NA-medarbetaren i VM-final – men världsmästarna fick stryk

I dag drog veteran-VM i orientering igång i Göteborg. På plats fanns ett antal lokala löpare bland de runt 2 000 som gav sig ut på sprintkvalet. Vissa mer profilerade än andra. Typ som 23-faldiga världsmästaren Simone Niggli (som hade kunnat utmana om gulden bland seniorerna, men i år i stället utmanar veteranerna i D35-klassen; hon vann sitt kvalheat med 1,5 minuter över 3 250 meter). Eller  NA:s egen Mats Carlsvärd som enkelt tog sig till final i H55-klassen, där han bland annat kommer att ställas mot en viss Jörgen Mårtensson, som ju är gammal klubbkompis med Carlsvärd i Almby (men numera tävlar för norska Modum OL). Det finns mycket mer att hämta i den här startlistan för morgondagens sprintfinal. VM avslutas med långdistansen senare i veckan, kval på onsdag och torsdag, final på lördag.

Om Emilia Fahlin och damernas Tour de France skriver jag en hel del i morgondagens papperstidning (som går att köpa som e-tidning på na.se), men även lite grann här.

Noras Lotta Nilsson och Bibben Nordblom har ju vunnit VM i swimrun, Ö till ö, två år i rad, och gjorde i helgen säsongens andra start i swimrun. Och liksom i Utö swimrun i maj fick världsmästarna nöja sig med en tredjeplats när Amfibiemannen avgjordes i Roslagens skärgård i helgen. Liksom i våras var Surfspot (Maria Edstedt och Annika Ericsson) före, nu också Team Öra (Charlotte Eriksson och Salli Carlfjord; i våras var det Addnature med Caroline Holmqvist och Kristin Larsson). I Amfibiemannen var Lotta och Bibben tvåa vid vändningen, men tvingades släppa förbi Team Öra strax därefter och var drygt tre minuter bakom i mål; 8,5 minuter bakom segrande Surfspot som tog täten redan på första simningen. Gemensamt för de här båda tävlingarna där världsmästarna fått stryk är att de är betydligt kortare än Ö till ö (Amfibiemannen är 22 kilometer löpning och 5,4 kilometer simning mot Ö till ö:s 75 kilometer löpning och tio kilometer simning), och det är just distansen som talar för Lotta och Bibben tar tredje raka titeln i september. Duons VM-laddning fortsätter med Ångaloppet om två veckor. Missa förresten inte Bibbens blogginlägg om värmen i Nice som gjorde att hon bommade att kvala till ironman-VM i år (vilket Lotta klarade).

Efter förra helgens swimrundebut i Höga kusten swimrun följde Danny Hallmén i helgen upp med individuell debut i samma klass, i tävlingen Farleden över tolv kilometer löpning och tre kilometer simning i Arkösunds skärgård. Slutade (enligt egen utsago på Instagram, har inte hittat resultatlistan) på sjunde plats av 93 i herrklassen. ”Mycket teknisk löpning, och jag hade svårt att få ut allt. Lite för fräsch i mål … Tappade lite för mycket på första längre löpningen och på fellöpningar, men blev bättre längre in i tävlingen och hade en av de bästa tiderna på den avslutande simningen och löpningen”, skriver Hallmén på Instagram.

I Dalenrundan, det sex kilometer långa terrängloppet i Brevens bruk som markerar halvtid i årets långloppscup som deltävling 14 av 28, visade Mikaela Kemppi och Peter Wiker att de gamla alltjämt är äldst. Den nyss landslagsdebuterade 42-åringen från Örebro på 23.33. 14 sekunder sämre än egna tiden från fjolårssegern, men 1.19 snabbare än någon annan (och framför allt då tvåan Edita Martuseviciute, IF Start). Segern var Kemppis sjätte på sju starter i årets långloppscup (stryk av Josefin Gerdevåg i Kumla Stadslopp). Och den 43-årige Hälleforslöparen spurtade ned 25 år yngre juniorlandslagsmannen (i längdskidor) Adam Gillman, 18, från Kumla med 17 sekunder (även om Wiker själv var sju sekunder långsammare än när han blev fyra i fjol). Jämngamla (med Wiker) Jonas Rosengren trea. För mig nya bekantsakpen Liduina van Sitteren (enligt Facebook boende i Göteborg, men tävlande för Örebro AIK) tog fjärdeplatsen på damsidan fem sekunder för Starts Maria Eriksson. Wiker avancerar i och med segern till andra plats i långloppscupen (där 13 av 26 individuella tävlingar nu avgjort; löparna får tillgodoräkna sig sina tio bästa resultat sett över hela säsongen) medan Kemppi drygar ut sin ledning (nu nio poäng före Eriksson, när de båda registrerat sju resultat var). Nästa deltävling att samla klubbpoäng är Stripastafetten om två veckor, nästa individuella deltävling är DM på 10 000 meter helgen därpå.

I dag avgjordes också Engelbrektsturen i Norberg, säsongens sjätte deltävling, av nio, i långloppscupen. Men de lokala framgångarna utblev (om vi inte räknar en femteplats i H50) när Fredrik Berg tvingades stanna hemma på grund av hjärnskakningen han ådrog sig på tärning inför SM förra helgen. Han mår dock bättre och var igång och tränade i helgen.

Erikssons superdistans, Sundströms nya rekord, Bergs tung DNS och mycket mer

Var ju borta i helgen, så här kommer en liten summering av vad ni missade. Egen racerapport från Lur kommer inom kort!

I helgens andra långlöparutmaning, Linde sextimmars, tog Kopparbergs egen superlubbargubbe Johan Eriksson en väntad seger – och med 76 910 meter slog 46-åringen dessutom sitt eget pers med 721 meter och banrekordet med 1 755 meter. förbättringen av perset gjorde att han avancerade förbi tre män på Sverigebästalistan genom tiderna på sex timmar, där Eriksson nu är 26:a. Ska försöka ta reda på hur många H45:or han har framför sig, kan inte vara många. Ultraswedens Erik Andersson blev tvåa på 74 492 meter, och tillsammans med motionsklassaren Emil Falkek, Falkenberg, på 71614, och damsegraren Yudith Hernandez Melgar, Varberg, på 71 119 var de tre de enda som klarade drömgränsen sju mil. Yudith är Sverigefemma genom tiderna med sitt drygt två kilometer bättre pers. Storådalens Leila Toivonen bästa lokala dam på 54 376 meter, Spartacus långlöparräv Hasse Byrén tvåa av lokala herrarna på 63 642 meter.

Tim Sundström sprang däremot snabbare än lugnt i helgen. Örebrolöparen stagnerade ju efter supertiden 3.56,40 som 18-årig junior 2008, och levde med det perset i sex år, till förra sommaren. Men sedan han då, via en flytt till Stockholm och träning med Tureberg FK, äntligen tog sig under den gamla juniortiden har han exploderat. Distriktsrekordet 3.49.13 inomhus i vintras var första gången han gick under 3.50. Utomhus har han radat upp distriktsrekordet 3.46,18 (i Manchester 30 maj),3.49,82 (världsungdomsspelen i Göteborg) och nu distriktsrekordsförbättringen 3.46,75 i belgiska Heudsen-Zolder.. KBC Nacht (namnet på grund av att tävlingen pågår ganska långt in på natten) som han slog till med 3.46,75. Standarden på 1 500 meter i Sverige i år är riktigt hög, och Tims tid gör honom bara till sjua. Det är fortfarande över fyra sekunder upp till den topp tre-placering på rankningen som vanligtvis ger en plats i Finnkampen. Finns rum för förbättring ges nästa chans vid Karlstad grand prix på onsdag, med Konditionsbloggen på plats!

I mountainbike-SM tvingades Fredrik Berg, som jag intervjuade här på bloggen förra veckan, ta en DNS efter att ha vurpat dagen före tävlingen och slagit i det hjärnskakningsdrabbade huvud. Han tog därmed det enda vettiga beslutet och ställde in sin start. Läs mer om det på hans egen blogg. Linda Meijer fick nöja sig med dubbla silver efter fjolårets dubbla guld. I fredagens sprinttävling enligt längdskidprincip blev Meijer tvåa i finalen bakom Hakarpspojkarnas Ann Berglund. Över den drygt timslånga crosscountrybanan blev avståndet upp till mountainbikeorienteringsvärldsästaren Cecilia Thomasson, Östersund, till slut över fem minuter för Meijer, som efteråt skrev på sin blogg att hon förmodligen hade ”årets sämsta ben”. Medaljer också till Katarina Rönnbacka-Nybäck (silver i D40-sprinten) och Malin Nilsson (brons i D40-sprinten, fyra i crosscountry) och Linus Persson, Karlskogacyklisterna (brons i herrjuniorernas sprint).

Multikompetenta Danny Hallmén (känd från kanotlandslaget, ironman i Kalmar (som han bloggade om uppladdning till på na.se), löptävlingar, vårens EM-brons i quadrathlon och världsrekord i 24-timmarspaddling inomhus, diverse multisporttävlingar med mera, med mera) gjorde i helgen swimrundebut i den över 30 kilometer löpning och hela 6 700 meter simning i den stenhårda tävlingen Höga kusten swimrun, tillsammans med sin gamla kanotkollega Jacob Holst. Efter en del banändringar, med tillhörande besvikelser, på grund av dåligt väder kom det nykomponerade paret, som aldrig tidigare testat tävlingsformen, i mål på en stark nionde plats efter sex timmar och sex minuter (en timme och 16 minuter bakom segrarna). Läs mycket mer på Dannys egen blogg, där det även finns väldigt många fina bilder!

O-ringen hårdbevakas i papperstidningen, där ni i dag kan läsa en intervju med Simone Niggli, Tisarens schweiziska superlöpare (23 VM-guld …) som vann första etappen av O-ringen i går, trots att det snart är två år sedan hon pensionerade sig från landslaget. I dag följde hon upp med seger även på andra etappen (delad sådan med norska Anne Hausken Nordberg), och nu leder Niggli sammandraget med nästan fyra minuter före svenska regerande medeldistansvärldsmästaren Annika Billstam. Degerfors skidorienteringslandslagsman Filip Jacobsson var överraskande tvåa i den stenhårda H18-klassen (120 startande bara i elitklassen …) på första etappen i går, men kom av för mig okänd anledning inte till start i dag. Hans O-ringen är därmed över. Nyblivna juniorvärldsmätaren Andrea Svensson är sjua totalt i D20 efter en åttondeplats i går och en femteplats i dag. Tisarens Lars-Åke Wall leder H65-klassen. I morgon är det dags för sprint för eliten. Då dyker även många av de svenska VM-löpare som står över O-ringen upp och kutar (bland dem Lilian Forsgren och Martin Regborn).

Bytte sport – fick chock: "Trodde jag var vältränad …"

Med start i morgon, fredag, avgörs SM i mountainbike. Sprintdistansen, en sorts utslagstävling, på fredagen, veteranernas och ungdomarnas crosscountryklasser på lördagen och elitens och juniorernas crosscountry på söndagen. Allt i småländska Isaberg. Almbys Linda Meijer är regerande mästare i D30-klassen i båda disciplinerna, och totalt har Örebroklubben 22 cyklister på plats. Dessutom har Karlskogacyklisterna sju åkare på plats (bland andra Erica Olson, den nyblivna EM-silvermedaljören i mountainbikeorientering). Men den enda länscyklisten i huvudklass är Grythyttan Fredrik Berg, 26, som står över sprinten men kör crosscountry (han tävlar för övrigt för föreningen Kvänums IF och laget Evalds MTB). Berg har ju en ganska rolig bakgrund, var landslagsförare i enduro och körde bland annat två lag-VM och vann dubbla JSM-guld innan dubbla hjärnskakningar tvingade honom att lägga av 2012. Nu är han inne på andra säsongen av elitsatsning i mountainbike i stället, och inför SM ringde Konditionsbloggen naturligtvis upp Berg.

– Målet jag satte inför säsongen var att försöka vara topp 15 på SM, och det håller jag fast vid. Det är tufft men inte omöjligt. Det låter kanske lite blygsamt i och med att jag varit topp fem i långloppen i år, stått på pallen i Sverigecupen, och det är ungefär samma motstånd här, men jag känner mig betydligt mer trygg i långloppen. Crosscountry är väldigt nytt för mig, säger Berg till Konditionsbloggen.
Vilken är den stora skillnaden mellan crosscountry och långlopp?
– Oj, det skiljer väldigt mycket. På stora långlopp som Finnmarksturen eller Cykelvasan är det lätt terräng. Ja, i Cykelvasan är det nästan bara grus- och skogsvägar. Men crosscountry går ofta i anslutning till någon slalombacke och går upp och ned, och så är det dropp ned för stenar, uppbyggda kurvor, hopp och grejer. Jag har börjat träna mer och mer på det i år, jag tycker egentligen att crosscountry är roligare än långlopp eftersom det är mer likt enduron, tajtare och roligare. Men det är svårt att hitta träningsmöjligheter häromkring, egentligen finns det inget bra ställe i Örebro län, så det blir mycket resor. Att träna inför långlopp är mycket lättare, det är bara att ge sig ut på ett tufft grusvägspass.
Hur mycket crosscountry har du kört inför SM?
– Jag körde en deltävling i Sverigecupen i Tibro i helgen, och några race i våras. Plus Borlänge, där jag hade en bra helg och blev fyra totalt. Men fokus har varit på långloppen, där jag kör hela serien och siktar på en bra totalplacering.
Du har pratat om att du vill ta en SM-medalj även i mountainbike …
– Det var det mål jag satte upp när jag gick över från enduron. Det hade varit jäkligt kul att kunna säga att man är SM-medaljör i två olika sporter. Men det är en väldigt tuff målsättning och man får ta det som det kommer. Jag är inte junior, började mycket senare än alla andra, och egentligen är det bara kul att se hur långt man kan komma. Jag har ju gjort en karriär redan, det här känns som en bonus.
Var du konditionsstark redan som enduroförare, var det en lätt övergång till mountainbike?
– Jag trodde att jag var vältränad när jag körde enduro på landslagsnivå, men jämfört med konditionsidrottare är det som natt och dag, om man ska vara ärlig. Jag har testat syreupptagningsförmågan varje år, och kurvan har pekat spikrakt uppåt sedan jag började satsa. Och tittar man på resultaten och jämför med de jag cyklat mot, har jag hela tiden tagit kliv uppåt. Och jag har tagit ett större kliv det här året än jag vågade hoppas på innan, jag trodde att det skulle börja plana ut och bli mindre kliv, men det känns som jag utvecklats väldigt mycket.

Ni kan läsa ännu lite mer om Fredrik i fredagens papperstidning. Där berättar han också om vilka åkare han ser som favoriter till årets SM-guld, och om hans egna mål under resten av säsongen (bland annat, naturligtvis, SM på hemmaplan i Ånnaboda).

I morgondagens papperstidningen börjar kollega Jimmie Larsson för övrigt uppsnacket inför O-ringen med en intervju med Filip Dahlgren, som efter VM-nobben fått göra femdagarsorienteringen i Borås till sommarens stora mål. Missa inte den, finns att köpa som e-tidningen på na.se.

Berg mot toppen i ny sport

Grythytttesonen Fredrik Berg, 26, nådde Sverigetoppen i den tämligen konditionskrävande motorcykeldisciplinen enduro, och krönte den karriären med två SM-guld innan han i stället började satsa på mountainbikecykling – och visade sig vara en riktig talang (talang för träning?). Och nu närmar han sig Sverigeeliten i den nya idrotten också, redan förra säsongen var han femma på maraton-SM.
I helgen nådde han säsongens bästa resultat hittills, i Fredrik, som tävlar för Kvänums IF och Team Evalds.se och blev fyra i herrarnas eltikalss totalt när Borlänge tour avgjordes över tre dagar med etapper över sprintdistans, olympisk crosscountrydistans och shorttrack.
Annars är ju Almby den stora lokala mountainbikeklubben med 26 (!) cyklister på plats i Borlänge (dock ingen Linda Meijer den här helgen, hon stod över efter förra helgens segrar). Räknar hur som helst med mer mtb på konditionsbloggen framöver!

På väg mot fjärdeplatsen.  Foto: Privat
På väg mot fjärdeplatsen. Foto: Privat
Fredrik Berg precis utanför pallen i Borlänge.  Foto: Privat
Fredrik Berg precis utanför pallen i Borlänge. Foto: Privat