern att så många 1 500-meterslopp ännu blivit sprungna, förra vintern krävdes i slutändan en tid under fyra minuter för att bli topp 20 i Sverige), en tid som motsvarar 86,17 procent.
Varken Enmalm eller Bergentz var med i första deltävlignen, så Sjögren leder tills vidare sammandraget på 174,63 poäng före Gustafsson på 171,25. Två deltävlingar återstår, och varje löpare räknar sina tre bästa resultat (vilket betyder att man måste ha ställt upp i någon av de här första två för att ha en chans i sammandraget): 2 000 meter den 14 februari och 3 000 meter den 13 mars.
Alla fyra loppen i kväll finns att se på youtube, finfint filmade av Johan Ingjald.

Ni missar väl förresten inte mitt andra plusknäck med konditionsidrottstema? Handlar om hur orienteringslandslaget tagit hjälp av Martin Regborns tränare Mikael Kroon för att utveckla fysiken inför VM i Estland i sommar. Kroon skriverockså själv om landslagslägret på Svenska orienteringsförbundets blogg.

 

Och sent omsider kom så i kväll också resultaten från gårdagens etapp i Tour de Kif. Åtminstone delar av resultaten, utan tider, i Karlslunds gästbok … Elin Winblad verkar ha varit enda dam till start över de fem plus fem kilometerna skiathlon och tog i sådana fall tredje raka segern medan totalledaren på herrsidan Erik Svensson verkar av dem att döma inte kommit till start, och i hans frånvaro tog Robert Brundin hand om segern och gick upp på delad andraplats med Pär Wedin som inte heller verkar ha kört. Marcus Jansson (mountainbikeorienteraren) blev tvåa och Tobias Karlsson trea. Vi får väl se om det kommer upp en mer fullständig resultatlista vad det lider.