Hotet mot 51-åringens rekordsatsning: ”Åkte på dunderförkylning”

Örebrolöparen Sören Forsberg är något så ovanligt som en 51-åring som sprungit större delen av sitt liv men som fortfarande, vid den relativt höga åldern, fortsätter att slå personliga rekord. I RM (riksmästerskapet; något SM – svenskt mästerskap – finns inte) i 24-ttimmarslöpning i början av augusti slog han till med guld och ett prydligt pers på drygt 22,6 kilometer. Ett resultat som dessutom tog honom rakt in i landslagsgruppen i ultralöpning (för det krävs för herrar att man gör tio mil under åtta timmar eller över 215 kilometer på 24 timmar), en grupp Forsberg tidigare varit med i men som han halkade ur häromåret. Hans personliga rekord på maraton är 2.46.20 från Frankfurt i fjol (något som gjorde honom till Sverigetrea i åldersklassen, tidsmässigt). När han på söndag återigen är på plats i Frankfurt hade han tänkt ge den där tiden en duvning, men det försöket riskerar att gå om intet, berättade han när Konditionsbloggen ringde upp häromdagen.

– Jag har åkt på en dunderförkylning. Man brukar alltid känna efter lite extra och känna sig dålig dagarna före ett stort lopp, men den här gången blev det en riktig historia. Jag åkte på det i fredags, så jag hoppas att det hinner gå över. Att inte springa är varken plan B eller C, men risken är att det inte kommer gå lika bra som jag hoppats, säger Forsberg till Konditionsbloggen.
Hur har uppladdningen annars sett ut?
– Det har varit bra i höst. Efter 24-timmarsloppet var jag öm i tånaglarna och så, och vilade en vecka. Men sedan har jag kört på bra. Tävlingsmässigt har det bara blivit Karlslundsloppet (37.22,1 på tio kilometer landsväg) och Åstadsloppet (1.18.36 på halvmaran), med pers i båda, så farten har funnits även om jag tyckt att det varit trögt när jag tränat med fart: jag har varit döende på en del pass. Men efter de kortare loppen har jag sett fram emot Frankfyrt med tillförsikt. Tills jag blev förkyld.
Vad var målet innan du blev sjuk?
– Under 2.50, och gärna ned mot 2.45. Det hade varit kul att snudda perset och kanske göra någon sekund bättre. Men det var väldigt optimala förhållanden förra året, och sådan kan man inte styra. Men under 2.48 skulle jag vilja. Jag får spänna bågen och se hur det känns efter en mil. Tidigare har jag varit nöjd med att gå under tre timmar, och lagt mig strax över fyraminutersfart per kilometer, men nu vill jag att det ska gå lite snabbare.
Ni är många Örebrolöpare på plats, kan det bli draghjälp?
– Ja, det kan finnas lite fina ryggar att gå på … Mikaela (Kemppi) och jag brukar springa ganska lika, vill ha en jämn fart hela vägen, medan ”Jossan” (Josefin Gerdevåg) ofta är lite snabbare första halvan. Hennes fart kanske jag inte klarar i början, för då är risken att jag spränger mig. Fredrik Johnsson och jag bröt steg med varandra i 23 kilometer förra året, men han är i ruskigt bra form i år, så jag vågar nog inte haka på honom i början den här gången. Men han får gärna dyka upp där framme efter ett par mil … Det gäller att hitta ett eget tempo, men samtidigt är det skönt med att kunna gå i rygg.
Hur kommer det sig att du fortsätter att utvecklas när du är över 50?
– Jag tänkte faktiskt för några år sedan att jag får sluta försöka persa. Att jag får börja jämföra mig med andra i samma ålderskategori i stället, och försöka göra bra gentemot dem. Men jag har ändå bara blivit bättre och bättre. Från det jag gjorde min första mara 1998 hade jag en uppåtgående kurva till 2006-2007 då jag åkte på lite småskador, löparknä, och kurvan planade ut. Men de senaste åren har jag fått väldigt bra sparring på långpassen av Örebro AIK:s snabba löpare, och dessutom har jag hållit mig hyfsat skadefri, och det där har gjort att utvecklingen tagit fart igen. Men visst märker jag, när jag springer 3 000 eller 5 000 meter att det inte är samma sak som när man var yngre, direkt. Pulsen skjuter i höjden direkt, och man får jobba på en gång för att hålla fart.
Vad betyder det att du kommit med i ultralandslaget igen?
– Att man får åka på deras läger. De hade en sammankomst i Kinnekulle veckan efter 24-timmarsloppet, men då var jag så sliten att jag tackade nej. Nästa träff blir på Bosön i februari. Vi har också en Facebookgrupp där vi utbyter idéer och så. Det är lite fräsigt att vara med, men det är en väldig nivåskillnad inom gruppen. Från Jonas Buud (regerande världsmästare över 100 kilometer) till de som är pinnhålet sämre än mig.

Jagar tredje distriktsrekordet och tolfte perset i år: "Hoppas det finns en toppendag kvar"

Personliga rekord på elva distanser, distriktsårsbästa på nio, och distriktsrekord på två (se alla tiderna längst ned i det här blogginlägget). Josefin Gerdevåg, 34, har haft ett magiskt år. Ett enda lopp återstår. En chans till ett tolfte pers, ett tredje distriktsrekord. Det (kanske) viktigaste. Frankfurt marathon på söndag. Personliga rekordet ligger på 2.46.03 (från Frankfurt i fjol) och distriktsrekordet 2.45.57 (av Mikaela Kemppi i samma lopp). Konditionsbloggen ringde naturligtvis upp Gerdevåg för att fråga hur snabbt hon tänkt springa i helgen.

– Formen är god, så jag hoppas att springa fortare än i fjol. Jag har ju lyckats med det jag sa lite kaxigt på Sylvesterloppet, att jag ska persa på alla distanser i år, fram tills nu. Men maraton är den svåraste distansen; blir man trött så blir man trött. Förutsättningarna är goda, men man ska komma ihåg att jag fick till ett fantastiskt race där nere förra året – och vädret var fantastiskt och hur det blir på söndag har jag inte kollat, jag vill inte lägga onödig energi på saker man inte kan påverka. Det är inte alla dagar man får en toppendag, och jag har redan haft ganska många sådana i år, men jag hoppas det finns en kvar, säger Gerdevåg till Konditionsbloggen.
Hur har du laddat för Frankfurt?
– Jag har kört lite längre pass, lite mer mängd i veckorna. Jämfört med i somras har det inte blivit lika mycket fart. Och nu på slutet har jag börjat vila mer.
Ni är många Örebrolöpare på plats (se nedan), kan det vara en hjälp?
– Det beror på hur de andra tänker springa. Jag har tänkt mig att ha en så jämn fart som möjligt, och ha krafter kvar sista 30 när loppet börjar på allvar. Det gäller att ha flyt fram dit, och sedan kan man börja grotta ned sig. Några grabbar från Örebro är väldigt snabba, så gentemot dem gäller det at ha bromsen i första halvan, man får inte gå för fort. Jag kan inte gå med dem om de speedar på nedåt 1.20. Målet är att passera halva som snabbast på 1.21.30 eller 1.22. Man får inte närma sig halvmaratonfart (Gerdevågs distriktsrekord från i våras ligger på 1.17.48), får då går det för fort. Tre-fyra minuter långsammare än halvmarafart är nog vad man kan få ut av kroppen på en optimal dag. Men visst, det är många från Örebro som tänkt gå under 2.50 eller 2.45, och man kan ta viss hjälp av de som springer i samma fart som man själv tänkt. Men man får inte bry sig för mycket heller, för det kan växla extremt mycket under loppet. Man får försöka gå in i sin lilla bubbla.
Är det svårt?
– Ja, man kan vara jättepigg första 15. Det är en stor tävling, mycket folk och man är taggad. Det gäller att springa kontrollerat, vara smart. Just på stora maratonlopp utomlands tycker jag inte placering spelar någon roll, utan det är tiden som är det viktiga. När man springer SM i Stockholm marathon kanske man bevakar någon placering på slutet (Gerdevåg tog SM-brons 2012), men sånt tänker jag inte alls på nu.
Med ett lopp kvar på säsongen, vilken har varit höjdpunkten hittills?
– Det har varit många. Halvmaran på Kungsholmen, SM-milen, 3 000 meter i Göteborg … Jag hade hoppats springa en mil under 35 minuter i år också, men det gick inte. Jag borde ha försökt någon gång till i april/maj, när formen var som bäst. Men å andra sidan gjorde jag flera under 36 i år och tidigare har jag aldrig varit under 37. Och så klarade jag ju målet att persa på alla distanser. Så jag är jäkligt nöjd med 2015, hittills.

Förutom Gerdevåg är ytterligare 21 länslöpare anmälda till Frankfurt (och totalt 157 svenskar), och bland dem flera tunga namn som distriktsrekordhållaren Mikaela Kemppi, ultralandslagsmannen Sören Forsberg, Mattias Nätterlund och Ludvig Börjesson som radat upp fina resultat i långloppscupen i år, och dokumenterade elitmotionärer som Antje Torstensson och Fredrik Johnsson. Ja, de enda riktigt tunga länsnamnen som saknas är topptrion i herrstatistiken i år. Erik Anfält som istället springer springer i Valencia om tre veckor, Jonas Rosengren som kutade i Berlin förra månaden istället, och Bob Impola som ju mest är längdskidåkare men dyngade på med fina 2.43.20 i maratondebuten i Stockholm i maj.

Gerdevåg har persat på:
800 meter: 2.23,94 (näst bäst i distriktet i år bakom Erika Bergentz); ingen uppgift om tidigare resultat.
800 meter inne: 2.14,16 (bäst i distriktet i år); tidigare 2.17.38.
1 000 meter inne: 3.01,06 (bäst i distriktet i år); ingen uppgift om tidigare resultat.
1 500 meter: 4.32,06 (bäst i distriktet i år); ingen uppgift om tidigare resultat.
1 500 meter inne: 4.37,57 (näst bäst i distriktet i år bakom Bergentz); ingen uppgift om tidigare resultat.
3 000 meter: 9.38,85 (bäst i distriktet i år); tidigare 10.57,80.
3 000 meter inne: 10.18,80 (bäst i distriktet i år), ingen uppgift om tidigare resultat.
5 000 meter: 17.01,28 (bäst i distriktet i år); tidigare 19.03,38.
10 000 meter: 35.12,38 (bäst i distriktet i år); tidigare 37.36,10.
10 km landsväg: 35.27 (bäst i distriktet i år); tidigare 38.00 (?).
Halvmaraton: 1.17.48 (distriktsrekord); tidigare 1.19.00.
Plus distriktsrekord på 3×1 500 meter med Bergentz och Lisa Brorson, 14.58,07.