Fahlin säker på att det hade blivit medalj utan misstaget – och succé för premiären av Wadköpingslöpet (och massor, återigen verkligen massor, annat!)

Emilia Fahlin slutade fyra i lagtempot på VM i dag, för andra gången. Bittert, naturligtvis, att återigen missa medalj med sekunder och den här gången kunde det dessutom ha blivit ett guld om det inte varit för incidenten när lagkompisarna missade att hon inte lyckades återansluta längst bak i ledet – och Fahlin därmed tappat kontakten och aldrig kunde komma tillbaka, vilket gjorde att Wiggle-High5 bara hade fyra cyklister kvar som kunde växeldra in över mållinjen de sista 20 kilometerna, och ett guldläge vid mellantiden förbyttes mot den försmädliga fjärdeplatsen.
– Det känns bara tråkigt att det blev så här. Med fem åkare hade vi absolut varit på medaljplats. Nu gäller det att glömma det här och fokusera mot det individuella tempoloppet, säger Fahlin i ett pressmeddelande.
Jag pratade själv med henne i eftermiddags, och den texten kan ni läsa här (jag skrev också ett snabbt referat utifrån SVT:s sändning som återfinns här).

Premiärupplagan av det tekniskt tuffa trail-/terrängloppet Wadköpingslöpet måste klassas som en succé. Hela 53 löpare kom till start i tävlingsklasserna, varav en hel del namnkunniga. Störst var förstås regerande SM-bronsmedaljören i maraton, Örebros egen Erik Anfält, som dock mycket oväntat fick se sig besegrad av 23 år yngre Jonatan Gustafsson som så sent som i går sprang hem ett DM-brons i orientering till sitt KFUM Örebro. Kanske var det just den i orienteringen förvärvade talangen för att springa i oländig terräng som fällde avgörandet (plus en grym kondition, förstås) till Gustafssons fördel; Hur som helst låg han kloss i rygg på Anfält vid de båda varvningarna för att sedan kliva förbi och vinna med knappt sju sekunder. Trean Per Arvidsson, som leder långloppscupen (där Wadköpingslöpet inte i år, men mycket troligt nästa år, ingår), tog tredjeplatsen knappt 42 sekunder bakom medan Jonas Nilsson, som ju vann Tarstaborgsrundan förra helgen, var distanserad med 1.22 på fjärdeplatsen (även femman Johan Bäckman, Malung, sexan Mattias Nätterlund, Örebro AIK, sjuan Linus Larsson, mest känd som skidåkare från Karlslund, och åttan Andreas Ingberg, Örebro AIK, är ju löpare som brukar vara goda nog för att kunna vinna lopp, vilket säger en hel del om bredden på topp på stigarna i Karlslund den här söndagen).
På damsidan hittade Karin Forsberg rätt efter förra helgens felspringning på Tarstaborgsrundan, och visade ingen pardon när hon vann med över fyra minuters marginal. 48.31 på Forsberg, 52.51 på tvåan Frida Nilsson och 53.31 på trean Maria Eriksson (som ju vann i Pålsboda förra helgen).
Banrekorden lyder 48.31,2 på damsidan (vilket kan bli svårslaget även om Forsberg tappade lite tempo; varvtiderna 15.46, 16.15, 16.29) och 42.18,5 på herrsidan (varvtiderna på Gustafsson 14.00, 14.19, 13.59).

View this post on Instagram

Grymt skoj lopp idag! #Wadköpingslöpet, 3 varv på en riktigt teknisk och tuff 3,5 kilometers slinga i Karlsundsskogen. Lite "arenakänsla" över det hela. Häftigt! Gjorde ett tappert försök att visa ungtupparna att gammal fortfarande är äldst 😃. Men väl i mål fick jag nöja mig med att vara näst äldst. Bra så. Äldst, eller i hans fall snarast snabbast, blev 19-årige @jjonatangustafsson. Tack för sparring och snygg spurt 💪💣💥. Nu hoppas jag att denna genomkörare ska bidra till toppform till nästa helg och #Lidingöloppet. Eller toppform tror jag nog egentligen inte. Känner mig lite för seg för det. Men man kan ju alltid hoppas. Större under har skett 😉 📸@photobyglinneras #salomonrunningswe

A post shared by Erik Anfält (@runanfalt) on

Örebroaren Matthias Wengelin lyckades inte följa upp lördagens fina inledning i sin debut i mountainbikeendurons världscup Enduro world series. Han gjorde förvisso en helt okej insats på dagens första sträcka men råkade sedan ut för ett kedjebrott, som kostade sex minuter, på den andra och fastnade i den tredje med ena foten i ett träd och drog omkull rejält. ”Slog till med säsongens hårdaste vurpa … Vet inte riktigt hur kroppen lyckades hålla ihop men det gjorde den”, skriver Wengelin på instagram. Han tappade därmed från den 54:e-plats han låg på efter lördagen till en slutgiltig 172:a-plats i värlsdcupdeltävlingen, men det är ju inte så mycket att säga om efter det missflytet … Wengelin åker nu direkt från spanska Ainsa till italienska Ligure för världscupfinalen nästa helg.

Axel Lindh, som liksom Wengelin bor i Örebro men tävlar för en klubb utanför distriktet (i Lindhs fall Härnösand), körde i stället världscupen i mountainbikesprint i belgiska Antwerpen, och tog en 16:e-plats i kvalet men åkte sedan ut i åttondelsfinal efter att ha hamnat i ett tufft heat med kvalsegraren Jeoren van Eck och 17:e-palcerade Felix Klausmann. Lindh slutade därmed 18:e i totalen, precis utanför världscuppoängen (som går till topp 16).

Almbys Johan ”Limpan” Lindbom säkrad en topp tio-placering (en niondeplats) totalt i den svenska långloppscupen i mountainbike under sin debutsäsong i elitklassen när han på lördagen blev åtta i säsongsavslutningen Västgötaloppet, över 80 kilometer. Lindbom var med i kampen om femteplatsen, men fick ge sig mot bland andra Cykelvasasegraren Michael Olsson i en grupp som var sju minuter bakom segrande Lucas Eriksson. Marcus Jansson, från Garphyttan, var ytterligare fem minuter bakom på tiondeplatsen.

Maria Gräfnings, som i klubbsammanhang representerar Karlslund, blev tvåa, en sekund bakom ”omöjliga” Britta Johansson Norgren men tre före Kari Vikhagen Gjeitnes och mer än 6,5 minuter före alla andra över Vasaloppsdistansen 90 kilometer i värmländska rullskidtävlingen Klarälvsloppet i dag. Örebrocyklisten Jacob Ahlsson blev tia i en cykeltävling med samma namn och på samma bana dagen innan, i en grupp som gjorde upp om fjärdeplatsen, drygt 20 sekunder bakom tre utbrytare.

Hälleforsfostrade Louise Wiker tog på lördagen en andraplats i Kilstaloppet, en miltävling i Stockholm. Trots hård blåst sprang hon på 36.41 och var minuten bakom segrande Yitayish Agidew.

I två mycket tajta individuella sprintlopp, som avslutade ”B-EM” i orientering, Euromeeting, i Danmark i dag, slutade Lilian Forsgren 24:a och Oskar Andrén 35:a, 1.24 respektive 1.28 bakom täten. Forsgren var faktiskt bara 62 sekunder från pallen trots att hon alltså var 21 placeringar bort … Svenska Karolin Ohlsson och nyzeeländaren Tim Robertson tog hem segrarna. För Forsgren är det nu bara att ladda om för världscupfinalen om två veckor, dit hon är reserv i det svenska laget.

Hagabusys Viktor Larsson hade ingen av sina bättre dagar när mountainbikeorienteringens världscup avslutades med sprint i portugisiska Odemira i dag. Larsson slutade först på 30:e plats av 43 cyklister, distanserad med över fyra minuter av segrande tjecken Vojtech Ludvik. Larsson blir ändå bäste svensk i årets världscup med en 21:a-plats i sammandraget, fyra placeringar före Garphyttans Marcus Jansson som stod över finalhelgen. Jansson tog dock säsongens främsta svenska placering på herrsidan, en sjätteplats på långdistansen vid EM i Ungern i juni.

Karlskogaklubben OK Djerfs Frida Johansson, Maja Welander och Amanda Jansson, som alla fortfarande egentligen är juniorer, tog silver i Värmlands orienterings-DM i stafett i damklassen, även om de var över 17 minuter bakom segrande Tyr (med ex-karlskogingen Linda Take som ankare).

Så följer du Fahlins medaljjakt i cykel-VM, Beata Falks magiska banrekord på Bergslagsleden och Hagabys dubbla guld (och mycket mer …)

Vi börjar med det viktigaste – för vid sidan om Louise Wiker (två friidrotts-VM) och Martin Regborn (fem raka orienterings-VM, även om orientering inte är en lika stor sport internationellt) har länet inga atleter som uppträder i samma globala mästerskap, samma världsarenor som Emilia Fahlin. I morgon är det dags, och det mesta som går att skriva inför lagtempot har jag redan skrivit (bland annat min artikel på na.se tidigare i dag), men några fakta som är viktiga att ha inför morgondagen: Totalt deltar tolv lag, och Fahlin och hennes lagkompisar i Wiggle-High5 startar som nummer sju, 10.28 på förmiddagen, medan de båda huvudfavoriterna Boels-Dolmans och Sunweb går ut näst sist och sist, 10.40 respektive 10.43, och därmed har alla andras tider att gå på. Tidtagningen går att följa här, och sändningen i SVT 1 och SVT play (länk har ännu inte kommit ut) startar 10.10, samtidigt som Bepink ger sig iväg som första lag. Kom ihåg att tiden tas när den fjärde cyklisten, av de sex i laget, korsar mållinjen. Den slutgiltiga startlistan hittar ni här.

Lilian Forsgren gick, som en av 36 löpare vidare till kvartsfinal i dagens knockoutsprint i Euromeeting, B-EM i orientering, i Danmark. Men väl i kvarten slutade hon femma av sex löpare (topp tre avancerade till semifinal) och blev utslagen. Forsgren vann sedan H-finalen (om man numrerar från A och nedåt) hela elva sekunder före tvåan Andrea Roggo, Schweiz (det var dagens största segermarginal i något heat över huvud taget, som jag kunnat hitta). Oskar Andréns dag tog slut redan i kvalet, han blev 15:e man i sitt kvalheat (hade behövt vara topp tolv men missade med fem sekunder) och tvåa i herrarnas D-final (fråga mig inte hur man delade in de heaten, om en som åkte ut i kvalet hamnade i D-final och en som åkte ut i kvartsfinal fick springa H-final …). Forsgrens och Tjernlunds tidigare klubbkompis (i OK Tisaren) Matthias Kyburz, Schweiz, vann herrloppet medan Karolin Ohlsson anförde en svensk trippel på damsidan. I morgon av slutas Euromeeting med ”vanlig” individuell sprint.

Matthias Wengelin ligger 54:a efter första dagen i sin debut i mountainbikeendurons världsserie Enduro world series, i Spanien. Wengelin var som bäst 42:a på en av lördagens specialsträckor. Tävlingen fortsätter i morgon.

Viktor Larsson tog rejäl revansch för 30:e-platsen i går, när världscupfinalen i mountainbikeorientering inleddes, när han körde in på elfte plats i dagens långdistans  i Portugal. Larsson var 14.12 bakom segrande hemmaåkaren Davide Machado över drygt 37 kilometer (fågelvägen). De 25 poängen Larsson körde in gör att han går förbi bland annat Garphyttans Marcus Jansson, som inte finns på plats i Portugal, upp på en 20:e-plats i världscupsammandraget. I morgon avslutas världscupsäsongen med en sprint.

I Laxå såg Filip Jacobsson till att Tisaren var i ledning efter första sträckan i herrstafetten på DM, men Erik Lindgren tappade fyra placeringar och över 7,5 minuter på andrasträckan, och när Martin Regborn får gå ut i en DM-stafett med en ledning på över minuten (till Tisarens andralag som i det läget var uppe på andraplatsen) så kan det förstås bara sluta på ett sätt. Daniel Attås, i Tisarens förstalag, tog förvisso in sju sekunder på Regborn och sprang upp sitt lag på en andraplats, men Hagabys segermarginal blev ändå 6,5 minuter (i laget ingick förutom Regborn också Love Sintring och Jakob Wallenhammar, det var Wallenhammar som sprang så starkt på andrasträckan). KFUM Örebro tog bronset, 7.20 bakom, efter en solid laginsats av Jonatan Gustafsson, Oskar Arlebo och Jacob Eriksson.
Om Hagabys herrlag var favoriter så svarade klubbens damlag för en skräll när de också grejade guld. Förhandsfavoriterna OK Tisaren var före i sista växlingen, men Nina Hallor tappade över 22 minuter på sistasträckan och laget blev fyra. I stället kunde Hagaby (med Benita Månsson, Amelie Wallenhammar och Karin Persson), som länge låg trea och var nästan sex minuter bakom ledande Milan vid sista växlingen, ta guldet 1.36 före Noraklubben (med Lisa Westerberg, Josefin Erlandsson och Saga Sander). KFUM Örebro fixade bronset med 41 sekunders marginal (om än nästan 22 minuter bakom täten) efter en grym förstasträcka av Anette Carlsson (i ledningen så långt) följt av Sofie Yngström och Kristin Jacobsson.
Malin Wiklund, Almby, och William Pommer, Stora Tuna, vann Tivedsorienteringen som avgjordes samtidigt som stafett-DM (med ett skralt startfält).
I Värmlands-DM i medeldistans vann Djerfs Frida Johansson guld i juniorklassen närmast före klubbkompisen Amanda Jansson, men det blev inga medaljer till Karlskoga eller Degerfors i huvudklasserna.

Jag fick tyvärr bryta mitt stora mållopp för året, Bergslagsleden ultra, på grund av magras (min först DNF i karriären), och det är med sorg i bröstet jag läser att min fullt rimliga målsättningstid hade räckt till en åttondeplats i mål, som bästa länslöpare på herrsidan (och en löpare som låg bakom mig när jag tvingades kliva av efter drygt 16 kilometer var sexa i mål på en tid som var fyra minuter bättre än jag siktat på – och då hade jag ändå haft rejält ont i magen länge och gjort två stopp i skogen). Mer om det i ett separat inlägg.
Beata Falk, örebroaren som tog junior-VM-guld i orientering 2008 men aldrig lyckades slå igenom som senior, gjorde hur som helst ett fantastiskt lopp och slog Sandra Lundqvists banrekord med över 22 minuter för nya noteringen 4.18.12. Även tvåan Johanna Gelfgren, Täby, gick under det tidigare rekordet trots att hon var distanserad med över 18,5 minuter. Camilla Bloss, Ärla, blev trea medan IF Starts Kajsa Rosdal blev näst bästa länslöpare (bästa från en länsklubb, Falk springer numera för OK Kåre) på femteplatsen, 44.38 bakom (på 5.02.50).
På herrsidan lämnade Markus Living, Falukillen som har svenskt rekord och är 18:e på världsbästalistan genom tiderna i Beer mile (googla om ni inte känner till grenen!), övriga bakom sig från start och ledde med tre minuter redan i Mogetorp. I mål var avståndet över 13,5 minuter till tvåan Björn Morén, Akele, och nästan 19 minuter till trean Simon Karlsson, Ärla. Livings segertid skrevs till 3.44.13, mindre än 5,5 minuter från Erik Anfälts banrekord från i fjol (Anfält var föranmäld till årets lopp, men avstod start för att istället springa Wadköpingslöpet i morgon och framför allt ladda hårt mot Lidingöloppet nästa helg). Starts Johan Ingjald låg fyra vid första mellantiden, i Mogetorp, men sedan måste något ha hänt, för på Rusakulan var han åtta, i Blankhult 17:e och i mål 22:a. Bästa länslöpare blev istället Örebro AIK:s Johan Lundqvist på tolfteplatsen, med tiden 4.49.21.

72:a upplagan av Örebro parkrun var Noha Olsson återigen snabbast, även om han tog det mer än minuten lugnare än förra veckan. Thorenlöparen vann nu på 18.45, medan Elena Skoblina var snabbaste dam på 21.10 (i sin allra första parkrun).

Helgens höjdare – Fahlin kör för VM-medalj och massor (ja, massor!) av orientering och löpning

1) Cykel-VM i Innsbruck
På söndag smäller det, och på något sätt inleds cykel-VM med höjdpunkten för svensk del. Det är nämligen i damernas lagtempo som den enda riktiga svenska medaljchansen finns på de tuffa banorna i det österrikiska alplandskapet: Emilia Fahlin som tillsammans med övriga i Wiggle-High5:s lag seglat upp som en medaljfavorit bakom Sunweb och Boels-Dolmans efter andraplatsen i världstourens lagtempo i Madrid i lördags. Jag pratade upp tävlingen med Fahlin tidigare i dag, och texten kommer ut på na.se vid lunchtid i morgon. VM fortsätter sedan med individuellt tempolopp på tisdag och avslutas med linjelopp på lördag. I lagtempot kör Wiggle med Katie Archibald, Nettie Edmondson, Lisa Brennauer, Kirsten Wild, Fahlin och Audrey Cordon-Ragot (från vänster till höger på bilden nedan).
Mer cykel: Matthias Wengelin gör debut i världsserien i mountainbikeenduro i spanska Ainsa Sobrarbe i helgen.

2) Orientering x 3
I danska Kolding avgjordes på lördagen den första av tre distanser i det i år helt sprintbaserade ”B-EM” i orientering, som går under namnet Euromeeting. Det inleddes med mixedsprintstafett, och Lilian Forsgren (som ni kan läsa ett stort reportage om här, signerat kollega Barbro Isaksson) sprang avslutningssträckan för det svenska tredjelaget som blev åtta (1.41 bakom svenska förstalaget, med Lina Strand, Max Peter Bejmer, Eric Börjesson och Karolin Ohlsosn, som vann) medan Oskar Andrén (som ni kan läsa om här, även den texten skriven av Isaksson) sprang tredjesträckan i svenska femtelaget som blev över sju minuter bakom täten (men Andrén tappade bara en minut på sin sträcka). På plats i Danmark finns även Ellinor Tjernlund, som reserv. Helgen fortsätter med den blivande VM-disciplinen knockoutsprint på lördagen och avslutas med ”vanlig” sprint på söndag.
På hemmaplan avslutas DM-säsongen med stafetterna, som avgörs tillsammans med Tivedsorienteringen i Laxå och är den sista nationella eller regionala tävlingen i länet för året (i Värmland, dit Karlskoga- och Degerforsklubbarna hör, är det medeldistans-DM på lördagen och stafett-DM på söndagen). Hagabys förstalag, med SM-överraskningen Love Sintring på första- och Martin Regborn på sistasträckan (och stabile Jakob Wallenhammar däremellan), ser lika svårslagna ut på herrsidan som Tisarens förstalag på damsidan med Lovisa Persson, Rebecka Nylin och Nina Hallor (Tisarnas herrar, Filip Jacobsson, Erik Lindgren och Daniel Attås kanske ändå kan utmana).
Och i Portugal inledde redan på fredagen Viktor Larsson, som sprang förstasträckan när Hagaby blev fyra på stafett-SM i söndags, världscupfinalen i mountainbikeorientering. Larsson har ju gjort en succéartad debutsäsong i det svenska landslaget, med VM-medalj i stafett, och är ensam herre på plats i finalen (Garphyttans Marcus Jansson, som dominerat senaste åren, står över, av någon anledning) som han inledde med en 30:e-plats i medeldistansen, knappt elva minuter bakom segrande segrande ryssen Ruslan Gritsan. Helgen fortsätter med långdistans på lördagen och innan hela världscupsäsongen avslutas med sprint på söndag.

3) Bergslagsleden ultra och Wadköpingslöpet
På lördagen avgörs femte upplagan av det 48 kilometer långa trailloppet Bergslagsleden ultra, som inte bara är mitt stora mållopp för året utan dessutom en deltävling i Peppes trailruncup, (till allra största delen) på Bergslagsleden med start i Digerberget och mål i Ånnaboda, och på söndag avgörs den allra första upplagan av Wadköpingslöpet med start och mål vid Karlslunds motionscentral (jag skrev en del om den krävande banan när den presenterades). Erik Anfält, som bland mycket annat är banrekordhållare på BLU, har skrivit på instagram att han i år väljer att istället springa Wadköpingslöpet (han har ju Lidingöloppet runt hörnet), men det lär finnas skickliga stiglöpare som räcker till båda loppet. Ja, Bergslagsleden ultra är ju rent av fulltecknat. Vill ni se hur det går för mig (jag siktar på att ta mig under 4.45) så följer ni mig via instagram!

Anfält vann Bergslagsleden ultra – krossade egna banrekordet

Redan när man läste på Erik Anfälts instragramkonto i går, att han bestämt sig för att starta Bergslagsleden ultra i dag, förstod man åt vilket håll det barkade. Örebrolöparna har ju superform just nu, förmodligen är han bättre än någonsin tidigare (och förhoppningsvis får han visa det också svart på vitt på en asfaltsmara i höst, i kanske Sevilla). När han sprang hem tävlingen med start i Digerberget och mål i Ånnaboda var varken själva segern eller marginalen, nästan 18 minuter till tvåan Edvin Karlsson och över 25 till trean Per Arvidsson, det mest imponerande utan marginalen till Anfälts egna, årsgamla banrekord. 2016 sprang han, med skadekänningar, hem segern på 3.46.17 (nio sekunder snabbare än i ovädret 2015 när han i bra form, men på grund av fel- och omkullspringningar i blöta, gjorde 3.46.26). I år? 3.38.56. En bra bit under 3.40 på 48 kilometer bitvis rätt teknisk stig, alltså. Med över 1 000 höjdmeter. Jisses!
IF Starts Maria Eriksson, som sprang Tjejmilen i går, tog en övertygande seger i damklassen på 5.05.13, efter att ha drygat ut avståndet till tvåan Sandra Lundqvist, Kristinehamn, från två till nästan sex minuter sista 15 kilometerna.
Per Eklöf (30 sekunder före Mathias Viktorsson) och Kajsa Rosdal (3.49 före Ingrid Ziegler) vann 14-kilometersloppet Kilsbergen trailrun som ingår i långloppscupen.

Gamla storlöparen Karin Forsberg (som fortfarande har back- och banrekordet i Kilsbergen trailrun) vann premiärupplagan av Run of mine i Zinkgruvans gruva, med över fem minuters marginal på milen på fjolårets VM-tia Frida Södermark. Forsberg vann på 43.08, Frida tvåa på 48.15. Zinkgruvans egna Sebastian Sundius och Oscar Johansson gjorde upp om segern i herrklassen, Sebastian drog längsta strået på 41.17, före Oscar på 42.34. Pluslåst bildextra finns här.

Josefin Tjernlund fortsätter, som jag skrev redan i går, att gå från klarhet till klarhet. I dag dyngade hon till med en andraplats, endast slagen av landslagskollegan Alva Olsson, över långdistansen som avslutade Euromeeting i Norge. Tisarenlöparen var 63 sekunder bakom Olsson över de knappa nio kilometerna (fågelvägen) och 67 sekunder före trean och resten av fältet. Överlag var det en mycket bra dag för Tisaren med Lilian Forsgren på femte plats, landslagsdebutanterna Ellinor Tjernlund och Ellinor Eriksson på tionde och elfte och Andrea Svensson på 17:e av 39 startande i damklassen. Och i herrklassen blev Daniel Attås elva, fyra minuter från pallen, av 45 löpare. Nu väntar ett landslagsläger i Norge innan världscupfinalen i Schweiz avslutar den internationella orienteringssäsongen.

På hemmaplan följde Viktor Larsson upp lördagens DM-guld i medeldistans med ett nytt i långdistans, återigen närmast före Johan Aronsson (som höll undan Jakob Wallenhammar med 19 sekunders marginal i silverstriden, Anton Hallor på fjärdeplatsen var däremot över nio minuter från medaljstriden). Medeldistansmästaren Josefin Erlandsson fick däremot nöja sig med en femteplats på medeldistansen, där Lovisa Persson tog hem guldet 1,5 minuter före Elin Winblad och med Josefine Wallenhammar på tredjeplatsen. I Värmlands långdistans-DM tog ex-Tisaren och -karlskogingen Linda Take brons medan karlskogingen Frida Johansson revansch på nattsilvret i fredags med ett guld.

Just nu sitter jag i pressrummet i Sandhamn och laddar för morgondagens Ö till ö. Lite uppsnack hittar ni här (pluslåst).

Tjernlund i succéform – följde upp med dubbla tredjeplatser i Norge

Förra helgen slog ju Tisarenlöparen Josefin Tjernlund till med sitt livs prestation när hon, som aldrig tidigare hade varit bättre än 25:a i en individuell världscupdeltävling, först var tredje snabbast av alla på sin sträcka i världscupstafetten i lettiska Cesis (trots att hon fick göra loppet själv, nästan fyra minuter bakom täten) och dagen därpå tog en niondeplats i sprint. Senaste två dagarna har hon visat att den formtoppen sitter i än: I Euromeeting, ett kombinerat B-EM och för-VM i orientering, i Norge var hon på fredagen trea i prologen som ledde upp till dagens jaktstart – där hon försvarade tredjeplatsen och bara var 26 sekunder bakom segraren Johanna Öberg, OK Linne. Och det alltså i konkurrens med några av världens bästa B-landslag: Betydligt mer rutinerade klubbkompisen Lilian Forsgren (EM-silver, VM-deltagande, världscupseger) var till exempel över två minuter bakom på sin sjätteplats. Landslagsdebutanterna Ellinor Eriksson och Ellinor Tjernlund, Josefins tvillingsyster, blev tia respektive 34:a, Andrea Svensson 17:e och Daniel Attås nia på herrsidan (som var betydligt jämnare, Attås var bara 45 sekunder bakom segraren Timo Sild, Estland).
Euromeeting avslutas med långdistans i morgon, men Tjernlund lär redan nu ha bokat en plats i laget till världscupfinalen i Schweiz i slutet av månaden.

Hemma i Lindesberg tog Josefin Erlandsson och Viktor Larsson hand om DM-titlarna i medeldistans i landslagslöparnas frånvaro. Erlandsson med 29 sekunders marginal till Lovisa Persson, medan Larsson vann med nästan tre minuter. I Värmlands natt-DM, som avgjordes i fredags, kom få Degerfors- och Karlskoga-löpare till start, och det mest anmärkningsvärda ur deras perspektiv var egentligen att Djerfs Frida Johansson, som vann natt-SM i Östansjö i våras i D18-klassen, fick nöja sig med silver i DM på samma distans.

Två orienterare som lämnade kartan hemma på lördagen var Hector Haines (VM-fyra i stafett i fjol) och hans fru Rachel. De båda skottarna, som bor på Lidingö, kutade nämligen hem varsin seger i den 21:a upplagan av Örebro parkrun, på 16.18 respektive 20.54. Hectors tid var dessutom den tredje snabbaste någonsin på banan, bakom Tim Sundströms 15.52 och Per Sjögrens 16.10 (men före Erik Anfälts 16.39).

Lördagens andra löptävling i länet var Utmattningen, ler- och hindertävlingen i Dalkarsberg, som i år lockade 21 startande (plus 13 i barnklassen). Största utropstecknet var blott tioåriga Kim Semstrand som sprang hem damernas korta klass på 25.30, med över tre minuters marginal till tvåan.

I Stockholm sprang Mikaela Kemppi in på 14:e plats på Tjejmilen med tiden 38.48, knappt fyra minuter bakom segrande Sara Holmgren, Sävedalen (34.52). Hanna Torold (39.34) blev 24:a, Maria Eriksson (43.33) 79:a.

Men dagens mest glädjande löparbesked var nog ändå att Erik Anfält bestämt sig för att springa Bergslagsleden ultra i morgon.

Emilia Fahlin tog en ny finfin placering, om än inte topp tio, när hon fick chansen i spurten på fjärde etappen av världstourtävlingen Boels dolmans tour, i går, fredag. Tolva den här gången, men framför allt bra erfarenhet inför framtiden, skriver hon på instagram (se nedan). På lördagen hade Fahlin, liksom resten av Wiggle-High5-stallet, en betydligt tuffare dag när det attackerades friskt i backarna mot slutet av de 14 milen, men Örebrocyklisten tog sig i mål i en klunga runt 4,5 minuter bakom täten. I morgon väntar 16 mil, och fler backar, på sista etappen.

I Bockestensturen i Varberg, deltävling i långloppscupen i mountainbike, vann Matthias Wengelin en spurt om femteplatsen 2,5 minuter bakom segraren Emil Lindgren efter tio mil. Almbys Alexander Ehrlin, som leder långloppscupens juniorklass, kom inte till start.

Och så var det väl ingen som missade att Stefan Johansson, degerforsaren som gjorde ironmandebut i Kalmar för två veckor sedan, blev av med sitt 25 år gamla svenska rekord på 10 000 meter gång (på bana) i dag? Perseus Karlström drämde i med 38.57,25 i Finnkampen på Stockholms stadion, fem sekunder under Johanssons notering från 1992. Johansson har dock kvar sitt Europarekord på 20 000 meter från samma sommar.

På måndag är det dags för Ö till ö, VM i swimrun, och jag matar på med förhandsartiklar. Här kan ni, pluslåst, läsa om örebroaren som ersätter rapparen Petter i lag Heja Stina, och om ironman-VM-femman Lotta Nilssons oväntade comeback.

Helgens höjdare

1) Löpfest i länet!
Vi snackar tre lopp som jag skulle vilja springa – på en och samma dag. Det händer inte ofta, men på söndag är det megakrock. Uppe i Ånnaboda, med samma arrangör, löps mitt favoritlopp Bergslagsleden ultra (48 kilometer) och finfina Kilsbergen trailrun (14 kilometer) och i Zinkgruvan avgörs samtidigt Run of mine (tio kilometer). Eftersom topp tre i Bergslagsleden ultra har friplatser och därför står med i startlistan alldeles oavsett om de har för avsikt att springa eller inte så vet jag inte vilka som verkligen kommer till start (Anette Carlsson som var tvåa i fjol har till exempel anmält sig till långdistans-DM i orientering [se nedan] på söndag, Maria Eriksson skriver på facebook att hon ska kuta Tjejmilen och Erik Anfält har blivit svaret skyldig när det gäller om han ska kuta på leden eller inte). Bland dem som verkligen anmält sig själva finns i varje fall starka namn som Fredrik Rådström och Johan Ingjald. Själv tvingas jag, efter veckans förkylningsattack, men kanske framför allt på grund av att jag inte hinner ta mig ut till Sandhamn där jag ska bevaka Ö till ö på måndag, tyvärr för första gången lämna återbud till Bergslagsleden ultra. Det är en tagg i hjärtat för en som verkligen älskar loppet och som sprungit alla tre upplagorna (plus testloppet 2013), men går det inte att lösa så går det inte att lösa. Om någon kan lösa en båt ut till Sandhamn så jag är framme där 5.00 på måndag morgon så lovar jag att komma till start i Digerberget på söndag! I Zinkgruvan dyker ju, som jag tidigare skrivit om, bland annat VM-tian Frida Södermark från Norrköping upp, eller snarare ned …
Lägg dessutom till att det förstås arrangeras Örebro parkrun och Utmattningen i Dalkarlsberg på lördag, och den som vill ta ut sig på två ben står verkligen inte utan alternativ den här helgen.

2) Boels rental tour
Just nu pågår den fjärde etappen i världstouretapploppet i Nederländerna, där Emilia Fahlin verkar få stort förtroende av sitt stall Wiggle-High5. I helgen avslutas tävlingen med ytterligare två linjeetapper, och därefter har Fahlin bara en tävlingsdag (Madrid challenge) kvar innan det är dags att avsluta säsongen med VM. Det kommer bli väldigt spännande att se vad Örebrocyklisten kan prestera i helgen, om benen är med henne.
Fahlins klubbkompisar i Örebrocyklisterna körde förresten säsongens första klubbmästerskap i går kväll, och det blev favoritseger till förstaårssenioren Jacob Ahlsson, som besegrade Ånnabodabacken (från startpunkten i Lannafors) på 10.02 och därmed var 56 sekunder snabbare än lillebror Jonathan Ahlsson, som alltjämt kör i P16-klassen men som spöande varenda gubbe på startlinjen i bergstempot.

3) Euromeeting (och orienterings-DM)
Nu på fredagseftermiddagen avgörs prologen som ligger till grund för morgondagens jaktstart över medeldistans, och på söndag är det dessutom långdistans i Euromeeting, det som i en och samma tävling är något slags B-EM och för-VM i orientering. Den här gången i samma område där VM 2019 kommer att avgöras, och med hela sex OK Tisaren-löpare på startlinjen, vilket jag skrev om i går.
Att fem Tisaren-damer är med landslaget i Norge gör att helgens båda DM-tävlingar, säsongens tredje och fjärde distriktsmästerskap (sprint och sprintstafett gick i juni, natt och stafett avgörs nästa helg), blir rätt urvattnade just på damsidan. 23 anmälda i lördagens medeldistans och 13 i söndagens långdistans är förvisso ok siffror, men utan Tjernlunds, Forsgren, Svensson och Eriksson blir det ett best of the rest-scenario kring vem som tar hem gulden. Det saknas ändå inte starka kandidater i Lovisa Persson, Josefin Erlandsson och Elin Winblad (och även löpare som Anette Carlsson, Josefine Wallenhammar och Karin E Gustafsson är med i leken), men det är ju inte den superelitklass det hade varit om alla varit på plats. Med Daniel Attås i Norge, Martin Regborn vilande och Filip Dahlgren ännu inte redo är även herrklassen haltande (24 anmälda på lördagen, 14 på söndagen). Sistaårsjunioren Filip Jacobsson har klivit upp i seniorklassen (vilket nästan alla 20-årsjuniorer gjort, de klasserna är knappt existerande i DM) och ställs mot starka löpare som Erik Fernlund, Viktor Larsson och Jakob Wallenhammar. Alltihop avgörs strax utanför Lindesberg.

Bubblare: Mountainbikeåkarna tar sig an Bockstensturen i Varberg på lördagen, Moto eagle tour drar igång höstsäsongen med sin kanske roligaste tävling (jaktstarten uppför Ånnabodabacken efter prolog i Sanatoriebacken nere i Garphyttan), och förutom Maria Eriksson kommer också bland andra Mikaela Kemppi ta sig an Tjejmilen under lördagen.

Återbud – då får Tjernlunds tvillingsyster chansen till landslagsdebut

Det var redan klart att fem löpare från Kumla- och Hallsbergsklubben OK Tisaren skulle springa Euromeeting, ett sorts B-EM i orientering, i Norge i helgen. Nu står det klart att de blir sex. För när Lisa Risby, Kåre, lämnat återbud går reservplatsen till Ellinor Tjernlund, som är tvillingsyster till EM- och världscuporienteraren Josefin Tjernlund men som själv aldrig tidigare fått chansen i orienteringslandslaget. Av tolv herrar och lika många damer i landslagstruppen (där de flesta av de allra största namnen, som Hagabys Martin Regborn, vilar) finns alltså hela sex Tisarenlöpare: Systrana Tjernlund, landslagsdebutanten Ellinor Eriksson, Daniel Attås (som gör sitt andra Euromeeting men sitt första landslagsuppdrag på två år), förstaårsseniora landslagslöparen Andrea Svensson och mästerskapsveteranen Lilian Forsgren.
– De allra största namnen springer inte Euromeeting, men vi har ett gäng löpare med både världscup- och internationella mästerskapsmeriter. Sedan finns såklart ett antal unga talanger. Det ska bli väldigt spännande att se vilka som tar för sig, och för löparna kommer tävlingarna och det efterföljande lägret att erbjuda fina chanser att utvecklas. Jag ser fram emot fina tävlingar i VM-2019-relevant terräng. Det här kommer att bli både lärorikt och kul, säger förbundskapten Håkan Carlsson, som är örebroare, till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Tävlingarna i Norge inleds med en prolog redan på fredagen, därefter väntar jaktstart över medeldistans på lördag och långdistans på söndag. Resten av svenska landslaget ansluter sedan för ett läger med fokus på VM 2019 veckan därpå.

Jag noterar för övrigt att Regborn anmält sig till halvmaradistansen på Åstadsloppet i år (tävlingen avgörs den 14 oktober), mig veterligen hans första tävling på distansen. Det kommer förstås bli väldigt spännande att se vad han, som gjort fem kilometer under 15 minuter och distriktets näst snabbaste tiokilometare på landsväg genom tiderna, är god för över 21,1 kilometer. Mot sig får han dessutom bland andra Per Sjögren, som visat sån fin form på slutet (dubbel SM-tia på 5 000 och 10 000 meter, bland annat). Nu väntar vi bara på att Erik Anfält ska skicka in en anmälan också!

Emilia Fahlin fick inte riktigt den där drömutdelning jag hade trott på dagens tempolopp i Nederländerna, men så visade det sig (enligt hennes egen uppdatering på instagram, se ovan), att hon rullade runt och sparade ben i dag. Fahlin, som en riktigt bra dag absolut har potential att vara topp tio på den här typen av bana, fick nöja sig med en 51:a-plats, 2.22 bakom segrande Annemiek van Vleuten över 17 kilometer tempo, men å andra sidan hamnar det tidsavståndet i ett helt annat ljus om det var så att hon inte riktigt gick in för etappen. Boels rental tour avslutas med tre linjeetapper fredag–söndag, och nu känns det extra spännande att se vad Fahlin har sparat till dem.

"Träffade inte Loch Ness-odjuret – men en bock med jättestora horn"

Tuffare och ruffigare löpning än väntat gjorde Loch gu loch till en betydligt längre swimruntävling än Örebroduon Mårten Vidlund och Matti Tordsson hade räknat med på förhand. Beräknade åtta timmar och 20 minuter tickade iväg till nio timmar, 16 minuter och 33 sekunder innan Örebroduon kravlade upp på Loch ness södra strand och korsade mållinjen efter 47 kilometer löpning och åtta kilometer simning. Och då var de ändå elfte herrlag i mål, på 16:e plats totalt av 53 startande. Någon timmes välbehövlig återhämtning senare ringde Tordsson upp Konditionsbloggen och berättade om ett av sitt livs hårdaste dagar (kolla in massor av fina bilder från loppet här!).

– Ja, vi har haft en fantastisk resa i dag, men det var ett otroligt tufft lopp, måste jag säga. Tuffare än vi hade förväntat sig, och det säger de andra tävlande också. Det var fler höjdmeter och mycket mer obanad terräng än vi hade förväntat oss. De hade lagt in en extra, riktigt sadistisk stigning precis på slutet, helt i obanad terräng och brantare än Storstenshöjden, säger Tordsson till Konditionsbloggen.
Hur var det annars?
– Miljön här är helt sagolik. Att springa uppe i bergen på hedarna, över kullarna, bland småsjöarna. Fantastiskt. Vi har inte väggat utan kunnat ta oss framåt hela tiden, men ingen av oss hade någon perfekt dag. Det hade börjat gå lite tungt när vi kom till en 15-kilometerslöpning ungefär fem timmar in i tävlingen. När vi tittat på höjdkurvan i förväg såg den ut att vara platt, men det var svagt uppför hela tiden och avslutades med ett berg. Då var det riktigt tungt.
Och ni klarade er från Loch Ness-odjuret?
– Ja, det träffade i inte på. Men när vi hade kommit upp på en platå efter första löpning, efter nio kilometer med ganska många höjdmeter, sprang vi igenom en fårhage där en bock med jättestora horn bräkte till precis när vi passerade. Vi hoppade till rejält och trodde att vi skulle bli attackerade, men han lugnade ned sig. Det var väl det närmaste vi kom odjur.
Är ni nöjda?
– Ja, skapligt. Vi känner att vi gjort ett bra lopp även om man alltid tänker på hur bra det kunde ha gått om man haft en perfekt dag.
Nu ska ni köra Koster swimrun redan på lördag. Hur ska ni hinna återhämta er efter det här monsterloppet?
– Vi får äta ordentligt nu, och sedan är det bara att vila i veckan och hoppas att vi är i bra form nästa helg också. Det blir nog en liten annan typ av tävling då, med betydligt kortare löpning men förmodligen med tuffare simning. I dag var det nästan spegelblankt vatten, det är det ju sällan på Västkusten …

Liksom för grabbarna i Skottland tog det längre tid än tänkt för Jonas Rosengren att genomföra Berlin marathon på söndagsmorgonen. Trots otroligt många fler meter och mer målmedveten träning än för två år sedan nådde han inte samma tid (då 2.39.25 på max tre pass i veckan; nu 2.40.05 på nio pass i veckan sista månaderna, totalt 107 mil bara i juli och augusti). Rosengrens mål var 2.39 för godkänt, helst båda halvorna under 1.20, nedåt 2.36 om han ”fick på hela skiten”. Allt sprack.
”Rutten känsla från start. Hoppades att det skulle släppa med en lugn första femma, men jag fick slita för att öka farten. Låren gav upp redan efter 25 kilometer. Jag krigade så gott det gick för att gå under 2.40, för att koma undan med lite ära, men det räckte inte. 2.40.05 suger. Så jävla trist att vara sämst när det gäller”, twittrar Rosengren och fortsätter: ” Inte många rätt i dag. Fick slita för farter som jag joggat i på träning. Jag får använda besvikelsen som tändvätska för att hålla motivationen brinnande. Nöjer jag mig med mindre blir jag sämre. Det som svider mest är att jag måste träna mer och springa igen. Tänker inte ge mig förrän jag får på hela skiten.”

I Estland avslutade Daniel Attås Euromeetinghelgen tillika landslagsdebuten med vassaste loppet hittills i blågult. Slutade på 16:e plats, som femte bästa svensk, fyra minuter bakom segrande Albin Ridefelt och inte mycket mer än två minuter från en topp fem-position. Martin Regborn avslutade en urstark helg med en 20:e-plats, sjunde bäst av de tolv svenskarna. En placering han inte var gôrnöjd med, om en säger: ”Nej, i dag var det inget vidare. Sega ben och seg skalle. Bom på fyran och noll fokus efter det. Tar med mig två bra lopp hem från Estland”, twittrar örebroaren. Om det var säsongsavslutning för orienterarna som inte får vara med på världscupavslutningen nästa helg? Njäe, det ska vi väl inte tro. På hemmaplan stundar ju 25-manna (om jag tolkar Hagaby rätt kutar Regborn förstasträckan i förstalaget), och Regborn är säkert sugen på terräng-SM också. Den som lever får se.

Wilhelm Bergentz, som figurerat här på bloggen med sina fina medeldistanstider tidigare (redan snabbare än mamma …) blev trea i Lidingöloppets P13-klass på söndagen, sju sekunder bakom finska segraren Mikko Vesma. Svartås Kristin Hinshaw Adamsson bästa länslöpare i tjejloppet, på 57:e plats med tiden 46.28 över terrängmilen.

Fahlin VM-trea kilometer före mål: "Började tänka: 'Fan, det här kan hålla!'"

Ja, jösses vilket race! Damernas linjelopp i cykel-VM innehöll allt drama man kan önska sig och mitt i alltihop var Emilia Fahlin trea uppför kullerstensbackarna bara 3,5 kilometer före mål (efter att ha kommit med i en nio cyklister stark utbrytning några varv före mål, och de blev inte inhämtade förrän då, någon kilometer före mål; Emilia rullade till slut över mållinjen som 26:a). Ingen överraskning för den här bloggens läsare att Fahlin haft grym form på slutet, men det här överträffade till och med hennes egna högt ställda förväntningar, berättade hon när Konditionsbloggen fick tag i henne på hotellrummet i Richmond, Virginia, natten mot söndag, svensk tid.

– Det gick faktiskt bättre än vad jag någonsin vågats hoppas på. Det var en rätt ovan situation att sitta i utbrytning på VM med inte så många kilometer kvar, säger Fahlin till Konditionsbloggen.
Hur var taktiken?
– Det var allt för Emma (Johansson, den svenska stjärnan som jagade sitt första VM-guld men inte hade nog med kräm kvar i spurten och fick nöja sig med en femteplats i mål). När utbrytning gick iväg kände vi att jag var tvungen att komma med, men jag hade inget ansvar att köra eftersom jag hade Emma där bak. Sedan blev det lite nervöst när tidsavståndet blev så stort. Man började tänka: Ska det här hålla in till mål?
Ja, vad tänkte du då? Ville du att det skulle hålla, eller hoppades du att klungan skulle komma ikapp så att Emma skulle få chansen?
– Någonstans långt bak i huvudet hoppas man ju att det ska hålla. Och nästan alla länder var ju representerade där framme, så man visste inte om det fanns någon i klungan som skulle vilja göra jobbet. Ju längre det gick började man tänka: ”Fan, det här kan hålla.” Jag började fundera lite på hur jag skulle göra mot slutet, för kommer möjligheten måste man kunna göra bästa möjliga final. Men det är klart, i grunden hoppades jag på Emma. Det här var i princip hennes sista chans på världsmästartröjan och jag vet hur länge hon har kämpat för den. Men det var lite nervöst och ovant att vara där framme. Det var många tankar som hann gå genom huvudet på en. Det här var en häftig erfarenhet för mig, det var ett sånt här scenario jag drömde om på träningen i går, men jag vågade inte hoppas att det skulle bli verklighet.
Hur upplevde du avslutningen?
– Det blev lite attacker när klungan var på väg ikapp. Jag provade att kräma ur det allra sista i botten på den tredje backen. Om det ändå skulle gå ihop var det lika bra att försöka vara med långt framme så det fick bära eller brista. Bättre att vara i täten än att bli avhängd.
Hur var tävlingen annars?
– Det var kul, jag kände mig bra. När vi kom till backarna kändes det som att jag fick vila. Det var som en återhämtningsperiod, och ändå tog jag många positioner. Eftersom Hanna och Sara inte var med uppför backarna fick jag täcka alla attacker på toppen också, redan i början av loppet, och trots det kunde jag vara med till slutet.
Du måste vara i ditt livs form nu …
– Ja, det var länge sedan det kändes så här bra, i alla fall. Många, många år sedan. Ja, sett till linjelopp får jag nog nästan säga att jag aldrig varit bättre. Det här är ett stort steg i rätt riktning. At kunna vara med så länge mot så bra motstånd. Det är jäkla kul. Jag har ju själv vetat om min kapacitet, att det funnits där. Och jag har hela tiden haft människor runt mig som fortsatt tro. Men det är nog många som inte trott på mig också, och det är kul att få visa dem.
Du gjorde en laseroperation av näsmusslorna i slutet av juni, har det hjälpt dig till den grymma höstformen?
– Ja, det har hjälpt mig på det sättet att jag fått vara frisk. Efter operationen har jag varit frisk tre månader i sträck, jag har inte behövt justera min träning alls på grund av känningar, och det minns jag inte när det hände senast. Istället för att hela tiden få börja om på grund av sjukdomar och som bäst komma upp på någon halvnivå och sedan trilla ned på botten igen så har jag nu kunnat köra på. Det fungerade inte som det var tidigare. Samtidigt har flera andra bitar också fallit på plats.
Cyclingnews skriver att du är klar för italienska stallet Alé-Cipollini-Galassia …
– Jag kan inte säga något om det än. Vad jag ska göra nästa säsong blir officiellt om någon vecka. Nu blir det först lite semester. En vecka i Grekland där jag ska ta det lugnt och inte tänka någonting på cykel …

Det hände ju en hel del annat i dag också, men klockan är redan alldeles för mycket …
** Linus Rosdal och Erik Anfält gick en precis så tung duell i Lidingöloppet som bloggens förhandsspekulationer hade förväntat sig. Eller; det blev snäppet ännu värre när Rosdal (efter att inledningsvis ha legat bakom Anfält) spurtade in under 1.45 (med sex sekunders marginal!) och blev bäste svensk som totaltia i loppet och Anfält därefter sprutade ned Fredrik Bakkman (orienteringsvärldsmästaren) och knep en 13:e-plats som näst bäste svensk.
Kollega Hellsing har en längre intervju med Rosdal i söndagens papperstidning, där han bland annat berättar att han rankar loppet som det näst bästa i sin karriär:
– Det är väl SM-guldet på åtta kilometer terräng som jag rankar lite högre. Men efter det är väl det här det bästa jag gjort.
** Haben Kidane, som ni kan läsa en mycket gripande intervju med här, blev tvåa i Lidingöloppets P17-klass.
** Martin Regborn tog en ny urstark placering i Euromeeting (sexa i lördagens långdistans) och Daniel Attås blev 26:a av 81 startande (inte heller det illa pinkat i landslagsdebuten!). ”Förvånansvärt lättlöpt estnisk terräng” twittrade Regborn. I morgon avslutas tävlingarna i Estland med medeldistans.
** I morgon också en bloggintervju med örebroarna som överlevde Loch gu loch. Men det blir då, det!

Regborns succé i Tallin – och därför ställer Dahlgren in Lidingöloppet

Man vill ju inte säga vad var det jag sa, så istället drar jag till med: ”Vad var det jag skrev?” I helgens höjdare-inlägget i förmiddags tippade jag att Martin Regborn skulle vara med och tampas om segern i Euromeetingsprinten i Otepää i dag, och även om det inte var någon särskilt vågad gissning – Regborn har ju sprungit VM två år i rad och ställdes framför allt mot B-landslagslöpare – så svarade han för en riktigt stark prestation. Bara hemmalöparen Timo Sild och schweizaren Andreas Rüedlinger klarade av de tre kilometerna (4,2 optimal löpsträcka och 90 höjdmeter, enligt PM:et) och 21 kontrollerna på snabbare tid. Estländaren i mål på 15 minuter blankt, Rüedlinger tolv sekunder bakom och Regborn 14 efter.
– Det här känns jättebra . Pallen i en internationell tävling; det är därför man håller på. Min vår blev helt värdelös på grund av allergiproblem. Egentligen är det först nu på hösten som jag kunnat prestera som jag vill. Nu ser jag verkligen fram mot resten av helgen, säger Regborn till Svenska orienteringsförbundets hemsida.
Det var galet jämnt med 21 löpare inom minuten och 57 inom två minuter. Landslagsdebuterande Daniel Attås, som även om han slog Regborn på DM-sprinten i somras knappast är någon sprintspecialist, slutade på 61:a plats, 2.13 bakom. 90 löpare kom till start, 87 hittade runt. Euromeetinghelgen fortsätter med långdistans på lördagen och avslutas med medeldistans på söndagen.

På fredagen blev det också klart att Tisarens juniorvärldsmästare Andrea Svensson – precis som väntat – får springa inofficiella junior-EM (junior european cup, samma tävling där Oskar Andrén landslagsdebuterade i fjol) i Tyskland om två veckor. Svensson är den enda länslöparen i 24-mannatruppen.

Däremot blir det inget Lidingöloppet för Filip Dahlgren. Han väljer istället att vila sig i form inför världscupavslutningen i orientering i Schweiz nästa helg. Ja, schemat hade blivit närmast omänskligt om Garphyttekillen kutat på Lidingö i morgon med tanke på att han kommer från två raka SM-helger i orientering och världscupfinalens tre lopp på lika många dagar avgörs på 2 000 meters höjd. Dahlgren meddelar sitt beslut via Twitter:
– Återbud på mig. Jag har valt att prioritera världscupen och återhämtning efter SM, så det blir bra tryck i buggarna nästa helg, skriver Dahlgren som åker ned till Schweiz på onsdag.
Hade du spöat Erik Anfält och Linus Rosdal annars?
– Troligen inte. Det är för bra (hårt) underlag på Lidingö, och det är två riktigt bra löpare. Jag tror båda gör under 1.45.

För övrigt kan jag tipsa om två hemsidor att spana in: Här kan man följa örebroarnas kamp i Loch gu loch live i morgon, och här kan man ta del av diverse racarapporter från olika lopp (att jag kommit i kontakt med den sidan beror på att de hörde av sig och ville låna min rapport från Tromsö skyrace, och det fick de naturligtvis; sidan verkar vara ett jätteroligt initiativ och ett bra ställe att hitta inspiration och nya utmaningar).