Filip Danielsson klar för Falun-Borlänge – blir klubbkompis med Maja Dahlqvist och Oskar Svensson

För två veckor sedan blev det klart att landslags- och världscupmeriterade Vedevågssonen Filip Danielsson, och ytterligare fyra elitåkare, tvingades lämna SK Bore på grund av en schism där styrelsen i klubben hellre velat spara in på elitverksamheten än ta emot ett riktat sponsorstöd (något som i dagarna fick vice ordföranden i klubben att hoppa av i protest). Nu står det klart att Danielsson, tillsammans med tre av de andra (Anton Persson, Maria Jonasson och Lovisa Modig, men inte Gabriel Thorn, som i stället skrivit på för långloppslaget Team Curira, oklart vilken klubb han ska representera) valt att skriva på för Falun-Borlänge. Det meddelar klubben på facebook. Det är förstås ett naturligt steg för Danielsson som sedan ett antal år bor just i Falun. ”Vårt starka lag blir nu ännu starkare när de fyra ansluter”, skriver klubben.
I klubben finns sedan tidigare åkare som dubbla VM-guldmedaljören Maja Dahlqvist, redan OS-uttagna Oskar Svensson och ytterligare ett 20-tal elitaktiva.
Danielsson, som dragits med ryggstrul senaste året, tillhörde utvecklingslandslaget senaste säsongen men står i sommar helt utanför landslagets träningsgrupper.

Jag ska för övrigt rätta mig själv från i måndags. Det blir inget svenskt mästerskap i backyard ultra till helgen, tävlingen är helt inställd även för eliten. Det är bara en virtuell tävling som avgörs till helgen, så Filip Andersson och de andra elitlöparna får nöja sig med att nöta på eget hand i något 6,7-kilometersspår. Eller åka till Östansjö och springa med likasinnade.

Danielsson ut, Ekström in i utvecklingslandslaget – och Gustafssons pallplatser bäddar för dubbelt Garphyttan i VM-truppen

En länsåkares bröd, den andres död. Så skulle man väl kunna sammanfatta dagens uttagning till utvecklingslandslaget i längdskidor, där Filip Danielsson trots den finfina avslutningen på säsongen (en femteplats i SM-femmilen) och trots kända orsaker till att det dessförinnan inte blev jättestora framgångar (dubbla diskbråck), inte fick förlängt förtroende – men där i stället Axel Ekström tog till nåder efter sin vinter som toppades med 25:e-platsen i världscupen i Falun, fjärdeplatsen på 15-kilometersloppet i SM och karriärens första seger i Sverigecupen.
Ekström är med sina 26 år en av de äldsta och definitivt den mest meriterade (31 världscupstarter, två Tour de ski) i årets utvecklingslandslag. Totalt är 14 herrar och fyra damer uttagna, vilket – om man inkluderar A-landslagets 6–8 och B-landslagets 4–4 – gör totalen i landslagsgrupperna till 24 herrar och 16 damer.
– Årets Team Svenska spel (det är utvecklingslandslagets officiella namn, bloggarens anmärkning) består av ett starkt gäng med en härlig blandning av yngre och mer erfarna åkare på väg framåt i sina karriärer. Vi ser en stor fördel i att kunna jobba kontinuerligt och dagligen med de aktiva i deras vardagsmiljö tillsammans med befintlig verksamhet i våra elitmiljöer, säger VM- och OS-guldmedaljören Ida Ingemarsdotter, som nu kommer jobba heltid som samordnare och landslagstränare för utvecklingslandslaget, i ett pressmeddelande.
Ekström körde i A-landslaget 2017/18, i B-landslaget 2019/20 och gör nu comeback i utvecklingslandslaget, som han senast tillhörde säsongen 2016/17.

Axel Ekströms landslagskarriär:
–2014/15: Juniorlandslaget. Bland annat två junior-VM, världscupdebut i Östersund.
2015/16: Utanför landslaget som förstaårssenior.
2016/17: Utvecklingslandslaget. Gjorde succé och fick stort förtroende i världscupen, åket bland annat Tour de ski. Åkte U23-VM.
2017/18: A-landslaget. Fick körtelfeber under vintern och åkte ut ur landslaget till nästa säsong.
2018/19: Utanför landslaget. Fick ändå göra comeback i landslaget och var näst bäste svensk i Ulricehamn.
2019/20: B-landslaget. Med i Tour de ski igen.
2020/21: Utanför landslaget. Fick ändå köra sex världscuptävlingar.
2021/22: Utvecklingslandslaget.
Filip Danielssons landslagskarriär:
–2015/16: Juniorlandslaget. Bland annat ett junior-VM.
2016/17: Utanför landslaget som förstaårssenior.
2017/18: Utanför landslaget som andraårssenior. Fick ändå göra världscupdebut, körde i Lillehammer och Holmenkollen. Åkte U23-VM.
2018/19: Utvecklingslandslaget. Fick ryggproblem under vintern och åkte ut ur landslaget till nästa säsong.
2019/20: Utanför landslaget. Fick ändå göra comeback i världscupen, åkte i lillehammer, Falun och Ski tour.
2020/21: Utvecklingslandslaget. Fick nya ryggproblem under vintern.
2021/22: Utanför landslaget.

När jag gick igenom helgen missade jag uppenbarligen att det körts VM-tester i mountainbikeorientering, inför VM i Finland i juni, i Värmland i dagarna två. För ovanlighetens skull fick Garphyttans Marcus Jansson, som tillsammans med ex-örebroaren Viktor Larsson (som inte var med i helgen) dominerat de svenska tävlingarna de senaste åren, se sig slagen båda dagarna och nöja sig med en andraplats i lördagens medeldistans (blott två sekunder bakom Kåres Rasmus Nordgren, förvisso) och en fjärdeplats i söndagens långdistans (nästan fyra minuter bakom Ulricehamns Marcus Wadell. Mest positivt ur länssynpunkt? Att Garphyttans Karin E Gustafsson, som körde EM 2017 men sedan inte gjort jättemycket väsen av sig på den nivån, tog dubbla tredjeplatser och verkligen var med i snacket – på lördagen 28 sekunder från segern, på söndagen fem från andraplatsen (men nästan fem minuter bakom Forsas Linn Bylars som vann båda dagarna). Kan det bli dubbelt Garphyttan i VM-truppen i år?

Lilian Forsgren till EM (och Regborn provar att springa igen), Danielsson tvingas byta klubb och bäddat för tidernas bästa (?!) länslopp

Lilian Forsgren skulle vara reserv på hemmaplan – men nu står det klart att hon får åka ned till Schweiz och springa orienterings-EM nästa vecka. Orsaken är att Alva Olsson ådragit sig en bristning i ena lår-baksides-muskeln. Det skriver Orienteringsmagasinet, som talat med båda löparna och förbundskapten Håkan Carlsson.
– Det är alltid lite märkligt att ladda som reserv, men jag tycker att formen varit på uppåtgående den senaste tiden och jag känner mig laddad för att ta mig an spännande sprintar i Schweiz, säger Forsgren till tidningen.
Den numera Örebroboende orienteraren visade ju det inte minst på Elitstafetten i helgen, där hon löpte upp från tredje till första plats och distanserade resten av fältet med åtta minuter på sista nattsträckan – vilket grundlade Tisarens monsterstora seger.
Forsgren har sprungit ett VM och fyra EM tidigare (det här blir femte i rad), och 2014 tog hon ett skrällartat silver när det svenska B-laget slog A-laget. Individuellt är bästa placeringarna en tolfte- och en 16:e-plats, båda i sprint, 202 respektive 2016.
Alla uttagna svenska löpare, från länet förutom Forsgren även Jonatan Gustafsson, kommer få springa båda de individuella distanserna: Knockoutsprint med kval på fredag och final på lördag och vanlig sprint på söndag. Nästa vecka, alltså.
En som inte finns på plats är Martin Regborn, som dragits med en stressfraktur, men som nu börjat smyga igång löpträningen – av Strava att döma – och i morgon finns anmäld till Tisarträffens coronabantade variant ”Tisarträffen mini”.

Filip Danielsson lämnar, tillsammans med fyra andra elitskidåkare, SK Bore efter fem säsonger i Torsbyklubben (han är fostrad i Wedevåg och Garphyttan). Det meddelades i ett pressmeddelande som hans pappa Johan Danielsson, som varit ledare i Bore under de här åren (och som för övrigt är en riktigt habil cyklist), skickade ut till pressen på fredagsmorgonen. ”Bakgrunden är att de fått besked från styrelsen att klubben inte har ekonomi att driva en elitsatsning på det sätt som den varit tidigare”, skriver Johan i pressmeddelandet.
Enligt Värmlands Folkblad, som pratat med klubbens ordförande Lennart Steen, så har snöbrist och pandemiproblem inneburit en miljon i minskade intäkter för en klubb som 2019 omsatte 3,5 miljoner kronor. I pressmeddelandet skriver Danielsson att åkarna hittat en sponsor som var villig att gå in med 400 000 kronor i elitsatsning, men det kunde klubben inte ta emot eftersom det gick emot de interna reglerna.
– Policyn säger att sponsorintäkter och andra intäkter ska fördelas mellan alla sektioner inom klubben och därför inte kan öronmärkas för elitteamet, säger Steen till VF.
”Elitåkarna meddelar härmed att det är med stor sorg och besvikelse de tvingas till beslutet att lämna klubben, åkarna har in i det sista försökt få fram en lösning men har inte kommit i hamn”, skriver de i pressmeddelandet.
De övriga som lämnar Bore är Anton Persson och Lovisa Modig som tidigare i veckan blev uttagna i B-landslaget, samt Maria Jonasson och Gabriel Thorn. Någon ny klubb är inte klar, och det är förstås långt från självklart att alla fem går till samma adress.
På måndag meddelas om Filip Danielsson, som drogs med ryggproblem i vintras men fick en finfin avslutning på säsongen när han blev femma på SM-femmilen, får behålla sin plats i utvecklingslandslaget.

På söndag är det dags för Jordbro maraton, där halvmartondistansen kommer bli den klart vassaste, konkurrensmässigt. Och faktum är att det nog aldrig sprungit så många snabba länslöpare i ett och samma lopp: Eller vad sägs om Liduina van Sitteren, Fanny Schulstad, Josefin Gerdevåg, Erica Lech och Louise Wiker i samma startlista? Det enda man saknar är ju Karin Forsberg och Mikaela Kemppi i gamla goda slag.
Distriktsrekordet är Gerdevågs 1.16.43 från Haag 2016, och ska man tro vad löparna uppgett vid anmälan kommer ingen går för den tiden på söndag. Men flera finns i krokarna: van Sitteren har angett att hon går för under 1.18 (perset är 1.17.46), Lech att hon vill springa på 1.19 och Gerdevåg och Schulstad att de satsar på 1.20. Lech är ju en jag borde skriva mer om, vilket jag helt säkert ska göra vid tillfälle. Hon har legat och guppat på halvmaratider mellan 1.25 och 1.30 i tio år men slog i fjol, som 43-åring, plötsligt till med 1.18.42 i Kalmar (och 2.05 i Lidingöloppet). Otroligt imponerande.
Wiker går för 1.15 (halvminuten under det fem år gamla perset) men är ju inte länslöpare i den bemärkelsen att hon tävlar för en länsklubb och kan sätta distriktsrekord – hon springer sedan 2003 för Hässelby (men fram tills dess för Hällefors).
OS-uttagna maratonlöparen Carolina Wikström leder fältet med en 1.10-ambition, och följs av löpare som Sanna Mustonen och Linné Sennström. PÅ herrsidan är ex-örebroaren Heshlu Andemariam (som inte angett någon ambition men sorterats in runt 1.07) enda länsankutna löparen till start.

Ingen Ekström eller Danielsson när längdskidornas A- och B-landslag presenterades

Förra sommaren hamnade Axel Ekström helt utanför svenska landslagets träningsgrupper, medan Filip Danielsson fick en plats i utvecklingslandslaget (gruppen under A- och B-landslagen). Efter en vinter där Ekström tog en fjärdepats på 15-kilometers-SM i Borås, vann sin första Sverigecuptävling (i Boden), körde sex världscuptävlingar och fanns med i snacket inför uttagningen av VM-truppen och där Danielsson avslutade med en femteplats på femmils-SM efter att ha dragits med dubbla diskbråck så togs i dag A- och B-landslagen inför årets sommarträning ut. Men precis som i fjol fanns var varken Klockhammar eller Vedevåg representerat i landslagschef Anders Byströms trupper inför OS-säsongen, som presenterades på måndagen. Tio andra namn går före, och nu återstår att se om någon av länsåkarna får plats när utvecklingslandslagen presenteras nästa måndag.
Ekström tillhörde A-landslaget 17/18 och B-landslaget 19/20, Danielsson har aldrig varit högre än i utvecklingslandslaget.

Axel Ekströms landslagskarriär:
–2014/15: Juniorlandslaget. Bland annat två junior-VM, världscupdebut i Östersund.
2015/16: Utanför landslaget som förstaårssenior.
2016/17: Utvecklingslandslaget. Gjorde succé och fick stort förtroende i världscupen, åket bland annat Tour de ski. Åkte U23-VM.
2017/18: A-landslaget. Fick körtelfeber under vintern och åkte ut ur landslaget till nästa säsong.
2018/19: Utanför landslaget. Fick ändå göra comeback i landslaget och var näst bäste svensk i Ulricehamn.
2019/20: B-landslaget. Med i Tour de ski igen.
2020/21: Utanför landslaget. Fick ändå köra sex världscuptävlingar.
2021/22: Utanför A- och B-landslag. Utvecklingslandslaget presenteras på måndag.
Filip Danielssons landslagskarriär:
–2015/16: Juniorlandslaget. Bland annat ett junior-VM.
2016/17: Utanför landslaget som förstaårssenior.
2017/18: Utanför landslaget som andraårssenior. Fick ändå göra världscupdebut, körde i Lillehammer och Holmenkollen. Åkte U23-VM.
2018/19: Utvecklingslandslaget. Fick ryggproblem under vintern och åkte ut ur landslaget till nästa säsong.
2019/20: Utanför landslaget. Fick ändå göra comeback i världscupen, åkte i lillehammer, Falun och Ski tour.
2020/21: Utvecklingslandslaget. Fick nya ryggproblem under vintern.
2021/22: Utanför A- och B-landslag. Utvecklingslandslaget presenteras på måndag.

Tjernlunds SM-silver, Danielssons SM-bragd och Olssons mäktiga milpers (helgen i ett nötskal)

Det har varit en händelserik helg där jag jobbat lite för mycket med andra saker för att riktigt hinna blogga. Men vi tar det i lite snabb takt:
** Josefin Tjernlund tog i dag SM-silver i orienteringens ultralånga distans i Västervik. Det var hennes tredje SM-medalj (brons i långdistans 2017, silver i sprintstafett 2019) och det kom efter att hon bitit sig fast i tätklungan (bakom Alva Olsson, som kom loss) trots att benen inte kändes superbra och sedan, efter drygt två timmar och 17 minuter, spurtat ned de andra fem, däribland tvillingsystern Ellinor som tog fjärdeplatsen. Jag pratade med Josefin efteråt, för en text ni kan läsa här. På herrsidan tog Jonatan Gustafsson en finfin sjundeplats, starkast bakom Gustav Bergman, som vann med nästan 1,5 minuter, och en femmannagrupp där bakom.  Dagen innan var Lilian Forsgren, som stod över söndagen SM-tävling, starkast i medeldistanstävlingen i samma terräng som inledde elitseriesäsongen. Hon blev femma, med Andrea Svensson (som inte heller sprang på söndagen) två placeringar bakom sig medan systrarna Tjernlund återfanns först på 15:e och 16:e palts (Ellinor före Josefin den gången). Oskar Andrén bäste länslöpare på herrsidan med en 21:a-plats där.
** Filip Danielsson gjorde sitt livs överlägset bästa SM-tävling och en av de starkaste över huvud taget när han blev femma på femmilen i Kalix. Ett tag såg det rent av ut som om han skulle kunna utmana en trött Johan Häggström om bronset, men Danielsson hade inget kvar i tanken på slutet (Jens Burman tog guldet före Wiliam Poromaa). Jag pratade med Danielsson efteråt, för en artikel om en stökig vinter som fick ett fint slut. Axel Ekström blev 13:e, åtta minuter bakom Burman på den mycket utslagsgivande banan (1 710 höjdmeter och sugande snö), men fick ändå med sig en bronsmedalj hem eftersom han tillsammans med IFK Mora-kompisarna Gustaf Berglund (sjua) och Eddie Edström (17:e) fick den tredje bästa sammanlagda tiden av alla föreningar. Garphyttans Adam Gillman blev 23:a i det som var den definitiva avslutningen på årets skidsäsong.
** Hemma i Örebro sprangs på lördagen säsongens första testlopp i Mikael Kroons regi, tio kilometer landsväg på milseriens gamla bana på Väster. Wilhelm Bergentz var allra snabbast med 31.37, men träningskompisen Noha Olsson förmodligen gladast av alla eftersom han sprang tre minuter snabbare än han tidigare gjort på milen när han gick in som tvåa på 31.57. I vanliga skor. ”Skriver du något vill jag ha med ’bojkott från kolfiber’”, skriver Olsson till bloggaren och tillägger: ”Jag brukar säga: ’En löpare ska springa med drömmar i sitt hjärta, inte kolfiber i sina skor.’” Även Axel Sandberg (32.06) och Cimmie Wignell (32.22) sprang snabbare än de någonsin gjort tidigare på milen. Sandberg var tredje snabbast, Michael Weldai (32.11) fyra och Jonas Nilsson (32.20) femma. Även Jack Karlsson (33.33), Per Sjögren (34.29) och Fredrik Johnsson (34.34) gick under 35 minuter. Fanny Schulstad var ensam dam till start och gjorde 36.40 med Erik Anfält som hare. Totalt var 17 löpare med, och alla gick under 38.30.

Noha Olsson efter ett mäktigt pers. Foto: Mikael Kroon

VM-åkaren kroknade när länet kunde fått första SM-medaljen – och de startar i elitseriepremiären i orientering

Filip Danielsson såg till att hans Bore var med i ledargruppen, mindre än två sekunder bakom Viktor Brännmarks Piteå i ledning och i rygg på Gustav Nordströms Borås, när han skickade ut VM-sprintern Anton Persson på den sista sträckan i dagens sprintstafett-SM i Kalix (som vi sände på na.se). Det kunde ha blivit den första senior-SM-medaljen för den här generationen av länsåkare, men Persson hade inget kvar i tanken efter en brutal fjärdesträcka och fick släppa tättrion direkt, och blev därefter uppkäkad av klungan bakom i snöyran i Kalix. I mål som nia av tio lag i finalen, 36 sekunder från medalj.
Garphyttans lag, med Marcus Lennartsson och Adam Gillman, hade 15:e tid i kvalet och var runt 20 sekunder från final (de körde i den långsammare semifinalen varifrån bara topp tre avancerade, från den snabbare gick sju vidare – tre plus fyra bästa tiderna).
SM avslutas med tremil för damerna och femmil för herrarna på söndag.

I morgon är det dags för elitseriepremiär i orientering, och utan Martin Regborn på startlinjen (rehabar höften) är Gustav Bergman förstås en ännu större favorit än vanligt på medeldistansen i Västervik. Länslöpare till start, med starttider: Anna Hallmén (10.30), Linnea Claesdotter (11.26), Lovisa Persson (11.30), Andrea Svensson (11.54), Ellinor Tjernlund (11.56), Josefin Tjernlund (12.10), Lilian Forsgren (11.14), Daniel Martinsson (10.33), Oskar Andrén (10.47), Filip Jacobsson (10.57), Jonatan Gustafsson (11.17) och Gustav Hindér (11.21).
Största förhoppningarna finns naturligtvis på damsidan med Forsgren, tillbaka i landslaget, som största utmanare till toppnamn som Karolin Ohlsson, Sara Hagström, Alva Olsson och Johanna Öberg (Tove Alexandersson står över). Plus systrarna Tjernlund, naturligtvis. Dagen efter väntar ultradistans-SM, men utan Forsgren.

Blodomloppet nästa jättearrangemang att ställas in – och laguttagningen kan ha snuvat Ekström på SM-medalj

Här är en nyhet jag helt missat: Det är redan nu klart att Blodomloppet i Örebro – deltagarmässigt tillsammans med (sedan tidigare inställda) Vårruset länets största motionsarrangemang (om man inte räknar Vätternrundan, som i dag flyttades till september och som ju svischar förbi nere i söder) – ställs in för andra året i rad (ja, det kommer liksom i fjol arrangeras en virtuell variant, men den riktiga tävlingen ställs in). När sanktionsansökningarna gjordes i höstas var beskedet att tävlingen skulle gå en torsdag i mitten av augusti, som vanligt (i år den 19), och det datumet står fortfarande kvar i tävlingskalendern på Närkes friidrottsförbunds hemsida. Men vid något tillfälle verkar hela arrangemanget ha blivit flyttat till den 20 maj, och eftersom det inte ska komma besked om eventuella lättnader i coronarestriktionerna förrän den 3 maj (och ju ingen tror att stora massarrangemang kommer bli tillåtna redan då) så har man nu tagit i beslutet att rycka i nödbromsen och ställa in. Detsamma gäller Göteborg, Hudiksvall, Karlskrona, Linköping, Stockholm, Umeå och Uppsala (det finns fortfarande hopp om till exempel Västerås den 25 augusti och Karlstad kvällen därpå). IF Start, som är lokal medarrangör, har därmed fått se sina två största evenemang – Blodomloppet och Startmilen – inställda i år igen (även om det finns visst hopp om att den senare ska kunna avgöras i höst).

Tippade guldlaget Åsarna fick ge sig i herrstafetten på SM i Kalix. Johan Häggström höll undan för William Poromaa på sistasträckan (Poromaa gick ut 15 sekunder bakom och bara in fyra) och fixade därmed dubbelseger för Piteå. Axel Ekström visade att han borde åkt i Moras förstalag när han gick ifrån Gustav Eriksson (som tagit Ekströms plats) med 28 sekunder. Händelsevis skiljde i slutändan mindre än så mellan Mora, på fjärdeplatsen, och Falun-Borlänge som tog bronset – en kostsam laguttagning även om man givetvis inte vet hur en spurtuppgörelse mellan Hugo Jacobsson och Jonas Eriksson hade slutat.
Moras andralag, som Ekström körde för, slutade hur som helst sexa, i slutändan drygt minuten bakom förstalaget på fjärdeplatsen och över fyra bakom Piteå.
Filip Danielsson körde upp SK Bore från nionde till åttonde plats på andrasträckan, och den placeringen försvarade Anton Persson på sistasträckan.
Garphyttans lag blev tia. Marcus Lennartsson skickade ut brorsan Lucas som 20:e, men han jagade upp sex placeringar och Adam Gillman på sista ytterligare fyra.
I morgon är det dags för sprintstafetter, och precis som dagens tävlingar så sänder vi dem på na.se. Danielsson kör första-, tredje- och femteträckorna i Bores förstalag (Anton Persson kör de övriga) som startar i den första semifinalen medan Garphyttan ställer upp med Marcus Lennartsson och Adam Gillman i den andra. Banan är 1,1 kilometer lång och innehåller en slakmota i början och en klättring på 13 höjdmeter i mitten.

Fahlins bästa placering på endagstävling i världstouren sedan segern i Vårgårda – nu är OS-platsen nära

Nu ska den väl ändå vara klar, Emilia Fahlins OS-biljett. I dag tog hon den där topp åtta-placeringen som SOK väntat på, och hon gjorde det med stor pondus i spurten av världstourtävlingen Gent–Wevelgem, trots att hon oturligt hamnade bakom Elisa Longo Borghini (som, tillsammans med Soraya Paladin, hämtades in från en 20-kilometersutbrytning 300 meter före mål) precis när hon skulle dra igång sin spurt så löste hon en sjätteplats. Jag pratade med Fahlin någon timme efter målgång (läs artikeln här!), och hon var förstås strålande glad med dagens prestation och med att återigen ha klarat SOK:s hårda krav (det gjorde hon även i fjol, när OS skulle ha avgjorts, utan att bli uttagen) men hade ändå ett styng av besvikelse över att hon inte nådde hela vägen fram till en pallplats.
– Precis när jag ville dra igång hamnade jag bakom Longo Borghini, så jag fick sluta trampa och vänta en sekund, och då hade alla andra fått momentum på mig. Där jag satt hade det inte blivit spurt om segern hur jag än hade gjort, men hade jag inte blivit hindrad den den där sekunden kunde jag ha varit med om de andra pallplatserna. Det grämer mig lite, säger Fahlin i artikeln.
Marianne Vos visade varför hon är tidernas segerrikaste cyklist och vann spurten relativt enkelt. Där bakom fanns en grupp om tre som Fahlin, om hon kommit ur spurtsituationen, förmodligen hade kunnat utmana: Belgiska Lotte Kopecky, Liv racing, blev tvåa, tyska Lisa Brennauer, Ceratizit-WNT Pro cycling, trea, och italienska Elisa Balsamo, Valcar-Travel & service, fyra. Fahlins kamp blev om femteplatsen, där hon var någon centimeter bakom sin gamla lagkompis Marta Bastianelli, Alé BTC Ljubljana.
Fahlin var FDJ-Nouvelle Aquitaine-Futuroscopes kapten i tävlingen (Marta Cavalli var andra kortet, men det blev aldrig läge för henne) och de andra fem körde för henne (det blev säsongens tredje bästa resultat för teamet, Cecilie Uttrup Ludwig var ju trea i Trofeo Alfredo Binda förra söndagen och femma i världstourpremiären Strade Bianche). Till skillnad från i Nokere Koerse, då Fahlin var lite besviken på hjälpen från laget, fungerade det nu utmärkt. Enda grejen var att lagkompisarna inte riktigt var på tå just när Trek-Segafredo-stallet gick upp och kom loss med fyra cyklister i en niomannautbrytning på ett rätt givet ställe på väg ut ur Ieper med 20 kilometer kvar (det konstiga var att Trek-Segafredo därefter verkade välja att släppa iväg Longo Borghini i egen utbrytning med Paladin och droppa tillbaka med övriga tre till klungan, men det är en annan historia). En annan lite märklig grej i tävlingen var att ett parti på cirka fem kilometer precis före slutet lades till med kort varsel (under själva tävlingen, om jag förstått saken rätt, vilket gjorde att grafiken i tv blev helt missvisande), vilket i slutändan var det som gjorde att klungan hann ikapp de två utbrytarna.
Fahlin tävlar härnäst på söndag igen, i Flandern runt. Mycket mer inför det i veckan, det är trots allt en av säsongens största endagarstävlingar. SOK:s nästa OS-uttagning sker den 14 april. Fahlin lär få sin plats då även om sportchefen Anders Wiggerud inte ville lova något redan i kväll.
– Men den här insatsen gör att hon förstås ligger väldigt bra till i den sammantagna bedömningen, säger han till vargardacycling.se.
Som ni kan se nedan är dagens sjätteplats Fahlins näst bästa placering i en endagarstävling i världscupen eller världstouren i karriären (hon har ju dock varit fyra på VM också, 2018).
Alla Fahlins topp tio-placeringar i världscupen och världstouren:
2016: Seger i Vårgårda GP.
2017: Åtta (Vårgårda GP, etapp sex i Boels rental tour).
2018: Tvåa (etapp tre i Emakumeen bira, sammandraget Tour of Norway, etapp ett i Tour of Norway, etapp två i Tour of Norway), trea (etapp tre i Tour of Norway), sexa (sammandraget i Madrid challenge), nia (etapp fyra i Giro d’Italia).
2019: Sjua (Trofeo Alfredo Binda), åtta (Brugge–De Panne), nia (Tour of Guangxi).
2020: Sjua (La course).
2021: Sexa (Gent-Wevelgem), nia (Trofeo Alfredo Binda).
Dessutom sex topp tio-placeringar i lagtempo: Tvåa (Madrid challenge 2018), femma (Vårgårda GP 2015, 2017 och 2018), sjua (Giro d’Italia 2018), nia (Vårgårda GP 2013).

Det blev inga stora framgångar för länsåkarna när Sverigecupen i längdskidåkning avslutades med ett distanslopp över 15 kilometer i klassisk stil i Falun i dag. Axel Ekström var, som vanligt den här säsongen, starkast av dem – men till skillnad från i går, då han var två tiondelar från pallen, saknades nu 43 sekunder. Han blev 14:e man i mål (å andra sidan var det tajt uppåt, bara 13 sekunder till åttondeplatsen). Björn Sandström vann, 17 sekudner före Karl-Johan Westberg och Jonas Eriksson. Filip Danielsson blev 19:e man, 40 sekunder bakom Ekström, Adam Gillman blev 23:a, ytterligare 23 sekunder bakom (dessutom varnad för att ha tjuvskejtat) och Lucas Lennartsson blev 30:e man, 26 sekunder bakom Gillman.
Marcus Ruus säkrade segern i Sverigecupens sammandrag med en niondeplats i dag. Ekström, som missat fyra tävlingar på grund av världscuputtagningar, blev elva totalt. Danielsson, som stod över de fyra första, 15:e.
Skidsäsongen avslutas med de tre kvarvarande SM-tävlingarna – stafett, lagsprint och tre-/femmil – i Kalix om två veckor.
Jag lyckades ju för övrigt missa att Jimmy Axelsson fick chansen att köra Årefjällsloppet i går. Karlslundsåkaren som var topp 100 i Vasaloppet slutade på sista plats av de 74 herrar som fullföljde med tiden 6.37 (Nygaard vann på 5.04), men fick med sig viktiga lärdomar inför framtiden. ”Dålig dagsform och inte de bästa skidorna, tappade en del i början men fick igång skidorna/kroppen på mitten för att sedan vägga lite efter 75 kilometer. Tar med mig erfarenheten och andra lärdomar. Glömmer resultatet”, skriver Axelsson på Strava.
Olivia Hansson, som blev trea i Nordenskiöldsloppet i går, snackade jag med dagen efter för en artikel ni kan läsa här.

Liten guide till Gent–Wevelgem – och skidframgångar för Hansson (på pallen i världens tuffaste lopp igen) och Ekström (två tiondelar från ny pallplats i Sverigecupen)

Årets Gent–Wevelgem borde väl egentligen heta Ieper–Wevelgem, eftersom den startar i Ieper. Men hur som helst, i morgon är det dags för säsongens tredje världstourtävling, och precis som i de två tidigare står Emilia Fahlin på startlinjen (senast var hon ju nia, i Trofeo Alfredo Binda i söndags).
Hon gör det i ett FDJ-Nouvelle Aquitaine–Futuroscope som återigen matcher med ett av sina starkaste lag: Förutom Fahlin också danska kaptenen Cecilie Uttrup Ludwig, italienska utropsecknet Marta Cavali, norska jättetalangen Stine Borgli och franska Eugénie Duval och Maëlle Grossetête.
Tittar man på världsrankningen är det bara några av den nederändska cyklistarna (och det är förstås inte bara) som saknas från topp 17: Regerande världsmästaren Anna van der Breggen, Annemiek van Vleuten, Chanta van den Broek-Blaak (som vann tävlingen 2016) och Demi Vollering. Men alla andra är på plats, inklusive Jolien D’Hoore som vann i fjol.
Banan är i princip intakt från i fjol. Det bjuds på 142 kilometer där de 60 första är relativt platta. Sedan kommer två intensiva partier – det första med fem backar, det andra med två (och däremellan finns tre sektioner med grusvägar – innan de sista fyra milen in till mål är lättare igen (om det inte är skitväder och sidvind och så vidare, förstås). Den klassiska Kemmelbergsklättringen ska betving as två gånger, efter 75 respektive 105 kilometer. Övriga namngivna klättringar är Monteberg (två gånger, som väl kan betraktas som den nedre delen av Kelleberg), Scherpenberg, Vidaigneberg och Baneberg.
2019 var hela 87 cyklister med i tätklungan in till mål (Fahlin var 18:e då), 2018 och 2020 ett 30-tal (i fjol hamnade hon i andragruppen, knappt fyra minuter bakom, och blev 43:a).
Tävlingen 14.25, cyklisterna förväntas nå målet vid 18.20-tiden och Eurosport sänder med start 16.45.

Fjugestabördiga örebroare och Karlslunds IF-åkaren Olivia Hansson gjorde som hon brukar när världens längsta och tuffaste skidtävling, Nordenskiöldsloppet, avgjordes i dag: Hon körde hem en topp fyra-placering. Ja, för tredje året i rad fick hon till och med kliva upp på pallen, och hennes resultatrad i 22-milatävlingens femåriga historia är därmed 4–4–2–3–3. Frida Hallquist satte av i ett högre tempo från start, och efter 24 kilometer hade även Nina Lintzén tre minuter på Hansson, som i sin tur hade tre på Jenny Ramstedt på fjärdeplatsen. De fyra positionerna höll sig hela vägen till mål, med allt mer utdragna tidsavsånd: Hallquist vann på 13.32.20, 28 minuter före Lintzén och 71 före Hansson som i sin tur hade drygt en kvar till godo på Ramstedt.
Klas Nilsson var en av få långoppsproffs som prioriterade bort Årefjällsoppet (som Lina Korsgren och Andreas Nygaard vann, inga länsåkare kom till start) och spurtslog tjeckisak Jiri Pliska i efter elva timmar och 45 minuters skidåkning i Nordensköildsloppets herrklass. Trots coronaregeln att bara elitidrottare får tävla just nu kom sex herråkare från Karlslund till start. Viktor Rikner tog en 42:a-plats och var med 14.12.29 den enda som var snabbare än Hansson vars tid skrevs till 14.43.38. Roland Fjellström och Lennart Frommegård åkte tillsammans på 15.13, liksom Magnus Bergentz och Staffan Juliusson på 16.41 medan Larz Andersson gick i mål på 16.50.

Axel Ekström lyckades såväl följa upp sin första seger i Sverigecupen, i senaste loppet för drygt en månad sedan, med en ny pallplats när avslutningshelgen i Falun i dag inleddes med 10 kilometer i fristil. Men trots en våldsam forcering fick han nöja sig med en ny fjärdeplats, precis som på SM i Borås (över 15 kilometer). Då skiljde tolv sekunder till Marucs Ruus på tredjeplatsen, som tog sig om Ekström i slutet. Nu tog Ekström in 3,7 sekunder på samma Ruus på sista kilometern men var retsamma två tiondelar bakom i mål. Ekströms klubbkompis (i IFK Mora) Gustaf Ekström tog en skrällseger, 2,4 sekunder före Karl-Johan Westberg på andraplatsen och 11,5 före Ruus och Ekström. Garphyttans Adam Gillman, som gjort flera starka lopp i vinter, tog en fin 13:e-plats, knappa minuten bakom täten, medan Filip Danielsson blev 16:e, 3,5 sekunder bakom Gillman. Båda slog namn som Oskar Svensson och Johan Häggström, de två som körde så starkt på de klassiska sträckorna i VM-stafetten. Lucas Lennartsson blev 43:a, 2.01 bakom.
Alla fyra länsåkarna finns med i startlistan till 15-kilometersloppet i klassisk stil i morgon, som avslutar Sverigecupen 2020/21 och som sänds på na.se (sändningsartikeln är inte ute än).

Gräfnings på pallen i Sverigecomebacken – Ekström snabbast av alla och Danielsson med formbesked i Sverigecupen

Sverigecupens tävling i Idre i december 2017 är mig veterligt senaste gången som Maria Gräfnings verkligen var uppskriven som Karlslundsåkare i en tävling. Sedan dess har hon mest kört långlopp för Team Sas, Team Parkettpartner och, i vinter, för Vltava Fund ski team. Måhända körde hon i det tjeckiska proffslagets färger även i dag (jag har inte hittat några bilder från tävlingen, men i Bessemerloppet utanför Sandviken var hon i varje fall anmäld för just Karlslund, Örebroklubben som Faluåkaren (som tidigare tillhörd landslaget och bland annat kört Tour de ski) representerat sedan säsongen 2016/17. I vinter gör hon comeback efter barnafödande, och sin första fulla säsong i långloppsvärldscupen Ski classics (hittills redan två topp tio-placeringar) – och i säsongens första tävling hemma i Sverige (”hemma” eftersom hon numer bor i Schweiz) blev det en tredjeplats bakom Ida Dahl och Linn Sömskar. Dahl var ju en tiondel från segern i Jizerská padesátka förra helgen och nu helt i särklass, nio minuter före Sömskar och nästan 13 före Gräfnings över 52 kilometer skidåkning i klassisk stil. Gräfnings klubbkompis Olivia Hansson, från Fjugesta, tog femteplatsen, ytterligare elva minuter bakom.
Båda är anmälda till Tjejvasan på lördag.
På herrsidan var Jimmy Axelsson åter starkare än klubbkompisen (även de i Karlslund) Robert Brundin. De båda var 34:a respektive 48:a, knappt 16 respektive 21 minuter bakom segrande Max Novak.

Filip Danielssons fortsatte visa fin form när Sverigecupen i Boden avslutades med jaktstart på de två första dagarnas resultat. Vedevågssonen tog sig förbi Gabriel Thorn och Eric Rosjö och var sjua i mål från nionde startposition. Kanske var ändå Axel Ekströms uppkörning dagens skönaste besked – efter lördagens bottennapp ryckte han upp sig och noterade den tangerat snabbaste åktiden (med finländaren Juuso Haarala och 3,3 sekunder före näst snabbaste svensk, klubbkompisen Jonas Eriksson) över de 15 kilometer i fristil. Från 30:e startposition räckte det till en 20:e-plats i mål, exakt samma 2.33 bakom totalvinnaren Haarala som han startade på. Danielsson var 1.20 bakom i mål.
Adam Gillman höll sin 26:e-plats hela vägen (och blev alltså omkörd av bland andra Ekström men plockade lika många andra) och Lucas Lennartsson plockade sex placeringar från 49:e till 43:e. Varken Marcus Lennartsson eller Ludvig Berg kom till start.

I morse gick först karlskogingen Filip Andersson och därefter Magnus Hjelmér (från Valbo) i mål som tvåa och trea i Storstenshöjden 100 miles. Därmed tog sig tre av fem startande runt de 24 på grund av väderomslaget allt tuffare varven på den mycket kuperade banan, vilket gjorde målgångsration till högre än på halvloppet över 50 miles (vilket kanske mest beror på vilka galningar som vågar anmäla sig till 100 miles.
Örebroaren, ultralöparen och doldisen (?!) Johan Nordin delade för övrigt segern med Martin Anderberg från Siljansnäs i det där 50-milesloppet, där resultaten nu är publicerade. De tog sig runt på 15.31, vilket ger ett snitt på 1.17.30 per varv. Jenny Wallner från Sollentuna var bästa dam och totaltrea, bara 38 minuter bakom.
Alla som gick i mål i de båda loppen, 100 miles:
1) Kennie Pussinen, 35.16.
2) Filip Andersson, 47.42.
3) Magnus Hjelmér, 49.52.
Rickard Ahlberg och Mikael Blomqvist bröt.
50 miles:
1) Johan Nordin, Martin Anderberg, båda 15.31.
3) Jenny Wallner, 16.09 (bästa dam).
4) Andreas Kyrk, 16.32.
5) Dragos Piscan, tid okänd.
6) Martin Bergman, 16.49.
7) Joel Christiansson, tid okänd.
Jonathan Kandelin, Ola Backlund, Regina Johnson, Tom Johnson, Matthias Köhler, Jens Larsson, Rihards Darzins, Celine Pace-Soler, Camilla Sundfors Kindvall, Michael Alvander och undertecknad bröt.