Fahlin gjorde jobbet på sista etappen – och Regborn vann i ”drömterräng”: ”Orientering blir inte finare än så här”

Efter måndagens succéartade andraplats på den tredje och näst sista etappen i världstourloppet Emakumeen Bira avslutade Emilia Fahlin de fyra dagarna i Baskien med en habil arbetsinsats på den sista sträckan, där Wiggle-High5-stallet körde för de tre cyklisterna som fortfarande var med i snacket i sammandraget: Lisa Brennauer, Elisa Longo Borghini och Martin Ritter. Kaptenen Longo Borghini, som efteråt berättade att hon dragits med sjukdom före och in i etapploppet och känt sig osäker både på om hon överhuvudtaget skulle starta och därtill kunna ta sig i mål, var den som därför lite överraskande visade sig vara starkast. Italienskan kontraattackerade efter spurtpris och fick med sig Olga Zabelinskaja, den trefaldiga OS-medaljören från Ryssland som Fahlin plockade etappsegern av i Tjeckien för tre veckor sedan, i en utbrytning bakom solokörande Amanda Spratt, Australien. Och båda utbrytningarna höll hela vägen in: Spratt vann 1.16 före Longo Borghini som var starke än Zabelinskaja i spurten, och bakom dem var det ytterligare 45 sekunder till nästa cyklist i listan.
Spratt (som förvisso är en mycket stark cyklist med många proffssegrar på meritlistan men som bara var tia i sammandraget inför etappen), som tävlar för Mitchelton-Scott, fick rentav så mycket tid på cyklisterna som egentligen gjorde upp om totalen att hon snodde toursegern 48 sekunder före sin kapten, Annemiek van Vleuten. Longo Borghini avancerade till femte plats i sammandraget, 1.27 bakom, medan Fahlin blev 29:a totalt efter att ha varit 43:a sista dagen, men det var ju mer av akademisk betydelse.
Nästa tävling för Fahlin blir Thüringen runt med start på måndag.

I kväll var också Martin Regborn tillbaka som segrare, i Milans fjärde poängtävling för året, efter ett EM som blev förstört av ett par inledande misstag och en avslutande matförgiftning (han deltog ju på Milans redan förra veckan, men då utan att gå alls i närheten av för fullt). Den här kvällen skriver han själv i sin träningsdagbok att ”planen var att gå på 90 procent, men kändes lätt i kroppen och fick feeling i drömterrängen så blev nog lite hårdare”. Facit blev en seger med drygt tre minuter före klubbkompisen Filip Dahlgren, VM-tia i långdistans för några år sedan, över knappt 40 minuter orientering (6,4 kilometer fågelvägen) i skogarna väster om Lindesberg, ungefär vid något som heter Timanshyttan: ”Orientering blir inte finare än så här”, enligt Regborn.
Jacob Eriksson, KFUM Örebro, var tredje man runt den längsta banan, men över tio minuter bakom tätduon. Hans klubbkompis Calle Olsson, som leder totalen tack vare att han startat alla tävlingar hittills (det där kommer reda upp sig senare eftersom bara de fem bästa resultaten från elva tävlignar räknas i slutändan) var åtta, nästan 16 minuter bakom. Milans egen Lisa Westerberg var bästa dam, drygt fyra minuter före klubbkompisen Saga Sander som är bäst i sammandraget.

Regborn om EM-fiaskot (jättebom och matförgiftning), Forsgren hemma på pallen – och ny jättetävling i Askersund

Martin Regborn har kommit hem och laddat upp sin träningsdagbok efter Europamästerskapet i Schweiz förra veckan, som inte alls blev vad Örebroorienteraren hade önskat sig eller vad vi som ser på utifrån hade trott, inte minst med tanke på att han var trea–fyra–fyra på EM för två år sedan och sedan tagit stora kliv framåt. I träningsdagboken ger han som vanligt en fascinerande inblick. Om den inledande sprinten, en 16:e-plats som skulle visa sig bli hans bästa resultat under hela veckan, skriver han att han är ”riktigt missnöjd” efter ”två större misstag och inte 100 procent flyt i övrigt heller”. Den spektakulära femminutersbommen i medeldistanskvalet, som kostade en given finalplats och medaljchans, beskriver han med orden ”en sekunds slarv med utgångsriktning från kontroll”, ”kan bara skratta åt eländet”. Och någon riktig chans till revansch blev det sedan aldrig, för av noteringarna att döma drabbads Regborn sedan av matförgiftning, blev först isolerad och sedan svag och orkeslös av sviterna. På lördagen, tre dagar efter matförgiftningen slog till, fick han springa andrasträckan för svenska förstalaget i stafetten, men fick gå ut 3,5 minuter bakom täten. ”I en stafett på den här nivån är det i princip ointagligt, så var ingen mening att hetsa. Sprang runt i hyfsat hårt tempo. Kändes jobbigt ändå. Inte helt frisk än jag heller”, skriver Regborn. Och på söndagen avslutade han med en långdistans som 25:a (samma placering som Sverige fick i stafetten): ”Inte helt fyllda energinivåer i kroppen än efter matförgiftningen tidigare i veckan. Så blev en tung dag i skogen. Kämpade på ändå så gott det gick. Surt på bra form. Bara hem och försöka återhämta sig nu.”
Och i går kväll började den återhämtningen, eller vad man nu ska kalla det, när han gjorde ett ”lugnt distans-pass” i Milans tredje poängorientering för året, som avgjordes i skogarna mellan Gyttorp och Dalkarlsberg. Det gav en tiondeplats, 12,5 minuter bakom klubbkompisen och tidigare VM-tian Filip Dahlgren, som sprang sin första Milans för året. KFUM Örebros Calle Olsson har sprungit alla tre, och toppar alltjämt sammandraget. Hemmalöpare Saga Sander var bästa dam i går (det är mixedklass), men Linköpings Elisabeth Ahlgren ligger bäst till i sammandraget.

Hallsbergsorienteraren Lilian Forsgren, som ju också sprang EM, bor i Göteborg och valde därför Trailvarvet, Göteborgsvarvets terrängtävling, framför Milans i går, och sprang hem en tredjeplats bara tre dagar efter att hon sprang stafetten i Schweiz. Forsgren var knapp ttvå minuter bakom segrande finskan Anna Närhi över 11,5 kilometer.

En helt annan grej: I morse fick jag syn på en halvsidesannons i en annonsbilaga till NA:s papperstidning, inför Askersund outdoor festival nästa helg. Där framgår att festivalen nästa år kommer att arrangera en jättestor multisporttävling under namnet Ekololoppet multisport 2019. ”Loppet planeras till 12–15 mil i området kring norra Vättern och sammanbinder Tiveden, Motala och Askersund. Tävlingen är tänkt för lag om 2–4 deltagare” och ska innehålla ”vandring, paddling och cykel”, skriver arrangörerna och initiativtagaren Michael Malmberg säger i annonsen att det både blir en tävlingsklass för extremsportare och en motions-/upplevelseklass för friluftsmänniskor: ”De som vill tävla får en rejäl utmaning och de som vill hålla ett lugnare tempo och njuta mer får sitt.” Det hintas också om ett testlopp nästa helg, ”ett pilotprojekt med målgång under lördag 26 maj”.

Maria Eriksson vann igen (i fjärde loppet på åtta dagar!) – och deltagarsuccé i Närkekvartetten

Förra året lockade Närkekvartetten mellan 800 och 1 400 orienterare varje dag. I år? Över 2 000 i torsdags, nästan 1 900 i går och över 1 800 i dag, och nästan 1 500 är anmälda till avslutningen vid Leken i morgon, söndag. En riktig succé breddmässigt, och rätt många toppnamn också: I torsdags vann tidigare landslagslöparen Andrea Svensson (tävlandes för OK Tisaren) före dito Maria Magnusson (från Örebro men boendes i Göteborg och tävlandes för Sävedalen), medan örebroaren och förra VM-tian Filip Dahlgren (från Örebro) vann herrklassen, och i går vann förra VM-bronsmedaljören Emma Johansson, Domnarvet, före Magnusson och Svensson medan Dahlgren blev tvåa, fem sekunder bakom Malungs Thomas Carlsson efter en liten bom på slutet. I dag var elitklasserna lite tunnare, men Svensson och Magnusson gick en ny fajt (som Svensson vann med 56 sekunder efter en långdistans på över 90 minuter) och Thomas Carlsson tog en ny seger (men Dahlgren kom inte till start).

Dagens stora orienteringsbegivenhet var ju annars förstås EM-stafetterna i Schweiz, där både Martin Regborn och Lilian Forsgren fick hoppa in (Regborn först i B- men sedan uppflyttad i A-laget, Forsgren på andrasträckan i B-laget), men det blev ingen rolig dag för någon av dem och det kan ni läsa om i den här öppna texten. I morgon avslutas EM med långdistans för Regborn och Josefin Tjernlund.

IF Starts flitigt tävlande slitvarg Maria Eriksson gick upp i ledning i långloppscupen i dag, när hon, efter att ha vunnit Wedevågsloppet i lördagsvarit tvåa i Glanshammars terrängserie i tisdags och vunnit Medåkersloppet i torsdags, tog hem Hälleforsterrängen. Eriksson klarade av de tio bitvis rätt tuffa terrängkilometerna på 43.26, och var därmed över två minuter före tvåan, Marie Dasler, och över sex före trean Anna Edman, Hällefors (fyran Ester Skoglund, Östansjö, ska också nämnas, hon är bara tio år men avverkade terrängmilen på 53.45!). Hemmalöparen Peter Wiker vann på 36.48, 41 sekunder före Kopparbergs långlöparveteran Johan Eriksson och ytterligare 40 före Hässelbys Adam Bills (Håkan Andersson var tredje bäste länslöpare). Wikers resultatrad i hemmatävlingen de senaste tio åren, räknat från 2009, är därmed 1-2-2-2-2-1-2-2-1-1 (han vann dessutom Lesjöforsjoggen i torsdags). Jack Karlsson, som stod över tävlingen, leder alltjämt herrcupen före Per Sjögren och Thomas Chaillou, som inte heller sprang i dag. Eriksson toppar cupen tre poäng före Josefin Gerdevåg, som också stod över Hällefors. Nästa deltävling är Fjugestaloppet, på torsdagskvällen den 24 maj.

Från Svillingeruset har jag bara hittat bilder på pallarna på dam- och herrsidan, men ingen namn och ingen resultatlista, så jag återkommer när det dyker upp.
I Örebro parkruns 53:e upplaga sprang en noshörning (James Last, Borlänge LK) på 27.08 och slog därmed över 40 löpare … Annica Sjölund tog sin tolfte seger (tangerade Johan Ingjalds rekord) på 23.17 medan Erik Högkvist tog sin andra på 19.12.

I säsongens andra deltävling i Enduro Sweden series, Sverigeserien i mountainbikedisciplinen enduro, i Vallåsen, tog säsongsdebuterande (i disciplinen) örebroaren Matthias Wengelin en sjundeplats, 34 sekunder bakom segrande Adrian Hörnqvist, Dala Järna, medan Örebrocyklisternas Annie Söderberg blev åtta, 1,5 minuter bakom segrande norskan Hilde Strædet. Söderberg, som också är förbundskapten, körde till skillnad från sin sambo också premiären i Göteborg, och ligger femma i sammandraget.

Jonas Ahlsson lånades i dag in av amatörlaget Team Västergötland när den 110:e upplagan av cykeltävlingen Scandinavian race avgjordes i Uppsala. Ahlsson tvingades släppa klungan och var 14 minuter bakom i mål som 58:a, men tog sig i varje fall till målet vilket majoriteten av de startande i den tuffa tävlingen misslyckades med. Trond Hokon Trondsen, Norge, vann en spurt mellan tolv cyklister där Lucas Eriksson var bäste svensk på fjärde plats, Edvin Wilson var bäst av Team Västergötland-åkarna med en 26:e-plats. Adam Axelsson körde ju fint i Uppsala tidigare i veckan, och har nu skrivit lite om det på instagram:

Ja, och så kördes Hjälmaren runt i dag också, men det är ju enbart motionstävling utan tidtagning.

Rosdal tillbaka med seger i Medåkersloppet (Eriksson vann också!) – och en summarisk helgens höjdare

Kristi himmelsfärd bjöd på en ledig dag mitt i veckan, strålande sol – och förstås massor av löptävlingar. Om Fredrik Forsströms och Therese Erikssons segrar i Örebro backyard ultra kan ni läsa i min öppna artikel här, och om min egen insats i tävlingen i det här inlägget på instagram.
Men det var dessutom, vilket jag helt hade missat, premiär för helt nya Vintrosaloppet. Loppet som enligt inbjudan ”slingrar sig fram mellan husen i Vintrosa” var ett kontrollmätt femkilometerslopp med start och mål på Vintrosa IP, och Örebro AIK:s Liduina van Sitteren (19.00) och Garphyttans Fredrik Eliasson (18.52) tog hem premiärsegrarna närmast före IF Starts Marie Dasler (20.52) och Kristinehamns Tomas Hägerström (19.17). Måhända kommer loppet med i långloppscupen redan nästa år.
För van Sitteren var det andra segern på tre dagar, eller egentligen tredje, eftersom hon i tisdags både tog hem den femte och sista deltävlingen i Glanshammars terrängserie, och hela serien i sig. van Sitteren avslutade med att springa på 9.22 (sju sekunder över hennes eget banrekord och 38 snabbare än tvåan Maria Eriksson) och kom genom segern upp i maximala 44 poäng i sammandraget (även där närmast före Eriksson och med Emelie Lindgren på tredje plats). På herrsidan slutade Rodney Hundemark, som hoppade över finalen, som segrare på 42 poäng, och i hans frånvaro satte Johan Ingjald årets snabbaste tid med 8.31 för segern i den sista deltävlingen och en tredjeplats i cupen bakom Hundemark och Edwin Nylander.
Maria Eriksson stod också som segrare på torsdagen, då hon tog hem Medåkersloppet, vars tolv kilometer av omväxlande stig och väg hon avverkade på 57 minuter för seger 35 sekunder före Köpings Jenny Holgersson. På herrsidan gjorde Linus Rosdal bejublad comeback (jag har i varje fall inte sett till honom i någon resultatlista sedan han var bäste länslöpare i Göteborgsvarvet i fjol) med seger på 47.11, nästan 2,5 minuter före tvåan Mathias Viktorsson, LK Gränslöst. Ingjald blev fyra på 51.10.
Och i Torsbyblev skidbröderna Impola (dock inte Bob) Jack och Bill Impola trea och nia i fyrakilometersloppet Siri 4K, på 13.55 respektive 15.00 (Svampenmara-rekordhållaren André Rangelind från Karlstad blev tvåa på 13.45, tre sekunder bakom klubbkompisen Niklas Wassberg).
Som om det inte var nog avgjordes ju dessutom Grisrundan i Östansjö, ett stig- och lerlopp över runt sju kilometer. Kollega Jan Wijk var på plats och fångade stämningen i ord och bild, när ”Cykel-Ola” Hellström från Vintrosa och en Frida Nilsson (det finns inga klubbnamn eller hemorter i resultatlistan som ledtråd, men måhända är det samma Frida Nilsson, i sådana fall från Örebro men utan klubb, som blev trea i motionsklassen på Norasjön runt i höstas på fina 1.31) vann på 45.46 respektive 53.22 (med drygt en respektive drygt två minuters marginal till tvåorna).

Nästan lika intensivt är det i orienteringsskogen just nu. KFUM Örebros Calle Olsson tog hem säsongens andra poängtävling i Milans regi i tisdags (Elisabeth Ahlgren, Linköping, var bästa dam i det som är en mixedtävling) och gick därmed upp i totalledning. Och på torsdagen kom över 2 000 orienterare till start i den första av de fyra dagarna av Närkekvartetten. Tidigare landslagslöparna Andrea Svensson, Maria Magnusson och Filip Dahlgren var etta, tvåa respektive etta i långdistansen i Bocksboda.

I den stora cykelfestival som just nu pågår i Uppsala inledde Örebrocyklisternas Adam Axelsson, den tidigare junior-EM-cyklisten som senaste åren främst satsat på skridsko men haft väldigt sjukdomsproblem, med en andraplats i seniorklassen (snäppet under elit) i Skandis GP. Axelsson tvingades släppa Gustav Dejert, men vann en spurt om andraplatsen halvminuten bakom, efter 20 varv på en 2,4 kilometer lång bana som avverakdes med en snittfart på 42,6 kilometer i timmen. Eliten, med Jacob Ahlsson, tävlar i helgen.

Kort och summarisk helgens höjdare:
1) Orienterings-EM avslutas med långdistans med Martin Regborn och Josefin Tjernlund.
2) Närkekvartetten fortsätter med deltävlingar fredag, lördag och söndag.
3) Hälleforsterrängen och Svillingeruset avgörs.
Bubblare: Skandis GP och Scandinavian race avgörs med Jacob Ahlsson på startlinjen och Matthias Wengelin gör sin enduropremiär för säsongen i Vallåsen.

van Sitteren blev av med rekordet – och tog det igen (och Emilia Fahlin hoppar in i landslaget: ”Kändes vettigt”)

Efter att jag skrev förra veckans inlägg om Glanshammars terrängserie, där jag slog fast att Liduina van Sitteren slagit Fellingsbrofostrade U23-landslagslöparen Lisa Bergdahls fyra år gamla banrekord på 2,5-kilometersslingan, visade det sig att funktionärerna visat alla löpare fel förra tisdagen, och att rekordet därmed ströks (däremot räknas de inbördes placeringarna för poäng i terrängseriens sammandrag, eftersom alla i klassen visades fel). Men i tisdags sprang alla rätt – och nu kan van Sitteren ståta med rekordet på allvar. Förvisso gick den rätta vägen åtta sekunder långsammare, på 9.15, men det var ändå ett rekord med elva sekunders marginal. Även Maria Eriksson gick under tio minuter på den rätta banan; de båda har varit etta och tvåa alla tre veckorna. I herrklassen vann Rodney Hundemark för andra veckan i rad, nu på 9.01 före Edwin Nylander, som leder totalen, på 9.28. De två sista deltävlingarna löps den 1 maj respektive den 8 maj.

Emilia Fahlin gör ett inhopp i svensk landslagsdress och kör etapploppet Gracia Orlova med fem landslagskompisar som en uppladdning inför EM och VM senare i år med start redan i morgon, torsdag. ”Jag fick förfrågan för ett par veckor sedan. Kul tillfälle att få lite tid med svenskor och få ett etapplopp i benen, och efter nån missad tävling med influensa så låg det okej till och kändes vettigt”, skriver Fahlin i ett sms till Konditionsbloggaren. Ida Enrgren, Hanna Nilsson, Alexandra Nessmar, Clara Lundmark, Frida Knutsson och Sara Olsson är de preliminäranmälda svenskorna, det återstår att se vems plats som Fahlin tagit. Touren inleds med en drygt tio mil lång etapp mellan Orlova och Stramberk på torsdagen, fortsätter med en lika lång med start och mål i Lichnov på fredagen innan det på lördag är både tempolopp (över 13,5 kilometer i Ostrava) och en kortare linjeetapp (64 kilometer mellan Detmarovice och Visalaje), och avslutas med ett drygt tio mil långt kriterium över åtta varv inne i Orlova. Totalt deltar tolv landslag och 14 andra team i tävlingen, som däremot inte lockar något av de största stallen.

Så har också Hagaby släppt sin laguppställning till Tiomila, och Martin Regborn kommer precis som vanligt att springa förstasträckan medan Filip Dahlgren tar hand om långa natten och Jakob Wallenhammar agerar ankare.

Anfälts fina genrep, Hanssons fantastiska andraplats, Garphyttans historiska niondeplats, Vasaloppstvåans skicrosseger i Sörbybacken och allt annat ni kanske missat

Tillbaka efter två veckor semester, alltså, och det går ju inte att i detalj redogöra för allt som hänt när man varit borta (och säkert har jag missat massor, utloggad som jag varit). Men det viktigaste, sport för sport, tänkte jag gå igenom i korthet. Häng på och hojta gärna om det är något viktigt som glömts bort!

Löpning:
** Well, det är ju först nu till helgen som långloppscupen drar igång med Startmilen (återkommer till den, förstås), men redan förra söndagen var det ju millopp i Örebro med Göteborgsvarvets seedningslopp Varvetmilen på Väster, där maratonladdande (Rotterdam marathon på söndag) Erik Anfält sprang hem segern på 32.51 (vilket bådar gott inför Rotterdam). före Simon Karlsson (Ärla) på 33.39 och med Östansjös Jonas Nilsson som näst bäste länslöpare på tredjeplatsen på 35.12, sex sekunder före Örebro AIK:s Andreas Ingberg (ytterligare nio herrlöpare – bland dem Starts David Berg, Karlslunds Jacob Halvarsson och ÖAIK:s Fredrik Härdfeldt och Johan Jongen – fixade tider som räcker för att seeda sig till första startled i Göteborgsvarvet). På damsidan blev Jenny Bursell bästa länsdam på 45.31, vilket gav en sjundeplats totalt, över åtta minuter bakom segrande Karlstadslöparen Sofia Evnert på 37.08 (som tillsammans med tvåan Fanny Lövgren fixade platser i första startled).
** Örebro parkrun har kört två upplagor där Johan Ingjald (som vanligt) och Lotta Persson var snabbast den 24 mars på 18.15 respektive 25.58 och där 13-årige Hugo Örn (i debuten!) och Therese Persson kutade raskast den 31 mars på 19.34 respektive 24.21.

Cykel:
** Emilia Fahlin visade lovande takter efter influensen när hon satt med i huvudklungan in i mål i Dwars door Vlaanderen, genrepet inför Flandern runt förra onsdags, men i själva Flandern runt gick hon sedan i backen och tvingades bryta. Cykeln verkar dock ha tagit mer skada än Fahlin själv, enligt hennes uppdateringar i sociala medier, och hon är redan igång och tränar igen i ett äntligen vårsoligt Spanien.
** Matthias Wengelin och Axel Lindh, som tidigare tävlat för Örebrocyklisterna och Almby och som alltjämt bor i stan, flög ned till Österrike för Kamptal-Klassik-Trophy, en tävling i den inhemska österrikiska mountainbikecupen, för att försöka skaffa sig världsrankningspoäng, men det gick sådär. Lindh blev 23:a och Wengelin 27:a, fem–sex minuter bakom täten. ”Jag var för långsam i början under startloopen och de två första varven (av totalt 5) så jag tappade alldeles för mycket. […] Lyckades inte ta några värdefulla UCI-poäng till rankningen”, skriver Wengelin på sin blogg.

Skidor:
** Olivia Hansson svarade för en riktig bragd när hon tog andraplatsen i 22-milaloppet Nordenskiöldsloppet, världens längsta och kanske tuffaste skidlopp. Karlslundsåkaren var förvisso tre timmar bakom segrande Emilia Lindstedt (ni vet hon som vann Wadköpingsloppet), men disponerade loppet perfekt och plockade placering efter placering efter att ha varit sexa under de första åtta milen och fyra vid vändpunkten efter elva mil. Till slut betalade sig rutinen (Hansson har kört alla upplagor av tävlingen och var fyra både 2016 och 2017) och i mål var Karlslundsåkaren över 53 minuter före trean. Allroundatleten Danny Hallmén, som tänkt sig att staka runt de 22 milen, hade varit sjuk i veckan före tävlingen och tvingades bryta efter tio mil (som han avverkade på 7.04). Bästa länsåkare blev istället Frank Kiereck (tre sekunder före Hansson i mål, som 38:e herråkare). Fredrik Svensson, Strömtorp, blev 58:a och Larz Andersson, Karlslund, 74:a.
** I SM-stafetten svarade Garphyttan, trots Axel Ekströms sjukdom, för en historisk prestation när herrlaget blev nia – föreningens bästa placering i en seniorstafett genom tiderna (minns de historiska framgångarna för juniorlaget för några år sedan, med tre raka SM-guld som första förening). Marcus Lennartsson växlade till brorsan Lucas Lennartsson som 18:e man, Lucas körde upp laget till elfte och Adam Gillman hade femte bästa åktid av alla på sistasträckan (bättre än till exempel Teodor Peterson och Gustav Nordström!) när han tog laget i mål som nia. I sprinten dagen före var tog sig Marcus Lennartsson och Zinkgruvans Markus Johansson till kvartsfinal. Johansson blev sjunde bäste U23-åkare i tävlingen, Lennartsson tionde bästa (totalt var de 19:e och 24:e). I distansloppet över 15 kilometer var Gillman bäste länsåkare med en 25:e-plats (åtta av U23-åkarna) och i den avslutande femmilen var Lucas Lennartsson starkast med en 36:e-plats (Garphyttan var åtta i lagtävlingen). Filip Danielsson? Han åkte på ryggproblem och kom inte till start under SM-veckan.
** I premiärupplagan av Linderännet utklassade Johan Kanto – Lindesbergssonen som ju var målvakt i ÖSK:s juniorlag en gång i tiden, innan han flyttade till Göteborg och sadlade om till längdskidåkning – konkurrenterna och vann miltävlingen på golfbanan med nästan fyra minuters marginal till tvåan Ulf Lekeborn som i sin tur var 1,5 minuter före förre NA-sportmedarbetaren Anders Sjöberg på tredje plats. Ida Danielsson, Filips syster, var snabbaste dam och femma totalt.
** Vasaloppstvåan Bob Impola, Karlslund, tog hem första upplagan av en skicrosstävling (på längdskidor alltså, där man åker både upp och nedför backen) som ingick i säsongsavslutningen i Sörbybacken, närmast före Garphyttans Linus Dudal och Karlslunds Sebastian Torstensson.

Orientering:
** Nej, det mesta är än så länge inställt på grund av snön (till exempel ultradistans-SM i helgen), men i måndags var Martin Regborn (på väg tillbaka efter stukad fotled på landslagsläger, men Startmilen verkar vara i farozonen) och Filip Dahlgren i Södertälje och sprang en öppen klass i Kringelträffen.

Gräfnings tvåa i grisigt före, Roberto tvåa och Hansson trea – och Dahlgren vinnare i vinterserien

Årets upplaga av det klassiska franska fristilslångloppet La Transjurasienne var den 40:e i ordningen, och en av de grisigare. Eller, som arrangörerna av långloppsvärldscupen Fis Worldloppet cup skriver på sin hemsida: ”Först snöade det, sedan snöade det kraftigt, sedan slog det om till snöblandat regn, men ändå var det inte någon värme.” För Karlslunds Maria Gräfnings blev det etter värre när hon dessutom bröt staven i första backen. I mål var hon tvåa, som vanligt numera endast slagen av Worldloppetstjärnan Aurelie Dabudyk som vann cupen i fjol och nu tog tredje segern av tre möjliga i år. Den här gången 3,5 mintuer före Gräfnings efter 68 kilometers åkning (som tog 2.37 för Dabudyk).
”I dag var det supertufft för alla, väderförhållandena var verkligen hårda. När jag blev av med staven tappade jag en del tid, men Aurelie var superstark i dag, så jag är väldigt glad att jag tog andraplatsen. Runt tio kilometer före mål hade jag legat och sparat lite energi som jag använde för att rycka ifrån Roxane (Lacroix, som blev trea, 1.20 bakom Gräfnings)”, säger Gräfnings till arrangörens hemsidan.
Med två andra- och en tredjeplats är Gräfnings, som blev tvåa i cupen i fjol, 80 poäng bakom Dabudyk i sammandraget med fyra lopp kvar. Härnäst väntar 63 kilometer långa Tartu maraton som är säsongens andra (och sista) lopp i klassisk stil. ”Nu ser jag verkligen fram emot nästa helg, att få åka i cupen vid mitt andra hem i Estland, säger Karlslundsåkaren till Worldloppet.

I fjärde och näst sista deltävlingen i den svenska långloppscupen, 42 kilometer långa Västgötaloppet i Ulricehamn (som kördes över sex varv på en sjukilometersslinga), tog Olivia Hansson tredje raka pallplatsen i cupen efter tredjeplatsen i Skistart ski maraton och andraplatsen i Wadköpingsloppet. Av mellantiderna att döma låg hon med i en tätgrupp med fyra damer efter första varvet, men släppte runt milmarkeringen för att sedan komam ikapp en tröttnande Sara Karlsson, Gnosjö, efter 30 kilometer (då var hemmaåkaren Catharina Ramhult och Delsbos Marika Sundin redan 1.45 före). Karlsson kunde inte hålla Hanssons rygg, och i mål efter 42 kilometer var Hansson trea, 2.18 bakom Ramhult men bara 1.35 bakom Sundin (som låg ihop med Ramhult vid 38-kilometerspasseringen men sedan tröttnade rejält), medan Karlsson var över minuten bakom på fjärdeplatsen. I herrklassen tog Wadköpingsloppets etta och tvåa samma placeringar igen, men den här gången vann Pontus Nordström, Östervåla, med 35 sekunders marginal till Ludwig Tärning, SK Bore (i Ånnaboda skiljde en sekund). Karlslunds Linuns Larsson tog en åttondeplats, 1.37 bakom täten men bara 13 sekunder från fjärdeplatsen. Nästa helg avslutas cupen med Skinnarloppet, som vi i Mittmedia sänder (går bland annat att se på na.se).

I klassiska Engelbrektsloppet (som vi i Mittmedia sände, bland annat på na.se) tog en annan Wadköpingsloppssegrare, Falun-Borlänges Emilia Lindstdt, en ny seger – men på andra plats slog sig Karlslunds Kristina Roberto in, slagen med drygt fyra minuter över sex mil. Ännu ett steg i Robertos comeback efter häloperation. Robert Brundin var bäst på herrsidan med en 16:e-plats, knappt tio minuter bakom segrande långloppsräven Jimmie Johnsson, Rembo.

I ungdoms-SM (som vi i Mittmedia också sände, bland annat på na.se) avslutade enda deltagande länsklubben Garphyttan med en elfteplats i mixedstafetten och en 17:e-plats i pojkstafetten (där Nils Schagerström var nia till första växlingen).

På temat skidor, men mindre tävlingar, avgjordes dessutom två i länet i helgen – 15-kilometersloppet Hyttrännet (en tävling som faktiskt är äldre än både Wadköpingsloppet och Lospåret) med start och mål vid Digerberget på lördagen och ungdomstävlingen (med motionsklass för vuxna) Aspelundsrundan i Zinkgruvan på söndagen. Jag har inte lyckats hitta någon resultatlista från den senare än (men bilder och snack finns i den här pluslåsta artikeln), men uppe i Nora vann ”som vanligt” Per Eklöf, drygt fyra minuter före Klas Larsson (Emma Larsson var ensam startande dam; och ja, det finns en pluslåst artikel med bilder och snack även därifrån).

I femte deltävlingen av Löpex vinterserie, också känd som Nattcupen, gjorde Martin Regborn mycket riktigt en start i dag som en del av ett långpass. Därmed var han inte med och konkurrerade om topplaceringarna, utan joggade in på en elfteplats, knappt 24 minuter bakom klubbkompisen och förre VM-löparen Filip Dahlgren, som var överlägsen (i Daniel Attås frånvaro) och vann drygt sex minuter före Jakob Wallenhammar. Dahlgren hade ju en enorm potential som långdistansare när han kom fram, och blev tia i sitt hittills enda VM-lopp, men har fått se de senaste åren (egentligen ända sedan VM-starten 2014) bli helt sönderslagna av skador. Återstår att se om 2018 blir året då han äntligen kommer tillbaka igen.
Lovisa Persson tog fjärde segern på lika många starter, den här gången drygt tre minuter före Lisa Westerberg på andraplatsen och hela tio före Josefine Ahlbäck på tredje (båda tävlandes för Milan), och övertog därmed ledningen i sammandraget. På herrsidan behåller Attås totalledningen trots sin no-show.
För Regborn väntar nu utlandsläger, inte i Alicante som jag tidigare skrivit (där har han ju för böveln redan varit i vinter …) utan i Turkiet, om jag förstått saken rätt. Nästa deltävling i Löpex vinterserie avgörs den 28 februari.

Bergentz vann DM i fel sport, Attås slog Dahlgren och uppskjuten monstertävling

Veteran-EM-silvermedaljören och veteran-SM-segraren Erika Bergentz drogs ju med skador under större delen av löparsäsongen, även om hon ju blev trea i D40-klassen i Göteborgsvarvet och vann Vasakvartetten. Men inget ont som inte har något gott med sig – kan man inte springa får man alternativträna, och Bergentz visade att hon skött rehaben perfekt när hon på onsdagen tog DM-guld i längdskidåkning. Visst, det var en stafett, men faktum är att Bergentz hade bästa åktid på båda sina sträckor (och de enda som noterade bättre åktider var Bergentz lagkompis Tina Åkesson och Karlslunds långloppspecialist Olivia Hansson).
Tävlingen kördes på konstsnöspåret i Ånnaboda, som nu är cirka 1 700 meter långt, och seniorerna åkte två varv per sträcka, två sträckor per lagmedlem, i tvåmannalag. Bergentz och Åkesson (som representerar Garphyttan) vann till slut 2.19 före Hansson och Paulina Hellström (Karlslund). Åsa Fjellström och Elin Winblad tog bronset ytterligare 33 sekunder bakom.
På herrsidan var segermarginalen ännu större, och med samma utgång: Garphyttan före Karlslund. Emil Hagström och Joel Lager var snabbast på alla fyra sträckorna och vann 2.26 före Robert Brundin och Tobias Karlsson (smygcomebacken fortsätter!) med Dan Larsson och Erik Svensson på tredjeplatsen.
Hela 52 tvåmannalag kom till start.

Slaget om Kilsbergen. Del 1 Ikväll är det efter 1 års vila dags för länets skidderby, kanske förutom duellen Mora Vs. Falun Borlänge på SM stafetten kanske Sveriges största rivalmöte? På 2000 – talet uppstod det som skulle bli ”slaget om Kilsbergen", en sprintstafett infördes som distriktsmästerskap istället för 3×10 km. Succéns kom direkt med 10 lag till start första året och sedan har det alltjämt varit mellan 15-30 lag till start. Rivaliteten mellan slättens giganter Karlslunds IF och bergens talangfabrik Garphyttans IF har alltid funnits där. Garphyttan med de tyngsta meriterna på nationell nivå och Karlslund som vuxit sig starkare år efter år som etablerad långloppsklubb med flera åkare i långloppselit. Garphyttan med sin blomstrande ungdomsverksamhet mot Karlslund med sin fina verksamhet för vuxna och lite aggressivare värvningstaktik runt elitåkare. Fler klubbar har såklart åkt i stafetterna fast hittills har ingen utan ovan nämnda frångått med segern i herrklassen. I damklassen har Zinkgruvans IF lånat titeln några gånger fast även här är det KIF och GIF som normalt slåss om titeln Kilsbergens drottningar. Rivalitet är ordet… Något som också hörts de gånger Örebroarna tagit titeln länets snabbaste i Vasaloppet. Då har det mullrats från bergen… ”Jag får gratulera till det, trots att du är Karlslundare, men det får inte hända igen. ” Historik Under det unga 2000 hade GIF via bröderna Torben och Tryggve Malm knallhårda strider mot Karlslund, ofta anförda av Klas Larsson och Mats Carlberg. Pokalen vandrade från år till år mellan bergen och slätten. När Karlslund värvade hem storåkaren Daniel Cornelius vidtog en lång period av KIF segrar. Vid det här laget fostrade Garphyttan fram en ung kille vid namn Patrik Karlsson. Garphyttan letade sig närmre och närmre och år 2009 fick den nu pilsnabbe Karlsson köra hem guldet. Med sig i laget då på klassiska sträckorna hade han en heroisk kämpande Joel Hultin som överträffade sig själv och bet sig fast i de stakstarka Karlslundarna. Insatsen gav slagläge och sedemera en knock out för Patrik på fristilssträckorna Giflägret utbrast glatt – änligen! Så gött att få sätta dit de där ”kaxiga” =) forts.

A post shared by Karlslunds IF Skidor (@kifpower) on

Slaget om Kilsbergen. Dela gärna egna minnen och psyka i kommentarfältet. Del 2 Därefter följde många år av Gifdominans… Tills Karlslund värvade över ovan nämnde Karlsson med orden. ”Kan vi inte slå dem får vi värva sönder dem”  Sagt och gjort, 2013 till dags dato är det Karlslund som varit i förarsätet oftast framförda av Tobias Karlsson med ovan nämnda fristilsvirtuos Patrik Karlsson. På damsidan gjorde Karlslund detsamma, Olivia Hansson åkte hem på tok för mycket till GIF. Vilket innebar att operation ”söndervärvning” togs till. Fast… Gif de fyller ju på med brutala åkare och  i dagsläget står GIF som skyhöga favoriter om man ställer upp mangrant, problemet är bara att mitt i veckan är det svårt att få hem stjärnor som Axel Ekström, Joel Lager mfl. Så ikväll kommer pokalen åter hemföras till Närkeslätten. Garphyttans IF, juniorerna, Kevin Henriksson och Jack Karlsson får vänta. Pensionärerna i Garphyttan, Danne Olsson och Per Wedin, de får längta, men mer än så blir det inte. Till Norabygdens Skidklubb med Johan Karbing och Klas Larsson. Tack för att ni deltager. Almby IK, skönt med fler cityvargar på jakt. Men bytet är vårt!! . . Ikväll åker pokalerna hem till där de hör hemma, till the home of KIF power! #kifpower

A post shared by Karlslunds IF Skidor (@kifpower) on

På onsdagskvällen avgjordes också första deltävlingen i Löpex vinterserie (också känd som Nattcupen) sedan årsskiftet, och i Martin Regborns frånvaro (han är på landslagsläger i Spanien) passade en hel del råttor på att dansa på bordet, eller vad man nu säger. I en masstartstävling i Brickebacken luftade skadeförföljde VM-löparen Filip Dahlgren benen för första gången på länge och tog en tredjeplats bakom Tisaren-duon Daniel Attås, som sprungit flera landslagsuppdrag, och Filip Jacobsson, som är förstaårssenior efter ett par juniorår där han inte riktigt fick ut sin fulla potential (i helgen debuterade han ju dessutom som senior i skidorientering, där han har JVM-medaljer på meritlistan). Jacobsson ledde 40 minuter in i tävlingen, men ett par missar på slutet gjorde att Attås gick ifrån och vann med 74 sekunder efter 45 minuters löpning. Dahlgren var ytterligare drygt en minut bakom. Även konditionsbloggsbekantingar som Jonatan Gustafsson (femma) och Per Sjögren (14:e) fanns med i resultatlistan.
På damsidan tog Lovisa Persson, Tisaren, andra segern på två starter, men det satt långt inne mot Saga Sander, Milan, som bara var sex sekunder bakom. Tisarens Rebecka Nylin trea, 1.40 efter, och behåller därmed ledningen i sammandraget.
På herrsidan tog Attås över ledningen från Regborn. Nästa deltävling löps i Laxå den 31 januari.

Och så till sist ett tråkigt besked: Det blir, trots is som bär, inget Ice race vintage på lördag. Monstertävlingen – 200 kilometer skridsko på Hjälmarens is – är inställd på grund av det ymniga snöfallet.
Arrangörerna av tävlingen, som varje år avgörs den första lördagen då isen är duglig, skriver själva på facebook: ”Vi är besvikna att vi trots all vår tidigare entusiasm tvingas tillkännage att det inte blir något lopp på lördag den 20 januari. Isen är täckt med 10–15 centimeter snö efter det senaste dygnets kraftiga snöfall. Vi har varit i kontakt med de som skottar isen på Rynningeviken, och de har informerat oss om att isen under snön är för tunn för att de ska kunna ge sig ut. Vi hoppas att det håller sig kallt och klart så att vi får möjlighet att köra tävlingen väldigt snart.”

van Sitteren kämpar på för långloppscuptiteln – och förtydligande om Tisarens 25-mannainsats

Liduina van Sitteren gör allt hon kan för att ge alltjämt rehabande Mikaela Kemppi en match om titeln i långloppscupen i år. På lördagen sprang Örebro AIK-löparen hem tredje raka segern i cupen: Efter Tarstaborgsrundan och Annaloppet nu också Hostruset. Det gör att hon nu är tvåa i cupen på 62 poäng, lika många som Kemppi men med färre segrar. Problemet för van Sitterens del är dock att hon nått maxantalet tävlingar att räkna med sex-poängare, vilket är vad man får för seger i vanliga tävlingar. Hennes enda möjlighet att ta sig om Kemppi är därför en första- eller andraplats i långa terräng-DM i om två veckor (eller, om hon misslyckas med det, vinner både Åstadsloppet, Kilsbergsleden och Lucialoppet – de tre i övrigt kvarvarande tävlingarna – och då kommer upp på 9–9 i antalet segrar med Kemppi och vinner på fler andraplatser, 5–0). Men även om van Sitteren vinner DM och går upp på 64 poäng (hennes maximala poängtal i år), så räcker det med att Kemppi blir trea i någon tävling (eller femma i DM, där alltså fler poäng delas ut) för att nå ointagliga 65.
I Hostruset vann van Sitteren enkelt på 18.11, nästan två minuter före Ö till ö-åttan Marie Dasler på 20.08 och frenetiskt tävlande Maria Eriksson på 20.18. På herrsidan blev Per Sjögren sjuk och tvingades ställa in sin start, men maratonsatsande fransmannen Thomas Chaillou, som jobbar på Örebro universitet och tävlar på KFUM Örebro, fick ändå fint motstånd av fyra betydligt yngre klubbkpmpisar i KFUM Örebro. Chaillou gick i mål på 15.49, följd av William Wickholm, 19 år (16.01), Jack Karlsson, 18 år (16.39), Alexander Larsson, 17 år (16.45) och Abdigani Khadar, 20 år (16.52). Även Thorens Wilhelm Bergentz, 15 år, förtjänar förstås ett omnämnande för perset 16.54.
Sjögren behåller, trots att han inte startade, ett starkt grepp om långloppscupen, som han leder tolv poäng före Heshlu Andemariam och Per Arvidsson. Erik Anfält på fjärdeplatsen har nu inte längre någon chans på totalsegern eftersom bara 26 poäng återstår att springa om.

Har förresten fått inte mindre än tre mail/meddelanden efter mitt inlägg om Tisaren i 25-manna. Klart är att Göran Attås, Daniels pappa, missade en kontroll och att det var orsaken till att laget diskades. Reglerna säger att lag som diskas inte får gå ut på nästa sträcka (eller näst-nästa, som det blir, eftersom det måste hinna upptäckas att det stämplats fel) förrän en halvtimme efter att ledarlaget passerat ut på sträckan. Därför fick 11.58.23 fick Andrea Svensson stå och vänta i 23 minuter, Lovisa Persson i 23 minuter, Ellinor Tjernlund i 22 och Ellinor Eriksson i 19 minuter från det att föregående löpare kom in tills de kunde ge sig ut, vilket förklarar deras märkliga sträcktider. Drar man av de där 19 minuterna på Tisarens sluttid hade laget varit sexa. Eller ännu bättre.
Daniel Attås, som sprang näst sista sträckan för Tisaren, berättar också att han tog lite speciella hänsyn eftersom han sprang utom tävlan: ”Jag sprang till exempel i en klunga med Hagaby, men valde att vara väldigt passiv i den för att inte påverka tävlingen.”
Apropå Simone Nigglis kanonlöpning ska också tilläggas att den sträckan var enbart för veteraner. Men nog var det ändå imponerande att hon blev tvåa av 364 på sträckan (näst bästa dam var på 27:e plats). Tack till alla som mailat!

I dag följdes ju 25-manna av den individuella tävlingen 25-mannamedeln, Lovisa Persson tog bästa placeringen av länslöparna med en sjundeplats (Simone Niggli blev bara 17:e efter en minutstor bom redan till första kontrollen och en tabbe till den sjunde som kostade över 3,5 minuter), 2,5 minuter bakom segrande Moa Leijon Lind, Södertälje. Minicomebackande Filip Dahlgren blev elva i herrklassen, knappt sju minuter bakom Gustav Bergman. FIlip Jacobsson var sjua av herrjuniorerna.

Jacobsson hängde (nästan) på Regborn och Niggli spöade männen (om jag tolkat resultatlistan rätt)

Sitter och försöker tyda resultaten från 25-manna, men eftersom jag inte är någon expert på att tolka stafettresultat (det har jag noga fått påpekat när jag vid ett flertal tillfällen läst fel vad gäller sträck- och totaltider och -placeringar), så vågar jag inte dra några exakta slutsatser om vad som egentligen hände Tisarens topptippade förstalag. Jag är relativt säker på att det var en felstämpling av Göran Attås på en av ”spåren” på fjärdesträckan som gjorde att laget blev diskat. Diskade är de i varje fall, och det är trist att vi inte fick se vad superlaget räckte till, de allra flesta av de tunga namnen kom ju mycket senare i laguppställningen. Laget sprang ändå klart, men jag vet inte hur mycket sluttiden 6.44.28 (som hade gett en 21:a plats) egentligen säger. Det verkar nämligen mycket märkligt att alla landslagslöpare på sjättesträckan ska ha tappat så mycket som det står att de gjort mot täten (och alla har fått kilometertider mellan elva och 12,5 minuter, helt orimligt), så vi får väl se hur det ser ut när allt sorteras ut. Därför vågar jag heller inte dra alltför stora växlar av att Simone Niggli verkar ha vunnit (eller i varje fall slagit alla topplagens löpare, jag har inte orkat gå igenom alla lag) den korta 23:e sträckan, trots att hon mötte idel herrlöpare i de andra topplagen.
Bästa länslag blev hur som helst Hagaby, där Martin Regborn var med i tätklungan (på femte plats, nio sekunder från ledning) på förstasträckan (där även Tisarens sistaårsjunior Filip Jacobsson var med bara lite längre bak, 24 sekunder från ledning, på elfte plats), och Filip Dahlgren sprang ett av spåren på sjundesträcken på ett föredömligt sätt (gick ut sist och kom in som tvåa av de löparna på sträckan).
Resultatet blev en 31:a-plats, 43.32 bakom segrande Tampereen Pyrintö. Exilörebroaren Maria Magnusson gjorde comeback för sitt Sävedalen och sprang andrasträckan när Göteborgslaget blev 13:e.
KFUM Örebro slutade på 72:a plats, inga andra länslag tog sig in på topp 100.

Hostruset har inte presterat några resultat än, och att det var Run of hope i dag hade ingen ens bemödat höra av sig om i förväg, annars hade de naturligtvis fått publicitet här på bloggen (och några resultat tror jag inte de publicerar). Trots de båda arrangemangen sprang ändå hela 80 löpare Örebro parkrun i dag. Skridskoåkaren Bella Lagrange och maratonlubbaren Anders Larsson var snabbast av alla med tiderna 21.11 respektive 18.48. Värt också att ntoera att Fredrik Sandberg gjorde sin 23:e start på 26 upplagor av tävlingen.