23 sekunder kvar till VM-guldet (”grymt nöjd”) – och här är senaste distriktsmästarna

I går gjorde Martin Regborn sin fjärde raka VM-final i sprint, och avståndet har krympt successivt: 49 sekunder från guldet 2014, 50 2015, 28 2016 och nu 23 sekunder från förstaplatsen. Till medaljplats: 45, 46, 19 respektive nu 18 sekunder. Regborn gjorde ett, som det verkar av tiderna, jämnt lopp och tappade egentligen bara tid att tala om till fösta kontrollen (sju sekunder) och mellan fjärde och femte (14 sekunder), om man kollar in tiderna. Regborns sjundeplats var hans fjärde raka topp åtta-placering i världscupen så här långt, och han behåller därmed sin ledning i sammandraget inför tisdagens långdistans (hans första skogsdistans i ett världsmästerskap; och ni vet väl hur det slutade första och hittills enda gången han fått springa individuell skogsdistans på EM?). Den tävlingen kommer bli otroligt spännande att följa.

I går avgjordes också Viby marathon, med distriktsmästerskap över maratondistans för både seniorer och veteraner, men tyvärr med ett rätt ourvattnat startfält vid sidan om superstjärnan Lee Grantham, som i solen och på den relativt tuffa banan runt Vibysjön fick britten dock bekänna färg (eller om han höll igen) och nöjde sig med att sänka Erik Anfälts banrekord med 1,5 minuter, till 2.33.14, vilket räckte till seger med lite drygt 20 minuters marginal. Ingen av de fyra första löparna representerade dock länsklubbar, vilket gjorde att Patrik Nilvér (en 34-åring från Örebro som springer för LK Gränslöst) tog DM-guldet på 3.16.20, 1.20 före Örebro AIK:s Ronny Collin (DM-guld i M45). Hemmalöparen Magnus Liljerås tog tredjeplatsen.
På damsidan kom bara tre löpare till start i tävlingsklass, och där räckte 4.05.49 (Kertin Liljerås, en 50-åring från Kumla som springer för Östansjö) till guldet, 4.24.53 (Pansy Ståhl) till silvret och 4.29.16 (Elin Larsson) till brons. De tre tävlade i varsin veteranklass och fick därför med sig guld i K50, K35 respektive K45 vid sidan om sina medaljer i veteranklassen. Totalt kom 54 löpare till start och 50 i mål, och bland dem fanns Stig Söderström, Kvarnsveden, som tuffar på mot 900 maratonlopp i karriären.
Eftersom ingen av medaljörerna har något med toppstriden i långloppscupen att göra påverkar de högre DM-poängen bara sammandraget marginellt (i huvudklasserna, alltså; i veteranklasserna händer det mer saker).

Själv har jag hunnit med att springa korta motionsklasser i både Jordgubbslunken och Hyttloppet i helgen. I Rudskoga joggade jag runt sexkilometersbanan med sjuåringen, medan jag i Granbergsdal tömde allt som fanns i benen i mitt första hårda pass sedan Örebro backyard ultra, och där slutade jag tvåa på cirka 18.24 över fyra kilometer stig och grusväg (och lite asfalt på slutet) med 58 rätt sugande höjdmeter på stigar och i elljusspår. Inte mycket att skryta med tidsmässigt, men jag tömde mig i varje fall totalt (snittade 180 i puls och nådde 189 som max, trots att jag vid laboratorietesterna i vintras inte lyckades pressa mig till mer än 186 i maxpulstestet, men nu var det ju också varmare …). Det har ännu inte kommit någon resultatlista från Hyttloppet, så jag har inga tider, men hemmalöparen Fredrik Skogman (”hemma” som i att han är från Karlskoga, han tävlar inte för Granbergsdal) vann tävlingen (över 8,9 kilometer) före Fredrik Rådström (som också bor i Karlskoga, men tävlar för Hällefors) och med örebroaren Johan Ingjald, IF Start, på tredjeplatsen. Kumlas rutinerade Åsa Höög vann damklassen med tämligen god marginal, medan Örebro AIK:s Ida Lilja spurtslog Starts Maria Eriksson med en halv sekund i kampen om andraplatsen).
Att Startduon Ingjald och Eriksson båda blev trea på söndagen var en bedrift i sig eftersom de mindre än 20 timmar tidigare vann Jordgubbslunkens tävlingsklass över elva kilometer på 41.12 respektive 48.41. Det var Ingjalds första seger på en tävling längre än fem kilometer, sa han, och han slog faktiskt Peter Nilsson, Hässelbylöparen på andraplatsen, med nästan en halv minuts marginal. Urstarkt!

Glada segerduon Maria Eriksson och Johan Ingjald efter Jordgubbslunken. Foto: Jonas Brännmyr

Alla resultat från Världsungdomsspelen hittar ni här. Jag har inte hittat något länsresultat som sticker ut sådär våldsamt mycket (enda startande länslöpare i seniorklass var Lisa Bergdahl som gjorde 4.42,83 på 1 500 meter).

OK Tisarens landslagslöpare Andrea Svensson var ettatvåatvåa på de tre etapperna av Eskilstuna weekend, och Viktor Larsson avslutade helgen med en andraplats i söndagens långdistans. Och Svenssons klubbkompis Lovisa Persson var ettatvåaetta i 3+3 i Sälen, där Johan Aronsson slog till med en andraplats sista dagen.

Vem som var snabbast i tolfte upplagan av Örebro parkrun är lite oklart. Snabbaste löparen saknade nämligen streckkod (man måste skriva ut en sådan  på förhand för att bli registrerad, även om loppet är helt gratis) och därför är det bara tomt på förstaplatsen i resultatlistan. Hogne Sataoen tog hur som helst andraplatsen på 20.19, och Louise Furåker var snabbaste dam på 24.39.

I Ränneslättsturen, fjärde deltävlingen av nio i långloppscupen i mountainbike som avgjordes i dag, kom varken Matthias Wengelin eller Marcus Jansson till start, och Fredrik Berg bröt (Axel Lindh var inte ens anmäld efter sitt sjukdomsstrul). Bästa länsåkare blev istället John Lindbom som tog hem segern i H30-klassen och var elva totalt bara sex minuter bakom segrarna över 78 kilometer (!), och Alexander Ehrlin tog andraplatsen i juniorklassen och en 26:e-plats totalt.

Morgan Pätsi strök sig från Vansbro triathlon, SM i medeldistans, men det blev ändå en topp tio-placering till Örebro genom ÖAIK:s Ida Larsson, som tog niondeplatsen i damklassen på 5.07.15. Åsa Lundström och Sebastian Norberg tog gulden på 4.22.21 respektive 4.02.18.

Fahlin … herrejösses! (Och lite annat från helgen som gått)

Den som följt den här bloggen kan ju bakgrunden när det gäller Emilia Fahlin. Om de slitiga åren, om alla sjukdomarna, om hoppen och de ständiga bakslagen, att hon så sent som förra sommaren allvarligt funderade på att skita i allt ihop och lägga av. Men hur allt sedan plötsligt vände förra sommaren (det sammanföll med en laseroperation av näsans slemhinnor, men det är förstås svårt att veta om det var det som blev den avgörande faktorn), och Örebrocyklisten plötsligt började göra resultat igen, efter tre, nästan fyra, hundår. Redan på sensommaren spurtade hon ned Emma Johansson i Tour of Norway och i VM på höstkanten var hon sekunder från medalj i lagtempot och var sedan i utbrytning och medaljkamp med bara tre kilometer kvar av linjeloppet (men där fick hon inte fullfölja, fick inte hjälpa till i utbrytning eftersom hennes främsta uppgift var att hjälpa Emma Johansson till medalj).
Årets säsong tog vid där den förra slutade, och har varit en enda lång framgångssaga. Från åttondeplatsen (i tempo, på linjehoj!) och fjärdeplatsen (bästa placeringen i ett internationellt lopp sedan 2012) i Argentina i januari via femteplatsen i världsklassmotstånd i Drentse Acht van Westerveld i mars (under en vår som Fahlin till stora delar tillbringade i utbrytning) till bergatröjan i Tour of Chongming Island och priset för mest offensivacyklist i världstourtävlingen Aviva Womens Tour.
Och i går, lördag, kröntes alltihop alltså med en internationell pallplats, Fahlins första sedan tredjeplatsen i en etapp på Lotto-Decca Tour några veckor efter London-OS 2012. Fahlin satt med över de inledande backarna på banan runt Erfurt, och var sedan en av bara tio som fanns med när förstaklungan bakom ensamma utbryttaren Olga Zabelinskaya, Ryssland, sprack upp på slutet och där bara tolvfaldiga världs- och tvåfaldiga olympiamästaren Marianne Vos, Nederländerna, lyckades hålla Fahlin bakom sig i klungspurten. En tredjeplats som kanske är det bästa örebroaren gjort i karriären, även om det finns en del att jämföra med längre tillbaka (två niondeplatser på VM-tempon, fem SM-guld, en handfull internationella segrar 2010-2012), för frågan är om Fahlin någonsin presterat så bra i så tuff konkurrens. Bara i den där tio man starka tätgruppen fanns VM-medaljörer som Ellen van Dijk, Emma Johansson och Elisa Longo Borghini som fajtades om placeringarna, och längre bak i fältet fanns en stor del av dem som ska göra upp på OS-banan i Rio om en månad.
Tack vare tredjeplatsen avancerade Fahlin till tredje plats även i totalen, bakom just Zabelinskaya och Vos, men lyckades trots det komma iväg i en tidig utbrytning på dagens etapp. Vos lag Rabobank-Liv såg dock till att jaga ikapp de åtta utbrytarna för att inte äventyra sammandraget, men Fahlin lyckades ladda om och hålla sig långt framme i klungspurten. Blev sexa bakom idel världsnamn (Vos, Johansson, van Dijk, Brennauer, Van Vleuten) och är femma efter tre av sju dagar i Tyskland. I morgon väntar ett 19 kilometer långt tempolopp där det förstås ska bli extremt intressant att se var Fahlin står i förhållande till yppersta världseliten efter hennes urstarka forcering på SM i Västerås förra månaden.
Och samtidigt måste man någonstans ha i bakhuvudet: Vem hade trott på allt det här för ett år sedan?

Även i mounatinbike-SM gick det snuskigt bra för länet i helgen. Matthias Wengelin styrde upp silver i sprint, guld i crosscountry (före OS-silver-Gustav Larsson!) och silver i stafett (med Axel Lindh, som var gruvligt besviken över ”karriärens sämsta SM-lopp” på lördagen, och junioren Ludvig Egeryd på de två första sträckorna). Läs kollega Fiedlers texter om de framgångarna här och här!

I Sixtorpsloppen (som kollegorna på sydredaktionen bevakat) tog Sarah-Jane Barrable, Ravinen, och Olof Dunsö, Söderlöparna, hem segrarna på maratondistansen (segrartiderna 5.04.56 respektive 4.38.48 skvallrar om att det inte var någon vanlig mara …) medan Elin Lindahl, Fjugesta, och Fredrik Rådström, Hällefors/Karlskoga, blev bästa länslöpare med varsin andraplatser. Det var även ett och annat lokalt namn i Tiveden trail, om än inte på några riktigt framskjutna placeringar (annat än i parstafetten).

Helgens höjdare – Fredrik Berg kan äntligen göra SM-debut (trots ny krasch): ”Rädd att det ska bli riktigt illa”

1. Mountainbike-SM
Efter torsdagens sprint fortsätter SM i Värnamo med OS-disciplinen crosscountry under fredag (12- och 14-årsklasserna i ungdoms-SM, alla veteranklasserna) och lördag (16-årsklasserna i ungdoms-SM, junior-SM och elitklasserna). I den sistnämnda är det inte bara de båda internationellt meriterade toppcyklisterna från Almby – Matthias Wengelin och Axel Lindh – som kommer till start utan även Grythyttans Fredrik Berg, som liksom i fjol kör för Kvänums IF. Berg har ju en rätt udda bakgrund: Han tog dubbla junior-SM-guld 2009 och 2010, representerade Sverige i lag-VM 2007 och 2009 och skrev fabrikskontrakt med Husqvarna 2011 i motorcykelsporten enduro, men tvingades lägga av på grund av hjärnskakningar och hittade till mountainbikesporten mest av en slump. Utvecklingskurvan har varit spikrak, och målet har hela tiden varit inställd på att ta SM-medalj även i mountainbike. Men det lär inte ske redan på lördag, eftersom Berg främst specialiserat sig på långlopp, där han den här säsongen ligger tvåa i den svenska långloppscupen efter fem topp tio-resultat på sex deltävlingar. Lördagens crosscountry-SM blir Bergs första i karriären efter att han kraschade på träning inför förra årets mästerskap och ådrog sig en ny hjärnskakning, och därför tvingades stryka sig då. Årets uppladdning blev något av en ovälkommen déjà vu när Berg kraschade i långloppet Mörksuggejakten i söndags. Givetvis ringde jag upp honom för att höra hur det står till inför SM-starten.

– Jag testade kroppen i onsdags och bestämde mig för att köra SM. Det funkade faktiskt ganska bra när jag satt på cykeln, även om jag var stel i kroppen morgonen efter, det kändes att man provat gränserna. Höften var värst i början efter kraschen, men den har börjat mjukna upp nu och då är det värst i ryggen i stället. Det gör ont när jag vrider i sidled, och jag är rädd att det ska bli riktigt illa när jag kör över rötter och sten och så. Men det är bara en mjukdelsskada, så det är bara att härda ut. Det är inte som förra året, när det var en hjärnskakning. Då kan man inte chansa. Annars känns det kusligt likt förra året. Jag gjorde bara en rejäl krasch då och har bara gjort en rejäl krasch i år, men båda var precis före SM, säger Berg till Konditionsbloggen.
Har du varit till läkare?
– Nej, jag var i valet och kvalet om jag skulle åka in och få en röntgen. Men om det var någon skada så var det revbenen, och då gör de ju ändå inget. Men nu känns det bättre och bättre, så det var nog bara musklerna som fått sig en smäll.
Annars har det väl gått väldigt bra för dig i år?
– Ja, det tycker jag absolut. Även om jag hunnit bli 27 år känner jag mig fortfarande som en junior i mountainbike. Men jag har tagit riktig kliv, verkligen höjt lägstanivån. Det fanns tävlingar förra året när jag var med i förstaklungan och nosade på topp fem, men då var jag mycket ostabilare och kunde vara 25:a i ett lopp trots att det inte var något krångel. Formen var svajig, helt enkelt. Men i år har jag haft en jämn och hög form, och det känns riktigt gott att jag kunnat etablera mig i toppen med topp tio-placeringar i alla lopp förutom nu när jag kraschade. Förhoppningsvis kan jag få på någon riktig smäll och utmana om topp tre-placeringar under andra halvan av säsongen.
Du har naturligtvis börjat få en del rutin nu, men finns det andra saker som gör att du utvecklats i år?
– Antalet träningstimmar i år är ganska likt vad jag lagt ned tidigare, men jag tränar smartare. Jag har tagit hjälp av Jussi Henttonen, en gammal VM-åkare från Stockholm som satt ihop ett upplägg. Förra året körde jag nog lite för hårt i veckorna, vilket gjorde att jag blev sliten på helgerna och inte fick till någon form i loppen. Med Jussis hjälp tränar jag smartare. Jag har tävlat i princip varje helg sedan början av maj, och man kan inte ha toppform hela tiden, men det gäller att få till en jämn nivå. I enduron fanns det inget sådant tänk alls, där körde man bara på. Klart det var viktigt med konditionen där också, men även om man var förkyld eller nedtränad kom man långt på teknisk förmåga och känsla för hojen. I renodlade konditionssporter är man däremot körd om man inte har en bra dag. Att jag inte förstod det fick jag sota för förra året …
Vad har du för förväntningar på crosscountry-SM-debuten, då?
– Det är jättesvårt att säga en målsättning eftersom jag inte alls vet hur jag står mig mot alla som är på plats. Många har fokuserat just på den här tävlingen medan jag siktar mer på långloppen, och vi har en väldigt bred topp med många som har en grymt hög nivå i Sverige just nu. Jag körde lite crosscountrylopp i våras, innan långloppssäsongen drog igång, och jag tycker att jag höjt mig där också, rent tekniskt på de uppbyggda banorna och med den höga intensiteten. Men jag kan inte förvänta mig att vara med i absoluta toppen, kan jag kriga runt topp tio får vara nöjd.

Fredrik Berg i Borlänge tour tidigare i år. Foto: Privat
Fredrik Berg i Borlänge tour tidigare i år. Foto: Privat

2. Thüringen rundfahrt
Mer cykel? Jodå. Redan i dag, fredag, drar sju dagar långa etapploppet Thüringen runt igång, och det är inte bara Emilia Fahlins första tävling efter de dubbla SM-medaljerna i Västerås utan dessutom hennes sista före OS i Rio de Janeiro. Örebrocyklisten kör inte för sitt italienska stall Alé-Cipollini i den här tävlingen, utan för svenska landslaget just för att ladda för OS. Eftersom Wiggle-High5 kör tävlingen tvingas svenska kaptenen Emma Johansson, som är regerande mästare i tävlingen, dock att köra för sitt stall medan Fahlin och tredje OS-länken Sara Mustonen-Lichan anför ett lag med lite mindre namnkunniga svenska cyklister: Alexandra Nessmar, Sara Penton, Sara Olsson och Ida Erngren (och Fahlin har fått nummer 131, som kapten i svenska laget). En hel del tunga namn finns på plats för att OS-genrepa på de tyska vägarna. Förutom samtliga svenskar även italienare som Girogia Bronzini och Elisa Longo Borghini, nederländare som Marianne Vos, Chantal Blaak och Annemiek van Vleuten och britter som Emma Pooley. Det ska förstås bli högintressant att se vad Fahlin kan göra i den omgivningen. Det hela startar med en 67 kilometer lång linjeetapp med två rejäla backar och med start och mål i Gotha på fredagen, och avslutas i Gera på torsdag. Däremellan väntar drygt 66 mil cykeltävling, varav 19 kilometer är ett tempolopp i Zeulenrodaer Meer, om borde kunna passa Fahlin, på måndag.

3. Sixtorpsloppen
Skrev redan förra veckan lite inför premiären av något som kan bli en riktig klassiker i trail- och långlöparkretsar häromsistens: Sixtorpsloppen med 42 kilometer långa Skogsmaran som kronjuvelen. I morgon är det dags, och startlistan är släppt. Fredrik Rådström, karlskogingen som springer för Hällefors, har visat fin form på slutet med topplaceringar i Hyttloppet och Riddarsprånget, och även om han inte brukar springa så långt och i sådan tuff terräng så får han gälla som favorit. Fjugestas Elin Lindahl är en av endast två anmälda damer.
På andra sidan länsgränsen avgörs Tiveden trail, även det under lördagen, och med 21,5 kilometer som huvudklass. Till den tävlingen har jag dock inte hittat någon startlista.

Fem SM-guld, en vägg och många löptävlingar

Efter att ha tillbringat halva lördagen i Rudskoga (Jordgubbslunken) och ägnat söndagen åt att heja i Grabergsdal (Hyttloppet) och lite egen träning (varför jag själv inte sprang något av loppen? Vänster benhinna spökar sedan ÖBU förra helgen) får det bli en kortare form av helgsummering än vanligt här på bloggen. Vi börjar väl med det mest väsentliga; de båda SM som avgjorts i helgen. Veteran-SM i maraton och SM över orienteringens ultralånga distans.

I Viby marathon, som förutom veteran-SM också tjänstgjorde som DM (och veteran-DM) i maraton och deltävling i långloppscupen gjorde Örebros landslagslöpare Erik Anfält som han föresatt sig; han tog hem tävlingen på nytt banrekord och gick under 2.35 (med elva sekunders marginal). Segermarginalen totalt i loppet skrevs till nästan elva minuter före Deri Thomas, Team CRS, medan örebroaren Sören Forsberg, 52, knep tredjeplatsen efter en ny urstark mara på 2.50.28. Anfält behängdes därmed med SM-guld i H40-klassen, DM-guld för herrar och veteran-DM-guld i H40-klassen,  och inkasserade dessutom åtta poäng i kampen om en ny titel i länets långloppscup (vilket gör att han går om Peter Wiker och Fredrik Johnsson och är ny trea bakom Jakob Nilsson och Mattias Nätterlund).
Forsberg, som alltså var tredje snabbast av alla (han var snabbast i landet av alla H50-löpare på årsbästalistan i fjol, i veteran-SM är det dessvärre inte så många som ställer upp) och tog guldet med exakt 37 minuter före Örebro AIK:s Ola Norbäck. Nästan så att DM-silvret i herrklassen, bakom Anfält, men drygt sju minuter före Örebro AIK:s Fredrik Johnsson, var en större merit än SM-guldet. Det blev veteran-SM-guld också för Linda Harradine, Örebro AIK (i D35, på 3.50.43), Kerstin Liljerås, Östansjö SK (i D45, på 3.59.43), och Jonas Janegren, IF Start (i H35, på 3.19.09), men det berodde, i varierande grad, på att de var ensamma startande i sina klasser.
Ingrid Ziegler, Örebro AIK, tog DM-guldet och segern i långloppscupens deltävling (på 3.06.12, vilket gav SM-silver i K40 och en andraplats totalt i loppet, 2.19 bakom Maria Lundgren, 338 Småland).) 35 minuter före klubbkompisen Julia Johnsson och ytterligare sju före Maria Eriksson, IF Start. Eriksson är den av de tre som ligger bäst till totalt i cupen, klättrar till tredjeplats bakom Liduina van Sitteren och Mikaela Kemppi.

I orienteringens SM över ultralång distans, som avgjordes med masstart, ryckte Örebros nyblivne EM-medaljör Martin Regborn åt sig en ledning på 14 sekunder redan till första kontrollen och var ensam i tät första halvtimmen, stämplade kontroll tio 21 sekunder före tvåan Albin Ridefelt, OK Linné. Sedan turades han och Ridefelt om i ledning i en timme, innan Regborn började tappa. Vid 29:e kontrollen, efter drygt 1.50 ute i skogarna utanför Eskilstuna, stämplade han för första gången på en placering utanför pallen, och då var avståndet till täten nästan fyra minuter. Regborn gick sedan en rejäl kamp om bronset med Ivar Lundanes, Södertälje-Nykvarn, där båda stämplade exakt samtidigt på kontroll 35 (av 37), Regborn var sekunden före till 36:an men Lundanes 14 sekunder före till 37:an och 21 före i mål. Guldet till Ridefelt, silvret till Joakim Svensk, Stora Tuna, och bronset till Lundanes med Regborn som fyra, alltså. ”Väggen”, twittrade VM-laddande Regborn. Ibland räcker ett enda ord.
Ellinor Eriksson, KFUM Örebro, tog en överraskande femteplats i damklassen efter en urstark avslutning (klättring från nionde plats vid 20:e kontrollen av 29). Förvisso över 14 minuer bakom segraren Tove Alexandersson, men världsstjärnan var så överlägsen att Eriksson bara var 2.28 från silver och 2.10 från brons (och tre sekunder från fjärdeplatsen).
Josefin Erlandsson, Milan, Filip Jacobsson, Tisaren, och Harald Larsson, Hagaby, blev femma, sexa respektive nia i äldsta juniorklasserna, Karin E Gustafsson, Hagaby, 21:a i damklassen.
För övrigt var det oväntat få lokala orienterare som valde att springa Eskilstuna weekend, en tredagarstävling.

SM, och därtill veteran-SM, var det för övrigt också i triathlonens medeldistans (halvironman) i samband med Vansbro triathlon i lördags, och där fixade Tommy Schröder Andersen länets enda medalj med en tredjeplats i H55-klassen, på 4.57.40.

Matthias Wengelin gjorde som han sa efter femteplatsen i VM-sprinten i onsdags; mountainbikecyklisten från Örebro åkte till Eksjö och körde Ränneslättsturen, en deltävling i den svenska långloppscupen. Men knappt två timmar in i loppet kastade han in handduken, av oklar anledning. Därför blev Fredrik Berg, Grythyttan, bäste länsåkare på sjätte plats, knappt sex minuter bakom segrande Mikael Flockhart, Norrtälje. Berg har varit topp tio i alla deltävlingar i svenska långloppscupen i år, och ligger bra till i sammandraget (som dock ännu inte uppdaterats efter dagens tävling).

Redan i fredags sprang Mattias Nätterlund Trosa stadslopp, en tävling som lockar mängder av elit. Trots att Örebro AIK-löparen avverkade de 8,9 kilometerna på 29.29 hade han 13 före sig i mål, i tät etiopiern Yetsedaw Minale (26.00) följd av Eskilstunas Örebrobekantingar Abraham Adhanom och Nassir Dawud. Exil-hälleforsingen Louise Wiker kutade istället Semesterloppet i Mariefred i lördags, och tog hem segern med över sex minuters marginal via 36.04 över milen (hon bloggar om loppet här).
I Världsungdomsspelen i Göteborg provade en annan exil-hälleforsing to be (Haben Kidane har blivit antagen till riksidrottsgymnasiet för löpare i Sollentuna!) lite kortare distanser än vanligt och slog till med personligt rekord med 30 sekunder på 5 000 meter (15.05) på fredagen och med pers även på 1 500 meter på lördagen (4.09,73). Inte så illa av en 18-åring, va? Även KFUM Örebros Tobias Tranderyd (tillbaka direkt efter sjukdom) och William Wickholm (trots problem med både väder och konkurrenter) fixade personliga rekord, 4.22,31 i P17 respektive 4.12,86 i P19 över 1 500 meter.

Johan Eriksson, Kopparbergs okrönte långlöparkung, vann Silverleden på en dag med nästan en halvtimmes marginal till tvåan Lars Lewin, Torsby, efter 64 kilometer, över 1 000 höjdmeter och nästan sex timmars löpning i skogarna runt Hällefors. Karlskogas Lillemor Bock avslutade väldigt starkt och sprang upp sig från sjätte plats halvvägs till en tredjeplats i mål i damklassen, 1.16 bakom segrande Patrizia Strandman, Västerås, i damklassen.

Och så var det Jordgubbslunken och Hyttloppet, som jag alltså själv bevistade i helgen. Båda vanns av Hector Haines, en brittisk orienterare som i Strömstad om en dryg månad gör sitt sjätte raka VM. Han bor till vardags i Stockholm och är klubbkompis med Garphyttans Filip Dahlgren i IFK Lidingö. Han avverkade Jordgubbslunken elva kilometer väg och nyklippt gräs på 36.50 på lördagseftermiddagen och Hyttloppets 8,9 kilometer lagom kuperade väg/elljusspår på 30.08 på söndagsförmiddagen (banrekord med två minuters marginal), med segermarginaler på 3.43 respektive 1.44 före Jonas Carlsson och Dreje Mengesha Biro. Hällefors Fredrik Rådström blev trea i Hyttloppet, som bäste länslöpare på herrsidan, medan Degerforsorienteraren Robin Svennberg tog den titeln som femma i Jordgubbslunken.
På damsidan vann Hectors fru, Rachel Hines, Jordgubbslunken på 46.12, men fick nöja sig med en tredjeplats i i Hyttloppet, drygt 3,5 minuter bakom Ewa Pettersson. Sara Jakobsson, Granbergsdal, tog andraplatsen där, och var därmed bästa länslöpare, medan sjundeplacerade Therese Rudmalm var bästa länsdam i Jordgubbslunken.

Starten går i Jordgubbslunken ...  Foto: Jonas Brännmyr
Starten går i Jordgubbslunken … Foto: Jonas Brännmyr
... och i Hyttloppet.  Foto: Jonas Brännmyr
… och i Hyttloppet. Foto: Jonas Brännmyr

Fyra VM-guld till Tisaren, Fahlin spurtade ned silver-Emma och Wiker Pekingrepade i "Peking"

Well, 22 dagars semester (med avbrott för STCC på Gelleråsen i lördags) följdes av väckning 4.00, avresa till Arlanda, flyg till Zürich, bilresa till Lugano och jobb till 1.00 i går (för Örebro Hockeys träningsläger). Inget bloggutrymme där, inte. I dag väckning 8.05, bevakning av Örebroträning från 9.00 och sedan jobb, med kort lunchavbrott, till 20.30. En timmes egen träning och sedan på’t igen. Nu har jag precis lämnat sista texten, men eftersom det vankas sovmorgon i morgon tänkte jag hinna få ut några utlovade rader om vad som egentligen hände i konditionsidrottsväg under bloggsemestern.

Vi gör väl som i förhandsinlägget, tar det i bokstavsordning.

Cykel: När Emilia Fahlin körde Tour of Norway för svenska landslaget och fick chansen att testa de egna förmågorna, och inte bara assistera lagkompisar i Wiggle-Honda, tog hon den verkligen. På andra etappen var hon med i en klungspurtom andrplatsen bakom Megan Guarnier och slutade femma efter att ha spurtat ned Emma Johansson (som inte körde för Sverige utan sitt proffsstall Orica; Johansson som för övrigt blir lagkompis med Fahlin i Wiggle-Honda nästa år). I sammandraget blev Fahlin 14:e, på samma tid som sjuan och bara 21 sekunder bakom totalsegraren Guarnier. Helgen före hann hon dessutom med både Ride London GP (två topp fem-placeringar för Wiggle), Fahlin med i tätklungan hela vägen och världscupdeltävlingen Sparkassen Giro (katastrofresultat för Wiggle med Elsia Longo Borghini som bästa lagmedlem på 61:a plats), och nu till helgen är hon uttagen för att köra den svenska världscupdeltävlingen Vårgårda GP. Vad mer? Tja, VM-triathleten Morgan Pätsi tog en överlägsen seger i Hjälmartempot.

Längdskidor: Förre skidskyttestjärnan Magnus Jonsson, som tävlar för lokala långloppsteamet Skistart-Bergslagen och hade kontrakt över vinterns långloppsvärldscupsäsong, meddelade något oväntat att han lägger av.

Löpning: Josefin Gerdevåg och Erik Anfält tog programenliga segrar i DM över 10 000 meter, Maria Eriksson tog hem långa klassen i Käglanloppet och Hällefors (med ett urstarkt lag i Haben Kidane, Peter Wiker och Simon Sveder) vann Stripastafetten närmast före tre lag som enligt bloggens uppgifter utreds för att ha fuskat och plockat in löpare från andra klubbar. Johan Eriksson kom aldrig till start i 100-kilometers-SM, men Sören Forsberg slog till med ett överraskande RM-guld i 24-timmarslöpning (det finast som går att vinna på distansen i Sverige eftersom den inte har SM-status). Tim Sundström spände bågen mot medalj på 1 500 meter i friidrotts-SM, men fick nöja sig med en femteplats i ett taktiskt och tämligen långsamt lopp där Tims 1.51,62 var mindre än två sekunder från guld. Han åkte sedan ut i försöken på 800 meter. Josefin Gerdevåg blev sexa på 10 000 meter och åtta på halva distansen. VM-klara Louise Wiker strök sig från SM på grund av jetlag, men sprang sedan in på starka 36.24 över milen för en fjärdeplats i Norrköpings stadslopp, för en fjärdeplats i VM-genrepet (genrep i ”Peking” innan avfärd till Peking, alltså). Och Hällefors karlskoging Fredrik Rådström, som vunnit det mesta i 0586-området genom åren, fick nu också sin första seger i Svartåloppet, i överlägsen stil dessutom. Mattias Nätterlund vann BL-loppet i Näsviken och Therese Carlsson tog hem Inov8-sprinten under Axa fjällmaratonveckan i  Vålådalen. Och så kutade visst Anton Hallor långt uppe i norr. Tja, och så misslyckades Johan Röjler och Peter Knoblach med försöket att springa hela Bergslagsleden på fyra dagar.

Mountainbike: Linda Meijer krossade motståndet i D30-klassen i Finnmarksloppet och tog revansch för guldmissen på SM på en tid som hade räckt till fjärde plats i damelitklassen, medan Fredrik Berg blev 14:e i elitkalssen. I Cykelvasan tvingades Berg bryta på grund av punktering. I stället noterade Almbys Jenny Bernström bästa länsresultatet med en 19:e-plats i damklassen på 3.25.37, Hällefors Anna Edman 13:e i Cykelvasan 45 (Halvvasan, alltså), och Godegårds Stina Sjöberg, Örebros Cecilia Eriksson och Karlsludns Patrik Karlsson hade andra, tredje och fjärde bästa tid av alla damer respektive herrar i Cykelvasans öppet spår.

Mountainbikeorientering: Marcus Jansson har varit bäste svensk på båda de inledande distanserna i VM, men varit långt från målet om historiens första, svenska topp tio-placering på herrsidan. 22:a på medeldistansen, 33:a på sprinten. Långdistans väntar på fredag.

Orientering: Veteran-VM slutade med fyra guld för Tisaren; två för Simone Niggli, ett för magen Matthias och så ett till Lars-Åke Wall. Senior-VM slutade däremot inte med några framskjutna placeringar varken för Martin Regborn eller Lilian Forsgren, men det har ni förstås läst mycket mer om på na.se och i papperstidningen. Forsgren lyckades i varje fall följa upp med en seger i Bamm, medan Regborn återigen fick nöja sig med en andraplats i DM bakom Daniel Attås när nattdistansen avgjordes utanför Köping. Rebecka Nylin tog damguldet.

Simning: Degernässimmet blev inställt på grund av det kalla vattnet (sommaren hade ju inte riktigt kommit igång än, då).

Skridsko: Adam Axelsson avverkade i helgen säsongens första tävling, 500 meter vid Sommerløpet i Hamar i helgen. ”Startade med att göra 10,38 upp till 100 meter, och det var nog det jag var mest nöjd med. Fick till en hyfsad första kurva och växlingsraka, men fegade alldeles för mycket i sista innern. Men tiden 38,39 är ändå godkänt för mig i augusti”, skriver Axlesson på sin facebookblogg.

Swimrun: Bibben Nordblom och Lotta Nilsson kom aldrig till start i Ångaloppet, och ironman-VM-klara Lotta, som var anmäld till Kalmar ironman (se triathlon nedan) strök sig därifrån också. Återkommer när jag vet orsaken till detta. Multibegåvningen Danny Hallmén gjorde sitt tredje swimrun och blev sjua i Ten Island Swimrun.

Triathlon: Helena Yourston och Erik Malm vann Hälleby triathlon när de riktigt stora namnen uteblev.

Egen träning: Nej tack, mest rehab av foten förutom efter Tromsö. Eller ja, jag har tränat ganska mycket både tids- och antal pass-mässigt, men ingen löpning alls. Trist. Och nu sitter jag alltså mitt i Alperna, i detta underbara löplandskap, och har varken tid eller kropp för att kuta. Fan! Men höre’ni, lite hinner jag sova i varje fall, om jag kilar i säng nu!