Fahlin topp tio i tuffa världstourloppet – och Niggli förlängde sin svit (men Jacobsson var allra snabbast)

Emilia Fahlin slutade på nionde plats i världstourtävlingen Trofeo Alfredo Binda och var strålande glad när jag talade med henne efteråt (för den här artikelnläs också den här om uppropet för säkrar cykling som hon skrivit under). Fahlins lagkompis Cecilie Uttrup Ludwig kom iväg i en förföljargrupp om fem bakom utbrytaren Elisa Longo Borghini (som höll till mål), och fick därför inrikta sig på spurten om sjundeplatsen – där hon höll sig längst framme och tog initiativet på upploppet men blev bryskt behandlad av Liv-cyklisterna Sofia Bertizzolo och Jeanne Korevaar och var dessutom rejält trött efter det vråltuffa loppet, men lyckades ändå ta tredjeplatsen i 30-mannagruppen för en niondeplats totalt. Ett resultat som var alldeles utmärkt i en av vårens tuffaste tävlingar (drygt 14 mil och 2 300 höjdmeter), men som ändå var några decimeter (en placering) från att blidka SOK:s topp åtta-krav för OS-uttagning. Men återigen visade Fahlin att det är givet att hon ska ha en plats på OS – inte minst som hon varit topp åtta på världstouren 2016, 2017, 2018, 2019 och 2020 (och dessutom avgörs linjeloppet i Tokyo på en lika hård bana som dagens, om än med drygt tusen av de 2 692 höjdmeterna samlade i en enda långa, sugande stigning.).
Longo Borghini (lagkompis med Fahlin 2013, 2015, 2017 och 2018, och VM-bronsmedaljör i fjol) vann alltså loppet, närmast före Marianne Vos och med Uttrup Ludwig på tredjeplatsen (vilket Fahlin också gladde sig mycket åt, en stor framgång för laget). Läs mycket mer om loppet i artikeln jag länkar till ovan.
Härnäst tävlar Fahlin i Belgien, Gent–Wevelgem på söndag och Flandern runt söndagen därpå.
Alla Fahlins topp tio-placeringar i världscupen och världstouren:
2016: Seger i Vårgårda GP.
2017: Åtta (Vårgårda GP, etapp sex i Boels rental tour).
2018: Tvåa (etapp tre i Emakumeen bira, sammandraget Tour of Norway, etapp ett i Tour of Norway, etapp två i Tour of Norway), trea (etapp tre i Tour of Norway), sexa (sammandraget i Madrid challenge), nia (etapp fyra i Giro d’Italia).
2019: Sjua (Trofeo Alfredo Binda), åtta (Brugge–De Panne), nia (Tour of Guangxi).
2020: Sjua (La course).
2021: Nia (Trofeo Alfredo Binda).
Dessutom sex topp tio-placeringar i lagtempo: Tvåa (Madrid challenge 2018), femma (Vårgårda GP 2015, 2017 och 2018), sjua (Giro d’Italia 2018), nia (Vårgårda GP 2013).

Simone Niggli fick se tre herrar gå in före i dagens medeldistans i Kretsupptakten i skogarna strax söder om Degerfors, men hon höll sin jättesvit (23 raka sedan hon återvände till Sverige i somras, om jag inte missat någon ”tävling” – vilket jag säkert gjort) av att slå alla andra damer vid liv drygt 20 minuters marginal. Klubbkompisen Filip Jacobsson var klart snabbast av alla på längsta banan, och drygt fyra minuter före Djerfs Rasmus Pettersson och 7,5 före Niggli. Kontrollerna i Stubbetorp sitter upp till på lördag för den som vill prova själv, som veckans bana.

Det var ett skrivfel i startlistan som gjorde att jag i går skrev att Maria Gräfnings skulle komma till start i dagens Tåssåsen criterium 64. Det gjorde hon inte. Därmed blev den ende ”länsåkaren” som körde helgens båda långlopp Lindesbergsbördiga Johan Kanto, som slutade 89:a i Vålådalsrennet i går och som följde upp med en 78:e-plats i dag (av drygt 100 startande varje dag). Emil Perssons succésäsong fortsatte med dubbelsegrar.

Allt du behöver veta inför Trofeo Alfredo Binda – och så gick det när världsmästare Lysell dök upp i Karlskoga

Alfredo Binda är en italiensk cykellegend, trefaldig världsmästare och femfaldig vinnare av Giro d’Italia på 20- och 30-talen. I hans födelsestad Cittiglio i norra Italien har han sedan 1974 hyllats med tävlingen som bär hans namn, Trofeo Alfredo Binda (det första dussinet upplagor hann han själv uppleva). Det har sedan starten varit en tävling endast för kvinnor, vilket gör den till en av de äldsta i sitt slag, och sedan 2008 har den varit en del av världscupen som sedermera transformerats till världstouren (i år är det säsongens andra deltävling).
I fjol blev tävlingen inställd på grund av corona, men i morgon körs den – för sjunde gången med Emilia Fahlin på startlinjen. Hon gör det i ett ramstarkt lag, och det är inte alls säkert att hon själv kommer få chansen att tävla för eget resultat (det fick hon varken i Omloop Het Niuwsblad eller Strade Bianche, där hon körde för Cecilie Uttrup Ludwig och Marta Cavalli som är med nu också). Men det här är en bana som, rätt dag, kan passa Fahlin utmärkt.
2019 blev hon sjua, vilket – kan man tycka – borde ha räckt för att redan samma höst, när hon definitivt säkrade en OS-plats åt Sverige, ha blivit tilldelad den. Den gången var 28 cyklister med i tätklunga in mot mål, och amerikanen Coryn Rivera spurtade hem segern (danska stjärnan Uttrup Ludwig, som då inte anslutit till Fahlins stall men som nu är kapten där, var trea den gången; så det här är en tävling som definitivt passar henne. I Fahlins övriga starter i tävlingen har hon uteslutande haft hjälpryttaruppdrag.
Förutom Uttrup Ludwig och Cavalli har Fahlin australiska Brodie Chapman och franska Évita Muzic och Jade Wiel i laget i morgon. Jämfört med senaste världstourtävlingen, Strade Bianche, är det Stine Borgli ut och Wiel in.
En rad tunga namn saknas. Lotte Kopecky, Amy Pieters, Lorena Wiebes och ett gäng andra kör i stället den mindre belgiska tävlingen Omloop van de Westhoek, och sådanas som regerande världsmästaren Anna van der Breggen, Lisa Brennauer, Annemiek van Vleuten Ellen van Dijk, Demi Vollering och Sarah Roy står helt enkelt över resan till Italien och laddar i stället för kommande tävlingar i Belgien och Nederländerna.
Men det finns ändå gott om toppnamn på plats, så klart, i regerande mästaren Marianne Vos (även vinnare 2009, 2010 och 2012), Elisa Longo Borghini (vinnare 2013), Lizzie Deignan (vinnare 2015 och 2016), Amanda Spratt (tvåa 2019), Katarzyna Niewiadoma (vinnare 2018) och Uttrup Ludwig (alltså trea 2019).
Trofeo Alfredo Binda startar i Cocquio-Trevisago och inleds med två olika, längre varv – ett på 27 kilometer med en tuffare stigning på 146 höjdmeter och ett på 44,5 kilometer med två stigningar varav en är riktigt rejäl med 264 höjdmeter på knappt sju kilometer. Därefter körs fyra varv på en kortare slinga, 17,4 kilometer som inleds med en kort backe på 111 höjdmeter snabbt följt av en längre på 133 – men därefter bär det nedför till målet i Cittiglio (men det går lätt uppför, 13 höjdmeter, de sista 450 meterna till mållinjen). Totalt gör det drygt 141 kilometer och en av säsongens allra tuffaste tävlingar. Normalt är att det blir hårdkörning och att cyklister droppar av bak i klungan tills ett 20-tal gör upp om det på slutet. Vi får se hur det blir i år.
Starten går 12.10 och Eurosport sänder från 14.30. Beräknad målgång strax före 16.

Kretsupptakten, eller tidigare kanske mer kretsens vårpremiär (”kretsen” i det här fallet syftar på den östra delen av Värmland – Karlskoga, Degerfors och Kristinehamn) arrangeras traditionsenligt den här tiden på året, och det kan inte ens corona sätta stopp för. Eftersom det räknas som träning snarare än tävling – gränsen är ju hårfin, men det spelar ju mindre roll eftersom man knappast springer runt och smittar någon i en orienteringsskog – funkade det i år också; och även om Kristinehamns traditionella nattävling på fredagskvällen inte verkar ha blivit av i år så löptes det i Karlskoga i dag och i Degerfors i morgon. Och snacka om att Karlskoga fick finbesök till tävlingen vid Björkborn: Ingen mindre än dubble världsmästaren Jerker Lysell dök upp och matchade mot traktens storheter (och Lilian Forsgren, Josefin Tjernlund, Ellinor Tjernlund, Lovisa Persson, Filip Jacobsson och Anton Johansson).
Jerker, som är renodlat sprinter, sprang ”långa” banan över knappt sju kilometer (fågelvägen) på drygt 52 minuter, och var drygt fyra minuter före Ellinor som blev tvåa (Djerfs egen Marie Pettersson var faktiskt bara tolv sekunder bakom henne och halvminuten före Josefin).
Anton och Filip mätte krafterna i den ”extra långa” klassen över drygt en mil, och där drog Johansson det längsta strået med 2,5 minuters marginal (Filip spurtade ifrån nye klubbkompisen Daniel Martinsson, Lilians sambo, med sju sekunder – det var masstart på de två längre banorna). Lilian själv dominerade mellanbanan över 4,6 kilometer, som hon vann med nästan sju minuter till tvåan, Hagabys Mikael Andersson.
Till morgondagens tävling i Stubbetorp, strax söder om Degerfors, är det betydligt färre stora namn med i anmälningslistan, men Simone Niggli har i varje fall tänkt springa den långa banan.

Jag verkar för övrigt ha haft fel när jag antog att Maria Gräfnings säsong var över för att hon inte körde Vålådalsrennet i dag, för nu finns hon med i startlistan till morgondagens Tåssåsen criterium 64 i morgon. Karlslundsåkaren har väst 522, och starten går 8.00 (herrarna fem minuter innan) och loppet över 64 rätt platta kilometer på ett 32-kilometersvarv direktsänds i Eurosport.

Tätkänningen försvann i första backen – så var Vasaloppet för länsåkarna (Hedlund slog rekord som 48-åring: ”Så gott som, gammal god form”)

Nej, det var sannerligen ont om länsframgångar i årets Vasalopp, i varje fall om man tittar på den absoluta täten. Där bakom många bra prestationer, som vi ska återkomma till längre ned, men när det brann till i herr- och damklasserna var länsåkarna ungefär lika långt efter som innan bröderna Impolas genombrott med Bills 13:e-plats 2013.
Den som höll fanan högst var Maria Gräfnings, som bara till klubbtillhörighet är ”länsåkare” (hon har råkat välja Karlslund som sin nationella klubbadress trots att hon aldrig bott i länet, hon kommer från Falun och bor i Davos). Och även för Gräfnings, som var femma i Vasaloppet för två år sedan, försvann kontakten med täten redan i den första backen. Det gick undan från start i damtävlingen, och bara fyra var med till Smågan. De blev en kort period åtta, sedan fem, sedan – när Marit Bjørgen gick upp och bombade i Lundbäcksbackarna – tvåa. Och när andra herrklungan kom ikapp var det bara Lina Korsgren som orkade ta ryggarna. Superdupermeriterade debutanten Bjørgen fick släppa och tog andraplatsen, 42 sekunder bakom. Korsgren slog banrekordet med över 16 minuter i de supersnabba medvindsförhållandena med 3.52.08 (notera att jag hade fel i mitt förhandsinlägg; banan var verkligen 90 kilometer och tiderna från i år gäller som rekord, de hade fixat till det genom en liten omdragning).
Gräfnings låg i en större grupp som var nästan två minuter bakom i Smågan. I Evertsberg var de tio tillsammans, från elfte till 20:e plats, knappt sex minuter bakom, och i Hökberg hade Gräfnings och Laila Kveli ensamma kommit ikapp Anikken Gjerde Alnes, som ett tag (tidigt) var nära att ansluta till de åtta som då var allra längst fram. De tre var då elva–tolva–13:e, knappt 8,5 minuter bakom täten. Men sista två milen tröt orken och Gräfnings tappade både Kvelis rygg, Elin Mohlin (24 sekunder före), Roxana Lacroix (elva sekunder före) och Anastasia Vlasova (två sekunder före), och blev 15:e – vilket även var den 15:e snabbaste tiden i Vasaloppets historia eftersom hon var sista åkare in under det gamla banrekordet (15.31 bakom Korsgren).
Olivia Hansson var 49:a uppför första backen och plockade sedan fem placeringar till Oxberg, för att sedan hålla 44:e-platsen i mål på 4.38.35. Erika Bergentz hade inte fått till fästvallan och var näst sist (72:a), på ovana uppförs-stak-armar, till Smågan, men plockade sedan fyra placeringar och kom i mål som 68:e på den för en elitmotionär fantastiska tiden 5.16.01 (1997 hade man varit femma med den tiden, just sayin’). Perstider på båda, förstås (hitta mig en åkare som inte persade i dagens förhållanden!): med drygt 64 minuter för Bergentz och med drygt 17 för Hansson.
Bob Impola var ändå länsåkaren man hade störst förhoppningar om när det gällde pallmöjligheter, och där kanske det är taskigt att säga att det sprack redan i första backen. Nej, han låg väl placerad som 31:a i den 65 plus moms stora tätklungan som brakade igenom kontrollen i Smågan efter 26 minuter, men redan i Mångsbodarna sladdade han längst bak i densamma, och i Risberg var det över. Där hade han tvingats släppa 2,5 minuter, och så mycket tar man inte igen i en tävling där tempot är upptrissat från start. Herrtävlingen var en enda lång utnötning, och 50-talet orkade med förbi Risberg (Impola var 71:a där). I Evertsberg var de 45, men i backarna ned därifrån (ett väldigt oväntat ställe att gå loss på!) kom Tord Asle Gjerdalen, Vetle Thyli, Anton Karlsson coh Ermil Vokuev iväg, och redan i Oxberg hade de nästan en minut. Thyli fick släppa efter Hökberg, och direkt efter Eldris (där avståndet till den stora klungan [som nu inte längre var stor utan bara bestod av nio jagande] alltjämt var minutstort) satte Gjerdalen in det avgörande rycket. Anton Karlsson var närmast att kunna svara, utan att lyckas. Nya rekordtien 3.28.18 på GJerdalen, Karlsson 36 sekunder bakom och Vokuev 61 medan Thyli blev uppkäkad av andragruppen. Impola kom i mål som 61:a, 14.17 bakom (men visst, även hans 3.42.35 var pers, med drygt 15 minuter, och över 42 minuter snabbare än hans andraplatslopp 2018 då förhållandena var helt väsensskilda med snöfall).
Jimmy Axelsson var 118:e man i Smågan men så bra som 95:a i Oxberg, innan det började vända – och han tog mållinjen som 101:a man (på 3.47.55, 19.37 bakom Gjerdalen). Han blev till slut ändå topp 100 eftersom tjecken Fabian Stocek, som precis som Gräfnings kör för Vltava Fund ski team, blev diskad, och Karlslundsåkaren – som haft en raketartad Vasaloppskarriär – intervjuades av min kollega Hugo Levinsson efteråt.
Lindesbergsbördiga Johan Kanto blev 165:a (näst siste man under fyra timmar med 3.59.47, 33.04 bakom Gjerdalen) och Karlslunds Robert Brundin missnöjd 172:a (4.01.22, 33.04 efter).
Granbergsdals historiska veteran Magnus Hedlund, 48, gjorde sitt snabbaste lopp i sitt 31:a Vasalopp 1,5 minuter bättre än tid än 2004, då han var 77:a och både bäste länsåkare och bäste värmlänning (en kombination man officiellt bara kan lösa om man är från Degerfors eller Karlskoga). Det gav en 198:e-plats som gjorde att han för första gången sedan 2017 var topp 200 (och för 16:e gången totalt, första gången var 1995; första gången han åkte var 1991 och därifrån kommer alltjämt sämsta placeringen, en 668:e-plats).
– Jag tränade ju bättre och mer förr, det måste jag säga. Men jag tränade bra nu när det var snö i en hel månad hemma. Jag lyckas väl ändå komma upp i, så gott som, gammal god form fortfarande med en liten träningsspurt på slutet. Den viktigaste grejen är ju föret. Det måste vara bra om det ska kunna gå, men det har det ju varit förut med. Det året jag åkte på 4.09, då var det också sånt här före, säger Hedlund till Karlskoga Tidning om rekordloppet.
Nionde länsåkaren som skulle ha startat, Gustav Hindér, hade testat positivt för covid-19 och tvingades avstå.

Det ska förstås noteras att Karlskogabördiga skidorienteringsveteranen Åsa Zetterberg-Eriksson (EM-brons 2008, numera elitmotionär) blev tia på medeldistansen under SM i Umeå i går. Åsa tävlar alltjämt för lilla Karlskoga-, Degerfors- och Kristinehamnssammanslutningen Öset Skido, varför hon inte kom till start i dagens stafett.

Simone Niggli byggde på sin segerrad när landslagsledningen och tränare Thierry Gueorgiou bjöd in till VM-relevant träningstävling i Villingsberg, mellan Karlskoga och Örebro. Niggli var snabbast bland på bana två när motionärer släpptes på banorna efter att landslaget var klara (62 sekunder före Tisarens veteran Tomas Hallmén och ytterligare 62 före maken Matthias Niggli; Josefin och Ellinor Tjernlund var fyra och femma, 2.49 respektive 3.31 bakom). Jag har inte lyckats hitta landslagslöparnas tider (jag vet inte ens vilka som var där!), men det hade förstås varit spännande att jämföra dagens svenskar mot dagens Niggli. På bana ett var Orions Anton Johansson överlägset snabbast av ”motionärerna”, tre minuter före Roxens Jonas Andersson. Filip Jacobsson bästa länslöpare på tredjeplatsen, 4.41 bakom (men nästan fem minuter före fyran Erik Groth, KFUM Örebro).

Niggli tog 18:e raka när Nattcupen avgjordes i Hallsberg – Jacobsson vann i Regborns frånvaro

Om man räknar positionen som bästa dam i mixedklass som en seger, och det bör man väl göra, så tog Simone Niggli i kväll sin 18:e raka seger (om jag inte missat någon tävling, vilket jag säkert gjort) sedan återkomsten till Sverige när hon tog åttonde plats i den tredje ”delomgången” (det får inte kallas tävling eller deltävling på grund av coronarestrikionerna) i Ullmax vinterserie avgjordes med start och mål vid Tisarens klubbstuga i Hallsberg. Med det var hon över 14 minuter före näst bästa dam, klubbkompisen Lovisa Persson, och ytterligare drygt fyra före trean Ellinor Tjernlund.
Filip Jacobsson, som också springer för Tisaren, vann dubbla deltävlingar och var tvåa i sammandraget i fjol, och tog nu sin första för vintern, nästan fyra minuter före klubbkompisen Johan Aronsson och nästan fem före KFUM Örebros Jacob Eriksson. Jacobsson var den ende som klarade den nästan åtta kilometer långa banan (fågelvägen) under timmen, i en handfull minusgrader och mer eller mindre snörester.
På mellanbanan, som traditionellt varit damernas tävlingsklass, blev det också hemmaseger genom Anna Hallmén, som virtuellt (det är ju individuell start) var tvåa fram till näst sista kontrollen men spurtade förbi orienteringsgymnasiets Emma Ling, Hakarpspojkarna, med sju sekunder. KFUM Örebros Lovisa Gustafsson trea, 26 sekunder bakom (alla andra var distanserade med fem minuter).
Eftersom serien i år inte får kallas för tävling räknas det heller inget sammandrag, men Jacobsson har placeringsraden nio–tre–ett, Aronsson fyra–tolv–två och Martin Regborn vann de två första tävlingarna (han fanns inte med i kväll, laddar förmodligen för 3 000-meterstävlingen på lördag), Gustafsson har varit två–fem–tre på mellanbanan.
Nästa vecka är det dagtävling som gäller, i Lindesberg på söndagen. Då är det start mellan nio och tolv som gäller.

Mia Nilsson gjorde om och gjorde rätt – var snabbast på andra etappen av Kilsbergen trailtour (och så allt om alla andra lopp som ändå blev av i helgen)

Andra etappen av tre i Kilsbergen trailtour är avgjord. Tiden att ladda upp sina tider i Strava gick ut nu vid midnatt, och totalt hade 20 löpare tagit chansen att sätta tider på segmentet Blackstahyttan–Tomasboda–Blackstahyttan onsdag–söndag.
Efter att tidigare i veckan ha satt en tid som inte räckte för topp fyra (mycket på grund av fellöpning när en grusväg skulle korsas efter knappt tre av de drygt åtta kilometerna) gjorde Mia Nilsson på söndagen ett nytt försök som räckte till totalseger, 18 sekunder före Kajsa Rosdal som ju vann före Nilsson förra veckan. Därmed blir det först i mål av de två på den sista etappen som tar hem hela touren (skulle det bli exakt jämnt på sista – jag vet inte ens om Strava tillåter det – vinner Nilsson). Spännande! Linda Meijer var trea för andra veckan i rad, knappt två minuter bakom.
På herrsidan skrällde Andreas Wahlstedt, mest känd som cyklist hos Almby, genom att hålla undan konditionsfenomenet Per Sjögren med 33 sekunder i kampen om andraplatsen bakom John Lundström, som vann överlägset (om än inte lika överlägset som förra veckan) för andra gången i rad. I övrigt var resultatlistan en karbonkopia av förra veckans med Lundström som segrare, Erik Nilsson som fyra, Ola Backlund som femma, undertecknad som sexa, Erik Malm som tia och Daniel Eklund som elva (på åttonde- och niondeplatserna hade Rihards Darzins bytt plats med Andreas Pantzar, och på sjundeplatsen hade Claes Adolfsson ersatt Martin Bergman, de har sprungit varsin etapp).
Den tredje och sista deltävlingen startar på onsdag, och banan presenteras här på bloggen på tisdag morgon för den som vill ut och reka (det kan behövas, många sprang fel den här veckan och både Sjögren och Jonny Elofsson tvingades göra om sina försök). Flera gjorde också som Mia Nilsson och gjorde ett andra försök för att bättra sina tider – både Erik Nilsson och Ol aBacklund klättrade om mig i resultatlistan genom nya försök på söndagen.

Kilsbergen trailtour, etapp två, damer:
1) Mia Nilsson, 44.33. 50 poäng.
2) Kajsa Rosdal, 44.51. 40 poäng.
3) Linda Meijer, 46.24. 35 poäng.
4) Annika Larsson, 48.34. 32 poäng.
5) Anso Berg, 52.27. 30 poäng.
Herrar:
1) John Lundström, 34.21. 50 poäng.
2) Andreas Wahlstedt, 35.28. 40 poäng.
3) Per Sjögren, 36.05. 35 poäng.
4) Erik Nilsson, 37.55. 32 poäng.
5) Ola Backlund, 38.14. 30 poäng.
6) Jonas Brännmyr, 39.17. 28 poäng.
7) Claes Adolfsson, 39.59. 26 poäng.
8) Andreas Pantzar, 40.17 (Strava hittar inte segmentet i hans löpning, men tävlingsledningen har granskat GPS-spåret och godkänt tiden). 24 poäng.
9) Rihads Darzins, 41.00. 22 poäng.
10) Erik Malm, 42.51. 20 poäng.
11) Daniel Eklund, 45.39. 19 poäng.
12) Daniel Tholin, 47.41. 18 poäng.
13) Victor Barinas, 48.41. 17 poäng.
14) Cristoffer Stockman, 52.28. 16 poäng.
15) Jonny Elofsson, 53.47. 15 poäng.
Totalställning efter två av tre etapper, damer:
1) Mia Nilsson, 90 poäng.
2) Kajsa Rosdal, 90 poäng.
3) Linda Meijer, 70 poäng.
4) Anso Berg, 62 poäng.
5) Annika Larsson, 32 poäng.
6) Hanna Richter, 30 poäng.
Herrar:
1) John Lundström, 100 poäng.
2) Andreas Wahlstedt, 75 poäng.
3) Per Sjögren, 75 poäng.
4) Erik Nilsson, 64 poäng.
5) Ola Backlund, 60 poäng.
6) Jonas Brännmyr, 56 poäng.
7) Andreas Pantzar, 46 poäng.
8) Rihards Darzins, 46 poäng.
9) Erik Malm, 40 poäng.
10) Daniel Eklund, 38 poäng.
12) Daniel Tholin, 35 poäng.
13) Cristoffer Stockman, 31 poäng.
14) Jonny Elofsson, 29 poäng.
15) Claes Adolfsson, 26 poäng
16) Martin Bergman, 26 poäng.
17) Claes Nilsson, 18 poäng.
18) Victor Barinas, 17 poäng.
19) Per Gunnarsson, 16 poäng.
20) Stefan Sjögren 13 poäng.

Trailrunning Swedens tour med virtuella tävlingar rullar vidare, men eftersom den är landsomfattande får man välja sin egen stig. I helgen skulle det springas tolv kilometer, och underlagets beskaffenhet blir i det läget förstås väldigt avgörand. Första länslöpare jag hittar i listan den här gången, när varken Jonathan Kandelin eller Per Eklöf ställde upp, är Hagabys Sebastian Månsson på 74:e plats (1.16.06 på delar av Falkaslingan, Bergslagsleden och Kilsbergen trailruns bana uppe i Ånnaboda/Suttarboda). Gamle orienteringsvärldsmästaren Fredrik Bakkman sprang på 43.42 vid Gunnebo slott, mellan Mölndal och Mölnlycke, vilket gav segern. Nästa lördag är det 50 kilometer som gäller.

En annan tävling som kunde genomföras trots coronakrisen var Lanna öppen trail, som ersatte den planerade Lanna night trail. Svenska friidrottsförbundet har ju infört totalstopp för tävlande över 18 år, men vad jag kan se är föreningen bakom Lanna trail (Trail and run, som bildades i höstas) ansluten till förbundet (söker man på friidrottsföreningar i Lekeberg finns bara Brohyttans IF, Fjugesta IF och LK Gränslöst), vilket förklarar saken. Hur som helst hade tävlingsledningen gjort ett jättejobb för att förhindra att arrangemanget skulle bidra till smittspridning genom att erbjuda 5,5 timmars valfri starttid och inte ha något som lockade till folksamlingar (mer än möjligen chokladmunkarna).
Liduina van Sitteren tog fjärde trailsegern på sex dagar (hon vann ju alla etapperna i Rusakulan vertikal tour, måndag, onsdag och fredag) med en enorm marginal – 8,5 minuter. Faktum är att hon var tredje snabbast av alla, bara 31 sekunder från herrsegraren Oskar Hansson och två bakom tvåan Karl Wilenius. Maria Skoglund, Östansjö, och Lovisa Westerlund, Karlskoga, tog övriga pallplatser på damsidan, Janne Werner blev trea på herrsidan. Totalt kom 46 löpare till start.

Orienteringsförbundet har ju inte alls samma rigida inställning och tillåter fortfarande små lokala tävlingar, så på lördagen kunde Tisaren arrangera fyra sådana på raken – på samma banor – vid Kvarntorpshögen.
Josefin Tjernlund och Filip Jacobsson vann Tisarens klubbmästerskap i medeldistans (Tjernlund saknas i KM-resultatlistan eftersom hon sprang i en tidigare startgrupp, men räknades in i KM). Herrarna och damerna sprang samma bana (som för övrigt hänger kvar i veckan, för den som vill prova, skriv ut en karta härifrånäven tre andra banor finns här) och därför kan man se att Tjernlunds tid hade räckt till en tredjeplats bland herrarna (trots att hon tappade nästan en minut på en bom på herrtvåan Valter Pettersson, som hon var 1.13 bakom i mål, mellan nian och tian). Tjernlund var drygt 4,5 minuter före tvåan Rebecka Nylin, Jacobsson knappt 2,5 före Valter Pettersson.
Regerande franske sprintmästaren och EM-orienteraren Quentin Rauturier, som verkar bo i Örebro för tillfället, satte dagens allra bästa tid, drygt minuten bättre än Jacobssons KM-segrartid. Han sprang liksom Tjernlund i den första gruppen, med elitorienterare och elever från orienteringsgymnasiet i Hallsberg. KFUM Örebro hade en egen startgrupp, där Jonatan Gustafsson bara var fem sekunder från Jacobssons tid, och så fanns det en öppen start för löpare från andra klubbar, där Stora Tunas Tiomilavinnare William Pommer sprang dagens – bakom Rauturier – bästa tid.

Jacobsson och Englund vann landslagssprint utan landslagslöpare – Eklöf och Kandelin imponerade i virtuell trailtävling

Det blev inga landslagslöpare till start när ”landslagssprinten” avgjordes som en av två banor under Björkhaga påsksprint i går. Men tävlingen levde ändå upp till sitt namn eftersom landslagstränaren Thierry Gueorgiou lagt banan. Tisarens Filip Jacobsson var överlägsen, vann med 56 sekunders marginal till KFUM Örebros Melker Forsberg på andraplatsen och 80 till klubbkompisen Erik Lindgren på tredje (och nästan 2,5 minuter till alla andra). Almbys Siri Englund var bästa dam, 41 sekunder före skidorienteringsjuniorvärldsmästaren Elin Schagerström på andraplatsen. Totalt kom 59 löpare till start i landslagssprinten medan 17 sprang kontrollplockningsbanan ”påskorienteringen”.

Jag har ju tidigare uttryckt min ambivalens inför det här med virtuell löptävlingar, och helt omöjligt blir det ju att jämföra när det ska springas trail (på stigar med helt olika kupering och underlag), men jag måste ändå säga att jag är imponerad av den uppslutning som Team Nordic trail fick till på sin första virtuella tävling i går, den första av åtta deltävlingar i Trailrunning Sweden virtual series. 28 kilometer gps-klockad trail stod på programmet, och svenske ultratrailvärldsstjärnan Elov Olsson sprang in på 1.51.44 utanför Gävle och var därmed 22 sekunder snabbare än Ockelbokompisen Johan Lantz (som sprang på en helt annan stig). IFK Noras Per Eklöf och Örebro AIK:s Jonathan Kandelin sprang på Bergslagsleden – Digerberget och norrut respektive Mogetorp och söderut – på 2.14.18 respektive 2.16.35 vilket räckte till 15:e respektive 16:e plats (14:e och 15:e av herrarna). Deltävlingarna i virtual series kommer avgöras varje lördag, och nästa helg gäller det att räkna maximalt antal positiva höjdmeter under lördagsdygnet.
I morgon kommer vi här på bloggen presentera en helt ny virtuell löptävling!

Rebecca Högbergs lördag: Världsrekord, svenskt rekord och snabbast i distriktet genom tiderna (plus Sintrings nya seger och Sundström som inofficiellt slog sitt eget rekord)

Det blev fyra världsrekord i Tybblelundshallen i dag, trots att Marsspelen var inställda. Visst, vi snackar om veteranvärldsrekord på den något kuriösa distansen 4×800 meter, men ändå. Enda Örebrolöparens, Rebecca Högbergs, prestation höll toppklass, även på seniornivå. Högberg – som ju fått ett nytt genombrott i vinter med SM-guld på 800 meter och en andraplats i en svensk dubbelseger på samma distans i landslagscomebacken i Nordenkampen (plus två distriktsrekord tillika svenska veteranrekord, som bäst 2.08,65) – startade stafetten i K35-laget och kunde därmed notera nytt svenskt K35-rekord på 600 meter vid den tredje av sina fyra varvpasseringar. 1.33,78 var nästan sex sekunder snabbare än Jenni Ehn-Gårdhages tidigare rekord på 600 meter, från 2015. Högberg startade lite för hårt, minuten blankt på första 400, och växlade runt 2.12 (fullständiga resultatlistor har ännu inte publicerats) – men var förstås ändå klart snabbast i laget som passerade mållinjen på 9.05,25 – över 56 sekunder under det 17 år gamla världsrekordet satt av ett amerikanskt lag.
Jag pratade med både Högberg och Mattias Sunneborn, som var med och både arrangerade och sprang hem sitt sjunde veteranvärldsrekord, efteråt. Texten kan ni läsa här.
Rekorden som slogs i Tybblelundshallen på lördagen:
Världsrekord, 4×800 meter, K35: 9.05,25 (Rebecca Högberg, Sara Liljegren, Annika Faager, Jonna Tilgner). Tidigare världsrekordet var 10.01,9 av ett amerikanskt lag.
Världsrekord, 4×800 meter, K45: 10.37,87 (Anna Eronn, Lind Take, Martina Gidlöf, Helen Hermundstad). Världsrekordet var vakant.
Världsrekord, 4×800 meter, K55: 11.24,35 (Gunnel Tolfes, Ulla Karnebäck, Katarina Hagström, Karin Schön). Världsrekordet var vakant.
Världsrekord, 4×800 meter, M45: 8.41,11 (Magnus Wallenius, Patrik Hägg, Mattias Sunneborn, Hjalmar Didriksson). Tidigare världsrekordet var 9.51,95 av ett amerikanskt lag.
Svenskt rekord, 600 meter, K35: 1.33,78 (Rebecca Högberg). Tidigare svenska rekordet var 1.43,49 av Jenni Ehn-Gårdhage, Västerås FK. Gäller även som inofficiellt distriktsrekord (tidigare bästanoteringen av en distriktslöpare var 1.36,93 av Lil Fransson, KFUM Örebro, 1985).
Timmarna före rekordförsöken arrangerades en ersättningstävling för de ungdomar från distriktet som skulle ha varit med på de sedermera inställda Svealandsmästerskapen (alltså 13- och 14-åringar), bland annat med 600-meterslopp. Inga resultatlistor har ännu publicerats.

Uppe i Kilsbergen passade i dag 105 löpare på att springa långdistanstävlingen Blankhultsracet. Nattcupens segrare Love Sintring, Hagaby, visade återigen god form när han tog hem den långa banan, som lockade 13 löpare, nästan 2,5 minuter före klubbkompisen Jakob Wallenhammar på andraplatsen och fyra minuter före Tisarens Filip Jacobsson på tredje. Tisarens Lovisa Persson var snabbaste dam med en femteplats på mellanbanan, drygt tre minuter före Milans Therese Korkeakoski och nästan sju före klubbkompisen Anna Hallmén på tredjeplatsen.

Nio löpare ur Mikael Kroons träningsgrupp sprang träningstävling på Örebro parkrun-banan i dag – och tre gick under Tim Sundströms banrekord på 15.50 (inklusive Tim själv!). Sundström och Jonatan Gustafsson gjorde båda 15.23 – och gick därmed elva sekunder under Tim Robertsons 15.34 som är den bästa parkruntiden på svensk mark genom alla tider (noterad i Haga, Stockholm). Nu räknas förstås inte de här tiderna, eftersom det inte var någon parkrun i dag, men ändå … Jack Karlsson var trea på 15.38, Michael Welday sprang på 15.58, Jonas Andersson sprang på 16.11, Axel Sandberg på 16.14, William Wickholm på 16.34, Alexander Larsson på 17.03 och Oskar Hansson på 17.44. Allt enligt Kroons instagramkonto.

Widén gick om och vann vinterserien i allra sista deltävlingen – och Ullmax trail tour förvarnar om eventuell flytt)

Malin Widén, 24, som bor i Örebro för att plugga till sjuksköterska på universitetet men tävlar för sin ”hemmaklubb” Uddevalla SOK, tog hem Ullmax vinterserie (även känd som Nattcupen) i år. Widén, som vann premiären i november, låg tvåa inför finalen, men eftersom totalledaren Lovisa Persson, Tisaren, inte dök upp till dagens drabbning i Karlslund handlade det i princip bara om att hålla Sofia Bodin, Almby, bakom sig för att fixa segern. Och de gjorde Widén, som blev trea, med drygt sex minuters marginal (Bodin blev åtta), och därmed vinner hon cupen på 102 poäng, närmast före Bodin på 91 och Persson på 90. Söndagens tävling? Den vann Tisarens Anna Hallmén med marginal, 1.19 före Saga Sander och 1.28 före Widén på tredjeplatsen.
På herrsidan hade ju Love Sintring redan säkrat segern, och Hagabylöparen vilade från finalen. I stället sprang Tisarens Filip Jacobsson hem en stor seger, över fem minuter före klubbkompisen och veteranen Tomas Hallmén och sju före KFUM Örebros Albin Arlebo på tredjeplatsen. Segern var Jacobssons andra i cupen i vinter, och han klättrade därmed upp till delad andraplats i sammandraget tillsammans med Leo Johansson. Båda nådde 76 poäng, Sintring slutade på 115.
Eftersom Svenska orienteringsförbundet under gällande omständigheter avråder från deltagande i tävlingar utanför distrikt där man bor eller har sin klubbtillhörighet återstår det att se när länets orienterare kan tävla igen. Kanske inte förrän Milans poängserie drar igång den 21 april.

Apropå coronainfluensan påverkan på idrotten meddelar Ullmax trail tour i dag att man sätter en gräns för 199 deltagare i den första deltävlingen, Örebro crazy trail den 26 april. Men om läget förvärras har man reserverat sig med att kunna flyta tävlingen till den 23 augusti (dagen efter Porla Brunnsloppet och samma dag som Wadköpingslöpet).

Och ja, jag pratade med Emilia Fahlin om läget i Spanien, där hon ju bor, i går kväll. Läs den texten här.

Jacobsson vann när Nattcupen återstartade – men Sintring behåller totalledningen

Med tanke på barmarken känns det som att orienterarna fått vänta onödigt länge på första deltävlingen i Ullmax vinterserie (även känt som Nattcupen) efter nyår (den senaste gick den 4 december). Men på onsdagskvällen var det äntligen dags, i Markskogen, i Almbys regi. Filip Jacobsson, gjorde som han gjort en del andra gånger i sådana här masstarter – en riktigt stark avslutning följd av en avgörande spurt. Den här gången var fyra löpare samlade i täten, och Jacobsson anslöt först vid näst sista kontrollen, efter att ha bommat på den föregående. Klubbkompisen (i Tisaren) Valter Pettersson tryckte ned pinnen först vid näst sista kontrollen, men Jacobsson gick om och vann med sekunden, IF Hagens Johan Mårtensson var två sekunder bakom vid sista kontrollen men fem efter i mål, Tisarens Johan Aronsson sju respektive 18 bakom. Tisarens ex-landslagslöpare Josefin Tjernlund (sprang världscupen så sent som i höstas) var enda dam på långa banan (damernas officiella tävlingsklass är på mellanbanan) och var elva i mål, tio minuter bakom tätgruppen.
Den ”riktiga” damklassen vann Hakarpspojkarnas Emma Ling 42 sekunder före Roxens Tove Pettersson. Tisarens Lovisa Persson, som vann senast, blev bästa länslöpare på tredjeplatsen, 1.50 bakom Ling men minuten före Milans Josefin Erlandsson. Ling övertar totalledningen på 38 poäng, närmast före Persson på 36.
Hagabys Love Sintring, som var etta och tvåa på de båda etapperna före nyår, behåller ledningen i herrarnas sammandrag. Han är den enda som startat alla tre tävlingarna i långa klassen och har samlat ihop 50 poäng. Jacobsson har 33, Aronsson 31.
Nästa deltävling arrangeras utanför Svennevad, av OK Tylöskog, den 29 januari.
Men redan i morgon står OK Tisaren som medarrangör till en deltävlingen i Vätterbygden by night, utanför Jönköping. Det handlar dock inte om något konstigare än att klubbens starka löpare Daniel Attås numera bor i Huskvarna och hjälper till att arrangera. Inga länslöpare är hittills anmälda.

Jonas Nilssons sensationella segertid i Åstadsloppet – och Regborns sträckseger i 25-manna (och fyra svenska veteranmästare i terränglöpning)

Nog tänkte man att Jonas Nilsson skulle kunna vara med och göra upp i täten av Åstadsloppet – men faktum är att den 27-årige Örebro AIK-löparen, som bara satsat seriöst på löpning i två år, stack direkt i starten och drog iväg till seger med över två minuter på halvmaran. Och dessutom på en tid som gör honom till den näst bäste länslöparen de senaste 30 åren: 1.08.30 var till exempel 19 sekunder snabbare än Erik Anfälts klubbrekord (det var pers med över två minuter). Om man betänker att Anfält samma höst (2015, även han satte sitt pers i Åstadsloppet) sprang Valencia marathon på 2.25.03 så börjar man ju undra vad Nilsson, som persade med 2.27.04 i Rotterdam i våras, kan göra i Malaga maraton i december. Jag snackade med Nilsson efteråt, och den intervjun kan ni läsa här (där all annan bevakning från Åstadsloppet finns inlänkad).
Tvåa i Åstadsloppet var för övrigt Linus Rosdal, som efteranmälde sig på fredagen men förmodligen inte var helt återställd efter succémaran i Berlin för två veckor sedan. Han är den ende länslöparen som sprungit snabbare än Nilsson på halvmaran sedan 80-talet (1.07.46 när han sprang för KFUM Örebro 2016, numera springer han ju för Linköpingsklubben Akele). Regerande segraren Erik Anfält, som har tre segrar och nio pallplatser i Åstadsloppet, fick nöja sig med en femteplats i sviterna av sin hälsporre (han tog dock hem segern i den nya lagklassen tillsammans med Mikaela Kemppi i ”Team Larra – Milen ska in”). 16-årige ungdomsfinnkamparen Wilhelm Bergentz sprang på sensationella 1.14.22 in som sexa och tredje bästa länslöpare, före klara långloppscupsvinnaren Per Arvidsson (i övrigt hände inte så mycket i kampn om platserna bakom honom i cupen).
Liduina van Sitteren var bästa länslöpare på damsidan, men en bit från pers, på 1.22.20. Det gjorde inte att hon drygade ut sin redan klara seger i långloppscupen – för hon har redan nått maximala 72 poäng. Där tog sig däremot Mikaela Kemppi förbi Petra Hanaeus (Kemppi var sexa, som tredje bästa länslöpare bakom Erica Lech, på 1.25.48, Petra Hanaeus gick in där bakom på 1.27.36), Kemppi är nu uppe på 52 poäng i cupen mot Hanaeus 50 med tre deltävlingar kvar.
Kalmarlöparen David Nilsson, som för två veckor sedan noterade Sveriges bäst maratontid på 29 år, vann tiokilometersdistansen på 30.54 – banrekord med 49 sekunder och 1.46 snabbare än tvåan, KFUM Örebros 20-åring Jack Karlsson. Ex-örebroaren Fanny Schulstad, som numera bor i Stockholm, vann milloppet med nästan tre minuter marginal.

25-manna
Vad: Stafetten som enligt egen utsago utser världens bästa klubb, eftersom 25 löpare ingår i varje lag.
Resultatlista.
Toppresultat från länet: Tisaren sprang in en sjätteplats (som tredje bästa svenska lag), klubbens bästa placering sedan 2016 (då de blev femma) och sjätte topp tio-placeringen under 2000-talet. Filip Jacobsson växlade först på 66:e plats efter förstasträckan, men Lilian Forsgren sprang förbi 53 lag på andrasträckan. Efter tidstapp på de inledande parallella sträckorna var laget nere på 27:e plats, men de starka damlöparna plockade upp klubben på topp tio igen, och Josefin Tjernlund avslutade med att plocka en placering på sistasträckan. Martin Regborn skickade ut Hagaby i ledning med 51 sekunder efter förstasträckan (där 380 lag gav sig ut samtidigt), närmast före Södertälje-Nykvarns Jonas Leandersson.
Notera: KFUM Örebro passerade Hagaby redan på tredje sträckan och blev näst bästa länslag med en 25:e-plats. I laget fanns starka asfaltslöpare som Per Sjögren, Jonatan Gustafsson (24:a på förstasträckan, 3.14 bakom Regborn) och Melker Forsberg.

Terräng-SM
Vad: Svenskt mästerskap i terränglöpning, i Umeå.
Resultatlista.
Lokala medaljer: Veteran-SM-guld till Starts Marie Dasler (K50), Rose-Marie Enmalm (K65) och Ann-Britt Eriksson (K70) och Almbys Bo Persson (M70), brons till Starts Maria Eriksson (K40) och Annica Sjölund (K50) och Almbys Ljiljana Persson (K65) och lagsilver till Starts Dasler, Eriksson och Sjölund.
Notera: Louise Wiker strök sig, men i stället efteranmälde sig Lis Bergdahl, så en exillänslöpare byttes mot en annan i elitklassen, vars korta distans (fyra kilometer) avgjordes på lördagen. Bergdahl, som kommer från Fellingsbro men bor i Göteborg och springer för Sävedalen, blev sexa, 44 sekunder bakom segrande Hällelöparen Sammrawit Mengsteab och 32 sekunder från bronset. I morgon löps tiokilometersdistansen.

Season opening race i Inzell
Vad: Europeisk säsongsöppning i skridsko, i Tyskland.
Resultatlista.
Adam Axelssons resultat: 36,90 på 500 meter (vilket gav en 17:e-plats av 44 startande), 1.13.19 på 1 000 meter.
Notera: Axelsson förbättrade sig 21 hundradelar på 500 och nästan en sekund på 1 000 meter (men då sträckte han sig i starten senast) jämfört med förra helgen, och var nu bara 22 hundradelar från perset på 500, satt på den snabba isen i Calgary i våras. Jämfört med samma tävling förra året är Axelsson nio tiondelar snabbare. Det säger en del om utvecklingen.

Örebro parkrun
Vad: 125:e upplagan av femkilometersloppet.
Resultatlista.
Snabbast: Sara Gunnarsson på 21.42 och Tommy Theoren på 19.19.
Notera: Åstadsloppet snodde förstås en hel del löpare från parkruntävlingen, som lockade 37 procent färre än förra veckan.